Ingo Schulze: ”Det handlar om de enkla frågorna: ‘Vem har nytta av det? Vem tjänar på det? Är det bra för det gemensamma? Till sist skulle frågan lyda: Vilket samhälle vill vi ha? Det är vad jag menar med demokrati”…

16 april, 2012 § 18 kommentarer

Bra svarat av Greider!:

”Riskkapitalisterna behöver inte ta några större risker, eftersom kommun och landsting kommer att köpa tjänster även när marknadsekonomin sviktar – en riskfri verksamhet för riskkapitalister. 

Så sent som i veckan hade t ex Sydsvenska Dagbladet ett väldigt bra reportage, ‘Assistans en guldgruva‘ om branschen som pekade på de mycket höga vinstnivåerna, som delvis möjliggörs för att företagen kan välja sina kunder [läs denna artikel! Det är knappast synd om assistansbolagen alls! De har möjligheter att plocka russin ur kakan ser det ut!].

Du, Anne Bohman,agerar säkert med de bästa avsikter. 

Men vägen till helvetet är som bekant stensatt med goda avsikter och genom att verka i branschen så som den ser ut bidrar du till att välfärden på sikt undermineras och ger ett alibi till dem som berikar sig.

Någon skrev i ett annat sammanhang:

Högern har länge ‘ägt’ frågor om ekonomi och har tryggt kunnat luta sig mot ekonomiska doktriner som levererats av fina titlar.”

Nej, högern behöver liksom inte rättfärdiga sig idag. Högern kritiserar man inte, till skillnad från vänstern känns det. Den försöker framställa sig som opolitisk på något vis? Den representerar det sakliga, objektiva och alltså rätta.

Men får alternativ syn på riktigt allvar och bred front komma fram inom ekonomin (då får man ta till utmarch som studenter gjorde från föreläsning på prestigetyngda Harvarduniversitet i USA, i protest mot en undervisning man anser icke opartisk, en ekonomiundervisning man anser politisk och inte visar på alternativa synsätt – vilka faktiskt finns anser man)? Gör den ens det i ”Nationalekonomi för vänstern”?

Högern äger problemformuleringsföreträdet.

Vi är inga isolerade öar, det vi gör påverkar andra i större eller mindre grad. Från mycket stor till mycket liten.

Tysken författaren Ingo Schulze:

Demokratins förfall – Vinsterna privatiseras, förlusterna socialiseras. Socialstaten förfaller. Blindhet för högerextremismen”:

Jag har inte skrivit en enda artikel de senaste åren för jag vet inte längre vad jag ska skriva.

Allt är så uppenbart: avskaffandet av demokratin, den tilltagande sociala och ekonomiska uppdelningen i rika och fattiga, socialstatens förfall, privatiseringen och därmed förvandlingen av alla livets områden till marknad (utbildningen, sjukvården, kollektivtrafiken), blindheten för högerextremismen, medierna där man pratar oavbrutet för att slippa tala om de verkliga problemen, den öppna och dolda censuren (ibland som ett rakt nej, ibland under förevändningarna ‘tittarsiffror’ och ‘format’) och, och, och …

De intellektuella tiger. Från universiteten hörs ingenting, här och där flammar något upp, sen sänker sig mörkret igen. Jag kan bara upprepa truismenvinsterna privatiseras, förlusterna socialiseras. Och jag önskar att jag kunde nämna exempel på motsatsen.

Strax innan jul var jag med på ett arrangemang i Berlin med rubriken: Angreppet mot demokratin. Jag tackade ja till att vara med för jag ville göra något åt min känsla av isolering. När man dag efter dag får vansinnet serverat som självklarheter är det bara en tidsfråga innan man uppfattar sig själv som sjuk och abnorm. Jag har sammanfattat en del av det jag sa.

1 Det är en eufemism [ungefär ‘förskönande omskrivning’ eller understatement i detta sammanhang] att tala om ett angrepp mot demokratin.

Ett läge i vilket en minoritet av minoriteten tillåts, alltså har laglig rätt, att skada det offentliga för att berika sig själv, är redan postdemokratiskt.

Skulden bär det offentliga självt, eftersom det inte värjer sig mot utplundringen, därför att det inte är i stånd att välja företrädare som skyddar dess egna intressen.

2 Varje dag får vi höra att regeringarna måste ‘lugna marknaderna’ och ‘återvinna marknadernas förtroende’. Med marknader avses framför allt börserna och finansmarknaderna, alltså de aktörer som spekulerar i eget eller andras intresse för att nå maximal vinst.

Är inte det samma personer som undandragit ofattbara miljardsummor från det offentliga? Och deras förtroende ska våra folkvalda kämpa för?/…/

6 Efter Östeuropas sammanbrott uppnådde några ideologiska föreställningar en sådan hegemoni att de uppfattades som självklarheter. Privatiseringen kan vara ett exempel.

Privatisering uppfattades som något enbart positivt. Allt som inte privatiserades utan förblev offentligt och inte underkastades privata vinstintressen, ansågs ineffektivt och kundovänligt.

Så uppstod en allmän stämning som förr eller senare måste leda fram till att det offentliga avväpnar sig självt.”

Privatisering är undermedlet, mirakelmetoden som löser alla problem. Och tros dessutom visa på handlingskraft och tros därmed ingjuta förtroende? Se bara om LSS-tjänster som läggs ut på entreprenad i Falun, i en kommun som styrs av de rödgröna. Jag tycker oerhört illa om detta!

Likaså ogillar jag starkt att sjukhuset i Bollnäs privatiserats och tagits över av Aleris. Det gör INTE Bollnäs eller Ovanåkers kommuner attraktiva att flytta till längre! För jag tror INTE servicen blir bättre, i alla fall inte på sikt.

Vad tror politikerna egentligen att de åstadkommer med detta? En bättre eller åtminstone lika bra tjänst, men till ett lägre pris? Hur ska den kunna bli det? Blir den vare sig bättre eller effektivare? På ingens bekostnad i så fall?

Men det finns inga belägg för att privatiseringarna leder till större effektivitet eller mindre kostnader. Om så vore och dem som behöver utnyttja tjänsten verkligen får minst lika bra service, samt att tjänsten fortfarande gäller alla dem den tidigare gällde, ja, då kanske det vore okej, inklusive om den är lika bra för de anställda.

Men om det inte finns belägg att det blir så borde man inte vara försiktigare med att privatisera då? Om man betänker vilka konsekvenser det kan få och kostnader för att återta sånt som privatiserats?

Se rapporten ”Konkurrensens konsekvenser” där man på s 272 bland annat kan läsa:

”Valet ofta oåterkalleligt

Till sist, att välja skola eller sjukhus är inte samma sak som att välja frisör eller sophämtningsföretag. Förutom alla skillnader som redan diskuterats – till exempel att välfärdstjänsterna är mer komplexa och kvaliteten mer svårdefinierbar – är valet i många fall närmast oåterkalleligt.

I och med att det tar tid att bilda sig en uppfattning om tjänstens kvalitet, kan det ofta vara för sent att byta när man skaffat 
sig kunskap om alternativen.

Det är knappast ett attraktivt alternativ att gå om en klass i skolan om det visar sig att ens första val var fel eller mindre bra. 

Det går oftast heller inte att korrigera ett felaktigt vårdval eller att radera bort en lång sjukskrivning som beror på felaktig eller utebliven vård.”

Bengt Silfverstrand (s) i nätverket ”Välfärd utan vinst” skriver i ”Ut med vinst och munkavlen i den gemensamma välfärden”:

”Den nyliberala praktiken syftar till att politiker ska styra mindre och marknaden mer [se boken ‘Managementbyråkrati’ nedan].  Detta underminerar demokratin.  Vi får kunder på en marknad i stället för upplysta medborgare.  Vi förbereder samtidigt en landsomfattande budkavle mot privatiseringspolitiken.”

Mer om ”Välfärd utan vinst.”

Schulze fortsätter:

8 Våra politiska företrädares språk är inte längre i stånd att fånga verkligheten (jag upplevde något liknande i DDR). Det är ett självrättfärdighetens språk som inte längre mäter sig mot eller tar intryck av alternativ.

Politiken har förvandlats till ett redskap, till en blåsbälg för att elda på tillväxten.

Medborgaren reduceras till kund. Samhällsidealet blir en playboy som konsumerar så mycket som möjligt så fort som möjligt.

9 De enkla frågorna ‘Vem har nytta av det?’, ‘Vem tjänar på det?’ har blivit pinsamma. Den sociala och ekonomiska polariseringen i samhället har ägt rum under högljudda besvärjelser om att vi alla har samma intresse.

Det räcker med en promenad genom Berlin. I de finare kvarteren utgörs de få icke renoverade husen i regel av skolor, daghem, äldreboenden, förvaltningar, simhallar eller sjukhus. Idag lyder demagogin: vi har alla levt över våra förhållanden, alla är ju giriga..

10 Pengarna som den ene får, fattas för den andre. Pengarna som därigenom hopas hos de förmögna har inte, om man får tro statistiken, gått till investeringar utan till lukrativa affärer på finansmarknaden. I motsvarande grad avskaffas välfärdsprogram överallt i Europa för att bli till räddnings­paket åt banker som spekulerat bort sig.

11 En historia: det som en gång såldes in till oss som en motsättning mellan Öst- och Västtyskland framställs nu som en motsättning mellan länder.

I mars besökte jag Porto i Portugal för att tala om en av mina böcker som hade översatts. En fråga från publiken gjorde att hela den vänligt intresserade stämningen slog om på ett ögonblick.

Med ens var vi bara tyskar och portugiser som fientligt stirrade på varandra. Frågan var inte snygg – var det inte så att vi – och man menade mig, tysken – nu med hjälp av euron gjorde det som vi inte lyckades göra med våra stridsvagnar. Ingen ur publiken sa emot.

Och jag reagerade – vilket var illa nog – plötsligt som man hade hoppats, nämligen som tysk: det är ju ingen som har tvingats att köpa en Mercedes, sa jag förolämpat, och ni ska vara glada om ni får lån som är billigare än privatlånen. Jag formligen kände hur tidningspappret prasslade mellan mina läppar.

Under det oväsen som följde på min invändning, kom jag till sist till sans. Och när jag hade mikrofonen i handen stammade jag på min bristfälliga engelska fram att jag skulle ha reagerat lika idiotiskt som de, att vi alla gick i samma fälla när vi uppför oss precis som åskådare på en fotbollslandskamp.

Som om det handlade om tyskar och portugiser och inte om de där uppe och de därnere, alltså om dem som i Portugal och i Tyskland har framkallat denna situation, tjänat på den och fortsätter att tjäna på den?

12 Demokrati skulle innebära att politiken genom skatter, lagar och kontroll grep in i de bestående ekonomiska strukturerna och tvingade aktörerna på marknaderna, framför allt på finansmarknaderna, in på en väg som är förenlig med det allmänna intresset.

Det handlar om de enkla frågorna: ‘Vem har nytta av det? Vem tjänar på det? Är det bra för det gemensamma? Till sist skulle frågan lyda: Vilket samhälle vill vi ha? Det är vad jag menar med demokrati.”

Artikeln ovan på engelska här.

Vadå ansvar? Eller ens ansvarsskyldighet? Politikerna har abdikerat. Även (s)-politiker har abdikerat. Och slår sig de också för bröstet med att de minsann tar ”ansvar för ekonomin”.

Ja, de tar ansvar för ”ekonomin”, men… Vadå människorna? Tar de ansvar för människorna? Dvs de som kanske röstade fram dem? 
Jag har precis börjat läsa denna bok. Den rekommenderas. Ur första kapitlet:  Några tankar apropå ekonomer som debatterar:

Det där med att ”Hungriga vargar jagar bäst” var finns forskning på det? Kan man hänvisa till någon sån? Och om den skulle finnas och visa att tesen stämmer: finns det särskilda miljöer som främjar detta fenomen? Samhällsklimat t.ex.? Finns negativa sidoeffekter för samhälle, arbetsplatser osv? Kan de betyda något nationalekonomiskt? Och hur värderar man det? I reda pengar? Bara?

Samt vad innebär det om man är ”hungrig” under ett längre tag? Medan man jagar och jagar, kämpar och kämpar? Grips man då så småningom av utmattning, apati, uppgivenhet osv om ens ansträngningar ger väldigt litet i utbyte? Naturligt urval, survival of the fittest gäller? De som inte tar för sig eller kan ta för sig förtjänar att gå under? Eller leva betydligt mindre välbeställt?

Gagnar detta samhället eller egentligen någon? Kan det dessutom vara något bra med att människor INTE konstant hävdar sig eller försöker flytta fram sina positioner? 

Vad slags samhälle vill vi ha: en massa egoister, som bara ser till sitt? Vill vi ha såna som lärare åt våra barn? Som personal i vård och omsorg?

Men vi är inte heller betjänta av människor som helt ger upp sig själva!

Och hur rationellt beter sig människor?

Ja, finns det människor som hellre lever som fattigare än blir rika på att andra diskrimineras.

§ 18 svar till Ingo Schulze: ”Det handlar om de enkla frågorna: ‘Vem har nytta av det? Vem tjänar på det? Är det bra för det gemensamma? Till sist skulle frågan lyda: Vilket samhälle vill vi ha? Det är vad jag menar med demokrati”…

  • k skriver:

    Se fortsättningen här.

  • k skriver:

    Ja, det där med kritisk reflektion över fynd som forskare – och som student (i vilket ämne man än studerar). Att inte bara se upp till auktoriteter. Att inte blint se upp till auktoriteter!

  • k skriver:

    De superrika betalar MINDRE i skatt än vanligt folk i USA verkar det!:

    ”President Obama’s proposal would force millionaires and billionaires like Warren Buffet and Mitt Romney to pay at least the same tax rate as working Americans.

    Currently – America’s super rich take advantage of loopholes created by the Bush tax cuts – and pay far lower rates than even a lot of middle class Americans.”

    • k skriver:


      Och, nej, dessa pengar (som man fått p.g.a. skattesänkningar) verkar inte trickla ner på dem under i särdeles stor grad (istället investeras dessa hos alla dem som har råd att avvara de pengarna). Och medelklassen har det OCKSÅ tufft! Det handlar inte bara om ett tredelat samhälle där längre, utan det börjar bli alltmer tudelat säger bland annat amerikanska Elizabeth Warren. Se medelklassens kommande kollaps.

      Att vi får se alltmer motsättningar och upppror är inte konstigt! Eller vansinnesdåd som det Anders Breivik genomförde.😦

      För hemhjälp betalar man troligen helst så litet som möjligt, liksom för hantverkssysslor. Och helst också minsta möjliga om man vill låta sina barn gå och spela piano t.ex. (som en av våra nuvarande ministrar (M) och minister inom detta område nu dessutom, vars man försökte hitta pianolärare som var så billig som möjligt, för sina barn, redan för dryga 15 år sen)… Min dåvarande kurslärare blev tillfrågad om student som kunde ta dennes barn och min kursledare blev mäkta upprörd och berättade detta för oss kursdeltagare… ”Vilken jävla snobb!!!” tror jag hon tyckte. Hon tyckte han borde ha pengar att betala vad en lärare kostar, som försörjer sig på detta (om nu inte kommunala musikskolan duger; kanske var kön lång där). Helst komma undan med att betala svart? Vilket i sin tur innebär att den privatläraren förlorade om han/hon blev sjuk t.ex. (sjukpenning grundas ju på ens redovisade och därmed beskattade inkomster).

    • k skriver:

      I Reinfeldts förakt för svaghet” kan man läsa:

      Socialförsäkringarna går med miljarder i vinst. Varje år! Alltmedan klyftorna ökar och fattigdomen djupnar. Varför blir inte fler oroliga över Fredrik Reinfeldts förakt för svaghet? Varför jagas han inte med blåslampa i medierna?

