Om borgerlig kulturpolitik och borgerligt (o)intresse för socialrealism…

25 januari, 2012 § 6 kommentarer

Apropå det där att välja bort att se (vad har vi rätt att kräva av våra beslutsfattare, dvs de som har högsta makten – inte minst? Och sedan i nästa steg av oss som röstar fram dessa?), se om filmen Play och vad Ruben Östlund skriver i ”Vänd inte bort blicken”:

”Jag tror att bilden av fem svarta som rånar tre vita är provokativ, eftersom den påminner oss om en social och ekonomisk obalans. Den påminner om en historisk orättvisa som fortfarande pågår. Tidigare har jag sagt att människan inte gillar obalans, att det är den som gör oss provocerade.

Nu vill jag vara hårdare och säga att vi inte gillar att bli avslöjade med att vi deltar i en obalans.

Vi kan leva med orättvisa så länge som vi slipper konfronteras med den. Just därför tycker jag att provokationen kan vara viktig, den tvingar oss att hålla kvar blicken. ‘Play’ kretsar, bland annat, kring händelser som vi har svårt att närma oss.

Att av rädsla eller välvilja titta åt ett annat håll är ett sätt att bevara problemet.

Det är inte att ta ansvar.”

I wikipedia kan man bland annat läsa om socialrealism:

”Socialrealismen kritiserar samhällsstrukturen genom att skildra misären i samhället.”

Se om detta nummer av Filter:

”I Filter #24 kan du läsa om varför Sverige är det bästa landet att bo i när den globala ekonomin rasar samman. Vi berättar om Ingmar Bergmans alla neuroser under inspelningen av Fanny och Alexander. Den en gång så vilde författaren Carl-Johan Vallgren spelar tennis på Gotland.”



Annonser

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Roy Anderssonreflektioner och speglingar II....