Centern, Annie Lööf och ROT …

28 mars, 2015 § Lämna en kommentar

ROTI ”ROT framför allt bidrag till högavlönade i villa” kan man läsa:

”Allra mest utnyttjas bidraget av folk med över en miljon kronor i beskattningsbar inkomst. Av dessa tog hälften ut ett ROT-bidrag.

Bidragstagarna inom ROT utgör alltså en ytterst välavlönad och liten grupp. Och egentligen är snedfördelningen värre än vad som direkt framgår av statistiken. Många nolltaxerare kvitterar ut ROT-bidrag på tiotusentals kronor.

Här handlar det om avancerad skatteplanering. Ett annat trick är att mycket rika familjer genom att skriva över kapitalinkomster på barnen kan skaffa sig ROT-avdrag på 200 000 kronor per år.

Ytterligare en orättvisa är att hyresgäster är uteslutna från ROT-systemet. De var inte det tidigare men då var maxbidraget 11 000 kronor per hushåll för alla och dessutom tidsbegränsat till ett eller två år.

Eftersom staten när den permanent lämnar bort skattebidrag om 17 miljarder per år måste skaffa sig dessa pengar på annat sätt, betyder det att hyresgästerna som grupp varje år i praktiken subventionerar villaägare och bostadsrättsinnehavare med 5-6 miljarder kronor år efter år./…/

En som reflexmässigt protesterade när hon hörde talas om regeringens planer var centerledaren Annie Lööf. Kritiken handlade om att en minskning av ROT-bidragen skulle drabba barnfamiljer och låginkomsttagare.

Ett så fräckt och stolligt påstående är svårt att tänka sig när man vet hur bidragen fördelas. Hon sa sig dessutom sig vara mot allt stöd till bostäder. Ett fantastiskt påstående eftersom hon ju framstår som en fanatisk försvarare av nuvarande ROT-subventioner.

Annie Lööf påstod också att ett borttagande av stödet skapar arbetslöshet. Vad hon då väljer att bortse ifrån är att alla pengar har en alternativanvändning. När staten slipper en bidragsutgift så kan den använda pengarna till investeringar i annat byggande, järnväg och vägar osv – allt detta skapar ju nya jobb, inte minst för byggnadsarbetare.

Det är inte heller så att allt bostadsunderhåll försvinner om stödpengarna avvecklas. Varje villa och borätt kräver ju ett visst löpande underhåll. Det klarade ägarna av tidigare utan subvention och det kommer de naturligtvis göra även i framtiden.”

Jag tror svartjobben fortfarande existerar, trots detta avdrag. Dessutom sker nog en (hel) del fusk kring avdraget. 

”Resultatet blir att de allra flesta jobben finns kvar – en sak som till och med Annie Lööf borde känna till. Det enda underhåll som till en del kommer att försvinna är egentligen det underhåll som inte behövs utan används till icke nödvändiga (men säkert för ägaren trevliga) standardhöjningar.

Men varför ska 85 procent av folket vara med och betala de välsituerades höjning av boendestandarden? Kan Annie Lööf förklara det?”

Annonser

Ännu mer om RUT…

22 augusti, 2014 § Lämna en kommentar

Home Comforts

Göran Greider skriver i ”En armé av bortskämda RUT-ungar”:

”Fördelningspolitiskt gynnar Rut de högsta inkomstskikten. Lika illa är det att man kan se framför sig en armé av bortskämda ungar från välbeställda hem – i Danderyd och liknande problemförorter – som lärt sig att se ned på kroppsarbete och se det som självklart att skattebetalarna ska ge dem detta bidrag.

Det är dom som tänker bestämma över oss om tjugo år.”

Och vidare:

”Nittiotalets krisår öppnade på många sätt en brunn ner till äldre borgerliga ideal och föreställningar – där inte bara drömmen om hembiträdet plötsligt dök upp utan även sådant som välgörenhetstanken gjorde comeback. Idag är det bara ett riksdagsparti som på allvar vågar säga nej till Rut, Vänsterpartiet./…/

Kvinnorna som haft dessa tråkiga jobb drog så snabbt de bara fick chansen när andra arbetsmarknader öppnades. Men borgerligheten fortsatte att drömma om sina hembiträden.

När Rut-avdraget – eller Rut-bidraget som jag alltid av princip kallat det – infördes 2007 slog borgerligheten två flugor i en smäll: Det var ett sätt att både sänka skatten för höginkomsttagare och höja statusen för samma höginkomsttagare.

En delförklaring till varför Rut-bidraget alltmer sällan debatterats kritiskt är antagligen att ganska många mediechefer utnyttjar det. 2010 fick jag själv ett Villy Bergström-liknande utbrott i tidningen Resumé. Jag hävdade att medierna ofta blivit annonsmaskiner för Rut-bidraget – och att det berodde på att så många mediechefer utnyttjade det.

Tidningen Resumé kollade upp det. Av ett sextiotal undersökta mediechefer var det redan då – 2010 – litet mindre än hälften som gjorde avdrag för städning. Mest avdrag gjorde de högst betalda mediecheferna [se ‘Mediekändisarna är besatta av rut’].

Hur det är idag på den fronten vet jag inte, men känslan är stark av att de stora tidningarna, liksom även public service, med stor glädje alltid presenterar siffror över ökat Rut-utnyttjande.”

I Resuméartikeln kan man läsa:

”… medieeliten ser till sina egna intressen, menar Göran Greider:
– DN såg ett tag ut som en reklambroschyr för städfirmor. Frågan blåstes upp. Och det handlar inte bara om de som kommenterar, chefredaktörerna har också betydelse. Här går impulserna uppifrån och ned och påverkar urvalet av frågor på redaktionsmötena.

Egenintresset bryter igenom även i hur medierna följer bostadspolitiken, menar han.

Av de 25 mediepersonerna som har gjort rut-avdrag bor 20 i villa och 5 i bostadsrätt. 5 av villaägarna har ett sammanlagt taxeringsvärde på sina hus på över fem miljoner.

Ingen av dem som Resumé har undersökt bor i hyresrätt. Och trots att villkoren för hyresgästerna de senaste åren radikalt har förändrats finns det knappast någon debatt på ledarsidor eller i politiska kommentarer.
– Hyresboendet har gått igenom en av de största förändringarna någonsin, men den debatten och den journalistiska bevakningen har trängts undan. Frågan om hyresrättens framtid står inte på nyhetsagendan, säer Göran Greider.”

Mer om RUT…

20 augusti, 2014 § Lämna en kommentar

a. RUT Åsa Lindeborg

[Uppdaterad på eftermiddagen. Se slutet]

Åsa Lindeborg skriver i ”Skitliv”:

”I äktenskap där båda vill göra karriär, skaffar man sig ett mer jämställt äktenskap genom att köpa sig lågavlönad kvinnlig arbetskraft.

Man kan fostra barn som visserligen slipper höra sina föräldrar bråka om städningen, men som heller själva aldrig behöver hjälpa till eller ens lära sig hur man vaskar en toalett. För det gör Samira.

Rut-systemet föder en odräglig, handikappad kull ungar som snart har ledningen och makten [i samhället].”

Ja, det tror jag! Precis det amerikanskan Barbara Ehrenreich har skrivit om i ”Tjänsteflicka på beställning – andra-kvinnors-arbete-politiken:

”Det finns ytterligare en lektion som tjänsteekonomin lär ut till sina förmånstagare och, vilket är ytterst bekymmersamt, barnen hos dessa. Att bli städad efter är att vinna en särskild viktlöshet och okroppslighet.

Nästan alla klagar över våldsamma videospel, men betald städning hemma har samma följdavskaffande effekter: du skäller ut bondtölpen i blodröd ilska och fortsätter vidare; du släpper sockorna väl vetande att de så småningom kommer att lyfta sig själva, tvättade och vikta, tillbaka på sin ’bostadsplats’.

Resultatet blir en sort virtuell existens i vilken avfallsspåren efter dig verkar gå upp i rök av sig själv [vilket i förlängningen kan få diverse konsekvenser, både för dig, dina närstående och samhället i stort].

Spill sirap på golvet och den städande personen kommer att skrubba bort det när hon kommer på onsdag.

Lämna Wall Street Journal spridd omkring din flygplansstol [senare som vuxen] och flygvärdinnor och flygstewarder kommer att ta rätt på denna sedan du lämnat planet [ja, det ser för jäkligt ut överallt när man kliver av planet när man rest över Atlanten t.ex.!]./…/

I en generösare social ordning så borde tjänster för hushållsskötsel bli subventionerade för dem som har hälsorelaterade orsaker att behöva dessa – en åtgärd som skulle generera en massa nya jobb för dem med mindre utbildning som nu städar hemmen till de mest välbeställda.

Och i en mindre könsdelad samhällelig ordning skulle män och pojkvänner bli mer villiga att ta sin del av sysslorna [fast så är det väl redan i många svenska hem liksom i många amerikanska, fast kanske inte alltid i de mest välbeställda hemmen, där både män och kvinnor har ‘viktigare saker’ att uträtta?].

Hur som helst så löser vi saken i våra individuella hem, den moraliska utmaningen är, enkelt uttryckt, att synliggöra arbete igen: inte bara skrubbandet och dammsugandet utan allt hackande/rensande, travande, hamrande, borrande, böjande och lyftande som pågår för att skapa och bibehålla en miljö som är möjlig att bo i.

I en alltmer ekonomiskt ojämlik kultur, där så många av de välbeställda viger sina liv åt sådana icke riktigt synliga sysselsättningar som varumärkesförsäljning [??], imageskapande och opinionsundersökningar, tenderar sådant verkligt arbete – på det gammaldags arbetssättet, som tar hand lika väl som öga i anspråk, det som tröttar kroppen [och inte bara huvudet/hjärnan] och direkt förändrar den fysiska världen, att försvinna ur sikte [dvs. man ser det helt enkelt inte].”

Lindeborg fortsätter:

”Centerpartiet valkampanjar med en undersökning som visar att 7 av 10 som utnyttjar rut tjänar under 32 000 kronor i månaden. Vanligt folk, alltså. Det är blajsiffror, eftersom en enstaka flyttstädning går in i statistiken. Ett äldre par som inte själva klarar att tvätta sin inglasade balkong, hamnar också i tabellen.

De som regelbundet utnyttjar bidragssystemet är höginkomsttagare.

I Danderyd är siffran 1 587 kronor per person och år. Jämför med Dorotea, där man i snitt lägger ner 13 kronor. Lidingö, Täby, Lomma, Vellinge … man vill inte ha flyktingförläggningar, men gärna en städerska med migrationsbakgrund.

Om alla började utnyttja rut – det är ett roligt tankeexperiment, även den skattesubventionerade städerskan behöver ju ha ett rent hem – skulle statsbudgeten slå bakut. Rut är inte tänkt för alla.

Allt fler köper rut-tjänster för att det offentliga inte längre räcker till. En halv miljon arbeten eller fler har försvunnit inom välfärdssektorn, vilket märks inom förskola, hemtjänst och äldreomsorg. Det är här vi ska hitta de nya jobben!

Utan städerskor rasslar samhället ihop, men de förtjänar meningsfulla arbetsplatser. Att städa hemma hos Centerpartiets Martin Ådahl [sluta-äta-ute-Ådal-så-har-du-råd-med-RUT] kan inte räknas dit.

Den som säger ‘jag har råd’ med hemhjälp, säger i egentligen till mig och till alla andra skattebetalande medmänniskor, att ‘vi har råd’ att subventionera de välbeställdas bekvämlighet. Att vi samhällsekonomiskt ‘har råd’ att satsa på den sortens städning i stället för annan rengöring.

Det är fördelningsmässigt en skitpolitik. Gå in på en skoltoalett anno 2014 och fundera: Ska skattemedlen gå till att göra rent för eleverna eller göra rent hemma hos rektorn?”

En kollega sa att när hon växte upp så hade de sameflickor som barnflickor. Jag talar ganska tyst om att vi också hade ett par barnflickor när vi växte upp och mamma hade hemhjälp när pappa tog hem folk spontant på kaffe. Vi bodde i tjänstebostad på hans arbetsplats. 

Göran Greider om att han inte tycker att kooperativ hör hemma i välfärden. Han skriver bland annat om att svenska kyrkan är på väg att driva ganska många äldreboenden. Är de egentligen så bra på detta? 

”Jag glömmer inte äldreboendet där en släkting till mig bor. Personalen där berättade att de under ett års tid inte hade någon chef – varvid arbetet flöt på mycket bättre.”

Intressant! Kan det funka? 🙂

Anna Gavanas hemsida och om hennes bok ”Rena hem på smutsiga villkor”. Här hennes vetenskapliga rapport ”Who Cleans the Welfare State?…”

rena-hem-pa-smutsiga-villkor-hushallstjanster-migration-och-globalisering

Och moderaterna kör hårt: 

rip-rut

Nätverk för offentlig utbildning i USA stöttar offentlig utbildning därför att det är en viktig pelare i vårt demokratiska samhälle…

24 mars, 2013 § 11 kommentarer

diane-ravitchDen amerikanska skoldebattören Diane Ravitch i brev till medlemmar i ”Nätverket för offentlig utbildning, ”Note for a positive agenda”:

Ni vet vad vi opponerar oss emot: vikten som läggs vid testande [???], privatisering av offentlig utbildning, masstängningar av skolor (för att spara pengar eller underlätta privatisering), demonisering av lärare, sänkning av standarden för utbildningsprofessionen, vinstdrivna skolor.

Här är det vi stöttar:

  • Vi stöttar skolor som erbjuder en full och rik läroplan för alla barn, en som inkluderar estetiska ämnen, idrott och hälsa, historia, samhällskunskap, utländska språk, litteratur och vetenskap.

  • Vi stöttar skolor som är föremål för demokratisk kontroll av alla invånare i samhället [inte att rika donatorer ska bestämma skolors utformning och innehåll. Donatorer som gör skatteavdrag för sin välgörenhet; vilket sker i USA av bland annat Bill och Melinda Gates, Walmartfamiljen osv och Ravitch kallar dessa, förträdesvis män, ironiskt för miljardärernas pojkklubb, ja, de drivs av övertro på sin förmåga att lösa alla problem, inklusive vet de hur skolan ska drivas!?].

  • Vi stöttar skolor som har de resurser som deras elever behöver, som rådgivare [kuratorer, yrkesvägledare??], bibliotekarier och psykologer.

  • Vi stöttar skälig finansiering av skolor, med extra resurser till de elever som har störst behov.

  • Vi stöttar skolor som har rimliga klasstorlekar, så att lärare har tid att hjälpa barnen de har i sin vård.

  • Vi stöttar tidig barndonsutbildning, därför att vi vet att prestationsgapet börjar före första dagen i skolan [fattigdom är ett stort problem och det poängterar många skoldebattörer i USA!!].

  • Vi stöttar hög standard i professionalismen hos lärare, rektorer och skolinspeltörer [dvs att det på alla dessa poster finns folk som har både utbildning och erfarenhet inom området, något som inte är fallet i USA och något som inte verkar vara fallet i Sverige inom andra områden i samhället här: chefer och inspektörer tillsätts som inte har någon utbildning alls inom det område de ska leda eller granska. Chansen att de ska kunna göra detta på ett professionellt sätt måste bli låg om de inte har utbildning inom det de ska granska eller leda!?].

  • Vi stöttar principen att varje klassrum borde ledas av en lärare som är välutbildad, väl förberedd för utmaningarna att lära ut [till alla sorters elever] – och som är auktoriserad.

  • Vi stöttar kringservice för barn, såsom sjukvård och program efter skolan [fritids???]

  • Vi stöttar utvärderingar som används för att stötta barn och lärare, inte för att straffa eller stigmatisera dem eller för att dela ut belöningar i form av pengar [vilka har visat sig har negativa effekter i många fall].

  • /…/

  • Vi stöttar utvärdering av lärare gjord av professionella, inte baserad på otillförlitliga testpoäng.

  • Vi stöttar att man hjälper skolor som kämpar, inte att man stänger dem.

  • Vi stöttar att föräldrar rådfrågas i frågor som rör deras barn

  • Vi stöttar idén att elevers konfidentiella information måste förbli konfidentiell [det vi kallar tystnadsplikt] och inte överlåts till entreprenörer och markandsföringsrepresentanter [så det man vet om elever inte missbrukas eller utnyttjas].

  • /…/

  • Vi stöttar offentlig utbildning därför att det är en [viktig] pelare i vårt demokratiska samhälle.”

Intressant att spegla skolpolitiken här i Sverige i detta. Se vidare:Diane Ravitch: ‘Jag har inte sett några bevis för att det vore bra att vinstdrivna aktörer driver skolor /…/ Entreprenörerna skapar dessa låtsasskolor för andra människors barn, inte för sina egna barn’…

Är det barn eller skolentreprenörer som ska hjälpas? 😉

Och se också Dagens Diane Ravitch-citat: ‘Våra utbildningsproblem är uttryck för vår avsaknad av utbildningsvisioner, inte ett företagsledningsproblem som kräver värvning av en armé av konsulter’… Detta gäller också andra delar av välfärdssektorn!?