      Gunilla Rydberg: ‘Jag blev illa berörd av att höra statsminister Fredrik Reinfeldt i Sveriges Radios P1 (Studio Ett den 25 januari) svara en njursjuk man att ‘det ska löna sig att arbeta’, då mannen ifrågasatte sin kraftigt ökade skatt (på grund av det förlorade jobbskatteavdraget) och därmed försämrade ekonomi sedan han blev sjukskriven./…/

      I slutändan är det ofta till kommunens socialkontor du som ung arbetslös, långtidsarbetslös eller arbetslös sjukskriven får gå för att klara din vardagsekonomi. En politiker i en av Göteborgs stadsdelsnämnder berättar om hur utgifterna för socialbidrag ökat lavinartat. Jag hör ständigt nya historier om sjuka arbetslösa som tvingas låna pengar av anhöriga. En av Räddningsmissionens verksamheter i Göteborg berättar om ensamstående ”fas 3-are” med barn som ber om hjälp till vinterkläder och skor.

      Enligt Statistiska Centralbyrån har cirka en tredjedel av Sveriges befolkning en bruttoinkomst som understiger 15 000 kronor i månaden. I denna nya underklass är det inte ovanligt att finna ålderspensionärer, sjukpensionärer, sjukskrivna och arbetslösa med endast 7 000 – 9 000 kronor i månaden.

      Men det fattas inte medel att hjälpa de sämst lottade. Socialförsäkringssystemen (sjuk-, arbetsskade-, arbetslöshets- och pensionssystemet) går med stor vinst för staten. Enligt Folksams rapport Välfärdstendens 2011 var överskottet förra året 82 miljarder kronor. Det samlade överskottet för perioden 2011-2015 beräknas bli närmare 130 miljarder kronor.

      Samtidigt som Folksam konstaterar att det för den enskilda inte längre går att klara sig på den offentligt finansierade försäkringen, föreslår man på grund av överskotten att ”socialförsäkringsavgifterna därför skulle kunna sänkas från dagens 31,42 procent av lönesumman till 27,29 procent utan att äventyra finansieringen av det offentliga trygghetssystemet” – och därigenom försöka tvinga fram ytterligare behov av privata försäkringar (sålda av Folksam och andra försäkringsbolag).

      Men de sämst lottade i det nya Sverige kommer aldrig ha råd att köpa några privata försäkringar. Varför är det ingen som kräver att dessa pengar fördelas bland dem som de är ämnade för – och som dessutom varit med och betalat in dem! Folksams idé att istället sänka de sociala avgifterna kan snart vara verklighet, och då kommer vi inte längre att ha kvar några trygghetssystem värda namnet. Är det så här som Reinfeldt skapar balans i finanserna?

      När statsministern i samma radioprogram ska förklara de ökande klyftorna i samhället hävdar han att det är börsens svängningar som är orsaken! Förvisso blir den ekonomiska grupp han själv tillhör ännu rikare när börsen går upp, vilket i sig innebär ännu större klyftor i förhållande till dem som har det allra sämst.

      Men han säger ingenting om den främsta orsaken som är hans egen politik.

      Kraftiga skattelättnader för dem som har jobb och i många fall redan höga inkomster, mot sedan tio år frysta försäkringsersättningar till hundratusentals arbetslösa eller arbetslösa/sjuka skapar naturligtvis gigantiska klyftor.

      Det är en kontraproduktiv politik att göra sjuka och arbetslösa fattiga – det finns klara vetenskapliga samband mellan dålig ekonomi, stora ojämlikheter i samhället och ohälsa.

      Att i en värld där allting värderas i ekonomiska termer få veta hur lite du är värd, att behöva vända på varenda krona och aldrig ha mer än till det allra nödvändigaste, gör dig varken friskare eller mer konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.

      Dessa människor måste först lyftas ekonomiskt för att orka starta på nytt eller läka från sjukdom, istället för att bestraffas med fattigdom – för ett brott de aldrig begått! Annars ger folk upp helt enkelt. Orkar inte bry sig, allt eftersom det ekonomiska utrymmet krymper.

      När Fredrik Reinfeldts bok Det sovande folket gavs ut 1993, tillfrågades han i en TV-intervju om var gränsen för socialbidrag borde dras. Han svarade då: ‘Vid svältgränsen’ [han skulle behöva prova detta själv! Tyvärr lär han aldrig få göra det😦 ).

