Pensioner, avreglerade apotek – vad för samhälle håller på att utvecklas? Nedsippringsteorin i praktiken…

15 februari, 2015 § Lämna en kommentar

nedsippringsteorin i praktiken

Nedsippringsteorin i praktiken?

Min 88-åriga mamma berättade att hon efter operation i höstas fått näringsdryck utskriven och hon beställde den från apoteket i stan 30 km bort. De skickade hem den mot faktura, tror jag. Då kunde hon inte köra bil, något hon nu har börjat med igen.

Senare visade det sig att de hade gjort en kreditbedömning på henne – för en faktura på 98 kronor! Hon reagerade på detta! För en så liten summa! Något hon aldrig varit med om tidigare.

Jag tyckte också det var ganska obehagligt att höra!

Hur är det för dem som har mindre tillgångar?

Och vad slags samhälle håller på att utvecklas?

Sambon fick medicin utskriven i veckan mot inflammation och doktorn ville att hen skulle börja ta denna omedelbart, så vi gick till det privata apoteket intill vårdcentralen (vilket egentligen är något jag undviker).

Nej, de hade inte medicinen där. Så nu har jag själv upplevt något av det andra vittnat om angående tillgång på medicin som skrivs ut. Jag skulle börja jobba ganska snart efter vi varit hos doktorn och hade inte ätit lunch, så jag föreslog att vi skulle åka till apoteket vid lasarettet (Apoteksbolaget). Och, jo, där hade de den, så sambon kunde börja ta sin medicin omedelbart. Vilken parentetiskt fick effekt omedelbart, så doktorn (på den landstingsdrivna vårdcentralen) gjorde en riktig diagnos.

Tyvärr tror jag att både privat och landstingsdrivna vårdcentraler har blivit sämre p.g.a. privatisering och konkurrens. Alla vill skära kostnader och/eller tjäna så mycket pengar som möjligt. Läkare blir allt mer korrumperade i detta system?

Clinton”Så fort vi glömmer.

Vad vände Clintons överskott till en biljondollarskuld [1 biljon är 1 000 000 000 dollar, eller ca 7 000 000 000 svenska kronor nästan]? [Jo,] Republikansk avregleringspolitik, krig och 1% skattesänkning.”

Nej precis, vad har avregleringar lett till? Allt fler har inte råd att betala för sin medicin t.ex.? Har inte ens råd att betala 98 kronor för näringsdryck efter en operation? Vad är det för samhälle?

Ojämlikhet kostar!

cost-inequality-V7

Och återigen, ingen blir rik på egen hand! Med skattepengar bekostar vi vägar och järnvägar där varor kan transporteras, skolor där arbetskraften lär sig läsa och skriva och räkna samt en massa annat (åtminstone hjälpligt), polis som ser till att rånarband inte kommer och stjäl allt från den rikes fabrik eller företag osv. Att den rike skulle bidra till detta och mer, precis som vi alla gör, är inte för mycket begärt!

10942737_10153591787933327_2378228193674794671_n

Och de enorma vinsterna i skola. vård och omsorg var kommer de ifrån? Man skär ner på personal? Och satsar på de lättast utbildade och de friskaste (och de som minst behöver vård och omsorg)?

Jo, ”Segregerat elevurval lönsam affärsidé för fristående skolor”! Och även om det kommer lagar att man inte får neka elev plats i ens skola, så kan man hitta andra, fina sätt att bli av med de kostsammaste eleverna. Något den amerikanska skoldebattören Diane Ravitch har skrivit om.

Jo, man håller verkligen på att lyckas med ”söndra-och-härska-politiken”. Dvs att slå in kilar mellan folk och ställa dem emot varandra.

John Cleese och hans terapeut Robin Skynner skulle kalla den sortens ledare för ”mindre friska” i motsats till de ledare som får folk att inte bara bry sig om sig själva, utan också om andra, och allas välfärd och bästa.

Annonser

Ännu mer om skolan och ”valfrihet”, samt litet om positivt tänkande och självhjälpslitteratur…

11 oktober, 2014 § 3 kommentarer

gilla-laget-hur-allt-gick-at-helvete-med-positivt-tankandePerson som startade friskola med sin äkta hälft i samtal med förälder som har arbetsuppgifter på denna friskola:

”Jag såg dessa tonårsungdomar och hur de hade det i den kommunala skolan…”

Så då ville hen skapa något där ungdomar fick en annan start.

Och förälder om förhållandena i förskola/n.

Det är något jag reagerar på här. Har haft det i bakhuvudet medan jag haft fullt upp i jobbet.

Tänker på boken ”What about Me?” (i min översättning ”Men JAG då?”). Borde det inte vara i allas vårt intresse att skapa en skola och förskola som är bra för ALLAS våra barn?

Har det blivit så att sättet att lösa problem är att bara flytta sitt barn? Har konkurrens bidragit till att förbättra skolan generellt? Efter 20 år med friskolor skulle jag vilja påstå att, nej, det har den inte. 😦 Och jag tycker fortfarande inte att de barn som går i kommunala skolor verkar lära sig mindre och de i friskolorna mer. Barn och ungdomar i kommunal skola är också öppna, frimodiga och kommunikativa. Skulle barn och ungdomar i friskola ha större självkänsla så kanske det beror på att de tycker att de är litet förmer än de som går i en grå, kommunal skola!? Obs! ironin.

Vilka ska gå i de ”sämre skolorna”, där ungdomarna påstås inte ses eller respekteras till skillnad från i friskolan? Bara jag räddar mig och mitt, så… 😦 Men jag tror hela detta fenomen förr eller senare kommer att slå tillbaka på oss alla.

Fler och fler börjar peka på vad samhället gör med människor. Och vad gör den så kallade ”valfriheten” med oss? Det gäller att rädda sig och sitt?

Amerikanskan Barbara Ehrenreich skrev boken ”Gilla läget” i vilken hon diskuterar påbudet att tänka positivt. Om denna bok kan man bland annat i recension i DN läsa:

”Det mest bekymmersamma med det positiva tänkandet är ju inte att enskilda människor försöker hantera livets smärta med mer eller mindre verkningsfulla självterapier.

Det som är Ehrenreichs vassaste punkt i boken är hur positivitetskraven på ett väldigt konkret sätt används för att döva människors rättmätiga ilska över ett ovanligt orörligt klassamhälle som det amerikanska och över en finansmakt som faktiskt inte kan hantera pengar.

Den bärande ideologiska tanken i positivitetskulten är att inga yttre omständigheter räknas i människors liv, ingen människa är beroende av hennes omgivande samhälle.

Alltifrån bröstcancer till svårigheten att försörja en familj på en minimilön är en fråga om attityd. Med bara ett uns kritiskt tänkande ter sig den sortens ideal som resultatet av ett deep talk mellan Joakim von Anka och en botoxfyllig framgångspastor.”

Jonas Aspelin har skrivit boken ”Suveränitetens pris – En kritisk studie av självhjälpslitteraturen”, den brittiske terapeuten Stephen Briers är också inne på liknande tema i boken ”Psyksnack – Stick hål på självhjälpsmyterna” och nu har alltså också en belgisk terapeut skrivit om sina erfarenheter av vad samhället gör med människor i boken ”What about Me? The struggle for identity in a marketbased society”. Jag kommer troligen att blogga om den senare boken senare.

I blogginlägg på bloggen Phyrronism” kan man läsa:

”Jag tänker vidare på att bejaka valfriheten och att ta för sig, det vill säga tillbe sig själv såsom Gud, följa den etik som detta innebär och tillfredsställa sin karriärlust, sexuallust, konsumtionslust och allehanda begär efter ytlig bekräftelse, vilket enbart – i enlighet med vilken cirkulär historiesyn eller livscykelanalys som helst – leder till begär efter mer och mer, och i och med detta till att ‘slit-och-släng’ blir till en mental överbyggnad gällande allt man konsumerar (varor, människor, åsikter, värderingar)  i en aldrig-slutande, alltid-sluttande spiral ned i en patetisk självcentrerad intighet där Döden står och väntar med Charons båt.”

Bra sagt! Solidaritet innebär inte automatiskt att respekten för individen försvinner! Den bör alltid finnas där. Vi har också ett ansvar för oss själva, men ibland har vi ingen makt att förändra förhållanden.

Sanne skriver:

”Nej, det mesta handlar inte om inställning, och optimism botar inte cancer./…/

För det är inte så att positivt tänkande löser alla problem. Tvärtom skapar det en hel del problem – och nya problem uppstår för att man vägrar se eller ta i de gamla.

Istället för positivt tänkande rekommenderar jag rationellt och kritiskt tänkande. Även om det ibland är jobbigt.”

Läsare som kommenterade Ehrenreichs bok kritiserar hennes långrandighet. Min sambo, som läst boken på engelska, förstod inte den kritiken.

‘Gnällspikar i alla länder: Höj volymen!’ /Barbara Ehrenreich”

”Valfriheten kostar och någon betalar”. Strukturella fel kan aldrig bli individens ansvar. Jo, man kan försöka förändra, om man kan och helst tillsammans med andra.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin self-centrednessreflektioner och speglingar II....