Kvinnor drar det kortaste strået när vård och omsorg privatiseras…

Vård och omsorg domineras av kvinnor. Privatiseringar gör inte deras arbetssituation ett enda dugg bättre misstänker jag. Och privatiseringar gynnar inte kvinnliga småföretagare.

Jag tror inte privatiseringar gynnar vare sig kvinnliga småföretagare, den personal som arbetar i vårdföretag eller i slutänden patienterna. Att det blir en fråga om kvinnors rätt att göra vinst i privat vård och omsorg är, ja, vad säger man?

Ovanstående hittade jag på facebook. Vad korkat! Centerpartiet står inte överraskande för detta.

Som kommentar: se tidigare inlägg ”‘En skola (vård omsorg) vars uppgift är att gå med vinst har missuppfattat varför den drivs.’ Mer om högervridning i politik, samhälle och värld – elit och pengar styr, från höger till vänster…”

Se där länkad artikel av Elin Grelson ”Inte kvinnor som håvar in vinsterna”:

”Låt oss tala lite om kvinnor.

Kvinnor är nämligen populära att hänvisa till i det offentliga samtalet just nu. I evighetsdebatten kring vinster i välfärden har de borgerliga ledarsidorna i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter bestämt sig för att ta till kvinnor som argument.

Varför vill vänstern och förbudsförespråkarna inskränka kvinnors möjlighet att tjäna pengar? Varför är det okej för män att tjäna pengar i ‘sina’ yrken medan de kvinnodominerade ska vara fritt från näringslivstänkande.

Förutom det rent felaktiga antagandet att det är kvinnor som tjänar på vinster i vården – det är knappast undersköterskor som får ta del av vinsterna när stora koncerner tar över vård och omsorg – känns tongångarna igen från rut-debatten: den misogyna vänstern hatar kvinnligt entreprenörskap och vill därför inte subventionera möjligheten att låta en kvinna skura andras privata toaletter./…/

Kvinnligt företagande och ett politiskt samtal som attraherar kvinnor må låta som jämställdhetsdiskussioner./…/

Att använda sig av kvinnor för att argumentera för vinster i välfärden är ett bortkollrande av de viktiga frågorna om var våra skattepengar tar vägen och en oförmåga att skilja på verksamheter som bygger på omsorg och verksamheter som bygger på produktion./…/

Att hänvisa till kvinnor innebär ingenting annat än en förenklad argumentation som dessutom befäster mannen som norm./…/

Inflytandet som underbetald och utarbetad anställd i vården begränsas till att omnämnas i en ledartext som potentiell entreprenör i en vård fylld av valfrihet, oavsett hur långt ifrån verkligheten den argumentationen befinner sig.”

Men det är inte de kvinnliga entreprenörerna som tjänar pengar på privatiserad välfärd, utan männen dominerar:

”Män är kraftigt överrepresenterade bland företagare, och de blir ännu fler, även i kvinnobranscher – tvärtemot vad politikerna trodde att lagen om offentlig upphandling skulle leda till, visar ny forskning.

Möjligheten att tjäna pengar på välfärdstjänster skulle locka fler kvinnor till att starta företag, eftersom offentlig sektor av tradition är kvinnodominerad. Det var i alla fall vad politikerna hoppades på när vi fick lagen om offentlig upphandling 1992. Men resultatet så här långt är att fler män än kvinnor driver företag, även i kvinnodominerade branscher.

Birgitta Sköld har i sin avhandling i företagsekonomi vid Linköpings universitet studerat samtliga småföretagare åren 1993 till 2008 i 16 kvinnodominerade näringsgrenar som påverkats av konkurrensutsättning. Resultatet visar att kvinnors andel av företagarna har minskat i nio av näringsgrenarna.

Samtidigt har deras underrepresentation ökat i 13 av de 16 kvinnodominerade näringsgrenarna. Enbart i näringsgrenarna barnomsorg i förskola, annan barnomsorg och annan hälso- och sjukvård har kvinnor en representation bland företagarna som motsvarar deras andel av de sysselsatta år 2008.

– Under 1990-talet ökade kvinnors andel av företagandet inom dessa branscher, men kring millennieskiftet skedde en vändning och nu ökar mäns andelar mer än kvinnors, säger Birgitta Sköld.

Hon har även tittat på yrken med rätt att driva egen verksamhet, exempelvis läkare och tandläkare. Dessa är fortfarande ‘maskulint könskodade’, konstaterar hon, liksom själva företagandet i sig.”

Och mot de stora koncernerna har småföretagarna svårt att hävda sig!

Man kan läsa i ”Mäns överrepresentation bland företagare ökar – även i kvinnobranscher”:

”Kombinationen stordrift och upphandling ser alltså ut att missgynna kvinnors företagande och främja en numerär maskulinisering av den offentliga sektorn, och den manliga könsmärkningen av företagande förefaller motståndskraftig.”

Se tidigare inlägg om elderly abuse.

Det är inte vårdbiträden eller undersköterskor som startar vårdföretag, utan läkare och tandläkare framförallt dominerar och i sin tur dominerar manliga läkare och tandläkare.

Vadå, förbättrad omsorg? Det viktiga är om företagarna tjänar pengar? Det är vad det hela handlar om?

Och om omsorgen är bra vad beror det på? Jo, det bror på personalen! Det jobb de gör, det engagemang de lägger ner. Vilket i sin tur kräver att de får förutsättningar för detta.

Och även om de inte får de förutsättningar som krävs så kan de göra ett oerhört bra jobb. Som när ”Attendo kom till byn” eller ”Högt pris för personalen när Attendo kom till stan.”

Hörde om ett privat äldreboende i Gävle drivet av Vardaga (Carema), som ”var så fantastiskt.” Jag tror inte det beror på att ett stort vårdbolag äger det (var är de där kvinnliga entreprenörerna?), utan på en personal som gör sitt allra bästa trots att de troligen är inte särskilt väl betald, kanske inte sällan i underkant.

”Välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda”, ja, ”lägg energin på att skapa ett solidariskt samhälle” istället…

I senaste ETC kunde man läsa den korta artikeln ”Snyltar på Grupp 8 för vinstens skulle”, där Andreas Gustavsson skriver:

”Internationella kvinnodagen är ett ypperligt tillfälle att uppmärksamma både segrar som tidigare generationer vunnit och den kamp som ännu återstår.

Eller varför inte parasitera på all positiv laddning som finns kring 8 mars?

I måndags gick åtta kvinnor ut på SVT debatt med en artikel som förvränger diskussionen om välfärdsvinster. Samtliga har de starka ekonomiska incitament för att privata aktörer fortsatt ska kunna göra vinster på offentligt finansierad välfärd. Men de paketerar sina åsikter som jämställdhetsivrande, för när ‘LO-männen’ kräver samhällsbolag och vinstbegränsning så drabbar det just kvinnor. Hävdar debattörerna, som kallar sig Välfärdens Grupp 8 och skriver:

‘Vi nöjer oss inte med kraven från dem vi lånat namn av, Grupp 8, som på sin tid krävde rätt till arbete och daghem. Vi förväntar oss friheten att själva äga och driva dagens förskolor, vård och omsorg – på samma villkor som andra företagare.’

Det här resonemanget har länge förekommit hos borgerliga ledarsidor och nyhetskommentatorer.

‘Det vore klädsamt om Karl-Petter Thorwaldsson kunde medge att LO här följer en uråldrig tradition inom arbetarrörelsen: kvinnor ska ha mindre pengar än män’, anser Åsa Moberg (DN 121019).

Välfärdsbranschen är tveklöst kopplad till jämställdhet. Men förhållandet är motsatt det som borgerliga tyckare och renommésnyltande entreprenörer hävdar.

Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

Och som en kommentator skriver:

”Vem fan bryr sig om det är en kvinna eller en man som profiterar på ens arbetskraft?”

Så sant! Båda ärlika illa!

”Problemet i det här fallet ligger i att det överhuvudtaget är möjligt att göra vinster på gamla, sjuka och barn. Att privata företag inom offentlig sektor drivs på skattepengar är helt absurt. 

Skattebetalarna och kommunerna och landstingen tar hela risken. Riskkapitalbolagen och bonusdirektörerna tar ingen risk utan tar pengar som skulle gått till det svenska folkets välmående.”

Precis! 

Här om Skölds studie ”Strukturerna och företagandet: en longitudinell studie av kvinnors och mäns företagande i spåren av den offentliga sektorns omvandling”:

”I spåren av den offentliga sektorns omvandling har en marknad för företagande skapats. Kvinnor är underrepresenterade bland företagarna i Sverige och har förväntats vara de som ska bli företagare när den offentliga sektorn nu har konkurrensutsatts, som en av flertalet reformer i omvandlingen.

Kvinnor är överrepresenterade bland de sysselsatta i offentlig sektor och en förväntan har närts av politiker om att det är kvinnorna som nu ska bli företagare i dessa näringsgrenar. Det kan även ses som rimligt, då forskning har visat att kvinnor och män startar företag där de har erfarenhet ifrån.

Forskning har också påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning, vilket skulle innebära att vi kan förvänta oss att män i hög grad startar företag i kvinnodominerade näringsgrenar.

Kommer kvinnor att bli företagare i större omfattning än män i de kvinnodominerade näringsgrenarna som påverkats av konkurrensutsättningen? Forskningen har hittills visat motstridiga resultat./…/

Studien visar på en mångfald av resultat och indikerar på så vis att det finns strukturer som skapar villkor för kvinnors och mäns företagande.

Omfattningen av kvinnor respektive män som är företagare i näringsgrenarna har förändrats över tid. Dock inte på det sätt som förväntats utifrån politiska förväntningar och teori om småföretagande. Det visar sig inte bara vara könssegregering på arbetsmarknaden, liksom i företagandet, som har  betydelse för hur kvinnors och mäns företagande förändras. Det är även andra förhållanden som påverkar, såsom karaktären av stordrift/smådrift, konkurrensutsättningsmodell, samt närvaron av profession.

De slutsatser som studien utmynnar i är att kvinnors företagande missgynnas av kombinationen av upphandlingsmodell, stordriftskaraktär och närvaron av profession. Kombinationen av läkarprofession och företagandets manliga könsmärkning förstärker segregerings- och hierarkiseringsprinciper.

Studien styrker tidigare forskning som med andra metoder påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning och att genusstrukturer är resistenta. Med utgångspunkt i slutsatserna och i teori har hypoteser formulerats för fortsatt forskning.”

Riktiga Grupp 8 har svarat i ”Skamligt parasitera på Grupp 8:s namn för profitens skull”:

”KVINNOVINSTER I VÄLFÄRDEN De företag som idag tar över den svenska välfärden har ingenting med 70-talets kvinnokamp att göra. Vårdvinsterna borde gå till höjda sjuksköterskelöner och ökad bemanning, istället för ner i entreprenörernas klänningsfickor. Lägg er energi på att skapa ett solidariskt samhälle.”

Precis! Så bra skrivet!

”Det är viktigt att förstå varför artikeln av åtta välfärdsföretagare som vill kalla sig Välfärdens Grupp 8 kommer på SVT Debatt just nu. Den speglar en stor oro över diskussionen om vinster på välfärdsföretag bland dem som tjänar de riktigt stora pengarna. Där har någon tänkt en halv tanke: ‘Internationella kvinnodagen 8 mars? Det här är ju en kvinnofrihetsfråga! Och så fanns det nån kamporganisation på 70-talet som visst hette nånting på åtta, grundat av åtta kvinnor, lysande, vi kör!’/…/

När detta är sagt måste vi ändå gå in och protestera mot att den här gruppen kvinnliga entreprenörer försöker tillskansa sig Grupp 8:s namn. För det första är det skamligt att ta något som inte är ens eget. Stöld gäller inte bara pengar och saker, utan också namn och titlar. Egendomsrätten brukar företagare värna om, även om de är kvinnor. Om kvinnliga företagare vill kämpa för vinster på välfärden får de bilda sin egen organisation utan att parasitera på kvinnor som inte delar deras värderingar.

Alla kvinnor har naturligtvis rätt att kämpa för sina rättigheter. ‘Gråt inte – kämpa’ var ett av Grupp 8:s slagord i den socialistiska kampen. Vi vann striden om daghem för alla, rätt till abort och särbeskattning. Många andra frågor fick vi upp på dagordningen, som högre lön och bättre anställningsvillkor för kvinnor inom vården. Men där återstår mycket att göra.

Vinsterna inom den privata välfärdssektorn verkar vara rätt goda. 2010 var kapitalavkastningen 15 procent, att jämföra med genomsnittlig avkastning inom privat sektor på 7 procent. Den avkastningen borde återinvesteras i vården, för dem som är beroende av eller arbetar i den – snarare än att gå ned i privata klänningsfickor.

Till saken hör att i åtskilliga länder, exempelvis i Finland och Tyskland, får man inte göra vinst på sådana här företag.

Frågan måste också ställas varifrån pengarna till välfärden kommer.Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan välfärdstjänster och andra tjänster. Pengarna som går in i välfärden är våra gemensamma.

Vi i Grupp 8, liksom majoriteten av Sveriges befolkning, vill ha ett solidariskt samhälle. Då är det viktigt att pengarna används för allas bästa, inte för marknadens vinster. Vården, som i grunden handlar om relationer mellan människor, där den ena är beroende av den andra, bygger på kvaliteten i den omsorgen. Den kan man inte räkna på som om det handlade om bilar på en mekanisk verkstad.

Maciej Zarembas reportageserie i DN ger många exempel på de ibland perversa incitament som nu tillåts styra svensk sjukvård.

Saker och ting blir inte nödvändigtvis bättre bara för att det är en kvinna som håller i dem – det visar inte minst debattinlägget från de åtta kvinnliga företagarna. Vinster i vården blir heller inte goda bara för att det är kvinnor som gör dem.

Så, välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda. Då kan ni gå med i Grupp 8.”

Kent Werne har skrivit ett så bra blogginlägg ”Riskkapitalet exploaterar kvinnors omsorgskraft”:

”Tusentals och åter tusentals svenska arbetarkvinnor har tagit hand om äldre och funktionshindrade släktingar, och länge sågs det som helt självklart. Mannen, släkten och byn tog det för givet att kvinnorna tog ansvaret./…/

Ibland har jag stannat upp vid statsvetaren Anna G. Jónasdóttirs teori om att exploateringen av kvinnors ‘kärlekskraft’ är grunden i könsmaktsordningen. Kärlekskraften är samhälleligt konstruerad, inte biologiskt. Många kvinnor tränas tidigt i att ge mer kärlek och omsorg än de får. Om jag förstår Jónasdóttir rätt sker exploateringen främst i parrelationen, men jag har inte kunnat släppa tanken att det pågår lite överallt. Som i dagens allt mer privatiserade välfärd, till exempel i den handikappomsorg jag den senaste veckan granskat i Dagens Arena.

När LSS-lagen drevs igenom i början av 90-talet var det en frihetsrevolution för personer med funktionsnedsättning. Nu skulle folk slippa institutionerna, och alla som varit i sina anhörigas omsorg skulle slippa utgöra en konstant belastning.

Det var också en potentiell jämställdhetsrevolution. Mammor, svägerskor och döttrar kunde avlastas, och ett arbete som utförts privat bli ett tydligt samhällsansvar.

Kärlekskraften, eller i det här sammanhanget snarare omsorgskraften, skulle belönas, oavsett om den gavs av kvinnor eller män.

Men samtidigt öppnades en ny marknad där män med utpräglat vinstintresse och konstant ovilja att betala skatt kunde fortsätta exploateringen. Och nu slapp de inte bara dubbelarbete, vissa kunde också bli stormrika.

Aftonbladet avslöjade i veckan att de större välfärdskoncernernas toppskikt i huvudsak ockuperas av män, medan en överlägsen majoritet av fotfolket är kvinnor.”

Är det ett dugg bättre om det är kvinnor som gör de där vinsterna eller sitter i toppskiktet?

”Jag har samtidigt visat hur riskkapitalbolagen – som till mer än 90 procent drivs av herrar – gör stora vinster på människors behov av vård och omsorg. Men också på att hålla nere lönerna och försämra anställningsvillkoren för just fotfolket – som om lönerna inte var tillräckligt låga i kommunal sektor.

Ofta när jag föreläser om vinsterna i välfärden träffar jag kvinnor som jobbar för Attendo, Carema, Frösunda eller någon annan dominerande koncern. När de får se svart på vitt vilka enorma vinster ägarna gör och vilka löner cheferna kammar hem visar de inte ett svalt akademiskt intresse. De blir rasande.

De har fått höra att det måste sparas, att varje sten ska vändas, att lönerna inte får öka. Och så får de reda på att vinsten som Attendo Care gjorde i Sverige 2011 (433 miljoner) skulle räcka till 1400 heltidsanställda vårdbiträden, alternativt till en löneökning på mer än 2 500 kronor i månaden till koncernens 9 500 anställda.

Vi brukar komma fram till att deras värkande ryggar, deras omsorgskraft och deras ansvarstagande är förklaringen till att verksamheten ofta fungerar hyggligt, trots den konstanta lönsamhetsjakten och personalglesheten.

De brukar tacka för att någon uppmärksammar deras slit, men de fortsätter vara rasande. För att vissa alltid tycks vinna och andra förlora, i hemmet liksom på jobbet.

Jag gissar att min numera bortgångna farmor skulle ha känt likadant.

För det var väl inte tänkt att också frigörelsen skulle exploateras.

Eller var det så man tänkte?

Läs artikelserien i Dagens Arena: Om riskkapitalbolagen, assistansbranschens guldgossar, lönepressen och kostnadsexplosionen.”

Och de som jobbar på golvet i vården blir väl inte mindre rasande om kvinnliga företagare är de som tar ut stora vinster? Som sagt.

Ja, och ”jämställdhetsfrågor har reducerats till RUT-avdrag och kvinnligt företagande” kan man läsa om i recensionen ”Rapport från feminismens Saudarabien” om Maria Svelands bok ”Hatet – en bok om antifeminism” i ETC.

Forskaren Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har enligt Andreas Gustavsson…

”… studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

I ”Män företagare i kvinnobranscher” kan man läsa:

”‘Kring millennieskiftet skedde en vändning’ Så här långt är det fler män än kvinnor driver företag i kvinnodominerade branscher, visar färsk forskning från Linköpings universitet. 

Birgitta Sköld på Linköpings universitet har studerat samtliga småföretagare åren 1993-2008 i 16 kvinnodominerade branscher. Hon konstaterar att mansdominansen har ökat i nästan alla av de 16 branscherna.
Kvinnors företagande har totalt sett ökat visar hon – men det har också mäns. Kvinnors andel av företagarna har minskat i 9 av näringsgrenarna.

– Kring millennieskiftet skedde en vändning. Under 1990-talet ökade kvinnors andel av företagandet inom dessa branscher, men sedan vände det och nu ökar mäns andelar mer än kvinnor, säger Birgitta Sköld .

Det är bara inom den privata barnomsorgen som kvinnor dominerar. Där är företagarna till 90 procent kvinnor. Samtidigt är privat barnomsorg fortfarande mycket ett Stockholmsfenomen och det är ett område där kooperativa former är vanligt.

Strukturella skillnader

Annan forskning visar också att det handlar om strukturella skillnader.  Kvinnors företagande är mer präglat av vad som kallas omsorgsrationalitet än lönsamhetsrationalitet, dvs är mer inriktade på att få verksamheten att fungera för brukarna än att generera stora vinster.”

Väldigt intressant! Kvinnor är mer intresserade av sina ”kunder” än att göra vinst, för män är vinsten viktigare? Dvs för kvinnor kommer vinsterna i andra rummet. Och för dessa kvinnliga vårdföretagare så är också vinsten viktig. De tycker att de ocksåska ha rätt att göra vinst.

”Avhandlingen visar att kvinnligt företagande missgynnas av stordrift och upphandling i konkurrens. Istället gynnas kvinnor av kundval och och smådrift, visar avhandlingen. I 10 av 16 studerade brancher snarare minskade det kvinnliga företagandet i takt med att upphandling gynnades.”

Kommentator till den artikel Gustavsson refererar till skriver:

”Frågan om ansvaret för utförandet av välfärdstjänster är mycket intressant, är det i verkligheten inte så att det just är ansvarstagandet som blir lidande i en situation med privata entreprenörer inom välfärden? Uppdragsgivare och utförare skyller på varann när de goda resultaten uteblir och resultatet går ut över de som är beroende av de här tjänsterna. Är det inte just därför som det är vi skattebetalare som ska bestämma vilken slags välfärd vi vill ha, inte kommersiella intressen. Varenda människa med sunt förnuft inser att vinster urvattnar en verksamhet som är så personalberoende som de flesta välfärds tjänster är.”

Ja, vadå avnämarna?

En annan skriver:

”I Studio Ett, P1, berättar en orolig förälder om dotterns utbildning, hantverks – på ett privat gymnasium i Uddevalla. Skolan läggs nu ner med ett år kvar för ett antal elever.

Inte ett ord har sagts i förväg i år för att informera.
.
Gissa vilka som får ställa upp för dessa ungdomar?

Just det! Kommunerna – får stå redo med dyra reservplatser.
Samma sak för ungdomar vid ett idrottsgymnasium i Karlstad vilket rapporterades i Rapport igår.”

En tredje skriver:

”Bra att välfärdens Grupp 8 gör klart vad frihet är. För de som har råd. Konceptet känns igen från länder med djupa sociala klyftor och verkar obotligt. Just för att det är så lätt att bli bortskämd. Bidragsberoende till egen vinst drabbar över hela fältet. Man växer upp här och får allt och lite till. Är det så lätt att glömma var välstånd kommer ifrån?”

Och en fjärde svarar en kommentator:

”Märkligt!
Som om de äldre har någonsin träffat de som äger hemmen? Och för all del så låter det på dig att på de privata jobbar människor som inte har något med kommunen att göra.
Alla utbildas inom det offentliga eller skulle du vilja påstå att sjuksköterskor och undersköterskor utbildas av privata företag. Vill du att de skall väga dina blöjor när du själv ligger där?”

Ytterligare en kommentar:

”Det sorgliga är dessutom att alla dessa privata skol- och vårdinitiativ inom kort tid försvinner – ofta genom uppköp av några få stora mer eller monopolitistiska utförare som vill tjäna maximalt.
.
Konkurrensen är en chimär efter några år med detta system. Här gäller det att pressa kostnader bl a för riskkapitalet.”

Här en till:

”Skattefinansierad privatisering? Inte nog med det, skattefinansierad vinst också? Haha! Det måste bara vara i Sverige som ‘marknadens egna villkor’ är skattefinansierade!”

Och en till:

”Till den otillbördiga konkurrensen har man tumskruvar, sträckbänkar, saltade notor. Allt för att omöjliggöra kommunernas verksamhet. Glömde att det sitter säkert några charlataner här och där och gör vad de kan för att förstöra marknaden för det allmänna. Hur skulle annars privatiseringen se ut som en fördel?”

Och:

”Välfärden handlar om att handha människor i olika situationer, ibland i utsatta situationer. Att bygga, dra kablar mm är något helt annat. 

Läs gärna Maciej Zarembas artiklar i DN om new public management. ‘Det är det nya med New public management. Att också integriteten – polisens, lärarens, läkarens – kan bli föremål för prissättning och köpslagen’ skriver han.”