      När blev det okey att sparka på dem som ligger? Fredrik Reinfeldts så kallade jobbpolitik ger inte några nya jobb, bara mer pengar till dem som redan har och mindre till dem som inte har – och kanske heller aldrig kommer att få, eftersom det i många fall är psykiska, psykosociala eller fysiska arbetshinder som ligger bakom arbetslösheten.

      Varför är det så tyst i media om det nya utanförskapet? Varför jagas inte statsministern med blåslampa för sitt hjärtlösa förhållningssätt till de svagaste i samhället?”

      Gunilla Rydberg, är arbetslös och sjukskriven akademiker.”

      Välgörenhet – dagens välfärd:

      ”En allt större del av samhällets trygghetssystem läggs nu över på frivilligorganisationernas välgörenhet. P1-programmet Kaliber har ringt till de största organisationerna som alla vittnar om att allt fler människor söker akut ekonomisk hjälp.

      Hanna fick vända sig till Stadsmissionen/…/

      En av dem är arbetslösa Hanna som blev uppmanad av socialtjänsten att gå till kyrkan för att söka hjälp när hon hade fått avslag om ekonomisk hjälp.

      Jag blev ju så förbannad så jag börjar gråta. Jag sa jag fixar inte det, jag klarar inte av det.

      Hanna hade sökt om bidrag för att hennes sons farmor hade gått bort och de behövde hjälp till resan till begravningen.

      Då får du väl söka dig till nåt annat då. Just att då får du väl försöka söka det på nåt annat sätt och lösa det på ett annat sätt.”

    • k skriver:

      Göran Greiders svar till svenskt näringslivs Carl Ström i ”Mittåt, Redaktör Greider”, vilken ryckte ut till försvar för privat assistans.

      • k skriver:

        I ”Kommunal säger nej till medlarnas bud – konflikt på privata vårdbolag – Kommunal säger nej till medlarnas bud och därmed träder den sedan tidigare varslade nyanställningsblockaden i kraft på flera privata vårdföretag inom personlig assistans” kan man läsa:

        ”– Vi är erbjudna en lönenivå som är betydligt lägre än vad andra på arbetsmarknaden har fått. Det är oacceptabelt. Dessutom kräver vi månadslön istället för timlön och en månads uppsägningstid för att personliga assistenter ska slippa gå på dagen som det är nu, säger Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund.

        Intensiva förhandlingar har pågått de senaste dygnen, men det bud Kommunal fick presenterat för sig på torsdagskvällen var sämre än väntat.

        – Vi kräver inte mer än andra, bara lika mycket. Men det får vi inte. Personliga assistenter är redan en grupp med dåliga arbetsvillkor och låga löner, säger Lenita Granlund./…/

        Berörda arbetsgivare
        Assistansbolaget i Sverige AB
        Humana Assistans AB
        Frösunda LSS AB
        Frösunda LSS i Södra Sverige AB
        Inre Kraft i Norr AB
        Nordströms Assistans
        Olivia Personlig Assistans AB
      • k skriver:

        Det är oerhört viktigt med ifrågasättande av det som sker i samhället! Carl Ström vill inte tillåta detta? Alla ska delta i nån slags Hallelujakör? Det borde snarare vara mer av sånt, mer av ifrågasättande! Jag kommer att blogga om Patrik Halls bok ”Managementbyråkrati”. Om grandiositet, jantelagen (i ny form), om nedmontering av demokratin…

      • k skriver:

        Att det finns så många privata assistansbolag i Sverige är skrämmande tycker jag! Och så många som man vidtar fackliga åtgärder mot! Hur många av oss medborgare är medvetna om HUR långt privatiseringarna har gått? Och har vi bara sett början på dess konsekvenser för oss medborgare?

        Jag vill INTE bli sedd som en presumptiv inkomstkälla om jag skulle behöva personlig assistent eller sjukvård! Eller som ett ting!

        Men hur kan vi tendera att ses i denna nya värld?

        Som individer med tankar, känslor osv?

        Att ”tingliggöra” är kanske tvunget för att man ska kunna avvisa dem som inte har privat sjukförsäkring framför en som har, men som egentligen är i betydligt mindre behov av vård? I ett samhälle där man förmodligen kommer att svansa för dem som har dessa privata försäkringar, av rädsla för att bli av med en kund och där risken är större att man behandlar de mindre bemedlade sämre.

        Och jag tror man kan spela empatisk… Man kan se ut som om man bryr sig…

        Var är äkta medkänsla och empati i denna nya värld? I dessa nya organisationer?

        Mot både brukare (vilket fult ord!) OCH mot anställda?

        Och vadå demokratisk styrning av vårt gemensamma?

  • k skriver:

    Vi har inte råd med jobb men riskkapitalister ska ha sänkt skatt:

    ”I går kom regeringens vårproposition. Med tanke på den skyhöga arbetslösheten, att sysselsättningen sjunker, att  var fjärde ung går utan jobb och att långtidsarbetslösheten har fördubblats de seanste åren så borde budgeten innehålla konkreta åtgärder för fler jobb och sysselsättning. Men icke, de lyser totalt med sin frånvaro. Budgeten är lika blank på jobbförslag veckopengen skiner. Om vi inte ska ha starka statsfinanser till att skapa fler jobb, vad ska vi då ha dem till? Just ja,  det glömde jag riskkapitalsiterna behöver sänkt skatt…”

    Brad DeLong i ”Tax Day CalPIRG Sproul Plaza Steps Event: April 17, 2012”:

    ”I am Cassandra.

    I am here to warn you that on taxes America has, over the past generation, gotten itself onto the wrong track.

    A generation or so ago, we had a federal tax system which was roughly one-third social insurance taxes on wages, one third taxes on businesses, and one-third progressive taxes on individual incomes.

    Over the past generation we have shifted to a system in which (a) taxes on corporations have become much smaller–less than half as large–and riddled with loopholes, and (b) taxes on income have become much less progressive.

    This is not good for America.

    This is not good for America for two reasons.

    First, the market has handed us in this generation a much more unequal distribution of income that it did a generation ago. Therefore it is now extremely good policy to have not a less but a more progressive tax now than we did then–and taxes on businesses are by and large progressive.

    Second, over the past generation our our economy has shifted in directions–toward education and toward healthcare–where the private competitive market is much less effective. As a result, a good society now would have a significantly larger role for government than a good society then. And it is thus bad policy to drop any of our sources of revenue to fund government.

    This finishes my warning.

    Our tax system is on the wrong track.”

    Anti-equilibrium:

    ”Jonathan Schlefer – author of The Assumptions Economists Make (Belknap/Harvard, 2012) – and currently a research associate at Harvard Business School has a nice piece [‘There Is No Invisible Hand] in Harvard Business Review on why equlibrium is such an utterly unhelpful assumption for helping us understand real world economies.”

  • […] Motsäger man inte sig själv? Vad är det som säger att de som saknar erfarenhet eller pedagogisk utbildning ska skapa den där skola vi säger oss behöva? Vem har nytta av detta?  […]

  • […] Ja, är det konstigt om skolor och andra kommunala inrättningar förfaller? Medan bolagen tjänar miljoner! Så pengarna FINNS? Men var hamnar de? Vem har nytta av detta förhållande? Ja, vi borde starta med de enkla frågorna? […]

  • k skriver:

    Ja, jag skulle kunna berätta en hel del om hur det är i USA med sjukförsäkring och vård, vilket allt bekräftar det man kan läsa i artikeln ovan!

    Intressant!
    Så bra skrivet av Anna Jörgensdotter!

    Och inte minst småföretagarna är beroende av alla de saker Ehrenberg och Ljunggren räknar upp, saker som finansieras genom de skatter vi alla varit med och betalat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Ingo Schulze: ”Det handlar om de enkla frågorna: ‘Vem har nytta av det? Vem tjänar på det? Är det bra för det gemensamma? Till sist skulle frågan lyda: Vilket samhälle vill vi ha? Det är vad jag menar med demokrati”…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: