Osolidariskt samhälle…

26 juli, 2012 § 16 kommentarer

Är dessa personer verkligen mer med sina barn? Vill deras barn vara mer med sina föräldrar än de är? Har de inte fullt upp med sitt? Är inte detta argument bara en ganska dålig ursäkt?

Och vad lär sig dessa barn om hushållsarbete och städning?

Nedanstående insändarskribent skriver väldigt bra om det osolidariska med detta avdrag. För alla har inte råd med det, men det är säkert väl förankrat hos dem som har råd och som använder det. Vi lär oss att vara osolidariska, att de som har har rätt till mer. De som har lär sig att de har rätt till mer och en massa andra rättigheter, som man inte får ifrågasätta. Däremot får man ifrågasätta andras, mindre bemedlades, rättigheter. George Monbiot skriver i ”Lead Soldiers”om arrogansen hos många i den ledande klassen:

”I have long seen the Countryside Alliance as a neo-feudal organisation, run by the landowning class and resentful of the intrusions of democracy upon its traditional privileges.

The Alliance, whose board is populated by dukes, lords and baronesses, asserts the right of its members to kill what they want and how they want. When anyone objects, it characterises the objection as the oppression of rural people by urbanites. In reality, rural opinion on these and other matters is diverse and divided, while many of the most ardent killers (who spend a fortune on shooting grouse, stags and driven pheasants) make their money in the City and other parts of the urban economy. This is not a clash between rural and urban values, but a clash between aristocratic and democratic values.”

”After 800 years, the barons are back in control of Britain”:

”The Magna Carta forced King John to give away powers. But big business now exerts a chilling grip on the workforce.”

Ja, klassamhället är på väg tillbaka, inte bara i Storbritannien, utan också i Sverige och en massa andra länder.

Professorn och överläkaren vid Mittuniversitet Inge Axelsson skriver i ”Visst finns det belägg för att vinst i vården ger sämre kvalitet”:

”‘Det finns inga belägg för att vinstdrivande verksamheter skulle hålla sämre kvalitet eller utarma välfärdsstaten’ skriver Widar Andersson i DN Debatt 24/7.

Jo, det gör det visst.”

Se tidigare inlägg ”Kanadensisk studie rörande privat vinstdriven kontra privat icke vinstdriven sjukvård…”

Annonser

§ 16 svar till Osolidariskt samhälle…

k skriver:

26 juli, 2012 kl. 5:27 e m

Ja, vi görs alltmer asociala!
Se Wendy Brown ”Neoliberalism and the End of Liberal Democracy” and other texts” samt också artikeln ”Asociala ingenjörer” i magasinet Tiden.

Svara
k skriver:

26 juli, 2012 kl. 5:35 e m

Och moralistiska! Och hur är det med (S)? Ja, jag är väldigt kritisk!

Svara
k skriver:

26 juli, 2012 kl. 5:40 e m

Svara
k skriver:

26 juli, 2012 kl. 5:42 e m

Svara
k skriver:

26 juli, 2012 kl. 5:45 e m

Och vadå servicemindness? Robert Sundberg skriver väldigt intressant om EU, den gemensamma valutan och krisen där. Och när kommer fler och fler att börja protestera, demonstrera och göra uppror?

Svara
k skriver:

31 juli, 2012 kl. 5:13 e m

Magasin Tiden skrev i våras ett helt nummer om Asociala ingenjörer. Se också ”Bryt med den asociala ingenjörskonsten”, samt ”I individualismens tid”:

”… den mest skrämmande analysen står Klas Gustavsson för när han påpekar likheterna mellan Anders Behring Breiviks narcissistiska manifest och den ständiga egoboosting och marknadsföring av oss själva som predikas av entreprenörssamhällets livscoacher och jobbsökarguruer.

Jag kan bara hoppas att Tiden – kanske med hjälp av det välbehövliga ansiktslyft som den nya redaktionen gett tidskriften – når den breda läsekrets som den förtjänar. För ytterst är frågan om vilken logik som ska råda, den individualistiska eller den solidariska, en fråga om vilka människor vi vill bli.”

Se tidigare inlägg om att göras asocial.

Svara
k skriver:

31 juli, 2012 kl. 6:58 e m

Om motivation och prestation.

Svara
- k skriver:
  
  1 augusti, 2012 kl. 8:21 e m
  
  Klicka på bilderna för att göra dem bättre läsbara!
  
  Som man sa i video; de som tjänar på den nyliberala politik som Alliansen för och som nyliberalerna för i resten av Europa och annorstädes tjänar egentligen bara de allra rikaste på! Något vi kommer att bli varse om inte omedelbart, men på sikt, och kanske på kortare sikt än vi anar!
  
  Ja, utgifter för högre utbildning, vård och omsorg kostar skjortan i USA t.ex. Egeneavgifter och privata försäkringar blir minst lika dyrt som att betala skatt (ja, kanske t.o.m. dyrare för alla utom för dem med allra, allra högsta inkomsterna) och skapar dessutom en massa samhällsproblem.
  
  Tobak i USA verkar vara VÄLDIGT billig! Att röka kanske 20 cigaretter per dag i ca 2 månader kostar ungefär 125 svenska kronor för tobaken om man rullar cigaretterna själv. Så att röka är något som ALLA kan unna sig! Kanske en av få lyxer många amerikaner kan unna sig och också en lyx som fungerar som självmedicinering.
  
  Ja, se om medelklassen i USA, här och här. Ja, och vilka har råd med psykologisk hjälp? Hur är köer till BUP osv? Varför psykologiska problem? Och vad slags kultur har skapats? Fanns den förr? Och vadå utnyttja systemen? Vadå moral? Vadå vilja att göra ett bra jobb? Vadå drivkrafter? Vad slags människotyp vill vi ha på arbetsplatser? Fungerande verksamheter slås sönder och fungerar sämre eller rentav dåligt och det i sin tur gör att privatiseringsalternativet förefaller som det enda rätta.
  
  Carl Ström jobbar verkligen hårt! Bra att han får svar på tal! Och det med besked. Och bra att isländarna visade kurage! Men jag gillar inte riktigt ”det som inte dödar dig gör dig starkare”! Det beror på om man går ur kris stärkt eller inte. Se t.ex. Judith Herman in ”Trauma and Recovery”.
  
  Och hur är det med psykologerna och terapeuterna, samt alla de som arbetar inom psykiatrin? Skulle det behövas litet mer självinsikt och självkritik där? Individen ifrågasätts, inte det sammanhang klient eller patient är i! Helt i linje med samhällsklimatet! Och de (politiska) idéer och lösningar som är opportuna!?
  
  Vadå berättigad samhällskritik?
  
  Lider denna profession av auktoritetstro? Kappan vänds efter vinden? Kan man verkligen då hjälpa människor i kris?
  
  Se Robert Sundberg i ”Det får vi betala för tillväxt”.
  
  Svara
k skriver:

2 augusti, 2012 kl. 8:25 f m

Och ”Vårdbolagen försöker styra den politiska debatten”:

”I Sverige ger inte företagen kampanjbidrag till enskilda politiker. Istället värvar de politiker till sina ledningar. Ofta är det tidigare rödgröna politiker som får väl betalt för att gå de privata bolagens ärenden. De kan göra större nytta för att påverka sina partier där kritiken mot vinstslöseriet i välfärden är stort.

Några exempel är Stefan Stern, tidigare statssekretare för S och numera senior advisor i Magnorakoncernen, som är majoritetsägare i både skolföretag och vårdbolag, eller Widar Andersson, f.d. riksdagsledamot (S) och nu ordförande för Advisory Board Acade-Media med flera styrelseuppdrag i olika välfärdsbolag i bagaget. En annan är Mikaela Valtersson, tidigare riksdagsledamot för MP, numera vice vd för Kunskapsskolan.

Dessa personer värvas på grund av sina politiska kontakter och sina möjligheter att påverka besluten. Reinfeldts egen rådgivare kring ‘kvaliteten i vård- och omsorgssektorn’ är vårdbolaget Attendos VD Henrik Borelius som har gjort mångmiljonklipp på de olika ägarskiftena av bolaget. Uppräkningen kan göras lång.

Det är dags att se att kapitalintressena för privata vinster i välfärden aktivt och medvetet försöker påverka politiska beslut i Sverige som i USA. Det är ett demokratiskt problem och hindrar att skattepengar används på bästa sätt. Det är medborgarnas rätt till bra utbildning, vård och omsorg som borde få styra de politiska besluten – inte riskkapitalbolagens jakt på miljardvinster.”

Ja, vad är det som säger att privat verksamhet automatiskt skulle bli effektivare eller ens bättre? Kanske inte ens billigare. Om inte på kort så på lång sikt (när vi gjort oss av med gemensamt ägda sjukhus, skolor, omsorg osv, verksamheter som ALLTID kommer att ha kunder, dvs verksamheter som innebär kanske betydligt lägre risk än andra verksamheter för de s.k. riskkapitalisterna).

Politikerna, som valts av folket, frånsäger sig sitt ansvar.

Se boken ”Managementbyråkrati”:

”Den offentliga sektorn i Sverige har genomgått omfattande managementreformer. Vad blir konsekvenserna? Ersätter ‘management’ den tidigare byråkratin? Tvärtom, menar författaren till denna bok. Han hävdar att dessa reformer innebär ett nytt stadium i byråkratiseringens historia – ett stadium där nya områden i det offentliga arbetet underkastas styrning och kontroll, därav begreppet ‘managementbyråkrati’.

Management är en form av organisationspolitik, som blir extra tydlig när politiker träder tillbaka från sin styrande roll. Managementidéer kan alltså ses som en slags ersättning för politik. Denna originella tolkning kastar nytt ljus över New Public Management – den reformtrend som försöker göra offentliga organisationer mer lika företag. Författaren pläderar avslutningsvis för att politikerna bör återta kontrollen över den offentliga sektorns organisationer.”

Denna bok är väldigt väl värd att läsa.

Svara
k skriver:

2 augusti, 2012 kl. 7:33 e m

Se ”Vi gav dom vår pappa” i svt.play:

”För första gången lockas nu internationella investerare i stor skala till svensk äldreomsorg. Med hundratals boenden och nya vårdkoncept lovar de stora vårdbolagen att de kan göra det bättre. Men är det verkligen så?”

Svara
k skriver:

3 augusti, 2012 kl. 6:44 e m

Privata vårdbolag lämnar inga anbud om budgeten är för snål – för snål enligt vårdbolagen. Vem ska då ta hand om de gamla? Ingen kanske? Gamla är inget lönsamma, kostar bara pengar!? Vad är ett människoliv?

Svara
- k skriver:
  
  3 augusti, 2012 kl. 7:45 e m
  
  Och läs och lyssna på ”Tommy sköter sin egen dialys”:
  
  ”Tveksamt tycker Socialstyrelsen.
  
  I Jönköpings landsting får patienter får sköta sin egna behandling, en metod som sparar pengar./…/
  
  Men socialstyrelsen är tveksam till den här typen av behandling.
  
  –Enligt min uppfattning kan inte en patient vårda en annan patient, säger Birgitta Hagström, TF omsorgschef på socialstyrelsen.
  
  Hon blir förvånad när hon hör talas om projektet.
  
  –Vi har nyligen granskat psykiatrin vid länssjukhuset Ryhov och då nämndes inget om detta. Det finns en rad aspekter inte minst sekretessfrågor. En tidigare patient kan aldrig få ta del av en patients sjukdomshistoria och det behövs i en vårdsituation.
  
  Socialstyrelsen kommer nu att ta kontakt med Jönköpings landsting och granska projektet.”
  
  Svara
k skriver:

7 augusti, 2012 kl. 5:42 e m

I ”Eleverna förlorare när gymnasier går i konkurs” kan man läsa:

”Nästa krisbransch. Förmånliga statsbidrag och gynnsamma villkor har skapat en fri gymnasieskola som i dag står med för stor kostym när antalet elever sjunker. Eftersom vi har ett marknadsstyrt skolsystem riskerar de att gå i konkurs och tusentals elever kan stå utan utbildning och förlora flera år i studietid, skriver Sten Svensson./…/

I det läge som råder med en stor överetablering av fristående gymnasieskolor och för många elevplatser är det mycket riskabelt att välja en fristående skola eftersom de kan gå i konkurs. Risken är stor att eleverna blir utan utbildning eller att de förlorar ett eller flera år i studietid.

I dag kan valet av gymnasieskola liknas vid att välja en bank med insättningsgaranti eller en bank utan. I det läget kommer allt fler att välja en kommunal skola där utbildningen är garanterad eftersom en kommunal skola inte kan gå i konkurs. När detta blir uppenbart för eleverna kan det bli en massflykt från de fristående gymnasieskolorna och krisen är ett faktum./…/

Förra läsåret var det 40 procent av eleverna som valde en fristående gymnasieskola och i år är det 38 procent. Det är ett tydligt tecken och en första signal om att elever och föräldrar börjar bli mer försiktiga med att välja en fristående gymnasieskola.

Att vi riskerar att få en gymnasiebubbla som kan spricka visar hur olämpligt det är att ha en marknadsstyrd skola. Marknadens principer fungerar bra inom många områden men när det gäller utbildning av de unga är det inte så välbetänkt. Det marknadsstyrda skolsystem som vi har i Sverige leder till att skolor går i konkurs och slås ut och. De som inte klarar konkurrensen ska slås ut enligt marknadens spelregler. Kommunerna har inte längre någon möjlighet att organisera eller dimensionera gymnasieskolan utan det gör marknaden.

Ett bra skolsystem är en samhällelig angelägenhet av yttersta vikt och det måste vara stabilt och kunna klara att elevtalen går upp och ner och att det sker förändringar i lagstiftningen utan att organisationen riskerar att braka samman. Det gör uppenbarligen inte dagens marknadsstyrda system.”

Ledarbloggen skriver också om detta i ”Skolbubblan nära att spricka.”

Och se också om situationen i Grekland i ”Vykort från Dystopia.”

Svara
k skriver:

7 augusti, 2012 kl. 6:53 e m

Se ”Blev av med jobbet – fortsätter få miljonlön”:

”Fackordförande: Omoraliskt Tillväxtverkets sparkade generaldirektör kommer sitta på Näringsdepartementet med samma titel och samma lön i nästan tre år. SVT Nyheters kartläggning visar att hon inte är ensam. Just nu sitter sju olika generaldirektörer utan myndighet – och alla har de miljonlöner./…/

Exakt vad alla generaldirektörerna utan myndigheter gör i dag är lite oklart. Katri Linna är expert på diskrimineringsfrågor, Lars Nylén ska utforma en strategi för rättsväsendets internationella insatser och Anders Nordström har blivit ambassadör för global hälsa. Vad Christina Lugnet ska göra är ännu oklart.

Men alla regeringens anställda har inte samma villkor.

För ett och ett halvt år sedan fick Gunnar Gerestav sparken från Regeringskansliet. Han hade då jobbat över femton år som vaktmästare när han en dag fick höra att hans rygg var för dålig för jobbet. Trots att flera vaktmästare anställts efter honom var det han som fick gå. Om cirka fem månader tar hans a-kassedagar slut.

–Nu går man på Arbetsförmedlingen och söker jobb så gott det går, säger han./…/

Anita Engvoll är ordförande för fackförbundet ST på Regeringskansliet. Hon ifrågasätter systemet med avsatta generaldirektörer som får behålla lön och titel.

–Det är inte moraliskt rätt. Varken för mig som skattebetalare eller för mina medlemmar i Regeringskansliet. Att man sitter på en befattning med lägre befattningsgrad men med samma lön som tidigare. Det är inte korrekt.

Hur borde man göra istället?

–Jag ser hellre att man har ett tillägg till sin grundlön under den period förordnandet gäller. När uppdraget sedan ändras sätts en ny lön och man får en ny titel, säger hon.”

