Amerikansk skolpolitik: ”rädsla och skrämseltaktik utvecklar inte våra skolor”…
5 mars, 2011 § 2 kommentarer
Se Diane Ravitch i artikeln “Why I changed My Mind about School Reform – Federal testing has narrowed education and charter schoiols have failed to live to their promise” eller “Varför jag ändrade mig angående skolreformer. Federalt testande har gjort undervisningen mer inskränkt och ’friskolor’ har misslyckats med att leva upp till sina löften.” Hon har skrivit en bok vars titel översatt till svenska blir ungefär “Den fantastiska amerikanska skolan på liv och död: hur testande och val[frihet] nu underminerar undervisning/utbildning”.
Vi ser nyauktoritära och nykonservativa tendenser over hela världen. Alltmer oblygt och ohämmat går de konservativa på på alla områden. Men risken är att det slår tillbaka, ”backfire,” om inte nu så senare. Och kanske resulterar i en kraftig revolt. Kanske ser vi något av detta i Wisconsin.
Och vad gäller skolan kan resultaten bli ganska så kostsamma både mänskligt och ekonomiskt.
Apropå kontroll och övertro på siffror och mätningar så har den republikanske guvernören i New Jersey, Chris Christie, annonserat att han vill betygsätta lärare. Se ”Christie Wants to Grade Teachers.”
Han har föreslagit en kombination av testpoäng, personliga observationer och ”skolvida prestationer” för att utröna vilka offentliganställda lärare som är de mest lyckosamma.
Detta ska ligga till grund för vad varje enskild lärare får i betalning samt vilka som ska få fortsätta vara anställda.
Kritiker påpekar dock att metoderna som Christie föreslår inte är tillförlitliga.
Men vi lärare vet att det är kanske vi som så att säga ”får skörda frukterna” av det vi försökt så. De kan komma senare i en individs liv. Efter sedan hon/han slutat skolan.
I artikeln ”Auktoritet är inte att peka med hela handen – Lärares auktoritet ska skapa arbetsro i skolan. Men en förenklad syn på auktoritet kan leda till att eleverna får betala ett högt pris i form av utslagning” i Pedagogiska magasinet skriver skolforskaren Anneli Frelin bland annat om den svenske läraren Adrian:
”Tänk dig en högstadieskola där det går en tjej som hette Lisa. Lisa mår inte så bra, kanske är hon deprimerad? Hon brukar vara i skolan, men inte så mycket på lektionerna. Oftast håller hon till i korridoren. En av hennes lärare, Adrian, ber henne att komma in på mattelektionen.
– Jag sitter ute, jag, säger hon.
– Nej men det är ju bra om …
– Jag sitter ute.Och så går hon. Adrian suckar och låter henne gå.
– Sitt där ute då.Den här inledningen skulle kunna ses som ett dystert exempel på hur det ser ut i dagens skola. I media framställs skolan, genom återkommande debattartiklar, som en plats där eleverna skolkar och lärarna inte bryr sig. Något måste göras åt problemet och i debatten framställs ofta ordning och arbetsro som lösningen. Detta ska åstadkommas genom att läraren utövar auktoritet, som framställs som något materiellt och beständigt. Auktoritet är något som lärare har för lite av men kan få mer av, till exempel genom att läraryrket ges högre status eller att eleverna lär sig att lyda läraren.
Jag menar att denna debatt domineras av förenklade beskrivningar som behöver utmanas. Det behövs också begrepp som synliggör och möjliggör en fördjupad diskussion av skolans komplexa verklighet och de problem som lärare ställs inför i sitt arbete.
Läraren Adrian, han som lät Lisa sitta kvar i korridoren, är en av informanterna (namnen är fingerade) i min avhandling Teachers’ relational practices and professionality. Den här situationen kommer alltså från skolans verklighet och är en inledande episod i en längre berättelse, som här återges något förkortad.
Skälet till att Adrian lät Lisa sitta kvar var helt enkelt att han bedömde att det andra alternativet i den här situationen, att tvinga in henne i klassrummet, bara skulle trappa upp en konflikt dem emellan. Kanske skulle han lyckas just den här dagen, men priset för denna tillfälliga seger skulle vara högt i det långa loppet. Adrians strategi var i stället att försöka bygga upp vad han kallade för en förtroendebank över tid. Han ville att Lisa skulle lita på honom och se att han ville henne väl. Därför tog han för vana att småprata med henne på rasterna i korridoren lite då och då om allt utom matte. Frågade hur hon mådde, berättade små historier, lyssnade, skrattade och gick. Visade sig mänsklig.
Han tänkte sig att dessa informella små samtal var byggstenar i en förtroendefull relation med Lisa utanför ämnet, en relation som han hoppades skulle få henne att växa som människa och medborgare. Adrian byggde relationen med dessa större mål i åtanke, snarare än som ett medel för att få henne att nå målen i matematik. Han menade att om Lisa inte såg honom som en juste person som ville henne väl, kunde det vara svårt att över huvud taget uppnå ett enda av dessa mål, inklusive dem i matematik.
Just den här berättelsen slutar väl. En dag stod Lisa på tröskeln till klassrummet och så småningom började hon arbeta, ställa frågor och hennes humör förbättrades. Hon fick till slut godkänt i matte. Det går inte att säkert veta vad den här svängningen från Lisas sida berodde på, och inte vilken roll Adrians insatser spelade. Det vet inte Adrian heller. Men man kan säga att han inte använde auktoritet i betydelsen att peka med hela handen utan i stället sökte alternativa vägar i sin yrkesutövning. Om man lånar termer från debatten om skolan skulle man kunna säga att berättelsen handlar om hur det ur kaos till slut uppstår ordning och arbetsro, men även kunskap.”
Se också artikeln ”Amerikansk skolpolitik i skamvrån”.
Professor Bruce Baker, Rutgers universitet i New Jersey, och en som ofta kritiserar guvernören i New Jerseys administrations sätt att hantera de offentliga skolorna reagerade starkt över New Jerseys guvernörs utspel i bloggpostningen ”Expanded gambling okay in NJ, but only if it involves gambling on teacher’s jobs!”eller ungefär ”Utökat spelande i New Jersey, men bara om det inbegriper spelande om lärares jobb” och skriver:
“I may be the only one in New Jersey who had a twisted enough view of today’s news stories to pick up on this connection. Seemingly irrelevant to my blog, today, the Governor of New Jersey vetoed a bill that would have approved online gambling. At the same time, the Governor’s teacher effectiveness task force released its long-awaited report. And it did not disappoint. Well, I guess that’s a matter of expectations. I had very low expectations to begin with – fully expecting a poorly written, ill-conceived rant about how to connect teacher evaluations to test scores – growth scores – and how it is imperative that a large share of teacher evaluation be based on growth scores. And I got all of that and more!!!!!/…/
When it comes to critiquing the Task Force Report, I’m not even sure where to begin. In short, the report proposes the most ill-informed toxic brew of policy recommendations that one can imagine. The centerpiece, of course, is heavy… very heavy reliance on statewide student testing measures yet to be developed… yet to be evaluated for their statistical reliability … or their meaningfulness of any sort (including predictive validity of future student success). As Howard Wainer explains here, even the best available testing measures are not up to the task of identifying more and less effective teachers: http://www.njspotlight.com/ets_video2/
But who cares what the testing and measurement experts think anyway. This is about the kids… and we must fix our dreadful system and do it now… we can’t wait! The children can’t wait!
So then, what does this have to do with the online gambling veto? Well, it struck me as interesting that, on the one hand, the Governor vetoes a bill that would approve online gambling, but the Governor’s Task Force proposes a teacher evaluation plan that would make teachers’ year to year job security and teacher evaluations largely a game of chance. Yes, a roll of the dice. Roll a 6 and you’re fired! Damn hard to get 3 in a row (positive evaluations) to get tenure. Exponentially easier to get 2 in a row (bad evals) and get fired. No online gambling for sure, but gambling on the livelihood of teachers? That’s absolutely fine!”
En kommentator, kvinnlig, skriver angående ovanstående bloggpostning:
“All teachers must work toward mastery for all children, not the government officials!
Christie needs to stick to his new diet and let the teachers do the job they were trained to do!
Fear and scare tactics do not improve our schools!”
Och den svenske professorn i pedagogik Thomas Englund skriver om det fria skolvalet, segregation och är ganska kritisk till socialdemokraternas tandlösa skolpolitik i ”Hur heligt är skolvalet?”
Se Diane Ravitch hos Jon Stewart.
reflektioner och speglingar II... 
Vi behöver en skoldebatt där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra frågan om hur undervisningen skall INDIVIDUALISERAS.
Skolan är ingen organism som är fristående från övriga samhället och har begränsade möjligheter att göra underverk, i all synnerhet om den ska spara och spara ideligen. Det som händer i samhället reflekteras tillbaka i skolan. Är samhället segregerat så avspeglas det i skolan och troligen mer eller mindre i skolprestationerna. Denna sajt verkar väldigt intressant: http://skolraset.aftonbladet.se/