Människovärde – vadå? God Jul Fredrik Reinfeldt och alla ni som röstat/röstar på alliansen…

19 december, 2011 § 5 kommentarer

apropå svenskars påstådda trygghetsnarkomani.

För det första vill jag påminna om ”En riktigt obehaglig skattereform – statens ansvar överförs till godtycket…

Och läs också Ett hjärta RÖTTs God Jul-hälsning ”God Jul och Gott Nytt År med Välgörenhet istället för Välfärd”! Jag instämmer i Ilse-Maries god jul-hälsning!

I ”Människovärde och lagstiftning – går det ihop?” kan man läsa:

”Så är det då advent igen. Ordet betyder väntan men i dag undrar jag lite då och då: väntan på vad?

Det här är den tid på året vi förknippar med lycka och förväntan, tindrande barnaögon, lussekattsbakning, pynt, mys med familjen och väntan på julaftonen.

Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer, arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper.

Biståndet man söker är för mat på bordet, just nu vinterkläder till barnen, räkningar, mediciner, julklappar mm. Dessutom börjar även effekter av detta synas på fler områden som skapar ytterligare utanförskap och moment 22. Har på sista tiden mött flera vuxna i arbetsför ålder som inte längre har råd att ha en dator och internetuppkoppling. Detta gör att de får ytterliggare problem att betala räkningar och fördyrar levnadsomkostnaderna då många banker i dag tar ut avgift per räkning som betalas över disk. (Detta drabbar även många äldre).

Det gör det också svårare att hålla kontakt med omvärlden och att söka arbete. Men det drabbar även återigen barnen då nästan all kommunikation mellan skola och hem sker via dator. Veckobreven med information om utflykter, medhavd matsäck, badkläder mm går förlorat och barnet blir utanför.”

Vadå, de som kommer i kläm i ”reformerna”?

Och vår nuvarande statsminister sitter och skojar om att han och Borg klarade sig bra i finanskrisen för några år sedan (vadå tajming?), se ”Finanskrisen var inte fredagsmys, Reinfeldt”:

”… sedan ombads statsministern att ­rita en kurva över sitt liv. Fylla i toppar och dalar samt förklara svängningarna.

Och då hände det.

‘Sen var det lite körigt ett tag och så men sen blev det bättre och finanskris” sa Fredrik Reinfeldt ‘Det tyckte många var jobbigt, men jag och Anders Borg ­hade det bra.'”

Det finns ju absolut inget lustigt i det alls!

”Publiken skrattade lite chockat – för vad var det egentligen statsministern satt och sa?

100 000 svenskar blev av med sina jobb under finanskrisen 2008-2009. Kan en statsminister sitta och säga att det inte spelar någon roll, eftersom han själv hade det bra och fick högre opinions­siffror?

Nu borde det offentliga Sverige väl ändå­ sätta fredagsmyset i halsen?  REINFELDTS HÅN MOT DE ARBETSLÖSA. Men nej, det blev inga krigs­rubriker och detta i ett land med en förhållandevis låg tröskel för politikers skämt.

Betänk att ordet ‘köttberg’ undsluppet på ett frukostmöte på en bank kan ­orsaka mediestorm utan motstycke.

Reinfeldt verkar dock komma undan med precis vad som helst.

Samtidigt är hans skämt väldigt ­talande.

Trots fredagstacos i Sagerska palatset och försök att vara mannen som kunde tala med undersköterskor befinner sig statsministern någon helt annanstans än i verkligheten. Annars kan man inte skämta på det där sättet. Inte om man är statsminister. Inte i nationell tv. Inte om man känner, eller ens har pratat med ­någon som har drabbats av krisen.

Alla de uppsagda. De som fortfarande är arbetslösa. De som fick gå från jobb de haft i tjugo år och börja om någon helt annanstans långt under sina kvalifikationer. Självkänslan. Oron över hur ekonomin ska gå ihop. De som blev ­erbjudna en av Europas sämsta a-kassor och inställningen att arbetslösheten var deras eget fel. I dag är Fas 3 en större ­arbetsgivare i Sverige än Volvo. Men när statsministern i går i Ekots lördagsintervju pressades om varför hans arbets­linje har misslyckats hade han inga svar.

Reinfeldts skämt hos Hellenius borde ha gjort oss rasande. Inte bara genererat honom förstaplatsen på Alex Schulmans inne-lista och fått tidningen Fokus att skriva om framträdandet som en del i ‘Operation Mysfredrik’.

Det är som att vi över huvud taget ­inte bryr oss om vad statsministern ­säger. Det enda som är värt att rapportera tycks vara att han satt där som en del i en ny mediestrategi.

Politisk kompetens har det senaste decenniet allt mindre definierats som förmåga att genomföra reformer och alltmer till att manipulera olika symboler i medierummet. Politiken skildras som en kamp om opinionen inte en kamp om framtiden.

Det skrämmande med Reinfeldts kommentar hos Hellenius är att den ­visar vidden av hur mycket statsministern själv har köpt denna bild. Den ekonomiska krisen är signifikant i Reinfeldts liv inte för vad den gjorde med människor i Sverige.

Utan för vad den gjorde med hans egna opinionssiffror.

Det är väl som man säger: ‘Prob­lemet med politiska skämt är att de ­brukar bli valda.'”

Barbara Ehrenreich i boken ”Bait and Switch,” där hon skriver om medelklassen i USA:

“… career coaching and personality testing, then trawling a series of EST-like boot camps, job fairs, networking events, and evangelical job-search ministries. She gets an image makeover, works to project a winning attitude, yet is proselytized, scammed, lectured, and — again and again — rejected.

Bait and Switch highlights the people who’ve done everything right — gotten college degrees, developed marketable skills, and built up impressive résumés — yet have become repeatedly vulnerable to financial disaster, and not simply due to the vagaries of the business cycle. Today’s ultra-lean corporations take pride in shedding their ‘surplus’ employees — plunging them, for months or years at a stretch, into the twilight zone of white-collar unemployment, where job searching becomes a full-time job in itself. As Ehrenreich discovers, there are few social supports for these newly disposable workers — and little security even for those who have jobs.”

Här kan man läsa om den svenska utgåvan ”Körd – uppvaknandet ur den amerikanska drömmen”:

”I Barbara Ehrenreichs förra bok, ‘Nickel and Dimed‘ provade hon på att jobba med de sämst betalda, hårdaste jobben. Hon levde som en av de rättslösa i det gigantiska Wal-Mart som är arbetsmarknaden för lågutbildade. Det var lätt att sympatisera med städerskan som inte vågar gå hem trots att hon brutit foten eller den ensamstående mamman som har tre jobb bara för att kunna betala hyran och köpa mat.

Nu uppfinner hon en ny identitet åt sig, som en fd hemmafru som vill ut på arbetsmarknaden igen, för att jobba inom marknadsföring. Hon ger sig själv en budget och börjar söka jobb, övertygad om att inte behöva söka länge. Snart inser hon att det enda som bjuds är seminarier med kursledare som ger obehagliga ‘Magnolia’-vibbar och märkliga karriärcoacher. Dessa coacher har ett gemensamt: De har själv inga jobb, så de skapar ett jobb åt sig själva genom att ta hutlöst betalt för att hjälpa andra söka jobb. Fiffigt, men någonstans hänger det inte ihop.”

Ja, se också den svenska boken ”Åtgärdslandet”!

Vidare om Ehrenreichs bok:

”De är många, akademikerna som finner sig utestängda från arbetsmarknaden. De lägger ned tusentals dollar på coacher, seminarier, mässor och luncher med ‘potentiella arbetsgivare’ som inte leder till någonting. Deras hus förfaller, deras tänder blir allt sämre, deras äktenskap spricker. Iklädda allt luggslitnare kostymer kämpar de på, bara för att få höra att anledningen till att de inte fått något jobb är att de inte har tillräcklig tillit till Jesus. Exakt hur Jesus ska kunna fixa jobb åt dem är dock höljt i dunkel.

Och slutligen Göran Greider om slutet av den nyliberala eran:

”Skandalerna i dag med Carema och riskkapitalister som väller in i välfärdssystemen, eller det stora sammanbrott som vi kallar finanskrisen, börjar någonstans där, för trettio år sedan.

Jag tror att vi lever i slutet av den eran. Jag tror att det är viktigt att säga just det. Vi måste ropa ut det högt – att nu är det de där idéerna om privatiseringar, avregleringar och skattesänkningar – hela det nyliberala paketet – som är de gamla idéerna.

De har testats under en generation i västvärlden.

De har inte löst några problem.

Tvärtom har de förvärrat de sociala problemen och onödigförklarat människor i en skala som vi inte sett sedan trettiotalet.

Dessa idéer har också förträngt avgörande frågor – om miljö och klimat – och dränkt dem i närmast religiösa idéer om evig tillväxt.

Vi lever i slutet av denna nyliberala era. Nu skulle själva språket kunna vända.

Traditionalister – det är de som fortfarande naivt tror på detta nyliberala paket.

Bakåtsträvare – de som ännu är övertygade om att staten alltid måste dra sig tillbaka och politiken lägga sig i mindre.

Nostalgiker – de som talar om privatiseringar som lösningar på arbetslöshet eller bristande välfärd.

Konservativa – de som klamrar sig fast vid idén att marknadsmekanismen alltid löser problemen bäst.

Språket vänder. Förnyare – det är alla vi som nu vill dra ett streck för trettio års nyliberalt experimenterande med världens befolkningar.”

I ekonomkåren har också ifrågasättanden börjat komma om de ”mainstreama” idéerna inom ekonomin, se inlägg under kategorin anti-mankiw t.ex.

Annonser

§ 5 svar till Människovärde – vadå? God Jul Fredrik Reinfeldt och alla ni som röstat/röstar på alliansen…

  • k skriver:

    Ja, håller vågen på att vända? 🙂 Ingvar Persson skriver i ”Vågen vänder”:

    ”Det nyhetsinslag som verkligen fick mig att häpna handlade om havandeskapspenning. Inte för att uppgifterna var nya, eller för att Rapport kunde presentera några särskilda fakta om kvinnors villkor på arbetsmarknaden. Att dagens system är nyckfullt, orättvist och krångligt är känt sedan länge.

    Det fantastiska var i stället att se en statlig generaldirektör – från Försäkringskassan dessutom – tala om att göra ett trygghetssystem generösare, enklare och mer anpassat för att lösa problem i människors vardag.

    För det var just vad Dan Eliasson sa. Att dagens regler för havandeskapsersättning borde ändras, för att underlätta livet för småbarnsfamiljer. Han kostade till och med på sig en inkännande skildring av vardagen med små barn, som ofta blir sjuka.

    Sådant har inte kunnat sägas i diskussionen om trygghetssystemen – eller bidragen – på minst tio år. I stället har det alltid handlat om fusk, överutnyttjande eller nya kontroller.

    De senaste fem åren har utvecklingen skenat.

    Kan Rapportinslaget betyda att tidvattenvågen nu vänt? Att nerskärningarna till sist nått så långt in i den röstande medelklassen att politiska reformer, inte nya inskränkningar, framstår som lösningen på dagens frågor?

    Jag kan bara hoppas.”

    Vänner till en av mina bröder (tror många av dess är boende i Stockholm, där min bror tidigare bodde i många år, och många tillhöriga medelklass; civilingenjörer, som min bror, och liknande) gillar visst att prata ganska mycket om hur mycket de tjänar… Ja det låter som en riktig (ytlig) tävlan? Hur stora hus de har, stora bilar osv osv osv. Men de ska då inte vara alltför säkra på att tillvaron fortsätter så här! Nej, jag ser ju hur det är här i USA, där jag nu befinner mig.

    Och jag tror inte man ska underskatta medelklassen!!! De kan nog tycka och tycka att saker är helt fel: att de längst ner i samhället får det allt sämre – och ogilla det oerhört mycket! Ganska många kring mig gör det! Känner med och för.

    Skillnaderna är enorma mellan människor här! Och även medelklassen har det tufft i dagens samhälle, till skillnad från när dagens övre medelålders växte upp. Reagan och hans efterföljare (även ”de nya demokraterna” under t.ex. Clinton) monterade ner det trygghetssystem som fanns här.

    Ja det har varit mycket ”nya”! ”Nya moderaterna”, ”nya Labour” i Storbritannien (under Blair?), ”nya demokraterna” i USA under Clinton.

    Men här finns fler och fler människor som nu ifråga sätter saker här! Kraftfullt och tufft – och roligt!

    Om friskolor och skolpeng (Diane Ravitch, vars bok The Death and Life of the Great American School jag precis börjat läsa), om det som lärs ut i ekonomutbildning (stark kritik av ekonomiprofessor Greg Mankiw i grundläggande kurs i ekonomi på prestigefyllda Harvard, av alla ställen och den vinklade syn på ekonomi han lär ur, anser studenter och har gjort ett antal år), medelklassen och dess tuffa situation (Elizabeth Warren, Barbara Ehrenreich). Och det finns säkert fler som jag inte har koll på.

    Ja, det finns ALL anledning att kritisera den politik som förs, det GÅR att göra detta (vi behöver inte ligga hemma på sofflocket och bara finna oss, positivt tänkande, vi kan och BÖR prata om det, informera oss och informera andra, om vi får tillfälle och kan. Sprida information och få människor att inse att det GÅR att rösta bort dess politiker. Jo.

  • k skriver:


    Alliansfritt Sverige om flumskolan och dess framsteg sen vi fick ny utbildningsminister för fem år sedan, samt om de bortskämda lärarna. Ledarbloggen skriver också om den fina god jul-hälsningen till Sveriges lärare från moderaten Hanif Bali, samt om att den liberala tron sviker:

    ”Privatiseringen av apoteken har kanske inte blivit den succé regeringen tänkte sig.

    Inte nog med att staten tvingades betala mer för att de privata bolagen skulle sälja medicin. Kunderna fortsatte dessutom att handla hos det gamla Apoteket AB, en ovana som Göran Hägglund bekämpar genom att tvinga bolaget att sälja fungerande butiker.”

    Utom på de ställen där alla apotek tillhöriga Apoteket AB sålts ut och nu drivs av Hjärtat eller Kronan. För där har folk inget val.

    ”Det är osäkert om det gjort oss friare, eller lyckligare.

    Regeringen ger dock inte upp. Från finansdepartementet kommer nu ett litet pressmeddelande. Den här gången är det Svensk Bilprovning som ska slås sönder, till den fria konkurrensens fromma.”

    Läs vidare genom att klicka på länken.

  • k skriver:

    Se också Från Marias utsiktstorn i ”Det får inte kosta något” http://mariasutsiktstorn.blogspot.com/2011/12/det-far-inte-kosta-nagot.html och Stardusts blogg om ”Fursteslickande medier” http://stardustsblogg.blogspot.com/2011/12/fursteslickande-medier.html om det som skrivs i medierna och hur de egentligen granskar makten och det som sker i samhället.

    Och det finns inget ofrånkomligt i den politik som förs eller någon enda vägens politik alls!

  • k skriver:

    Läs detta inlägg om anitintellektualism: http://www.usabloggen.se/2011/12/24/gastinlagg-jesper-om-richard-dawkins-christopher-hitchens-och-dagens-anti-intellektualism/

    Vidare ledarbloggen om att ”I en månad har vi nu haft en adventskalender som berättat om allt regeringen har avskaffat. Julgransplundringen är redan genomförd, och dag för dag har vi berättat historien om hur den svenska modellen monterats ner.”

    http://blogg.aftonbladet.se/ledarbloggen/2011/12/en-god-jul-med-ledarsidan

    Lena Sandlin i ”Om detta borde vi tala

    VISST ÄR systemskiftet här. På många fronter. Inom välfärden, inom socialförsäkringssystemen, ja till och med inom media. Det gör ont att konstatera att vi tillåtit detta att ske. Det har gått snabbt och genomförts effektivt med största precision. Men om detta talas det knappt.”

    http://www.folkbladet.nu/279060/2011/12/23/om-detta-borde-vi-tala

    Ja, som sagt: God Jul alliansen och alla ni som röstade på den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Människovärde – vadå? God Jul Fredrik Reinfeldt och alla ni som röstat/röstar på alliansen…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: