Född för att vara god – känsla är nyckeln för att leva ett gott liv och vägen till lycka går genom mänskliga känslor som binder människor samman med varandra…

Se längre video här.

Om första videon ovan kan man läsa:

”In Born to Be Good, Dacher Keltner demonstrates that humans are not hardwired to lead lives that are ‘nasty, brutish, and short‘— we are in fact born to be good. He investigates an old mystery of human evolution: why have we evolved positive emotions like gratitude, amusement, awe, and compassion that promote ethical action and are the fabric of cooperative societies?

By combining stories of scientific discovery, personal narrative, and Eastern philosophy, Keltner illustrates his discussions with more than fifty photographs of human emotions. Born to Be Good is a profound study of how emotion is the key to living the good life and how the path to happiness goes through human emotions that connect people to one another.”

—

”I [boken] Född att vara god visar Dacher Keltner att det inte är inbyggt i människor [vi är inte födda] att vara ‘elaka, brutala och [????]; vi är faktiskt födda för att vara goda. Han undersöker ett gammalt mysterium i mänsklig utveckling: varför har vi utvecklat positiva känslor som tacksamhet, förmågan att njuta, djup respekt och medkänsla, vilka befrämjar etiskt handlande och är väven i ett samarbetande samhälle [är det som håller samman ett samhälle där man samarbetar].

Genom att kombinera historier från vetenskaplig forskning, personliga berättelser och österländsk filosofi, illustrerar Keltner sin diskussion med mer än femtio bilder av mänskliga känslor. Född att vara god är en grundlig/djupgående studie över hur känsla är nyckeln för att leva ett gott liv och hur vägen till lycka går genom mänskliga känslor som binder samman människor med varandra.”

Läs här mer om Keltners arbeten, samt här från universitetets hemsida om inriktningen av hans arbete.

Om Keltner på wikipedia.

Spontant: vi behöver tillgång till alla våra känslor, positiva som negativa, tillåtna som förbjudna, men vi behöver inte leva ut vrede, ilska osv i faktiska handlingar.

Vi behöver tillgång till alla våra känslor för att kunna skydda oss och andra på ett konstruktivt sätt, samt för att bilda oss en riktig uppfattning om världen (det innebär inte att någon ska komma och tala om för oss vad rätt uppfattning av världen är, såvida vi inte gör något som skadar andra).

Jag tror också att man har anledning att vara skeptisk till positiv psykologi. Se t.ex. Barbara Ehrenreich om positivt tänkande. Hon…

”…tar spjärn mot den flodvåg av självhjälpsböcker, livsstilsguruer och jobbcoacher som predikar att ansvaret för framgångar och motgångar i livet vilar på dig själv och ingen annan.

– Medlidande och sympati blir onödigt enligt denna ideologi. Problemet är att de samhälleliga orsakerna till att vissa människor far illa då osynliggörs medan offret skuldbeläggs. Det positiva tänkandets profeter hävdar att alla människor befinner sig bara några tankebanor bort från ofantlig rikedom. Mitt favoritexempel är när man ska lägga handen på hjärtat och säga: ‘Jag älskar rika människor. Jag välsignar rika människor och en dag ska jag också bli en rik människa’, säger hon och skrattar.

Men är det inte bra att försöka vara ­positiv och lycklig även i motvind?

– Förväxla inte positivt tänkande med att vara lycklig. När man väl sätter i gång med projektet att ständigt vara positiv är det inte lätt att bli lycklig. Det innebär ett ständigt undersökande av sig själv: Är jag för negativ nu? Hur ska jag bekämpa mina negativa tankar? Sedan är jag övertygad om att strävandet efter lycka fordrar verkliga förändringar i levnadsvillkoren för många människor. Att inte behöva vara fattig till exempel, eller att få en sjukvårdsförsäkring.

Barbara Ehrenreich utsattes för tvångsglädjekulturen första gången när hon drabbades av bröstcancer. Då fick hon höra att en positiv inställning skulle besegra sjukdomen och att cancern rent av kunde betraktas som en gåva, en möjlighet till karaktärsdaning.

Men från att ha varit mest utvecklad inom new age-rörelsen har positivitetskulturen i dag blivit en integrerad del av den konsumtionsbaserade senkapitalismen, som bygger på att folk drömmer om mer men nöjer sig med vad de får.

– Det är ett system för social kontroll, som ser till att det inte uppstår några klagomål. I USA kan en ‘dålig attityd’ räcka som skäl för att bli av med jobbet. Och vad är en dålig attityd? Ja, att klaga på lönen. Eller att nämna ordet fackförening.

– Det är intressant att det fanns en liknande social kontroll i Sovjet­unionen. Om man var negativ och pessimistisk i Sovjetunionen stämplades det som ‘defaitism‘ [att acceptera förlust utan kamp] och var kriminellt. Det är alltså inget exklusivt drag för just kapitalismen, utan handlar om hur man kontrollerar stora folkmängder, säger hon.

I dag är en av åtta amerikaner ­beroende av matkuponger för att överleva. Hur har du märkt av de ­förändrade levnadsvillkoren i USA ­efter finanskrisen 2008?

– Det skrivs extremt lite om nyfattigdomen i amerikansk press. Men jag gjorde en reportageserie för New York Times 2009 och stötte då på folk som jagade ekorrar och tvättbjörnar för köttets skull. Inom medelklassen flyttar vuxna barn tillbaka till föräldrahemmet och inom arbetarklassen flyttar det in en familj i varje sovrum.

– Samtidigt har de allra rikaste kommit ut ur krisen med ännu mer ­pengar, bland annat eftersom Obama bestämde sig för att fortsätta med Bushs räddningsaktion av bankerna. Dessa dollarmiljardärer utgör en superklass som inte existerade för 20 år sedan. Men här kan man säga att det positiva tänkandet fungerar. Tillhör man superklassen är det på sätt och vis sant att man kan kontrollera världen med sina tankar: De får allt de tänker på, mer eller mindre automatiskt.”

Expressen skrev om Keltners forskning i ”Nu är det bevisat – fattiga är snällare”:

”Det är […]  mer troligt att rika sätter sig själv[a] först.

– De tror att ekonomisk framgång och hur politik och privatliv ter sig har att göra med individens beteende, god arbetsmoral.”

Något som ju den allmänna retoriken och politiken bygger på idag över nästan hela det politiska spektrat, där många, många framgångsrika slår sig för bröstet. Men det finns tveklöst de som underskattar sig själva också.