Sjukvård och sjukskrivning i ett allt mer privatiserat samhälle och om yttrandefrihet som allt mer håller på att förvandlas till en vara i dagens kulturpolitik och vars egentliga värde håller på att gå förlorat…

14 augusti, 2011 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad postning under kvällen samt 15 augusti. Klicka på bilderna för att göra dem lättare läsbara].

Socionom med privat erfarenhet av sjukskrivning, som nyligen varit sjukskriven för operation i axel och tidigare varit sjukskriven på grund av annan orsak:

”Idag är allt så uppsplittrat mellan flera aktörer, det finns egentligen ingen samordning!”

Men är det inte detta alliansen berömmer sig av att ha åstadkommit? Att underlätta för människor att komma tillbaka i arbetslivet allstå! Att samordningen brister låter inte som ett underlättande…

En enmansföretagare, snart 60 år,  i USA med privat sjukvårdsförsäkring har en självrisk på över 30 000 svenska kronor. Han måste alltså betala de första dryga 30 000 kronorna om han blir sjuk (kanske är detta dock en av de högsta självriskerna, men då betalar han sannolikt en lägre sjukvårdspremie).

Sen undrar jag vad slags försäkringar han har vid inkomstbortfall…

Dessa 30 000 kronor gäller under ett år, så behöver han sjukvård nästa år börjar han om med att betala de första 30 000 kronorna. Man kan ju föreställa sig hur detta kan bli för en familj med  boendelån/kostnader, behov av bil, om man måste betala barns utbildning (vilket är en förutsättning, men ingen garanti för framtida jobb, med hyfsade inkomster)… Jag tror premien för denna sjukvårdsförsäkring ligger på 230 dollar/månad för närvarande, dvs. ca 1 500 kronor/månad drygt.

Hans 25-årige son chansar och har ingen sjukförsäkring. TROTS att han förmodligen skulle få betydligt lägre premie också.

Företagare kan förse sina anställda med sjukförsäkring. Lärare t.ex. är sjukförsäkrade genom sina anställningar, dvs. behöver de sjukvård är de försäkrade genom dem som anställt dem. Amerikaner upplever inte detta som särskilt rättvist.

Jag tror inte företagare är skyldiga att försäkra sina anställda, men det kanske är ett konkurrensmedel, dvs. om de vill ha den bättre arbetskraften så är det lättare att anställa om man erbjuder bland annat denna försäkring. I Sverige betalas detta via skatter företagaren betalar. Jag undrar hur stor den reella skillnaden blir i slutänden i kostnader för anställda? För vad jag förstår är det också ganska omfattande pappersexercis för de anställda man har i ett företag. Det gör också att det förmodligen blir mer jobb för en mindre än för en litet större företagare?

Peter Gerlach skriver en massa intressant i kapitlet ”Informationsekonomi – Varför är privat vård ofta dyrare än offentlig?” i boken ”Nationalekonomi för vänstern” utgiven på Kata förlag.

På Kata förlag har också Stina Oscarsson gett ut ”Det omätbara – Åtta pjäser från tillväxtens tid”, om denna bok kan man läsa:

”Vi lever i ett samhälle med en enda berättelse. Den yttrandefrihet som enligt de kulturpolitiska målen ska ligga till grund för kulturpolitiken håller på att förvandlas till en vara som kan köpas och dess egentliga värde är på väg att gå förlorat.”

Dvs. hur är det med att verkligen få ifrågasätta saker? Och jo, jag tror alliansen är rädd för verklig kompetens…

Och för att verkligen lyckas som entreprenör krävs en viss grad av trygghet?

Jag kommer att fortsätta blogga om det Gerlach skriver apropå sjukvård, offentlig och privat. Jag tycker intensivt illa om alliansen och deras politik och det samhälle som håller på att skapas med bristande solidaritet.

Tillägg på kvällen: se bloggen Det progressiva USA i ”Amerikansk domstol skjuter Obamas sjukförsäkringsreform i sank”.

Och en kvinna som opererade en tumör i hypofysen för ett och ett halvt år sedan efter vilken hon blev sjukskriven i fyra veckor berättade att hon fick 5000 kronor från försäkringskassan, men hon orkade inte bråka om det med kassan (dessutom gick hon tillbaka i jobb efter 3 veckor!). Denna summa är nästan en fjärdedel av den lön hon troligen får ut netto per månad. Ja, vissa kan troligen göra så här, för de har en ekonomi som tillåter det! Men hur går det för dem som INTE har det? Hon var också kritisk till moderaterna (och alliansens politik) och hon tillhör de väldigt väl utbildade, med hyfsad inkomst. Nej, alliansen har inte vunnit över alla i medelklassen! Inte ens de mest utbildade där.

Tillägg 15 augusti:

”Civil disobedience is not our problem. Our problem is civil obedience. Our problem is that people all over the world have obeyed the dictates of leaders and millions have been killed because of this obedience. Our problem is that people are obedient all over the world in the face of poverty, starvation, stupidity, war and cruelty. Our problem is that people are obedient while the jails are full of petty thieves and the grand thieves are running the country. That’s our problem.”
Howard Zinn

I artikeln ”Vårdbolag vägrar bidra till välfärd” kan man läsa:

Riskkapitalet må vara hur effektivt som helst men så länge rationaliseringsvinsterna inte i någon form återförs till samhället skapar det bara kapitalöverföringar från massan till fåtalet.

Ur det perspektivet framstår debatten om finansieringen av den framtida välfärden som närmast utomjordisk. Vi har i flera år serverats den till synes orubbliga ‘sanningen’ att växande välfärdskostnader kräver ett större deltagande från privata investerare. Å andra sidan har Skatteverket fastslagit att bolag inom vård och omsorg, när de väl förvärvats av riskkapitalbolag, knappt betalar någon skatt över huvud taget.

Om den framtida välfärden verkligen är äventyrad av en otillräcklig skattebas, bland annat till följd av en åldrande befolkning, har jag personligen mycket svårt att se logiken i att måla upp riskkapitalet, åtminstone med rådande skatteregler, som lösningen på problemet.”

Annonser

Entreprenören, är han alltid, vad han än gör, av godo? ”Förnyelse” – kodord för högervridning…

11 mars, 2011 § Lämna en kommentar

En snabbloggning så här på morgonkvisten… Notisen ovan hittar man också här.

Och om Sörlins artikel i Tiden kan man läsa:

”Fredrik Reinfeldts innovation som politiker är att han har gjort framtidslösheten till program. De frias visionslöshet är förstås också en berättelse, men en helt annan, och den handlar om de enskilda människorna. Inte om att världen, eller ens samhället, skall bli bättre. Oppositionen, de rödgröna, har gjort en strategisk felbedömning. De har försökt tala med människor som om dessa människor, medborgarna, vore just visionslösa. Men så är det inte, skriver Sverker Sörlin, idéhistoriker, professor vid Kungl. Tekniska Högskolan och författare.”

Men skulle Reinfeldt vara tydligare med vilket samhälle han vill skapa, så skulle människor sluta rösta på honom? Och det inser han samt högern.

Göran Greider skriver i ledaren ”Med Juholt tar rörelsen revansch”:

”Var står han i de tunga frågorna kring skatter, välfärd, ekonomi? Jag tror att han står där majoriteten i rörelsen står, d v s i en känsla av att partiet inte på länge vågat utmana borgerligheten tillräckligt mycket utan alltför anpassligt ställt upp på dess agenda. De som hoppats på ‘förnyelse’ av partiet lär således snart vädra sina besvikelser – men då ska man komma ihåg att själva ordet förnyelse inte är något annat än ett kodord för högervridning./…/

Jag tror att Reinfeldt kan få svårt att hantera denne jovialiske, men samtidigt snabbtänkte medelålders man. För han är snabb i tanken, han står stadigt mitt i en rörelse och just därför inser han antagligen att det är viktigt att mäta ut ett större avstånd till borgerligheten. Med honom kan rörelsen börja om. ”

Följande kommer från debattartikeln (som jag ännu inte kan hitta på nätet):

”Socialdemokratin i ingentingland –

Stellan Lindqvist, statsvetare och frilansskribent, fortsätter debatten om socialdemokratins framtid. ‘Först nu, när man närmar sig tjugoprocentstrecket och statsmakten som realistiskt mål avlägsnat sig, har det avslöjats vad som blev kvar: tomhet och vilsenhet. Hur gick det till?”

Lindqvist skriver om ett folkrörelseparti utan folk, men kan det bli ändring på det nu?

Se också ””En genuint praktisk socialdemokrat”, socialdemokrater i Dalarna om Håkan Juholt. (s) här verkar nöjda med valberedningens förslag. Och, jo, Juholt ger ett väldigt gott intryck. Jag tror att han kan visa hur verkligt färglös Reinfeldt är… Och förhoppningsvis visar Reinfeldt, Borg & Co färg alltmer med en ny socialdemokratisk ledare av den kaliber som Juholt verkar besitta. Och tillsammans med Carin Jämtin kan det bli rilktigt bra… 🙂

Jag tror inte heller man ska underskatta medelklassen, till vilken jag hör, vad gäller solidaritet. Vi är inte alls alla för höger. Inte ens en högervriden socialdemokrati! Men kanske gäller det att folkbilda ett antal år, tyvärr… Som Stellan Lindqvist skriver.

Jag tror fortfarande att den högerpolitik som förs bara gynnar de allra, allra mest välbeställda  och alltså inte medelklassen – heller. Jag tror på ett jämlikt samhälle, där allas resurser tas tillvara. Och där det inte bara är retorik utan verkligt innehåll i att ”alla ska med.”

Tillägg på kvällen:

Jag tror att den undersökning Jonas Olofsson refererar till är ”Building a Better America – One Wealth Quintile at a time.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin renewal – so calledreflektioner och speglingar II....