De som kommer i kläm…

15 december, 2011 § 2 kommentarer

Snabbloggning. Av någon anledning kom jag att tänka på det vår nuvarande statsminister sa för kanske 1,5 år sedan apropå sjukförsäkringen att

”Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring.”

Men tänk om någon närstående till Reinfeldt eller han själv skulle komma i kläm? VAD skulle han tycka om detta?

Tyvärr är ju risken ganska liten? Och alltså behöver han inte bekymra sig ens undermedvetet heller?

Precis som Ingemar Göransson skriver i bloggpostningen ”Ett visst svinn får man räkna med…”avslöjar ju Reinfeldt sig, han som…

”… framställt sig som vän av kollektivavtal och välfärden.

För det andra visade han upp en människosyn där sjuka fick spela rollen som ‘bondeoffer’ för ett större och viktigare slutmål.

En människosyn som en Stalin skulle uppskattat och säkerligen klappat den gode Reinfeldt på axeln för i all sin cynism.

Tyvärr det enda som hördes var den öronbedövande tystnaden från de berömda sju dövstumsinstituten. Som sagt, en bedövande kompakt tystnad.

Men Reinfeldt vore nu inte Reinfeldt om han inte hade i en nyligen hållen riksdagsdebatt sagt att ‘i det här landet ska man gå upp på morgonen och arbeta’. Än en gång samma arrogans och samma föraktfulla syn på vanliga människors situation.”

Och apropå det där att ta hand om sina närstående; det är kanske inte så bara för alla!  Se vad Josefin Brink och Ulla Andersson skriver i ”Bra äldreomsorg en jämställdhetsfråga.”

Där skriver de om anhörigvårdare (främst medelålders kvinnor i lägre betalda yrken) som förlorar i pensionspoäng om och när de ger upp sitt jobb för att vårda anhörig.

En vård som bättre betalda (från övre medelklass och uppåt) kan köpa sig fri från (men som knappast en STOR del av Sveriges befolkning, inklusive en stor del av medelklassen, inte kommer att ha råd att bekosta ur egen ficka): antingen betalar man sin gamla mammas eller pappas äldrevård eller så har den äldre personen råd att själv betala för äldrevård (för att slippa ligga sina anhöriga till last eller för att man inte kommer särskilt bra överens).

Läs här och här om det nya kalla Sverige.

Sofie Wiklund är bra!

Ja, undrar om inte gräsrötter mer och mer kommer att börja göra uppror? För allas vårt bästa.

Se också Göran Greider i ledaren ”Vänsterpartiet mot ny identitet”:

”Jag tror att det finns en ny social bas för ett växande Vänsterparti.

Vad är Vänsterpartiet? Under lång tid har det blivit hängande mellan en svunnen kommunistisk tradition å ena sidan – och en sorts reservparti för en ideologiskt ganska utarmad socialdemokrati. Därför kan man verkligen förstå de signaler som nu kommer från partiets Framtidskommission; Ida Gabrielsson menar att partiet måste skaffa sig en egen identitet./…/

Systemkritik och pragmatism – hur ska det förenas i ett parti? Det vet ingen, men just nu är det ändå Vänsterpartiet som har en chans att göra just det.”

Och i ledaren ”Genom en skog av tomma rustningar” skriver han:

”Skadeglädjen i det borgerliga lägret över Juholts problem går inte heller att livnära sig på hur länge som helst; redan nu känner man i luften att folk börjar tröttna på personförföljelser.

Förr eller senare kanske det går upp för väljarna att de alltmer extrema mediedreven i hög grad är ett uttryck för kvällstidningarnas kris och ingenting annat. (Drev är ytterst en fråga om pengar, en intäktspost i Schibstedts och Bonniers årsbudgetar).

På den andra sidan har socialdemokratin idépolitiskt i det närmaste nu nollställts.

På en press-träff nyligen fick Tommy Waidelich frågan om inte skatterna på sikt ändå behöver höjas om välfärden ska säkras. Hans svar på frågan gick helt enkelt inte att tyda. Så jag frågade en gång till. Då lät det som ett ja. Men det satt oerhört långt inne.

Jag frågade dessutom Juholt om inte det är dags att våga säga att höger och vänster är viktigt i politiken, att det är det som får medborgarna att vakna till och lyftas ur det sovande, antipolitiska tillstånd som Reinfeldt invaggat oss i. Men Juholt gillade inte alls det där ordet vänster, han var livrädd för det.

Juholt är rädd för politiken.

Reinfeldt har ingen.

Och Annie Lööf vågar numera bara i hemlighet läsa sin favoritförfattare Ayn Rand.

Gustav Fridolin säger ingenting, han är rädd för att stöta bort alla nya väljare.

Jag går genom en skog av tomma rustningar och jag tror att stora delar av väljarkåren gör det med mig just nu.

Men jag är övertygad om att det finns en medelklass som längtar efter att äntligen bli utmanad och tilltalad i någon annan egenskap än den privatekonomiska.”

Håller med!

”Och jag tror att det finns en bred arbetarklass – lägg ihop LO-kollektivet och en tredjedel av TCO-medlemmarna – som undrar hur stora klasskillnaderna egentligen ska få bli.

Och jag är rätt säker på att det finns en biosfär, Gaia, som undrar vart alla tänkande människor tagit vägen.”

Ja, helt rätt! Robert Sundberg skriver i ledaren ”Kanada sviker Kyotoavtalet” att

”Höjs temperaturen några grader kan Golfströmmen i Atlanten stanna.”

Och sker det så kommer klimatet här i Skandinavien att drastiskt förändras – till det kallare – även fysiskt.

Greider skriver också om

”Brevbäraren jag brukar prata med sa inte ett ord om sossarnas katastrofsiffror. Och de medelålders, välklädda män som brukar angripa mig på gatan med en ny typ av mycket aggressivt sossehat ville denna dag tala om annat.

Jag skrev att det var exakt lika mellan blocken. Men det är inget att glädja sig över för någon.

Den uteblivna idépolitiska kampen mellan de tomma rustningarna har lämnat plats för det rena missnöjet, det som i Sverige går under namnet Sverigedemokrater.”

Och slutligen, läs debattartikeln ”Se hela människans behov” av psykologen Jonas Thornell samt Storstad i ”Euron – kris för politiken, kris för demokratin”:

”…det är inte demokratiskt valda politikers uppgift att göra saker som majoriteten av medborgarna (eller, om man så vill, väljarna) inte vill. Folkvalda ledare skiljer sig mycket från företagsledare på det sättet.

Eurokrisen är extremt allvarlig, och visst undrar jag också varför oförmågan att agera är så stor. När nu sannolikheten verkar hög för att brist på handling enbart kommer att förvärra situationen så är det svårt att förstå att man ändå inte kan enas. Att inte fatta ett beslut är också ett beslut.

Jag tror att förklaringen inte är svårare än att de flesta som bor i Europa i första hand identifierar sig som nationalstatsmedborgare, inte som européer. Man kan tycka vad man vill om såväl EU- som europrojektet, men de har uppenbarligen drivits längre än vad det finns ett brett folkligt stöd för. Så länge det går bra är det inga problem. Det är när det börjar gå dåligt som människor inte ställer upp på de jobbiga lösningarna. Och eftersom de europeiska ledarna svarar mot nationella valmanskårer, inte europeiska, är deras mandat bundna. De är inte valda som EU-företrädare utan som nationella. Resultatet av allt detta kan mycket väl vara sämre för fler än om EU-ledarna ‘förmådde’ fatta de där obekväma besluten som efterlyses av så många. Men sådana är demokratins villkor och i grunden det enda rimliga.

Dock håller jag med Johan Norberg om att eurokrisen visar på ett specifikt politiskt misslyckande, nämligen detta att de ”politiska ledarna har spelat kvitt eller dubbelt med hela Europatanken genom att sjösätta ett europrojekt som de visste var halvfärdigt”, som Norberg skriver.

Förklaringen till eurozonens problem ligger i brister som är inbyggda i själva systemet, och som ett antal personer, inte minst ekonomer, varnade för redan från början. Att det är mycket svårt att ha en enhetlig ränta och växelkurs i ett så disparat område som Europa – eller, annorlunda uttryckt, i ett icke-optimalt valutaområde – är ingen överraskning utan har varit väl känt.”

Annonser

§ 2 svar till De som kommer i kläm…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande De som kommer i kläm…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: