Religion…

26 december, 2016 § Lämna en kommentar

Religion_distribution.png

Varför diskuteras inte alla religioner på samma sätt som islam? Har verkligen islam en särställning? Vad gör kristna? Buddhister? Hinduer? Skapar en viss religion ondare människor?

Varför inte göra en rejäl jämförelse och publicera den? Finns såna jämförelser redan? Siffror och statistik?

Likheter och skillnader.

1280px-Religion_in_the_world.PNG

Annonser

Skolan…

8 december, 2016 § Lämna en kommentar

… och riskkapitaldrivna skolor dränerar den allmänna skolan och skadar hela samhället skulle jag vilja påstå.

Friskolorna håller väldigt noga reda på kommunala skolans kostnader och kräver motsvarande summor, men skolorna drivs inte under samma villkor: friskolorna får ha köer, men de kommunala måste ta emot de elever som söker sig dit – samt ta emot elever som kanske står utan skola om en friskola går i konkurs eller lägger ner sin verksamhet.

Detta gör att de kommunala skolorna kanske både måste ta emot de svagare eleverna och dessutom inte kan investera de resurser som dessa skulle kräva. I slutänden får det återverkningar i hela samhället på en massa olika sätt.

En gymnasielärare sa:

”Jag har sagt åt mina döttrar: ‘Välj inte en skola som gömmer sina pengar på Caymanöarna!'”

Jag frågade också en elev som går i engelska skolan vilket språk undervisningen bedrivs på. Hon går i sjätte klass. Den sker delvis på engelska. Det låter kanske bra: eleverna får träna engelska också, men jag undrar om inte kunskapsinhämtningen kan bli lidande.

Träffade en elev som varit utbytesstudent i Frankrike, hon måste gå om det år hon missade när hon var utomlands även om hon gick i skolan där. Jag tror att detta gäller även dem som är utbytesstudenter i USA t.ex.

När jag nu åkte från möte med gymnasielärare tänkte jag just på Hans Bergström som när han skrev i DN systematiskt pratade ner den svenska skolan, om dess disciplinproblem m.m. Han är gift med engelska skolans grundare Barbara Bergström.

Det är också märkligt: friskola har startats i södra Norrland av två kvinnor, varav den ena är moderat. Är det inte lite dubbelmoralistiskt: skyddsnät för vanligt folk ska helst vara minimala, men själva är högerröstande inte rädda för att utnyttja systemen!?

Om konkurrens, valfrihet, empati…

29 november, 2016 § Lämna en kommentar


c

Se också ”Vi blir olyckliga av mer valfrihet”:

”Vårt samhälle styrs av idén att mer valfrihet alltid är något bra. Valfrihet leder till att vi kan leva som vi önskar. Men det förbättrar även ekonomin eftersom konkurrensen vässar alternativen. Det gäller oavsett om valfriheten gäller fler sorters tandkräm eller ökat antal inriktningar i grundskolan.

Ungefär så låter mytologin – men det är inte hela sanningen.

– Det finns en avtagande nytta med valfrihet, säger Anders Ekholm, vice vd för Institutet för framtidsstudier.

Lite valfrihet ökar oftast lyckan. Om det bara finns en sorts telefon så blir vi lyckligare när det i stället finns två att välja på, eller tre. Men när vänder det?

– Det finns tester med människor som köper sylt. Man blir mer positiv och köper mer sylt upp till en valfrihet på fem till sju syltburkar. Men blir det fler alternativ så köper folk mindre, säger Anders Ekholm.

Orsaken verkar vara att om det finns tjugo sorters syltburkar så känner människor att de behöver ta reda på mer information om vilka fördelar och nackdelar som finns med olika alternativ. Till slut blir arbetsinsatsen övermäktig och man väljer helt enkelt att avstå.

Ett liknande samband finns med exempelvis pensionsfonder, när alternativen blir för många avstår vissa helt eller delvis från att välja. Och resultatet kan då bli en sämre pension vilket inte direkt ökar lyckan.

Anders Ekholm har studerat just valfriheten i pensionssystemet.

– Vi tittade på antalet val och sambandet var tydligt, de som inte hade gjort något val och var kvar i fonden för icke-väljare hade fått ett bra resultat liksom de som gjort väldigt många val, säger han.

Men övriga, som bara gjort några val och sedan tröttnat, var förlorare.

Enligt konsumtionsforskningen verkar det vara så att de insatta och engagerade väljer ‘bättre’ än övriga vilket intuitivt känns logiskt. Men baksidan är att mer valfrihet även leder till ökad ojämlikhet. Valfrihet i skolan leder med stor precision till skolsegregation, valfrihet i vården till ojämlik hälsa och så vidare.

Partier på båda sidor blockgränsen har sedan 80-talet sett ökad valfrihet, mer privatisering och snabbare avreglering som recept för en bättre fungerande välfärd. Och på vissa områden har det varit utmärkt.

Men på andra fungerar det inte, som privatiseringen av elnätet. Resultatet där är att priserna går upp trots att leveransen av el är densamma. Liknande erfarenheter finns från England där man privatiserat exempelvis vattenledningar. Det blir dyrare för konsumenterna när privata aktörer får monopol.

Dessutom har marknadslösningarna slagit helt fel på vissa områden. Ett aktuellt svenskt exempel är infrastrukturen. Bland andra SJ sprider inte direkt lycka och glädje omkring sig varje dag.

– Det är ju inte så att man är okunnig om hur man får tåg att gå i tid. Men staten verkar se det som att marknaden är bra till allt, även på områden där det uppenbarligen inte fungerar, säger Anders Ekholm.

Den stora frågan är hur vi har hamnat här?

Viktiga samhällsfunktioner som tåg, skolor, snöröjning och utbyggnad av fibernät är avreglerade och har till stor del slutat fungera. Ändå är de politiska lösningarna mer avreglering och ännu fler upphandlingar av nya utförare.

Fiber är ett bra exempel, det är avgörande för kommunikation, handel och utveckling. Men de bolag som sköter utbyggnaden täcker inte hela Sverige och inte ens alla hushåll i de kommuner där man lägger ut nätet. Hade vi byggt ut elnätet på samma sätt skulle en stor del av Sverige aldrig ha elektrifierats.

Lösningen är att vi måste bli pragmatiska igen, där marknaden levererar bra resultat är den en utmärkt modell. Men valfriheten har bara ett egenvärde till en viss gräns.

Sen blir vi alla olyckliga.”

e

Arrogans hos rika och om de maktlösas makt…

31 mars, 2016 § 6 kommentarer


Rebecca Solnit skriver på s 70 i sin bok ”Män förklarar saker för mig” i ”De maktlösas makt”:

”Det ser ut som om en hotellstäderska kan sätta stopp för en av världens mäktigaste mäns karriär, eller snarare som att han själv har satt stopp för den genom att strunta i denna arbeterskas rättigheter och mänskliga värdighet.

Ungefär likadant gick det för Meg Whitman, den tidigare Ebay-miljardären som ställde upp i guvernörsvalet i Kalifornien förra året.

Hon hoppade på det konservativa tåget genom att gå till angrepp mot papperslösa invandrare – ända tills det visade sig att hon själv länge hade haft en sådan, Nicky Diaz, anställd som hembiträde.

När det efter nio år hade blivit politiskt ohållbart att låta Diaz vara kvar gav Whitman plötsligt henne sparken, påstod att hon aldrig hade vetat att hennes anställda var papperslös och vägrade betala hennes innestående lön [som straff?]

Whitman var alltså villig att lägga 140 miljoner dollar på sin valkampanj, men det var kanske 6 210 dollar i obetalade löner som blev hennes fall.”

Tala om proportioner!

”Diaz sa: ‘Det kändes som om hon kastade bort mig som lite skräp.’

Skräpet hade en röst, den förstärktes av Kaliforniens sjuksköterskors fackförening, och Kalifornien slapp styras av en miljardär vars politik skulle ha inneburit ytterligare övervåld mot de fattiga och utarmat medelklassen.”

Ja, precis; medelklassen ska inte känna sig alltför säker i båten! Och det är exakt det som vänner och familj i USA inte gör och är starkt kritiska till den politik som förts de senaste snart 40 åren! Den sociala demokraten Bernie Sanders skördar häpnadsväckande framgångar!

Hans twitterkonto.

Och här i Sverige har vi också ett antal ytterst välbeställda som inte velat vara med och bidra till allas vår välfärd, se Uppdrag Granskning om ”De trodde att banksekretessen skulle skydda dem för evigt. Nu kan Uppdrag granskning avslöja förmögna svenskars skatteflykt.”

Man har inte lämnat ut några namn, men… Här kan man läsa om Springnotan. Ja, vilka betalar för de rika? Vill de vara med och betala – alls?

Solidaritetsunderskott – vem betalar för de rika?

31 mars, 2016 § Lämna en kommentar


Ja, ”Vem betalar priset för de rika?”:

Andrew Sayer, professor i politisk ekonomi i Storbritannien, har just publicerat boken ‘Why we can’t afford the rich‘.

Där beskrivs bland annat hur vinst vrids ur samhällets infrastrukturer på de obemedlades bekostnad – vatten, elektricitet, järnvägar, vägar och sjukhus – medan politikerna maktlösa ser på. Gapet växer mellan fattiga och rika och nu fruktar vissa en revolution./…/

Riskkapitalisten Nick Hanauer [hans hemsida] tillhör de 0,01 procent av USA:s invånare som idag äger elva procent av landets tillgångar.

I ett öppet brev till sina ekonomiska likar skriver han: ‘Visa mig ett extremt ojämlikt samhälle och jag ska visa dig en polisstat eller ett uppror. Det finns inga undantag.’

Marknaden, hävdar Hanauer, måste regleras med stoppsignaler och hastighetsbegränsingar på samma sätt som vägnätet. Klyftan mellan underbetalda arbetare och överavlönade chefer kommer annars att spräcka både ekonomin och samhället. I dessa banor tänkte knappast SEB när de nyss dubblade vd:n Annika Falkegrens årsinkomst från 14 till 29 miljoner kronor, eller bonnierföretagen när de gav vd:n Gunilla Herlitz en månadslön på en och en halv miljon – i en krisdrabbad bransch, sägs det, men det är uppenbarligen inte kris för alla.

Obegränsade tillgångar leder till dyra vanor. Cheferna för Svenska cellulosaaktiebloaget, SCA, far världen runt i företagets egna flygplan, både i tjänsten och när de vill ha lillsemester med hustrun eller jaga dovhjort. Beteendet handlar inte bara om att berika sig och njuta av livet. Det markerar vem som har makten. Varför gör de så där? För att de kan.

I sin bok belyser Andrew Sayer sambandet mellan klimatkrisen och den extrema rikedomen. Vore det bara SCA-chefen som hade för vana att flyga omkring ensamma i jetplan för ett dussin personer, samtidigt som SCA vill profilera sig som ett miljömedvetet företag, då skulle miljöproblemet som de rika utgör kanske vara försumbart – men de lämnar ett större fotavtryck än så och ingen kan stoppa dem.

Nyliberalismen innebar att de politiska makthavarna abdikerade, men de ekonomiska makthavarna idag är inte de samhällsbärande entreprenörer som nyliberalismen satte sådan lit till.

‘Vi rika har felaktigt intalats, och vi har övertygat oss själva’, skriver Hanauer, ‘att vi är de som huvudsakligen skapar jobb. Det är helt enkelt inte sant.’

I det mänskliga samhällets äldsta konflikt, kampen om makt och medel, påpekar han, har de rika alltid lögnaktigt motiverat sin överordning med att det är för samhällets bästa. Förr ansågs överordningen gudagiven, idag talar man om trickle-down economics. ‘Vad är detta för nonsens? Är jag verkligen en så överlägsen människa? Hör jag hemma i centrum av moralens och ekonomins universum? Gör du?’

Nej, ”Låt inte företagen styra över vår framtid”:

Laboremus ser Fotografiskas anmälan till Konkurrensverket som en del av en större problematik. Den är ett exempel på hur privata företag hittar nya sätt att begränsa det demokratiska handlingsutrymmet. Med den nuvarande samhällsutvecklingen kan anmälningar, eller till och med stämningar, liknande denna bli allt vanligare i framtiden./…/

På grund av multinationella företags vinstintressen har alltså det demokratiska handlingsutrymmet för Kanadas medborgare minskat./…/

…de privata företagen försöker hitta nya vägar för att skapa en samhällsordning i linje med deras intressen. Detta sker på bekostnad av det demokratiska handlingsutrymmet.

Vi behöver fastslå att ISDS och Fotografiskas stämning är en del av en del av en problematisk samhällsutveckling – en utveckling som vi måste uppmärksamma och protestera mot, för att säkerställa en samhällsutveckling där beslutanderätten ligger kvar hos medborgarna.

All makt utgår från folket, därför kan vi inte lämna ifrån oss makten över vår framtid. Det här är inte en fråga om fritt företagande som berikar det svenska samhället. Det här är en fråga om huruvida samhället ska vara till för och skapas av folket.”

Den amerikanska skoldebattören Diane Ravitch menar att privatiseringarna av amerikansk skola är en attack mot demokratin!

 

Solidaritet – det vanliga antagandet att den ryska revolutionen bara ledde till katastrof kan kullkastas…

30 mars, 2016 § Lämna en kommentar


Apropå Andres Lokkos ”Vissa ser kommunister överallt”, så råkar jag precis ha läst Rebecca Solnits bok ”Män förklarar saker för mig” där hon på s 185 skriver

”…att det vanliga antagandet att den ryska revolutionen bara ledde till katastrof kan kullkastas.”

Man kan läsa:

Den anarkistiske [amerikanske] tänkaren David Graeber skrev nyligen:

/…/

‘Var revolutionerna egentligen någonsin det vi trodde att de var?’

Graeber menar att de inte var det – att de inte var våldsamma maktövertaganden i enskilda samhällen, utan brytningspunkter då nya idéer och institutioner föddes, och vars effekter spred sig.

Som han formulerar det var ‘den ryska revolutionen 1917 en världsrevolution som i slutänden bar ansvaret i lika hög grad för Den nya given i USA och de europeiska välfärdsstaterna som för Sovjetkommunismen.’

Vilket innebär att det vanliga antagandet att den ryska revolutionen bara ledde till katastrof kan kullkastas.”

Intressant och tänkvärt!

Lokko skrev i slutet av sin krönika:

”Här finns det plats för en väldigt relevant ideologisk diskussion om höger kontra vänster och deras respektive beröringsskräck med sina ytterkanter.

Så det anmärkningsvärda är hur Dagens Nyheters Amanda Björkman istället stannar vid avsändaren av texten och hans ‘chica röda stjärna på kavajslaget’ istället för att diskutera, låtsas se eller nämna några av skälen till den.

Det är givetvis Corbyns och Sanders demokratiskt socialistiska idéer det ‘kommunistkramande’ jag skriver om handlar om. Om en ny och förvånansvärt radikal vänstersväng, dessutom i länder där man kanske minst anade det, länder som Sverige ständigt sneglar på för alla former av inspiration.

En diskussion om hur marxistiskt inspirerade idéer får allt större spridning i internationell västlig mainstreampolitik är väldigt intressant och allt annat än ”historielös fåfänga”.

Att genast bara, eh, se rött är en alldeles för lat reaktion.”

Solnits hemsida!

Graebers twitterkonto.

 

Feldt om misslyckandet med fritt skolval…

13 mars, 2016 § Lämna en kommentar

DSC_0093

I ”Kjell-Olof Feldt: ‘Det var fel att införa fritt skolval'” kan man läsa:

– Jag vet inte hur vi tänkte, men det blev fel med valfriheten i skolan. Det säger nu tidigare S-finansministern Kjell-Olof Feldt till SVT.

– Problemet är likvärdigheten, menar Kjell-Ollof Feldt. De duktiga eleverna söker sig till samma skolor, det gör att de halvbra skolorna dräneras på bra elever, och dras ner till fler och fler problemskolor. Det måste dagens politiker våga sätta stopp för.

Kjell Olof Feldt var den kanske viktigaste personen inom socialdemokratin som banade väg för privata friskolor, konkurrens och mångfald inom välfärden. Han provocerade många partivänner genom att bli ordförande i friskolornas riksförbund.

Men när han såg hur de stora koncernerna bredde ut sig på de små friskolornas bekostnad hoppade han av. Och i dag är han öppet ångerfull över den politik han varit med om att föra.

– Ja, valfriheten blev fel, i varje fall som den fungerar. Jag vet inte hur vi tänkte…jag var i och för sig inte med och gjorde reformen men jag har stött den i alla år, jag har varit ordförande i friskolornas riksförbund, men …

Nu säger du att det blev fel med valfriheten?

– Ja, eftersom starka barn söker sig till samma skolor, och det har naturligtvis vissa friskolor kunnat utnyttja. Därför har vi fått en skola som inte alls är så likvärdig som vi vill att den skall vara./…/

Mer resurser alltså, men Kjell Olof Feldt tror inte att det hjälper. Sammansättningen av elever i klasserna och skolan är viktigare än resurser, säger han.

– Man har studerat lärartäthet och klasstorlek och sett vilka samband som finns med skolresultaten, och det är svårt att hitta något. Däremot vet vi att i skolor med en viss kritisk massa välmotiverade barn går undervisningen väldigt bra även om man inte har så många lärare. Då uppstår läget att man kan klara sig på mindre resurser, och ändå räcker pengarna också till en vinst.

Är det då en bra affärsidé att samla alla de studiemotiverade barnen i samma skola?

– Det är det och det kommer det fortsätta vara om ingen gör något, säger Feldt.”

Jo, landet håller på att dras isär! Klyftorna ökar och med dem kommer en massa problem. Vad lever vi på denna jord för?