Om löften att “balansera budgeten”, (o)benägenhet att skapa konsensus i en verklig demokrati och vikten av att rösta och verkligen ta reda på vad politiker avser att göra…

21 mars, 2011 § Lämna en kommentar

 
Video från Citizentube.

[Uppdaterad på kvällen, se slutet].

Diane Ravitch skriver i sin artikel “Eight Civics Lessons from Governor Walker” det som följer nedan, i min snabba översättning.

Guvernör Scott Walker i Wisconsin har gett nationen några väldigt viktiga medborgarlektioner. Priset är högt, men vi borde genom exempel vara uppmärksamma på det han lär.

Den första lektionen: medborgare borde inte låta sig föras bakom ljuset av retorik. Guvernör Walker sa att staten var luspank. Han sa att offentlig sektors arbetare måste bidra mer (själva) till kostnaderna för sina pensioner och sjukvård, samtidigt som han delade ut generösa företagsskattelättnader för samma summor. Genom att använda (den omvända) Robin Hood-metoden så tog han från medelklassen för att göra dem som (redan) har makt rikare. Fackföreningarna gick omedelbart med på att betala det guvernören föreslog, och med det innebar att de skar ner fullständigt på sin kompensation, men guvernören accepterade inte ett ja som svar. Han var fast besluten att knäcka facket, trots att inga finansiella frågor var inblandade längre (i och med att facket gick med på att skära ner på sina förmåner för att rädda budgetunderskottet)

Lektion två: det är väldigt viktigt att rösta. Bara 51,7 % av de berättigade röstande i Wisconsin röstade i valet förra november och det slutade med en guvernör och en lagstiftning som ställer till förödelse i styret av staten och decimerar vitala offentliga tjänster.

Lektion tre: röstande bör lyssna noga på kandidaterna och fråga om detaljer gällande deras avsikter om vad de avser att göra om de vinner. Scott Walker lovade att balansera budgeten men han avslöjade inte att hans avsikt var att slita bort kollektiv förhandlingsrätt från offentligt anställda arbetare. Journalister och medborgare borde ha frågat hur han planerade att balansera budgeten.

Lektion fyra: politik i en demokrati är annorlunda än politik i en auktoritär stat. När det finns en stark opposition mot maktens beslut så förhandlar man och kompromissar. Förhandling och kompromiss är inte tecken på svaghet, utan på den benägenhet som behövs för att skapa konsensus.

Mitt tillägg: Auktoritärt fattade beslut riskerar att ge bakslag (och i värsta fall en pendling mellan ytterligheter).

Lektion fem: ledare i en demokrati krossar inte sin opposition. Politik är inte krig. Ledare kanske inte är överens med människorna ‘på andra sidan gången,’ men i slutet av dagen så erkänns de som ’min lojala opposition’, inte som min fiende. Den hövligheten är hjärtat i vår demokrati. Valda tjänstemän/befattningshavare tillintetgör inte dem de inte är överens med.

 Lektion sex: medborgare borde inte tro på politiker som pratar om ‘skolreform’ men som redan nu planerar att skära 1 miljard dollar från statens utbildningsbudget, medan de privatiserar offentliga skolor. Skolor kommer att bli ödelagda av nedskärningarna. Klasstorlek kommer att stegras våldsamt. Program som barn behöver kommer att bli bortrensade.

Och aktörer som är för vinst kommer att hitta sätt att göra pengar på den trängda situationen.

Lektion sju: guvernör Walkers attack på lärare har sporrat miljoner demoraliserade lärare över hela nationen. Faktumet att Wisconsins lärare organiserade sig och protesterade, ställda ansikte mot ansikte med oöverstigliga odds, har inspirerat deras kolleger över hela nationen. Lärare inser att det inte bara är deras kollektiva förhandlingsrättigheter som är satta på spel, utan även deras profession. Wisconsin kommer att förlora många äldre lärare – de duktiga lärarna i varje skola – som kommer att gå i pension för att rädda sina pensioner, sin säkerhet på äldre dagar.    

Lektion åtta: I sin ansträngning att tillintetgöra offentliganställdas fackföreningar så gör guvernör Walker gemensam sak med andra republikanska guvernörer, inkluderande dem i New Jersey, Ohio, Idaho, Tennessee och Indiana liksom på andra håll. Det är dags att påminna dem om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 och dess artikel 23:4 som säger

’Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.’

När deklarationen gick igenom avstod bara åtta nationer, inte bara Sovjetunionen, utan också Sydafrika – som opponerade sig mot rasjämlikhet – och Saudiarabien – som opponerade sig mot löftet om religiös tolerans.

Guvernör Walker och hans mot-facket-guvernörer har alltså bestämt sig för att ödelägga en av pelarna i ett demokratiskt samhälle: rätten att gå med i facket för att skydda sina intressen. Totalitära samhällen förbjuder fackföreningar helt och hållet eller skapar falska fack utan några gemensamma förhandlingsrättigheter. Inte en klubb som goda amerikaner skulle vilja ansluta sig till!

Genom sitt negativa exempel så har guvernör Scott Walker påmint oss om rättigheterna och skyldigheterna som medborgare, om vikten att stå upp för barnens rättigheter att få gå i bra offentliga skolor och om farorna för vår demokrati med den väg som han har dragit upp för sin stat.

Mitt tillägg: och man borde förbjuda barnaga både i skola och hem i alla USA:s stater (liksom i alla världens länder, där detta förbud ännu inte finns). Det som kanske är det allra mest grundläggande för att få en bättre värld. Barn som slagits (eller misshandlats på andra sätt; känslomässigt, sexuellt, något som förekommer i Sverige också liksom tyvärr förmodligen fysisk misshandel även om den är förbjuden) riskerar att fungera sämre och/eller själva bli misshandlare, om de inte har turen att få adekvat hjälp. Men att återhämta sig kan ta avsevärd tid och kräva hårt arbete, en tid och ett arbete som de skulle kunna ha använt till något annat både för sig själv och andra.

Nu är det dags att vi drar lärdom från dessa samhällslektioner och får vår demokrati tillbaka på rätt spår.

Tillägg på kvällen: Jan Thavenius skriver ”Medborgare, din tid är ute!”:

”Skolan spelar en vital roll i demokratin. I skolan ska unga människor skaffa sig kunskaper om historien och samhället, möta människor av olika slag, öva sig att lyssna på varandra, lära sig att ge och ta argument och mycket annat. Skolan är en del av offentligheten, ett gemensamt rum i samhället, som i sin tur är avgörande för demokratins kvalitet. Om offentligheten blir mer och mer marknad, blir medborgaren mer och mer kund.

På många håll flyttar nu det privata kapitalet fram sina positioner i skolvärlden och offentligheten förlorar alltmer av makten över skolan.

I Storbritannien har David Camerons regering planer på tidernas privatisering. Vi har bara sett början på en toryideologi som löper amok, skriver Polly Toynbee i The Guardian. En lag förbereds som kommer att göra att alla offentliga tjänster inklusive skolan kan öppnas för anbud. Offentlighet på entreprenad med andra ord. Om detta blir verklighet, kommer det att innebära all makt åt det privata kapitalet.”

Maria Bergholm-Larsson i ”Skola under ockupation”:

”TV 1 succéserie om skolan klass 9A gör mig deprimerad. Skolpedagogernas hela inriktning gäller betygen. Ingen av superpedagogerna tycks ifrågasätta om det finns andra viktiga eller t.o.m. viktigare faktorer som kan mäta elevernas situation i skolan, förståelse, nyfikenhet, glädje över nyförvärvad kunskap. Entusiasm över att världen öppnar sig mot nya horisonter! Här gäller det enbart att klättra upp från G till VG eller från IG till VG.

Detta är vad välfärdslandet Sverige kan åstadkomma enligt Björklunds recept. Vi som skulle ha råd med en skola som rymmer hela människan. Där både intellekt och känsla, moral och skaparlust skulle få plats. Man får perspektiv på den svenska skolpolitiken, när man som jag kommer från en resa till Israel och Palestina.”

Läs Sverker Sörlins jättebra artikel ”Jan Björklunds skolpolitik leder till ökade klyftor”:

”Kunskap i skolan. Oemotsägligt. Därför så bra. Som slagord.­ Man måste ge Jan Björklund och hans rådgivare det ­erkännandet. Men blir det mer kunskap?

Björklunds idé om kunskap har inga riktiga finesser och ringa stöd i forskning. Den har några grova beståndsdelar. Mät kunskap tidigt och ofta. Skilj ut de högpresterande från de svaga, för dem gärna till andra skolor med elitklasser. Skilj tydligt mellan teoretiskt och praktiskt. Låt ‘de praktiska’ gå yrkesprogram, bli lärlingar. Låt helst inte människor få en andra chans, minska kraftigt på komvux.”

Se också Kjell Rautio i ”Vinden vänder – nu ifrågasätts marknadsfundamentalismen!”:

”Den ’svenska modellen’ är inte längre särskilt effektiv eller jämlikhetsgenererande. Istället används begreppet allt oftare, i den internationella politiska debatten, av högerkrafterna när de argumenterar för ökat utrymme för marknadsmekanismer i demokratiskt styrd verksamhet.

Det är nu hög tid att ifrågasätta och kritiskt granska detta sätt att ’leka butik’ med våra skattepengar [är detta ansvarsfullt användade av våra skattepengar, de pengar vi skattebetalare betalat i skatt?], som det ju egentligen är frågan om. Här är den analys som görs av socialdemokraternas kriskommisssion både uppfriskande och hoppingivande. Nu ansluter sig dessutom allt fler forskare till dessa insikter. Senast var det Sverker Sörlin och Jesper Meijling som på DN-debatt i söndags ’tog bladet från munnen.’”

Annonser

Privatiseringar och deras föregivet goda effekter…

20 mars, 2011 § Lämna en kommentar

Ett samtal med en mig närstående boende på andra sidan atlanten fick mig att fundera igen över privatiseringar och sjukvård, inte minst att privatisera sjukhus.

Och inledningsvis förstår jag mig inte alls på privatiseringen av apotek och det om konkurrensens påstått goda effekter på kostnader och service. I den del där en nära släkting bor finns bara apoteket Hjärtat. Man har helt enkelt inget att välja på i minst tre orter på över 6 mils avstånd. Är det konkurrens? Till och med en äldre vän, som allra mest troligt röstat på alliansen, förstår sig inte heller på denna privatisering. Dessutom så berättade en kvinna som har en väninna som jobbar på apotek att efter privatiseringen så har fortbildning/kursande dragits ner. Om detta är sant, innebär inte detta att personalen riskerar att på sikt bli mindre kunnig?

Nyligen var jag med min pensionerade mamma på apoteket i hennes hemstad. Snarare satt jag och väntade ute i bilen på henne. Det dröjde, så hon kom ut och lämnade av toalettartiklar hon köpt och sa att det var en lång kö fortfarande. Hon knallade in med och jag följde med och vi fick vänta ytterligare. Slutligen kom vi fram till kassan och mamma lämnade in sitt recept. Det tog ytterligare tid att få medicinen. Somlig hade bytts ut (mot billigare sort?). Kvinnan på apoteket började också en utläggning om nytt datasystem som de hade fullt sjå att lära sig att behärska. 

Väl ute i bilen utgöt sig min mamma, som inte är den som klagar i första taget, om vilken tid allt tog. Till saken hör att min mamma jobbade som sjukköterska de sista dryga 10 åren innan pensioneringen och jobbade mot apoteket på vårdcentralen, så hon borde ha saker att jämföra mot.

Nå, för att återgå till den mig närstående personen, så berättade han om en gemensam bekant, en man som närmar sig 70 år (egen småföretagare och fortfarande arbetande) som precis fått en defribillator för hjärtat.

”Jag frågade doktorn vad defibrillatorn kostade”,

sa vår vän.

Doktorn hade ingen aning. Men vår vän hade en systerdotter vars man jobbar med att göra defibrillatorer, så vår vän ringde upp honom.

”Jo, de kostar 23 000 dollar [ca 161 000 kronor] om du köper mer än 6 stycken. 29 000 dollar [203 000 kronor] om du köper en.”

Båda mina vänner tyckte detta var väldigt dyrt.

”En defibrillator kan inte kosta mer än din mobiltelefon att producera!”

menade min vän.  

Tja, inte vet jag. Förmodligen är marknaden för mobiltelefoner mycket större än för defibrillatorer, men… Kan de kosta nästan 34 gånger MER?

Och hela proceduren att få en defibrillator för hjärtat kostade 86 000 dollar dvs. litet drygt 600 000 kronor. Inte vet jag, kanske är detta vad det kostar också på våra sjukhus.

Blir detta billigare gjort av ett privat sjukhus – som finansieras av försäkringsbolag? Och hur många människor som har betalt dyra sjukförsäkringar vill inte ha ”valuta” för pengarna? Vissa riskerar överutnyttja sjukvården i dylika system och andra att underutnyttja den. Vissa hinner bli riktigt, riktigt sjuka innan de äntligen går till doktor eller sjukvård och när de väl gör det blir kostnaderna kanske mycket större än om de gått i ett tidigt skede.  

Läs slutligen Ett hjärta RÖTT i ”Våga analysera (M)arknadsexperimentet”.

Och om det är som på andra sidan atlanten och privatiseringen av skolor där, apropå citat i Ett hjärta RÖTTs postning,  så har denna inte gett det utfall som lovats enligt Diane Ravitch. Ur tidigare bloggning och mitt relaterande av en artikel på engelska:

”…löftena har inte infriats. De flesta studier på ‘friskolor’ erkänner/tillstår att de kraftigt varierar i kvalitet. En större utvärdering av ‘friskolor’ fann att i jämförelse med vanliga offentliga skolor så fick 17 % av ‘friskolorna’ högre testpoäng, 46 % hade förbättringar som inte skilde sig från sina offentliga motparter och 37 % var påtagligt sämre.”

 Storstad skriver i ”Marknad vs demokrati” (Ett hjärta RÖTT tipsar om Storstads inlägg och båda refererar till DN-artikel av Jesper Meijling och Sverker Sörlin):

Jesper Meijling och Sverker Sörlin skriver en fullkomligt fantastisk artikel på DN Debatt  idag (alla måste läsa!)

Liksom Kriskommissionen nyligen (s. 16) föreslår Meijling och Sörlin att de omfattande reformerna som ägt rum i offentlig sektor de senaste decennierna, med syftet att införa marknadsmodeller på nya områden, nu måste utvärderas. Det finns alltför många tecken på att mycket inte blev som det var tänkt – elpriserna skenar, tågen går inte, och skolresultaten sjunker. För att bara nämna några exempel. Flera av de reformer den borgerliga regeringen nu genomför väntas också få negativa följder – både omregleringen av Apoteket och Bilprovningen leder till högre priser.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Sverker Sörlinreflektioner och speglingar II....