”Välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda”, ja, ”lägg energin på att skapa ett solidariskt samhälle” istället…

9 mars, 2013 § 15 kommentarer


KärlekskraftI senaste ETC kunde man läsa den korta artikeln ”Snyltar på Grupp 8 för vinstens skulle”, där Andreas Gustavsson skriver:

”Internationella kvinnodagen är ett ypperligt tillfälle att uppmärksamma både segrar som tidigare generationer vunnit och den kamp som ännu återstår.

Eller varför inte parasitera på all positiv laddning som finns kring 8 mars?

I måndags gick åtta kvinnor ut på SVT debatt med en artikel som förvränger diskussionen om välfärdsvinster. Samtliga har de starka ekonomiska incitament för att privata aktörer fortsatt ska kunna göra vinster på offentligt finansierad välfärd. Men de paketerar sina åsikter som jämställdhetsivrande, för när ‘LO-männen’ kräver samhällsbolag och vinstbegränsning så drabbar det just kvinnor. Hävdar debattörerna, som kallar sig Välfärdens Grupp 8 och skriver:

‘Vi nöjer oss inte med kraven från dem vi lånat namn av, Grupp 8, som på sin tid krävde rätt till arbete och daghem. Vi förväntar oss friheten att själva äga och driva dagens förskolor, vård och omsorg – på samma villkor som andra företagare.’

Det här resonemanget har länge förekommit hos borgerliga ledarsidor och nyhetskommentatorer.

‘Det vore klädsamt om Karl-Petter Thorwaldsson kunde medge att LO här följer en uråldrig tradition inom arbetarrörelsen: kvinnor ska ha mindre pengar än män’, anser Åsa Moberg (DN 121019).

Välfärdsbranschen är tveklöst kopplad till jämställdhet. Men förhållandet är motsatt det som borgerliga tyckare och renommésnyltande entreprenörer hävdar.

Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

Och som en kommentator skriver:

”Vem fan bryr sig om det är en kvinna eller en man som profiterar på ens arbetskraft?”

Så sant! Båda ärlika illa!

”Problemet i det här fallet ligger i att det överhuvudtaget är möjligt att göra vinster på gamla, sjuka och barn. Att privata företag inom offentlig sektor drivs på skattepengar är helt absurt. 

Skattebetalarna och kommunerna och landstingen tar hela risken. Riskkapitalbolagen och bonusdirektörerna tar ingen risk utan tar pengar som skulle gått till det svenska folkets välmående.”

Precis! tobiasbaudinlive1013

Här om Skölds studie ”Strukturerna och företagandet: en longitudinell studie av kvinnors och mäns företagande i spåren av den offentliga sektorns omvandling”:

”I spåren av den offentliga sektorns omvandling har en marknad för företagande skapats. Kvinnor är underrepresenterade bland företagarna i Sverige och har förväntats vara de som ska bli företagare när den offentliga sektorn nu har konkurrensutsatts, som en av flertalet reformer i omvandlingen.

Kvinnor är överrepresenterade bland de sysselsatta i offentlig sektor och en förväntan har närts av politiker om att det är kvinnorna som nu ska bli företagare i dessa näringsgrenar. Det kan även ses som rimligt, då forskning har visat att kvinnor och män startar företag där de har erfarenhet ifrån.

Forskning har också påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning, vilket skulle innebära att vi kan förvänta oss att män i hög grad startar företag i kvinnodominerade näringsgrenar.

Kommer kvinnor att bli företagare i större omfattning än män i de kvinnodominerade näringsgrenarna som påverkats av konkurrensutsättningen? Forskningen har hittills visat motstridiga resultat./…/

Studien visar på en mångfald av resultat och indikerar på så vis att det finns strukturer som skapar villkor för kvinnors och mäns företagande.

Omfattningen av kvinnor respektive män som är företagare i näringsgrenarna har förändrats över tid. Dock inte på det sätt som förväntats utifrån politiska förväntningar och teori om småföretagande. Det visar sig inte bara vara könssegregering på arbetsmarknaden, liksom i företagandet, som har  betydelse för hur kvinnors och mäns företagande förändras. Det är även andra förhållanden som påverkar, såsom karaktären av stordrift/smådrift, konkurrensutsättningsmodell, samt närvaron av profession.

De slutsatser som studien utmynnar i är att kvinnors företagande missgynnas av kombinationen av upphandlingsmodell, stordriftskaraktär och närvaron av profession. Kombinationen av läkarprofession och företagandets manliga könsmärkning förstärker segregerings- och hierarkiseringsprinciper.

Studien styrker tidigare forskning som med andra metoder påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning och att genusstrukturer är resistenta. Med utgångspunkt i slutsatserna och i teori har hypoteser formulerats för fortsatt forskning.”

Riktiga Grupp 8 har svarat i ”Skamligt parasitera på Grupp 8:s namn för profitens skull”:

KVINNOVINSTER I VÄLFÄRDEN De företag som idag tar över den svenska välfärden har ingenting med 70-talets kvinnokamp att göra. Vårdvinsterna borde gå till höjda sjuksköterskelöner och ökad bemanning, istället för ner i entreprenörernas klänningsfickor. Lägg er energi på att skapa ett solidariskt samhälle.”

Precis! Så bra skrivet!

”Det är viktigt att förstå varför artikeln av åtta välfärdsföretagare som vill kalla sig Välfärdens Grupp 8 kommer på SVT Debatt just nu. Den speglar en stor oro över diskussionen om vinster på välfärdsföretag bland dem som tjänar de riktigt stora pengarna. Där har någon tänkt en halv tanke: ‘Internationella kvinnodagen 8 mars? Det här är ju en kvinnofrihetsfråga! Och så fanns det nån kamporganisation på 70-talet som visst hette nånting på åtta, grundat av åtta kvinnor, lysande, vi kör!’/…/

När detta är sagt måste vi ändå gå in och protestera mot att den här gruppen kvinnliga entreprenörer försöker tillskansa sig Grupp 8:s namn. För det första är det skamligt att ta något som inte är ens eget. Stöld gäller inte bara pengar och saker, utan också namn och titlar. Egendomsrätten brukar företagare värna om, även om de är kvinnor. Om kvinnliga företagare vill kämpa för vinster på välfärden får de bilda sin egen organisation utan att parasitera på kvinnor som inte delar deras värderingar.

Alla kvinnor har naturligtvis rätt att kämpa för sina rättigheter. ‘Gråt inte – kämpa’ var ett av Grupp 8:s slagord i den socialistiska kampen. Vi vann striden om daghem för alla, rätt till abort och särbeskattning. Många andra frågor fick vi upp på dagordningen, som högre lön och bättre anställningsvillkor för kvinnor inom vården. Men där återstår mycket att göra.

Vinsterna inom den privata välfärdssektorn verkar vara rätt goda. 2010 var kapitalavkastningen 15 procent, att jämföra med genomsnittlig avkastning inom privat sektor på 7 procent. Den avkastningen borde återinvesteras i vården, för dem som är beroende av eller arbetar i den – snarare än att gå ned i privata klänningsfickor.

Till saken hör att i åtskilliga länder, exempelvis i Finland och Tyskland, får man inte göra vinst på sådana här företag.

Frågan måste också ställas varifrån pengarna till välfärden kommer.Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan välfärdstjänster och andra tjänster. Pengarna som går in i välfärden är våra gemensamma.

Vi i Grupp 8, liksom majoriteten av Sveriges befolkning, vill ha ett solidariskt samhälle. Då är det viktigt att pengarna används för allas bästa, inte för marknadens vinster. Vården, som i grunden handlar om relationer mellan människor, där den ena är beroende av den andra, bygger på kvaliteten i den omsorgen. Den kan man inte räkna på som om det handlade om bilar på en mekanisk verkstad.

Maciej Zarembas reportageserie i DN ger många exempel på de ibland perversa incitament som nu tillåts styra svensk sjukvård.

Saker och ting blir inte nödvändigtvis bättre bara för att det är en kvinna som håller i dem – det visar inte minst debattinlägget från de åtta kvinnliga företagarna. Vinster i vården blir heller inte goda bara för att det är kvinnor som gör dem.

Så, välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda. Då kan ni gå med i Grupp 8.”

Kent Werne har skrivit ett så bra blogginlägg ”Riskkapitalet exploaterar kvinnors omsorgskraft”:

”Tusentals och åter tusentals svenska arbetarkvinnor har tagit hand om äldre och funktionshindrade släktingar, och länge sågs det som helt självklart. Mannen, släkten och byn tog det för givet att kvinnorna tog ansvaret./…/

Ibland har jag stannat upp vid statsvetaren Anna G. Jónasdóttirs teori om att exploateringen av kvinnors ‘kärlekskraft’ är grunden i könsmaktsordningen. Kärlekskraften är samhälleligt konstruerad, inte biologiskt. Många kvinnor tränas tidigt i att ge mer kärlek och omsorg än de får. Om jag förstår Jónasdóttir rätt sker exploateringen främst i parrelationen, men jag har inte kunnat släppa tanken att det pågår lite överallt. Som i dagens allt mer privatiserade välfärd, till exempel i den handikappomsorg jag den senaste veckan granskat i Dagens Arena.

När LSS-lagen drevs igenom i början av 90-talet var det en frihetsrevolution för personer med funktionsnedsättning. Nu skulle folk slippa institutionerna, och alla som varit i sina anhörigas omsorg skulle slippa utgöra en konstant belastning.

Det var också en potentiell jämställdhetsrevolution. Mammor, svägerskor och döttrar kunde avlastas, och ett arbete som utförts privat bli ett tydligt samhällsansvar.

Kärlekskraften, eller i det här sammanhanget snarare omsorgskraften, skulle belönas, oavsett om den gavs av kvinnor eller män.

Men samtidigt öppnades en ny marknad där män med utpräglat vinstintresse och konstant ovilja att betala skatt kunde fortsätta exploateringen. Och nu slapp de inte bara dubbelarbete, vissa kunde också bli stormrika.

Aftonbladet avslöjade i veckan att de större välfärdskoncernernas toppskikt i huvudsak ockuperas av män, medan en överlägsen majoritet av fotfolket är kvinnor.”

Är det ett dugg bättre om det är kvinnor som gör de där vinsterna eller sitter i toppskiktet?

”Jag har samtidigt visat hur riskkapitalbolagen – som till mer än 90 procent drivs av herrar – gör stora vinster på människors behov av vård och omsorg. Men också på att hålla nere lönerna och försämra anställningsvillkoren för just fotfolket – som om lönerna inte var tillräckligt låga i kommunal sektor.

Ofta när jag föreläser om vinsterna i välfärden träffar jag kvinnor som jobbar för Attendo, Carema, Frösunda eller någon annan dominerande koncern. När de får se svart på vitt vilka enorma vinster ägarna gör och vilka löner cheferna kammar hem visar de inte ett svalt akademiskt intresse. De blir rasande.

De har fått höra att det måste sparas, att varje sten ska vändas, att lönerna inte får öka. Och så får de reda på att vinsten som Attendo Care gjorde i Sverige 2011 (433 miljoner) skulle räcka till 1400 heltidsanställda vårdbiträden, alternativt till en löneökning på mer än 2 500 kronor i månaden till koncernens 9 500 anställda.

Vi brukar komma fram till att deras värkande ryggar, deras omsorgskraft och deras ansvarstagande är förklaringen till att verksamheten ofta fungerar hyggligt, trots den konstanta lönsamhetsjakten och personalglesheten.

De brukar tacka för att någon uppmärksammar deras slit, men de fortsätter vara rasande. För att vissa alltid tycks vinna och andra förlora, i hemmet liksom på jobbet.

Jag gissar att min numera bortgångna farmor skulle ha känt likadant.

För det var väl inte tänkt att också frigörelsen skulle exploateras.

Eller var det så man tänkte?

Läs artikelserien i Dagens Arena: Om riskkapitalbolagenassistansbranschens guldgossarlönepressen och kostnadsexplosionen.”

Och de som jobbar på golvet i vården blir väl inte mindre rasande om kvinnliga företagare är de som tar ut stora vinster? Som sagt.

Ja, och ”jämställdhetsfrågor har reducerats till RUT-avdrag och kvinnligt företagande” kan man läsa om i recensionen ”Rapport från feminismens Saudarabien” om Maria Svelands bok ”Hatet – en bok om antifeminism” i ETC.

Forskaren Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har enligt Andreas Gustavsson…

”… studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

I ”Män företagare i kvinnobranscher” kan man läsa:

”‘Kring millennieskiftet skedde en vändning’ Så här långt är det fler män än kvinnor driver företag i kvinnodominerade branscher, visar färsk forskning från Linköpings universitet. 

Birgitta Sköld på Linköpings universitet har studerat samtliga småföretagare åren 1993-2008 i 16 kvinnodominerade branscher. Hon konstaterar att mansdominansen har ökat i nästan alla av de 16 branscherna.
Kvinnors företagande har totalt sett ökat visar hon – men det har också mäns. Kvinnors andel av företagarna har minskat i 9 av näringsgrenarna.

– Kring millennieskiftet skedde en vändning. Under 1990-talet ökade kvinnors andel av företagandet inom dessa branscher, men sedan vände det och nu ökar mäns andelar mer än kvinnor, säger Birgitta Sköld .

Det är bara inom den privata barnomsorgen som kvinnor dominerar. Där är företagarna till 90 procent kvinnor. Samtidigt är privat barnomsorg fortfarande mycket ett Stockholmsfenomen och det är ett område där kooperativa former är vanligt.

Strukturella skillnader

Annan forskning visar också att det handlar om strukturella skillnader.  Kvinnors företagande är mer präglat av vad som kallas omsorgsrationalitet än lönsamhetsrationalitet, dvs är mer inriktade på att få verksamheten att fungera för brukarna än att generera stora vinster.”

Väldigt intressant! Kvinnor är mer intresserade av sina ”kunder” än att göra vinst, för män är vinsten viktigare? Dvs för kvinnor kommer vinsterna i andra rummet. Och för dessa kvinnliga vårdföretagare så är också vinsten viktig. De tycker att de ocksåska ha rätt att göra vinst.

”Avhandlingen visar att kvinnligt företagande missgynnas av stordrift och upphandling i konkurrens. Istället gynnas kvinnor av kundval och och smådrift, visar avhandlingen. I 10 av 16 studerade brancher snarare minskade det kvinnliga företagandet i takt med att upphandling gynnades.

Kommentator till den artikel Gustavsson refererar till skriver:

”Frågan om ansvaret för utförandet av välfärdstjänster är mycket intressant, är det i verkligheten inte så att det just är ansvarstagandet som blir lidande i en situation med privata entreprenörer inom välfärden? Uppdragsgivare och utförare skyller på varann när de goda resultaten uteblir och resultatet går ut över de som är beroende av de här tjänsterna. Är det inte just därför som det är vi skattebetalare som ska bestämma vilken slags välfärd vi vill ha, inte kommersiella intressen. Varenda människa med sunt förnuft inser att vinster urvattnar en verksamhet som är så personalberoende som de flesta välfärds tjänster är.”

Ja, vadå avnämarna?

En annan skriver:

”I Studio Ett, P1, berättar en orolig förälder om dotterns utbildning, hantverks – på ett privat gymnasium i Uddevalla. Skolan läggs nu ner med ett år kvar för ett antal elever.

Inte ett ord har sagts i förväg i år för att informera.
.
Gissa vilka som får ställa upp för dessa ungdomar?

Just det! Kommunerna – får stå redo med dyra reservplatser.
Samma sak för ungdomar vid ett idrottsgymnasium i Karlstad vilket rapporterades i Rapport igår.”

En tredje skriver:

”Bra att välfärdens Grupp 8 gör klart vad frihet är. För de som har råd. Konceptet känns igen från länder med djupa sociala klyftor och verkar obotligt. Just för att det är så lätt att bli bortskämd. Bidragsberoende till egen vinst drabbar över hela fältet. Man växer upp här och får allt och lite till. Är det så lätt att glömma var välstånd kommer ifrån?”

Och en fjärde svarar en kommentator:

”Märkligt!
Som om de äldre har någonsin träffat de som äger hemmen? Och för all del så låter det på dig att på de privata jobbar människor som inte har något med kommunen att göra.
Alla utbildas inom det offentliga eller skulle du vilja påstå att sjuksköterskor och undersköterskor utbildas av privata företag. Vill du att de skall väga dina blöjor när du själv ligger där?”

Ytterligare en kommentar:

”Det sorgliga är dessutom att alla dessa privata skol- och vårdinitiativ inom kort tid försvinner – ofta genom uppköp av några få stora mer eller monopolitistiska utförare som vill tjäna maximalt.
.
Konkurrensen är en chimär efter några år med detta system. Här gäller det att pressa kostnader bl a för riskkapitalet.”

Här en till:

”Skattefinansierad privatisering? Inte nog med det, skattefinansierad vinst också? Haha! Det måste bara vara i Sverige som ‘marknadens egna villkor’ är skattefinansierade!”

Och en till:

”Till den otillbördiga konkurrensen har man tumskruvar, sträckbänkar, saltade notor. Allt för att omöjliggöra kommunernas verksamhet. Glömde att det sitter säkert några charlataner här och där och gör vad de kan för att förstöra marknaden för det allmänna. Hur skulle annars privatiseringen se ut som en fördel?”

Och:

”Välfärden handlar om att handha människor i olika situationer, ibland i utsatta situationer. Att bygga, dra kablar mm är något helt annat. 

Läs gärna Maciej Zarembas artiklar i DN om new public management. ‘Det är det nya med New public management. Att också integriteten – polisens, lärarens, läkarens – kan bli föremål för prissättning och köpslagen’ skriver han.”

Annonser

§ 15 svar till ”Välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda”, ja, ”lägg energin på att skapa ett solidariskt samhälle” istället…

  • k skriver:

    För vem är dessa s.k. välfärdsföretag (skola,vård och omsorg) till för? För företagarna? Eller ens för dess ”avnämare”? Ska vinster gå i företagarnas byx- och klänningsfickor? Och varifrån kommer vinsterna iförsta rummet? Kan man verkligen undra?

    Vadå de anställda? Är de värda vettiga löner och anställningsförhållanden? Kan man undra ganska sarkastiskt!

    Kommer vinsterna från att man utnyttjar de anställda och deras lokalitet och omsorgsvilja? Samt från att man spar på diverse saker närdet kommer till de patienter som inte har råd att betala själva för det där lilla extra, den där guldkanten (som Maria Larsson pratade om, tror jag)?

    Varifrån kommer vinsterna???

    • Igor Insanic skriver:

      Först och främst jobbar alla för vinst (eller vad du nu vill kalla det för) i princip. Man vill gärna att inkomster är större än kostnader. Du får göra vad du vill med din vinst och blanda dig inte i vad andra gör med sin så länge patienterna är nöjda. Jag köper hellre en Mercedes och bryr mig inte om deras vinster eller vad deras chefer tjänar än en Trabant eller Moskvich. Tänk inte på vinst överhuvudtaget tänk på kundtillfredsställellse. Jämfört med många andra länder har Sverige ett redan stort skattetryck som tyvärr inte organiserats på rätt sätt vilket resulterat i allt sämre vård och skola över decennier. Är du missnöjd med en privat vårdgivare eller utbildning kan du byta till offentlig sektor; om en privat aktör missköter sig samt förlorar patienter måste de gå i konkurs förr eller senare- det gör inte företag i offentlig sektor. De anställda i oseriösa bolag kan byta jobb i både den privata eller offentliga sektorn eller ja varför inte starta egna företag – så att privata bolag kan inte klara sig utan nöjda kunder. Man behöver inte lägga ner eller privatisera offentliga bolag men låt andra människor bedriva sina egna företag. Låt dem konkurrera med privata bolag om patienter.

      • k skriver:

        Jag tror fortfarande inte alls att det är så enkelt! Jag tror inte att privata vinstdrivna verksamheter inom välfärden gör den bättre. Tyvärr har jag inte tid att utveckla detta resonemang därför att jag har mycket i jobbet just nu. Men jag håller fortfarande inte med dig.

  • k skriver:

    Malin Beeck redaktör för ETC skriver i senaste numret:

    ”Nyligen läste jag att socialtjänsten i Uppsala tar bort allt ekonomiskt bistånd som inte tillhör den minsta lagstadgade nivån. Däribland bistånd till mammografi.

    Ja, ni läste rätt.

    Orsak?

    ‘Det har funnits en missuppfattningnatt vi har varit för generösa med socialbidraget’ enligt ansvarigt kommunalråd.

    Alltså, det är värt att kvinnor utanför arbetsmarknaden dör i för sent diagnosticerad bröstcancer och kommunen bara får göra ett statement gentemot de fattiga./…/

    … i ett samhälle där allt fler slås ut blir fattigdomen feminiserad.

    En mindre grupp kvinnor står mer skyddslösa än på länge. Det är i det ljuset skärandet i socialbidraget ska ses.

    Att kampen går vidare ligger i både kvinnors och mäns intresse.”

    Precis!

    Men vad tjafsas det om i samhället? Människors ”rätt” att starta ”välfärdsföretag” t.ex. Vadå, kundernas: patienters, elevers etc bästa?

    Och vadå löner och arbetsvillkor för dem som jobbar i dessa verksamheter på golvet, inte minst inom privata företag? Som sagt.

    Dessutom så har det visat sig i USA att även fast man har lagstiftat att skolpengsskolor inte får avvisa elever med särkskilda behov, så hittar man andra sätt attbli av med dem. Elever som drar ner testresultat och orsakar mer kostnader.

    Du sköna, nya värld!

    Och är det drömmen att starta företag inom välfärdssektorn? Är alla lämpade? Och vilka är ”lämpade”? Hur klarar sig småföretagen? Vilka problem stöter de på? Och hur effektivt är det att splittra upp verksamheter på en massa utförare? Det finns ju alltid administrativt arbete att utföra t.ex. Fast sånt håller alla företagare på med förstås. Men i de s.k. ”välfärdsföretagen” sysslar man ju med levande människor. Är detta mer psykiskt krävande? Man kan ställa en massa frågor. Och bör ställa dem. Vilka är avigsidorna är väldigt viktigt att vara medveten om. Så man kan motverka såna. Fast jag tror ju inte på en enorm kontrollapparat. Går det att undvika kryphål, som inte minst stora välfärdsföretag kan ha särskilt folk som hittar såna (för att generera vinst t.ex.).

  • k skriver:

    Tre jämställdshetministrar blev intervjuade i senaste numret av ETC också. Ur intervjun med Bengt Westerberg (FP) kan man läsa:

    ”Vi fattade beslut om det vi kallade barnomsorgslagen, det vill säga att alla skulle ha rätt till barnomsorg från ett års ålder. Sedan introducerade vi pappamånaden i föräldraförsäkringen. Dessutom initierades ett antal utredningar, till exempel kvinnovåldsutredningen, som ledde till kvinnofridspropositionen, samt prostitutionsutredningen och kvinnomaktutredningen./…/

    Vad är du mest nöjd med?

    – Jag tycker att pappamånaden var en strukturellt viktig reform och även barnomsorgslagen var betydelsefull.

    Är du missnöjd med något?

    – Vi införde ett vårdnadsbidrag och det tycker jag inte var någon bra reform. Det var ett resultat av förhandlings­arbete och kompromisser inom regeringen. Jag tycker att man ska bygga vidare på föräldraförsäkring och barn­omsorg och att vårdnadsbidrag inte hör hemma i en modern familje­politik.”

    Ur intervjun med Margareta Winberg (S):

    ”Vad tycker du om dagens politik på området?

    – Om man läser statistiken kan man konstatera att kvinnor bli fattigare. Ojämlikheten har också ett feminint ansikte och det har att göra med jobbskatteavdrag, minskad sjukersättning och a-kasseersättning. Ojämställdheten har ökat om man ser det generellt.

    Är det någon av dina för- eller efterträdare som du tycker gjorde ett särskilt bra jobb?

    – Jag tycker att Bengt Westerberg gjorde ett väldigt bra jobb när han införde pappamånaden, för det gjorde han i strid med Kristdemokraterna. Visserligen fick han bota med vårdnadsbidraget, och det var mindre bra.”

    Och Westerberg var ju själv inte så nöjd med vårdnadsbidraget, däremot med pappamånaden.

  • k skriver:

    Lena Sommestad i ”Det handlar om hur vi bygger ett samhälle”:

    Borgarnas liberala vinstmodell verkar ha börjat stå en ganska stor del av svenska folket upp i halsen med tanke på att åtta av tio svenskar vill ha bort vinsterna ur välfärden. Men var finns de verkliga politiska alternativen? Var finns en verklig opposition? Medan ledningen för det socialdemokratiska partiet vill ha ”lite” vinst, är partiets kvinnoförbund desto mer radikala och kräver Non profitprincip. Emma Lundström har talat med Lena Sommestad, ordförande för S-kvinnorna./…/

    Lena Sommestad har kritiserat Socialdemokraternas rapport ‘Vinst, valfrihet och kvalitet – en analys av dagens välfärd‘ för att den lägger starkt fokus på frågor som rör ”kvalitet” och ”kostnadseffektivitet”, medan de traditionellt socialdemokratiska värdena ”jämlikhet, likvärdighet och demokrati” hamnat i bakvattnet. ”Manliga” värden framför ”kvinnliga”?

    Lena Sommestad vill inte säga det så rakt av, även om det lutar åt det hållet, men hon tycker att det är en för smal diskussion som förs i rapporten. Därför har hon själv försökt lyfta fram vikten av att diskutera demokratifrågorna, segregationspolitiken och likvärdigheten, som värden:

    – Det här handlar inte bara om hur vi använder skattepengar effektivt, utan det handlar om hur vi bygger ett samhälle, hur vi ser på samhället, hur våra gemensamma resurser hanteras.

    Hon tar skolan som exempel. Menar att Sverige har haft en lång historia av att alla samhällsklasser skulle gå tillsammans i skolan. Något som nu ställs på ända i och med valfrihetsreformens och vinstintressenas intåg:

    – Det driver ju fram en segregation där barn skiljs från varandra. Vi ser hur valen nu har lett till en starkare etnisk segregation, det visar forskningen. Barn till mer privilegierade föräldrar kan välja.

    Socialdemokratin borde fokusera på den frågan mer tycker hon och menar att det finns ett stort intresse för det.

    – Jag tycker att vi har backat inför det faktum att de vinstdrivande skolorna inte är förenliga med likvärdighet. Vinstdrivande skolor bygger på att vi har en marknadsmodell i grunden.

    En marknad bygger inte på att det ska vara likvärdigt, den bygger på att man ska konkurrera, att de som lyckas bäst får mer resurser, de andra ska slås ut, säger hon och tillägger att hon är bekymrad över att det verkar finnas en ovilja att ta tag i frågan ordentligt. Själv anser hon att marknadsmodellen måste bort./…/

    På sin blogg skriver Lena Sommestad om New Public Management, den nyliberala idéströmning som avreglerings- och privatiseringsivern bygger på och som Socialdemokraterna tog till sig på 90-talet då kostnadseffektivitet blev det överordnade målet för all offentlig verksamhet. Hon anser att det är en mycket problematisk ideologi och menar att det är ytterligare en fråga som Socialdemokraterna måste ta ställning till:

    – Vilka problem får vi när vi använder den här modellen i offentlig sektor? Vilka alternativ finns det? Det är en stor debatt som vi måste ta: vad är vårt alternativ? Nu är det så att på grund av att vi har bjudit in de kommersiella krafterna, och de kommersiella aktörerna, så har hela den offentliga sektorn tvingats in i en marknadsmodell.

    Även de kommunala aktörer vi har idag är präglade av New Public Management. Steg Ett är att vi måste se till att vi inte har kvar de vinstdrivande aktörerna.”

    • k skriver:

      Kommentator på Lena Sommestads blogg:

      ”Jag var sakkunnig i en nyligen genomförd stor upphandling av öppenvårdspsykiatri i Stockholm – en affär på inrymda slängar 100 miljoner kronor. Om detta kan sägas mycket men i korthet är det så att man får bara exakt det som man specificerar.

      Det är svårt för att inte säga snudd på omöjligt att i detalj ange detta på en mottagning där problem kan förskjutas, uppstå eller bli mindre. Allt som inte är specificerat blir många gånger inte gjort även om det av olika skäl skulle vara önskvärt.

      Det finns exempel i upphandlingar där man helt glömt att ta med någon patientgrupp som exempelvis missbrukare ( som ju ofta glöms). Ja då säger utföraren att ‘vi behandlar gärna missbrukare om vi fått betalt för det’.

      Däri ligger svaret, frågan, kärnan – vi gör bara det vi får betalt för.

      Tidigare dynamik, finjustering, att sträcka sig lite mer, att tillmötesgå – ibland att se människan man har framför sig hamnar alltmer i bakgrunden.
      Herman Holm, överläkare Psykiatri Skåne”

      • k skriver:

        Annan kommentator:

        ”Ja hur förändras vi av att bli utsatta för new management?
        Hur reagerar vi?

        Konskvensen av styrmodeller där (fyrkantiga) mål och kvalitetekriterier ska uppfyllas, i kombination med rapport och kontroll, är sjunkande effektivitet.

        Erfarna människors förmåga till flexiblitet, samarbete och informella lösningar tas inte till vara. Den som inte bara kontrolleras, men också förhindras i att prioritera utifrån sitt omdöme, och förhindras att leda utifrån sitt samvete, mister arbetsglädjen.

        Vad vi hinner eller förmår på en viss tid, vår effektivitet, behandlas i new management som något fixt. Men så är det ju inte. Alla arbeten är på olika plan kreativa, och bygger på snabba associationer, möten, lust och psykisk energi. Den som får lov att arbeta med fria händer och tillit till sin professionalitet blir effektivare.

        Både chefer och andra, som inte får lov till att arbeta på ett sätt han/hon kan stå inne för, mår dåligt och lämnar sina poster. Härmed mister vi kompetens. Det är något som succesivt underminerar hela samhället.

        Det är nämligen ofta de mest kompetenta, intelligenta , samvetsgranna och lyhørda som först dukar under för, eller av andra grunder flyr new management-systemet.

        Jag har mött ett antal ansvarsfulla chefsläkare som lämnat sina poster av den orsaken. För en kvart sen fick jag samma rapport från det stora metrobygget i København: Dom duktigaste åker till Dubai. Orsak: Topstyrning som förhindrar effektivt arbete och arbetsglädje.

        I min egen bransch kultur är utvecklingen densamma.

        Från informell och effektivt ömsesidigt samarbete till byråkrati , där besattheten att ha kontroll medför att resurser inte utnyttjas, men också att folk helt enkelt ger upp och inte orkar. Färre ting blir av och kostar mera.

        Jag väljer ett exempel i mängden, från Danmarks Radio: Förr, säger en medarbetare, kunde man, om nån spännande person plötsligt var i stan, hugga en ledig mikrofon och få til en interview, de facto gratis. Nu ska programidéer förhandsgodkännas, och all utrustning förbeställas och interndebiteras.

        Ledningen tror de ”kontrollerar kostnader”, och att ”kvaliteten säkras” om de målstyr exakt vilka program som görs.
        Resultatet är istället, att gratis spännande ting inte blir av.

        Effektivitet handlar om att ta till vara den enskildas omdöme, flexibilitet, nätverk och erfarenhet.

        Det är inte kontroll men INSPIRATION som för till utveckling och effektivitetsförbättringar.

        Väldigt bra skrivet!

      • k skriver:

        Holm fortsätter som följer i senare kommentar:

        ”En dynamisk verksamhet som skola, vård omsorg är svår att specificera exakt.

        Det blir i de flesta fall kvantitativa mått som exempelvis Vårdval Stockholm som lägger den mesta ersättningen på läkarbesök.

        Då blir det också fler läkarbesök – och visar det sig läkarbesök som i ett annat läge kanske lika gärna skulle kunna vara sjuksköterskeuppgifter. Men man gör ju det man får betalt för upp till taket.

        Om det finns behov som inte är specificerade i upphandlingen kan man i många fall med framgång sluta tilläggsavtal och vips var den lyckade upphandlingen till ett lägre pris plötsligt inte så mycket billigare.

        Uppföljningen av upphandlad verksamhet – är i de flesta fall väldigt eftersatt – dessutom svår att göra på ett bra sätt.

        Kvantitet – det som går att mäta kan ju ofta fås in men kvalité. ja det brukar ju bli enkäter – men dessa har visat sig vara klart gungiga när man kikar på dem med lite mer vetenskapliga instrument.”

  • k skriver:

    Daniel Suhonens om de åtta kvinnor som skrev artikeln som är utgångspunkt för Andreas Gustavssons artikel ovan i ”Hon ser vinst som en fråga om jämställdhet”:

    ”Vinst för företag inom vård, skola och omsorg är en jämställdhetsfråga. Det menar företagaren Lotta Wiström./…/

    En artikel till försvar för vinster som Lotta Wiström och sju andra kvinnor skrev på SVT:s debattsida hade på torsdagen 129 kommentarer och har orsakat diskussion och kritik./…/

    Debattören och socialdemokraten Daniel Suhonen går upp i varv när UNT ber om en kommentar. Han säger att frågan inte har med kön att göra.

    – Det är en samhällsfråga som alla måste få diskutera, även LO. Och det var kvinnodominerade Handels som först tog upp saken inom LO.

    Huvudargumentet mot vinst är att skattemedel inte ska försvinna. Lotta Wiström pekar på andra verksamheter som också finansieras skattevägen och där vinst anses bra, som snöröjning.

    Daniel Suhonen underkänner det argumentet.

    – Om det är dåligt sandat är vinsten inget problem för där är det lätt att mäta kvaliteten och de mänskliga konsekvenserna är inte katastrofala som de kan vara inom vård, säger han.

    Suhonen menar att det inte går att jämställa välfärdssektorn med andra, ”manliga”, branscher.

    – Att bygga bilar är inte samma sak som att driva skola där man har rätt till garanterade inkomster.”

    • k skriver:

      Läs också Suhonen i ”Deras uppdrag är att förvränga sanningen”:

      ”Ingen industri är lika beroende av politiken som de privata vinstdrivande välfärdsföretagen. Detta märks i debatten. Sällan har ett demokratiskt samtal präglats så hårt av ekonomiska partsintressen som den vinstdebatt som just nu förs.

      På ena sidan den stora folkmajoritet på 90 procent som motsätter sig fritt vinstuttag ur vård, skola och omsorg – och vill se förbud, reglering och begränsning av vinstuttagen ur privat driven välfärd.

      På den andra sidan står ett fåtal mäktiga organisationer: riskkapitalbolag som EQT, storföretag som Attendo och näringslivsorganisationer som Almega.
      I praktiken förs debatten mellan å ena sidan särintresset som vill fortsätta ha vinstmaximering som princip i skatte- finansierad välfärd och å andra sidan de aktörer inom fackföreningsrörelse och politik som företräder allmänintresset.

      Vinstfrågan är en ödesfråga för den svenska välfärdsmodellen. Men den först i hög utsträckning mellan ett koppel vinstlobbyister som har betalt för att gynna ett särintresse och dem som med ganska små medel företräder allmänintressets stora majoritet.

      När jag rör mig bland vanliga människor möter jag ingen som är för vinst. Alla är djupt kritiska och vill förbjuda eller reglera detta på olika sätt. Men när man öppnar dagstidningarnas debatt- och ekonomisidor eller läser seminarieinbjudningarna om denna fråga inser man vilka enorma krafter som just nu agerar för att få fortsätta tjäna pengar på välfärden.

      Tre dagar innan det fackliga institutet för idéutveckling, Katalys, lanserade sin första rapport meddelade Svenskt näringsliv att man gav ytterligare 190 miljoner till Näringslivets fond för opinionsbildning. Näringslivet har en enorm ekonomisk övermakt i opinionsbildningen. För varje rapport och artikel vi författar har de råd att skriva det mångdubbla.

      Men vi som står upp för allmänheten i samhällsdebatten har en fördel som näringslivet bara kan drömma om: vi företräder åsikter som verkligen gynnar folkmajoriteten. De flesta människor förstår sitt eget bästa. Därför får inte lobbyismen så stor effekt i folkdjupet.

      I stället har vinstlobbyisterna riktat in sig på en annan grupp, nämligen politikerna. Strategin är helt enkelt att överösa politikerna med argument som får dem att tvivla på vad folket tycker, och tvivla på sina egna värderingar.

      Lobbyisternas sirensång måste vara både stark och enträgen eftersom undersökningar visar att frågan om ett vinstförbud skulle kunna bli en vinnarfråga för de partier som driver frågan, i synnerhet de rödgröna. Särskilt om den kombinerades med ökade resurser till välfärden.

      Välfärdslobbyisterna måste därför fabricera påståenden som låter trovärdiga fast de sällan håller för djupare granskning. De påstår att en vinstreglering hotar valfriheten fast det inte finns någon koppling alls mellan det fria valet av utförare och vinstdrift.”

  • k skriver:

    ”Bättre sociala relationer i socialdemokratiska samhällen – Nedskärningar i välfärden har avgörande betydelse för sociala relationer och hälsa. Det skriver docent Mikael Rostila som nyligen publicerat en bok kring välfärdsstater, sociala relationer och hälsa [‘Den orättvisa hälsan’]”:

    ”Sveriges goda välfärdssystem medför att Svenskar litar ovanligt mycket på varandra. Vi deltar även i större utsträckning i föreningsliv och har bättre sociala relationer. Detta har i sin tur betydelse för folkhälsan då vi mår bättre och lever längre. I europeiska länder med svaga sociala skyddsnät är människors sociala relationer desto sämre och de befinner sig i botten när det gäller hälsa och livslängd. Det finns dock farhågor då det sociala livet minskat i omfattning i Sverige sedan den ekonomiska krisen på 1990-talet. Detta visar ny forskning i boken ‘Social capital and health inequality in European welfare states‘ (Palgrave MacMillan).

    De som lever i ett samhälle med stora orättvisor och bristande stöd från de statliga institutionerna utvecklar lätt en mörk människosyn. Men de som känner förtroende för staten och välfärdssystemen tenderar att utveckla goda sociala relationer som präglas av tillit och ömsesidighet – och detta är viktigt eftersom den förbättrar vår hälsa och minskar hälsoskillnaderna mellan fattiga och rika i samhället.

    Det finns forskare som hävdar att det snarast är de människor som lever i modernt individualiserade välfärdssamhällen av nordisk modell som blir ensamma och förlorar sina relationer, sin tillit och sin känsla av ansvar inför släktingar, vänner och medmänniskor – där ska ju samhället ta hand om dem som råkar illa ut. Resultat från den aktuella boken visar inget stöd för sådana farhågor./…/

    Boken visar med tydlighet att solidaritet genom skattesystemet inom ramen för ett välfärdssamhälle av svenskt snitt leder till mer umgänge, högre tillit och bättre hälsa hos befolkningen. Och ju större tillit och desto bättre sociala relationer hos befolkningen, desto bättre folkhälsa visar resultaten.

    När samhället griper in och hjälper de arbetslösa och de gamla, de fattiga och de sjuka – då minskar ju belastningen på dessa människors privata nätverk. De behöver inte be om hjälp och kan umgås med släktingar och vänner under positiva former, utan att behöva känna sig underlägsna och beroende.”

    Så bra och sant! 🙂

  • […] Men det är inte de kvinnliga entreprenörerna som tjänar pengar på privatiserad välfärd, utan männen domi…: […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande ”Välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda”, ja, ”lägg energin på att skapa ett solidariskt samhälle” istället…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: