Studenter i grundläggande kurs i ekonomi på Harvard i protest mot professors partiskhet, vilken de anser påverkar studenter, Harvard som universitet och det större samhället…

10 november, 2011 § 10 kommentarer


I min snabba översättning från engelskan.

”Öppet brev till Greg Mankiw (2003 till 2005 var Mankiw ekonomisk rådgivare till president George W. Bush. Mankiws område är makroekonomi och han är verksam som professor vid Harvard University).

Följande brev sändes till Greg Mankiw av dem som organiserade dagens [2 november]  demonstrativa uttåg i protest mot grundkursen i ekonomi på Harvard.

Kära professor Mankiw,

Vi tågar idag ut från er kurs, grundkurs i ekonomi, för att uttrycka vårt missnöje med den inneboende partiskheten/ensidigheten i denna introduktionskurs i ekonomi. Vi är djupt bekymrade över det sätt som denna ensidighet påverkar studenter, universitetet och det större samhället.

 Som Harvardstudenter så skrev vi in oss i grundkurs i ekonomi i hopp om att få ett brett och förberedande underlag som skulle hjälpa oss i våra skiftande intellektuella sysselsättningar och skiftande discipliner, vilka har en spännvidd från ekonomi till statskunskap via miljövetenskap till offentlig politik m.m.

Ett akademiskt studium av ekonomi som kan legitimeras måste inkludera en kritisk diskussion av både fördelarna och skavankerna/svaga punkterna i olika förenklande ekonomiska modeller. Eftersom er kurs inte inkluderar ursprungskällor och sällan presenterar artiklar från akademiska tidskrifter har vi väldigt litet tillgång till alternativa syn-/betraktelsesätt vad gäller ekonomi.

Det finns inget som rättfärdigar presenterandet av Adam Smiths ekonomiska teorier som mer fundamentala eller grundläggande än t.ex. keynesiansk teori.  

Omsorg om att presentera ett opartiskt/fördomsfritt perspektiv på ekonomi är särskilt viktigt för en introduktionskurs bestående av 700 studenter, som formellt ska sörja för en sund grund för fortsatta studier i ekonomi.   

Många Harvardstudenter kan inte hoppa av den grundläggande kursen i ekonomi. Denna kurs krävs för ekonomi och miljövetenskap /…/ och den enda valbara klassen, professor Steven Margolins kurs Kritiska perspektiv på ekonomi, erbjuds bara vartannat år (och inte detta år).  

Många andra studenter önskar helt enkelt en analytisk förståelse av ekonomi som del i en vidsynt kvalitativ konstutbildning. Dessutom så gör den grundläggande kursen i ekonomi det svårt att effektivt lära när det gäller senare ekonomikurser, eftersom den erbjuder ett starkt vinklat perspektiv snarare än en solid grund på vilken andra kurser kan utvecklas.

Studenter borde inte förväntas undvika denna kurs – eller hela disciplinen ekonomi – som ett sätt att uttrycka missnöje.

Harvardstudenter spelar en betydelsefull roll i de finansiella institutionerna och i skapandet av offentlig politik runtom i världen. Om Harvard misslyckas med att utrusta dess studenter med en bred och kritisk förståelse av ekonomi, kommer deras handlande mest troligt att skada det globala finansiella systemet. De senaste fem årens ekonomiska kaos har varit bevis tillräckligt för detta.

Vi promenerar ut idag för att ansluta oss till en Boston-vid marsch som protesterar mot att högre utbildning görs om i företagsanda och som är en del i en global Occupy-rörelse [se Sven-Erci Liedman i boken ‘Hets – en bok om skolan, om förhållandena i den svenska skolan och dagens skolpolitik i Sverige, inte minst vad gäller universitet och högskolor, se också ‘För friskolan – ur tiden’]. Eftersom den partiska/tendentiösa naturen i grundkursen i ekonomi bidrar till och symboliserar den ökade ekonomiska ojämlikheten i USA så promenerar vi ut ur klassrummet idag både för att protestera mot era inadekvata diskussioner över grundläggande ekonomisk teori samt för att ge stöd åt en rörelse som ändrar amerikanskt samtal om ekonomisk orättvisa/orättfärdighet.

Professor Mankiw vi ber er att ta våra bekymmer och vår utmarsch på allvar.

Vänligen

Bekymrade studenter i grundläggande ekonomisk kurs”

Se Lars Pålsson Syll i “Greg Mankiws undanglidande stokastiska mumbo jumbo rörande ökande ojämlikhet.” Han nämner där ett blogginlägg, ”Studenter mot oligarker,” av Paul Krugman där Krugman kommenterade den ökande inkomst- och välståndsojämlikheten i USA.

”… detta har att göra med inkomst och välstånd som alltmer koncentreras i en väldigt liten och privilegierad elits händer.”  

Mankiw var med i tidig sändning i Fox news 8 november, säger en hel del (hur seriös är denna professor)? Därav de två inledande videorna.

Om stokastisk här. NE: ”term i sannolikhetsteorin med den ungefärliga betydelsen slumpmässig.”

Se Maria-Pia Boëthius om journalistik och medier.

Tillägg 11 november: se postning om amerikanske f.d. nyliberale professorn och nationalekonomen Jeffrey D. Sachs om ”Den sociala välfärdsstaten, bortom ideologi – är högre skatter och starka ’trygghetsnät’ inte förenliga med en blomstrande marknadsekonomi? Bevisen finns nu”. Han ifrågasätter också i världen nu rådande ekonomiska normer.

Se också Dan Josefsson i ”Så ska de skapa ett Sverige för de rika” samt i Skattjakten som kom av sig. Dan Josefsson om en revolt som kom av sig – och om högskattesamhället som firar triumfer”:

”De senaste finanskriserna har visat att det är lågskatteländerna som är mest sårbara. Höga skatter visar sig vara en förutsättning för att ett land ska fungera.”

Annonser

Om den stackars ’medelklassens’ miljonärer och ‘har vi socialism för de rika?’…

8 oktober, 2011 § Lämna en kommentar

Hur Fox ”nyheter” gör dig dummare.

Jon Stewart krossar Fox News.

Jon Stewart förlorar behärskningen med Fow News programledare.

[Uppdaterad under dagen].

Om ”Republikaner tycker synd om ’medelklassens’ miljonärer – människor du inte har som grannar” skriver Jonathan Tasini i en bloggpostning.

Är det inte litet sådan retorik vi har hört här; om de stackars rika och oerhört väl betalda.

Och ”Moderaterna satsar på ‘samhällsbärarna'”, där man inför valet 2010 kunde läsa:

”’Samhällsbärarna’ är måltavlan för statsminister Fredrik Reinfeldts nya skattepaket.

Skattesänkningarna gäller 6,1 miljoner svenskar, men ska främst gynna lärare, sjuksköterskor och andra TCO-grupper.

Men Reinfeldts paket kan också bli värt noll kronor i plånboken.

– Det är korrekt, säger statsministern

Statsminister Fredrik Reinfeldt drog i gång valrörelsen på allvar genom att sommartala på Södermalm i Stockholm i går. Samtidigt presenterade han ett nytt stort skattepaket.

Förutom de fem miljarder i skattesänkningar som redan lovats till pensionärerna nästa år vill statsministern plussa på det med kanske ytterligare 15 miljarder under åren 2012- 2014.

[och vad ska bekosta skola, vård, omsorg, trygghetsnät, för den där omhuldade medelklassen och under? Paul Krugman skriver att bostadsbubblan som spruckit och hotet från skulder för hushållen håller nere konsumtionen, men företag gör stora vinster och sitter på en massa pengar, men expanderar inte och anställer inte. Varför inte? Tja, varför ska de göra det när de redan använder den kapacitet de redan har? Det finns ingen anledning att expandera, för efterfrågan är inte större: därför att folk inte har pengar eller är rädda att spendera de pengar de har. Se hans ‘Phony Fear Factor’ eller ‘Falsk/dum/misstänkt/skum faktor av rädsla’. Men de med högst inkomster klarar sig även här i Sverige, i alla fall till en början. Däremot kan medelklassen, som alla fiskar efter röster från, kommer att förlora på den politik som förs, med lägre och lägre skatter, med allt som följer av detta].”

Helle Klein skriver apropå Reinfeldts s.k. samhällsbärare om en otäck, kall politik där moderaterna ställer grupper mot varandra (se nedan om söndra-och-härska).

Tasini fortsätter som följer i min amatöröversättning:

”För humorn så lyssnar jag på Jon Stewart och Colbert. Men, i sanning, om du vill skratta ännu mer så måste du mixa in republikanskt ledarskaps slagkraftiga argument. Allvarligt.

Åh ja, klasskriget som är inbyggt i Harry Reids förslag att lägga på en 5-procents extraskatt på höga inkomster på miljonärer [se britten George Monbiot om de ledande klassernas paranoia och brittisk media].

Fast det är inte så – inte förvånande – som medborgare för skatterättvisa påpekar.

[Amerikansk lobbygrupp, om jag förstått det rätt, som har en annan inriktning än svenska Skattebetalarnas förening; den amerikanska lobbygruppen puffar för progressiv beskattning, något jag inte tror lobbygruppen Skattebetalarnas förening här i Sverige gör 😉 (som om bara vissa i USA och Sverige betalar skatt? Har vi inte alla bidragit med att betala skatt här i Sverige, från den lägst betalda till den högst betalda och dessa skatter har betalat vår gemensamma trygghet, vård, skola och omsorg, för alla, kostnader de med lägst eller kanske ingen inkomst skulle få svårt att betala ur egen ficka och som sagt, någon har skrivit någonstans att skatter inte alls är så skadliga för samhällsekonomin som vissa har intresse av att få oss att tro, hittar jag den källan så bloggar jag om det)]:

’Bara 1/5 av 1 procent [alltså väldigt få] av amerikanska skattebetalare skulle behöva betala den extraskatt på höga inkomster som majoritetsledaren i senaten Harry Reid föreslår som kompensation för president Obamas jobbproposition.

Hm… för att citera presidenten, det handlar bara om matte för att förstå att 1/5 av 1 procent inte är ’medelklassen’… det är inte ‘medel-‘ av någonting alls, utom kanske om du tillhör en miljardärs country club.  

Vad beträffar att detta skulle vara en vitt spridd extraskatt som kommer att skada en massa människor över hela nationen skulle du vara i knipa om du springer på någon av dessa människor:

[Men] Bara i en stat, Connecticut, skulle antalet skattebetalare som skulle måsta betala en sådan skatt överskrida 1 procent [så risken att du skulle råka springa på någon av dessa 1/5 av 1 procent är nästan obefintlig].”

Se Andreas Gustavsson i ”Majoriteten har fått nog.” Demonstranten Mary i USA säger:

”Vi tolererar inte orättfärdigheten i vårt system. Personligen har jag blivit inspirerad av det som hänt under den arabiska våren. Varför skulle det inte vara möjligt i USA?

Här har vi också en galen diktator, men det är inte en enda person, utan den ordning som låter ett fåtal finansklippare komma undan med att förstöra vårt land.”

Och hur är det med de överspenderande grekerna? Se ”Grekisk hjärngympa”:

”… hur stora förluster bör privata långivare till den grekiska staten tvingas ta? Om banker som franska BNP Paribas och tyska Commerzbank gjort lån till långivare som uppenbarligen inte har någon vidare återbetalningsförmåga, borde de inte då också enligt kapitalismens spelregler – ingen vinst utan risk – tvingas ta förluster?

Vore räddningar att jämföra med ’socialism för de rika’, dvs att låta kapitalistklassen göra vinster i goda tider för att sedan låta staten/skattebetalarna (vilket förstås inkluderar kapitalisterna, men ihopblandade med alla andra) ta förlusterna i dåliga tider?

Att generöst rädda privata långivare till Grekland skulle skapa vad som kallas moral hazard, ’moralisk risk’, vilket är att man genom att försäkra långivarnas förväntade återbetalningar även då de lånat ut pengar till personer/företag/stater (t ex Grekland) som inte kan betala tillbaka, så ger man dem desto större anledning att fortsätta låna ut okritiskt (jfr Mackintosh i FT 18 juli).”

Se också Johan Ehrenberg i ”Vem räddar vad?”:

”För att förstå det som berättas i tv-rutorna kring Greklands skuldkris och euron är det viktigt att försöka se bortom de smått rasistiska förolämpningarna som media och även Anders Borg slappt slänger omkring sig.

Det är inte greker som lånat miljarder, det är grekiska banker som lånat miljarder med stöd av en liten politisk elit. Dessutom med stöd från först USA, sedan franska och tyska jättebanker.

Det är inte greker som fuskat med skatten, det är rika greker som mutat och trixat för att undvika de skatter som samtidigt sänkts av regeringen.

Det är inte greker som konsumerat upp miljardlån, det är en liten grupp som använt miljardlån för luftinvesteringar, bubbelsatsningar och ren spekulation.

Lika lite som det var svenska löntagare som var skyldiga när bankerna gick i bankrutt i början av 90-talet, så är det de grekiska löntagarna som ‘levt över sina tillgångar’.

Alla falska påståenden om lata greker med höga pensioner syftar till en enda sak: De skyldiga till problemet vill att någon annan ska betala kraschen.”

Jonathan Tasini skriver om vilka som orsakat USA:s ekonomiska kris och är inne på samma linje som Ehrenberg och menar att det inte är mer än rätt att de som orsakade krisen nu får betala den extraavgift man vill att de ska betala, något som skulle betala Obamas jobbpaket.

Hur är det med ”försörjningsbördan” och ålderschocker” egentligen?

Jag blev väldigt illa berörd när jag fick ett privatmejl (kedjemejl) med rubriken ”Insamling” med följande innehåll från en som jag annars uppfattat som vettig person:

”Stöd en grek – bli fadder idag!
Hjälp Kostas, Dimitrios och Georgiosodupulopululosos att få det fortsatt bra hemma i Grekland, de riskerar nämligen hemskheter i sitt hemland som t.ex.

 – betala skatt

 – behöva gå till jobbet varje dag
– jobba längre om dagarna än 09-15
– inte få sina 14 månadslöner om året
– inte få gå i pension vid 50 årsålder med 96% av lönen

Ge din gåva redan idag.

SMSa Souvlaki till 72 500
Sms:et kostar 16 000 kr + ev operatörsavgifter.”

Sådana här mejl bevisar att lobbygrupper har lyckats inplantera misstro mot varandra (jag tror Kate Pickett har rätt om ”misstro och samhällsliv”). Och det är skrämmande.

Hur är det med media här i Sverige – också? Vilka sanningar sprider de? Hur är det med deras granskning av makten? Och ifrågasättande av fenomen? Hur värderingsfri är media i Sverige? Hur är det med en mer balanserad syn?

Grupper är intresserade av att vi börjar anklaga varandra, vi gräsrötter? Söndra-och-härska-metoden som…

”… går ut på att dela upp ett större sammanhang i mindre delar. Förhoppningsvis kan därefter dessa mindre delar behandlas enklare än det större mer komplexa sammanhanget./…/

Historiskt används termen om romarnas krigföringsmetod, som gick ut på att skilja mindre stammar ifrån varandra, så att dessa kunde bekämpas en och en i små grupper istället för en stor armé.

Termen användes antagligen för första gången av italienska författare under 1600-talet, men termen har även tillskrivits Julius Caesar, Ludvig XIV och Machiavelli.”

Och i fallet med Grekland, så verkar media och makten ha lyckats?

”Enade vi stå och söndrade vi falla” eller ”united we stand, divided we fall”, alltså  måste vi söndras? Om vi är söndrade är vi ÄNNU lättare att manipulera. Den metod vi kanske utsattes för tidigt i livet och alltså är mer eller mindre känsliga för.

Har vi också en form av mini-Fox News?

Ja, varför inte låta partiledarna tala var och en för sig och inte i block i debatt om budgeten i Agenda imorgon?

Uppdatering på eftermiddagen om Juholts lägenhetsaffär:  Jinge skriver ”Bär Juholt avgå nu?”:

”Vi har de senaste åren haft en högerregering som gynnat dem som redan har en bra ekonomisk situation, och det på bekostnad av sjuka, arbetslösa och pensionärer. Man brukar skoja om att det mest gynnar dem som bor på Östermalm och i Danderyd, men alla vet att det samtidigt är ett faktum, den fördelningspolitik som de borgerliga partierna har drivit igenom gynnar dem med pengar och missgynnar studenter, pensionärer, sjukskrivna, grund-
skoleelever, dagisbarn, kollektivresenärer och listan kan göras hur lång som helst. Ingen tror att moderater skulle vara ärligare än Håkan Juholt, Mona Sahlin eller Göran Persson, och inte heller ärligare än andra ledande politiker i Sveriges riksdag.

Själv funderar jag givetvis på vad som borde göras. Riksdagen bör givetvis se över sina egna kontrollfunktioner, men frågan kokar också ner till vad partierna bör göra. För det Socialdemokratiska Arbetarepartiet kommer det handla om skademinimering, och jag undrar om det går att åstadkomma med mindre än att man återigen byter partiledare. Ska man tro på medieuppgifter så rör det sig om större summor än de 90 000 kronor som hittills uppgetts. Stämmer det så tror jag att Håkan Juholt kommer att få tala om denna affär varje dag fram till dess att han slutar som partiordförande, en sak som kan omöjliggöra den viktigaste uppgiften, att köra ut högerregeringen från Rosenbad.”

Om de rikaste 1 % i USA, samt de andra 99 %. Och Naomi Klein om ”Att ockupera Wall Street: det viktigaste i världen nu.”

David Korten om varför också han solidariserar sig med Occupy Wall Street. Korten säger:

“Amerika är långt ifrån barskrapat. Vårt problem är att alltför mycket pengar finns på fel ställen.”

Tillägg på kvällen:

I artikeln ”Grekland borde sälja öar för att hålla konkursen på avstånd säger tyska parlamentsledamöter” i The Guardian kan man läsa att två högerpolitiker redan för 1,5 år sen sa att Grekland måste fundera på utförsäljning av land, historiska byggnader och konstverk för att skära ner på sina skulder…

”… något som måste förvärra alla eventuella band mellan Aten och Berlin.”

som Guardian skrev.

”‘Vid sidan av sparåtgärder som nedskärningar i offentlig sektor och frysning av statspensioner, varför inte sälja några obebodda öar eller antika artefakter,’ undrade Josef Schlarmann en medlem av Angela Merkels kristdemokrater och Frank Schaeffer en finanspolitisk expert i fridemokraterna./…/

Akropolis och Parthenon kunde också falla under klubban tillsammans med de frestande idylliska egeiska öarna som fortfarande är i statlig ägo, i brådskan att hålla konkursen på avstånd.

’De som är på obestånd/har bristande betalningsförmåga måste sälja allt de har för att betala sina fordringsägare,’ berättade Schlarmann för tidningen Bild. ’Grekland äger byggnader, företag och obebodda öar, vilka alla kunde användas för skuldbefrielse.’”

Absurt! Sånt här kan man säga ut högt idag. Vilka skulle då köpa dessa öar och antika monument? Någon stenrik person i världen? Läs mer i länkad artikel.

Amerikansk skolpolitik: ”rädsla och skrämseltaktik utvecklar inte våra skolor”…

5 mars, 2011 § 2 kommentarer


 

Se Diane Ravitch i artikeln “Why I changed My Mind about School Reform – Federal testing has narrowed education and charter schoiols have failed to live to their promise” eller “Varför jag ändrade mig angående skolreformer. Federalt testande har gjort undervisningen mer inskränkt och ’friskolor’ har misslyckats med att leva upp till sina löften.” Hon har skrivit en bok vars titel översatt till svenska blir ungefär “Den fantastiska amerikanska skolan på liv och död: hur testande och val[frihet] nu underminerar undervisning/utbildning”.

Vi ser nyauktoritära och nykonservativa tendenser over hela världen. Alltmer oblygt och ohämmat går de konservativa på på alla områden. Men risken är att det slår tillbaka, ”backfire,” om inte nu så senare. Och kanske resulterar i en kraftig revolt. Kanske ser vi något av detta i Wisconsin.

Och vad gäller skolan kan resultaten bli ganska så kostsamma både mänskligt och ekonomiskt.

Apropå kontroll och övertro på siffror och mätningar så har den republikanske guvernören i New Jersey, Chris Christie, annonserat att han vill betygsätta lärare. Se ”Christie Wants to Grade Teachers.”

Han har föreslagit en kombination av testpoäng, personliga observationer och ”skolvida prestationer” för att utröna vilka offentliganställda lärare som är de mest lyckosamma.

Detta ska ligga till grund för vad varje enskild lärare får i betalning samt vilka som ska få fortsätta vara anställda.

Kritiker påpekar dock att metoderna som Christie föreslår inte är tillförlitliga.

Men vi lärare vet att det är kanske vi som så att säga ”får skörda frukterna” av det vi försökt så. De kan komma senare i en individs liv. Efter sedan hon/han slutat skolan.

I artikeln ”Auktoritet är inte att peka med hela handen – Lärares auktoritet ska skapa arbetsro i skolan. Men en förenklad syn på auktoritet kan leda till att eleverna får betala ett högt pris i form av utslagning” i Pedagogiska magasinet skriver skolforskaren Anneli Frelin bland annat om den svenske läraren Adrian:

”Tänk dig en högstadieskola där det går en tjej som hette Lisa. Lisa mår inte så bra, kanske är hon deprimerad? Hon brukar vara i skolan, men inte så mycket på lektionerna. Oftast håller hon till i korridoren. En av hennes lärare, Adrian, ber henne att komma in på mattelektionen.
– Jag sitter ute, jag, säger hon.
– Nej men det är ju bra om …
– Jag sitter ute.

Och så går hon. Adrian suckar och låter henne gå.
– Sitt där ute då.

Den här inledningen skulle kunna ses som ett dystert exempel på hur det ser ut i dagens skola. I media framställs skolan, genom återkommande debattartiklar, som en plats där eleverna skolkar och lärarna inte bryr sig. Något måste göras åt problemet och i debatten framställs ofta ordning och arbetsro som lösningen. Detta ska åstadkommas genom att läraren utövar auktoritet, som framställs som något materiellt och beständigt. Auktoritet är något som lärare har för lite av men kan få mer av, till exempel genom att läraryrket ges högre status eller att eleverna lär sig att lyda läraren.

Jag menar att denna debatt domineras av förenklade beskrivningar som behöver utmanas. Det behövs också begrepp som synliggör och möjliggör en fördjupad diskussion av skolans komplexa verklighet och de problem som lärare ställs inför i sitt arbete.

Läraren Adrian, han som lät Lisa sitta kvar i korridoren, är en av informanterna (namnen är fingerade) i min avhandling Teachers’ relational practices and professionality. Den här situationen kommer alltså från skolans verklighet och är en inledande episod i en längre berättelse, som här återges något förkortad.

Skälet till att Adrian lät Lisa sitta kvar var helt enkelt att han bedömde att det andra alternativet i den här situationen, att tvinga in henne i klassrummet, bara skulle trappa upp en konflikt dem emellan. Kanske skulle han lyckas just den här dagen, men priset för denna tillfälliga seger skulle vara högt i det långa loppet. Adrians strategi var i stället att försöka bygga upp vad han kallade för en förtroendebank över tid. Han ville att Lisa skulle lita på honom och se att han ville henne väl. Därför tog han för vana att småprata med henne på rasterna i korridoren lite då och då om allt utom matte. Frågade hur hon mådde, berättade små historier, lyssnade, skrattade och gick. Visade sig mänsklig.

Han tänkte sig att dessa informella små samtal var byggstenar i en förtroendefull relation med Lisa utanför ämnet, en relation som han hoppades skulle få henne att växa som människa och medborgare. Adrian byggde relationen med dessa större mål i åtanke, snarare än som ett medel för att få henne att nå målen i matematik. Han menade att om Lisa inte såg honom som en juste person som ville henne väl, kunde det vara svårt att över huvud taget uppnå ett enda av dessa mål, inklusive dem i matematik.

Just den här berättelsen slutar väl. En dag stod Lisa på tröskeln till klassrummet och så småningom började hon arbeta, ställa frågor och hennes humör förbättrades. Hon fick till slut godkänt i matte. Det går inte att säkert veta vad den här svängningen från Lisas sida berodde på, och inte vilken roll Adrians insatser spelade. Det vet inte Adrian heller. Men man kan säga att han inte använde auktoritet i betydelsen att peka med hela handen utan i stället sökte alternativa vägar i sin yrkesutövning. Om man lånar termer från debatten om skolan skulle man kunna säga att berättelsen handlar om hur det ur kaos till slut uppstår ordning och arbetsro, men även kunskap.”

Se också artikeln ”Amerikansk skolpolitik i skamvrån”.

Professor Bruce Baker, Rutgers universitet i New Jersey, och en som ofta kritiserar guvernören i New Jerseys administrations sätt att hantera de offentliga skolorna reagerade starkt över New Jerseys guvernörs utspel i bloggpostningen ”Expanded gambling okay in NJ, but only if it involves gambling on teacher’s jobs!”eller ungefär ”Utökat spelande i New Jersey, men bara om det inbegriper spelande om lärares jobb” och skriver:

“I may be the only one in New Jersey who had a twisted enough view of today’s news stories to pick up on this connection. Seemingly irrelevant to my blog, today, the Governor of New Jersey vetoed a bill that would have approved online gambling. At the same time, the Governor’s teacher effectiveness task force released its long-awaited report. And it did not disappoint. Well, I guess that’s a matter of expectations. I had very low expectations to begin with – fully expecting a poorly written, ill-conceived rant about how to connect teacher evaluations to test scores – growth scores – and how it is imperative that a large share of teacher evaluation be based on growth scores. And I got all of that and more!!!!!/…/

When it comes to critiquing the Task Force Report, I’m not even sure where to begin. In short, the report proposes the most ill-informed toxic brew of policy recommendations that one can imagine. The centerpiece, of course, is heavy… very heavy reliance on statewide student testing measures yet to be developed… yet to be evaluated for their statistical reliability … or their meaningfulness of any sort (including predictive validity of future student success). As Howard Wainer explains here, even the best available testing measures are not up to the task of identifying more and less effective teachers: http://www.njspotlight.com/ets_video2/ 

But who cares what the testing and measurement experts think anyway. This is about the kids… and we must fix our dreadful system and do it now… we can’t wait! The children can’t wait!

So then, what does this have to do with the online gambling veto? Well, it struck me as interesting that, on the one hand, the Governor vetoes a bill that would approve online gambling, but the Governor’s Task Force proposes a teacher evaluation plan that would make teachers’ year to year job security and teacher evaluations largely a game of chance. Yes, a roll of the dice. Roll a 6 and you’re fired! Damn hard to get 3 in a row (positive evaluations) to get tenure. Exponentially easier to get 2 in a row (bad evals) and get fired. No online gambling for sure, but gambling on the livelihood of teachers? That’s absolutely fine!”

En kommentator, kvinnlig, skriver angående ovanstående bloggpostning:

“All teachers must work toward mastery for all children, not the government officials!

Christie needs to stick to his new diet and let the teachers do the job they were trained to do!

Fear and scare tactics do not improve our schools!”

Och den svenske professorn i pedagogik Thomas Englund skriver om det fria skolvalet, segregation och är ganska kritisk till socialdemokraternas tandlösa skolpolitik i ”Hur heligt är skolvalet?”

Se Diane Ravitch hos Jon Stewart.

The Daily Show With Jon Stewart Mon – Thurs 11p / 10c
Diane Ravitch
www.thedailyshow.com
http://media.mtvnservices.com/mgid:cms:item:comedycentral.com:376268
Daily Show Full Episodes Political Humor & Satire Blog The Daily Show on Facebook

Om den hemska staten som styr(t) allt, men hur är det med vårt individualiserade samhälle? Är vi mindre styrda idag? Eller styrs vi rentav än hårdare idag, men av andra krafter? Så hur fria är vi egentligen?

8 november, 2010 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad på kvällen, se slutet av postningen]

Maria-Pia Boëthius undrar om TV övertagit uppfostran av folket på livets olika ”avpolitiserade” områden och skriver i sin senaste ledare ”Efterlyses: En svensk Jon Stewart” i ETC:

Medieprofessor Jeff Cohen bloggade [hans artiklar/blogg här]: ’Det är ett sorgligt faktum att de två viktigaste nyhetsprogrammen i USA återfinns på Comedy Central.

Med sitt komiska format gör de vad journalisterna borde göra… De granskar obevekligt mainstream-medierna och anklagar dem för lättja, elitism och maktslickeri och utpekar dem som ansvariga för fördumningen av livet i Amerika.’/…/

… vi alltså låter av kommersiella tv-bolag utsedda människor och ’experter’ tala om för oss hur livet bör levas och vad det är som gäller. Det är tv (och i förlängningen den kommersiella världen, storföretagsamheten, det ekonomiska systemet) som förvandlats till de nya kommersiella ingenjörerna som ersatt den sociala ingenjörskonsten.

Tv griper in överallt, medlar mellan bråkande grannar, fixar ekonomin och tar slösaktiga i upptuktelse, väljer de vackraste, de bästsjungande och bästdansande, plastikopererar om folk, kommer med auktoritära råd om bråkiga ungar, mat, renovering av hus, väljer toppmodeller, låter oss få se trendsättande idiotlekar, fastställer modet, får oss att banta offentligt, utser ’vinnare’ och ’förlorare’ på alla livets områden och visar upp lyx som vinnarna skaffat sig och så vidare i all oändlighet.

Jag häpnar oavbrutet över hur människor låter sig hunsas av den nya kommersiella ingenjörskonsten. Jämfört med detta var den sociala ingenjörskonsten nästan försumbar.

På sjuttiotalet fanns det en annonskampanj som löd ungefär så här: ’Socialstyrelsen vill att vi äter 6–8 skivor bröd om dagen.’ Den annonskampanjen blev själva sinnebilden för den obehagliga staten som la sig i människors liv och användes ofta som exempel på vad man då kallade Storebror, ett ord som blivit omöjligt sedan tv förvandlat det till varumärke för en dokusåpa. Innebörden är att en stat försöker styra medborgarna med hjälp av social ingenjörskonst. Det fanns bara en hake med brödskivekampanjen. Den kom inte från staten, utan från Svenska Brödinstitutet, en kommersiell branschorganisation, som ville få oss att äta mer bröd. Men mängder av människor lät sig ’uppröras’ över denna påstått statliga inblandning och någon dementi nådde aldrig fram. Den blev istället ett väl nyttjat (och lögnaktigt) exempel på statligt förtryck.

Den propaganda vi får oss till livs är att det är skandalöst av stater att försöka lägga sig i människors liv, där är journalister på bettet, medan de hundratals miljarder som varje år läggs ner på tv-koncept, reklam, pr, lobbying, spin, planterade nyheter och osynlig manipulation betraktas ’normal’ affärsverksamhet.

I denna nya sköna värld motsätter vi oss statlig inblandning, religioner, ideologier, filosofier och så vidare – de är förtryckande – medan det kommersiella stålbadet, som startar i samma sekund vi vaknar och inte upphör förrän vi somnar, om ens då, numera anses normalt.

Martin Halldin är inne på liknande tema. I ”Den osynlige mannen” kan man läsa:

”Är det inte ironiskt att vi i vårt individualiserade samhälle är så fixerade vid att identifiera ’trender’? Alla har ’en fri vilja’; om den råkar vara densamma som alla andras då ’har det bara blivit så’. Och om du inte gör som alla andra så ska du uppmärksammas på det./…/

Det skapas en påhittad trend – som media sedan använder som utgångspunkt i sin rapportering, vilket i sin tur bekräftar trenden, och vips har vi ett cirkelresonemang.”

Kampanjen ”Socialstyrelsen vill att vi äter 6-8 skivor bröd om dagen” kom från brödinstitutet, ett näringslivsorgan, det var inte Social­styrelsen som drev kampanjen.

Och från FactCheck-org om ”Health Care Spin – Again”.

Om komikern Jon Stewart.

Tillägg på kvällen: se Kildén & Åsman i Nyliberala korståget.

Dagens arbete i ”Undersökningen sades bevisa fusk – men tydde snarare på hög arbetsmoral”:

”År 2002 beställde Svenskt Näringsliv en egen opinionsundersökning från Temo där man undersökte attityder till sjukskrivning. I en debattartikel förklarade sedan organisationen att folk hade dåliga kunskaper: ’Många anser att det finns situationer då det är okej att sjukskriva sig trots att man egentligen inte är sjuk.’/…/

Men vad som inte nämndes i debattartikeln, men som framgår av svaren i opinionsundersökningen, var att hela 60 procent även svarade att de gått till jobbet någon gång det senaste året trots att de varit så sjuka borde ha stannat i sängen.

Arbetsmoralens härdiga folk överträffade slappisarna med råge i arbetsgivarorganisationens egen undersökning. Det valde varken tidningar eller Svenskt Näringsliv att lyfta fram.

– En debatt är ju en debatt. Man vill framhålla en tes och jag tror samtidigt att attityder, kunskaper och överutnyttjande var ett problem då, säger Anders Morin som är ansvarig för välfärdspolitiska frågor på Svenskt Näringsliv.”

Björn Johnson vederlägger tesen om överutnyttjande (se länk nedan till debattartiklar av honom) och skriver i sin bok ”Kampen om sjukfrånvaron” om underutnyttjande av diverse sjukförsäkringar, tänk bara på alla halvsjuka barn på dagis – och sjuknärvaro på jobbet.

Se Ett hjärta RÖTT om ”Nya sjukreglerna ett arbetsmiljöproblem” där hon refererar till en motion en läkare skrivit om arbetssituationen för läkarna, en motion som finns att läsa i Läkartidningen.

En kvinnlig läkare skriver som svar på denna motion:

”Ser med glädje att allmänläkarkollegorna motionerar kring detta. Jag håller med helt och hållet. Ser varje vecka fall där patienter far väldigt illa i det hårdnande klimatet.

Det blir ofta helt absurda förvecklingar, vilka dels innebär en svår stress för såväl patient som läkare, dels äventyrar patientens tillfrisknande.

Det kan vara fall där patienten efter lång sjukskrivning kommit igång i arbete på halvtid men så tar sjukersättningsdagarna slut och patientens arbetsförmåga ska prövas mot hela arbetsmarknaden, inkluderande skyddat arbete på Samhall. Man rycker undan hela rehabiliteringsprocessen på detta sätt.

Vem tjänar t ex på att en halvtidssjukskriven läkare ska tvingas ut på den öppna arbetsmarknaden för att pressas att arbeta heltid med ett mindre kvalificerat arbete?

Förutom dessa aspekter är det givetvis ett arbetsmiljöproblem att ständigt bli ifrågasatt, att få sina bedömningar underkända, att inte få betalt för sitt arbete med intygsskrivande, att bli nedringd av förtvivlade patienter, att få sin kompetens ifrågasatt inför patienten, att inte få besked direkt om de beslut som tas utan behöva få informationen av patienten osv.

Hur har det kunnat bli så här? Visst har det varit ‘för lätt’ att bli sjukpensionär tidigare (dock framför allt pga bristande rehabiliteringsresurser vill jag påstå [precis vad statsvetaren Björn Johnson påstår), men nu har vi hamnat i det andra diket, där man inte kan räkna med trygghet och respektfull behandling om man blir långvarigt sjuk.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin John Stewartreflektioner och speglingar II....