Fler eftervalstexter…

Se Daniel Poohls artikel ”SD i riksdagen – en rättvis bild av Sverige” i Expo:

”Erfarenheter från andra länder visar också att det finns en risk för en ökad polarisering och ett debattklimat med större acceptans för stigmatisering och fördomar.

Det finns också en risk att de övriga partierna accepterar Sverigedemokraternas problemformuleringar. Det skulle leda till ett kallare och mer splittrat Sverige.

För så är det när rasismens idéer får fäste.

Det sliter länder i stycken, det förminskar oss och det lägger grunden för den djupaste av orättvisor; att dömas och bedömas, inte på grund av vad vi gör, utan på grund vad vi uppfattas vara.

Om vi hamnar där eller inte beror till stor del på hur medier och de andra riksdagspartierna förhåller sig till det faktum att Sverigedemokraterna nu sitter i sitter i riksdagen.”

Se också hans ”VALANALYS – Därför kom Sverigedemokraterna in i riksdagen” där han bland annat skriver om ideologins död:

”Sverigedemokraterna gynnas av att kunna utmåla sig som ett alternativ till det så kallade etablissemanget.

Den blockpolitik som präglat valrörelsen har gjort Sverigedemokraterna till ett tydligt tredje alternativ, en underdog.

När det dessutom är svårt att se skillnad på de två ’arbetarpartierna’ som leder de två blocken skapas ett politiskt vakuum där Sverigedemokraterna kan kliva in.

För de som drabbats av den stora arbetslösheten har det givetvis funnits en grogrund för missnöje och frustration.

För dem har Sverigedemokraterna erbjudit en syndabockspolitik där invandringen är förklaringen till alla samhällsproblem.

När ideologin i den politiska debatten försvinner präglas den istället av moral, om ont och gott.

Det blir kanske som allra tydligast när det gäller de etablerade partiernas sätt att bemöta Sverigedemokraterna.

Partiet bemöts många gånger utifrån moraliska premisser – SD är onda, vi är goda.”

Och om medias roll:

”En annan av förklaringarna till Sverigedemokraternas framgång är att de så tydligt utmålats som vågmästare.

Genom att rapportera om vem som kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna eller inte, och genom att ständigt återkomma till frågan, har medierna gett partiet en viktigare roll än vad det förtjänar.

Det har röjt undan alla tvivel hos de potentiella SD-väljarna som befarade att deras röst skulle vara bortkastad.

Dessutom har mediernas bevakning generellt bidragit till att skymma de ideologiska skillnaderna mellan partierna.

Den här valrörelsen har handlat lika mycket om opinionsmätningar och dagsform som om konkret politik.

Det har bidragit till den brist på ideologisk diskussion som varit så gynnsam för Sverigedemokraterna.”

Erik Svensson på bloggen ”Biology and Politics” har inte engagerats av den här valrörelsen därför att:

”Ett antal partier, på den borgerliga och den rödgröna sidan, har tävlat i att framställa sig som mest regeringsdugliga och en märklig metadebatt om valkampanjen har dominerat, istället för de långsiktiga politiska och ideologiska visionerna.

Alla de svenska riksdagspartierna trängs nu – i varierande grad – inne i mitten och slåss om de flyktiga mittenväljarna. Resultatet? Ja, frustrerade väljare röstar på ett tydligt och obehagligt politiskt alternativ: det högerextrema och invandringsfientliga partiet Sverigedemokraterna.”

Och han skriver vidare:

”Liberaler av idag samarbetar gärna med högerextremister, inte bara i Landskrona utan även i många europeiska länder som vårat grannland Danmark.

Trots den stundtals högtravande liberala retoriken om demokrati och mänskliga rättigheter så är liberala partier lika makthungriga som andra partier.

Retoriken från Fredrik Reinfeldt kommer nog att visa sig rätt så tunn i längden – Alliansen kommer inte att fortsätta ignorera SD utan kommer gradvis att släppa in dem i stugvärmen.”

Han tror att:

”Kanske ligger framtiden för de rödgröna i att satsa på sina kärnväljare och få upp valdeltagandet i utsatta områden som Rinkeby och andra förorter i storstäderna, snarare än desperat kämpa om ängsliga medelklassväljare och livsstilsliberaler som alla de andra partierna redan slåss om?

Tydlig vänsterpolitik vinner i längden , mobiliserar kärnväljarna och är mer effektivt än att flirta med lättrörliga mittenväljare.

Bästa receptet mot SD är därför inte att banka deras anhängare i skallen, utan att bekämpa den marknadsliberala högerpolitik som leder till utslagning från arbetsmarknaden, förstärker klassamhället och gynnar missnöjespartier som SD.”

Ja, det tror jag också!

Och Kildén & Åsman skriver om att ”Rika pratar om fattiga” . Men Millenniemålet är tusen år borta och den rika eliten placerar sina pengar i finanscentra och skatteparadis.

Slutligen läs Badlands hyena om ”Mission accomplished” och få dig ett riktigt gott skratt!

Och tydligen får alliansen inte egen majoritet i regeringen! 🙂 Och det verkar också som om polariseringen ökar! Centerväljare går åt höger och rödgröna mer åt vänster.