Samhälleligt bifall, statusstress, så kallad ”valfrihet”…

30 maj, 2012 § 1 kommentar

Har ingen aning vad för rubrik jag ska sätta på detta inlägg. Mitt i en hektisk period på jobbet.

Sönderstressade människor får vi i denna statusjakt. Man ska välja rätt i alla avseenden. Och väljer man fel har man bara sig själv att skylla. Man ska välja skola, vård i allt högre grad. Tvingas in i det vare sig man vill eller inte? Vinner egentligen någon på detta? Blir vi friare? Ökar valfriheten? Friheten att inte välja bland annat?

Minskar rentav valfriheten i en massa andra områden, därför att vi tvingas välja i en massa andra (där det är svårt att avgöra vad som är bäst till råga på allt).

Någon skrev att efter löningen kommit så är vägarna fullproppade i Stockholmstrakten – för då har man råd att fylla tanken igen. Har man så dyrt boende, så stora och energislukande bilar eller?

Och de superrika tävlar också! Bland annat om vem som har största båten, största huset osv. Se artikeln ”This port ain’t big enough for the both of us: Roman Abramovich’s $1bn yacht refused mooring on the Med because Saudi prince’s boat has already parked up.”  Jag förmodar att det kan gräma den saudarabiske prinsen, som har en mindre yacht än den ryske miljardären och så trissas deras tävlan upp, men på en helt annan nivå än vanligt folks (som dock också tävlar mer eller mindre fast på en helt annan nivå). Scrolla ner i artikeln för att jämföra de två yachterna med varandra.

Har vi råd med detta? Vad är livet värt?

Se vidare Robert H. Frank i ”Luxury Fever – weighing the costs of excess” samt hans ”Falling Behind – How Rising Inequality Harms the Middle Class.” 

Folkets infrastruktur faller samman! Man överväger att införa fler och fler vägtullar i USA för att finansiera vägunderhållet. Där verkar de som har råd gynnas (om detta nu är att gynnas?), genom att de som åker i den snabbaste ytterfilen får betala mer.

Läs intervju med Tamas här. Ja, samhällsklimatet spelar roll.

Den amerikanske neurobiologen Jonathan Pincus, som undersökt de värsta seriemördarna i USA, skriver apropå samhälleligt bifall i kapitlet “Hitler and Hatred” i sin bok “Base Instinct” om en av de allra våldsammaste kriminella han undersökt, Trent Scaggs:

“What if Trent had heard a political leader say ‘Women are our misfortune!’ just as Hitler said ‘The Jews are our misfortune!’ A public condemnation of women and homosexuals as the hereditary carriers of social pathology would have dignified Trent’s suffering and provided a social outlet for his hatred.

What if a Hitler-like political leader said that women make men work and then they steal the wealth that men amass, that they create pornography, transmit infectious diseases, are weak, subhuman, and defective? Hitler said this of the Jews, gypsies, and homosexuals. Such a message would probably have been as welcome to Trent as Hitler’s was to many Germans.

What if Trent were released from prison and told that he had a glorious role to play in saving civilization and in creating a new and just society?

That he, miserable Trent Scaggs, would be a leader in the elimination of women and homosexual?

Imagine how Trent might behave if he were put in command of a camp in which these ‘subhuman species’ were concentrated, where he would be able to beat, rape, torture, maim, and murder as he wishes, his actions being condoned as ridding society and the world from the problems caused by females and homosexuals.

Is there some common element between the case of Trent Scaggs and the rise of the Nazis under Hitler? I have little data with which to answer that question, but the insight I have gained from my work with criminals suggests that Adolf Hitler and Trent Scaggs had a lot in common /…/

Like Trent Scaggs, who was paranoid and neurologically damaged, there is evidence that Hitler suffered from mental illness with paranoia.

He had tremendous mood swings and was said to fly into rages and tirades on slight provocation. A contradiction, a criticism, or a doubt concerning the wisdom of something he had said or done, the anticipation of opposition, or a challenge only by implication might trigger an uncontrolled display of anger.”

Ja, man har skurit ner på arbetsmiljöåtgärder… Usch, kan vi riskera se mer av sånt här i dagens samhälle? Och i familjer i alla samhällsklasser? Eller döljs det mer i de ”finare familjerna”? Ja, inte otroligt.

Ja, man kanske ska försöka sig på ett litet ”Tjoho!” för att gaska upp sig?

Annonser

§ Ett svar till Samhälleligt bifall, statusstress, så kallad ”valfrihet”…

  • k skriver:

    Här kan man läsa om Roman Abramovitj:

    ” Oligarken Abramovitj var en tid Rysslands rikaste person.

    Abramovitj kommer från en rysk-judisk familj. Hans föräldrar dog när han var barn och han togs om hand av släktingar. Han ägnade sig åt diverse olika affärer innan han lärde känna Boris Berezovskij, en affärsman med nära anknything till Boris Jeltsin.

    Abramovitj och Berezovskij köpte 1995 majoriteten i det statliga oljebolaget Sibneft för motsvarande £80 miljoner, en bråkdel av dess marknadsvärde; 2005 sålde Abramovitj sin andel i Sibneft till Gazprom för $13 miljarder.[1] 

    Berezovskij har anklagat Abramovitj för utpressning och Abramovitj har själv erkänt att han betalat ut stora summor för politiska tjänster och beskydd under ‘aluminiumkrigen’, då olika grupper kämpade om kontroll över den ryska aluminiumindustrin.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: