Solidaritetsunderskott – vem betalar för de rika?
31 mars, 2016 § Lämna en kommentar
Ja, ”Vem betalar priset för de rika?”:
”Andrew Sayer, professor i politisk ekonomi i Storbritannien, har just publicerat boken ‘Why we can’t afford the rich‘.
Där beskrivs bland annat hur vinst vrids ur samhällets infrastrukturer på de obemedlades bekostnad – vatten, elektricitet, järnvägar, vägar och sjukhus – medan politikerna maktlösa ser på. Gapet växer mellan fattiga och rika och nu fruktar vissa en revolution./…/
Riskkapitalisten Nick Hanauer [hans hemsida] tillhör de 0,01 procent av USA:s invånare som idag äger elva procent av landets tillgångar.
Marknaden, hävdar Hanauer, måste regleras med stoppsignaler och hastighetsbegränsingar på samma sätt som vägnätet. Klyftan mellan underbetalda arbetare och överavlönade chefer kommer annars att spräcka både ekonomin och samhället. I dessa banor tänkte knappast SEB när de nyss dubblade vd:n Annika Falkegrens årsinkomst från 14 till 29 miljoner kronor, eller bonnierföretagen när de gav vd:n Gunilla Herlitz en månadslön på en och en halv miljon – i en krisdrabbad bransch, sägs det, men det är uppenbarligen inte kris för alla.
Obegränsade tillgångar leder till dyra vanor. Cheferna för Svenska cellulosaaktiebloaget, SCA, far världen runt i företagets egna flygplan, både i tjänsten och när de vill ha lillsemester med hustrun eller jaga dovhjort. Beteendet handlar inte bara om att berika sig och njuta av livet. Det markerar vem som har makten. Varför gör de så där? För att de kan.
I sin bok belyser Andrew Sayer sambandet mellan klimatkrisen och den extrema rikedomen. Vore det bara SCA-chefen som hade för vana att flyga omkring ensamma i jetplan för ett dussin personer, samtidigt som SCA vill profilera sig som ett miljömedvetet företag, då skulle miljöproblemet som de rika utgör kanske vara försumbart – men de lämnar ett större fotavtryck än så och ingen kan stoppa dem.
Nyliberalismen innebar att de politiska makthavarna abdikerade, men de ekonomiska makthavarna idag är inte de samhällsbärande entreprenörer som nyliberalismen satte sådan lit till.
‘Vi rika har felaktigt intalats, och vi har övertygat oss själva’, skriver Hanauer, ‘att vi är de som huvudsakligen skapar jobb. Det är helt enkelt inte sant.’
I det mänskliga samhällets äldsta konflikt, kampen om makt och medel, påpekar han, har de rika alltid lögnaktigt motiverat sin överordning med att det är för samhällets bästa. Förr ansågs överordningen gudagiven, idag talar man om trickle-down economics. ‘Vad är detta för nonsens? Är jag verkligen en så överlägsen människa? Hör jag hemma i centrum av moralens och ekonomins universum? Gör du?’”
Nej, ”Låt inte företagen styra över vår framtid”:
”Laboremus ser Fotografiskas anmälan till Konkurrensverket som en del av en större problematik. Den är ett exempel på hur privata företag hittar nya sätt att begränsa det demokratiska handlingsutrymmet. Med den nuvarande samhällsutvecklingen kan anmälningar, eller till och med stämningar, liknande denna bli allt vanligare i framtiden./…/
På grund av multinationella företags vinstintressen har alltså det demokratiska handlingsutrymmet för Kanadas medborgare minskat./…/
…de privata företagen försöker hitta nya vägar för att skapa en samhällsordning i linje med deras intressen. Detta sker på bekostnad av det demokratiska handlingsutrymmet.
Vi behöver fastslå att ISDS och Fotografiskas stämning är en del av en del av en problematisk samhällsutveckling – en utveckling som vi måste uppmärksamma och protestera mot, för att säkerställa en samhällsutveckling där beslutanderätten ligger kvar hos medborgarna.
All makt utgår från folket, därför kan vi inte lämna ifrån oss makten över vår framtid. Det här är inte en fråga om fritt företagande som berikar det svenska samhället. Det här är en fråga om huruvida samhället ska vara till för och skapas av folket.”
Ensam är inte stark – individ och kollektiv behöver inte vara motsatser…
6 mars, 2016 § Lämna en kommentar
I ”Sofie Eriksson om privatiseringar i välfärden – ‘Trappjäveln är också politisk ideologi!'” kan man bland annat läsa:
”En högerpolitisk hegemoni har skapat en upplevd naturlag att marknaden kan lösa samtliga problem i offentlig sektor, till exempel att hålla budget. Om detta stämde skulle välfärdens finansiering vara mer hållbar nu än någonsin, med tanke på hur mycket som privatiserats. Så är inte fallet. Vi är ljuvligt bekanta med ordet ‘sparpaket’.
Ideologi är helt enkelt ingen önskelista över nice prylar vi vill införa, där vi bockar av ‘så snart vi har pengar’, utan idéer om vilket slags samhälle vi vill leva i. Finansieringen av välfärden är en djupt ideologisk fråga. Att hävda att vi inte har råd är därför ett ställningstagande, inte en ursäkt. Det handlar om att prioritera.
Det duger inte att socialdemokrater förklara privatiseringar i välfärden med att diverse verksamheter går med underskott. För hur kan en privat aktör göra det motsatta, utan att tumma på något? Precis. Det är den ekvationen som sällan går ut.
1.Personalen får betala. Deltider, otrygga anställningar, delade turer./…/
2.Den demokratiska styrningen går i stort sett förlorad. Styrningen över verksamheten flyttas från demokratiskt förtroendevalda till företagsledningar./…/
3.Det blir svårare och dyrare att kontrollera att det går rätt till. Det genomförs visserligen ”kundenkäter” efter vilka man stoltserar med goda resultat. Alla som någon gång arbetat inom omsorgen vet att trivsel är viktigt, men långt ifrån det enda som utgör god kvalitet.
4.Det finns inget som visar på att det faktiskt blir billigare i längden. Är det inte lite ovärt, om vi inte ens kan vara säkra på detta? Se även punkt 5.
5.Kommunen får ta tillbaka verksamheten när det gått åt skogen. Det hände senast 2013 i Falu kommun.”
Man ville minska byråkratin och med detta så ”motiverades” organisationsförändring och nyliberal politik, men istället har byråkratin snarare ökat ytterligare. Vad kostar alla kontrollinstanser och vad innebär ökande administration för folk på golvet inte minst?
Kloka Sofie Eriksson, SSU Dalarna, skriver vidare:
”Istället för att privatisera välfärden, ställ krav på den egna förvaltningen.”
Nej, privatiseringar är inte lösningen! Och om sjukhuset, vårdcentralen, äldreboendet, skolan inte funkar så borde vi gemensamt gå ihop och förändra!
Och hur som helst borde inte vård, skola eller omsorg vara vinstdriven! Ger inga bra incitament och det är tveksamt om det gynnar befolkningen.
”Främst är detta ett resultat av en välfärd som generellt sett har alldeles för knappt med pengar. Det märks att sänka skatten med 140 miljarder kronor samtidigt som välfärdens resursbehov skenar, men vi löser det inte genom att ytterligare kasta ut flera av samhällets viktigaste verksamheter på marknaden. Förresten, tror inte du att skattesänkningarna var ideologiskt grundade? Snacka om att egentligen inte ha råd, va.”
I del 2 angående offentlig välfärd skriver Sofie Eriksson med rätta kritiskt om ”Sossar som privatiserar välfärden”:
”2007-2008, under borgerligt styre, privatiserades följande i Falu kommun:
·Ett gruppboende (LSS)
·Tre serviceboenden (LSS)
·En daglig verksamhet (LSS)
·Tre äldreboenden (Korsnäsgården, Daljunkaregården och Norshöjden)
Korsnäsgården och Norshöjden samt LSS-boendena drevs sedan av Carema men efter avslöjanden om grova missförhållanden i företagets verksamheter återgick flera av dessa 2013 till kommunal regi.
Ungefär samtidigt som LSS-boendena återtogs lades den personliga assistansen ut, detta under en mandatperiod (2010-2014) då S, V och Mp styrde kommunen. Privatiseringen av personlig assistans orsakade stora splittringar inom S, och resulterade även i ett brutet majoritetssamarbete med V.
Under 2015 privatiserades Korsnäsgården igen, och Temabo (som sedan tidigare driver Daljunkaregården och Norshöjden) tog över.
Det finns ett beslut från Omvårdnadsnämnden om att också privatisera hemtjänstdistriktet Tisken Väst, men endast en privat aktör kom under hösten in med ett anbud, vilket inte levde upp till kraven. Nu är frågan om kommunen ska sänka kraven, eller fortsätta ta ansvar för hemtjänstdistriktet själva.
Kommunen har, när det gäller äldreomsorgen, endast ett så kallat brukaransvar. Vilka är det som ser till att alla brukare får den goda omsorgen som kommunen måste garantera? Givetvis är det personalen.
När kommunen privatiserar släpper de arbetsgivaransvaret till privata företag och det märks./…/
Socialdemokratiska Arbetarepartiet har alltså företrädare som accepterar, föreslår och genomför politik som direkt försämrar villkoren för människorna som bär vår välfärd. Det rimmar inte särskilt väl med en ideologisk strävan mot jämlikhet som många av oss fortfarande förväntar sig ska genomsyra arbetarrörelsen. Hur kommer detta sig? Är det ett resultat av förhandlingar med övriga majoritetspartier?
Vi som tycker att det här är fel väg att gå kan göra två saker här. Antingen så lägger vi oss på marken och gråter över svunna tider, eller så reser vi oss och tar över.”
Respekt för individen behöver inte vara oförenligt med kollektivet! Ensam är inte stark! Ja, som kvinna har jag blivit mästrad i politiskt sammanhang, av både man och kvinna. Inom S… Vadå, diskutera? Jag ifrågasatte om privatiseringarna bara var av godo och undrar fortfarande om nackdelarna. Inte minst vad gäller solidaritet och bry sig om varandra och inte BARA se om sitt eget hus.
Bengt Göransson (S) skriver en massa klokt i ”Se upp för välvilliga förmyndare.”
Amerikanska skoldebattören Diane Ravitch skriver om ”Vouchers for All” eller ”Skolpeng åt alla”:
”A reader in Arizona reports that a State Senate committee just passed legislation that would lift all limits on vouchers by 2020. Every Democrat and one Republican opposed the bill.
Why destroy public education? Since when did radicalism get confused with ‘reform’? True reformers want to improve institutions, not blow them up. True conservatives conserve community institutions that serve our democracy. The promoters of this scheme are radicals, not conservatives.
This is unfiltered rightwing ideology. No high-performing nation in the world has replaced its public schools with school choice. No voucher program in this country has produced impressive results. Every little church in the state will open or expand its school and hire uncertified teachers. This is not progress. This is stupidity.
Our reader adds:
‘It is likely to pass given the makeup of our legislature and its connections to ALEC. The only hope is that Governor Ducey will veto it. He is pro-privatization and under normal circumstances would likely sign the bill but his own proposed funding plan might be in jeopardy if he did so. That means that there’ a chance that he’ll veto it!'”
Se vidare:
”Politiker ska ge fan i fattigas kylskåp”
”Krav på hårdare tag mot brottslighet är populism”
”Kritiken mot Dan Elisasson växer”:
”– Dels har vi Beatrice Asks styrning, sedan har vi managementproblemet och till sist är det valet av Dan Eliasson som rikspolischef. Han är relativt okunnig om polisen.”
Återigen tillsätts chefer utan kunnande, erfarenhet eller utbildning inom det område de ska chefa, med alla de problem som kan följa, inte minst för de anställda.
”Varför är vi förvånade över att råkapitalismen tagit över bokbranschen också?”
Om privatisering och dess effekter, förakt för folket och litet om chockterapi…
8 maj, 2010 § Lämna en kommentar
Se ledaren ”Hungriga vargar jagar bäst” i NSD. Enligt denna artikel så har Reinfeldt skrivit i ”Det sovande folket” att:
”De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.”
Helt spontant: men då vore det kanske nyttigt att inte ha fallskärmar för höjdarna i samhälle heller!?
Men det är inte alltid sant att det som inte dödar oss gör oss starkare.
Ja, det är kanske det vi inte borde vara, sovande alltså (vilken människosyn! Nedlåtande och föraktfull, men själv är han vaken?), utan vakna över vad som sker? Och inte låta oss drogas ner. Men det är kanske detta Reinfeldt arrogant, medvetet och nedlåtande spelar på – att han anser att ”folket” sover! De märker inte (bryr sig inte heller) över vad som sker?
Och Göran Greider skriver i ledaren ”Rea på förskolor”:
”Ändå är det en låtsasmarknad som skapas. Den drivs ju av skattepengar. De vinster som ägarna kammar in bekostas av skattebetalare.
När det med tiden blir större företag som tar över kommer – liksom redan skett i vården – mycket av dessa skattepengar att slussas in i den finansiella kapitalismen.
Är det så vi vill ha det? Ska svenska folkets skattepengar hamna i globalt arbetande fonder eller på börser?/…/
Det är exempelvis mycket märkligt att den privata äganderätten är kringgärdad av tusen juridiska skyddsvallar, medan offentlig egendom nästan helt trycks sakna skydd.
Och när ägaren av en förskola råkar i ekonomisk kris av någon orsak, ska då förskolan från en dag till en annan bara kunna läggas ner?
Ja, vad anser svenska folket om att de yttersta ägarna till förskolor, sjukhus och vårdcentraler till slut sitter utomlands och blir svåra att nå och påverka? Eller om det faktum att det också kostar pengar att hålla en marknad igång, när till och med förskolor måste marknadsföra sig.”
Privatisering har blivit en succé för de rika. ETC skriver också om att privatisering leder till färre jobb, att en internationell studie slår hål på myten om konkurrensens välsignelser. Se rapporten “Privatisation of Public Services and the Impact on Quality, Employment and Productivity (PIQUE) – Summary Report”.
Ja, vi är utsatta för chockterapi? Se Maria-Pia Boëthius i ”Vi låter oss beljugas. Marknadens chockdoktrin inför våra ögon.” Vi är utsatta för en sublim form av diktatur menar hon.
”På grund av kapitalets vanvettsspekulationer som försatte världen i kris, ‘måste’ enligt marknaden och dess ägandes värderingsinstitut och medier lönearbetare, fattiga, arbetare och många andra återigen och än mer underkasta sig det system, som orsakade sammanbrottet.
Man påstår att det är lösningen.
De som orsakade krisen kapar åt sig bonusar och status quo, garanterade av politiker.
Offren, de arbetslösa, plundrade och beljugna har bara att finna sig när det som fungerade som utjämnande utplånas.
Wall Street-kraschen visade sig vara en guldgruva för kapitalet, istället för att de åkte dit och rannsakades ges de nu möjlighet att ‘disciplinera massorna’ och ta ifrån dem deras äckliga fördelningspolitik. Och den etablerade vänstern verkar helt handlingsförlamad.”
Avprivatisering, solidaritet och frihet, att misskreditera folket, samt om hälsoval…
28 april, 2010 § Lämna en kommentar
bilderna ovan ur JAK:s medlemstidning Grus och Guld.
tala om förakt och brist på respekt!
Klicka på bilderna för att göra dem större.
Läs Ulf Lundén i ”Samarbeta eller förlora. Vad händer med kulturen när ansvaret skickas ut till regionerna i landet?”:
”Lokala politiker som främst ser kultur som en turistattraktion kan i fortsättningen neka smalare festivaler, konstutställningar och poesikvällar som inte anses stärka Dalarna som varumärke.
Självfallet kommer kulturen i länet även i fortsättningen att ha sin starkaste bas i residensstaden Falun eftersom institutionerna huserar där.
Denna nya förvaltningsmodell framstår inte i mitt tycke som någon visionär satsning som förstärker kulturen.
Kulturutövarna kommer heller inte att få en tryggare arbetssituation. Här krävs insatser av staten genom en regering som vågar öka anslagen till kulturen.
Varför skall det vara så svårt att skapa ett omfattande bevattningssystem för nya och obeprövade kulturyttringar? Har vi över huvud taget råd med risksatsningar?
Peace&Love-festivalen var från början en blygsam liten lokal rockfestival där ingen kunde förutspå dess gigantiska framgång. Den byggdes i n t e av privata entreprenörer utan av genuina eldsjälar med hjälp av kommunala pengar.
Kulturen måste komma först utan krav på automatisk motprestation.”
Läs också ”Hommage till en studiecirkel” också av Ulf Lundén, samt ”Röda ungdomsböcker håller än – klasshatet pyr ändå under ytan” och ”Ett hjärta RÖTT” bloggar om bristen på argument och vad detta leder till.
reflektioner och speglingar II... 
