Allt ojämlikare samhälle i vård, skola, omsorg…

Läs mer om dessa löpsedlar här. Och här följer ytterligare en:

Ja, tänk om vi fick se sådana löpsedlar och att de verkligen speglade det som sker i samhället.

Det låter fint med vårdlotsar kanske, men återigen är det inte de som allra, allra mest behöver hjälp som får den? Se tidigare inlägg om den sjukvårdspolitik som förs, där man bland annat kan läsa att val av äldrevård inte funkar för dem som verkligen behöver sådan.

Ja, borde resurserna läggas på något annat, både här och där?  Nu flyttas de om  från dem som verkligen behöver hjälp till dem som behöver mycket mindre, kanske inget stöd alls, på en massa områden? Vill vi ha det så?

Och, ja, precis som i skolans värld flyttas fokus från de verkliga orsakerna till problem, med lärarlegitimation, coacher för lärare osv. Så sant!

”… det är mycket som tyder på att legitimationen mest är ett luftslott. Åtminstone för förskollärarnas del. Förskolans kvalitet kan garanteras på andra sätt.

— Legitimationen flyttar fokus från den verkliga orsaken till de problem som finns, nämligen den omfattande neddragningen av resurser. På min förskola kan vi till exempel numera bara ha ett par timmars kvalificerad pedagogisk verksamhet per vecka för varje åldersgrupp. Resten av tiden leder resursbristen till att vi får improvisera verksamheten.

Han tror att legitimationen kan föra med sig att ytterligare ansvar läggs på förskollärarna för hur det är i förskolan.

— Legitimerade förskollärare ska klara av att hantera alla situationer, oavsett hur resurserna ser ut. Det ligger underförstått i den fina titeln.”

Den amerikanska skolforskaren Diane Ravitch säger om t.ex. professionaliseringen i skolan, där jag tror lärarlegitimation bara är en yttre formsak (se Diane Ravitch om samma tema, dvs att blickarna riktas bort från bland annat fattigdom som en viktig orsak till problem. Tänker också här på vad forskning har visat vad gäller utbildning i ojämlika samhällen):

”… idén att vem som helst kan vara lärare. Man behöver inte några särskilda meriter eller träning. Kanske bara fem veckor eller så och sen kan du fungera som lärare [säger hon sarkastiskt?]. Ibland inte ens det, det räcker att bara fylla i några papper.

Vidare kan vem som helst bli rektor, du behöver inte ha varit lärare. Du kan gå igenom en kort träningskurs eller du kan komma från företagsvärlden eller industrin eller militären och sedan vara kvalificerad att vara rektor.

Vem som helst kan bli skolinspektör efter en kortträningskurs, du behöver inte ha varit vare sig lärare eller rektor för det. Så det är verkligen avprofessionalisering det handlar om [som hon säger ytterst syrligt].

Privatiseringen kommer till största delen genom charterskolrörelsen [skolor som drivs med skolpeng], med förnyat pushande för skolpeng.”

Aron Etzler skriver intressant i ”Trondheimsmodellen” angående privatiseringar att initialt så vinner företag upphandling från kommuner, när det privatiseras, men så småningom som vill de privata företagen ha mer och mer betalt, så i slutänden har man kanske inte vunnit något – och kanske t.o.m. förlorat kontroll över både verksamhet och ekonomi?

Och vad gäller skolan så har andelen vinstdrivande företag ökat på bekostnad av de icke-vinstdrivande. Se Bengt Sundell i ”Andelen icke vinstdrivande skolor minskar.”

Ja, det skulle behövas en massa snällhet! Kan verkligen pepparkakor hjälpa?

Men börjar högern få det hett om öronen? Se Lena Sandlin i ”Historieförfalskarna inom (M).”

Bengt Göransson skrattar och säger spontant:

”– Det är otroligt. De är fräcka. De satsar på okunnighet.
– Om programmet innehåller en sorts bekräftelse på att de alltid har skapat demokrati –  det vill säga ett slags retroaktiv historieskrivning – då ska man fundera över vad de skriver om samtiden.”

Och som sagt ”Reinfeldt: De utförsäkrade får väl söka stöd hos anhöriga.” Men de som inga anhöriga har att söka stöd hos?