Svara
k skriver:

14 augusti, 2012 kl. 8:19 f m

Vilka konsekvenser får girigheten? Beror övertidsuttagen också på att man vill tjäna mer för att kunna köpa den där stora bilen, alltför stora huset (som måste städas genom att utnyttja RUT-avdrag) osv? Är vi lyckligare ju mer vi har? Påverkar våra drivkrafter hur vi mår?

Man har forskat över yttre och inre tillfredsställelse, se här. I korthet kanske man kan sammanfatta den så att den som når en inre tillfredsställelse (kan nå den) är mer tillfredsställda med sitt liv än de som mer ensidigt söker yttre.

Kan det vara så att ganska många människor har behov som aldrig går att fylla därför att de inte fylldes tidigt i livet? Fast jag tror att man kan komma tillrätta med det om det ock är ett tufft jobb (dock tror jag inte att det räcker med att bara försöka manipulera sig att tänka eller känna annorlunda, framför allt hjälper det föga på längre sikt).

Grips människor av något slags milt ”storhetsvansinne” i det samhälle vi har?

Och om det är en ökning av självmord, vad beror denna på? Rika, välmående är inte skyddade från detta heller. Se forskningen som det hänvisas till ovan. Framförallt inte om man försöker fylla bottenlösa tidiga behov. Hur framgångsrik, välbeställd, vacker osv man än är så mår man inte nödvändigtvis bra.Mer om söndrande och härskande, misstro mot människor (är det en hälsosam misstro? En icke frisk brist på tillit som spritt sig i samhället genom enveten ”propaganda”? Se om tillit och samhällsliv här:

”The quality of social relations is worse in less equal societies. Evidence on inequality in relation to trust, community life and violence (see separate section on violence) all tell the same story. Inequality divides people by increasing the social distances between us and widening differences in living standards and lifestyles. By increasing residential segregation of rich and poor, it also increases physical distances.

Governments and policy makers are increasingly interested in ‘social capital’ or social cohesion, trust, and involvement in community life. Everyone knows these are an important part of the quality of life and make a difference to what a society feels like to live in, but there has been little recognition that greater equality is an important pre-condition for strengthening community life.

People trust each other most in the Scandinavian countries and the Netherlands; just within the rich market democracies there are at least five-fold differences in levels of trust, and researchers have shown repeatedly that high levels of trust are linked to low levels of inequality, both internationally and among the 50 US states, and that trust is linked to health and well-being.”

Borgerlig politik är ganska usel, från djupet av mitt hjärta! Och finns det anledning att göra uppror mot bankerna? Och kommer vi att få se mer av det följande? Men politiker som Juholt inspirerar! 🙂

Svara
k skriver:

18 augusti, 2012 kl. 11:29 f m

Mer om att festa i neon… Och vadå skattemoral? Robert Reich skriver om Mitt Romey’s 13%-skatt, se här:

”Equal sacrifice means that in paying taxes people ought to feel about the same degree of pain regardless of whether they’re wealthy or poor. Logically, this means someone earning $20 million a year should pay a much larger proportion of his income in taxes than someone earning $200,000, who in turn should pay a larger proportion than someone earning $50,000.

But Romney’s alleged 13 percent tax rate is lower than that of most middle class Americans who earn a tiny fraction of what he earns.

At a time when poverty is increasing, when public parks and public libraries are being closed and when public schools are shrinking their offerings and their hours, when the nation’s debt is immense, and when the 400 richest Americans have more wealth than the bottom 150 million of us put together — Romney’s 13 percent is shameful.”

Och vadå skyddad verkstad – för somliga? Och argumentationen att man inte får några bra chefer om de inte får bra avtal…

Vadå, vård, skola och omsorg för gemene man? Lika bra för alla? Likvärdig!

Och hur var det nu med lyxfeber? Stressen att ha och hur vi stressar upp varandra, intill vilka konsekvenser?`Och vi har inte tid att bry oss? Är alldeles för upptagna med oss själva? Narcissistiska? Varför behöver vi egoboostas? Varifrån kommer äkta självkänsla? Se Maria-Pia Boêthius i ”Varumärken till varje pris som helst”, där hon skriver om megalomani eller storhetsvansinne.

Svara