Ännu mer om RUT…

22 augusti, 2014 § Lämna en kommentar

Home Comforts

Göran Greider skriver i ”En armé av bortskämda RUT-ungar”:

”Fördelningspolitiskt gynnar Rut de högsta inkomstskikten. Lika illa är det att man kan se framför sig en armé av bortskämda ungar från välbeställda hem – i Danderyd och liknande problemförorter – som lärt sig att se ned på kroppsarbete och se det som självklart att skattebetalarna ska ge dem detta bidrag.

Det är dom som tänker bestämma över oss om tjugo år.”

Och vidare:

”Nittiotalets krisår öppnade på många sätt en brunn ner till äldre borgerliga ideal och föreställningar – där inte bara drömmen om hembiträdet plötsligt dök upp utan även sådant som välgörenhetstanken gjorde comeback. Idag är det bara ett riksdagsparti som på allvar vågar säga nej till Rut, Vänsterpartiet./…/

Kvinnorna som haft dessa tråkiga jobb drog så snabbt de bara fick chansen när andra arbetsmarknader öppnades. Men borgerligheten fortsatte att drömma om sina hembiträden.

När Rut-avdraget – eller Rut-bidraget som jag alltid av princip kallat det – infördes 2007 slog borgerligheten två flugor i en smäll: Det var ett sätt att både sänka skatten för höginkomsttagare och höja statusen för samma höginkomsttagare.

En delförklaring till varför Rut-bidraget alltmer sällan debatterats kritiskt är antagligen att ganska många mediechefer utnyttjar det. 2010 fick jag själv ett Villy Bergström-liknande utbrott i tidningen Resumé. Jag hävdade att medierna ofta blivit annonsmaskiner för Rut-bidraget – och att det berodde på att så många mediechefer utnyttjade det.

Tidningen Resumé kollade upp det. Av ett sextiotal undersökta mediechefer var det redan då – 2010 – litet mindre än hälften som gjorde avdrag för städning. Mest avdrag gjorde de högst betalda mediecheferna [se ‘Mediekändisarna är besatta av rut’].

Hur det är idag på den fronten vet jag inte, men känslan är stark av att de stora tidningarna, liksom även public service, med stor glädje alltid presenterar siffror över ökat Rut-utnyttjande.”

I Resuméartikeln kan man läsa:

”… medieeliten ser till sina egna intressen, menar Göran Greider:
– DN såg ett tag ut som en reklambroschyr för städfirmor. Frågan blåstes upp. Och det handlar inte bara om de som kommenterar, chefredaktörerna har också betydelse. Här går impulserna uppifrån och ned och påverkar urvalet av frågor på redaktionsmötena.

Egenintresset bryter igenom även i hur medierna följer bostadspolitiken, menar han.

Av de 25 mediepersonerna som har gjort rut-avdrag bor 20 i villa och 5 i bostadsrätt. 5 av villaägarna har ett sammanlagt taxeringsvärde på sina hus på över fem miljoner.

Ingen av dem som Resumé har undersökt bor i hyresrätt. Och trots att villkoren för hyresgästerna de senaste åren radikalt har förändrats finns det knappast någon debatt på ledarsidor eller i politiska kommentarer.
– Hyresboendet har gått igenom en av de största förändringarna någonsin, men den debatten och den journalistiska bevakningen har trängts undan. Frågan om hyresrättens framtid står inte på nyhetsagendan, säer Göran Greider.”

Annonser

Att samhällets övre skikt får avgöra vilken välfärd ett lands befolkning ska ha är stötande – om att vilseleda och begränsa handlingsutrymmet för demokratiska församlingar, samt om att avfärda frågor från den politiska dagordningen…

6 februari, 2013 § 8 kommentarer

GG[Uppdaterad vid lunch] Jättebra skrivet, Greider!

En av mina vänner i ett nätforum hade gillat en sida som är kopplad till skattebetalarnas förening (som faktiskt grundades redan 1921 på initiativ av Marcus Wallenberg, så denna förening har funnits ganska länge och är inget nytt fenomen!). Denna vän är en ung person, runt 18 år, som kommer från en familj i dessa övre skikt. Jag vet dock inte om dennes föräldrar har åsikter i linje med att vi betalar för mycket skatt…

Detta fick mig dock att tänka, igen, att majoriteten förlorar på att vi inte gemensamt och solidariskt via skatterna bekostar välfärd och diverse andra saker.

