Kvinnor drar det kortaste strået när vård och omsorg privatiseras…

14 juli, 2014 § 3 kommentarer

vinst inom äldreomsorg enl CVård och omsorg domineras av kvinnor. Privatiseringar gör inte deras arbetssituation ett enda dugg bättre misstänker jag. Och privatiseringar gynnar inte kvinnliga småföretagare.

Jag tror inte privatiseringar gynnar vare sig kvinnliga småföretagare, den personal som arbetar i vårdföretag eller i slutänden patienterna. Att det blir en fråga om kvinnors rätt att göra vinst i privat vård och omsorg är, ja, vad säger man?

Ovanstående hittade jag på facebook. Vad korkat! Centerpartiet står inte överraskande för detta.

Som kommentar: se tidigare inlägg ”‘En skola (vård omsorg) vars uppgift är att gå med vinst har missuppfattat varför den drivs.’ Mer om högervridning i politik, samhälle och värld – elit och pengar styr, från höger till vänster…”

Se där länkad artikel av Elin Grelson ”Inte kvinnor som håvar in vinsterna”:

”Låt oss tala lite om kvinnor.

Kvinnor är nämligen populära att hänvisa till i det offentliga samtalet just nu. I evighetsdebatten kring vinster i välfärden har de borgerliga ledarsidorna i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter bestämt sig för att ta till kvinnor som argument.

Varför vill vänstern och förbudsförespråkarna inskränka kvinnors möjlighet att tjäna pengar? Varför är det okej för män att tjäna pengar i ‘sina’ yrken medan de kvinnodominerade ska vara fritt från näringslivstänkande.

Förutom det rent felaktiga antagandet att det är kvinnor som tjänar på vinster i vården – det är knappast undersköterskor som får ta del av vinsterna när stora koncerner tar över vård och omsorg – känns tongångarna igen från rut-debatten: den misogyna vänstern hatar kvinnligt entreprenörskap och vill därför inte subventionera möjligheten att låta en kvinna skura andras privata toaletter./…/

Kvinnligt företagande och ett politiskt samtal som attraherar kvinnor må låta som jämställdhetsdiskussioner./…/

Att använda sig av kvinnor för att argumentera för vinster i välfärden är ett bortkollrande av de viktiga frågorna om var våra skattepengar tar vägen och en oförmåga att skilja på verksamheter som bygger på omsorg och verksamheter som bygger på produktion./…/

Att hänvisa till kvinnor innebär ingenting annat än en förenklad argumentation som dessutom befäster mannen som norm./…/

Inflytandet som underbetald och utarbetad anställd i vården begränsas till att omnämnas i en ledartext som potentiell entreprenör i en vård fylld av valfrihet, oavsett hur långt ifrån verkligheten den argumentationen befinner sig.”

Men det är inte de kvinnliga entreprenörerna som tjänar pengar på privatiserad välfärd, utan männen dominerar:

Män är kraftigt överrepresenterade bland företagare, och de blir ännu fler, även i kvinnobranscher – tvärtemot vad politikerna trodde att lagen om offentlig upphandling skulle leda till, visar ny forskning.

Möjligheten att tjäna pengar på välfärdstjänster skulle locka fler kvinnor till att starta företag, eftersom offentlig sektor av tradition är kvinnodominerad. Det var i alla fall vad politikerna hoppades på när vi fick lagen om offentlig upphandling 1992. Men resultatet så här långt är att fler män än kvinnor driver företag, även i kvinnodominerade branscher.

Birgitta Sköld har i sin avhandling i företagsekonomi vid Linköpings universitet studerat samtliga småföretagare åren 1993 till 2008 i 16 kvinnodominerade näringsgrenar som påverkats av konkurrensutsättning. Resultatet visar att kvinnors andel av företagarna har minskat i nio av näringsgrenarna.

Samtidigt har deras underrepresentation ökat i 13 av de 16 kvinnodominerade näringsgrenarna. Enbart i näringsgrenarna barnomsorg i förskola, annan barnomsorg och annan hälso- och sjukvård har kvinnor en representation bland företagarna som motsvarar deras andel av de sysselsatta år 2008.

– Under 1990-talet ökade kvinnors andel av företagandet inom dessa branscher, men kring millennieskiftet skedde en vändning och nu ökar mäns andelar mer än kvinnors, säger Birgitta Sköld.

Hon har även tittat på yrken med rätt att driva egen verksamhet, exempelvis läkare och tandläkare. Dessa är fortfarande ‘maskulint könskodade’, konstaterar hon, liksom själva företagandet i sig.”

Och mot de stora koncernerna har småföretagarna svårt att hävda sig!

Man kan läsa i ”Mäns överrepresentation bland företagare ökar – även i kvinnobranscher”:

”Kombinationen stordrift och upphandling ser alltså ut att missgynna kvinnors företagande och främja en numerär maskulinisering av den offentliga sektorn, och den manliga könsmärkningen av företagande förefaller motståndskraftig.”

Se tidigare inlägg om elderly abuse.

Det är inte vårdbiträden eller undersköterskor som startar vårdföretag, utan läkare och tandläkare framförallt dominerar och i sin tur dominerar manliga läkare och tandläkare.

Vadå, förbättrad omsorg? Det viktiga är om företagarna tjänar pengar? Det är vad det hela handlar om?

Och om omsorgen är bra vad beror det på? Jo, det bror på personalen! Det jobb de gör, det engagemang de lägger ner. Vilket i sin tur kräver att de får förutsättningar för detta.

Och även om de inte får de förutsättningar som krävs så kan de göra ett oerhört bra jobb. Som när ”Attendo kom till byn” eller ”Högt pris för personalen när Attendo kom till stan.”

Hörde om ett privat äldreboende i Gävle drivet av Vardaga (Carema), som ”var så fantastiskt.” Jag tror inte det beror på att ett stort vårdbolag äger det (var är de där kvinnliga entreprenörerna?), utan på en personal som gör sitt allra bästa trots att de troligen är inte särskilt väl betald, kanske inte sällan i underkant.

Annonser

§ 3 svar till Kvinnor drar det kortaste strået när vård och omsorg privatiseras…

  • k skriver:

    I artikeln ”Högt pris för personalen…” kan man läsa:

    ”Under 2004 hade efterfrågan på permanenta platser på särskilt boende börjat växa i Örebro. Kommunens tillgångar räckte inte till och i juni 2005 ansågs behovet av ett nytt vårdboende vara stort. Programnämnden Social välfärd gjorde en begäran hos kommunstyrelsen att börja planera ett sådant med »70–80 platser«. Den 25 april 2006 togs beslutet att bygga ett nytt särskilt boende i Mellringe med 80 platser för i första hand demenssjuka.

    Det dröjde inte länge innan kommunen fattade beslut om att lägga ut Elgströmska huset på entreprenad. Processen med en så kallad prisupphandling, enligt lagen om offentlig upphandling, lou, inleddes och fem anbud kom in. Två aktörer gick vidare efter att själva kryssat i kommunens uppställda krav (så kallad skall-lista) samt fått högst poäng i kvalitetsvärderingen: Attendo Care och Carema Care, de två dominerande omsorgsföretagen i Sverige. Och det var ingen slump, menar Marta Szebehely, mångårig äldreomsorgsforskare.

    – De stora företagen med sina jurister och reklamenheter har en stor fördel i upphandlingssituationer. De är duktiga på att formulera sig och lägga anbud. Ett stort företag har mer erfarenhet att skriva ett sådant anbud än en medelstor kommun.

    Detta är en orsak till att ägarkoncentrationen är så påtaglig. I dag drivs mer än en femtedel av äldreomsorgen i privat regi, och av detta står Attendo och Vardaga (tidigare Carema) för omkring hälften. Marta Szebehely skriver att det finns »tydliga oligopoltendenser inom äldreomsorgen« och att Attendo och Vardaga »vuxit betydligt snabbare än den privata äldreomsorgsmarknaden som helhet, genom en kombination av uppköp av konkurrenter och framgångar i anbudsupphandlingar«.

    I Örebro lade sig såväl Carema som Attendo under kommunens beräknade pris. Carema angav 31 miljoner kronor per år och Attendo drygt 29 miljoner kronor. Och lägsta budet vann – inte heller det en ovanlighet.

    I juni 2007 skrevs slutligen avtalet mellan Örebro kommun och Attendo, som nu skulle bedriva verksamheten på Elgströmska huset för dryga 100 000 kronor mindre per brukare och år än vad kommunen hade räknat med.

    En bra deal kan tyckas. Men den pressade kostnaden, och det faktum att Attendo dessutom planerade att lägga undan några miljoner till vinst, skulle visa sig ha ett pris. Inte minst för de som sattes att göra jobbet: de anställda på Elgströmska huset.”


    Dvs det handlade inte om några kvinnliga småföretagare som driver vårdföretag och allra minst underbetalda undersköterskor eller vårdbiträden som gör det.

  • k skriver:

    I en av kommentarerna till postning av Lena Sommestad på hennes blogg apropå upphandlingar:

    ”Jag var sakkunnig i en nyligen genomförd stor upphandling av öppenvårdspsykiatri i Stockholm – en affär på inrymda slängar 100 miljoner kronor. Om detta kan sägas mycket men i korthet är det så att man får bara exakt det som man specificerar.

    Det är svårt för att inte säga snudd på omöjligt att i detalj ange detta på en mottagning där problem kan förskjutas, uppstå eller bli mindre. Allt som inte är specificerat blir många gånger inte gjort även om det av olika skäl skulle vara önskvärt.

    Det finns exempel i upphandlingar där man helt glömt att ta med någon patientgrupp som exempelvis missbrukare ( som ju ofta glöms). Ja då säger utföraren att ‘vi behandlar gärna missbrukare om vi fått betalt för det’. Däri ligger svaret, frågan, kärnan – vi gör bara det vi får betalt för.

    Tidigare dynamik, finjustering, att sträcka sig lite mer, att tillmötesgå – ibland att se människan man har framför sig hamnar alltmer i bakgrunden.

    Herman Holm, överläkare Psykiatri Skåne”

    Lena Sommestad svarar:

    ”Tack Herman för detta exempel. Just detta; ‘vi gör bara det vi får betalt för’. Hur förändras vi som människor när vi tvingas in i system där detta är norm och nödvändighet?”

    Holm skriver vidare:

    ”En dynamisk verksamhet som skola, vård omsorg är svår att specificera exakt./…/

    Om det finns behov som inte är specificerade i upphandlingen kan man i många fall med framgång sluta tilläggsavtal och vips var den lyckade upphandlingen till ett lägre pris plötsligt inte så mycket billigare.

    Uppföljningen av upphandlad verksamhet

    – är i de flesta fall väldigt eftersatt – dessutom svår att göra på ett bra sätt. Kvantitet – det som går att mäta kan ju ofta fås in men kvalité. ja det brukar ju bli enkäter – men dessa har visat sig vara klart gungiga när man kikar på dem med lite mer vetenskapliga instrument.”

  • k skriver:

    Kent Werne skriver i blogginlägget ”Riskkapitalet exploaterar kvinnors omsorgskraft”:

    ”När LSS-lagen drevs igenom i början av 90-talet var det en frihetsrevolution för personer med funktionsnedsättning. Nu skulle folk slippa institutionerna, och alla som varit i sina anhörigas omsorg skulle slippa utgöra en konstant belastning.

    Det var också en potentiell jämställdhetsrevolution. Mammor, svägerskor och döttrar kunde avlastas, och ett arbete som utförts privat bli ett tydligt samhällsansvar.

    Kärlekskraften, eller i det här sammanhanget snarare omsorgskraften, skulle belönas, oavsett om den gavs av kvinnor eller män.

    Men samtidigt öppnades en ny marknad där män med utpräglat vinstintresse och konstant ovilja att betala skatt kunde fortsätta exploateringen. Och nu slapp de inte bara dubbelarbete, vissa kunde också bli stormrika.

    Aftonbladet avslöjade i veckan att de större välfärdskoncernernas toppskikt i huvudsak ockuperas av män, medan en överlägsen majoritet av fotfolket är kvinnor.

    Jag har samtidigt visat hur riskkapitalbolagen – som till mer än 90 procent drivs av herrar – gör stora vinster på människors behov av vård och omsorg. Men också på att hålla nere lönerna och försämra anställningsvillkoren för just fotfolket – som om lönerna inte var tillräckligt låga i kommunal sektor.

    Ofta när jag föreläser om vinsterna i välfärden träffar jag kvinnor som jobbar för Attendo, Carema, Frösunda eller någon annan dominerande koncern. När de får se svart på vitt vilka enorma vinster ägarna gör och vilka löner cheferna kammar hem visar de inte ett svalt akademiskt intresse. De blir rasande.

    De har fått höra att det måste sparas, att varje sten ska vändas, att lönerna inte får öka. Och så får de reda på att vinsten som Attendo Care gjorde i Sverige 2011 (433 miljoner) skulle räcka till 1400 heltidsanställda vårdbiträden, alternativt till en löneökning på mer än 2 500 kronor i månaden till koncernens 9 500 anställda.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Kvinnor drar det kortaste strået när vård och omsorg privatiseras…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: