Sjukvård och sjukskrivning i ett allt mer privatiserat samhälle och om yttrandefrihet som allt mer håller på att förvandlas till en vara i dagens kulturpolitik och vars egentliga värde håller på att gå förlorat…

14 augusti, 2011 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad postning under kvällen samt 15 augusti. Klicka på bilderna för att göra dem lättare läsbara].

Socionom med privat erfarenhet av sjukskrivning, som nyligen varit sjukskriven för operation i axel och tidigare varit sjukskriven på grund av annan orsak:

”Idag är allt så uppsplittrat mellan flera aktörer, det finns egentligen ingen samordning!”

Men är det inte detta alliansen berömmer sig av att ha åstadkommit? Att underlätta för människor att komma tillbaka i arbetslivet allstå! Att samordningen brister låter inte som ett underlättande…

En enmansföretagare, snart 60 år,  i USA med privat sjukvårdsförsäkring har en självrisk på över 30 000 svenska kronor. Han måste alltså betala de första dryga 30 000 kronorna om han blir sjuk (kanske är detta dock en av de högsta självriskerna, men då betalar han sannolikt en lägre sjukvårdspremie).

Sen undrar jag vad slags försäkringar han har vid inkomstbortfall…

Dessa 30 000 kronor gäller under ett år, så behöver han sjukvård nästa år börjar han om med att betala de första 30 000 kronorna. Man kan ju föreställa sig hur detta kan bli för en familj med  boendelån/kostnader, behov av bil, om man måste betala barns utbildning (vilket är en förutsättning, men ingen garanti för framtida jobb, med hyfsade inkomster)… Jag tror premien för denna sjukvårdsförsäkring ligger på 230 dollar/månad för närvarande, dvs. ca 1 500 kronor/månad drygt.

Hans 25-årige son chansar och har ingen sjukförsäkring. TROTS att han förmodligen skulle få betydligt lägre premie också.

Företagare kan förse sina anställda med sjukförsäkring. Lärare t.ex. är sjukförsäkrade genom sina anställningar, dvs. behöver de sjukvård är de försäkrade genom dem som anställt dem. Amerikaner upplever inte detta som särskilt rättvist.

Jag tror inte företagare är skyldiga att försäkra sina anställda, men det kanske är ett konkurrensmedel, dvs. om de vill ha den bättre arbetskraften så är det lättare att anställa om man erbjuder bland annat denna försäkring. I Sverige betalas detta via skatter företagaren betalar. Jag undrar hur stor den reella skillnaden blir i slutänden i kostnader för anställda? För vad jag förstår är det också ganska omfattande pappersexercis för de anställda man har i ett företag. Det gör också att det förmodligen blir mer jobb för en mindre än för en litet större företagare?

Peter Gerlach skriver en massa intressant i kapitlet ”Informationsekonomi – Varför är privat vård ofta dyrare än offentlig?” i boken ”Nationalekonomi för vänstern” utgiven på Kata förlag.

På Kata förlag har också Stina Oscarsson gett ut ”Det omätbara – Åtta pjäser från tillväxtens tid”, om denna bok kan man läsa:

”Vi lever i ett samhälle med en enda berättelse. Den yttrandefrihet som enligt de kulturpolitiska målen ska ligga till grund för kulturpolitiken håller på att förvandlas till en vara som kan köpas och dess egentliga värde är på väg att gå förlorat.”

Dvs. hur är det med att verkligen få ifrågasätta saker? Och jo, jag tror alliansen är rädd för verklig kompetens…

Och för att verkligen lyckas som entreprenör krävs en viss grad av trygghet?

Jag kommer att fortsätta blogga om det Gerlach skriver apropå sjukvård, offentlig och privat. Jag tycker intensivt illa om alliansen och deras politik och det samhälle som håller på att skapas med bristande solidaritet.

Tillägg på kvällen: se bloggen Det progressiva USA i ”Amerikansk domstol skjuter Obamas sjukförsäkringsreform i sank”.

Och en kvinna som opererade en tumör i hypofysen för ett och ett halvt år sedan efter vilken hon blev sjukskriven i fyra veckor berättade att hon fick 5000 kronor från försäkringskassan, men hon orkade inte bråka om det med kassan (dessutom gick hon tillbaka i jobb efter 3 veckor!). Denna summa är nästan en fjärdedel av den lön hon troligen får ut netto per månad. Ja, vissa kan troligen göra så här, för de har en ekonomi som tillåter det! Men hur går det för dem som INTE har det? Hon var också kritisk till moderaterna (och alliansens politik) och hon tillhör de väldigt väl utbildade, med hyfsad inkomst. Nej, alliansen har inte vunnit över alla i medelklassen! Inte ens de mest utbildade där.

Tillägg 15 augusti:

”Civil disobedience is not our problem. Our problem is civil obedience. Our problem is that people all over the world have obeyed the dictates of leaders and millions have been killed because of this obedience. Our problem is that people are obedient all over the world in the face of poverty, starvation, stupidity, war and cruelty. Our problem is that people are obedient while the jails are full of petty thieves and the grand thieves are running the country. That’s our problem.”
Howard Zinn

I artikeln ”Vårdbolag vägrar bidra till välfärd” kan man läsa:

Riskkapitalet må vara hur effektivt som helst men så länge rationaliseringsvinsterna inte i någon form återförs till samhället skapar det bara kapitalöverföringar från massan till fåtalet.

Ur det perspektivet framstår debatten om finansieringen av den framtida välfärden som närmast utomjordisk. Vi har i flera år serverats den till synes orubbliga ‘sanningen’ att växande välfärdskostnader kräver ett större deltagande från privata investerare. Å andra sidan har Skatteverket fastslagit att bolag inom vård och omsorg, när de väl förvärvats av riskkapitalbolag, knappt betalar någon skatt över huvud taget.

Om den framtida välfärden verkligen är äventyrad av en otillräcklig skattebas, bland annat till följd av en åldrande befolkning, har jag personligen mycket svårt att se logiken i att måla upp riskkapitalet, åtminstone med rådande skatteregler, som lösningen på problemet.”

Annonser

Den (ny)gamla modellen eller om två skilda världar…

7 oktober, 2010 § Lämna en kommentar

Klicka på bilden för att göra den större och lättare läsbar.

Läs hela texten ”Pocket R avslöjar: Försäkringskassan ljuger om sjukfusket”.

[Tillägg 8 oktober: ökande misstro människor emellan, som politiker och debattörer av olika sorter (med en särskild agenda) satt igång (som späder på politikerföraktet och kanske också övertron på ”räddare”), vad har den lett till och kan den leda till? Ja, det är söndra och härska som gäller? Att dra isär människor, spela på egoism och jag-först!? Men vinner någon av oss på det egentligen? I slutänden, varken vad gäller ”community life” dvs. samhällsliv (gemenskap), men också ekonomiskt? Undre medelklassen riskerar stå där som förlorare i slutänden? Eller kommer en motreaktion så småningom – och en häftig sådan? Man har gett samhälleligt bifall till att misstro. Men vad är sund misstro samt sund tillit? De med starkaste psykologiska försvaren, dvs de som tillhör de  mer efterblivna psykoklasserna, tenderar att leda.]

Och här är Anne-Marie Lindgrens analys av nya sjukförsäkringen ”Sjukförsäkringen måste förändras.”

Barnläkaren Lars H. Gustafsson om ”Människovärde, värdighet och yrkesetik.”

Alliansfritt Sverige skriver om regeringsförklaringen i ”Hur fler bostäder blev bostadstillfällen.”

Ja, som någon menade, litet fritt av mig:

”Först har många av villaägarna byggt huset med statligt subventionerade lån, sen har de fått slopad fastighetsskatt, men alla får betala fastighetsavgift oavsett torp eller palats.

Dels finns ROT-avdrag så villaägaren sedan kan höja standarden på skattebetalarnas bekostnad.

Nu ska de ovanpå allt annat kunna hyra ut delar av husen, lägenheterna, palatsen skattefritt också. Och när ägarna så dör får deras barn ärva skattefritt.

Jo, det är ju rättvist…”

Karin Rådsjö skriver om att ”PR-glidaren Ulf Kristersson vet hur man förklarar att sjuka ska jobba”:

”Reinfeldt har valt sin man. Om nu Kristersson nu blir socialförsäkringsminister, vilket allting tyder på. Medan kvinnliga ministrar har fått avgå för obetalda TV-licenser och liknande, tillsätts nu en manlig minister som utan att blinka tagit emot en flott lägenhet som var avsedd för hemlösa. Och som utan att blinka kommer att skära i våra trygghetssystem.

Under den gångna mandatperioden har jag suttit som vice ordförande i socialnämnden i Stockholm, där Ulf Kristersson varit ordförande. Trots alla fel han gjort har han klarat sig bra. Hur det kommer sig? Ulf Kristersson mannen med ett smått genialiskt PR- sinne. Så många presskonferenser som han bjudit in till för att presentera nyheter.

Han har nästan alltid sluppit jobbiga – men relevanta – frågor om sin förda politik. Unga hemlösa i Stockholm, varför ökar de konstant?”

Se mer om Kristersson här och här.

Ja, det handlar om ”Två skilda världar”:

”Ibland går det att med bara klipp ur press och andra medier blottlägga hela samhället sätt att fungera och att avvisa det moderna skitpratet om det postmoderna klasslösa samhället.

Vi sitter inte i samma båt.

Vi står kanske på samma stege men den går inte att klättra på för de som befinner sig längst ner.

[se Daniel Lind om minskande social rörlighet i Sverige och gästbloggare hos Storstad om samma fenomen, samt Elizabeth Warren som befarar medelklassens kommande kollaps].”

Och Gunnar Ågren skriver att ”Reinfeldt avskaffar folkhälsan”:

”Regeringsförklaringen som lämnades igår är ett illavarslande dokument. Folkhälsa, som tidigare varit ett självklart politikområde, utelämnades helt. Vi har inte längre någon folkhälsominister.

Maria Larsson är visserligen kvar i regeringen, men nu med titeln barn- och äldreminister.

Alliansregeringen avskaffade inte folkhälsopolitiken helt under sin förra mandatperiod. Man lade fram en proposition ’En förnyad folkhälsopolitik’ som i hög grad överförde ansvaret för hälsan från samhället till individen. Är man nu beredd att ta ytterligare ett steg på vägen?”

Och ”Städkunder kräver sex”:

”Kvinnor som städar andras hem krävs på sexuella tjänster, och gränserna mellan den svarta och vita städsektorn är flytande./…/

[om Homemaid]

Varför avslutas så många annonser som erbjuder städhjälp med frasen ’endast seriösa svar’?

Anna Gavanas forskning visar att kvinnor som städar i andras hem ofta utsätts för krav om att sälja sexuella tjänster.

[tillägg 8 oktober: se recensionen ‘Klassperspektiv på prostitution’ över bok av Kajsa Ekis Ekman:

‘I ett liberalt samhällsklimat där var och en påstås ’ha ansvar’ (detta parodiskt slitna uttryck som politiker och finansfolk överanvänder, särskilt när de inte tar ansvar) för sitt liv finns inte utrymme längre för ett ’Å andra sidan’.

Det beundransvärda med Ekmans bok är att hon bidrar med något alldeles nytt och kontroversiellt när hon kopplar ihop prostitution och surrogatmödraskap.

Just den undersökningen är knäckande läsning, fenomenet är så nytt.

Indiska kvinnor stängs in som boskap i ett niomånaders fängelse som föregås av omåttliga hormonbehandlingar. Deras kroppar fungerar som käril för befruktade ägg. Indiska kvinnor föder vita barn åt västerländska barnlösa par, ensamstående och homosexuella. De förväntas inte ha några moderskänslor. De mottar en struntsumma, som för dem är en stor summa.
Till er tjänst. Valmöjlighet? Ingen.

’Att tabubelägga offret är ett led i legitimiserandet av klassklyftor och könsojämlikheter’, skriver hon. Så sant. I de liberala mediernas hegemoni bagatelliseras ständigt förtryck av kvinnor och arbetarklass med ihåliga, falska argument.

Alliansen vill ta bort kulturstödet till politiska tidskrifter.

Efter valet behöver vi mer än någonsin samhällskritiska bokförlag som ger ut de intelligenta motrösterna till den nyliberala människosynen’].

Samt att gränserna mellan den svarta och vita städsektorn alltjämt är flytande.

Ja, nog jobbar amerikanerna svart trots deras (påstått) lägre skatter! Så handlar svartjobb om skattetryck eller inte skattetryck? Är det säkert att vi får bort svartjobb genom lägre skatter?

Robert Sundberg skriver i ledare om ”Minoritetsministrarna”:

”Det blir därmed en av de i ministrar räknat största regeringarna i Sveriges historia. I ljuset av att borgerliga partier kritiserat Socialdemokraterna när deras regering hade uppåt 23 ministrar är borgarnas ministerexpansion anmärkningsvärd./…/

Att inte Reinfeldt förmådde sätta ned foten och ha samma antal ministrar, 22, och fördela dem mellan partierna visar på en svaghet i hans statsministerskap./…/

En regering som är i minoritet vad gäller sitt mandatunderlag i riksdagen är i behov av bra ledarskap. I det behöver ingå lyhördhet och kompromissvilja. Det är tveksamt om Reinfeldt förmår leva upp till dessa egenskaper.
Han har hittills lett en majoritetsregering. Det han ska göra nu, lotsa regeringsförslag genom riksdagen, ställer krav på regeringschefen att ändra tyngdpunkten i kompromissriktning till de han vill samverka med./…/

Reinfeldts minoritetsministär har en tuff vinter framför sig. Sverigedemokraterna kommer att rösta på rödgröna förslag, likt moderater och VPK:are röstade lika i februari 1990, för att synas.

Några gånger kan regeringen tolerera nederlag. Men om det sker för ofta finns en gräns för alliansminoritetsregeringen.

Regeringen kan undvika att den nås om den gör eftergifter till den rödgröna oppositionen, exempelvis rörande reglerna för sjukförsäkringen och a-kassan. Men sådant intresse har regeringen inte visat.

Den har då tre alternativ.

Det första är att göra en överenskommelse med ett oppositionsparti, närmast Miljöpartiet, eller ta in det i regeringen. Priset kan bli höjd bensinskatt respektive tre MP-ministrar.

Det andra är att avgå och låta talmannen sondera en ny regering.

Det tredje är att utlysa extra val. Det kan också ske om talmannen misslyckas att få fram ny regering.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin rehabilitationreflektioner och speglingar II....