Misshandel tidigt i livet – och terrorism och rasism …

8 december, 2015 § Lämna en kommentar

Base Instincts

Den amerikanske neurologen Jonathan H. Pincus skriver på sidan 191-192 i sin bok ”Base Instincts – What Makes Killers Kill” i kapitlet ”Hitler and Hatred” i min översättning från engelskan:

”Är det inte möjligt att det finns en koppling mellan våld i hemmet och terrorism? /…/

I ett samhälle som tillåter eller uppmuntrar stigmatiseringen av en grupp människor, är inte mental sjukdom eller hjärnskador nödvändiga för att producera mordiskt våld. De våldsamma impulserna som skapats av misshandel kan uttryckas av medicinskt normala, [tidigt] misshandlade individer i ett sjukt samhälle.

Det ohämmade gillandet av våld i vissa politiska partier  och gäng kan göra dessa grupper attraktiva för de misshandlade. 

Fastän vi har väldigt lite information om familjedynamiken hos medlemmar av terroristorganisationer, tror jag att historien med fysisk och sexuell misshandel och även mental sjukdom, paranoia och hjärnskada är allmänt förekommande bland dem.”

Ja, det finns all anledning att förebygga och motverka misshandel tidigt i livet, sån som fysisk, sexuell – och känslomässig.

”Om ett samhälle (definierat som ett land, politiskt parti eller en grupp), tog bort kravet att dess medlemmar beter sig på ett fredligt sätt mot dess fiender, skulle hjärnskada och mental sjukdom inte vara nödvändigt för att släppa lös den impuls till våld som skapats av tidig misshandel. 

Om samhället säger ‘Du är nu fri att våldta, tortera och döda våra fiender,’ skulle den misshandlade svara med entusiasm.

Varje amerikansk soldat i Vietnam begick inte ohyggligheter, inte heller varje tysk i andra världskriget eller varje varje arab i PLO.

Vad är skillnaden mellan våldsamma och icke våldsamma medlemmar av såna samhällen? Jag gör anspråk på att påstå att tidig misshandel i barndomen skiljer förövare från icke förövare.

I en sociologisk studie av medlemmar i rasistiska organisationer i USA, vilken erhölls under inte liten personlig risk, pekade Raphael Ezekiel* ut ett antal drag i bakgrunden hos medlemmar av hatgrupper, vilka leder tankarna till livet hos de väldigt våldsamma brottslingar jag har bedömt [Pincus ser samma saker i båda dessa gruppers bakgrunder].”

Pincus undersökte alltså över 20 seriemördare i USA och fann att de upplevt otroligt hemska saker som barn. Denna hemska behandling och hemska upplevelser beskriver han i boken ”Base Instincts – What Makes Killers Kill”, vilken jag citerar ur.

*utdrag ur den bok Ezekiel skrev.

”De flesta av Ezekiels subjekt hade förlorat en förälder vid 7 års ålder, vanligtvis fadern. Styvfäder och moderns pojkvänner beskrivs typiskt som kalla, grova och misshandlande.”

Naturligtvis blir långt ifrån alla barn som mister föräldrar tidigt förövare, men i detta fall var det vanligt i kombination med andra faktorer, som alltså våld från vuxna i barnets omgivning (bland annat från styvfäder och mödrarnas pojkvänner).

”Anknytningen med familj utanför kärnfamiljen var skör och det fanns lite föräldraskap på djupet i den familjehistorien.”

Dvs det fanns en historia av föräldrar som inte varit föräldrar tidigare, ett antal generationer tillbaka upprepades samma mönster.

”Kyrka och sociala inrättningar (andra än polisen) spelade liten eller ingen modererande roll i familjerna och anknytningen mellan syskon var minimal. Skolgången hade avbrutits, med skolk tidigt och studieavbrott allmänt förekommande.”

Inga skyddsnät eller några som ryckte in eller såg tidiga signaler. Förmodligen för att de levde i såna områden där ingen riktigt orkar bry sig om någon annan eller orkar reagera.

”Ezekiel skrev ‘Ett fåtal medlemmar berättade spontant om alkoholism hos fadern och våld /…/ Jag tror att en massa hölls tillbaka från mig. [En del] medlemmar rapporterade alkoholism /…/, familjevåld [och] att ha tillbringat tid på ungdomsvårdsskola, häkten eller fängelser. 

Jag är ganska säker /…/ att det fanns en hel del mer strafftid än denna. En del hade lämnats [också] bort till fosterhem under barndomen.’

Alkoholism, våld, mental sjukdom, paranoia, skolmisslyckanden och medicinska/neurologiska problem genomsyrade Ezekiels hela redogörelse, förande tankarna till de faktorer som jag har träffat på hos våldsamma brottslingar. 

Konceptet att våldsamma impulser framkallas av upplevelser av misshandel och tillåtna uttryck hos dessa misshandlade individer, vilka också har endogena neurologiska och psykiatriska sårbarheter, ger väldigt viktiga signaler för att reducera eller förebygga våld. 

Ansträngningar som riktas mot att minska någon av de medverkande faktorerna som orsakar våld skulle sannolikt ha en betydelsefull inverkan.

Den mest effektiva och sannolikt den lättaste att åstadkomma skulle dock vara att förebygga barnmisshandel genom sociala och utbildningsmässiga program. 

Ett betydelsefullt steg gällande primärt förebyggande av våldsamma brott kan troligen åstadkommas genom nationella ansträngningar att reducera eller eliminera all barnaga från föräldrar och lärare.”

Det är jättebra första steg, men det behövs fler åtgärder. Och man behöver påminna om att fysiska misshandel ÄR skadlig och allra skadligast om den utförs av en som står barnet nära och som barnet är beroende av kanske helt och hållet.

Annan misshandel och övergrepp bör man också upplysa om dess skadliga effekter och förebygga.

Att upplysa om detta kan hjälpa vuxna att inse att det de utsatts för var fel och skadligt och hjälpa barn som blir utsatta att inte av skam tiga, utan söka hjälp och vända sig till såna som de kan lita på.

Känslomässigt våld anser den amerikanske barnrättsadvokaten Andrew Vachss kanske vara det värsta och längst räckande...

Annonser

Främlingsfientlighet…

7 oktober, 2015 § Lämna en kommentar

Sambon och jag kom att börja diskutera kring ett fall med minst två män i yngre medelåldern som har häktats för grov våldtäkt mot barn.

Min sambo, som är invandrare (från USA), undrade om artikeln sa något om gärningsmännen var invandrare. Detta utlöste en diskussion mellan oss. Han har nämligen läst det (viss?) utländsk media skriver om invandring hit till Sverige. Och han tror media när den skriver att vi får hit en massa människor som är brottsliga i mer eller mindre grad; som slår sina fruar och barn (ja, vi borde kanske upplysa väldigt tydligt att här har vi förbud mot barnaga!), att våldtäkter företrädesvis begås av invandrare osv.

Jag kände starkt att detta är irrelevant; om gärningsmännen är invandrare eller inte. Oavsett vem förövaren är så ska denne straffas.

Och jag funderade vidare: hur viktigt det är att rättsväsendet och polisen anstränger sig att se bortom fördomar och sätter dit de som bör sättas dit oavsett vilka dessa är. Ju mindre de gör det desto större är risken att motsättningar i samhället skapas och fördomar underhålls.

Jag tycker det är oerhört skrämmande att människor i min omedelbara närhet har de åsikter de har. Gör mig också ledsen och uppgiven.

En granne som är f.d. gruvarbetare (och som troligen röstat på S) sa apropå SD att det finns en massa bra i deras program.

(S) förlorar röster på att de är så otydliga.

Ökande klasskillnader, att smita från ansvaret, om att verkligen ge alla verkliga möjligheter att röra sig från ”rags to riches” i en VERKLIG social rörlighet…

14 augusti, 2010 § Lämna en kommentar

Nej, det är inte alla förunnat att avslappnat kunna göra

”… ingenting”

Att göra en liten resa hit och en liten resa it, läsa en trave böcker, skriva ett par rader, på det hela göra detta med

… allmän lättja och letargi.”

När man är orolig för hur man ska få ihop tillvaron

… när otryggheten är total.

Och politikernas utförsäljningar av vår gemensamma egendom är det att smita från ansvaret? Så man kan skylla på någon annan stället?

Som apropå centerledaren som önskar sälja ut vattenfall. Hon som i ledande ställning haft chansen att satsa på ren teknologi, men inte tagit den.

Nu vill hon istället sälja ut.

Och apropå effekterna av huvudlösa och ogenomtänkta utförsäljningar, för utförsäljningarnas egen skull, se Storstad i ”Brutalt med Boultbee.”

Se också Jinge om högerns strävanden till avpolitisering i ”Högerregeringen förstör SVT” om valgala på SVT igårkväll på Götaplatsen i Göteborg:

”… ett underhållningsprogram där ett antal politiker, mest föredettingar, satt som gisslan i en soffa för att mellan olika artistuppträdanden låta sig förlöjligas en stund. Jag har inte en aning om varifrån SVT stulit konceptet, men det spelar mindre roll.

Det hela var ett pekoral, och möjligen kan det vara ett led i den ständiga borgerliga strävan att avpolitisera politiken.

Vinner alliansen valet så får vi väl ringa in våra röster nästa val, precis som vid melodifestivalen. Det blir en valshow.

Vi ska tydligen finna oss i att politik snuttifieras och att SVT inte tar sitt avtal med staten på allvar. Idag frågar sig Aftonbladet om vem som är i bäst form, Sahlin eller Reinfeldt. Media gör det till en tävling mellan politiker, precis enligt den linje som SVT följer.”

Och vidare om att samhällsmedborgare förvandlats till kunder och samhällsansvaret har reducerats:

Se också tidigare inlägg om att verkligen ge alla samma chanser, så att man med fog kan hävda att frihet råder, om verkliga möjligheter att röra sig från ”rags to riches” och verklig social rörlighet.

Och apropå skolan så har Rossana Dinamarca skrivit en väldigt bra artikel om att ”Björklund fiskar i grumliga vatten” angående förbud mot burka eller niqab.

Hon menar att om Björklund verkligen brydde sig om dessa unga tjejer (och andra unga människor) och deras utveckling till fria, självständiga individer som tänker själva så borde man stoppa de religiösa friskolornas indoktrinering istället.

Istället för att motverka denna indoktrinering så sätter han eleverna i kläm mellan hem och skola. Och hon menar att indirekt så tvingar han bort dessa tjejer till religiösa skolor och gör därmed ont värre.

Och jag tror att hon kan ha rätt. Dessa (odemokratiska) föräldrar kommer att försöka sätta sina barn i en religiös friskola istället för att döttrarna ska få slippa burkan.Och därmed nöjer sig Björklund?

Nej, vi behöver inte en mer segregerad skola än vi redan har.

Och ja,

”Det är dags att prata om de verkliga frågorna, om det som gör skillnad i skolan och som stärker elevernas rätt till kunskap.”

Hon menar att Jan Björklund pratar bara disciplin och icke-frågor och det känns som om det är vad gör vi i skolan i hög grad också.

Se skolforskaren Jan Thavenius om att

”Man kan idag se alltmer av en teknokratisk styrning av skolan.

Skolan som instrument för ekonomisk tillväxt kommer i förgrunden, och det talas allt mindre om att det är i skolan som unga människor ska utvecklas mänskligt och socialt. Kunskapsbegreppet töms på sitt sociala och kulturella innehåll.

Men, menar Jan Thavenius, det finns ingen motsättning mellan att förbättra elevernas kunskaper och utveckla en demokratisk skola.”

Maria-Pia Boëthius skriver i sin senaste ledare om bristen på supersmarta kommunikatörer som skulle kunna (be)möta lobbyismens pr-orkaner.

Ja, som har tid och resurser att bemöta de som har tid och resurser och som bara ser om sitt eget hus!

Så slaget är förlorat? För gräsrötterna reser sig inte upp och medelklassen tror de sitter bekvämt i sin båt?

Monica Gunne i ”Positivt tänkande är ett farligt virus”:

”Mellan 2002 och 2006 när ekonomin rusade på som bäst, fick fler människor det sämre i USA. Barnfamiljerna blev fattigare och tjänstemännen upptäckte att de var utsatta för ’sammanpressande krafter’. Lönerna sänktes, företagen drog in pensioner och förmåner. Anställningarna blev kortare.

Så vart tog tillväxtens sköna slantar vägen?

De drog iväg uppåt, skriver Ehrenreich i sin bok. De goda årens pengar (som bland annat skapades av teknikutvecklingen) passerade företagens mellanskikt och landade hos de allra rikaste. Som sedan hällde bonusar över det lojala skiktet strax under sig.

Men blir inte medelklassen rasande över att få en så liten del av kakan?

Ånej. Enligt Ehrenreich har redan alltför många svalt positivismens budskap: hela ansvaret är alltid ditt.

Har du inte lyckats, ja då får du väl jobba ännu hårdare med dig själv.

Övervaka dina tankar. Förändra dina känslor.

Och glöm inte att koncentrera dig ännu intensivare på dina önskningar.”

Och Daniel Lind reflekterar också i sin bok ”Mellan dröm och verklighet – Frihet och livschanser i framtidens Sverige” över medelklassens (bristande) reaktioner och vad det kan komma att leda till – för dem (oss).

Om nymoderaternas språk se av Lena Andersson i och om Bengt Göransson om hans bok ”Tankar om politik” ”Kärna eller frukt?” .

Litet om kulturpolitik, den så kallade arbetslinjen, slutna nätverk för män, ansvarstagande, ojämlihet, finanskris, svårighet att göra klassresor…

22 maj, 2010 § 2 kommentarer

John Zerzans hemsida hittar du här. Och om honom på Wikipedia.

Ulf Lundén om sparande i ”Dags att lära av Churchill”:

”Det var mitt under andra världskriget.

Tyskland hade ännu stora framgångar i kriget. Den engelska krigsministern sökte upp premiärministern Winston Churchill.

-Jag behöver mera pengar till kanoner, flyg och soldater.

Winston Churchill suckade. Han var trängd. Det sinade oroväckande i kassorna.

-Jag har inga pengar, svarade han.

-Men du kan väl ta från kulturbudgeten, föreslog krigsministern.

– Men då har vi ju snart ingen kultur och vad skall vi då försvara?

Det borde vara en sedelärande berättelse för dagens beslutsfattare oavsett politisk åskådning. Denna Winston förstod kulturens värde. Han var ju inte bara Englands premiärminister. Han var också författare, (Nobelpristagare i litteratur) och en mycket flitig amatörmålare.

Kulturen behöver frikostigt stöd för att överleva på sikt även i svåra tider. Om Churchill kunde värna kulturen mitt under brinnande kriget mot nazisterna borde dagens krispolitiker kunna lätta på plånboken en smula.

Men vi lever under en epok som vi kan kalla den stora besparingstiden. Den har pågått i åratal. Jag kan knappt minnas när vi inte har varit djupt nedsjunkna i en balja fylld av sparkrav.

I goda tider skall det sparas inför dåliga tider och när det blir dåliga tider måste vi spara ännu mer.

Att spara har blivit en dygd. Privata företag måste spara för att vinsten skall bli så stor som möjligt. Den så kallade avkastningen inom medieindustrin har paradoxalt nog räknats upp trots att det blivit allt svårare att tjäna stora pengar inom detta område eftersom en hel generation lärt sig att medier i stor utsträckning är en gratisvara.

Under lång tid har kulturen hamnat i klorna på ekonomerna. Hela kulturlivet är genomsyrat av detta. Kulturens olika institutioner har under lång tid inte fått full kompensation för pris- och löneökningar.”

Och i ”Smart men omoraliskt” skriver han:

”Högerpartiet i Sverige är skickliga på att göra om ordens rätta betydelse. Det skapar viss förvirring bland allmänheten.

Högern har ju alltid varit ett parti som hämtat stöd och sympatier hos arbetsgivarna och de redan välbeställda i samhället. Så har det varit och så är det än.

Jag minns ett samtal med en egenföretagare för fyra år sedan. En mycket klok och trevlig person men som också var fullständigt ärlig.

-Jag röstar på Moderaterna bara för att det gynnar mig som företagare. * Annars skulle jag aldrig rösta på dem.

Enkelt, rakt och ärligt. Det kan man tyvärr inte säga om Högerpartiets ordlekar i den offentliga debatten.

Unga människor som växt upp i ett Sverige som tidigt fått lära sig slogan som ‘satsa på dig själv’ och andra klatschiga utrop av nyliberala doktriner tror att den fattige kan bli rik bara om den rika blir ännu rikare.

Högern har skickligt annekterat ord och uttryck men fyllt dem med annat innehåll.

Det talas om ansvar och om att rädda den gemensamma välfärden när den i praktiken redan är på väg att avskaffas genom privatiseringar och avregleringar.

Jag och många med mig anser att rättvisa är lika med jämlikhet. Att du får lika mycket som jag.

Högerns anhängare tolkar det på sitt sätt. De anser att rättvisa betyder att den som tjänar mera skall ha större skattesänkningar än den som tjänar lite.”

Läs om flykten till privatskolor i Argentina i ETC i ”Kampen för en offentlig skola” och Maria-Pia Boëthius i ”Guldsås med extra allt. Midas – världens recept förstör vår aptit”, om Midas här, samt ”Konstnär – ett högriskyrke. Lång utbildning, låg inkomst, få barn. Tuff verklighet är vardag.” Se rapporten ”Konstnärernas inkomster ur ett jämställdhetsperspektiv. Ekonomi, arbete och familjeliv” av Marita Flisbäck och en sammanfattning här.

Om islamofobi i Europa i ”Europa gör som McCarthy. Liz Fekete: ’Stämningen är att islam utgör ett hot.’” Liz Fekete är verksam vid den antirasistiska tankesmedjan ”Institute of Race Relations” och har nyligen kommit med boken ”The Suitable Enemy” (”Den lämpliga fienden”, se också om vårt behov av syndabockar och syndabockstänkande bland annat här och här).

Och i ”Sanningen om herrklubbarna. Ny bok om hur det svenska näringslivet odlade sina nätverk” kan man läsa om Therese Nordlund Edvinssons bok ”Broderskap i näringslivet: en studie i homosocialitet i Kung Orres Jaktklubb 1890-1960”, där hon beskriver hur manlighet konstrueras och reproduceras i slutna nätverk. Läs om boken här.

Se också ”En mycket oroande trend. Arbetslöshet och fattigdom riskerar att gå i arv”.

Och se också Johan Erhrenberg i ”I’m back!” om att finanskrisen är tillbaka på allvar igen. Ja, och förlusterna har socialiserats, men vinsterna är privata!!!

Se artikeln ”Will the euro survive?”

Uppdatering 23 maj: *Gynnar verkligen moderaternas politik (alla) företagare? Småföretagare i ett liberalt land som USA verkar inte ha det bättre än här, så entreprenörsvänligt än USA framställs.

Det verkar minst lika byråkratiskt och krångligt där som här (för småföretagare). Ibland nästan mer. Inte lättare att anställa osv. Inklusive de dåliga sociala försäkringar de har där: om du blir sjuk e.d. så kan det bli rejält tufft. Privata försäkringar verkar kostar skjortan. Och kan vara svåra att få ut.

Och ojämlikhet kostar, både i pengar och i tillit och samhällelig sammanhållning

Läs om hur man nu försöker tackla ojämlikheten i Storbritannien efter valet där.

Skolan med disciplinering och elitisering…

23 mars, 2010 § Lämna en kommentar

klicka på bilderna för att göra dem större.

Först och främst läs bloggen Det progressiva USA i ”Fyradagarsskola allt vanligare i finanskrisens USA, Kina ökar försprånget.”

I detta lilla land, som Sverige är, borde vi värna om ALLA barns goda skola och skolgång. Är elit- och superskolor (som den som nu ska starta i Jönköping, se ovan) verkligen bra för de ”skolduktigaste” barnen?  Gynnas alla begåvade barn av elitskolor? Eller vilka sorter gynnas av elitskolor?

I senaste Lärartidningarna fanns en rad intressanta saker att läsa, se till exempel artikeln ”Kritik mot mål i ny nättidskrift”:

Modellen med mer eller mindre mätbara mål i läroplaner och kursplaner har blivit dominerande i Europa och på andra håll. Det kan fungera vid träning eller instruktion, men är oacceptabelt i samband med utbildning, enligt James McKernan, professor vid East Carolina University, USA./…/

Han levererar omfattande kritik mot modellen. Han säger att den för med sig att lärare på ett okritiskt sätt tvingas acceptera mål som bestäms av utbildningsbyråkratin och att den reducerar utbildning till något som på ett instrumentellt sätt ska nå förutbestämda mål.

Utbildning bör i stället handla om växande utan att man på förhand kan veta vad resultatet ska bli, anser McKernan. Modellen gör att det mera oförutsägbara lärandet som kan uppstå på grund av elevers nyfikenhet begränsas.

Tidskriften ’Education Inquiry’ är tänkt att ställa frågor kring utbildningsvetenskapliga problemställningar mer än att leverera färdiga sanningar. Artiklarna är granskade av forskare och är gratis att ladda ner.

Det första numret innehåller också artiklar om ökade utbildningskrav som leder till ojämlikhet i de skotska skolorna, om den mångfald, variation och komplexitet som finns i undervisning och om det digitala mediesamhällets betydelse för ungdomars lärande.

Se också debattartikeln/insändaren ”Kometmetoden steg bakåt för förskolan – Disciplinering i stället för självständiga barn. Förskollärare varnar för ’Komet’” som var så bra och tänkvärd så jag citerar hela den (!!):

”Vi är två förskollärare med sammanlagt 65 års yrkeserfarenhet som oroas av de tendenser till bakslag i för­skolans praxis som vi ser i form av ’Komet i förskolan’.

Ursprungligen utvecklades Kometmetoderna i socialt belastade områden i USA:s storstäder och syftade till att förebygga kriminalitet och droganvändning.

Förskolans utveckling har varit mycket dynamisk då det gällt att i samverkan med rörel­ser och intressen i samhället ha en öppen och nyfiken hållning till pedagogiska impulser och intryck.

Det här innebär till exempel att synen på barnet som en kompetent och aktiv aktör med rätt till inflytande har etablerats och är en kvalitets­markör i förskole­verksamheten. Något som också uttrycks i läro­planen för förskolan.

Denna utveckling har i stort sett förbigått förespråkarna för ’Komet i förskolan’. Vi ser tillämpningen av ’Komet­metoden’ som ett återtåg till disciplinering av barnet.

Målet för ’Komet i förskolan’ är att se om förskole­personalen med komet­manualens hjälp bättre kan klara av stökiga barn [men varför är barn stökiga? Varför är vissa barn stökiga?].

Metoden bygger på beteendemodifikation. Den teoretiska basen är behavioristisk inlärningsteori i vilken beteenden lärs in genom belöning respektive bestraffning, morot och piska, guldstjärnor och skamvrå.

För dem som har minnen av förra århundradets tidigare skolformer och disciplinerande pedagogik är igenkänningsgraden hög. I dag finner vi tillämpningar inom hundpsykologin och i hundkurser.

Synen på hur barn, unga och vuxna lär och på hur relationerna utformas i en demokratisk skola och förskola är på mils avstånd från det ovan skisserade Kometprojektets mekaniska syn på lärande och relationer.

Etableringen av ’Komet’ genom­förs samtidigt som stora nedskärningar görs i verksamheter för barn och unga och efter att förskolan i Stockholm under mer än ett decennium avlövats på resurser som förskolepsykologer och resurspedagoger.

Vi undrar vart självständigheten, yrkesstoltheten och det kritiska sinnelaget som präglat förskolevärlden har tagit ­vägen hos dem som beslutade då den här metoden såldes in. Särskilt som det skett utan överväganden om de värdegrunds- och etiska aspekter som är speciellt relevanta då utsatta barn är i fokus.”

Bo Nurmi skriver också i ”Disciplinproblemen i skola – en fråga om kunskap och perspektiv”:

”Att elever är stökigare idag än förr har börjat ta formen av en väletablerad medial sanning. I den offentliga debatten, representerad av bland annat dagstidningar, radio och TV hörs det lite till försvar av eleven [!!!].

Debattens budskap tycks vara att sanningen nu är beskriven, elever är stökigare och det är bara att förhålla sig till det. Trots att många inom forskarkåren ifrågasatt sanningshalten i det som påstås, och särskilt då i frågan om disciplinproblemen och den så kallade lösningen.

Kontroll som en metod för att hantera någons beteende är mycket tveksamt. Den humanistiske psykologen och välrenommerade forskaren Edward Deci beskriver i sin bok Why we do what we do varför.

Kontroll kan i princip bara leda till två typer av människor: de som ger sig, eller de som gör motstånd. Oavsett vilket är risken att eleven alieneras i psykologisk och social bemärkelse stor, med negativa konsekvenser för elevens framtid [och för samhället].

Även om kontroll kan fungera bra på kort sikt skapar det sällan det långsiktiga samförstånd som är avgörande för att en relation ska fungera. Vilket bekräftas av att disciplinproblem är ett återkommande problem i skolans värld.

Kontroll som lösning genererar bara nya problem av den anledningen att vi botar symptomen, och inte de bakomliggande orsakerna. Orsaker som inte nödvändigtvis handlar om eleven, utan om kan vara allt från lärarens förhållningssätt, psykosocial miljö till andra strukturbundna faktorer.”

Se också ”Respektera även intoleranta elever – Först när eleverna lär sig identifiera känslor av intolerans i sig själva kan de förstå rasismens drivkraft, säger prisbelönte läraren Christer Mattsson.”

Läs om rötterna till trångsynthet eller bigotteri.

Och slutligen ”Riskabelt för hälsan att inte vara omtyckt.”

Tillägg: Och var det inte möjligt att utveckla den inom ramen för den kommunala skolan? Göra det först? Har friskolorna bidragit till att förbättra vår skola? Har individuella löner bidragit till det? Från MIN skolverklighet är jag ganska tveksam. Överväger nackdelarna fördelarna?

Glöden har dött i ögon som förr glödde och jag tror inte vi gör ett bättre jobb idag för att vi har individuella löner. Pengar är inte enda drivkraft. Kanske ingen stor drivkraft, om man tycker det man gör är roligt och får någorlunda resurser för att genomföra det man ska göra på ett vettigt sätt.

Men om man inte får det eller tillfredsställelse riktigt av sitt jobb, då blir lönen betydligt viktigare. Kanske väldigt viktig, det viktigaste? För man vill ha någonting av sitt jobb. Nu menar jag inte att lönen är helt oviktig.

Se Ingrid Dahl i ”Ideologisk sanningstvätt”:

”Allra mest häpnadsväckande är nog ändå påståendet att en av orsakerna till målstyrningen är den pedagogiska progressivismen. Argumentationen är ungefär: eftersom den pedagogiska progressivismen är kunskapsfientlig – liksom målstyrningen – leder den förra till det senare.

Till det kommer ytterligare ett argument: eftersom de flesta akademiska pedagoger omhuldar den pedagogiska progressivismen och det är akademiska pedagoger som varit involverade i utvecklingen av målstyrningen så …

Jag kan inte låta bli att tänka på den kritik som Karin Dahl, en av de mer namnkunniga företrädarna för progressivistiska ideal (dock inte akademisk pedagog) drev mot förslagen till målstyrda läro- och kursplaner när de presenterades i början av 1990-talet./…/

Det är kanske i och för sig inte orimligt att förvänta sig att en forskare ska kunna skriva en rapport av det här slaget under tre månader – under förutsättning att det är en forskare som är förtrogen med såväl forskningen om skolreformerna och om lärare och professionaliseringen av läraryrket.

Man kan undra över varför ESO väljer att lämna uppdraget till en historiker utan sådan förtrogenhet – när det faktiskt finns tillgång på experter både när det gäller forskning om de senaste decenniernas reformer och läraryrket.

Konsekvenserna av tillvägagångssätt blir en slags ‘sanningstvätt’: Om man ger ett uppdrag, som egentligen är omöjligt såvida man inte är expert inom området, till en forskare som inte har den nödvändiga förtrogenheten och därför måste lita till andrahandsrapporter och mediebilder kommer ideologiska påståenden att reproduceras som forskningsgrundade och ’rena’.

Detta utan att den enskilde forskaren är medveten om att han genomför en sanningstvätt.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin racismreflektioner och speglingar II....