Om amerikanske ekonomiprofessorn Greg Mankiw och konsensussynen i ekonomi. En anhopning hjärntvättade grupptänkare som stänger sina ögon, öron och sinnen för varje alternativ dialog som skulle kunna ändra deras syn på världen?

4 december, 2011 § 12 kommentarer


[Vad ska jag kalla detta inlägg? 😉

Tillägg på eftermiddagen: jag vill gärna sprida information om kritik som börjar höras alltmer över den politik som förts de senaste 30 åren  i USA och den syn på ekonomi som denna politik bygger på.

En syn på politik och ekonomi (nyliberalism) som alliansen bygger sin politik på och som hyllas så i media i Sverige enligt min syn.

Något man definitivt inte okritiskt borde gå på eller tro är den ”enda vägens politik” – eller ekonomi. Och egentligen har jag inte tid att blogga, men jag bara måste få ur mig saker. Jag är oerhört kritisk mot media i Sverige! Som jag tycker är väldigt ensidig och vinklad och dålig på att granska – alla, samt dålig på att verkligen informera om alternativa synsätt].

Mer om ifrågasättandena i USA över den ekonomiska syn som lärs ut vid universitet och college i USA.

Se tidigare postningar om Greg Mankiw och anti-mankiw-rörelsen (samma postningar?).

Ur “Mankiw om konsensussynen i ekonomi”:

”Mankiw tycker ofta om att försöka pracka på [folk] att det finns en omfattande enighet i den ekonomiska yrkeskåren angående de flesta större ekonomiska frågorna.

I kapitel 2 i sin lärobok påstår han till exempel att medan de flesta ekonomer skiljer sig åt när det gäller normativa påståenden vad gäller ekonomi (t.ex. vad som borde hända), så finns det en vitt spridd enighet om dess positiva påståenden (t.ex. vad som faktiskt händer).

Ofta citerar han olika opinionsundersökningar som stödjer hans argument. Hans senaste citat finns här.  Ett annat finns här. Och ytterligare ett här….

Det är som om han inte bara försöker övertyga allmänheten att ekonomer i övervägande grad är överens om allting, han försöker övertyga sig själv [det låter ju mer som om han är lobbyist för nyliberalism och dess agenda än genuin vetenskapsman? Men det är okej om akademiker har en politisk syn, bara de öppet redovisar den och inte minst erkänner den för sig själva, men mitt i detta drivs av att söka sanningen, även om den går på tvärs med deras politiska preferenser. I denna roll får han och många med honom frottera sig i inflytelserika kretsar, där det finns EN MASSA pengar??? Och hur är det med detta i Sverige? Men vad vinner en sådan som Mankiw och hans gelikar i längden? Vilket blir deras eftermäle när historien har sin gång? Ser man upp till dem? Eller, kanske med rätta, ner på dem, som charlataner???].

Det finns dock några problem med hur hans argument görs.

  1. Det är lätt, men dock missledande/…/ [han menar som jag förstår det att det handlar om hur dessa opinionsundersökningar utformas, något som ju dock inte är nytt! Bloggskribenten påpekar att om de utformas som påståenden av typen:] till exempel ’… om den federala budgeten ska bli balanserad, så borde detta bli gjort över konjunktur/affärscykeln snarare än årligen’ skulle kunna ge 85% stöd bland ekonomer som svarar på undersökningen, men man undrar om ifall frågan ställdes ’hur’ eller vi ’vilken mekanism’ osv skulle enigheten drastiskt reduceras. Detta stycke av Arindrajit Dube får oss att reflektera över idén att om undersökningsfrågor utformades annorlunda eller blev mer detaljerade, så skulle de kanske reflektera en växande konsensus inom ekonomin att minimilöner inte nödvändigtvis har ett negativt inflytande på anställningar. Andra exempel finns i överflöd. 
  2. Det är lätt att få konsensus om du bara frågar folk som är eniga med dig. Jag påstår inte att inga medlemmar i AEA [American Economic Association] eller några andra ekonomer som deltagit i undersökningar har irrläriga/kätterska böjelser (till exempel så var faktiskt John Kenneth Galbraith president för AEA 1972), men när det stora flertalet av de ekonomiska avdelningarna och dess institutioner leds av och för mainstream ekonomi och när irrläriga ekonomer blir så marginaliserade från yrkeskåren att de kanske inte ens kan vara del av mainstreama professionella institutioner, så måste man nödvändigtvis få just dessa mainstreama svar.  Allt du har bevisat är att i vissa saker så finns det enighet bland mainstreama ekonomer bara.  Dessutom, om du bara frågar amerikanska ekonomer så är skevheten ännu större, därför att USA har något av det lägsta akademiska stödet för kätterskt tänkande. Ett bra exempel på detta faktum är historien om hur hela irrläriga avdelningar tvingas stänga sina dörrar. Om du utvidgar detta till företagsekonomer och finansiella ekonomiska experter som kanske kallar sig själva ’akademiska ekonomer’ men som, icke desto mindre, är framskjutande (upp)reklamerade i politiska cirklar och den mainstream mediemarknaden så kan skevheten bli ännu större.
  3. Kanske den viktigaste poängen är att enighet inte gör att du har rätt. När grupptänkande framställs som prioritet över att söka sanningen, så är det tecken i sig själv på ett grundläggande/fundamentalt problem inom den ekonomiska yrkeskåren. Och att det, när allt kommer omkring, är den riktning Mankiw önskar att mainstreama ekonomer fortsätter gå – en anhopning av hjärntvättade grupptänkare som stänger sina ögon för varje alternativ dialog som skulle kunna ändra deras syn på världen.”

Ja, i slutänden kan detta riskera att folk i gemen förlorar tron på ekonomer och ekonomi, för någonstans kommer folk att börja ifrågasätta sakernas tillstånd, när de börjar uppleva resultaten av den politik som förs grundad på ekonomiska idéer som inte fått ifrågasättas.

Och man borde få ifrågasätta alla teorier (höger som vänster) och försöka belägga kritiken eller vederlägga den.

Handlar inte politik också om vilket sorts samhälle man vill skapa? Har ekonomerna svaren på ALLT? Behövs andras syn också? Består livet av en massa annat också – eller inte minst?

Om Jeffrey Sachs bok “The End of Poverty’ vs. Deep Ecology and Happiness: The globalization of the unreal and the impoverishment of all” eller ungefär “Slutet på fattigdomen’ kontra djup ekologi och lycka. Globaliseringen av det overkliga och utarmningen av alla” kan man läsa:

“I en värld av överflöd, så är grovt räknat en sjättedel av mänskligheten för fattig för att leva [men det finns tillgångar i världen så ingen skulle behöva svälta eller vara fattig]. Överlevnad är en daglig strid. Deras svåra belägenhet och levnadsvillkoren för dem som har det något bättre ställt, men som är långt ifrån välmående, blev adresserad, inte för första gången [dock], i millenniemålen som ratificerades av alla FN:s medlemmar 2000.

Framsteg, i linje med tidigare utvecklingssträvanden, har varit plågsamt långsamma. I några anhopningar av fattiga i världen, så har det knappast blivit några framsteg alls. 2005 så visade namnkunnige ekonomen Jeffrey Sachs hur extrem fattigdom kan övervinnas.”

Man kan också läsa att:

“Under nyliberalismen /…/ så har ekonomisk tillväxt på ett tvivelaktigt sätt överskridit sin status som ett medel och framstår som om den har blivit ett mål i sig själv./…/

… vår nuvarande syn på [vad som är] fördelaktig, [och] förhärskande ekonomisk utveckling, både för de extremt fattiga och för alla andra, behöver en grundläggande omprövning.”

Artiklar av Sachs i Guardian.

Annonser

För vem exakt är ojämlikhet bra? Ekonomisk makt tenderar att avla politisk makt även i demokratiska och pluralistiska samhällen…

3 december, 2011 § 4 kommentarer

[Uppdaterad på sen eftermiddag, missade en länk och har redigerat texten något, samt gjort ett tillägg i slutet].

På anti-mankiw-bloggen kan man läsa i “För vem exakt är ojämlikhet bra?” i min översättning från engelskan:

”Enligt ett [TV-]klipp med Richard Epstein så tjänar alla på ojämlikhet. I hans framträdande i PBS [amerikansk publik service, se inledande video tror jag], vilket länkades på Mankiws blogg [i inlägget ’Epstein om ojämlikhet’?] fick vi oss till livs fri marknads standardargument om nertricklande, apropå inkomstojämlikhet.