Jag vet om medelklassmänniskor i USA som plötsligt får vända på slantarna p.g.a. livshändelse som gör att inkomsterna reduceras kraftigt, kanske till ett minimum – och då står även den där (kanske t.o.m. övre medelklasspersonen) och har problem att betala sjukförsäkring, sina barns skolgång osv.

Men de som lobbar för skattesänkningar, RUT-avdrag och dylikt kommer från de kretsar där det finns pengar. De har råd att betala lobbyister osv. Det låter som om det är en exklusiv skara som betalar skatt.

Vi som inte har dessa de högsta inkomsterna har genom den skatt vi betalat bidragit till att bland annat bekosta de vägar som företagen transporterar sitt gods på. Om vi inte bidragit till detta skulle det bli ganska dyrt att transportera.

Och var är (s)? Var är den tydliga rösten för de svaga i samhället?

Om Almega.

Tillägg vid lunch: LO-juristen Claes-Michael Jonsson i ”Välfärd är inte en juridisk fråga” angående ”Oförenligt med EU-rätten hindra vinstbolag i välfärd”, det som Greider refererar till i början av postningen?

Jonsson skriver:

”Genom svepande hänvisningar till EU-rätten försöker arbetsgivarorganisationen Almega skifta fokus i frågan om framtidens välfärd. Men hur välfärden organiseras är inte en fråga för juridiska spetsfyndigheter. Det är i grund och botten en politisk fråga./…/

Almega hävdar att vi i Sverige inte själva kan välja hur vår välfärd ska organiseras. Men inom välfärdsområdet är EU:s kompetens begränsad. Nationell reglering är fullt möjlig – om svenska politiker så vill.[men det kanske de inte vill!!??]/…/

Almega påstår att LO är fixerade vid driftsformen. I sin iver att försvara de stora välfärdsbolagens rätt [vadå, om det är bra för patienter och ”avnämare???] att göra vinst på skattemedel tycks alla medel tillåtna. Det är beklagligt att Almega försöker att dölja dessa värderingar bakom en tunn juridisk fernissa./…/

Almega [gör] ett försök att avfärda frågan från den politiska dagsordningen./…/

Värderingar kan döljas i förmenta juridiska krav. EU-rätten kan används som verktyg för att vilseleda och för att begränsa handlingsutrymmet för demokratiska församlingar.”

Precis! Bra skrivet!

Och bryr man sig om ”avnämarna” (patienter, skolelever osv)? Eller exklusivt företagarnas/entreprenörernas ”rätt” att få driva företag?

‘Recept för att privatisera offentlig utbildning’ eller ‘hur man förändrar nationens skolor’. Är begrepp som ‘valfrihet’ och ‘entreprenöriellt lärande’ högerns motsvarighet till det vänsterflum som bland annat förre chefredaktören för DN Hans Bergström kritiserar?

6 november, 2012 § 8 kommentarer

Lärare i USA i en snabböversättning (i ren ilska, vill försöka förmedla något av hur diskussionerna går i USA, tycker mig se vissa paralleller här):

Här är ett satiriskt ‘Recept för hur man förändrar nationens skolor.’

Jag har jobbat som lärare i staten Washington i 33 år och arbetar nu i kampanjen för att stoppa charterskolinitiativet i staten Washington [charterskola är en skola i USA som drivs med en form av skolpeng].

Det ser inte bra ut att Bill Gates med vänner spenderar 9 miljoner dollar [ca 63 miljoner kronor] på annonser/reklam (vi har inga annonser) [gäller detta bara staten Washington eller hela USA? Är ‘vi’ kampanjen att stoppa charterskolinitiativet?].

RECEPT för att ta över en nations offentliga skolor

Ingredienser:

  • några superförmögna familjer (som aldrig gick i offentliga skolor)
  • starka religiösa grupper som är övertygade om att det som är fel i nationen orsakats av offentlig utbildning
  • lobbyister för privata företag som bara väntar på att få inkassera offentliga pengar [såna finns i Sverige också!!! Tvivlar starkt på att de verkligen vill förbättra skolan i Sverige!]
  • ett politiskt system som tillåter att stiftande av lagar kan ‘köpas’, där kampanjpengar ör okontrollerade
  • illusionen att det offentliga skolsystemet är brutet/sönderslaget (trots faktumet att det stadigt har blivit bättre över tid enligt NAEP [ungefär ‘nationell utvärdering av utbildningsmässiga framsteg’. Detta har vi också hjärntvättats med här i Sverige, se t.ex. blogginlägget ‘Om den svenska skolans kris’*)])
  • några övertygande filmer för att skapa en negativ version av offentlig utbildning för att styra offentlighetens uppfattning [Ja, se serier i Sverige som klass 9A!!!]
  • en förespegling om reform genom att påbjuda framsteg med ouppnåeliga, ickestödda mål som garanterat skapar kaos och misslyckande. Knyt finansiering till dessa testpoäng så att de kräver all tid [från läraren i klassrummet], kom också ihåg att testande innebär storkovan för våra vänner [testföretag bland andra tjänar en massa pengar, se vad Diane Ravitch skriver om dessa i tidigare blogginlägg eller på hennes blogg eller i hennes sneaste bok om skolan i USA: bland annat att de själva inser bristerna i de test de själva producerar, att de inte är helt fullkomliga, utan kan innehålla fel osv]
  • någon att klandra. Lärarfacken (detta är en särskilt viktig ingrediens eftersom dessa är de enda organisationerna med tillräckligt inflytande för att stoppa processen att ta över offentliga skolor) [Förmdoligen sant! Något som pågår här också: alliansen vill försvaga fackens roll och inflytande på alla de sätt de kan!!! Och våra lärarfack är ganska tandlösa!?]

Riktlinjer/anvisningar för hur man bör gå tillväga:

Samla ihop alla ingredienser och rör väl. När rätta tiden är inne: köp lagstiftningen med miljontals dollar som skapar det slags privat kontrollerade [inte demokratiskt kontrollerade eller av oss alla kontrollerade] skolor som du verkligen vill ha.

Dessutom, gör detta på ett sånt sätt att det ytterligare försvagar stadsdelsskolor genom att stjäla deras finansiering och resurser [Precis!!! Bra sagt! Vadå, valfrihet för alla där boende?].

Slutligen, luta dig bakåt och njut av vad du skapat. En ny version av offentliga skolor där lärare inte kan ansluta sig till fackförbund, där kreationism kan läras ut som vetenskaplig sanning, med offentliga medel, och där företag kan kontrollera utbildning bättre, enligt sin egen lust, medan deras vänner håvar in vinsterna.

Och som grädde på moset: ja, det var litet dyrt att köpa dessa ingredienser, men nu har vi vårt projekt permanent finansierat med offentliga medel [Precis! Eller så länge vi har lust att driva denna skola/utbildning?]!”

Och här i Sverige kan de som inte har vare sig erfarenhet av att driva skola ELLER ens högre utbildning på området få godkännande att starta gymnasium. Samtidigt sägs det att skolresultaten sjunker i Sverige! Borde det då inte ställas väldigt stora krav på dem som startar en skola? Att de som gör detta både har adekvat utbildning OCH helst också gedigen erfarenhet av att leda en skola, samt också helst egen erfarenhet som lärare (samt utbildning på området)?

Jag tror att så inte sker och det är SKRÄMMANDE!

En av mina lärare sa:

Det tar 10 år att lära sig detta yrke!”

*) ”Begrepp som ‘valfrihet’ och ‘entreprenöriellt lärande’ är högerns motsvarighet till det vänsterflum som Bergström kritiserar.”

Precis!!

”Ej heller har lärare högre status och löner i borgerligt styrda kommuner, här satsar man istället på ökad valfrihet, större utbud av skolaktörer och ibland har man rentav helt retirerat från att själv driva skolor.”

Sant, tror jag!

”Alla kommuner och landsting tjänar på att de offentligt anställda har låga löner – oavsett om de styrs av moderater eller socialdemokrater. Dessutom har friskolorna som regel en lägre lärartäthet och fler outbildade lärare, något som knappast bidrar till höjda löner och förbättrad status.

Själv är jag för ung för att ha någon särskild relation till 68-vänstern (till skillnad från Bergström som är född 1948), men arbetar sedan fem år som lärare i gymnasieskolan.

Det som oroar mig mest är de korta planeringshorisonter och det kamrerstänkande som blivit en följd av skolans konkurrensutsättning. Antalet elever som väljer den egna skolan blir helt avgörande för all verksamhet och dessa siffror är sällan helt fastställda förrän någon månad innan ett läsår börjar. Elevtapp – oavsett orsak – innebär mindre resurser och färre lärartjänster.

En organisation som endast planerar för ett läsår i taget har inte styrkan att ta itu med mer komplicerade utmaningar eller göra långsiktiga satsningar. Istället får vi en ängslig skola, som satsar på marknadsföring, saknar visioner och där eleverna är kunder och bara betydelsefulla fram till dess att de gjort sitt skolval.

Jag frågar mig även hur lärarens auktoritet och självständighet påverkas av hon dessutom är leverantör av en utbildningstjänst och att avhopp, byten och missnöje bland eleverna kan leda till att hon mister sitt eget arbete.

Är detta förändringar som medför ökad självständighet, kunskapsfokus och höjd status?

Är det verkligen så överraskande att vi får en ökad betygsinflation, sänkta kunskaper och minskad likvärdighet?

Slutligen ifrågasätter jag Bergströms egen kritiska förmåga. Med tanke på att han är docent i statsvetenskap borde han vara mer självkritisk, nyanserad och balanserad i sin analys, i alla fall om han vill bli tagen på allvar och inte bara betraktad som en företrädare för friskolornas intressen.

Kanske är han själv ett exempel på att det fanns brister i utbildningsväsendet även innan 68-vänstern förstörde hela samhället?”

🙂 Sant! Bra skrivet!

Om att alla politiska, samhälleliga och kollektiva förändringar är OMÖJLIGA. Alla privata och individuella förändringar är DÄREMOT MÖJLIGA. Samt om att socialisering aldrig är populärt – UTOM vid ett tillfälle: nämligen som ett led i principen att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna…

25 oktober, 2012 § 13 kommentarer


Ur ETC.

Se också artikeln ”Lobbyisterna blir alltmer desperata.” 

Nina Björk skriver väldigt bra – och ironiskt i sin bok “Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde”:

”All systemkritik är flummig och utopisk, och utopierna är faktiskt – tackom och lovom – döda. 

Å ena sidan.

Å andra sidan: YOU CAN DO IT, THE SKY IS THE LIMIT, det finns inga begränsningar, om du bara vill tillräckligt mycket så kan du. 

I tidskriften Amelia läser jag till och med ‘du kan skapa din egen lycka.’

Fördelningen av OMÖJLIGT och MÖJLIGT följer i dag en strikt linje.

Alla politiska, samhälleliga och kollektiva förändringar är omöjliga. Alla privata och individuella förändringar är möjliga.”

Så sant!

INGA politiska, samhälleliga eller kollektiva förändringar är möjliga (samhälle och ekonomi följer bara naturlagar), men ALLA privata och individuella är – bara vi tror tillräckligt på dem!

Och försätter vi enskilda individer trots det inte berg, så beror det bara på oss själva, inte strukturer, förhållanden bortom oss själva. Kanske har vi inte trott tillräckligt starkt, försökt förändra oss tillräckligt mycket. har någon svaghet eller defekt (Gud förbjude!).

Se tidigare postningar under kategorin positivt tänkande. Amerikanskan Barbara Ehrenreich skriver upproriskt om ”Smile or Die”, dvs ”Le eller dö”. Bry oss om politiken eller samhället ska vi inte! Och vi ska tänka minst lika politiskt korrekt som nånsin förr. Inte vara systemkritiska.

Och tankekraft kan som sagt försätta berg ska vi fås att tro.

Och Amelia tjänar storkosan, liksom alla ”lycko-terapeuter”. Bara man inte ifrågasätter systemet eller samhället. Bara man inte engarerar sig och diskuterar politik. Såvida inte ens åsikter rör sig inom en viss åsiktsinriktning.

Det högern anklagat vänstern för gäller minst lika mycket dem själva.

Och är detta ”frihet”? Retoriskt pratar man om ”frihet”, men vad slags frihet pratar de om? Och hur fria är vi egentligen? Har vi blivit mindre tvungna? Är tvången färre? Eller är de bara annorlunda – till vilket pris? Kan det också vara så att vi till och med är mindre fria? Mer tvungna? Har fler tvång? Tvång som vi inte riktigt valt?

Läs ”Vinstförbud eller valfrihet – och om den enda vägens politik”:

”Annika Lundius, vice vd för Svenskt Näringsliv, pratar i dagens Aftonbladet ‘klarspråk‘ om vad vinstbegränsningar i välfärden innebär. Då försvinner valfriheten slår hon fast.

Det där med valfrihet i välfärden tycker jag är intressant.
Hur många har exempelvis medvetet valt sin husläkare? Hur många är det som väljer vårdcentral efter kvaliteten på sköterskorna och läkarna? Hur många funderar över vilka sjukhus som har mjukaste bäddarna och största tv-apparaterna i väntrummet när den akuta sjukdomen drabbar eller en olycka har inträffat?
Det är inte alltid den valfriheten som efterfrågas och är viktig på sjukvårdsområdet.
Viktigare är ju att det överhuvudtaget finns en vårdcentral i närheten eller att inte behöva färdas flera mil när olyckan är framme och akut vård behövs. Eller att desperat trampa mellan apoteken för att hitta sin medicin eller…
Allmänhetens valfrihet förefaller ju aldrig så viktig som när den får utgöra alibi för marknadsaktörernas vinstintressen.”
Så bra skrivet och sant! ”Valfrihet” används som alibi för marknadsaktörers vinsintressen!
”När det gäller att skära i välfärden däremot brukar det heta att det inte finns några alternativ utan att nedskärningar är ‘den enda vägens politik./…/
Socialisering däremot är ju aldrig populärt UTOM vid ett tillfälle. Nämligen som ett led i principen att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna.”

Ett hjärta RÖTT skriver att det är ”Obegripligt mesigt om välfärdsvinsterna”. Håller helt med! Trist!

I privata företag, i fackföreningar så har man eller erbjuder sjukvårdsförsäkringar. Vad kan detta innebära för dem som inte jobbar? Som redan kanske har det tufft p.g.a. försämrade försäkringssystem? Får de det ännu sämre?

Och hur är det med meddelarskyddet i privata verksamheter?

I DD kan man idag också läsa ”Sjukresa med 92-åring körde vilse.”Vi riskerar få se mer och mer av främlingsfientlighet, även här i Sverige. Väljare som kanske skulle ha röstat på S går till SD. 😦

Osolidariskt samhälle…

26 juli, 2012 § 16 kommentarer

Är dessa personer verkligen mer med sina barn? Vill deras barn vara mer med sina föräldrar än de är? Har de inte fullt upp med sitt? Är inte detta argument bara en ganska dålig ursäkt?

Och vad lär sig dessa barn om hushållsarbete och städning? 

Nedanstående insändarskribent skriver väldigt bra om det osolidariska med detta avdrag. För alla har inte råd med det, men det är säkert väl förankrat hos dem som har råd och som använder det. Vi lär oss att vara osolidariska, att de som har har rätt till mer. De som har lär sig att de har rätt till mer och en massa andra rättigheter, som man inte får ifrågasätta. Däremot får man ifrågasätta andras, mindre bemedlades, rättigheter. George Monbiot skriver i ”Lead Soldiers”om arrogansen hos många i den ledande klassen:

”I have long seen the Countryside Alliance as a neo-feudal organisation, run by the landowning class and resentful of the intrusions of democracy upon its traditional privileges.

The Alliance, whose board is populated by dukes, lords and baronesses, asserts the right of its members to kill what they want and how they want. When anyone objects, it characterises the objection as the oppression of rural people by urbanites. In reality, rural opinion on these and other matters is diverse and divided, while many of the most ardent killers (who spend a fortune on shooting grouse, stags and driven pheasants) make their money in the City and other parts of the urban economy. This is not a clash between rural and urban values, but a clash between aristocratic and democratic values.”

”After 800 years, the barons are back in control of Britain”:

”The Magna Carta forced King John to give away powers. But big business now exerts a chilling grip on the workforce.”

Ja, klassamhället är på väg tillbaka, inte bara i Storbritannien, utan också i Sverige och en massa andra länder.

Professorn och överläkaren vid Mittuniversitet Inge Axelsson skriver i Visst finns det belägg för att vinst i vården ger sämre kvalitet”:

Det finns inga belägg för att vinstdrivande verksamheter skulle hålla sämre kvalitet eller utarma välfärdsstaten’ skriver Widar Andersson i DN Debatt 24/7.
 
Jo, det gör det visst.”

Se tidigare inlägg ”Kanadensisk studie rörande privat vinstdriven kontra privat icke vinstdriven sjukvård…” 

Samhälleligt bifall, statusstress, så kallad ”valfrihet”…

30 maj, 2012 § 1 kommentar

Har ingen aning vad för rubrik jag ska sätta på detta inlägg. Mitt i en hektisk period på jobbet.

Sönderstressade människor får vi i denna statusjakt. Man ska välja rätt i alla avseenden. Och väljer man fel har man bara sig själv att skylla. Man ska välja skola, vård i allt högre grad. Tvingas in i det vare sig man vill eller inte? Vinner egentligen någon på detta? Blir vi friare? Ökar valfriheten? Friheten att inte välja bland annat?

Minskar rentav valfriheten i en massa andra områden, därför att vi tvingas välja i en massa andra (där det är svårt att avgöra vad som är bäst till råga på allt).

Någon skrev att efter löningen kommit så är vägarna fullproppade i Stockholmstrakten – för då har man råd att fylla tanken igen. Har man så dyrt boende, så stora och energislukande bilar eller?

Och de superrika tävlar också! Bland annat om vem som har största båten, största huset osv. Se artikeln ”This port ain’t big enough for the both of us: Roman Abramovich’s $1bn yacht refused mooring on the Med because Saudi prince’s boat has already parked up.”  Jag förmodar att det kan gräma den saudarabiske prinsen, som har en mindre yacht än den ryske miljardären och så trissas deras tävlan upp, men på en helt annan nivå än vanligt folks (som dock också tävlar mer eller mindre fast på en helt annan nivå). Scrolla ner i artikeln för att jämföra de två yachterna med varandra.

Har vi råd med detta? Vad är livet värt?

Se vidare Robert H. Frank i ”Luxury Fever – weighing the costs of excess” samt hans ”Falling Behind – How Rising Inequality Harms the Middle Class.” 

Folkets infrastruktur faller samman! Man överväger att införa fler och fler vägtullar i USA för att finansiera vägunderhållet. Där verkar de som har råd gynnas (om detta nu är att gynnas?), genom att de som åker i den snabbaste ytterfilen får betala mer.

Läs intervju med Tamas här. Ja, samhällsklimatet spelar roll.

Den amerikanske neurobiologen Jonathan Pincus, som undersökt de värsta seriemördarna i USA, skriver apropå samhälleligt bifall i kapitlet “Hitler and Hatred” i sin bok “Base Instinct” om en av de allra våldsammaste kriminella han undersökt, Trent Scaggs:

“What if Trent had heard a political leader say ‘Women are our misfortune!’ just as Hitler said ‘The Jews are our misfortune!’ A public condemnation of women and homosexuals as the hereditary carriers of social pathology would have dignified Trent’s suffering and provided a social outlet for his hatred.

What if a Hitler-like political leader said that women make men work and then they steal the wealth that men amass, that they create pornography, transmit infectious diseases, are weak, subhuman, and defective? Hitler said this of the Jews, gypsies, and homosexuals. Such a message would probably have been as welcome to Trent as Hitler’s was to many Germans.

What if Trent were released from prison and told that he had a glorious role to play in saving civilization and in creating a new and just society?

That he, miserable Trent Scaggs, would be a leader in the elimination of women and homosexual?

Imagine how Trent might behave if he were put in command of a camp in which these ‘subhuman species’ were concentrated, where he would be able to beat, rape, torture, maim, and murder as he wishes, his actions being condoned as ridding society and the world from the problems caused by females and homosexuals.

Is there some common element between the case of Trent Scaggs and the rise of the Nazis under Hitler? I have little data with which to answer that question, but the insight I have gained from my work with criminals suggests that Adolf Hitler and Trent Scaggs had a lot in common /…/

Like Trent Scaggs, who was paranoid and neurologically damaged, there is evidence that Hitler suffered from mental illness with paranoia.

He had tremendous mood swings and was said to fly into rages and tirades on slight provocation. A contradiction, a criticism, or a doubt concerning the wisdom of something he had said or done, the anticipation of opposition, or a challenge only by implication might trigger an uncontrolled display of anger.”

Ja, man har skurit ner på arbetsmiljöåtgärder… Usch, kan vi riskera se mer av sånt här i dagens samhälle? Och i familjer i alla samhällsklasser? Eller döljs det mer i de ”finare familjerna”? Ja, inte otroligt.

Ja, man kanske ska försöka sig på ett litet ”Tjoho!” för att gaska upp sig?

Vi har visst råd, om myten om finansieringsproblemet…

19 maj, 2012 § 1 kommentar

Jag försökte påpeka i en kommentar till debattartikeln ”Alla goda krafter behövs” i DD (dock inte på nätet så vitt jag sett), som också finns i form av bloggpostning, att det finns de (i detta fall forskare och inte bara politiker, som Lena Reyier, C) som anser att vi visst har råd med vår gemensamt finansierade vård, skola och omsorg.

Min kommentar har inte blivit godkänd än – och det förtjänar att påpekas! Mitt förtroende för (C) sjunker än mer. Över deras okunnighet och ovilja att medge det.

Jag hänvisade till artikel Daniel Suhonen skrivit i Tiden i vilken han i sin tur hänvisade till forskaren Daniel Ankarloo. Som apropå myten om finansieringsproblemet skriver:

”[Det påstådda] finansieringsproblemet har medfört en avpolitisering av välfärdsfrågan. De senaste 20 årens nedskärningar i den offentliga välfärden framstår inte längre som nyliberal politik utan som ‘nödvändiga’ anpassningar till en ‘ofrånkomlig’ verklighet.”

Daniel Suhonen i ”Vi har faktiskt råd”:

”Sverige är i praktiken skuldfritt. Den svenska offentliga sektorns gemensamma tillgångar är större än skulderna.

Men idén om den jättelika statsskulden är en utmärkt fond för den som vill ingjuta krismedvetande i ett folk och få dem att sluta drömma om kortare arbetstid, mer personal i vården eller högre tak i socialförsäkringarna – ‘för vi har ju inte råd’.

Överskotten i statens budget väntas växa de kommande decennierna, det finns med andra ord ett reformutrymme på hundratals miljarder som borde användas. I stället skär vi ner i den offentliga sektorn – vilket skapar problem får kommande generationer./…/

… dramaturgiskt öppnar myterna om statsskuld och äldrevåg upp för mer högerpolitik. Gör skattesänkningen och privatiseringen till naturlag! Det enda vi har råd med är att sänka skatterna./…/

Problemet är att även vänstern tror att vi är satta i skuld och icke fria, när det i själva verket finns förutsättningar för gyllene tider./…/

Det krävs kanske inte ens höjda skatter – bara att våga kasta skygglapparna och se att Sverige har gigantiska överskott att göra reformer av.

För Stefan Löfven borde slagordet för 2014 års val redan vara klart: Vi har råd. För det har vi faktiskt.”

Detta verkar förtjäna att upprepas!

Vad tjänar C-politiker som Lena Reyier på mer av denna nyliberala högerpolitik?

Jan Guillou fattar inte hur …

”… ett helt gigantiskt torskstim på uppåt – eller över – en fjärdedel av befolkningen simmar in i moderat ­ryssjan är däremot obegripligt. Den överväldigande majoriteten av dessa moderatröstare har ju ingen som helst miljardärstillvaro att se fram emot utan får snarare betala med kissblöjor i slutet av sin levnad, till tack för visad generositet. Det är en egenartad form av politisk idealism.

Dessvärre tycks en så stor del av befolkningen anse att privatiseringspolitiken är god och rättvis att ­ytterst få politiker vågar säga emot. Att vara emot ett system där väl­färden raseras till förmån för skattesmitande riskkapitalister har alltså blivit en politiskt extremistisk ståndpunkt. Att vara för ökad arbetslöshet och ökande klassklyftor har blivit en mittenståndpunkt.

Att återuppväcka den solidaritetstanke på vilken vänstern grundade det svenska välfärdssamhället måste därför vara tidens största politiska uppgift.”

Så bra uttryckt!

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin special interest vs. common interestreflektioner och speglingar II....