Allt hårdare samhälle – och några av de uttryck detta tar sig …

21 juli, 2015 § Lämna en kommentar

hårdare samhälle

Först artikeln ”10 Words Every Girl Should Learn – Socialized male speech dominance is a significant issue, not just in school.”

Var lär sig pojkar sitt sätt? Var får de sina normer ifrån? Och de pojkar (som troligen inte är så få) som inte vill eller kan leva upp till de här idealen vilken självbild får de? Kanske är mansrollen i större förändring än kvinnorollen idag och då slår det över för många män? Kvinnor hakar också på detta på liknande sätt. Vad har de i bagaget?

Lukas Ernryd skriver i Kristianstadsbladet om hur ”Kvinnoföraktet är numera en del av fredagsmyset. Hatet mot kvinnor i Sverige svämmar över. Allting verkar ha eskalerat i sommar. Nu är det okej att säga att man vill våldta och mörda”:

”… hatet flödar inte längre bara på internet. Det stannar inte längre vid tangentborden bakom skärmarna.

Min vän A berättade att hon var på en fest i förra veckan. Hon stod i köket och samtalet handlade om politik. Gudrun Schymans namn kom upp och en kille sa ‘om jag hade träffat på henne så hade jag våldtagit och mördat den jävla horan’.

För fem år sedan hade kommentaren varit den mest hatiska som yttrats i Sverige den kvällen. Nu är det vardagsmat. Lika vanligt som tacos med köttfärs i slutet av arbetsveckan.

Kvinnoföraktet har sprängt nätet och frontlinjen är numera framdragen till fredagsmyset. Den finns i jargongen mellan män som vill förminska kvinnor som människor.

Min vän A kastade sig in i elden. Hon ställde sig centimeter från honom och påpekade vilken vidrig kvinnosyn han hade. Jag var inte på plats, men jag kan svära att det växte ut vingar på hennes rygg.

Den dåliga stämningen spred sig. Killen fortsatte med att uttrycka sig nedsättande om A:s utseende. Runt omkring tyckte folk att hon antingen överreagerade eller helt enkelt bara hade fel. Ingen i rummet tog hennes parti. Till slut drogs hon ut från köket.

Jag bara undrar: Vilka signaler skickar detta? Att det är okej att tysta kvinnor med hot om sexualiserat våld? Katarina Wennstam skrev i en krönika att ‘varenda tonårstjej som inte orkar göra sin röst hörd längre eftersom hon kallas hora är en förlust för ett fritt samhälle.’ Hon har helt rätt. Men det är mer än så. Det är en förlust för mänskligheten.

Det är långt ifrån alla män som säger som killen på festen. Vi kan slå fast det med en gång. Dock är det män som ligger bakom hoten. Det kan vi också konstatera. Sedan finns det en glidande skala. Det finns män som ger ryggdunkar åt de som uttrycker hoten, men det finns också ni som egentligen skulle vilja höja er röst.

Jag tror att ni är många. Ni fanns på den festen, det vet jag. Varför lät ni A ta kampen själv? Det är först när ni träder in och säger ifrån som verklig förändring kan ske. Jag vet att det är svårt, jag har själv låtit kommentarer flyga förbi som borde ha skjutits ner. Men det är just detta vi måste göra. Vi måste ställa oss vid sidan om A varje gång hon eller någon av hennes systrar blir kränkta.”

Ja, precis!

Lukas Ernryds twitterkonto.

I ”Inte alla män … men” kan man bland annat läsa:

”…problemet är dock att vi mer och mer sett ett solitt hat mot kvinnor. Från män. Från ganska många män. Och hot om sexualiserat våld. Från män. Från ganska många män. Mot kvinnor, enskilda namngivna kvinnor. De behöver inte ens vara speciellt kända. Utan de har vågat att säga vad de tycker. Men de kan också vara kända – som sjuttonåriga Zara Larsson – och då få en massiv våg av hat och hot om våldtäkt på sätt som gör att man mår illa. Och de som hävdar ‘men inte alla män’ tenderar att fortsätta med ‘man får ta leken dit man kommer’ eller ‘live by the sword die by the sword’ eller ‘som man bäddar får man ligga’. Väldigt ofta från män.

Alltså: kvinnor får skylla sig själva att de utsätts för hot om våldtäkt, om att bli överfallna och knullade i arslet, att deras barn ska bli våldtagna osv. För att de haft mage att hävda sin rätt att säga saker i det offentliga, för att de valt att använda sin möjlighet att uttrycka sin åsikt på sociala medier. För nåde den som hävdar att män ad hoc ska bli pekade på.

Ju längre tiden går så blir det svårare och svårare att värja sig mot att det finns nån sorts logik i att såna som Zara Larsson och andra faktiskt uttrycker ett manshat: ett hat mot män i grupp, mot män som definierar manlighet kontra kvinnlighet, mot män som hävdar att rätten att definiera verkligheten och hota kvinnor till tystnad då de vågar ha åsikter. Som genom att hävda att det är en ‘lek’ dvs. något som man ger sig in i utifrån uppsatta regler. Att det finns en naturlighet i att en kvinna som hävdar sin åsikt ska bli hotad. Det är den springande punkten.”

Läsa vidare i länken!

Och slutligen ”British politician shuts down sexist questions about her weight with the best answer ever. Liz Kendall wasn’t having it when a reporter for the Mail asked about her body.”

Kendalls svar var:

”Fuck off!”

Hennes twitterkonto, hemsida, facebookkonto samt om henne.

Uppdatering: Emma Thompson i ”Emma Thompson: sexism in acting industry is worse than ever. Oscar-winning actor says sexism and ‘forms of unpleasantness to women have become more entrenched and more prevalent’”

Om arbetslinjen…

26 juli, 2014 § Lämna en kommentar

Alliansens arbetslinjeaNej, den betyder inte att de som jobbar fått det bättre.