När 1% av folket äger 1/3 av välståndet så får de resterande 99% av oss, som är fattiga, enligt Epstein motivation/incitament att arbeta hårt, finna nya vägar och sträva efter succé, så i slutänden skapas en ännu större allmän del av ’kakan’ att fördela [påstod han].

Ojämlik fördelning gör att alla får det bättre ställt, klarar sig bättre, så vi borde sluta klaga över ‘ha’ eller ‘inte ha.’

Men vad saknas i Epsteins idealistiska rosenskimrande bild av förtjänsterna hos ojämlikhet i fri marknad.

Nedgång i reallöner.

Epsteins argument att alla inkomster har ökat under nyliberal kapitalism är fel. Reallönedata låter förstå att reallöner i själva verket har stagnerat de senaste åtskilliga decennierna, trots avsevärda ökningar i produktivitet och välstånd.

Medan kakan verkligen kanske är större så har verkligen inte alla det bättre ställt [och det har fler skrivit om tidigare, bland annat Paul Krugman om jag minns rätt].

Vidare, den del av befolkningen som är mest drabbad av ojämlikhet och fattigdom är barn och äldre, som kanske till och med har det sämre än man ursprungligen uppskattade [att det skulle bli].

Betydelsen av relativ inkomst.

Beteendeekonomer var varit bra på att visa att det som spelar roll är inte den absoluta inkomstnivån, utan snarare det vi tjänar i förhållande till andra.

Om fler och fler människor ramlar till botten av inkomstfördelningen, med lägre och lägre ställning i förhållande till andra, hur får vi andra det då bättre?”

Ja, exakt!

”Faktum är att några väldigt inflytelserika ekonomer från Mankiws egen institution /…/ Michael Norton och Dan Ariely, har visat att de flesta medborgarna skulle föredra ett mer jämlikt samhälle.”

Ariely skriver på sin blogg ‘Kan tiggare välja?”! Han verkar intressant! 🙂

Vidare från anti-mankiwbloggen:

”Politisk makt.

Det är ingen nyhet att inkomstojämlikhet urholkar demokratin. Med resurser som är koncentrerade i toppen, kan vissa delar av befolkningen köpa sin väg till politisk makt och skapa allvarliga hinder [för dem med mindre eller inga resurser] att träda in i elitcirklar.

Men Epstein idealiserar perfekt rörlighet i ett ojämlikt samhälle.

Till och med the Freakonomics blogg kunde en tid tillbaka förklara denna poäng, här citeras  Daron Acemoglu:

‘För det första så kan människors välmående direkt bero på ojämlikhet, till exempel därför att de ser ett mycket ojämlikt samhälle som orättvist eller därför att förluster i samhällsservice beroende på låg status hos de som inte har kan vara större än vinster i samhällsservice beroende på den högre statusen hos dem som har.

För det andra och det som är ännu viktigare, ojämlikhet påverkar politiken.

Ekonomisk makt tenderar att avla politisk makt även i demokratiska och pluralistiska samhällen’.”

Om anti-mankiw-bloggen kan man läsa:

”Anti-Mankiws bloggkollektiv

Denna samlade blogg består av en post-efter-post-kritik av Mankiws blogg.

Eftersom Mankiw inte tillåter kommentarer på sin blogg, kan du också se den här bloggen som ett forum att högt uttrycka bekymmer angående vadhelst han kan tänkas sända ut, ge uttryck åt, i sina postningar.   

Men målet för Anti-Mankiw är inte enbart att kritisera Mankiw. Vi vill också förse lärare i grundläggande ekonomi med ett alternativt perspektiv på ekonomiska spörsmål.

Sålunda kommer lärare som söker efter alternativa perspektiv på, låt säga, frimarknadsmodellen, att kunna hitta användbara argument och artiklar genom att klicka på lämplig etikett.

Hjälp oss sprida kunskapen om detta projekt och vi hoppas ni har nöje av att läsa!”

Ja, det har jag verkligen! 🙂 Jag gillar att man ifrågasätter dessa dogmer, vars konsekvenser man nu ser i länder som haft den politik vi nu har (som USA och Storbritannien) i ca 30 år. Men vi kommer att se de negativa effekterna snabbare än de gjort tror jag.

Se Lars Pålsson Syll 0m ”Greg Mankiw and Richard Epstein – libertarian mumbo jumbo on inequality.”

Tillägg på kvällen:

Ur Pålsson Sylls postning om Mankiw och Epstein i min översättning från engelskan:

“Som er förbundne har belyst tidigare, så har ekonomen och George Bush rådgivaren Greg Mankiw, från vars lektion studenter marscherade ut, problem att förklara den ökande ojämlikheten vi har sett de senaste 30 åren i både USA och andra västländer, det säger allt.”

Han citerar något Mankiw skrivit på sin blogg om utbildning, där Mankiw skyller ojämlikheten på utbildning. Pålsson Syll kommenterar:

”Detta är naturligtvis ingenting utom en enda stor undvikande handling för att försöka bortförklara ett väldigt störande strukturellt skifte som har ägt rum i våra samhällen.

En förändring som har väldigt litet att göra med stokastiskt återvändande [stokastisk har något med statistik att göra???] till utbildning. Dessa fanns på plats redan för 30-40 år sedan [dvs. före Reagan!?].

Då betydde de att en VD tjänade 10-12 gånger mer än vad ’vanliga’ människor tjänade. Idag betyder det att de tjänar kanske 100-200 gånger mer än vad ’vanliga’ människor tjänar.

En fråga om utbildning?”

Mankiw tror att de som är den översta 1% har högre utbildning än medelamerikanen, men medan deras utbildning inte varit en försäkring om succé, så spelade den en roll, påstår han.

Nyliberala debattörer har försökt rättfärdiga de enorma skillnaderna med en förklaring att de beror på skillnad i utbildning?

Kommentar (ganska syrlig): Skoldebattören Diane Ravitch menar att alla barn i USA inte får samma chans till utbildning.

”Aldrig i livet!”

skriver Pålsson Syll på påståendet om att det handlar om utbildning. Paul Krugman bloggade om detta (och detta nämner också Mankiw i sin postning?) och han tror inte heller på bortförklaringen att den enormt ökade inkomstojämlikheten beror på utbildning.

Se återigen Pålsson Sylls postning om både Krugman och Mankiw i ”Greg Mankiw’s evasive stochastic mumbo jumbo on rising inequality” eller ungefär ”Greg Mankiws undvikande stokastiska mumbo jumbo angående den ökande ojämlikheten.”

”Det är en fråga om girighet och en förlorad känsla för ett gemensamt projekt att bygga ett hållbart samhälle./…/

Nej, detta har att göra med inkomster och välstånd som alltmer koncentreras i händerna på en väldigt liten och privilegierad elit.”   

Vad bra skrivet! Ord och inga visor.

Pålsson Syll citerar vidare delar ur TV-intervjun med Epstein:

”Paul Solman: ’Är du orolig att ett litet antal människor som kontrollerar en oproportionerligt stor andel av välståndet kan kontrollera ett demokratiskt system?’

Richard Epstein: ‘Gode Gud, nej!’

Mankiw kommenterar inte på något sätt Epsteins häpnadväckande dumheter eller ger oss någon hint om varför han väljer att länka till intervjun.”

Nej, Mankiw kommenterar den inte alls! Det är blankt på hans blogg.

”Men ibland kanske tystnad säger mer än tusen ord…”

Jag kommer att fortsätta översätta från anti-mankiwbloggen i ny postning. Tycker att detta är väldigt intressant!

Mer om privatiseringarna och dess effekter, samt om mainstream ekonomi (som nu börjar ifrågasättas), ja, det växer en ilska i en…

1 december, 2011 § 5 kommentarer

Göran Greider skriver i ”Den verkliga tankeställaren” om domen i målet mot sjuksköterskan vid SOS Alarm:

”… det känns helt enkelt förfärligt att veta att detta telefonnummer [112] går till ett bolag, en kommersiell verksamhet med höga avkastningkrav.

Detta är den verkliga tankeställare som denna rättegång och denna dom ger oss.”

Håller med Greider, det känns förfärligt! Och även om denne unge Emil som dog ändå hade dött, så är han väl inte den förste som dött i en ambulans? Och dessutom hade han kanske inte behövt dö ensam (som han fick göra nu?).

Skulle man resonera på samma sätt om en person med en annan status? Om en hög industriledare eller statsministern var i behov av ambulans? Börjar vi nu se ett framväxande klassamhälle? En riktig backlash? Bristande solidaritet? Och höggradigt bristande empati från ansvariga?  Och inte bara från ansvariga, utan från alla dem som röstat på denna slags politik? Ja, ser vi från många en bakåtlutad likgiltighet/backleaning indifference (som religionspsykolog och professor Owe Wikström skrivit om)?

Vi säljs ut till lägst bjudande. Ja, det är verkligen inte utan att saker börjar likna gamla dagars fattigauktioner. Precis som Anna i insändare i föregående blogginlägg (som länkats) och läkaren Ingrid Eckerman skrivit.

Och Robert Sundberg skriver om Leif Pagrotsky angående skatterna i ”Välfärd kräver höga skatter”:

”Denna skattesänkarpolitik har bidragit till att öka privata konsumtionen i flera år, medan flera delar av välfärden försämrats. Samtidigt har låneräntorna varit låga, vilket gett billiga bostadslån som ökat värdet på bostadsrätter och villor.

Om räntorna skulle stiga skulle folks privatekonomi stramas åt. Konsumtionen skulle minska, liksom statens intäkter. Den offentliga välfärden skulle få mindre resurser, när skattenivåerna sänkts som de gjorts.”

Ja, finns det inte de som tror att vi håller på att få en ny bostadsbubbla?

”Antingen skulle staten då behöva få gå med underskott i budgeten på flera procent av bnp (landets varor och tjänster) eller så skulle en del skatter behöva höjas. Detta för att undvika nedskärningar i välfärden.

Det är de rikaste och de med högst inkomster som fått mest i sänkt skatt de senaste åren.”

Dessa kommer alltid att kunna betala för vård och omsorg m.m. ur egen ficka. Något som kommer att bli tufft ekonomiskt inte bara för dem med lägst inkomster, utan även för stora delar av oss i medelklassen.

”Förmögenhetsskatten, som gav fem miljarder kronor per år, har tagits bort. Bolagsskatten har sänkts med 1,8 procentenhet. Jobbskatteavdragen har gett de med högst inkomster mest i kronor räknat.

Den borgerliga regeringen har även sänkt fastighetsskatten, vilket minskat statens intäkter med flera miljarder kronor per år. En låg avgift har ersatt den skatten.”

Gynnar inte denna dem med de största och dyraste husen? Inte dem med de mindre, dem med småhus?

”Men fastighetsskatt är en vanlig skatt internationellt sett.”

Har detta framkommit i debatten?

”Det förtjänar att påtalas att en omfattande, trygghetsgivande offentlig välfärd har ett pris i form av ett högt skatteuttag. Det går inte, som borgarna gjort, att sänka skatterna och tro att välfärden kan vara på samma goda nivå.”

Nej, precis! Vi ser detta redan i höjda egenavgifter när vi går till doktorn, måste ta ambulans osv. Kanske kan man inte neka den som inte kan betala ambulans att ta ambulans, men då betyder det i alla fall att någon måste betala, dvs det få tas via skattepengar. Vore det då inte bättre att vi finansierade allt ambulansåkande för ALLA med skattepengar? Att det kostar pengar, om än bara 150 kronor, kan det göra att flera avstår från att ta ambulans och kanske därmed blir mer vårdkrävande (och därmed en större kostnad, samt större lidande) därför att man avstod från att åka in eller åkte in till sjukhus på annat sätt senare än hade bort eller till och med äventyrar sitt liv?

”I sin utvärdering av valet 2010 kom Socialdemokraterna fram till att skatter bör diskuteras i ett större sammanhang, nämligen vad de finansierar i form av välfärd.”

Den skattesänkarpolitik som alliansen för kommer förr eller senare att drabba stora delar av medelklassen också, det är jag övertygad om. Om nu människor i medelklassen trodde något annat.

Härifrån kommer våra skattesänkningar, men ännu har inte vi medel-Svensson fått känna på vad denna politik kommer att leda till, tror jag.

Men den politik som nu förs är på inga sätt enda vägens politik. Den sociala välfärdsstaten bortom ideologi, med högre skatter och starka ‘trygghetsnät’ ÄR förenliga med en blomstrande marknadsekonomi.

Och ute i världen börjar man ifrågasätta de ekonomiska doktriner som lärs ut till ekonomstudenter (en ”enda sann ekonomi” som troligen lärs ut även i Sverige av en majoritet av lärarna även på våra universitet och högskolor av dess professorer och andra lärare), se studenterna som promenerade ut från Harvardprofessor Greg Mankiws grundläggande kurs i ekonomi, vilka efterlyser alternativa angreppssätt.

För de har troligen sett resultaten av den politik som förts i sina egna hem.

Paul Krugmans fru Robin Wells, som också är ekonom skriver om denna walkout. Lars Pålsson Syll citerar hennes kommentar på protesterna på Harvard mot professor Greg Mankiw ”Vi är Greg Mankiw… Eller inte?”:

”Studenter kliver in på den värsta jobbmarknaden på gott och väl en generation, utan många utsikter till förbättring.

Många av dem har sett sina föräldrars liv vändas upp och ner av finansiella svårigheter. De går till mötes utsikten att bli den första generationen i amerikansk historia med lägre levnadsstandard än sina föräldrar.

Ojämlikhet i inkomst har nått nivåer som vi inte sett sen den gyllene tidsåldern. Det finns över 4 miljoner som är långtidsarbetslösa.”

Ja, undra på om man reagerar! Revolten skulle kunna vara ÄNNU större? Kanske den blir det också? Bäva månde makten överallt i världen? Men då kan man ju tysta protestanterna istället?

“I denna omgivning så riskerar de handledare/lärare som föreläser om överlägsenheten hos fria marknader, utan att kännas vid/erkänna det dysfunktionella i den vidare ekonomin, att framstå som att inte ha kontakt med och förvärra antipatin mot ekonomi.

Men hur gör en handledare detta i en introduktionskurs?

Jag tror att det till övervägande del handlar om att skifta vårt perspektiv och släppa vissheten/säkerheten, som var del av VÅR ekonomiska träning [en gång], och medge de smärtsamma ekonomiska osäkerheter som många amerikaner nu omfattas av/lever i.”

Pålsson Syll kommenterar detta med:

”Dåliga teorier som understödjer ännu värre politik är i trängande behov av hälsosamma motgift – så, trots allt, det verkar finnas en förbindelse mellan Occupy Wall Street och Occupy Ec10…”

Reaktionerna på det Greg Mankiw lär ut på prestigefyllda Harvard har inte kommit plötsligt, men nu tog de sig konkret uttryck för knappt en månad sedan visar det sig när man söker på anti-mankiw. Här är tidigare inlägg under kategorin anti-mankiw.

Se inledande video om denna utmarsch av studenter från hans lektion.

Om ”fri” marknads dubbelmoral och mer om objektivitet i politik och ekonomi…

27 november, 2011 § 3 kommentarer

I bloggpostningen “‘Fri marknads’ dubbelmoral” kan man läsa i min snabba amatöröversättning från engelskan (nej, som sagt; jag är inte ekonom, men min översättning kanske ändå kan ge en idé om vad bloggskribenten försökte förmedla; om bristen på logik och konsekvens i många resonemang. Kanske ett hälsosamt sätt att ta ner vissa politiker, ekonomer och debattörer från sina höga hästar?):

Frimarknadsekonomer/libertarianer ägnar en stor del av sin tid åt att reagera mot förslag, där de ofta rör samman/förväxlar teknokratiska diskussioner med ideologi (något vi kan tacka Milton Friedman för).

Resultatet är att de ofta motsäger sig själva någonstans på vägen.

Här är några exempel:

1. Frivilligt samarbete är rättfärdigat och producerar överlägsna resultat/utfall, utom om människor går med i fackföreningar [den sortens samarbete/samgående är inte bra].

2. Människor maximerar nytta och borde vara fria att göra det de vill utom när de röstar.

3. Rationellt självintresse är att bli hyllad och uppmuntrad [se inledande video,] men bör bli förlöjligat när det rör sig om avund [men kanske borde vi önska mer avund åt folket; dvs att fler ifrågasätter och reagerar och gör uppror. Inte av skam tiger?]

4. Rationellt självintresse är optimalt för samhället, utom när det handlar om politiska rörelser.

5. Lokalt kunnande är det sätt vi borde bearbeta information på, utom  när vi talar om ojämlikhet.

6. Överdrivna/omåttliga löner är dåliga och orsakar arbetslöshet, men VD- betalningar är alltid berättigade.

7. Frivilligt utbyte är alltid berättigat/riktigt och rätt, men inte när det gäller fractional reserve banking. *

8. Att skydda människor från risker som kommer med bidrag, insättningsgarantier och konsumentskydd är dåligt – men lagar rörande begränsat ansvar då [för företag? Är skydd av företag bra i alla lägen?]?

9. Statligt finansierat jobbskapande är onaturligt och inflationsdrivande, men att kasta pengar på banker är det inte.

10. Utverka frihet åt bankerna, men varje efterföljande krav på åtstramning eller reglering [motkrav i form av krav på större reglering] är en kränkning av den fria marknaden.”

Man får inte reglera bankerna eller den fria marknaden, den är självreglerande och förtroendet är maximalt för denna, däremot ska man ha största misstro mot enskilda medborgare. Hur får man ihop detta? Är inte den ’fria marknaden’ styrd av delvis samma individer/medborgare?

Är de mer att lita på i ena sammanhanget än i andra? Är självintresset (eller altruism) större i ena än i andra sammanhanget? Och hur är det med makt och inflytande i de olika roller man spelar i samhället? Har vi alla samma? Hur hanterar man detta?

Se vad Andrew Haldane skriver om när bankerna blir alltför stora: ‘Big is not better when it comes to banks’.

Uppräkningen fortsätter:

”11. The broken window fallacy är alltid ett felslut, men kreativ förstörelse är en vital del av kapitalism(en). (denna speciella bok länkas därför att den ställer Schumpeter och Hazlit sida vid sida, uppenbarligen utan att man ens inser ironin i det).

12. Uppifrån-och-ner-planerande [staten som talar om för oss?] är dåligt, men vi får aldrig ifrågasätta företagens agerande.

13. Offentlig skuld behöver attackeras, men privat skuld har ingen betydelse – låt oss öka den [istället, något som visst också håller på att ske i Sverige; vi skuldsätter oss allt mer].

14. Obama är socialist! Men att få bort oljeföretags subventioner/statsbidrag är ickeamerikanskt [i ena fallet är det okej med subventioner, eller bidrag som det nedsättande kallats av debattörer, i andra inte. Kan subventioner, eller bidrag, ifrågasättas när det gäller företag också? Hur får man en balans här?].

15. Vänsterregeringar gör människor beroende av röstning för välfärd [???], men läkemedelsföretag som gör något liknande ska ignoreras [i ena fallet är beroendeskapande okej, i andra inte. I ena fallet är påverkan okej, i andra inte. Har vissa betydligt större resurser till påverkan än andra? Dessutom].   

16. Offentligt-val-teorin betyder att staten inte kan göra något rätt, men detta gäller inte ekonomerna själva [de är fullkomliga?].

17. Kapitalismen är stabil. Men när staten [då] inte griper in kan vi klandra den för den Stora Depressionen (och även den Stora Recessionen) [Nej, marknaden är fullkomlig till skillnad från staten!? Har båda brister?].

18. Statens inblandning är dålig, men staten bör öka räntesatsen för att stoppa löneinflation [så DÄR bör den gripa in, i ena fallet är intervention bra, i andra inte. Det beror på vem den gäller och hur röststark man är?].

19. Pusha folk är fel, men vi bör inte reglera reklam eller emballering [i detta fall att varna människor för rökningens konsekvenser genom att ha varningstext på cigarettpaket, precis som vi har i Sverige]. (OK, den här är troligen baserad på faktumet att de flesta inte har läst eller  förstått vad pushande eller daltande är)”

Har de haft liknande debatt i USA om ’trygghetsnarkomani’!? Bloggen Do nothing Day skriver så bra om detta, vill gärna påminna om denna debatt. Ju fler gånger jag läser det ju bättre tycker jag att det är:

”Trygghetsnarkomani. Okej, heroin, amfetamin, kokain, det är tunga droger – men ändå inte alls lika farligt som… TRYGGHET!!!

Smaka på ordet, visst blir man RÄDD!!!

Men smaka inte för mycket!

Tryggheten blir lätt ett gift menar denna… ja, vad är mannen egentligen, vad får honom att tro att han besitter så speciella expertkunskaper att han kan skriva en bok som ger en långtgående politisk samhällsanalys vilken pekar på att vi måste bli mer elaka mot varandra, att samhället är för SNÄLLT!

Det är inte bra för oss, för lite skit rensar faktiskt magen!

Vad är denna så fantastiskt intellektuella man?

Jo, psykiater.

Det finns en ingrodd myt om att psykiater är galnare, eller åtminstone lika galna, som sina patienter, och jag måste säga att David Eberhard gör sitt bästa för att leva upp till den myten./…/

I tider där Socialstyrelsen kritiserar psykiatrin för att vara för slö, slapp och allmänt ointresserad av sina patienter så tycker David Eberhard – chef för psykakuten på S:t Görans sjukhus i Stockholm – att psykiatrin inte i tillräcklig omfattning avvisar patienter!!!

Han menar nämligen att många söker psykiatrin i onödan bara för att ‘flickvännen gjort slut’ eller nåt annat totalt irrelevant.”

Så himla bra skrivet!

Nu tillbaka till de dubbelmoralistiska punkterna:

”20. Investerare behöver vara trygga vad gäller framtiden. Nej, vi borde inte stötta upp deras trygghet genom att spruta in pengar i ekonomin! Hur i Herrans namn… [förstår inte riktigt det här 😉 ]

21. Om staten spenderar pengar kommer detta att tränga ut privat investerande, om den privata sektorn spenderar pengar kommer det inte att tränga ut annat investerande som andra i den privata sektorn gör.

22. Kommittétänkande [tillsättande av kommittéer och utredningar?] är ett hemskt sätt att göra saker. Men akrieägare uppskattar att kapitalism är det bästa system som någonsin skapats.

23. Samlade/kollektiva krav är meningslösa, men Say’s Law håller fortfarande [om Says lag].

24. Och naturligtvis, det klassiska: staten borde inte lägga sig i människors liv, utom när den säger åt dem exakt hur de ska bete sig.”

Kommer att uppdatera denna postning med länkar till artiklar och kanske andra blogginlägg.

Uppdatering 27 november: Erik Hegelund skriver på bloggen Vänsterekonomer om ekonomers användning av begreppet ”rationalitet” i ”Sluta prata om rationalitet?” och menar att det är ganska harmlöst. Jag vet inte, för ekonomer kanske i deras samtal sinsemellan, men vi vanliga medel-Svensson; vad lägger vi in i detta?

Svante Säwén skriver intressant i ”Vidgad vinstvarning”:

Allt tal om att privatiseringar i vård, skola och omsorg ska ge effektivitetsvinster är nu borta i riksdebatten.

Nu motiveras konkurrensutsättning med valfrihetens värde.

Att multisjuka hamnar längre bak i kön än tidigare bortser man ifrån. Liksom att segregationen i skolorna ökar.

Valfrihet även för den som inte kan välja är att välja företag. Som om inte innehållet i vården är det viktiga.

Debatten har ändå gått in i ett nytt skede nu när ett vårdföretag som Carema avslöjats med brallorna nere.

Nu när privatiseringen inte längre är teori, vet medborgarna mer om vilka konsekvenser vinsten som drivkraft kan ge. När det står klart för de flesta att de riskkapitalbolag som gör vinst på våra skattepengar dessutom ser till att ingen skatt betalas på vinsterna, så ser de flesta att det har gått för långt.”

Gör ”alla” det? Tyvärr, jag tvivlar jag på att alla gör det.

Säwén fortsätter:

”Ingen kommer /…/ att ställa de frågor sossarna får om vinstgränser och regelsystem till Moderaterna [(M) står över allt, men (S) pressar man. Borde man inte pressa båda?].

Så mycket tydligare skillnaden skulle bli om sossarna i stället sa att vinsterna i vården ska stanna i vården. Punkt.

De gränsdragningsproblem som kan uppstå får lösas allt eftersom.

Går det inte så får väl det hela återtas i offentlig regi.

Skattebetalarna står ändå för notan.”

En kommentator svarar så bra att jag citerar hela dennes kommentar:

”Detta handlar om att en gång för alla rasera 1900 talets (s) samhällsbygge. Argument som kvalitet, samhällsnytta, lägra kostnader etc vet nog egentligen alla att de för eller senare visar sig falska. Men när jobbet en gång är gjort så blir det oerhört tungt att backa tillbaka. Vi vågar inte riktigt tro att vår modell är så bra, eftersom största delen av världen hamnat i en annan modell, och den går inte att ändra.

När alla andra argument uppenbarligen nu visar sig felaktiga, så håller man fast vi det som inte går att mäta; valfrihetens värde. Så länge man kan hävda det så fortsätter raserandet.

Sverige och den regering vi har accepterar tydligen vilka kostnader som helst för detta, 20 miljarder är ingenting, bara det finns två vårdcentraler. Att farmor ligg i sin egen avföring är hennes tappra offer för att vi gör upp med (s) ide om allas lika möjligheter.

Sverige är ett av världens rikaste länder, med relativt god trygghet. Icke desto mindre så är det så att farmor ligger i sin avföring och ropar, och skattemiljonerna är på Jersey.

Det finns lösningar, privat vårt får bara bedrivas av personalkooperativ och ekonomiskt överskott återinvesteras till 100%. Vill man sälja/lägga ned, så är det kommunen som köper tillbaka, till förutbestämt pris.

Helt enig i att vårdskandaler dyker upp överallt, vi måste hålla oss för goda för att dra poäng på det. Läste i veckan om att en våldtäkt begåtts på ett Carema boende. Det är illa och skall rapporteras, men inte som slagträ i denna debatt.

Men om farmor ligger i skiten beroende på misstag, oskicklighet, slarv…må vara. Men när det sker för att man drar in på blöjor får att nå resultatmål – då drar jag ut i krig. Att det sker, kommer att ske i privat verksamhet med vinstmål är ofrånkomligt. Ingen politiker, journalist, förbannad anhörig skrämmer en vd med siktet inställt.”

Och nu Thanksgiving tider så kunde man läsa en bloggpost på bloggen anti-Mankiw med titeln ”Tacka kaptalismen”:

“Medan vi aldrig kan vara säkra på författarens intentioner [till artikel som det refereras till i postningen], låt oss erbjuda ett svar: kanske element av planerad ekonomi tricklar ner i författarens historia på sätt som är förbisedda eller helt enkelt ignorerade av honom.

Med andra ord, det verkar för oss som om det taktiska användandet av att attackera ’centralt-planerande’-argument finns där för att avleda uppmärksamheten från viktigare och mer relevanta saker, sådana som följande:

Vem bestämmer priset på bensin som används av lastbilarna som levererar kalkonerna till affären?  

Oljekarteller spelar en betydande roll när det gäller att bestämma priset vid pumpen [på bensinstationen].

Vem koordinerade arbetet på fabrikerna som producerar födan och föder upp kalkonerna?

Mest troligt utfördes dessa uppgifter av en driftsledare och andra centraliserade myndighetsfigurer.

Vem reglerade kvaliteten på kalkonerna eller underlättade/befordrade deras transport? [Jo] statliga lagar och författningar var nödvändiga för dessa saker.

Vid närmare tanke, det verkar som om det finns ett nödvändigt ekonomiskt planeringselement för att vi ska få vår Thanksgiving-middag.

Ofullkomliga/bristfälliga marknader och organisationen av ekonomisk aktivitet som äger rum I firman är viktiga exempel på fall I vilka ekonomiska representanter kollektivt planerar och ändrar ekonomiska utfall/resultat.

Så detta år får vi tacka kapitalistiska sociala relationer för måltiden på vår tallrik.

Medan Mankiw upprepade gånger har försökt att bedyra allmängiltigheten av den ’fria marknadens’ modell och  dess förhållande/samband med Thanksgiving, så vittnar en enkel titt runtomkring, på hur ekonomier faktiskt fungerar, på något annat.”  

En kommentator blir påmind om postningen ”I Pencil: A product of the mixed economy (updated)” där Hazlitt som nämndes ovan också nämns.

*I Wikipedia står det om fractional reserve banking:

”Inom ekonomi innebär fractional-reserve banking (förkortat FRB) att banker kan låna ut insatta medel, alltså att de bara behöver behålla en bråkdel (fraction) i reserv (reserve), som kontanter eller andra likvida medel, samtidigt som man vid behov är skyldig att betala tillbaka inlåningar. Då någon tar ett lån skapar banken en kredit (vilken ingår i penningmåttet M1).[1][2][3]

Detta är idag standard inom bankväsendet världen över och har praktiserats länge. Hur stor del, eller fraktion, som bankerna måste behålla bestäms av centralbanker genom reservkravet. En liten andel leder till ökad penningmängd medan en större fraktion leder till lägre.

Systemet har under lång tid varit kontroversiellt. Under medeltiden var FRB förbjudet i Europa och betraktades som ocker. Idag kritiseras systemet av vissa ekonomer som bland annat menar att det leder till konjunktursvängningar, risker för uttagsanstormning och inflation.”

Det ”mainstreama” och mer om politik som religiös tro…

26 november, 2011 § 2 kommentarer

Videon tagen från ”Occupy Econ 101.”

[Uppdatering 27 november, skrev så spontant i denna bloggpostning så jag vill kolla upp den igen].

Nej, jag gillar inte alliansen eller deras politik.

Jag hade en politisk diskussion imorse med en närstående. Denna diskussion fick mig att börja fundera – igen.

Att jag INTE gillar alliansen eller deras politik betyder inte att jag höjer något annat parti till skyarna eller bara tycker de andra partierna är bra! Men om jag nu SKULLE höja något parti till skyarna, varför skulle jag inte ha rätt till det när andra har eller ”får” den rätten? Varför skulle det vara skillnad när det kommer till mig?

Att jag är oerhört kritisk till alliansen och dess politik, som jag tror är till men för en STOR del av svenska befolkningen (trots retoriken omkring den) säger egentligen INGENTING mer än att jag ur djupet av mitt hjärta ogillar den och dess politiker. Och att jag är kritisk till högervridningen inom (S), väldigt kritisk (trots att jag tillhör medelklassen) betyder inte att jag då lika gärna kunde rösta på något alliansparti. För det kommer jag aldrig att göra. Men skulle de ändra sin politiska inriktning skulle jag kanske tycka mindre om deras politik, men jag skulle aldrig komma att rösta på dem.

Den som har läst min blogg vet att jag är väldigt kritisk mot (S) högervridning och nyliberalisering.

Jag röstar inte med ”vinnarna” bara för att tillhöra ”vinnarlaget” och, återigen, jag gillar INTE högern eller deras politik. Dessutom påpekas det ibland, men får inga rubriker i media, att några av allianspartierna ligger farligt nära att ramla ur riksdagen.

Jag röstar inte på något jag inte tror på och jag förbehåller mig rätten att kritisera dem och det jag inte gillar.

I det ensidiga medieklimat vi har (press och TV) så blir jag inte mindre anti, utan troligen mer. Jag tycker högern borde hudflängas mer och betydligt hårdare. De och deras politik borde kritiskt granskas och granskas hårt. För jag menar att det verkligen finns anledning till det.

En väns vän hade länkat till artikeln ”Är Anders Borg Europas bästa finansminister?” Och en kommentar på detta blev:

”En rödstrumpa till författare som inte kan hålla sig objektiv. Hitta en bättre artikel xx..”

När kommer vi att få läsa eller höra följande kommentar:

”En nyliberal till författare som inte kan hålla sig objektiv. Hitta en bättre artikel xx …”

Kanske kommer det att vända förr än vi anar?

Och finns det något verkligt objektivt här som kommentatorn ovan skrev, om att förhålla sig ”objektiv”?

Politik handlar om ideologi: hur du ser på världen och människorna som lever i denna värld. Det finns inte bara ett enda, objektivt sätt att forma denna på. Vad slags värld vill vi ha? Vad slags värld vill vi leva i?

Och de ekonomiska idéer som politik idag ganska ensidigt verkar bygga på är inte de närmast ”religiösa”? Se Harvardprofessorn i ekonomi Greg Mankiw som försvarar sin undervisning som byggande på det som är ”mainstream” och ”som lärs ut överallt.” Dessutom verkar inte kritiken mot Mankiw vara ny:

”En snabb sökning på ‘anti-Mankiw’ ger en bloggpostning rörande Mankiw från 2007 [dvs. för 4 år sedan] som den första länken. Se den här.

Den kritik Mankiw nämner kommer från den ’post-autistiska’ekonomiska skolan’, en kritik som i grunden handlar om resonemanget att mainstream ekonomis är skild från verkligheten till en punkt där den förlorar varje praktisk betydelse/tillämplighet [författaren till blogginlägget undrar om en Eliza, som nämnde detta för bloggförfattaren 5 till 6 år sedan fortfarande läser denna blogg].”

Personen som skrivit detta skriver vidare:

”… låt mig veta om du är intresserad av att skriva en 2-volyms, 350 sidor per volym, line-by-line-kritik att Mankiw är redskap för en borgerlig/medelklass-ideologi [är han partisk och objektiv, apropå att vara objektiv eller inte?]

Detta [länk till ‘The reproduction of ideology’ eller Reproduktionen av ideologi’ samt ‘A turning point in the History of Economic Thought‘ eller ‘En vändpunkt vad gäller ekonomiskt tänkesätt’] är det närmaste jag kunde hitta!”

Men nyligen tog kritiken konkret form i en regelrätt utmarsch från hans grundläggande kurs i ekonomi, även om kritiken funnits tidigare.

Se bloggpostning på bloggen anti-Mankiw i ”Mankiws ensidighet är avslöjad” i min översättning från engelskan:

”Nyligen så vaknade Greg Mankiw extra tidigt för att vara med på en intervju i Fox News morgonshow Fox and Friends och efter den postade han denna intervju på sin blogg.

Intervjun fokuserade på den promenad ur ur hans klassrum som ägde rum under föreläsningen ‘Ekonomins principer’ i den grundläggande kursen i ekonomi.

Båda showens värdar och Mankiw ifrågasatte påståendena att kursen var vinklad, genom att antyda att kursen var ’mainstream’, inte ’alltför kontroversiell’ och liknar de principer i kurser i ekonomi som lärs ut i de flesta collegekurser i hela nationen.

”Men det är just dessa påståenden som gör Mankiws kurs och kursböcker vinklade: nämligen vägran att kliva ut ur det som är mainstream och titta kritiskt på det som lärs ut.”

Vad bra sagt!

”[Men] De som hävdar att Mankiws angreppssätt är partiskt påstår INTE BARA att det som sägs är för konservativt och att det behöver bli mer fördomsfritt.

Problemet med Mankiws angreppssätt ligger i begränsningarna i de teoriers antaganden som diskuteras, i metodfrågor och i misslyckandet att kännas vid att det finns alternativa angreppssätt på nyklassisk ekonomi [och presentera dessa].

Att vägra göra så är en vägran att utrusta sina studenter med en utbildning som de förväntar sig och förtjänar.

Avsikten med en vidsynt/fördomsfri utbildning är att exponera studenterna för en mångfald av idéer och tänkesätt och att döma av intervjun så verkar det som om Fow News-ankaret och Greg Mankiw håller med [om detta].”

Så så långt är allt gott och väl…

”Men Mankiws förmenta hängivenhet för fördomsfri utbildning motsägs av de angreppssätt han använder när det handlar om att lära ut ekonomi.

Genom att exklusivt lära ut ett mainstreamt angreppssätt vad gäller ekonomi så misslyckas han med att förse sina studenter med en vittomfattande och kritisk redovisning av ekonomi svikande studenterna i en utbildning som de lovades när de klev in i akademins värld.

Det handlar inte bara om att han misslyckas med att utrusta sina studenter med den vidsynta utbildning de blev lovade, utan genom att göra så [som han gör] så misslyckas han med det bredare projektet, vilket är att utveckla ekonomiskt tänkesätt.

Genom ekonomins tänkesätts historia så har de flesta framstegen vad gäller teori kommit från människor som dragit slutsatser från en mängd idéer – inte enbart genom att stanna inom den mainstreama infattningen/ramen.

Genom att begränsa den ideologiska spännvidden i sin kurs så begränsar han de potentiella framstegen inom hans fält.”

Lars Pålsson Syll citerar en Robin Wells kommentar på protesterna mot grundläggande kurs i ekonomi på Harvard med Greg Mankiw ”Vi är Greg Mankiw… Eller inte?”

Wells (Paul Krugmans fru?) skriver:

”Är Mankiw helt enkelt måltavla för flummig ungdom vars uppsåt mer är att göra ett uttalande än att engagera sig i genomtänkt undersökning?

Eller har Mankiw – och en stor del av hans profession – fått en välbehövlig kontroll av verkligheten [verklighetscheck] om behovet att om/återorientera sättet vi lär ut ekonomi?

[D]et jag vill säga med detta är: någonting håller på att ändra sig därute och vi ignorerar det, vilket äventyrar oss [och vår profession och trovärdigheten i det vi gör och lär ut?].

Det skulle kunna vara väldigt enkelt att slå bort studenter[na]s utmarsch som en övning i intellektuell lathet och publikfrieri. (Trots allt kan inte Keynesianska modeller läras ut förrän under andra terminen av Harvards grundläggande kurs i ekonomi).

Men lyhörda lärare/handledare vet att ibland så är en dum fråga mer än en dum fråga. Och en verkligt lyhörd handledare lyssnar på en sådan till synes dum fråga och vänder den till en insiktsfull fråga, som studenten skulle ha kunnat ställt.

Nu så ser den allmänna publiken (allmänheten) på den ekonomiska professionen med stora mått av misstro och i några fall med obetingat förakt.”

Inte utan anledning! med ALL rätt!

Studenter kliver in på den värsta jobbmarknaden på gott och väl en generation, utan många utsikter till förbättring.

Många av dem har sett sina föräldrars liv vändas upp och ner av finansiella svårigheter. De går till mötes utsikten att bli den första generationen i amerikansk historia med lägre levnadsstandard än sina föräldrar.

Ojämlikhet i inkomst har nått nivåer som vi inte sett sen den gyllene tidsåldern. Det finns över 4 miljoner som är långtidsarbetslösa.”

Ja, undra på om man reagerar! Revolten skulle kunna vara ÄNNU större? Kanske den blir det också? Bäva månde makten överallt i världen? Men då kan man ju tysta protestanterna istället?

“I denna omgivning så riskerar de handledare/lärare som föreläser om överlägsenheten hos fria marknader, utan att kännas vid/erkänna det dysfunktionella i den vidare ekonomin, att framstå som att inte ha kontakt med och förvärra antipatin mot ekonomi.

Men hur gör en handledare detta i en introduktionskurs?

Jag tror att det till övervägande del handlar om att skifta vårt perspektiv och släppa vissheten/säkerheten, som var del av VÅR ekonomiska träning [en gång], och medge de smärtsamma ekonomiska osäkerheter som många amerikaner nu omfattas av/lever i.”

Pålsson Syll kommenterar detta med:

”Dåliga teorier som understödjer ännu värre politik är i trängande behov av hälsosamma motgift – så, trots allt, det verkar finnas en förbindelse mellan Occupy Wall Street och Occupy Ec10…”

I först länkade artikel kan man fortsatt läsa:

”För att överhuvudtaget kunna göra en rättvis jämförelse om vem som är bäst finansminister måste man ta hänsyn till de grundläggande förutsättningarna. En sådan förutsättning är något som gör Sverige unikt i Europa.

Under Borgs tid som finansminister har vi sålt ut statliga bolag för cirka 25 miljarder i snitt per år sedan alliansen kom till makten[1] och Borg vill fortsätta göra det även under denna mandatperiod[2].

För att få en uppfattning om hur mycket 25 miljarder är så är det dubbelt så mycket som det 2011 lades på kultur, medier och fritid.

Eller det skulle kunna räcka till att fördubbla allt studiestöd, från gymnasieelevernas studiebidrag till högskole- och universitetsstudenternas bidragsdel[3].

Det motsvarar mer än hälften av det vi lägger på försvaret varje år. Med andra ord är 25 miljarder ingen struntsumma.

Viktigt att komma ihåg är att detta handlar om engångsinkomster. Med hjälp av detta extra tillskott har det inte varit några större problem att finansiera skattereformerna.

Man skulle kunna tro att regeringen på sikt skulle kunna tjäna på att sälja ut de statliga bolagen, d.v.s. att de kostar staten pengar.

Men i själva verket har de tvärtom varit en relativt stor inkomstkälla för staten[4], som vi nu går miste om. Förutom de årliga miljardbeloppen vi fick som tillskott i statens kassakista, har vi också förlorat vår demokratiska möjlighet att förändra och påverka de statliga bolagen när de säljs ut till privata aktörer.

Vår insyn in i hur välfärden sköts går från att vara helt öppen för insyn till nästintill totalt stängd. Vår historiska och rätt så världsunika offentlighetsprincip omintetgörs.

Är det sådant som gör en till Europas bästa finansminister?/…/

… den stora del av befolkningen som befinner sig längst ner i samhället har fått det tuffare och situationen kommer bli värre när de tillfälliga plåstren för vår blödande ekonomi inte längre håller tätt.

Liberaler som näst intill ser sin liberala ideologi som en religion brukar hävda att om det övre skiktet i samhället får det bättre så sipprar det ner på dem som har det sämre.

Däremot finns det inte många praktiska bevis på att det verkligen är så det fungerar, särskilt inte i dagens Sverige.

Vad som däremot finns är ett starkt samband mellan att när de som redan har det sämst ställt får det sämre och så sprids fattigdomen uppåt i samhällsskikten likt mögel i ett fuktskadat hus.

Blir de fattiga fattigare så konsumerar de mindre.

Då går företagen sämre och folk sägs upp, och det konsumeras än mindre, och vi dras in i en negativ spiral som drabbar till och med det ekonomiska toppskiktet negativt.”

Var det Paul Krugman som skrev på sin blogg att trots att företagen går bra så investerar de inte? Jo, se ”Krugman om tillståndet i USA: företag som sitter på en massa tillgångar expanderar eller anställer inte. Varför? Varför har vi problem?

Först länkade artikel fortsätter:

”Häromdagen visades ett reportage från USA där en man som tidigare tjänade 1000 dollar om dagen nu efter den amerikanska krisen levde på 1000 dollar i månaden och var beroende av hjälp från sociala myndigheter och ideella föreningar.

Jag räknar inte med att alla läsare håller med mig, men tiden får utvisa vem som har rätt./…/

(Kan för övrigt tillägga att Newsmill inte ville publicera denna artikel, men jag lovar att vara Sourze trogen hädanefter).”

Lars Pålsson Syll skriver att det är tack vare han och alla oss som röstade nej till EMU, till skillnad från Borg som…

”… med näbbar och klor ville ha in oss i EMU vid folkomröstningen 2003./…/

Vi var klokare än vår finansminister. Tack vare vår riktiga analys av de grundläggande och svåröverkomliga problemen med euron slapp Sverige undan detta ekonomisänke.

Hade svenska folket lyssnat på Borg år 2003 hade Borg år 2011 inte fått någon utmärkelse för välskött ekonomi.”

Se bloggen ”imagining history” och kategorin ”anti-Mankiw.” Här verkar det väl inte vara riktigt ”objektiv” undervisning som bedrivs?

Om den mossiga nyberalismen och en ny progressiv rörelse…

21 november, 2011 § 11 kommentarer

Göran Greider skriver om detta med den ”mossiga” nyliberalismen (jo, det jag läste i länkad artikel är en i mitt tycke väldigt mossig politisk syn, som här unga,  och som jag ser det nykonservativa, människor häpnadsväckande står för) i ledaren ”Vad var nyliberalismen?” idag.

Jag jobbar med unga människor och blir trots det (eller kanske därför?) helt frankt häpen och förskräckt, över konservatism och en litet moraliserande, gammaldags ton och gammaldags, konservativa åsikter.

Greider skriver:

”Vad var nyliberalismen?

Svar: Den var det filosofiska uttrycket för den finanskapitalism som från slutet av sjuttiotalet sakta men säkert skulle växa och växa i omfång, och till sist omsluta hela våra liv.

Skandalerna idag med Carema och riskkapitalister som väller in i välfärdssystemen, eller det stora sammanbrott som vi kallar finanskrisen, börjar någonstans där, för trettio år sedan

Precis!

”Jag tror att vi lever i slutet av den eran.

Jag tror att det är viktigt att säga just det. Vi måste säga detta – att nu är det de där idéerna om privatiseringar, avregleringar och skattesänkningar – alltså hela det nyliberala paketet – som är de gamla idéerna.

De har testats under en generation i västvärlden. Och de har inte löst några problem.

De har tvärtom förvärrat de sociala problemen och onödigförklarat människor i en skala som vi inte sett sedan trettiotalet. Dessa idéer har också förträngt avgörande frågor – om miljö och klimat – och dränkt dom i närmast religiösa idéer om evig tillväxt.

Vi lever i slutet av denna nyliberala era. Och nu skulle själva språket kunna vända.

Traditionalister – det är dom som fortfarande naivt tror på detta nyliberala paket.

Bakåtsträvare – det är dom som ännu är övertygade om att staten alltid måste dra sig tillbaka och politiken lägga sig i mindre.

Nostalgiker – det är dom som talar omprivatiseringar som lösningar på arbetslöshet eller bristande välfärd. Konservativa – det är dom som klamrar sig fast vid idén att marknadsmekanismen alltid löser problemen bäst.

Språket vänder.

Och förnyare – det är alla vi som nu vill dra ett streck för trettio års nyliberalt experimenterande med världens befolkningar.”

Ja, se återigen amerikanske ekonomen Jeffrey Sachs som också är inne på samma tema, se vad han skriver i artikeln ”Den nya progressiva rörelsen och slutet på en 30-årig Reagan-era…” i New York Times i min översättning från engelskan och med länk till originaltexten:

”OCCUPY WALL STREET och dess allierade rörelser runtom i landet är mer än bara en liten promenad i parken. De är mest sannolikt starten på en ny era i USA. Historiker har noterat att amerikansk politik rör sig i långa svängningar.

Vi befinner oss i slutet av den 30-åriga Reagan-eran, en period som kulminerade i inkomster som svingade sig i höjden för de 1 % som finns i toppen och en förkrossande arbetslöshet alternativt stagnation i inkomster för största delen av den resterande befolkningen.

Den övergripande utmaningen de kommande åren är att återställa välståndet och makten för de resterande 99 %.

För trettio år sedan så gjorde en nyvald Ronald Reagan en ödesdiger bedömning:

’Staten är inte lösningen på våra problem. Staten är problemet.’

Skatter för de rika skars ner kraftigt, liksom utgifter för offentlig service och investeringar som del av nationalinkomsten [BNP].

Bara militären och några få stora transfereringsprogram som Social Security, Medicare, Medicaid och krigsveteranförmåner var befriade från åtstramningen.

Det Reagan gjorde var en ödesdiger feldiagnos. Han förbisåg/låtsades inte om det verkliga problemet – ökningen av den globala tävlan i informationsåldern – och slogs [istället] mot den hemska staten.

I decennier framöver kommer USA att betala priset för denna feldiagnos, med en nation som är märkligt oförberedd att möta de globala ekonomiska, energi- och miljömässiga utmaningarna i vår tid.”

Ska vi Sverige göra samma misstag???

Se bloggen ”Anti-Mankiw”, där studenter kritiserar professor Greg Mankiws ensidiga ekonomiundervisning och vägran att kritisk granska sin undervisning och den teori som han lär ut.

Som lärare håller jag med studenterna; det är viktigt att visa på olika teorier och strömningar (värderingar och ideologier), men det behöver inte innebära att man inte klargör var man själv står, ens egna värderingar. Även om också det kan ha sina problem (med unga människor).

Det skulle vara betydligt intressantare om politiker var mer intellektuella! Dvs. var mer pålästa och betydligt mer djupt tänkande – samt kännande, än vad alltför många idag är.  För mig är ganska många politiker helt ointressanta som personer, ickelevande.

Vi lever på ”andlig” samhällelig svältkost. Eller jag tycker att jag gör det, som jobbande i ett konstnärligt yrke.

Jag saknar passionerade, tänkande, levande människor i talkshows, soffor osv. Saknar människor som verkligen har något att komma med. Vet inte hur jag ska uttrycka detta… Saknar färgstarka individer. Som är äkta färgstarka. Som verkligen förkroppsligar den där så hyllade INDIVIDEN! Borde vi inte se fler sådana i ett samhälle som just påstår sig vilja lyfta fram och upp individen (oerhört ironiskt och sarkastiskt)? Och borde vi inte se detta inte minst i vårt liberala parti t.ex.?

Så hur är det egentligen med respekt för den ”fria” individen ens bland liberalerna? Och än mindre bland nyliberalerna?

För egentligen vill liberaler och nyliberaler definiera vad en fri individ är? Hur ”fritt” är det? Och också vad vi medborgare vill ha?

Är de ett dugg bättre än den vänster som de ser ner på?

Tillägg på kvällen: Och i Bollnäs privatiserar de nu sjukhuset. Bedrövligt!

Mer om äldrevård…

15 november, 2011 § 13 kommentarer

Apropå vårdskandalerna i äldrevården kom jag att tänka på artikel för bara knappt två månader som säger att de äldre som verkligen behöver vård i stor utsträckning inte har förmåga att välja själva.

”De äldre kan inte agera som rationella och välinformerade kunder och bidrar därmed inte till en marknadsmässig korrigering av kvaliteten inom vård och omsorg.”

Och de som inte har några som kan välja åt dem, vad gör de?

Men då är det väl bara att sätta in vårdlots för dem? ”Svårt sjuka bör få vårdlots” anser en massa allianspolitiker helt käckt i lokaltidning.

Se vad en läkare i hemsjukvård anser om detta; bilden ovan (klicka på den för att göra den större och lättare läsbar).

Han menar att…

… vårdlots kan fungera för den som är kristallklar, har telefonhörsel och hänger med på viss telefonteknik, dvs. för sjuka yngre pensionärer.

Tydligen har vårdlotsen inget vårdansvar och ingen rätt att söka information i olika datajournaler – om nu någon tar detta för givet. De verkligt multisjuka och i mest behov av hjälp riskerar att inte kunna utnyttja vårdlotsen menar denna läkare.

Han menar att resurserna istället borde läggas i primärvård och hemsjukvård, där finns de verkliga ”lotsarna”.

Jag sommarjobbade som sekreterare i hemsjukvård några somrar (jag utbildade mig under den tiden till något helt annat, inom helt annat område, men var och är intresserad av vård. Min mamma är sjuksköterska och jobbade några år som sjuksköterska i hemsjukvården; skrev in och ut patienter m.m.).

På den tiden fanns t.ex. kurator som gjorde en noggrann undersökning om hemförhållandena innan en patient skickades hem. Arbetsterapeut gjorde bedömning om hjälpmedel behövdes, ramp fixas för rullstol osv. Och sjukvårdspersonal var inblandad (läkare, sjuksköterska).

Detta verkar dock vara en helt gången tid nu knappt 30 år senare och vara något vi inte har råd med längre, ens i rudimentär form? Istället ska det till ”vårdlotsar”.

Nej, som sagt ”Många äldre har inte själva förmåga att välja sin omsorg”:

”[De är] För skröpliga för att välja?

Drygt hälften av dem som är 77 år eller äldre saknar förmåga att själva välja utförare inom sjukvård och äldreomsorg, visar en ny, ännu opublicerad studie från Karolinska Institutet.

De äldre kan inte agera som rationella och välinformerade kunder och bidrar därmed inte till en marknadsmässig korrigering av kvaliteten inom vård och omsorg, skriver Mats Thorslund, Bettina Meinow och Marti Parker./…/

I Stockholm har utvecklingen gått långt. Den som där beviljats hemtjänst får en lista på mellan 70 och 102 utförare att välja mellan [ett styvt jobb att välja! Och att välja rätt!!].

Utan några varudeklarationer!

Om man då väljer fel och inte blir nöjd kan man alltid välja om [sägs det käckt!?].

För en frisk 40-talist som valt fel läkare är detta ingen stor sak.

Men för den äldre med flera sjukdomar är det kanske svårare. Har man svårt att förflytta sig blir sannolikt valet ändå den vårdcentral som ligger närmast.

Det kan vara svårt att säga att man vill byta hemtjänst efter att ha mött åtminstone delvis samma personal under ett antal månader [Jo, pinsamt].

För att inte tala om de – ofta demenssjuka – äldre som flyttat in på ett vård- och omsorgsboende där det skall mycket till för att man själv eller med hjälp av anhöriga bestämmer sig för att flytta till ett annat boende.

Men framförallt – kan man själv välja? Har man förmågan att söka information om de olika alternativen och därmed möjlighet att utöva den konsumentmakt som antas leda till kvalitetsförbättringar?

I det kommande numret av den vetenskapliga tidskriften Social Science & Medicine visar vi att drygt hälften av ett representativt urval av befolkningen som är 77 år eller äldre saknar de förmågor som behövs för att själv kunna välja utförare inom sjukvård och äldreomsorg.

De har inte förmågan att agera som den rationella och välinformerade kund som ligger till grund för det marknadsekonomiska antagandet om automatisk kvalitetskorrigering.

Att kunna få fram relevant information samt förstå och ta ställning till olika alternativ är avgörande om man ska kunna göra ett eget val.

Enligt våra resultat klarade en tredjedel av de som var 77 år eller äldre inte av att intervjuas över huvud taget, alternativt kunde inte göra ett enkelt minnestest.

Ytterligare 20 procent hade svårt att klara test på förmågan att till exempel hitta rätt telefonnummer och att förstå instruktioner på en medicinförpackning.

Dessa äldre skulle sannolikt behöva hjälp med valet av utförare, även om en del skulle kunna tala om vilka egenskaper de tycker är viktiga hos en vårdgivare.

[Se ovan om s.k. vårdlotsar och vad de egentligen kan (och får?) utföra. Har vårdlotsarna sjukvårdskunnande? Kunde deras sjukvårdskunnande användas betydligt bättre och effektivare i så fall? I ordinarie vård t.ex.?].”

Ur ”Så kallad valfrihet…”

Ja, vi håller verkligen på att få en allt ojämlikare vård, skola och omsorg. Det gör mig så oerhört upprörd.

Men detta med nedskärningar i vården (skolan och omsorgen) är inget ofrånkomligt menar lektorn vid Malmö högskola Daniel Ankarloo (bland andra), det finns andra vägar att gå. Den politik som förs nu handlar om ideologi och inget annat, INTE den enda sanningen eller ens vetenskaplig sanning.

Dvs. vi kan faktiskt välja, det finns olika ideologier, och vi kan välja vad slags samhälle vi vill ha.

Kommer att blogga mer om kritiken mot Harvardprofessorn i ekonomi, Greg Mankiw (var rådgivare till Bush i ekonomi), vars studenter tågade ut från hans undervisning och skrev ett öppet brev till honom om hans ensidiga och vinklade grundläggande undervisning i ekonomi.

Se också bloggen anti-Mankiw och ”detta är varför vi är anti-Mankiw”.

Tack Lars Pålsson Syll för tipset!

Den sociala välfärdsstaten, bortom ideologi – är högre skatter och starka ’trygghetsnät’ inte förenliga med en blomstrande marknadsekonomi?”

”Jo, absolut,” säger Jeffrey D. Sachs… 

Läkarna Lars-Erik Hansson och Simon Larsson skriver också i artikel att ”Vårdvalet styr resurser till dem som är friskast”

Se också ”Borgerlig syn på omänsklig sjukvård, mer om privatiseringar och om Reinfeldts förljugna allmänintresse…” samt alla tidigare inlägg angående vårdval.

Ja, som Daniel Ankarloo skriver (se postningen ”Försörjningsbördan och ålderschocker…”, exakt samma retorik används i USA faktiskt! Ja, nyliberalerna använder samma retorik över hela världen!?

”… den politiska högern [har] lyckats framställa sig själva som grundade i teoretiska och vetenskapliga argument.

Det de kallar ‘ekonomiska realiteter.’

Finansminister Anders Borg framträder mindre som högerideolog och mer som nationalekonom, med förment stöd i vetenskaplig forskning./…/

I själva verket, menar jag, är det jämlikhetens och solidaritetens världsbild och rörelse som har en stark och vetenskaplig bas.”

Och slutligen, kolla f.d. folkhälsoläkaren Ingrid Eckermans blogg.

Ja, säljs människor på auktion till riskkapitalbolag, som i gamla dagars fattigvårdsauktioner? 

För man säljer faktiskt de människor som bor i dessa hus, eller som kommer att bo i dem, på auktion. Vad vore dessa hus värda utan dess invånare?

”En nations storhet mäts i hur den behandlar sina svagaste medlemmar.”

(Ghandi)

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Greg Mankiwreflektioner och speglingar II....