Om auktoritär kapitalism…

17 mars, 2012 § 3 kommentarer

Vet inte vad jag ska sätta för rubrik på denna snabbloggning. Har samlat en massa material för bloggning, som ännu inte blivit av. Nu vill jag få något av detta på pränt.

Nej, varför måste skola, vård och omsorg spara? Ingen för längre den diskussionen. Att det kan bero på alla skattesänkningar. Kommer att uppdatera denna postning med kommentar om landstingsekonomi med underskott, vilken inte minst kan bero på privata vårdcentraler som gör planerandet för landstinget osäker, om vårdvalshanteringen som sköts av landstinget (den kostnaden ligger alltså på landstinget! I alla fall i det landsting som jag tillhör, om jag förstått det rätt). Och om vårdcentral går i konkurs är landstinget tvunget att bereda plats för denna vårdcentrals listade patienter.

Johan Ehrenberg skriver bra i ledarkrönikan ”Vi företar oss saker”:

”Någon måste hyfsat neutralt skapa förutsättningar för alla företagare, det går inte att driva företag i laglöst land och det går inte att utveckla företag om de enskilda företagen skulle ordna anställdas trygghet, sjukvård, utbildning, barnomsorg och så vidare./…/

Människor har alltid organiserat sig och företagit sig saker, själva organisationen kan ha varit en stam, en familj, en demokratisk organisation, ett kooperativ, ett aktiebolag eller en offentlig sektor.

Vi företar oss saker.

Problemet är att detta företagande ibland sammanblandas med ekonomisk privat vinst, jag är djupt övertygad om att inget riktigt företag, ingen riktig idé i grunden motiverats av snöd girighet, alla saker som uppfinns och utvecklas kommer av människans vilja att just upptäcka och utveckla.

De företagare som lyckas (numera kallas det ‘entreprenörer’) förvandlas ofta till misslyckade kapitalplacerare, de har skapat något riktigt ihop med andra, men ägnar resten av livet åt att förmera kapital, vilket är en i grunden rätt trist och meningslös sysselsättning.

Man skapar ju inget.

Bara flyttar pengar i en ständig rädsla för att inte få mer av detta ingenting./…/

När företagare förvandlats till meningslösa kapitalägare (som riskkapitalisterna) så är skattehatet bara en fråga om girighet./…/

Däremot lär sig inte de stora företagen att undvika vinstutdelning. Lustigt nog har man alltid råd att betala ”skatt” till ägarna, men inte till staten. Även dåliga år kommer aktieutdelningen, annars riskerar ju börskursen att sjunka. 

MEN ÄR DET INTE BRA att bolagen behåller pengarna istället för att det går till statskassan? Nej, tyvärr är mer pengar till företag inte alls detsamma som mer utveckling av företagandet (även om den enskilda företagaren ju tror det). Mellan åren 2003 och 2010 gjorde det stora svenska näringslivet bruttovinster på hela 8 230 miljarder kronor.

Ändå investerades bara 2 986 miljarder. Hade man fått några hundra miljarder till i sänkt skatt hade det inte inneburit fler jobb eller mer investering. För det är ju inte pengar man saknar./…/

Likställ kapitalinkomster med löneinkomster. Då kan man sänka skatten på lön och höja på kapital.

En annan enkel sak vore att införa en skatt på brutto­vinster, alltså en skatt på företagets rörelse­överskott innan man gör avdrag och bokslutsdispositioner.

En sådan skatt skulle bli lika för alla företag och bara beskatta det verkliga överskottet, inte det påhittade bokslutsöverskottet. Små som stora företag skulle betala lika mycket, skatten skulle i procent vara mycket låg men rättvis. Och lätt att räkna ut affärsplanerna./…/

… en rätt meningslös sysselsättning i ett läge där makten över pengarna lämnats över till ett litet fåtal. Men det är synd då skattesmitning hos företag förstör stödet för företagande.”

Som amerikanskan Elizabeth Warren säger ”Ingen blir rik på egen hand…”:

Detta är klasskrig. Ingen i det här landet har blivit rik på egen hand – ingen.

Du byggde en fabrik därute? Bra för dig. Men jag vill vara tydlig: du transporterade gods till marknaden på vägar som resten av oss betalat. Du hyrde/anställde arbetare som vi andra betalat för att utbilda. Du var trygg i din fabrik därför att vi alla betalade för polisstyrkor och brandskydd. Du behövde inte vara rädd för att plundrande band skulle komma och slita åt sig allt i din fabrik – och du slapp hyra någon att skydda dig mot detta – därför att resten av oss gjorde detta [åt dig].

Titta nu, du byggde en fabrik och den blev något fantastiskt, en fantastisk idé. Gud välsigne dig – behåll en stor bit av den. Men en del av det underliggande sociala kontraktet är; du tar en stor bit av detta [för egen del] och betalar [en liten del av detta] vidare för nästa unge som kommer där på vägen.

Dvs du betalar [tillbaka] för utbildning till denna unge, för vägar som man kan transportera gods på, för polis och brandkår m.m.”

Ehrenberg skriver i blogginlägget ”Så ser världen ut när man inte agerar”:

”Den myt borgerliga partier velat odla sen 70-talet i Sverige är att fler människor måste äga privat och därigenom ska världen bli mer jämlik genom ökat privat ägande.

I själva verket är utvecklingen sådan att allt mer ägande hamnar hos allt färre individer på jorden. Vi har enskilda ägare som är lika mäktiga som små stater (vg ägandet, ännu kan inte rika individer fatta lagar och styra privat över rättsväsende eller militär… De försöker nog, men möter motstånd. Staterna är fortfarande starkare.) Men när det gäller ägandet är makten total. Den som äger styr det han/hon äger./…/

1% av världens medborgare äger 40,1% av ALLT!/…/

Den här utvecklingen har skett under den tid då politiken över hela världen officiellt talat om att ‘sprida ägandet’ och ‘minska klyftorna’.

Sicket hyckleri.

Det finns en annan slutsats man kan dra av det här.

Det är inte underligt att de tio procenten som äger nästan allt, tycker att det där med skatt på ägandet inte är nån bra idé…”

Ja, en allt mindre grupp får ett allt större inflytande! En väldigt LITEN grupp får väldigt STORT inflytande. Detta är knappast demokratiskt.

Se tidigare blogginlägg ”Filantropin de har i USA och som nu kommer mer och mer i Sverige: underminering av social ansträngningar. En ny rörelse med löfte om att rädda världen genom att applicera marknadsmagin på den stora utmaningen att åstadkomma social förändring – eller varför företag inte kan rädda världen…” 

Fler och fler börjar se problemet med välgörenhet och demokrati. Även skoldebattören Diane Ravitch skriver om denna rörande skolan. Hon nämner bland knappt en handull andra amerikaner Bill och Melinda Gates. Se tidigare inlägget ”Den amerikanska skolhistorikern Diane Ravitch om filantrokapitalister i ‘Miljardärernas pojkklubb’ [vilket är exakt vad det är!!??] – om välgörenhet i skola och utbildning…” Se alla inlägg om filantrokapitalism.

Annonser

Entreprenören, är han alltid, vad han än gör, av godo? ”Förnyelse” – kodord för högervridning…

11 mars, 2011 § Lämna en kommentar

En snabbloggning så här på morgonkvisten… Notisen ovan hittar man också här.

Och om Sörlins artikel i Tiden kan man läsa:

”Fredrik Reinfeldts innovation som politiker är att han har gjort framtidslösheten till program. De frias visionslöshet är förstås också en berättelse, men en helt annan, och den handlar om de enskilda människorna. Inte om att världen, eller ens samhället, skall bli bättre. Oppositionen, de rödgröna, har gjort en strategisk felbedömning. De har försökt tala med människor som om dessa människor, medborgarna, vore just visionslösa. Men så är det inte, skriver Sverker Sörlin, idéhistoriker, professor vid Kungl. Tekniska Högskolan och författare.”

Men skulle Reinfeldt vara tydligare med vilket samhälle han vill skapa, så skulle människor sluta rösta på honom? Och det inser han samt högern.

Göran Greider skriver i ledaren ”Med Juholt tar rörelsen revansch”:

”Var står han i de tunga frågorna kring skatter, välfärd, ekonomi? Jag tror att han står där majoriteten i rörelsen står, d v s i en känsla av att partiet inte på länge vågat utmana borgerligheten tillräckligt mycket utan alltför anpassligt ställt upp på dess agenda. De som hoppats på ‘förnyelse’ av partiet lär således snart vädra sina besvikelser – men då ska man komma ihåg att själva ordet förnyelse inte är något annat än ett kodord för högervridning./…/

Jag tror att Reinfeldt kan få svårt att hantera denne jovialiske, men samtidigt snabbtänkte medelålders man. För han är snabb i tanken, han står stadigt mitt i en rörelse och just därför inser han antagligen att det är viktigt att mäta ut ett större avstånd till borgerligheten. Med honom kan rörelsen börja om. ”

Följande kommer från debattartikeln (som jag ännu inte kan hitta på nätet):

”Socialdemokratin i ingentingland –

Stellan Lindqvist, statsvetare och frilansskribent, fortsätter debatten om socialdemokratins framtid. ‘Först nu, när man närmar sig tjugoprocentstrecket och statsmakten som realistiskt mål avlägsnat sig, har det avslöjats vad som blev kvar: tomhet och vilsenhet. Hur gick det till?”

Lindqvist skriver om ett folkrörelseparti utan folk, men kan det bli ändring på det nu?

Se också ””En genuint praktisk socialdemokrat”, socialdemokrater i Dalarna om Håkan Juholt. (s) här verkar nöjda med valberedningens förslag. Och, jo, Juholt ger ett väldigt gott intryck. Jag tror att han kan visa hur verkligt färglös Reinfeldt är… Och förhoppningsvis visar Reinfeldt, Borg & Co färg alltmer med en ny socialdemokratisk ledare av den kaliber som Juholt verkar besitta. Och tillsammans med Carin Jämtin kan det bli rilktigt bra… 🙂

Jag tror inte heller man ska underskatta medelklassen, till vilken jag hör, vad gäller solidaritet. Vi är inte alls alla för höger. Inte ens en högervriden socialdemokrati! Men kanske gäller det att folkbilda ett antal år, tyvärr… Som Stellan Lindqvist skriver.

Jag tror fortfarande att den högerpolitik som förs bara gynnar de allra, allra mest välbeställda  och alltså inte medelklassen – heller. Jag tror på ett jämlikt samhälle, där allas resurser tas tillvara. Och där det inte bara är retorik utan verkligt innehåll i att ”alla ska med.”

Tillägg på kvällen:

Jag tror att den undersökning Jonas Olofsson refererar till är ”Building a Better America – One Wealth Quintile at a time.”

Välfärd är tillväxt – eller ska vi stanna vid status quo och nöja oss med det (en nedbantad välfärd som idag efter 4 år med nyliberalt/högerstyre)?

17 november, 2010 § Lämna en kommentar

Så mycket som rör sig här. Inne i en jobbmässigt hektisk period.

Men vill i alla fall blogga. Här följer några citat som fångar saker jag tycker vänstern borde jobba för, långsiktigt.

Lena Sommestad skriver några bra saker angående politik och samhället och framtida socialdemokrati (vänster) i synnerhet:

Modern forskning visar att tillväxt drivs av utbildning, hälsa och social tillit. Välfärdspolitik är tillväxtpolitik. Vi ser också att den progressiva idédebatten blomstrar i Sverige; bland unga intellektuella, i socialdemokratins sidoorganisationer, i tidskrifter och på seminarier. Socialdemokratins vision om jämlikhet och lika chanser bär, över generationer./…/

En kunskapsbaserad politik [baserad på modern forskning] för hållbar utveckling, buren av socialdemokratins tro på jämlikhet och alla människors lika värde.”

Ja, det här tror jag på: tillväxt drivs av utbildning, hälsa och social tillit, vilket också modern forskning visar. Hennes idéer behövs!

Och Marika Lindgren Åsbrink skriver:

”Nu är det rätt länge sen det var 90-tal. Allt det som var nytt då – friskolor, privata elbolag och 779 premiepensionsfonder att välja mellan, det är inte nytt längre. Det är inga nya, fräscha idéer, utan vardag./…/

Pendeln slog över – plötsligt skulle marknaden fixa allt. Och där är vi idag. Trots kraschad finansmarknad och galopperande klimatkris är ’marknaden’ det enda vi har att hålla i handen./…/

Det finns alltså all anledning att diskutera marknadens plats i välfärden. Det är angeläget att vi pratar om hur vi får mest valuta för våra skattepengar och en bra, likvärdig välfärd för alla. Det finns så mycket erfarenhet och empiri nu att vi skulle kunna göra ordentliga utvärderingar av vad marknadstänket har inneburit för välfärden. Vad har blivit bättre? Vad har blivit sämre? Vad har blivit dyrare? Billigare? Etc. /…/

Socialdemokratin har inte hittat en tydlig linje i den här frågan. Förhoppningsvis gör vi det under den pågående kongressen. Jag kan förstå att borgerliga ledarskribenter sätter stämpeln ’tillbaka till 1970-talet’ och ’de vill förbjuuuda vinster!’ på allt som andas det minsta ifrågasättande av status quo. Jag tycker att det är lite mer konstigt att socialdemokrater ibland reagerar på samma sätt.”

Kajsa Borgnäs i krönika i Tiden:

”Varför handlade valrörelsen om skatter? För att Moderaterna ville prata om skatter och de var starkare än vi. För att människor som lever belånade till tänderna bryr sig om skattesänkningar eftersom de inte har någon möjlighet att påverka räntan.

För att i konsumtionssamhället är det en del av konsumtionskulturen att själv belöna och bestraffa välfärdsverksamheter man gillar eller ogillar – därav fascinationen för tjocka plånböcker och tunna statsbidrag.

För att skattepolitiken är det stora politikområde där skillnaderna är som mest tydliga mellan höger och vänster idag. Högern vill sänka skatterna och vänstern vill inte sänka dem – lätt som en plätt./…/

I denna allt mer, i de principiella frågorna, oöverskådliga sammanblandning av marknad och demokrati (vi [socialdemokraterna] säger en sak och gör en annan) ställer gärna högern upp förenklade alternativ av typen ’ska vi betala mer eller mindre själva’? Här finns ett tydligt ’mer’ (M) [för de flesta av deras väljare har mer än väl råd att göra detta och, ytligt sett,inget att tjäna på att solidariskt bidra har de kommit att anse mer och mer] och ett mer tvekande ’tja’ (S)[därför att de inte litar på sin grundideologi och att den i längden bär]  – en konflikt som visat sig vara lagom begriplig just i valtider./…/

I en annan skrift,’Why socialism?’ från 1949, skriver Albert Einstein att ekonomi inte är som astronomi, det finns inga ’upptäckbara’ och för evigt sanna lagar som ekonomerna gör bäst i att hålla i handen. Einstein tog för övrigt, på ålderns höst, avstånd från den mycket effektiva bomb för mänsklighetens utplåning han var arkitekten bakom.

För en tid sedan gick Alfred Rappaport ut och sade sig ta avstånd från systemet med ’shareholder value’ i företagen, mannen som namngav och gav sammanhang åt det system som gör att företagens börsvärde rusar i höjden så fort anställda sägs upp, har nu alltså ångrat sin enögdhet [se intressant, bra blogginlägg om kvacksalvarekonomer] och uppmanar världens samhällsekonomer att tänka bortom hans destruktiva logik.

Vi ser stora mäns sanningar falla samman omkring oss. Bankdirektörer ångrar sin ansvarslösa utlåning. Spekulantmiljardärer uppmanar till reglering av finanskapitalismen. Nationalekonomer ifrågasätter både den enda och den tredje vägens politik.

Plötsligt är socialdemokratins historiska kritik av den huvudlösa marknaden på var mans läppar, finanskapitalismens Berlinmur har fallit. Men när socialdemokratin likt Orfeus vänder sig mot sin gamla följeslagare på väg upp ur underjordens mörker, upptäcker vi till vår fasa att hon försvinner i en annans famn./…/

… de allra flesta, även Thatcher till slut, inser nog att individen och samhället behöver varandra för att växa. Det är att individen stympas som är kapitalismens största illdåd. Att människan bryts ned i delar, produktiva eller improduktiva, och belönas efter hur väl hon förmår dela sig itu.

Plånboksväljaren /…/ Hon är antingen det ena eller andra, aldrig hel och hållen, hon är enkel att förstå och det enda sätt dagens politiker vågar närma sig henne på är genom att säga ’du får ytterligare några ödsliga kronor att skramla med i plånboken om du lägger din värdefulla röst på mig’./…/

… det är Moderaterna, denna grånade stofil, som får mandatet att förändra (eller förvalta eller vad det nu kallades, det att bestämma hur det skulle bli). Men visst är det logiskt att medborgaren blir plånboksväljare i marknadssamhället – när allt kan och måste köpas för pengar, blir pengar naturligtvis viktigare i var mans liv./…/

Inget begrepp har varit så populärt de senaste decennierna som ’förnyelse’. Förnyelsen har tagit oss kors och tvärs över det politiska spektrat. Inget har varit heligt, bara det varit nytt. Nu hoppas vi att ytterligare förnyelse ska ta oss ur vår förvirrade rotlöshet./…/

Det viktigaste i den nyaste förnyelsen är inte att det är nytt, utan att det är sant – att vi orkar säga vad vi menar och vågar göra som vi säger.”

Leif Jakobsson skriver:

”I takt med att jämlikhetsidéerna pressats tillbaka har klassresan som idé blivit mer dominant i vår politik än offensiva reformer som tar sikte på att förbättra arbetsliv och vardagsliv för flertalet. Det faktum att klyftorna ökat har ju också gjort klassresan attraktivare för många./…/

Huvuduppgiften måste vara att ta itu med människors problem här och nu – i de jobb de har eller som andra måste ta över. Då krävs det att arbetsmiljö, trygghet i anställningen, inflytande, arbetstiden och många andra klassiska maktfrågor på arbetsmarknaden prioriteras mycket högre. För det är på dessa områden vi måste ta oss an klassamhällets praktiska uttryck. En offensiv bostadspolitik är självklart också viktig för att erbjuda mera jämlika livsvillkor.

Frågor om anställningstrygghet, arbetstider, arbetsmiljö och villkor på jobbet i övrigt förknippas ofta enbart med traditionella LO-yrken. I själva verket visar TCO att oron för att bli arbetslös är större hos deras medlemmar än LO:s. De stora tjänstemannagrupperna har en minst lika pressad arbetssituation som arbetare, men deras problematik individualiseras oftare. Den får inte heller politiska uttryck på samma sätt som LO-gruppernas eftersom LO använt det facklig-politiska samarbetet med socialdemokratin till att förbättra vardagen för sina medlemmar.

Vi vet att väldigt många tjänstemän har en mycket pressad arbetssituation och att många ställer upp med obetald övertid för att klara och behålla jobbet. Vi vet också att många bränner ut sig i jobbet och i karriärspiralen. De flesta vill ha ett balanserat liv med både arbete och familj men kraven ökar och konkurrensen hårdnar.

Det är bara att erkänna att vi socialdemokrater inte har ägnat tjänstemannagruppernas vardagliga problem på jobbet och i livet i övrigt tillräcklig uppmärksamhet och än mindre presenterat en politik för förbättring.”

Ja, det där med individualisering av problem…

Och slutligen läs Bengt Göransson om hans syn på politik och i synnerhet socialdemokratin.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Why socialism?reflektioner och speglingar II....