Hushållsnära tjänster eller det s.k. RUT-avdraget…

23 oktober, 2012 § 10 kommentarer

Nina Björk skriver i sin bok ”Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde” tänkvärt om skattesubventionerade hushållstjänster eller det s.k. RUT-avdraget, att när hon säger att hon är emot det så får hon ofta höra att hon nedvärderar städning eftersom hon inte vill att den ska utföras mot betalning.

Hon menar att en sådan invändning innebär att allt som görs mot pengar anses mer värdefullt än det som görs utan sådan ersättning (vilket inte innebär att man inte ska få vettigt betalt för det arbete man gör tror jag också hon tycker, fast det skriver hon inte).

Hon skriver vidare (s 116-117):

”Som om mänskliga handlingar adlades av att komma i kontakt med penningen, som om de fick sitt värde från den.”

Sant!

S 117::

”Detta sätt att se på städning brukar dock röna samma öde som konsumtionskritik – det ses som moraliskt och därmed som förkastligt som argument betraktat.” 

Eller avfärdas som avund?

Fast vilka är avundsjuka egentligen? Man kan avfärda berättigat ifrågasättande som avund och det är lättare att avfärda en hel underklass (inkluderande under medelklassen) som avundsjuk skulle jag också tro.

Sen tycker hon det är märkligt att dessa som menar att hon nedvärderar städning inte tycker att städarna är värda bättre villkor, hon skriver (2 118):

”.. är det märkligt nog så att de som anser att vi uppvärderar städning i hemmen genom att göra denna handling till en avlönad aktivitet ändå inte, som jag, anser att en sjukhusstädare bör få lika hög lön som en läkare (efter kompensation för studieskulder). Så långt bör tydligen den eftertraktade uppvärderingen inte gå.”

Eller ens att den uppvärderas i förhållande till andra yrkesgrupper inom sjukvården (dock kanske inte läkare kan jag tycka). Så vadå, ”uppvärdering”? Björk undrar vem som egentligen är moralistisk.

Hon skriver också att för att det ska löna sig att anlita städhjälp så måste den som anlitar denna ha en högre inkomst än städaren (troligen också med RUT-avdraget, vilket gör att inte alla har råd med städning i hemmet trots RUT-avdraget och man kan fråga sig om vi ska skattesubventioner något som inte alla kan utnyttja!).

De som använder RUT brukar urskulda sig med att de vill ha mer tid för barnen, men, som Barbara Ehrenreich bland annat påpekar, så kunde kanske städning bland andra sysslor hemma vara ett sätt att umgås och lära sig något av. Även Björk skriver om detta: att det kan vara nyttigt att se vad mänskligt liv kan leda till. Och det finns dessutom inga garantier för att man som vuxen senare ska ha råd att ha städhjälp, utan kanske blir tvungen att städa hemma själv (fast vanligen så slipper de mest privilegierade den resan neråt. Medelklassen kan dock få det tufft även här i Sverige när den får betala allt mer ur egen ficka; måste ta fler försäkringar för sånt som inte täcks upp av allmänna försäkringar, för dyra lån på hus och stora bilar osv).

Dessutom ska tydligen RUT-advraget utbidgas till att gälla läxhjälp. Men hur var det nu? Man behövde RUT för att kunna vara med sina barn!? 😉 Nu ska man också göra avdrag för läxhjälp. VAD gör man egentligen med sina barn på den där tiden som frigjorts när man haft någon som städat huset och läst läxorna med ens barn?

Och – vilka har egentligen råd att anlita läxhjälp ÄVEN om de får göra avdrag för denna? Kan alla utnyttja detta?

Vidgade klasskillnader – och VAR är oppositionen?

23 september, 2012 § 11 kommentarer

Ja, vadå individualitet? Se om Lyxfeber och att jämföra sig med varandra.

Och här några intressanta synpunkter på skolan och hur det resoneras om den (ur Lärartidningen). Vi förlorar kanske även samhällsekonomiskt på hur skolan idag organiseras och fungerar!  Jan Björklund visar återigen sin okunnighet (och arrogans?). Jättebra skrivet! Och var hamnar pengarna som vissa tjänar? Bra skrivet! Och sant!  Och vad sysslar media med? TV (även SVT) och tidningar! Och bland alliansföreträdarna så har inte bara Annie Lööf Margaret Thatcher som förebild, utan det har också 1:a vice ordförande i KD:s ungdomsförbund Sara Skyttedal och hon har inte bara Thatcher utan också Reagan som idol!? Men människor har börjat reagera och förhoppningsvis kommer fler proteströrelser med tiden. 

Vadå demokrati och ”frihet? Samt om att bekräfta en empatifattig världsbild, att vilja ha absoultion för ens överdrivna konsumerande…

4 augusti, 2011 § Lämna en kommentar


Torbjörn Tännsjö i artikeln ”Ett öppet samhälle kräver ansvar för det egna ordet”:

”Breivik är full ut ansvarig för sina dåd och ändå meningsfullt ställa frågan om någon annan också har ansvar för att det gått som det gått. Tankarna går förstås i så fall i första hand till ledande politiker. Kan det finnas något i samhällsutvecklingen som bäddar för dåd sådana som dessa? Rör det sig i så fall om något som kunnat undvikas genom en annorlunda politik?

Det är inte lätt att besvara den frågan, men rimliga spekulationer kunde vara att även en politik, som ytligt betraktad är mycket framgångsrik (den får stöd av folkets majoritet, den leder till ekonomisk tillväxt och så vidare) ändå kan ha mycket beklagliga sidoeffekter. Den kan till exempel leda till ökade skillnader i samhället, till bestämda gruppers utanförskap och så vidare, och detta kan vara faktorer som utgör grogrund för högerextremism av Breiviks art. Allt detta är svåra empiriska frågor, men de förtjänar att undersökas i seriös samhällsforskning. Politiker har också en förpliktelse att ta till sig de lärdomar som kan framkomma.

Också den sverigedemokratiska hypotesen, att utvecklingen mot mulikulturalism i sig leder till våldsamma motreaktioner, bör förstås utsättas för kritisk och systematisk granskning.

En bekymmersam fråga är om det inträffade också måste få konsekvenser för det offentliga samtalet. Statsminister Stoltenberg förklarade att svaret på dåden måste bli ett fortsatt öppet samhälle, varpå domaren beslöt att häktningsförhandlingarna med Breivik skulle ske bakom lyckta dörrar. Hur ska vi tänka här? Kan vi behöva kompromissa med öppenheten för att motverka dåd som dessa?

På sina håll stängs
möjligheten till kommentarer på nätet av tidningsartiklar. Är det en rimlig åtgärd? Nej, den motverkar troligen sitt syfte. Den medför att personer med högerradikala åsikter hänvisas till slutna kretsar. De hänvisas till att kommunicera med likasinnade. De tvingas inte möta ifrågasättande av det egna budskapet. Här finns emellertid en annan möjlighet, som verkligen borde förbättra diskussionsklimatet. Tekniker bör brukas som omöjliggör anonyma inlägg på dessa (och andra) sidor. Då framtvingas ett ökat ansvar för vad som skrivs, det blir möjligt att personligen, med invändningar, konfrontera dem som har fördomar, och kanske till och med att avslöja möjliga gärningsmän innan de sätter sina planer i verket. Ökad öppenhet, snarare än minskad, således!

Till sist den mest problematiska aspekten av saken. Finns det behov av självcensur i det offentliga samtalet? Vi har tidigare i vårt land mött detta slags frågeställning i samband med Lars Wilks provokationer mot islam. Jyllandspostens Muhammed-karikatyrer har rest frågan med ännu större skärpa. Bör man huka för islamistiska terrorhot genom att inte provocera alltför grovt?

Jag har tyckt att svaret är enkelt och självklart: nej. Den enskilde individen får själv avgöra vad slags risk hon vill ta, men rätten att provocera är självklar. Och provokationen är en del i ett långsiktigt upplysningsprojekt. Några få modiga må välja Brunos väg, då den provocerade slår tillbaka, andra Galileos (se fotnot*). Det är ändå rätt att utmana!”

Ja, det var det där med samhälleligt bifall.

*”Fotnot: Giordano Bruno var den italienske filosofen och astronomen som brändes på bål av inkvisitionen 1600 för sin panteistiska världsbild – till skillnad från Galileo Galilei som klarade livhanken genom att avsäga sig sin kopernikanska världsbild till förmån för en geocentrisk.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin RUT – tax deduction for services in the householdreflektioner och speglingar II....