Ett nyårslöfte eller en nyårsföresats för de rika?

31 december, 2010 § Lämna en kommentar

[Uppdatering med länkar 1 januari, se slutet av postningen, samt viss redigering i tidigare text]

Sam Harris skriver i ”A New Year’s Resolution for the Rich” eller ”Ett nyårslöfte för de rika”:

”Medan USA har lidit under den värsta recessionen i mannaminne så har jag [personligen] väldigt få finansiella bekymmer. Många av mina vänner är i samma position: de flesta av oss gick på privata skolor och bra universitet och kommer att kunna ge samma möjligheter till våra egna barn.

Ingen i kretsen närmast mig har en familjemedlem som tjänstgjort i Afghanistan eller Irak. Faktum är att i efterdyningarna av 11:e september 2001, så var den enda försakelsen vi ombads göra för vårt älskade fosterland att shoppa.

Nästan ett decennium har gått sedan dess, medan vår nations inflytande och infrastruktur faller sönder timme för timme så har vi som haft lyckan att faktiskt leva den amerikanska drömmen – snarare än att blott och bart bara drömma om den – blivit besparade varje olägenhet.

Nu får vi höra att vi snart ska få stora skattelättnader för alla våra problem. Vilket är det ord som detta utlöser i mig?

Tänk dig att sitta säkert i en livbåt, medan ett otal andra människor drunknar, bara för att få veta att en annan livbåt säkrats för att ta ditt bagage till stranden…”

Han skriver vidare att:

”De flesta tycker att minskandet av denna skatt [estate tax, vilken handlar om efterlåtenskap efter en person som saknar arvingar, pengar som då går till staten, denna kallas ibland dödsskatt och rör bara de allra, allra rikaste], vilken rör bara 0,2 procent av befolkningen, ska ha högsta pprioritet hos den nuvarande kongressen.”

Ja, tala om proportioner! Finns det inte BETYDLIGT större problem och viktigare saker att ta itu med för gemene man?

”För att göra saker än värre så har amerikaner en närmast religiös tro på något kallat ’förlitande-på-en-själv’. De flesta verkar tycka att medan en människa inte är ansvarig för de möjligheter han får i livet, så är envar helt och hållet ansvarig för vad han/hon gör av dessa möjligheter. Detta är utan tvekan en falsk syn på hur det är att vara människa.

Om man tar i beaktande levnadshistorierna för vilken ’self-made’ amerikan som helst, från Benjamin Franklin och fortsatt, så kommer man att finna att hans lyckanden helt och hållet var beroende av hans bakgrundsförhållanden, vilka han inte skapade själv och från vilka han bara var förmånstagare./…/

Hur mycket heder förtjänar jag för att inte ha Downs syndrom eller någon annan sjukdom/störning, som skulle göra mitt nuvarande arbete omöjligt?/…/

En del läsare kommer att påpeka att jag är fri att donera pengar till statskassan redan nu. Men sådana enstaka offer skulle bli ytterst ineffektiva.”

Ja, exakt!

Se Harris hemsida här.

Kommer nog att uppdatera denna postning med länkar till så många artiklar jag kan, av alla dem jag samlat sedan jag senast gjorde en bloggpostning.

Jag gillar INTE det som sker i dagens Sverige. Och tycker oerhört illa om vår nuvarande regering. [Tillägg på kvällen 1 januari: se Storstad i ”Att vantrivas i samtiden” samt Ett hjärta RÖTT i ”Reinfeldts inbrytningar i välfärden…” ].

Tillägg 1 januari: Göran Greider skriver i ledaren ”Nyårstankar på en myr”:

”Terrorn ingår i den värld av förnyad imperialism och förnyad fanatism som vi i snart tio års tid vistats i./…/

Medierna är ingen opartisk spegel av vår tid, och då inte bara för att de domineras av borgerligheten. Nej, medierna formar oss, på djupet. De har lärt oss att bry oss mer om ansikten och personligheter än om ideologier. De har lärt oss att verkligheten blir riktigt verklig först när den melodramatiseras och hollywoodifieras./…/

… kombinationen av en allt mer nervittrad social rörelse och hela kraften hos den mediala apparaten – där nyhetscheferna konsekvent tyckte att exempelvis Rut var viktigare än arbetslösheten – pulveriserade det som återstod av en idé om solidarisk samhällsgemenskap.

Detta är faktiskt läget i svensk politik just nu: Tillräckligt många människor anser att det är viktigare med några extra skattesänkarkronor i plånboken – än ett trygghetssystem som respekterar människor som drabbats av svåra sjukdomar. Någon kallade valet för ett ego-val. Det är värre än så. En orgie av egoism pågår i det här landet. Regeringen Reinfeldts största framgång är denna: att den fått tillräckligt många människor att helt enkelt förtränga de sociala problemen.”

Se Robert Sundberg i ”Leve president Reinfeldt”, Sofie Wiklund i ”Det är dags att resa sig” och ”Arbetaren har fått en prislapp på sitt huvud” samt Tvärdrag i senaste temanumret ”Det här är socialdemokrati” . Se också nyabrittas i ”Hur ska det gå???” om en 40-årig man och den nya sjukförsäkringen.

Annonser

Om eliter som smickrar sig med att fattigdom och andra tillstånd är självvalda tillstånd…

30 oktober, 2010 § Lämna en kommentar

Fler videor med Ehrenreich om positivt tänkande.

Barbara Ehrenreich skriver på sidan 212 i sin bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” om att de västliga eliterna de senast århundradena eller åtminstone sedan den protestantiska reformationen har smickrat sig själva med tanken att fattigdom är ett självvalt tillstånd.

Kalvinisterna såg det som en följd av lättja och andra dåliga vanor. De positiva tänkarna skyllde på en medveten oförmåga att bejaka överflöd. Socialhjälpstagarna tvingades ut i lågbetalda arbeten delvis därför att det antogs förstärka deras självkänsla.”

För att de hade jobb, om än minimalt betalt??

”Avskedade arbetare och sådana som snart skulle avskedas utsattes för motivationsföreläsare och motivationsträning.”

Så de inte skulle ifrågasätta förhållandena, utan istället (vare sig det var berättigat eller inte) ifrågasätta sig själva.

”Men den ekonomiska härdsmältan borde en gång för alla ha tillbakavisat tanken på att fattigdom var ett personligt misslyckande eller något dåligt fungerande sinnestillstånd. Köerna på arbetsförmedlingarna och hos de kyrkor som delade ut gratis måltider innehåller människor som anstränger sig och sådana som inte gör det, både vaneoptimister och kroniskt deprimerade.”

Inte bara i Sverige utan också i USA har människor blivit hjärntvättade med alla dem som utnyttjar systemen, något jag till min häpnad upptäckt via min pojkvän som är amerikan och boende i USA!

Men hur är det med det egentligen? För att inte tala om det med kollektiv bestraffning istället för att skapa ett system där de som utnyttjar systemet hindras från att göra detta. Är det tvunget att förändra systemet till det sämre – för alla?


Ehrenreich skriver vidare:

“När och om ekonomin återhämtar sig får vi aldrig tillåta oss att glömma bort hur utbredd vår sårbarhet * är, hur lätt det är att hamna i en spiral ner mot utblottande. Lyckan är naturligtvis inget som är garanterat ens för dem som har för mycket, är framgångsrika och älskade. Men att lyckan inte är det självklara resultatet av lyckliga omständigheter betyder inte att vi kan finna den genom att göra en resa i vårt inre och ompröva våra tankar och känslor.”

Där andra moralistiskt står och pekar finger åt oss och menar att vi måste ta oss i kragen och att vår situation är självförvållad, även fast den beror på strukturella saker.

Se Ett hjärta RÖTT i ”Sortering av sjuka i A- och B-lag.”

Ehrenreich skriver vidare:

”De hot som vi stå inför är verkliga och kan bara bemästras genom att skaka av sig självupptagenheten och ta ställning i världen. Bygg upp fördämningarna, skaffa mat åt de hungriga, hitta en bot, stärk ’alarmpersonalen’! ** Vi kommer inte att lyckas med allt detta, i varje fall inte på en gång men – om jag får sluta med min egen hemlighet om lyckan – vi kan ha det fint medan vi försöker.”

*den norska läkaren och professorn medicin Anna Luise Kirkengen refererar till den judiske filosofen Avishai Margalit i sin bok ”Inscribed Bodies” och skriver om saker som är tillämpbara inte bara i medicinen tycker jag, trender i samhället går igen bland annat i medicinen, där man lägger (hela) ansvaret på individen. Detta betyder inte att jag tycker att vi som enskilda individer inte har något ansvar över huvudtaget för något (fast detta är ämne för en annan bloggpostning):

”He [Margalit] finds it more fruitful to construct a negative argument, based on the fact that human beings share the morally relevant characteristic of being ‘something which can be humiliated’. This negative argumentation, he states, far surpasses in usefulness all of the positive ones /…/

According to Margalit, human beings no longer have Truth, God, Wisdom, Language, or the Law of Nature or History in common.

Paradoxically, however, they do all share the ability to be humiliated.

[paradoxalt så delar vi alla förmågan/egenskapen att bli förödmjukade].

A decent society is reflected, according to Margalit, in the way its institutions meet the most vulnerable of its members – or its non-members. Any measures which marginalize people stigmatize them.

[ett anständigt samhälle reflekteras, enligt Margalit, i det sätt dess institutioner möter de mest sårbara av dess medlemmar – eller dess icke-medlemmar. Varje åtgärd som marginaliserar människor stigmatiserar dem].

And a stigma is the public sign of deviation from the norm, be it the norm of honor, mores, gender, race, faith or function.

[och ett stigma är det offentliga tecknet på avvikelsen från normen, må det vara hedersnormen, seder, kön, ras, tro eller funktion].

Regarding the concepts of honor, self-respect and self-esteem, Margalit writes:

‘A humiliating society is one whose institutions cause people to compromise their integrity,’ and, ‘a decent society is one whose institutions do not violate the dignity of the people in its orbit.

[‘Ett förödmjukande samhälle är det vars institutioner får människor att dagtinga med sin integritet‘, och ‘ett anständigt samhälle är ett vars institutioner inte kränker värdigheten hos människor i dess omloppsbana‘ (människor ska av skam tiga och inte med rätta, ifrågasätta!? Se rektorn som valde strid!!]./…/

Consequently there is a path from silenced humiliation in private to legitimized humiliation in public. There is a link between the private experience of being made to feel worthless – through domestic abuse [physical, sexual and emotional abuse and violation], subordination, exploitation, neglect or deprivation, and the public doom of being unworthy to receive help.

[Följaktligen finns det en väg eller förbindelse mellan den tystade privata förödmjukelsen till legitimerad offentlig förödmjukelse (som i inte klart utsagt eller öppet uttalat samhälleligt bifall). Det finns ett samband mellan den privata upplevelsen av att ha blivit gjord värdelös – genom familjevåld (som existerar i alla samhällsklasser och som omfattar fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld), underordning, utnyttjande, försummelse eller berövande, och det allmännas dom att vara ovärdig att få hjälp].”

Ja, det där med empatiunderskott.

** Se också igen om Naomi Kleins Chockdoktrinen apropå naturkatastrofer som Katrina (och hur dessa har utnyttjats för åtgärder människor annars inte skulle ha gått med på), där man redan innan varnat att vallarna som skyddade New Orleans var för veka för att klara en storm av Katrinas kaliber, en storm som också kom. De välbeställda kunde dock sätta sig i säkerhet lättare och fortare där, precis som i många andra katastrofer vare sig de är orsakade av naturen eller människor.

Jag skulle vilja länka till artiklarna ”Min vision är: bort med egocentrismen, egoism och rofferi” av Inga-Britt Hagström, Vansbro, ”Låglönepolitiken leder till ökad ojämlikhet – allt i syfte att pressa fram låglönejobb” av Robert Sundberg, samt ”Hon är sprätten på toaletten” om Sofia Arkelsten av Ulf Lundén.

Göran Greider skriver i ledare ”Shell ut Arkelsten” och Robert Sundberg också om Arkelsten i ledaren ”Upplev mer – Moderaterna”:

”… den nuvarande moderatledaren har ju gjort ett stort nummer av sådant som förtroende, inte minst vad gäller väljarnas förtroende för honom själv och hans finansminister. Att hans partis partisekreterare gjort saker som är föga förtroendegivande blir då ett problem.

Kanske står det och väger om Sofia Arkelsten kan sitta kvar som partisekreterare eller måste avgå. Hon kan inom kort blir tvungen att göra det senare. Om det blir det förra så kommer hon och hennes parti apropå gratisresorna till Medelhavsland, exotiskt land och spetsteknikbygge inte undan sådant som denna anspelning på tv-reklam just nu för Bredbandsbolaget:

Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. I Sofia Arkelstens fall var upplevelserna dessutom gratis och på riktigt till skillnad mot Bredbandsbolagets som kostar och utspelar sig på tv- och dataskärmar.”

Och Göran Greider skriver i svar på brev till ledarsidan på Greiders tidigare ledare ”Nya kritstreck måst ritas upp i sanden” (apropå socialdemokratin) där skriver om att vi borde sträva mot det holistiska samhället; att i strävan efter att [ensidigt] gynna helheten så riskerar insikten om de konflikter som finns i samhället, klass- och könsmässigt, att försvinna.

Han skriver i sin ledare:

”I valet 2010 var det således ett helt halvsekel sedan socialdemokratin formulerade en intellektuellt och praktiskt hållbar idé om hur samhället ska omgestaltas i progressiv riktning. Tacka fan för att partiet då saknar profil! /…/

… man lyckades inte visa att breda grupper har nytta och behov av en generös och generell välfärd./…/

Lösningen på sfinxens gåta är Socialdemokratin själv. Den måste återfinna en bärande idé om hur detta samhälle ska se ut. Den måste vara såväl röd som grön, men den måste gripa in i merparten av medborgarnas liv på ett entusiasmerande sätt. Den kan inte nöja sig med den borgerliga spelplanen, utan måste rita upp nya kritstreck i sanden.

Dessa kritstreck måste dras genom ett hårdnande arbetsliv och det måste dras genom de ekologiska utmaningarna – kort sagt röra sig i den terräng som den borgerliga fantasin inte vill ha med att göra./../

Nu avgörs det om Socialdemokratin börjar arbetet på att skapa en ny och egen agenda i svensk politik eller bara anpassar sig till den nu rådande. ”

Se också youtubekanal för CTA – Centrum för arbetslivsiniktad forskning vid Malmö högskola.

Kommentator till Ehrenreich-video först i inlägget (se om jobbcoacherna i Sverige):

”Jag tror att den poäng hon försöker komma med är att positivt-tänkande-konceptet, som det för närvarande praktiseras i det här landet, tjänar att maskera de fundamentala skavankerna i samhället och försöker träna medborgare att ’roll with the punches’ vara flexibla även visavi motigheter och att anpassa sig själva till orättvisa sedvänjor.

Långt ifrån att acceptera misslyckande, så uppmuntrar Ehrenreich till handling genom att vägra att skyla eller släta över dåliga saker och att genom detta skapa bättre, mer brådskande incitament för verkligt positiv förändring.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin stigmatizationreflektioner och speglingar II....