Solidaritet på modet igen?

16 juli, 2015 § 3 kommentarer

En trend: äntligen kommer kritik mer och mer över de senaste 40 årens politik komma? Robert Sundberg skriver en ledare och bokrecension ”Reagan – en kontroversiell ikon” av Karin Henriksson (En bok, en författare (2015)) i ”Skådespelarpresidenten”:

”Det är bra att ordet ikon finns i titeln, eftersom Reagan blivit idylliserad inhemskt och utomlands efter avslutad presidentperiod. För högerpolitiker är republikanen Reagan en förebild och i USA har han upphöjts till skyarna. Det är bortglömt att han hade låga popularitetssiffror särskilt de första åren av sin presidenttid.

Han gjorde flera försämringar i det lilla sociala välfärdsnät som fanns. Att nedskärningarna inte blev fler och större var det då demokratiskt dominerade representanthusets förtjänst.

Reagan sänkte skatter, vilket ledde till stora budgetunderskott och växande statsskuld. De togs som intäkt för att skära ned än mer i den offentliga välfärden [chockterapi*].

Till de ökade underskotten bidrog Reagans ofinansierade ökningar av försvarsanslagen. Gap gentemot Sovjetblocket skulle fyllas igen och vändas i amerikanskt övertag, var Reagans mål.”

Karin Lindström i ”Med djuren som språkrör”:

James Hollingworth får fortfarande barn och vuxna att sjunga högt och inlevelsefullt om solidaritet.

Under 70- och 80-talen gjorde James Hollingworth banbrytande skivor, radio och tv-serier. 2006 vann han en grammis tillsammans med Jojje Wadenius. Hans avtryck i svensk musikliv är odiskutabelt. Nästan alla har hört hans sånger, allra mest klassikern Älgarna demonstrerar, du har säkert sjungit med i den du också. Och nu är det dags att sjunga igen fast högre och med mer patos.

Budskapet är i allra högsta grad aktuellt; trygghet för fortsatt liv i skogen, allt liv, och inte bara för oss stora djur, och inte bara för oss som alltid levt i just den här delen av skogen eller under just det där trädet. Vi säger ofta att det är våra björkar och tallar, men det är väl snarare vi som är på tillfälligt besök i björkarnas och tallarnas trädgårdar.

Det var 1974 som skogens konung fick nog och började sparka bakut. Har det hänt någonting sen dess? Har vi blivit fyrtio år klokare, modigare, starkare, förnuftigare? Vanligt folk har absolut blivit det, säkert så, men miljöpolitiken är fortfarande feg. Därför och drygt 40 år senare besöker en något luggsliten skogens konung Barnteaterveckan i Leksand för att än en gång hålla sitt tidslösa tal. Och kampen har hårdnat. I dag kan problematiken ses ur ett globalt perspektiv.

– På 70-talet var den Gröna vågen en kraft som uppstod i Sverige för Sverige. Idag måste man se det ur ett globalt perspektiv, det handlar om allas vår överlevnad, om solidaritet med allt liv, med alla, säger James Hollingworth strax innan spelningen i Leksand. När människan kliver in och spelar gud uppstår förstås problem.

– Angående miljön är det politiska spelet fortfarande alldeles för defensivt.”

Se Holllingworths youtube-kanal, hans hemsida – som är under uppbyggnad fortfarande

* Kleins svar på kritiken.

Se också Dan Josefsson i ”Nödvändig läsning om Johan Norberg och Naomi Klein.” 

Vidare Lars Pålsson Syll i ”Milton Friedmanhyllningen vi nog klarar oss utan” om Johan Norbergs dokumentär om Milton Friedman.

Samt Göran Greider i ledaren ”All olust du känt inför marknaden men aldrig kunnat formulera”

Om Hollingworths Skapande skola-projekt ”Skriv och sjung” och fler låtar ur Djurens brevlåda.

Slutligen undrar jag ganska sarkastiskt vilka fakta som media vidarebefordrar till folket?

Annonser

Elfte september gjorde världen mer konservativ – vi har fått större ojämlikhet, segregerade samhällen och segregerad skola, ekonomiska kriser…

10 september, 2011 § Lämna en kommentar

I artikeln ”Bilderna som vi aldrig glömmer” i DD kan man läsa:

När New Yorks tvillingtorn rasade den där klara höstmorgonen 2001 var USA världens enda supermakt, en ansedd nation och pålitlig långivare.

Tio år senare är USA solkat, krigstrött och svårt skuldsatt – och står inför helt nya utmaningar.

‘Den ekonomiska krisen är den tuffaste utmaningen idag. Den kräver politiskt ledarskap, ekonomisk kompetens och offervilja,’ säger förre utrikesminister Jan Eliasson./…/

Eliasson konstaterar att USA de senaste tio åren tappar sin position på område efter område.

‘Ekonomin är förstörd av skattesänkningar och höga krigskostnader. Och den politiska eftertexten till Irak är oerhört negativ för USA./…/

Det land som för många symboliserat öppenhet och demokrati fick plötsligt ett annat ansikte.

Samtidigt urholkades statsfinanserna.

Bush införde skattelättnader och krigskostnaderna drog iväg. Till dags dato har de militära operationerna kostat hisnande 1 300 miljarder dollar visar en färsk kongressrapport. Krigen i Afghanistan och Irak har krävt 6 220 amerikaners liv – och många, många fler irakiers och afghaners.

‘Påfrestningarna gör att USA sannolikt inte kommer att skicka trupp någon annanstans den närmaste framtiden, då krävs kolossalt stora kriser,’ säger Jan Hallenberg, säkerhetsanalytiker på Försvarshögskolan.

‘Men visst kan USA försvara sig; landet är fortfarande världens ledande militära makt.’/…/

Men ekonomin till ttrots, USA:s kanske svåraste utmaning kommer inifrån. Så länge kongressen fortsätter att vara så djupt polariserad är möjligheternas att föra en handlingskraftig politik ytterst små.”

TT-korrespondenten Grim Berglund (som fortfarande bor i USA?) beskriver sina personliga erfarenheter från Manhattan då för tio år sedan i ”Röken, stanken, sirenerna.” Hans nu 19-årige son om vad som skett i spåren efter elfte september och hur denna händelse påverkat honom:

‘Ja, pengar saknas till socialförsäkringar och statsskulden är stor. Säkerhetskontrollerna är absurda. Vi strider i tv å krig. Jag har precis skrivit på inkallelsepapper ifall det blir värvning – annars straffas jag.

Stupid.’ Han ruskar på huvudet.”

Och här i Sverige, vad har hänt?

Håkan Juholt sa vid besök i Dalarna igår bland annat att:

Regeringen har inte en idé bortom nästa skattesänkning.”

Sant. Den ende politiker i regeringen som är engagerad och vill något är Jan Björklund. Något Juholt påpekade, se artikeln ”Varnade för segregerad skola”:

”Jan Björklund är den enda politikern i regeringen. Han är engagerad och vill något. Men det är hans politik som har gjort att skolan i Sverige har blivit mer segregerad.

Det sa socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt om regeringens skolpolitik, när han under fredagen mötte studenter högskoleanställda och socialdemokrater./…/

Juholts genomgång kom mycket att cirkla runt skolfrågor.

– Vi har inte råd med en segregerad skola. Vi har blivit passerade av USA och Sverige faller som en sten. Det är djupt olyckligt, sa Juholt.
Han talade för möjligheterna att omskola sig, bygga en gymnasieskola, där man inte senare är spärrad från högskolestudier.

– Vi måste återupprätta ett livslångt lärande.

Behov av estetik

Han pekade bland annat på att skolan måste satsa på estetiska grenar.

– Jag träffade nyligen nio IT-direktörer. Alla hade gått estetisk linje i gymnasiet. Det visar på att det viktiga är en kreativ utbildning, sa Juholt./…/

De extrema rörelserna med teapartyrörelsen i USA är farligare än riskerna att gamla kommunister i Ryssland vaknar till liv.”

Robert Sundberg skriver också om Juholt och hans syn på skolan i ”Kunskapsjägaren Juholt i Falun” och förhoppningar om att hans opponerande över missförhållanden i samhället och den borgerliga regeringens politik inte sjunker (men han tycker Juholt och socialdemokraterna kan gå ut ÄNNU hårdare):

I stället för att bestämma samhällets utveckling har det Juholt kallar politiken för mycket satt sig på läktarplats. Det har lett till nackdelar. En är att det svenska samhället inte rustas så starkt som det borde vara i internationella konkurrensen.

Förmåga att ställa om, snabbt och smart, är det bästa man kan göra för att behålla landets konkurrenskraft, menar Juholt. I alla fall i ett land med lika stor, eller liten, befolkning som London.

I ett informations- och kunskapssamhälle, som vi är i nu, måste potentialen hos alla invånare tas tillvara. Blir det för mycket av att marknadskrafterna styr riskerar många att inte få komma till sin rätt, framhåller Juholt. Trösklarna blir för stora, som när skolan i Sverige nu blivit mer segregerad än i USA, påpekar han.

Pengar som av regeringen läggs på skattesänkningar, exempelvis lägre restaurangmoms, skulle ge bättre utdelning inför framtiden om de läggs på satsningar, är Juholts S-linje. Detta exempelvis i byggande av studentbostäder, fler lärare, fritidsgårdar.”

Bra sagt! 

Göran Greider sammanfattar det hela i ledaren ”Elfte september gjorde oss alla mer konservativa – Göran Greider minns dagen som förändrade oss alla.”

Tillägg strax före lunch: I blogginlägget ””Klass påverkar skolresultat lika mycket i Sverige som i USA” kan man läsa:

Både i USA och Sverige spelar alltså klassbakgrund större roll för skolresultaten än i det genomsnittliga OECD-landet. Andra nordiska länder lyckas betydligt bättre än Sverige, men även länder/regioner som Hong Kong, Spanien och Chile. Vad som gör detta extra anmärkningsvärt är att Sverige tidigare låg i topp bland världens länder vad gäller likvärdighet i skolan. Det har gått snabbt utför: skillnaden idag är stor jämfört med hur det såg ut för bara tio år sedan.

Något Daniel Lind har skrivit om i sin bok ”Mellan dröm och verklighet – Frihet och livschanser i framtidens Sverige.” Se också snabbanalysen ”Frihet och ofrihet i framtidens Sverige.”

Håller vi värderingsmässigt på att närma oss andra länder tack vare oerhört envis lobbyism? Ja, se money talks och Teapartyrörelsens Kochbröder

Göran Rosenberg:

”Att pengar inte ska kunna köpa allt är en av grundvalarna för rättsstaten och demokratin. Vi vill naturligtvis inte att pengar ska kunna köpa ett domslut i rätten eller ett beslut i riksdagen eller ett jobb i staten, men vi vill nog inte heller att någon ska kunna köpa sig en plats i den offentligfinansierade sjukvården, eller ett högre betyg i den offentligfinansierade skolan eller ett lukrativt affärskontrakt med stat och kommun. Kort sagt vill vi inte att pengar ska styra verksamheter där vi på goda grunder misstänker att pengar kan korrumpera. Sverige har i det avseendet varit ett samhälle där pengar styrt förhållandevis lite.

Så knappast längre. Sverige är i dag det land i Europa som förmodligen gått längst i avreglering och privatisering av offentligt finansierade verksamheter. Det har fått till följd att det i Sverige är vinstdrivande affärsföretag som i allt högre grad utför myndighetsuppgifter. Exempelvis har vi anförtrott åt vinstdrivna skolor myndighetsuppgiften att sätta betyg på våra barn, samtidigt som vi gett dem ett affärsintresse av att locka till sig så många elever som möjligt, vilket fått till följd att skolor satt höga betyg för att locka till sig fler elever. Motsvarande konflikt mellan affärsintresse och myndighetsintresse har trängt in i universitets- och högskolevärlden där statsanslag utgår i förhållande till antalet examinerade högskolepoäng och där misstanken därför lätt kan uppstå att det är pengarna som styr poängen och inte tvärtom.”

Apropå ”Högern och vetenskapen” så reflekterar en kommentator där som följer:

”Tack Marita för en mycket bra sammanfattning. Någon skrev varför politikerna är ointresserade av att få tillstånd dylika rapporter om det berodde på att de inte ville veta resultatet. Jag tror snarare att det beror på att de inte vill att allmänheten, genom faktisk granskning, ska få veta hur det ligger till.”

Tror det ligger väldigt mycket i det.

Och hur är det med den reella valfriheten? Kan alla utnyttja den där ”valfriheten”? Gynnar den dem med tillgång till information? Dem som kan ta till sig information och som ovanpå det har tid att sätta sig in eller har någon som kan tipsa (har kontakter)?

Fast egentligen tror jag ingen vinner på det samhälle som skapats och som håller på att skapas, varken fattig eller rik. Se också om ”Darwinekonomi”:

”Frank argues, resting his case on Darwin’s insight that individual and group interests often diverge sharply [Frank argumenterar för att intressen hos individ och grupp ofta går skarpt isär (eller åt olika håll), genom att luta sig mot Darwins teorier]. Far from creating a perfect world, economic competition often leads to ‘arms races,’ [Långt ifrån skapandet av en perfekt värld så leder tävlan ofta till ‘kapprustningar’] encouraging behaviors that not only cause enormous harm to the group but also provide no lasting advantages for individuals [som uppmuntrar beteende som inte bara orsakar enorm skada för gruppen, men som inte heller ger några bestående fördelar för individer], since any gains tend to be relative and mutually offsetting [därför att varje vinst tenderar att vara relativ och ömsesidigt utjämnande?]..”

I statusjakten konsumerar många långt mer än deras ekonomi egentligen tål för att kunna tävla med andra. Förmodligen trissar även de med mindre tillgångar upp varandra och försöker se ut som om de har råd? Skuldsätter sig så de har kanske inga marginaler alls. jag inte låta bli att fundera om avsaknad av verklig gemenskap och gemensamma mål leder till att de ofyllda behoven fylls med konsumerande – och status (bottenlösa, tidigt inte fyllda behov, en negativ spiral)?

Ja, också i dagens Sverige stressas vi alltmer av varandra att köpa större bilar än vi har råd med, nya tekniska prylar vi egentligen inte har råd med, åka på semestrar vi egentligen inte har råd med, bygga större hus än vi har råd med, inreda dem finare än vår ekonomi egentligen tål osv. Därför att våra grannar (eller snarare i fler och fler fall, har människor i andra områden av stan/samhället) har enorma bilar, de senaste och dyraste tekniska prylarna, stora hus med senaste inredning osv.

En enorms stress och press och statusjakt, som tar upp altmer av vår tid. Vi måste göra de rätta valen, ha de rätta kontakterna och retoriken säger att vi har det vi förtjänar (eller snarare: de som har förtjänar detta, vare sig det är sant eller inte). Och vi skuldsätter oss alltmer för att kunna finansiera allt detta. Så till den grad att marginalerna är små och kanske obefintliga (se videon nedan med Elizabeth Warren, amerikansk medelklass, krediter och amerikansk medelklass kommande kollaps).

Men länkad Robert H. Frank påpekar att man kan nå framgång genom att bete sig moraliskt bra (och man behöver inte nödvändigtvis show-off heller. För lätt fånget kan också vara lätt förgånget, se video nedan).  Han:

”… describe how people often choose modestly paid positions in the public and nonprofit sectors over comparable, higher-paying jobs in the for-profit sector; how studying economics appears to inhibit cooperation [att studera ekonomi undertrycker/hämmar ofta samarbete]; how social norms often deter opportunistic behavior [hur sociala normer ofta avhåller från opportunistiskt beteende (den medvetna politiken och praktiken att egoistiskt dra fördel av omständigheter, med liten hänsyn till principer, säger den betydligt mer utförliga engelska wikipediaartikeln]; how a given charitable organization manages to appeal to donors with seemingly incompatible motives; how concerns about status and fairness affect salaries in organizations; and how socially responsible firms often prosper despite the higher costs associated with their business practices [och hur socialt ansvarstagande firmor ofta blomstrar trots högre kostnader knutna till hur man gör affärer].