”Den som arbetar skulle få det bättre, lovade alliansen. Samtidigt lovade de att sjuka och arbetslösa skulle betala priset för att de med jobb får mer i plånboken. Arbetslinjen hette det.

Sagt och gjort: De som har jobb har lägre skatt nu, på bekostnad av sjuka och arbetslösa. En rysligt orättvis politik men i linje med vad de lovade.

Nu visar en ny ‘svartbok’ som LO publicerar att alliansen dock gjort det betydligt sämre för de som jobbar.

De har försämrat lagen om anställningsskydd (LAS). A-kassan har försämrats så mycket att den i praktiken slagits sönder. Alliansen har gjort det möjligt för arbetsgivare att anställa tidsbegränsat utan skäl till varför anställningarna är tidsbegränsade, vilket strider mot EU:s regler.

Regeringen har dessutom förändrat av provanställningsreglerna, vilket gör att fler unga är otrygga och kan sägas upp lite hipp som happ. De har också gjort arbetsgivarens ansvar för att hjälpa anställda tillbaka när de varit sjuka eller skadade mindre.”

osv

Vad har vi fått betala för litet mer pengar i plånboken? Ganska mycket skulle jag vilja påstå. Inte minst samhälleligt!

Kristian Lundberg om nyliberalismen och solidaritet …

26 februari, 2014 § Lämna en kommentar

dethararintemittlandKristian Lundberg i ”För mig är solidaritet en praktisk handling”. Vad mycket bra han säger!

”– En valfrihet innebär att man utan rädsla kan fatta ett beslut som också gynnar någon annan. Vi har tvingats in i att fatta beslut utifrån vår egen knapphet. Jag kan inte tacka nej till att lägenheten görs om till bostadsrätt för då kommer jag inte ha råd att bo kvar.

– Det handlar om alla de här mikrobesluten som vi har blivit tvingade in i, men som vi inte har valt, för vi kan inte välja bort det.

– Det är beklämmande. Den nyliberala kantringen som har skett och ägt rum under lång tid har inte mött motstånd på en ideologisk nivå. Vi reducerar oss själva till att svara på en felställd fråga.

Kristian Lundberg säger att han tror att människor skulle fatta andra beslut om de bara visste vad de valde mellan:
– Jag kan inte etiskt försvara att min son skulle gå i en sämre skola bara för att jag tycker att vi inte ska ha friskolor. Men valet är fel från början eftersom alla skolor ska vara lika bra. Alla har rätt till samma kunskap./…/

– Vi har tvingats in i en individuell klassresa, och i en individuell budget som vi som privatperson ska ha ansvar för. Medan vi helt har tvingats bort från det kollektiva allmänna bästa.

– Jag är inte förvånad över att de här breven skrivs. Jag tror att vi bara har sett toppen av ett isberg när det handlar om den sortens opinionsbildande verksamhet i smygundan./…/

– Vi lever i kvartalskapitalismens land… Med en samling anonyma människor som får sätta agendan. Vi får höra att marknaden kräver. Men ingen talar om vem marknaden är. Den rådande nyliberalismen talar, men den får inget svar. Det är rovdjurskapitalism.

– Jag har gång efter gång skrivit om den rättslöshet som finns i bemanningsbranschen. Men branschen behöver aldrig stå till svars. Till slut blir det som att man står ensam i ett rum och skriker – för det blir ingen polemik. De visar inte korten. Eftersom de äger de ekonomiska medlen så bara fortlöper det.”

I intervjun kan man vidare läsa:

”– Jag har länge haft en längtan efter att tala ideologiskt om det som nu äger rum. Det är en känsla som vuxit i takt med det systemskifte som har ägt rum bakom ryggen på oss, säger Kristian Lundberg.

Kristian Lundberg tar friskolorna som exempel. När deras vara eller icke-vara diskuteras ser vi det bara som en enskild sakfråga, inte som en del i en politisk helhet.

– I stället borde vi lyfta friskolorna till den större frågan: Har alla människor rätt till lika kunskap?”

Han menar att

”…ingen /…/ länkar ihop det som händer och ger övergripande systemkritik.”

Precis, vi ser det bara ur individens synvinkel, men det ena utesluter inte det andra!

”[Man] … kan tala om sakfrågan samtidigt som man talar om det större sammanhanget.”

Han tar ett exempel:

”– I somras kom den beklämmande nyheten från kvinnojourerna att på grund av ekonomiskt underskott var det 2 000 platser som inte blev tillsatta. Det innebär att 2 000 kvinnor som hade sökt om skyddat boende fick nej.

Förklaringen är ekonomisk – men svaret borde ju vara ‘man har alltid rätt att slippa bli slagen’.

– Vi behöver inte gå in i den ekonomiska frågan. Har alla människor rätt till att vara grundtrygga? Ja, det har man. Då får man betala för det. Vi svarar hela tiden i form av ekonomi. Vi har förvandlats till något slags mikrokosmos med budgetansvar.

Vem är det du har i åtanke när du skriver de här texterna?

– Å ena sidan tänker jag på dem som är föremål för texten. Jag vet vilken betydelse det har att få berätta eller vittna om vad man har upplevt. Det är ett övergrepp i sig att inte ha en kanal utåt.

– Jag har också skrivit för alla de människor som jag upplever längtar efter berättelsen om ett Sverige där vi inte längre känner oss hemma, men inte riktigt förstår vad som har skett.

Ingen ställde frågan: ‘Vill vi spara pengar eller ha vanvård?’.

Den här valfriheten är så felformulerad och den har varit så kortsiktig i hur den röstades fram. Vi lever i fritt fall utan att förstå vad som har skett.”

‘Recept för att privatisera offentlig utbildning’ eller ‘hur man förändrar nationens skolor’. Är begrepp som ‘valfrihet’ och ‘entreprenöriellt lärande’ högerns motsvarighet till det vänsterflum som bland annat förre chefredaktören för DN Hans Bergström kritiserar?

6 november, 2012 § 8 kommentarer

Lärare i USA i en snabböversättning (i ren ilska, vill försöka förmedla något av hur diskussionerna går i USA, tycker mig se vissa paralleller här):

Här är ett satiriskt ‘Recept för hur man förändrar nationens skolor.’

Jag har jobbat som lärare i staten Washington i 33 år och arbetar nu i kampanjen för att stoppa charterskolinitiativet i staten Washington [charterskola är en skola i USA som drivs med en form av skolpeng].

Det ser inte bra ut att Bill Gates med vänner spenderar 9 miljoner dollar [ca 63 miljoner kronor] på annonser/reklam (vi har inga annonser) [gäller detta bara staten Washington eller hela USA? Är ‘vi’ kampanjen att stoppa charterskolinitiativet?].

RECEPT för att ta över en nations offentliga skolor

Ingredienser:

  • några superförmögna familjer (som aldrig gick i offentliga skolor)
  • starka religiösa grupper som är övertygade om att det som är fel i nationen orsakats av offentlig utbildning
  • lobbyister för privata företag som bara väntar på att få inkassera offentliga pengar [såna finns i Sverige också!!! Tvivlar starkt på att de verkligen vill förbättra skolan i Sverige!]
  • ett politiskt system som tillåter att stiftande av lagar kan ‘köpas’, där kampanjpengar ör okontrollerade
  • illusionen att det offentliga skolsystemet är brutet/sönderslaget (trots faktumet att det stadigt har blivit bättre över tid enligt NAEP [ungefär ‘nationell utvärdering av utbildningsmässiga framsteg’. Detta har vi också hjärntvättats med här i Sverige, se t.ex. blogginlägget ‘Om den svenska skolans kris’*)])
  • några övertygande filmer för att skapa en negativ version av offentlig utbildning för att styra offentlighetens uppfattning [Ja, se serier i Sverige som klass 9A!!!]
  • en förespegling om reform genom att påbjuda framsteg med ouppnåeliga, ickestödda mål som garanterat skapar kaos och misslyckande. Knyt finansiering till dessa testpoäng så att de kräver all tid [från läraren i klassrummet], kom också ihåg att testande innebär storkovan för våra vänner [testföretag bland andra tjänar en massa pengar, se vad Diane Ravitch skriver om dessa i tidigare blogginlägg eller på hennes blogg eller i hennes sneaste bok om skolan i USA: bland annat att de själva inser bristerna i de test de själva producerar, att de inte är helt fullkomliga, utan kan innehålla fel osv]
  • någon att klandra. Lärarfacken (detta är en särskilt viktig ingrediens eftersom dessa är de enda organisationerna med tillräckligt inflytande för att stoppa processen att ta över offentliga skolor) [Förmdoligen sant! Något som pågår här också: alliansen vill försvaga fackens roll och inflytande på alla de sätt de kan!!! Och våra lärarfack är ganska tandlösa!?]

Riktlinjer/anvisningar för hur man bör gå tillväga:

Samla ihop alla ingredienser och rör väl. När rätta tiden är inne: köp lagstiftningen med miljontals dollar som skapar det slags privat kontrollerade [inte demokratiskt kontrollerade eller av oss alla kontrollerade] skolor som du verkligen vill ha.

Dessutom, gör detta på ett sånt sätt att det ytterligare försvagar stadsdelsskolor genom att stjäla deras finansiering och resurser [Precis!!! Bra sagt! Vadå, valfrihet för alla där boende?].

Slutligen, luta dig bakåt och njut av vad du skapat. En ny version av offentliga skolor där lärare inte kan ansluta sig till fackförbund, där kreationism kan läras ut som vetenskaplig sanning, med offentliga medel, och där företag kan kontrollera utbildning bättre, enligt sin egen lust, medan deras vänner håvar in vinsterna.

Och som grädde på moset: ja, det var litet dyrt att köpa dessa ingredienser, men nu har vi vårt projekt permanent finansierat med offentliga medel [Precis! Eller så länge vi har lust att driva denna skola/utbildning?]!”

Och här i Sverige kan de som inte har vare sig erfarenhet av att driva skola ELLER ens högre utbildning på området få godkännande att starta gymnasium. Samtidigt sägs det att skolresultaten sjunker i Sverige! Borde det då inte ställas väldigt stora krav på dem som startar en skola? Att de som gör detta både har adekvat utbildning OCH helst också gedigen erfarenhet av att leda en skola, samt också helst egen erfarenhet som lärare (samt utbildning på området)?

Jag tror att så inte sker och det är SKRÄMMANDE!

En av mina lärare sa:

Det tar 10 år att lära sig detta yrke!”

*) ”Begrepp som ‘valfrihet’ och ‘entreprenöriellt lärande’ är högerns motsvarighet till det vänsterflum som Bergström kritiserar.”

Precis!!

”Ej heller har lärare högre status och löner i borgerligt styrda kommuner, här satsar man istället på ökad valfrihet, större utbud av skolaktörer och ibland har man rentav helt retirerat från att själv driva skolor.”

Sant, tror jag!

”Alla kommuner och landsting tjänar på att de offentligt anställda har låga löner – oavsett om de styrs av moderater eller socialdemokrater. Dessutom har friskolorna som regel en lägre lärartäthet och fler outbildade lärare, något som knappast bidrar till höjda löner och förbättrad status.

Själv är jag för ung för att ha någon särskild relation till 68-vänstern (till skillnad från Bergström som är född 1948), men arbetar sedan fem år som lärare i gymnasieskolan.

Det som oroar mig mest är de korta planeringshorisonter och det kamrerstänkande som blivit en följd av skolans konkurrensutsättning. Antalet elever som väljer den egna skolan blir helt avgörande för all verksamhet och dessa siffror är sällan helt fastställda förrän någon månad innan ett läsår börjar. Elevtapp – oavsett orsak – innebär mindre resurser och färre lärartjänster.

En organisation som endast planerar för ett läsår i taget har inte styrkan att ta itu med mer komplicerade utmaningar eller göra långsiktiga satsningar. Istället får vi en ängslig skola, som satsar på marknadsföring, saknar visioner och där eleverna är kunder och bara betydelsefulla fram till dess att de gjort sitt skolval.

Jag frågar mig även hur lärarens auktoritet och självständighet påverkas av hon dessutom är leverantör av en utbildningstjänst och att avhopp, byten och missnöje bland eleverna kan leda till att hon mister sitt eget arbete.

Är detta förändringar som medför ökad självständighet, kunskapsfokus och höjd status?

Är det verkligen så överraskande att vi får en ökad betygsinflation, sänkta kunskaper och minskad likvärdighet?

Slutligen ifrågasätter jag Bergströms egen kritiska förmåga. Med tanke på att han är docent i statsvetenskap borde han vara mer självkritisk, nyanserad och balanserad i sin analys, i alla fall om han vill bli tagen på allvar och inte bara betraktad som en företrädare för friskolornas intressen.

Kanske är han själv ett exempel på att det fanns brister i utbildningsväsendet även innan 68-vänstern förstörde hela samhället?”

🙂 Sant! Bra skrivet!

Om att alla politiska, samhälleliga och kollektiva förändringar är OMÖJLIGA. Alla privata och individuella förändringar är DÄREMOT MÖJLIGA. Samt om att socialisering aldrig är populärt – UTOM vid ett tillfälle: nämligen som ett led i principen att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna…

25 oktober, 2012 § 13 kommentarer


Ur ETC.

Se också artikeln ”Lobbyisterna blir alltmer desperata.” 

Nina Björk skriver väldigt bra – och ironiskt i sin bok “Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde”:

”All systemkritik är flummig och utopisk, och utopierna är faktiskt – tackom och lovom – döda. 

Å ena sidan.

Å andra sidan: YOU CAN DO IT, THE SKY IS THE LIMIT, det finns inga begränsningar, om du bara vill tillräckligt mycket så kan du. 

I tidskriften Amelia läser jag till och med ‘du kan skapa din egen lycka.’

Fördelningen av OMÖJLIGT och MÖJLIGT följer i dag en strikt linje.

Alla politiska, samhälleliga och kollektiva förändringar är omöjliga. Alla privata och individuella förändringar är möjliga.”

Så sant!

INGA politiska, samhälleliga eller kollektiva förändringar är möjliga (samhälle och ekonomi följer bara naturlagar), men ALLA privata och individuella är – bara vi tror tillräckligt på dem!

Och försätter vi enskilda individer trots det inte berg, så beror det bara på oss själva, inte strukturer, förhållanden bortom oss själva. Kanske har vi inte trott tillräckligt starkt, försökt förändra oss tillräckligt mycket. har någon svaghet eller defekt (Gud förbjude!).

Se tidigare postningar under kategorin positivt tänkande. Amerikanskan Barbara Ehrenreich skriver upproriskt om ”Smile or Die”, dvs ”Le eller dö”. Bry oss om politiken eller samhället ska vi inte! Och vi ska tänka minst lika politiskt korrekt som nånsin förr. Inte vara systemkritiska.

Och tankekraft kan som sagt försätta berg ska vi fås att tro.

Och Amelia tjänar storkosan, liksom alla ”lycko-terapeuter”. Bara man inte ifrågasätter systemet eller samhället. Bara man inte engarerar sig och diskuterar politik. Såvida inte ens åsikter rör sig inom en viss åsiktsinriktning.

Det högern anklagat vänstern för gäller minst lika mycket dem själva.

Och är detta ”frihet”? Retoriskt pratar man om ”frihet”, men vad slags frihet pratar de om? Och hur fria är vi egentligen? Har vi blivit mindre tvungna? Är tvången färre? Eller är de bara annorlunda – till vilket pris? Kan det också vara så att vi till och med är mindre fria? Mer tvungna? Har fler tvång? Tvång som vi inte riktigt valt?

Läs ”Vinstförbud eller valfrihet – och om den enda vägens politik”:

”Annika Lundius, vice vd för Svenskt Näringsliv, pratar i dagens Aftonbladet ‘klarspråk‘ om vad vinstbegränsningar i välfärden innebär. Då försvinner valfriheten slår hon fast.

Det där med valfrihet i välfärden tycker jag är intressant.
Hur många har exempelvis medvetet valt sin husläkare? Hur många är det som väljer vårdcentral efter kvaliteten på sköterskorna och läkarna? Hur många funderar över vilka sjukhus som har mjukaste bäddarna och största tv-apparaterna i väntrummet när den akuta sjukdomen drabbar eller en olycka har inträffat?
Det är inte alltid den valfriheten som efterfrågas och är viktig på sjukvårdsområdet.
Viktigare är ju att det överhuvudtaget finns en vårdcentral i närheten eller att inte behöva färdas flera mil när olyckan är framme och akut vård behövs. Eller att desperat trampa mellan apoteken för att hitta sin medicin eller…
Allmänhetens valfrihet förefaller ju aldrig så viktig som när den får utgöra alibi för marknadsaktörernas vinstintressen.”
Så bra skrivet och sant! ”Valfrihet” används som alibi för marknadsaktörers vinsintressen!
”När det gäller att skära i välfärden däremot brukar det heta att det inte finns några alternativ utan att nedskärningar är ‘den enda vägens politik./…/
Socialisering däremot är ju aldrig populärt UTOM vid ett tillfälle. Nämligen som ett led i principen att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna.”

Ett hjärta RÖTT skriver att det är ”Obegripligt mesigt om välfärdsvinsterna”. Håller helt med! Trist!

I privata företag, i fackföreningar så har man eller erbjuder sjukvårdsförsäkringar. Vad kan detta innebära för dem som inte jobbar? Som redan kanske har det tufft p.g.a. försämrade försäkringssystem? Får de det ännu sämre?

Och hur är det med meddelarskyddet i privata verksamheter?

I DD kan man idag också läsa ”Sjukresa med 92-åring körde vilse.”Vi riskerar få se mer och mer av främlingsfientlighet, även här i Sverige. Väljare som kanske skulle ha röstat på S går till SD. 😦

Diane Ravitch: ”Jag har inte sett några bevis för att det vore bra att vinstdrivna aktörer driver skolor /…/ Entreprenörerna skapar dessa låtsasskolor för andra människors barn, inte för sina egna barn”…

11 oktober, 2012 § 2 kommentarer

Den amerikanska skoldebattören Diane Ravitch i bloggpostningen ”Sakframställningen för vinstdrivna entreprenörer i utbildning” (sakframställning)

”Detta är den mest upproriska artikel [ungefär ‘Att skapa incitament för innovation i utbildning; eller den roll vinstdrift kan spela i utbildning’] jag någonsin har länkat till. Den är skriven av en entreprenör som bara vill roffa åt sig pengar och som skryter att vinstdrivna företag är nödvändiga för att förse utbildning/skola med det nytänkande som den behöver.”

Vadå avundsjuka? Vem är avundsjuk på vem? Och vadå jantelag? Lärare och liknande ska inte tro de är några eller stolta stå upp och hävda att de är kunniga, duktiga eller har något att komma med i debatten? (Rent parentetiskt: Tror de att de är några rent generellt?)

”Hans oförskämdhet mot min vän Anthony Cody anger tonen (artikeln hade ursprungligen undertexten ‘Hur jag sparkade Anthony Cody i arslet,’ men den ändrades av utgivarna till ‘lekfull’ men ‘out of bonds’ *) se ‘Editor’s note’ nedan).

Uppenbarligen blev denna kille förargad när Cody hade modet att utmana the Gates Foundation för att underlätta privatiseringen av offentlig utbildning.

Jag menar att vi behöver fler lärare som Anthony Cody och färre av de personer som drivs av vinstmotiv.

Vinstdrivna företag är värdefulla när det handlar om att förse med varor och tjänster, men jag har inte sett några bevis att det vore bra att vinstdrivna aktörer driver skolor.

Det centrala för dem är att göra vinst, inte att skapa bra utbildning. 

Sättet de gör vinst på är genom att skära i kostnader och de gör detta genom att ersätta erfarna lärare med billiga oerfarna lärare eller genom att ersätta lärare med teknologi. 

De frågar sig inte om detta [verkligen] är bra för barn [alla barn!!!] eller om det [ens i själva verket verkligen] förbättrar utbildning, utan det det de bryr sig om är om det ökar vinsten på investeringen [ROI – Return On Investment eller annuitetsmetoden]. 

Entreprenörerna skapar dessa låstasskolor för andra människors barn, inte för  sina egna barn.” 

Nej, förmodligen. Sina egna sätter de i noga valda skolor, där de slipper umgås med kreti och pleti.

*) Så här skrev utgivarna om den ursprungliga underrubriken:

Editor’s note:

The debate over the for-profit motives of entrepreneurs in education has heard some heated rhetoric from folks who suggest that profits and kids don’t mix.

Blogger Anthony Cody wrote a thought-provoking series of posts here.

We asked Tom Segal of Rethink Education, a venture fund [=riskfond] focused exclusively on edtech [uteslutande fokuserad på edtech], to defend the role of profits in his work. 

A previous headline on this piece, which was intended to add a playful note to this serious subject, was out of bounds. Our apologies.”

Amerikanska skoldebattören Diane Ravitch om skolpolitiken i USA – ser vi klara paralleller till det som händer i Sverige?

7 oktober, 2012 § 3 kommentarer

Den väldigt ilsket och upprört debatterande Diane Ravitch i bloggpostningen ”A Conversation about the Goal of Reformers” i supersnabb bloggning:

”Jag skrev en postning om attackerna på lärare, en postning som fick en del intressanta svar. 

Läsare A skrev:

”Detta har absolut ingenting att göra med lärarkvalitet. Detta har allt att göra med att:

1 Förinta fackföreningar,

2 Förinta offentlig utbildning

3 Plundra skattefinansierad utbildning för [att gynna] vinstdrivna företag

4 Kontroll av allmänheten för att för all framtid bevara de 1 % [i toppen]

Men detta kommer inte Bill och Arne [Duncan; nuvarande skol/utbildningsminister, som tillhör Obamaadministrationen och alltså ligger till ‘vänster’!!!] att säga offentligt.”

Kommentator B skriver något i stil med (läs Ravitchs bloggpostning för att se originaltexten på engelska):

…vi måste övertyga föräldrar i alla klasser att 1) utbildning är bäst när den lockar fram talangerna och passionerna i barn och 2) industrialiseringen av skolgång har den effekten (och kanske också den utformningen) att den kväver detta [dessa båda saker].”

Och vi i Sverige är också på väg att i rask takt kopiera detta!? Läs även “The Exhaustion of the American teacher.”

Den sociala rörligheten kommer att bli mindre i Sverige också (har redan blivit det?), p.g.a. hur skolan utformas, med RUT-avdrag för läxhjälp, med ökande klyftor osv. Se t.ex. Daniel Lind på detta tema.

Och ALLT kan man tydligen omsätta i pengar! En trend som omsätts mer och mer och mer. Men vad gör denna med oss människor?

Ja, vi låter oss köpas och säljas??? Vi blir mer och mer objekt och inte subjekt i detta samhälle, tack vare hur det fungerar och den politik som förs (från höger till, tyvärr, vänsterhåll)? Ja, ”är du lönsam lille vän?”

Andra svar Ravitch fick på den postning hon länkade (ganska fritt och snabbt översatt):

”De här människorna försöker inte förbättra offentlig utbildning.

De har en agenda på förhand – och den har ingenting att göra med detta [att förbättra offentlig utbildning?].

Inga fakta i världen kommer att ändra deras agenda. 

De saknar förmåga att höra det du säger. De ger blanka fan.”

En australiensisk lärare skriver:

”I Australien har vi en fras ‘teacher bashing’ [ungefär ‘lärartrakasserande’] och det verkar som om denna praxis är väl etablerad i USA också.”

Ravitch m.fl. ifrågasätter också, som jag uppfattar det, i vilken grad individuell lön VERKLIGEN förbättrar lärares prestationer!* Jag undrar också. I vilken grad? Upp till vilken gräns? Sen må lärare generellt vara underbetalda jämfört med andra yrkeskategorier (något som verkar vara sant både i USA och Sverige). Men det är delvis en annan fråga. En som jag personligen är mindre intresserad av.

Jag ogillar starkt den skolpolitik vi har i Sverige idag! Som också i raketfart går i denna riktning.

*) Att tro att ALLT kan köpas för pengar, kan det vara att underskatta det som driver människor? Däremot är det ju så, har det också visats, att vi behöver ha pengar för att leva på en skälig eller rimlig nivå för att göra ett gott jobb, men över en viss gräns så gör vi inte ett bättre jobb, utan kanske har ”väldiga” inkomster (jag tror inte de behöver vara så ”väldiga” heller) snarare demoraliserande effekt!? Detta finns det också forskning på.

Osolidariskt samhälle…

26 juli, 2012 § 16 kommentarer

Är dessa personer verkligen mer med sina barn? Vill deras barn vara mer med sina föräldrar än de är? Har de inte fullt upp med sitt? Är inte detta argument bara en ganska dålig ursäkt?

Och vad lär sig dessa barn om hushållsarbete och städning? 

Nedanstående insändarskribent skriver väldigt bra om det osolidariska med detta avdrag. För alla har inte råd med det, men det är säkert väl förankrat hos dem som har råd och som använder det. Vi lär oss att vara osolidariska, att de som har har rätt till mer. De som har lär sig att de har rätt till mer och en massa andra rättigheter, som man inte får ifrågasätta. Däremot får man ifrågasätta andras, mindre bemedlades, rättigheter. George Monbiot skriver i ”Lead Soldiers”om arrogansen hos många i den ledande klassen:

”I have long seen the Countryside Alliance as a neo-feudal organisation, run by the landowning class and resentful of the intrusions of democracy upon its traditional privileges.

The Alliance, whose board is populated by dukes, lords and baronesses, asserts the right of its members to kill what they want and how they want. When anyone objects, it characterises the objection as the oppression of rural people by urbanites. In reality, rural opinion on these and other matters is diverse and divided, while many of the most ardent killers (who spend a fortune on shooting grouse, stags and driven pheasants) make their money in the City and other parts of the urban economy. This is not a clash between rural and urban values, but a clash between aristocratic and democratic values.”

”After 800 years, the barons are back in control of Britain”:

”The Magna Carta forced King John to give away powers. But big business now exerts a chilling grip on the workforce.”

Ja, klassamhället är på väg tillbaka, inte bara i Storbritannien, utan också i Sverige och en massa andra länder.

Professorn och överläkaren vid Mittuniversitet Inge Axelsson skriver i Visst finns det belägg för att vinst i vården ger sämre kvalitet”:

Det finns inga belägg för att vinstdrivande verksamheter skulle hålla sämre kvalitet eller utarma välfärdsstaten’ skriver Widar Andersson i DN Debatt 24/7.
 
Jo, det gör det visst.”

Se tidigare inlägg ”Kanadensisk studie rörande privat vinstdriven kontra privat icke vinstdriven sjukvård…” 

Samhälleligt bifall, statusstress, så kallad ”valfrihet”…

30 maj, 2012 § 1 kommentar

Har ingen aning vad för rubrik jag ska sätta på detta inlägg. Mitt i en hektisk period på jobbet.

Sönderstressade människor får vi i denna statusjakt. Man ska välja rätt i alla avseenden. Och väljer man fel har man bara sig själv att skylla. Man ska välja skola, vård i allt högre grad. Tvingas in i det vare sig man vill eller inte? Vinner egentligen någon på detta? Blir vi friare? Ökar valfriheten? Friheten att inte välja bland annat?

Minskar rentav valfriheten i en massa andra områden, därför att vi tvingas välja i en massa andra (där det är svårt att avgöra vad som är bäst till råga på allt).

Någon skrev att efter löningen kommit så är vägarna fullproppade i Stockholmstrakten – för då har man råd att fylla tanken igen. Har man så dyrt boende, så stora och energislukande bilar eller?

Och de superrika tävlar också! Bland annat om vem som har största båten, största huset osv. Se artikeln ”This port ain’t big enough for the both of us: Roman Abramovich’s $1bn yacht refused mooring on the Med because Saudi prince’s boat has already parked up.”  Jag förmodar att det kan gräma den saudarabiske prinsen, som har en mindre yacht än den ryske miljardären och så trissas deras tävlan upp, men på en helt annan nivå än vanligt folks (som dock också tävlar mer eller mindre fast på en helt annan nivå). Scrolla ner i artikeln för att jämföra de två yachterna med varandra.

Har vi råd med detta? Vad är livet värt?

Se vidare Robert H. Frank i ”Luxury Fever – weighing the costs of excess” samt hans ”Falling Behind – How Rising Inequality Harms the Middle Class.” 

Folkets infrastruktur faller samman! Man överväger att införa fler och fler vägtullar i USA för att finansiera vägunderhållet. Där verkar de som har råd gynnas (om detta nu är att gynnas?), genom att de som åker i den snabbaste ytterfilen får betala mer.

Läs intervju med Tamas här. Ja, samhällsklimatet spelar roll.

Den amerikanske neurobiologen Jonathan Pincus, som undersökt de värsta seriemördarna i USA, skriver apropå samhälleligt bifall i kapitlet “Hitler and Hatred” i sin bok “Base Instinct” om en av de allra våldsammaste kriminella han undersökt, Trent Scaggs:

“What if Trent had heard a political leader say ‘Women are our misfortune!’ just as Hitler said ‘The Jews are our misfortune!’ A public condemnation of women and homosexuals as the hereditary carriers of social pathology would have dignified Trent’s suffering and provided a social outlet for his hatred.

What if a Hitler-like political leader said that women make men work and then they steal the wealth that men amass, that they create pornography, transmit infectious diseases, are weak, subhuman, and defective? Hitler said this of the Jews, gypsies, and homosexuals. Such a message would probably have been as welcome to Trent as Hitler’s was to many Germans.

What if Trent were released from prison and told that he had a glorious role to play in saving civilization and in creating a new and just society?

That he, miserable Trent Scaggs, would be a leader in the elimination of women and homosexual?

Imagine how Trent might behave if he were put in command of a camp in which these ‘subhuman species’ were concentrated, where he would be able to beat, rape, torture, maim, and murder as he wishes, his actions being condoned as ridding society and the world from the problems caused by females and homosexuals.

Is there some common element between the case of Trent Scaggs and the rise of the Nazis under Hitler? I have little data with which to answer that question, but the insight I have gained from my work with criminals suggests that Adolf Hitler and Trent Scaggs had a lot in common /…/

Like Trent Scaggs, who was paranoid and neurologically damaged, there is evidence that Hitler suffered from mental illness with paranoia.

He had tremendous mood swings and was said to fly into rages and tirades on slight provocation. A contradiction, a criticism, or a doubt concerning the wisdom of something he had said or done, the anticipation of opposition, or a challenge only by implication might trigger an uncontrolled display of anger.”

Ja, man har skurit ner på arbetsmiljöåtgärder… Usch, kan vi riskera se mer av sånt här i dagens samhälle? Och i familjer i alla samhällsklasser? Eller döljs det mer i de ”finare familjerna”? Ja, inte otroligt.

Ja, man kanske ska försöka sig på ett litet ”Tjoho!” för att gaska upp sig?

(M) försöker blanda bort korten – att gulla med de (super)rika, samt om avsaknaden av debatt kring politikens effekter på den sociala rörligheten …

25 maj, 2012 § 10 kommentarer

Björn Johnson skriver i ”Reinfeldts förnekelsestrategi” att (M) försöker blanda bort korten:

”I takt med att trygghetssystemen urholkas fortsätter fattigdomen, arbetslösheten och inkomstklyftorna att öka. Sakpolitiskt står Moderaterna handfallna, för utvecklingen är delvis en direkt följd av deras främsta politiska landvinning, den heliga arbetslinjen. Att rucka på den går inte för sig. Att åberopa finanskrisen fungerade 2010, men Fredrik Reinfeldt och hans allianskamrater kan inte förlita sig på att väljarna köper den förklaringen en gång till. Istället ska problemen förnekas, förminskas eller, om nödvändigt, skyllas på de drabbade.

De tiotusentals sjuka som drabbats hårt av utförsäkringarna har konsekvent avfärdats som ‘enskilda fall’. Den ökande barnfattigdomen är inte verklig utan beror, enligt statsministern, på att forskarna använt ett ‘relativt fattigdomsbegrepp’. I februari sa Reinfeldts pressekreterare Sebastian Carlsson till radioprogrammet Kaliber (12/2) att han inte ställde upp på bilden av att inkomstklyftorna ökar, för ‘om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst så ökar inte klyftorna så mycket’. Sakligt sett är invändningarna rena rappakaljan*, men mönstret är nog så tydligt: problemen finns inte.

Det senaste exemplet på strategin är Fredrik Reinfeldts uttalande i förra veckan om att det inte råder massarbetslöshet i Sverige – trots att arbetslösheten är nästan en procentenhet högre nu än den var inför valet 2006, då Reinfeldt beskrev den som just massarbetslöshet.”

M-politiker verkar vara ganska på och producerar debattartiklar om att apoteksavregleringen har gjort tillgängligheten för huvudvärkspiller så fantastiskt mycket bättre! Men vadå allvarliga avigsidor? 

Samtidigt hörde jag om en musikpedagogkollega som hade eget företag som instrumentallärare i Stockholm. När denne efter ett tag upptäckte att en familj i vilken han hade två barn som elever, hade en hel bilpark, med en Merca, en Ferrari och diverse andra bilar, så höjde han arvodet så denna familj betalade 6 600 kr/månad för barnens spelande.

I ljuset av detta förstår jag ÄNNU mindre att vi ska sponsra städningen i hem där man mycket väl skulle kunna betala den själva!

Ja, det där med att gulla med de (super)rika.

Och det är inte bara de välställda som saknar kontakt med verkligheten för en stor del av befolkningen, utan även en massa i en stor del av befolkningen som saknar kontakt med hur viss även i Sverige lever! Vilket gör att de röstar på allianspartierna, som förbättrar för de redan välbeställda och späder på de klyftor som finns än mer.

Jan Guillou skriver så bra i ”För arbetslöshet och ökade klassklyftor – en mittenståndpunkt”:

”Riskkapitalisternas största inkomst uppstår i besparingar. Deras näst största vinst uppstår i skattesmitning.

Skatteverket beräknade nyligen att Sveriges största riskkapitalbolag ­inom välfärden smitit undan med två miljarder i skatt under de senaste åren.

Genom att ersätta vårdpersonal med utökat bruk av kissblöjor så ökar förstås vinsterna. Men personal­besparingar minskar inte någon arbetslöshet, tvärtom.

Sak samma inom skolväsendet. Riskkapitalisternas enorma klipp uppstår när de kan förbruka mindre pengar på undervisning än vad de får till skänks från skattebetalarna. Färre lärare, sämre undervisning.

Detta förstörelseverk kallas på borgerligt politiskt språk för ”valfrihet i välfärden” och betyder att pengar kontinuerligt överförs från de många till de få och rikaste.

Det är möjligt att det är en högst begriplig men sällan högt uttalad borgerlig ståndpunkt att det är önskvärt att öka klyftorna i sam­hället och bygga upp en väldig förmögenhetsöverföring från fattiga till rika.

Eftersom de rika, genom sin påstådda flitighet, är mer förtjänta än de lata fattiga.

Men det är omöjligt att påstå att denna politik skulle ­skapa fler jobb när effekten så klart och självklart blir den rakt mot­satta. Det förstörelseverk av vård, skola och omsorg som pågår innebär redan på kort sikt ökad arbetslöshet. Men också på lång sikt. När klyftorna ökar i under­visningen så att få­talet barn med rika föräldrar får en mycket bättre under­visning på de fattigas bekostnad så bygger vi också upp en växande framtida ­arbetslöshet och kriminalitet. Vilket är en ren förlustaffär för samhället, hur trivsamt det än är för den ytterst lilla gynnade eliten.

Jag skulle finna det högst begripligt om moderaterna samlade 0,1 procent av rösterna, det vill säga fick stöd av just den elit som tjänat på privatiseringspolitiken.

Att ett helt gigantiskt torskstim på uppåt – eller över – en fjärdedel av befolkningen simmar in i moderat ­ryssjan är däremot obegripligt. Den överväldigande majoriteten av dessa moderatröstare har ju ingen som helst miljardärstillvaro att se fram emot utan får snarare betala med kissblöjor i slutet av sin levnad, till tack för visad generositet. Det är en egenartad form av politisk idealism.

Dessvärre tycks en så stor del av befolkningen anse att privatiseringspolitiken är god och rättvis att ­ytterst få politiker vågar säga emot. Att vara emot ett system där väl­färden raseras till förmån för skattesmitande riskkapitalister har alltså blivit en politiskt extremistisk ståndpunkt. Att vara för ökad arbetslöshet och ökande klassklyftor har blivit en mittenståndpunkt.

Att återuppväcka den solidaritetstanke på vilken vänstern grundade det svenska välfärdssamhället måste därför vara tidens största politiska uppgift.”

Han skriver vidare i ”Direktör Borelius tjänar halv miljard på privat vanvård”:

”Det är möjligt att det fanns en och annan borgerlig ideolog som verk­ligen trodde att skola, vård och omsorg skulle bli bättre genom privatisering. Pedagogiska eldsjälar skulle få släppa loss hela sin skaparkraft i de befriade skolorna, renhjärtade goda människor skulle pyssla om ­våra gamla. Bara man tog i från skattebetalarna själva ägandet och överförde deras pengar till privatföretag skulle allt bli strålande mycket bättre.

Nu har vi facit. Caremaskandalen nyligen visade obönhörligt på det konkreta sambandet mellan kissblöjor på ålderdomshem och rikare riskkapitalister. Affärsidén är ju mycket enkel. Man tar skattebetalarnas pengar, sparar in på vården eller undervisningen så att vinst uppstår.

Antingen smugglar man då undan vinsten till skatteparadis eller använder den till att köpa nya vårdföretag så att klippet uppstår när man säljer hela klabbet. Men under hela processen är det absolut nödvändigt att åstadkomma så många försämringar som möjligt.”

Jo, jag tror att det är sant att ju större ojämlikhet desto svårare är det att göra klassresor och jag undrar om inte Sverige håller att ändras där och kanske mer än vi önskar.

Daniel Lind skriver i essän ”Möjligheternas land”:

”Det sägs ofta att de små inkomstskillnaderna i Sverige leder till social orörlighet, medan större skillnader, som i England och USA, skapar gynnsammare möjligheter för alla.

Men forskningen visar att det är precis tvärtom. Den amerikanska drömmen är kanske svensk verklighet.

Kommer avsaknaden av debatt kring politikens effekt på den sociala rörligheten i Sverige att leda till att vi om ett decennium eller två tvingas titta bakåt och ställa oss frågorna: Vad var det som hände? Var det värt priset – att äpplet faller närmare trädet?

I ett liberalt samhälle anser de flesta att principen om lika möjligheter bör vara vägledande, att individens livschanser inte ska styras av förhållanden som han eller hon själv inte har kunnat påverka. Om så inte är fallet – om ryggsäcken hem­ifrån är för tung – kan ett samhälle inte sägas vara jämlikt eller frihetligt.

Men då får man hitta på andra förklaringsmodeller; som att de med högre IQ också tenderar att bli rikare och liknande. Men jag skulle aldrig rösta på något alliansparti även om också jag är väldigt kritisk mot (s)! Och jag skulle inte sluta rösta heller! Heller aldrig missnöjesrösta på (SD)! Då blir faktiskt (V) ett väldigt bra alternativ!

Och de rikaste är bara en liten, liten procent, så resterande befolkning kan rösta bort de politiker som nu med fortsatt rask takt monterar ner vår välfärd.

Dessutom skulle jag inte vilja vara förälder idag, med barn som tvingas välja skola. Tänk om jag väljer fel här också! ”Skyll dig själv!”

”Ska den som är bäst på att välja få bästa skolan och vården?” Är det inte ALLAS rättighet? Är inte alla lika mycket värda?

Men läs här om facebookaktier som sjunker

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin societal backlashreflektioner och speglingar II....