Frank’s arguments have important implications for the conduct of leaders in private as well as public life. Tossing aside the model of the self-interested homo economicus, Frank provides a tool for understanding how to better structure organizations, public policies, and even our own lives.”

Låter väldigt intressant. Ja, vad för slags framgång är värt priset?

Vad händer när de förtryckta inte orkar ge efter längre?

5 december, 2010 § Lämna en kommentar

Klicka på bilderna om de behöver bli lättare läsbara!

[Något uppdaterad på kvällen, samt 6 december, se andra halvan av postningen].

Ja, vad händer när de förtryckta inte orkar ge efter längre och inte reser sig upp och lämnar plats åt dem över i status/klass?

Och tycker att nu får det vara nog! Något kanske de (mer) privilegierade också skulle kunna tycka:

”Nu får det vara nog! Vi måste ta hand om varandra, vara solidariska med varandra!”

Och tycker att det femte jobbskatteavdraget SKA stoppas! Något jag håller med om! De enda som tjänar (ekonomiskt) på skattesänkningarna är de som har det allra, allra bäst ställt ekonomiskt. På sikt kommer dessa skattesänkningar att tvinga fram förändringar i samhället, som kommer att drabba även tjänstemän och medelklass. Och inte minst hela samhället och samhällsklimatet där.

Bra sagt!

Ja, läs amerikanen Arthur Silber i ”Killing Wikileaks, and Making Collaborators of Us All”, där han skriver om makten som alltid skapat allianser antingen med individer eller delar av samhället, vilka får förmåner osv.

[Tillägg på kvällen samt 6 december: läs Olle Svenning i ledarktönikan ”Urbans Ahlins lojalitet läcker –  Sverige har blivit en del av den av George W Bush konstruerade antiterror-ideologi som urholkar demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna.”

Tack nyabrittas för tipset. Se också hennes ”En massiv kampanj mot vår grundläggande ideologi pågår..” Håller med henne, varför talar högerväljare/politiker om vilken politik (s) och (v) bör föra och inte föra och vilka partiledare de bör ha och inte? Nej, de till vänster (inte heller mp) håller på så om de borgerliga.

Läs Paul Krugman i ”Not Crass, Class” där han bland annat skriver att social trygghet är avgörande/central för de flesta amerikaner – men inte alls för eliten. Och se också hans blogginlägg ”Class and Social Security”. 

Daniel Suhonen skriver i ledare ”Inte ett nytt 30-tal!” i Västerbottens folkblad:

” …[den] insikt som skapade ett relativt drägligt Europa [har] fallit i glömska. Krisen 2008 har många likheter med 1929 års kris. Den verkar bli utdragen och /…/ kommer [att] leda till bestående skador.

Men tillfälliga nedskärningar kan folk klara om de upplever att bördorna fördelas rättvist. Så är det inte nu. Likt trettiotalskrisen står vi i en ny maktbalans. De ekonomiska eliterna drar ifrån.

[se Medelklassens kommande kollaps apropå USA. Men inget är ödesbestämt.

Se också boken “Fault Lines: How Hidden Fractures Still Threaten the World Economy” eller ungefär ”Felaktiga vägar: hur gömda sprickor fortfarande hotar världsekonomin” av Raghuram G. Rajan från Princeton University Press.

Om denna bok kan man läsa:

‘Rajan shows how the individual choices that collectively brought about the economic meltdown–made by bankers, government officials, and ordinary homeowners–were rational responses to a flawed global financial order in which the incentives to take on risk are incredibly out of step with the dangers those risks pose.

He traces the deepening fault lines in a world overly dependent on the indebted American consumer to power global economic growth and stave off global downturns.

He exposes a system where America’s growing inequality and thin social safety net create tremendous political pressure to encourage easy credit and keep job creation robust, no matter what the consequences to the economy’s long-term health; and where the U.S. financial sector, with its skewed incentives, is the critical but unstable link between an overstimulated America and an underconsuming world.

In Fault Lines, Rajan demonstrates how unequal access to education and health care in the United States puts us all in deeper financial peril [fara], even as the economic choices of countries like Germany, Japan, and China place an undue [otillbörlig] burden on America to get its policies right.

He outlines the hard choices we need to make to ensure a more stable world economy and restore lasting prosperity.’].

Vi känner till statistiken om hur VD:ar idag tjänar 15, 20 gånger mer än sina anställda. I ojämlikhetens hemland USA 490 gånger mer. Dessa eliter, så sammantvinnade med detta finansiella system har räddats av nationalstater som satsat tusentals miljarder på att hålla kapitalismen vid liv.

[och nu är dessa rädda att de ska måsta vara med och betala kalaset och kräver åtstramningar av vanligt folk, som via skattepengar räddat bankerna].

Men när det gäller välfärden och jobben – kräver istället de finansiella eliterna avhållsamhet och nedskärningar för att som man säger: staterna skall ‘återvinna sitt förtroende från marknaden’./…/

Dessutom bäddar man för en farlig smältdegel av klasshat och motsättningar när nedskärningarna rullar in, arbetslösheten biter sig kvar på rekordnivåer och det sociala livet slås sönder ytterligare när sparpaketen likt offergåvor till nedstigna gudar skall bevisa folkets fortsatta underkastelse inför det finansiella systemet.

Människors villkor blir alltmer olika när inkomstskillnaderna ökar. När årets julklapp för somliga blir ett hemmabiosystem eller en läsplatta för 7000 kr medan andra just utförsäkras från a-kassa eller sjukförsäkringen.”

Tack igen nyabrittas i ”Suhonen angående Höger-Monas sista tal samt farhågor om 30-talet åter” för tipset om Suhonen ledaren.

Se Daniel Suhonen i ”Färdplan för marginalisering” om Mona Sahlins sista tal. Han är, med rätta, oerhört kritisk till hennes högerinriktning.

Ingvar Persson på ledarbloggen skriver i ”Den svenska tragedin”

”Klyftorna i det svenska samhället har ökat länge, men de fyra senaste åren har det skett som ett resultat av en medveten politik. Köerna på landets härbergen är ‘jobbpolitikens’ skuggsida.

Det säger något om det Sverige vi alla ska leva i.

Utförsäkring, fattigdom och utslagning. Det är inte problem som begränsar sig till en liten, nästan osynlig, grupp i samhällets utkant. När klyftorna växer drabbar det oss alla, för vi kommer alla att känna rädslan för att hamna på den förlorande sidan.

Det är det som är tragedin i det svenska samhället.

Inte att det skulle löna sig för dåligt att arbeta.”]

Läs Maria-Pia Boëthius i ”Femte folkmakten granskar de styrande” .

Jag skulle också vilja länka Johan Ehrenbergs senaste ledare ”Banker bakom finanskris 2.0 – farliga myter om Irland-krisen från både vänster och höger”, han menar kortfattat att bankfolk i andra EU-länder är oroliga att bubblan de bidragit till ska spricka. ETC:s artiklar om Irland är VÄL värda att läsa. Om hur ilskan är stor där, samt om att de som nu sker där är klassisk chockpolitik.

Läs också Ulf Lundén i ”När politik förvandlas till trolleri” :

”I landet bortom den gemensamma drömmen om ett samhälle i jämlikhet är allt uppstyckat i tunna strimlor. Här skall var och en gnugga på sin egen framtid, sin stora dröm. Landet är numera förvandlat till spelhåla, där platt-tv-tänkarna sprider sina floskler om att ’leva i nuet, tänka positivt och inte vara så förbannat negativ’.

Utanför rasar den ekonomiska krisen men det vill man inte låtsas om. Det finns människor som till och med anser att man inte skall kritisera den sittande regimen efter en valförlust. Ungefär som om politik skulle handla om en ishockey- eller fotbollsmatch.
Jag vägrar bli en del av detta syrefria och antiintellektuella kosmos som är skapat av PR-byråer och reklamagenter.

Politik; det vill säga statskonsten, är numera en konst för dem som främst kan trolla med språket. När alla politiska motsättningar har kokats ned till en kamp om olika skattesatser och väljare i marginalen i medelklassmiljöer är framtidens valrörelser dömda att utspelas i medierna och avgöras av PR-byrårer, reklamföretag och opinionsinstitut.

I senaste numret av tidskriften RE: Public skriver Magnus Linton hur det gick till när Moderaterna lyckades erövra Sverige på obestämd framtid. Den praktiska politiken är i grunden densamma, det vill säga skattesänkningar, men man har lyckats etablera en helt annan mediebild av partiet och dess företrädare. I Moderaternas partihögkvarter pratas det inte längre om skatter utan om ’ljussättning’ och ’bilder’. De kallar sig det ’nya arbetarpartiet’ men genomför klassisk moderat politik. Det är en mycket tydlig strategi som även omfattar politikernas val av klädsel. De nya moderaterna har lämnat pärlhalsbanden, de strikta kostymerna och slipsarna hemma.”

Om eliter som smickrar sig med att fattigdom och andra tillstånd är självvalda tillstånd…

30 oktober, 2010 § Lämna en kommentar

Fler videor med Ehrenreich om positivt tänkande.

Barbara Ehrenreich skriver på sidan 212 i sin bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” om att de västliga eliterna de senast århundradena eller åtminstone sedan den protestantiska reformationen har smickrat sig själva med tanken att fattigdom är ett självvalt tillstånd.

Kalvinisterna såg det som en följd av lättja och andra dåliga vanor. De positiva tänkarna skyllde på en medveten oförmåga att bejaka överflöd. Socialhjälpstagarna tvingades ut i lågbetalda arbeten delvis därför att det antogs förstärka deras självkänsla.”

För att de hade jobb, om än minimalt betalt??

”Avskedade arbetare och sådana som snart skulle avskedas utsattes för motivationsföreläsare och motivationsträning.”

Så de inte skulle ifrågasätta förhållandena, utan istället (vare sig det var berättigat eller inte) ifrågasätta sig själva.

”Men den ekonomiska härdsmältan borde en gång för alla ha tillbakavisat tanken på att fattigdom var ett personligt misslyckande eller något dåligt fungerande sinnestillstånd. Köerna på arbetsförmedlingarna och hos de kyrkor som delade ut gratis måltider innehåller människor som anstränger sig och sådana som inte gör det, både vaneoptimister och kroniskt deprimerade.”

Inte bara i Sverige utan också i USA har människor blivit hjärntvättade med alla dem som utnyttjar systemen, något jag till min häpnad upptäckt via min pojkvän som är amerikan och boende i USA!

Men hur är det med det egentligen? För att inte tala om det med kollektiv bestraffning istället för att skapa ett system där de som utnyttjar systemet hindras från att göra detta. Är det tvunget att förändra systemet till det sämre – för alla?


Ehrenreich skriver vidare:

“När och om ekonomin återhämtar sig får vi aldrig tillåta oss att glömma bort hur utbredd vår sårbarhet * är, hur lätt det är att hamna i en spiral ner mot utblottande. Lyckan är naturligtvis inget som är garanterat ens för dem som har för mycket, är framgångsrika och älskade. Men att lyckan inte är det självklara resultatet av lyckliga omständigheter betyder inte att vi kan finna den genom att göra en resa i vårt inre och ompröva våra tankar och känslor.”

Där andra moralistiskt står och pekar finger åt oss och menar att vi måste ta oss i kragen och att vår situation är självförvållad, även fast den beror på strukturella saker.

Se Ett hjärta RÖTT i ”Sortering av sjuka i A- och B-lag.”

Ehrenreich skriver vidare:

”De hot som vi stå inför är verkliga och kan bara bemästras genom att skaka av sig självupptagenheten och ta ställning i världen. Bygg upp fördämningarna, skaffa mat åt de hungriga, hitta en bot, stärk ’alarmpersonalen’! ** Vi kommer inte att lyckas med allt detta, i varje fall inte på en gång men – om jag får sluta med min egen hemlighet om lyckan – vi kan ha det fint medan vi försöker.”

*den norska läkaren och professorn medicin Anna Luise Kirkengen refererar till den judiske filosofen Avishai Margalit i sin bok ”Inscribed Bodies” och skriver om saker som är tillämpbara inte bara i medicinen tycker jag, trender i samhället går igen bland annat i medicinen, där man lägger (hela) ansvaret på individen. Detta betyder inte att jag tycker att vi som enskilda individer inte har något ansvar över huvudtaget för något (fast detta är ämne för en annan bloggpostning):

”He [Margalit] finds it more fruitful to construct a negative argument, based on the fact that human beings share the morally relevant characteristic of being ‘something which can be humiliated’. This negative argumentation, he states, far surpasses in usefulness all of the positive ones /…/

According to Margalit, human beings no longer have Truth, God, Wisdom, Language, or the Law of Nature or History in common.

Paradoxically, however, they do all share the ability to be humiliated.

[paradoxalt så delar vi alla förmågan/egenskapen att bli förödmjukade].

A decent society is reflected, according to Margalit, in the way its institutions meet the most vulnerable of its members – or its non-members. Any measures which marginalize people stigmatize them.

[ett anständigt samhälle reflekteras, enligt Margalit, i det sätt dess institutioner möter de mest sårbara av dess medlemmar – eller dess icke-medlemmar. Varje åtgärd som marginaliserar människor stigmatiserar dem].

And a stigma is the public sign of deviation from the norm, be it the norm of honor, mores, gender, race, faith or function.

[och ett stigma är det offentliga tecknet på avvikelsen från normen, må det vara hedersnormen, seder, kön, ras, tro eller funktion].

Regarding the concepts of honor, self-respect and self-esteem, Margalit writes:

‘A humiliating society is one whose institutions cause people to compromise their integrity,’ and, ‘a decent society is one whose institutions do not violate the dignity of the people in its orbit.

[‘Ett förödmjukande samhälle är det vars institutioner får människor att dagtinga med sin integritet‘, och ‘ett anständigt samhälle är ett vars institutioner inte kränker värdigheten hos människor i dess omloppsbana‘ (människor ska av skam tiga och inte med rätta, ifrågasätta!? Se rektorn som valde strid!!]./…/

Consequently there is a path from silenced humiliation in private to legitimized humiliation in public. There is a link between the private experience of being made to feel worthless – through domestic abuse [physical, sexual and emotional abuse and violation], subordination, exploitation, neglect or deprivation, and the public doom of being unworthy to receive help.

[Följaktligen finns det en väg eller förbindelse mellan den tystade privata förödmjukelsen till legitimerad offentlig förödmjukelse (som i inte klart utsagt eller öppet uttalat samhälleligt bifall). Det finns ett samband mellan den privata upplevelsen av att ha blivit gjord värdelös – genom familjevåld (som existerar i alla samhällsklasser och som omfattar fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld), underordning, utnyttjande, försummelse eller berövande, och det allmännas dom att vara ovärdig att få hjälp].”

Ja, det där med empatiunderskott.

** Se också igen om Naomi Kleins Chockdoktrinen apropå naturkatastrofer som Katrina (och hur dessa har utnyttjats för åtgärder människor annars inte skulle ha gått med på), där man redan innan varnat att vallarna som skyddade New Orleans var för veka för att klara en storm av Katrinas kaliber, en storm som också kom. De välbeställda kunde dock sätta sig i säkerhet lättare och fortare där, precis som i många andra katastrofer vare sig de är orsakade av naturen eller människor.

Jag skulle vilja länka till artiklarna ”Min vision är: bort med egocentrismen, egoism och rofferi” av Inga-Britt Hagström, Vansbro, ”Låglönepolitiken leder till ökad ojämlikhet – allt i syfte att pressa fram låglönejobb” av Robert Sundberg, samt ”Hon är sprätten på toaletten” om Sofia Arkelsten av Ulf Lundén.

Göran Greider skriver i ledare ”Shell ut Arkelsten” och Robert Sundberg också om Arkelsten i ledaren ”Upplev mer – Moderaterna”:

”… den nuvarande moderatledaren har ju gjort ett stort nummer av sådant som förtroende, inte minst vad gäller väljarnas förtroende för honom själv och hans finansminister. Att hans partis partisekreterare gjort saker som är föga förtroendegivande blir då ett problem.

Kanske står det och väger om Sofia Arkelsten kan sitta kvar som partisekreterare eller måste avgå. Hon kan inom kort blir tvungen att göra det senare. Om det blir det förra så kommer hon och hennes parti apropå gratisresorna till Medelhavsland, exotiskt land och spetsteknikbygge inte undan sådant som denna anspelning på tv-reklam just nu för Bredbandsbolaget:

Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. I Sofia Arkelstens fall var upplevelserna dessutom gratis och på riktigt till skillnad mot Bredbandsbolagets som kostar och utspelar sig på tv- och dataskärmar.”

Och Göran Greider skriver i svar på brev till ledarsidan på Greiders tidigare ledare ”Nya kritstreck måst ritas upp i sanden” (apropå socialdemokratin) där skriver om att vi borde sträva mot det holistiska samhället; att i strävan efter att [ensidigt] gynna helheten så riskerar insikten om de konflikter som finns i samhället, klass- och könsmässigt, att försvinna.

Han skriver i sin ledare:

”I valet 2010 var det således ett helt halvsekel sedan socialdemokratin formulerade en intellektuellt och praktiskt hållbar idé om hur samhället ska omgestaltas i progressiv riktning. Tacka fan för att partiet då saknar profil! /…/

… man lyckades inte visa att breda grupper har nytta och behov av en generös och generell välfärd./…/

Lösningen på sfinxens gåta är Socialdemokratin själv. Den måste återfinna en bärande idé om hur detta samhälle ska se ut. Den måste vara såväl röd som grön, men den måste gripa in i merparten av medborgarnas liv på ett entusiasmerande sätt. Den kan inte nöja sig med den borgerliga spelplanen, utan måste rita upp nya kritstreck i sanden.

Dessa kritstreck måste dras genom ett hårdnande arbetsliv och det måste dras genom de ekologiska utmaningarna – kort sagt röra sig i den terräng som den borgerliga fantasin inte vill ha med att göra./../

Nu avgörs det om Socialdemokratin börjar arbetet på att skapa en ny och egen agenda i svensk politik eller bara anpassar sig till den nu rådande. ”

Se också youtubekanal för CTA – Centrum för arbetslivsiniktad forskning vid Malmö högskola.

Kommentator till Ehrenreich-video först i inlägget (se om jobbcoacherna i Sverige):

”Jag tror att den poäng hon försöker komma med är att positivt-tänkande-konceptet, som det för närvarande praktiseras i det här landet, tjänar att maskera de fundamentala skavankerna i samhället och försöker träna medborgare att ’roll with the punches’ vara flexibla även visavi motigheter och att anpassa sig själva till orättvisa sedvänjor.

Långt ifrån att acceptera misslyckande, så uppmuntrar Ehrenreich till handling genom att vägra att skyla eller släta över dåliga saker och att genom detta skapa bättre, mer brådskande incitament för verkligt positiv förändring.”

Vilka är ”dom som inte arbetar”? Befordran av vi-och-dom-tänkande…

5 september, 2010 § 1 kommentar

… klyschan som med illa dolt förakt upprepas och delar upp medborgarna, ja.

[uppdaterad på sen eftermiddag]. Nej, att spela ut grupper mot varandra tjänar ingen på. De allra flesta vill inget hellre än att vara delaktiga i samhällets utveckling.

Söndra-och-härska-tekniken… Att spela ut människor mot varandra. Vad för slags samhälle skapar detta? Den/de ledare som använder denna teknik har de inga bättre argument att komma med? Vad för visioner har de?

Och vilka får komma till tals i dagens media? Får ALLA komma till tals? Eller handlar det bara om överklass- och lyxproblem?

Människovärde, vadå? Var ligger det? Och äkta respekt?

Illa dolt förakt för svaghet är vad det är. Andreas Gustavsson på ETC uttryckte det så bra:

”… den lättsinniga bristen på respekt för de med mindre makt.”

Se artikeln ”Arrogans och maktfullkomlighet”.

Men vad är ”svaghet”? Varför är vissa ”svaga”?

I de mest ojämlika samhällena är brottsligheten högre. Där får man ha fler poliser och fängelser. Ett samhälle där människor inte litar på varandra och bara ser om sitt eget hus, är det ett sådant vi vill ha? I ett sådant samhälle ökar den allmänna stressen? Och det påverkar både det ena och det andra.

Och vadå moral? Och retoriken till trots; att svartarbete blir mindre i ett samhälle med lägre skatter håller inte. Svartarbete existerar i USA också.

Fast min pojkvän där tror att de betalar minst lika mycket skatt som vi. Den är däremot där utplottrad på annat än inkomstskatt. Politikerna får hitta på alla möjliga andra sätt att dra in skatt.

Var går då skattepengarna där till? Inte till allmän sjukvård eller trygghetsnät eller skola och omsorg?

Vilka är egentligen vinnare i dessa system? Och förlorar inte den breda folkmassan på detta egentligen i många, många avseenden?

Se den amerikanske ekonomen Robert H. Frank i ”The income gap grows” där han skriver om hur inkomstojämlihet snabbt har vuxit i USA.

”I dessa ‘vinnare-tar-allt-marknader’ så omvandlas små skillnader i prestationer i enorma skillnader i ekonomisk belöning.”

Dvs. han menar att proportionerna mellan prestationer och utfall inte alls korresponderar.

”Den kombinerade effekten av marknadskrafter och ändringar i allmän politik har klart gjort livet svårare för medel- och låginkomstmänniskor.

De arbetar längre dagar, sparar mindre, lånar mer, pendlar över längre avstånd och klarar sig utan saker som de tidigare såg som nödvändiga./…/

Ungefär 45 miljoner amerikaner har idag ingen sjukvårdsförsäkring” [denna artikel skrevs 2005], vilket är 5 miljoner fler än under tidigt 90-tal.”

Läs också han artikel ”The Class War That Isn’t”.

Ja, lägre skatter kommer förr eller senare att missgynna breda delar av befolkningen och inte bara de längst ner i samhället, utan också medelklassinkomsttagarna.

Han skriver i den senare artikeln att det finns ett starkt samband mellan priset på hus och kvaliteten i den motsvarande skolan i grannskapet. Därför köper människor dyrare hus än de ganska modesta ökningar i inkomster borde tillåta dem.

För att klara detta får medelklassfamiljer nu precis som jag skrev ovan arbeta längre dagar, låna mer, spara mindre och pendla längre sträckor för att kunna fortsätta skicka sina barn till skolor precis ovanför medelnivå vad gäller kvalitet. Dvs. Frank menar att kvaliteten på skolorna skiljer sig åt!

Detta är den effekt segregeringen får där.

Ja, det handlar om politik och inget är ödesbestämt. Vi KAN välja väg även om experterna påstår motsatsen.Som Ulf Lundén skriver:

”Den borgerliga överhögheten, bestående av nationalekonomer och opinionsbildare, påpekar gång efter annan att det bara finns en väg att gå.

Att alla problem i samhället bara kan lösas genom sänkta skatter. Ja, till och med kulturpolitiken påstås gynnas av att välfärden minskas till en apelsinkärna.

Inte ett ord om framtiden, inte ens en smula vision.”

Men det finns inte bara en väg:

”Susan George (politiker), som länge varit kritisk mot globalisering, myntade motuttrycket TATA; There Are Thousand Alternatives (’Det finns tusentals alternativ’).”

I texten i länken ovan står det i slutet:

”Our current situation should not be used as a tool of the Tina ideologues, and it is certainly no excuse for broken promises.”

Översatt blir det ungefär:

”Vår nuvarande situation skulle inte få användas som ett verktyg för Tina-ideologer och det är verkligen inte någon ursäkt för brutna löften.”

Hur var det nu med chockterapi, ”för vårt eget bästa”? Och min pojkvän skickade en länk angående arbetslöshetsutvecklingen i Sverige mellan 2003 och 2010. Har arbetslinjen gett resultat? Kolla graferna!  Det tog tid att rehabilitera sig efter förra borgerliga regeringsperioden! Se kurvan en bit ner på sidan.

Ja, det behövs en motvikt till prestationssamhället. Se debattartikeln ”Kulturskymning väntar i gymnasieskolan” av Gunnel Stenqvist (fd departementsråd Utbildningsdepartementet).

Och Ulf Lundén menar att ”Den mentala krisen måste brytas.”

Tillägg på sen eftermiddag: Olle Svenning skriver om en arrogant utrikesminister som inte vill diskutera utrikespolitik med de rödgröna i ledaren ”Inte fyra år till med Carl Bildt”:

”Kriget har som alltid sina profitörer: ägarna till de privata arméerna, spekulanterna i oljetillgångarna, vapenproducenterna. De hade länge sin särskilde beskyddare i vicepresidenten och Halliburton-direktören Dick Cheney./…/

Bildt, mer av utrikespolitisk kommentator än minister, valde krig i Irak och försvarar så kraftfullt han förmår krigsuppdragen i Afghanistan.

För honom finns det ett givet samband mellan konflikter och affärer.

Sovjets sönderfall och de eviga konflikterna i Sudan bjuder också privatekonomiska möjligheter.

Den europeiska högern, som Bildt och Reinfeldt är delar av, bygger en del av sina framgångar på att propagera exkluderande nationalism och genom att ingå politiska allianser med främlingsfientliga partier.

De rödgröna har anständigare, om än politiskt tilltufsade, partivänner i Europa. Gränsen mot extremhögern är definitivt stängd./…/

Jan Eliasson, Carin Jämtin, Maria Wetterstrand eller någon annan möjlig utrikesminister har inte berikat sig på nykolonial oljehandel.

Carl Bildt vägrar debattera utrikespolitik med de rödgröna.

För hans personliga del är det begripligt; demokratiskt är det däremot skandalöst.”

Se också Åsa Linderborg i ”I skolan kommer de svaga i kläm.”

Och apropå kultur:

Uppdatering 6 september: Ja, är det verkligen ”Framåt tillsammans???” det handlar om?

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin shock therapyreflektioner och speglingar II....