Ensam är inte stark – individ och kollektiv behöver inte vara motsatser…

6 mars, 2016 § Lämna en kommentar

ensam är aldrig stark12734058_1127068797317972_4150029665164705410_n

I ”Sofie Eriksson om privatiseringar i välfärden – ‘Trappjäveln är också politisk ideologi!'” kan man bland annat läsa:

”En högerpolitisk hegemoni har skapat en upplevd naturlag att marknaden kan lösa samtliga problem i offentlig sektor, till exempel att hålla budget. Om detta stämde skulle välfärdens finansiering vara mer hållbar nu än någonsin, med tanke på hur mycket som privatiserats. Så är inte fallet. Vi är ljuvligt bekanta med ordet ‘sparpaket’.

Ideologi är helt enkelt ingen önskelista över nice prylar vi vill införa, där vi bockar av ‘så snart vi har pengar’, utan idéer om vilket slags samhälle vi vill leva i. Finansieringen av välfärden är en djupt ideologisk fråga. Att hävda att vi inte har råd är därför ett ställningstagande, inte en ursäkt. Det handlar om att prioritera.

Det duger inte att socialdemokrater förklara privatiseringar i välfärden med att diverse verksamheter går med underskott. För hur kan en privat aktör göra det motsatta, utan att tumma på något? Precis. Det är den ekvationen som sällan går ut.

1.Personalen får betala. Deltider, otrygga anställningar, delade turer./…/

2.Den demokratiska styrningen går i stort sett förlorad. Styrningen över verksamheten flyttas från demokratiskt förtroendevalda till företagsledningar./…/

3.Det blir svårare och dyrare att kontrollera att det går rätt till. Det genomförs visserligen ”kundenkäter” efter vilka man stoltserar med goda resultat. Alla som någon gång arbetat inom omsorgen vet att trivsel är viktigt, men långt ifrån det enda som utgör god kvalitet.

4.Det finns inget som visar på att det faktiskt blir billigare i längden. Är det inte lite ovärt, om vi inte ens kan vara säkra på detta? Se även punkt 5.

5.Kommunen får ta tillbaka verksamheten när det gått åt skogen. Det hände senast 2013 i Falu kommun.”

Man ville minska byråkratin och med detta så ”motiverades” organisationsförändring och nyliberal politik, men istället har byråkratin snarare ökat ytterligare. Vad kostar alla kontrollinstanser och vad innebär ökande administration för folk på golvet inte minst?

Kloka Sofie Eriksson, SSU Dalarna, skriver vidare:

”Istället för att privatisera välfärden, ställ krav på den egna förvaltningen.”

Nej, privatiseringar är inte lösningen! Och om sjukhuset, vårdcentralen, äldreboendet, skolan inte funkar så borde vi gemensamt gå ihop och förändra!

Och hur som helst borde inte vård, skola eller omsorg vara vinstdriven! Ger inga bra incitament och det är tveksamt om det gynnar befolkningen.

”Främst är detta ett resultat av en välfärd som generellt sett har alldeles för knappt med pengar. Det märks att sänka skatten med 140 miljarder kronor samtidigt som välfärdens resursbehov skenar, men vi löser det inte genom att ytterligare kasta ut flera av samhällets viktigaste verksamheter på marknaden. Förresten, tror inte du att skattesänkningarna var ideologiskt grundade? Snacka om att egentligen inte ha råd, va.”

I del 2 angående offentlig välfärd skriver Sofie Eriksson med rätta kritiskt om ”Sossar som privatiserar välfärden”:

”2007-2008, under borgerligt styre, privatiserades följande i Falu kommun:

·Ett gruppboende (LSS)

·Tre serviceboenden (LSS)

·En daglig verksamhet (LSS)

·Tre äldreboenden (Korsnäsgården, Daljunkaregården och Norshöjden)

Korsnäsgården och Norshöjden samt LSS-boendena drevs sedan av Carema men efter avslöjanden om grova missförhållanden i företagets verksamheter återgick flera av dessa 2013 till kommunal regi.

Ungefär samtidigt som LSS-boendena återtogs lades den personliga assistansen ut, detta under en mandatperiod (2010-2014) då S, V och Mp styrde kommunen. Privatiseringen av personlig assistans orsakade stora splittringar inom S, och resulterade även i ett brutet majoritetssamarbete med V.

Under 2015 privatiserades Korsnäsgården igen, och Temabo (som sedan tidigare driver Daljunkaregården och Norshöjden) tog över.

Det finns ett beslut från Omvårdnadsnämnden om att också privatisera hemtjänstdistriktet Tisken Väst, men endast en privat aktör kom under hösten in med ett anbud, vilket inte levde upp till kraven. Nu är frågan om kommunen ska sänka kraven, eller fortsätta ta ansvar för hemtjänstdistriktet själva.

Kommunen har, när det gäller äldreomsorgen, endast ett så kallat brukaransvar. Vilka är det som ser till att alla brukare får den goda omsorgen som kommunen måste garantera? Givetvis är det personalen.

När kommunen privatiserar släpper de arbetsgivaransvaret till privata företag och det märks./…/

Socialdemokratiska Arbetarepartiet har alltså företrädare som accepterar, föreslår och genomför politik som direkt försämrar villkoren för människorna som bär vår välfärd. Det rimmar inte särskilt väl med en ideologisk strävan mot jämlikhet som många av oss fortfarande förväntar sig ska genomsyra arbetarrörelsen. Hur kommer detta sig? Är det ett resultat av förhandlingar med övriga majoritetspartier?

Vi som tycker att det här är fel väg att gå kan göra två saker här. Antingen så lägger vi oss på marken och gråter över svunna tider, eller så reser vi oss och tar över.”

Respekt för individen behöver inte vara oförenligt med kollektivet! Ensam är inte stark!  Ja, som kvinna har jag blivit mästrad i politiskt sammanhang, av både man och kvinna. Inom S… Vadå, diskutera? Jag ifrågasatte om privatiseringarna bara var av godo och undrar fortfarande om nackdelarna. Inte minst vad gäller solidaritet och bry sig om varandra och inte BARA se om sitt eget hus.

Bengt Göransson (S) skriver en massa klokt i ”Se upp för välvilliga förmyndare.”

Amerikanska skoldebattören Diane Ravitch skriver om ”Vouchers for All” eller ”Skolpeng åt alla”:

”A reader in Arizona reports that a State Senate committee just passed legislation that would lift all limits on vouchers by 2020. Every Democrat and one Republican opposed the bill.

Why destroy public education? Since when did radicalism get confused with ‘reform’? True reformers want to improve institutions, not blow them up. True conservatives conserve community institutions that serve our democracy. The promoters of this scheme are radicals, not conservatives.

This is unfiltered rightwing ideology. No high-performing nation in the world has replaced its public schools with school choice. No voucher program in this country has produced impressive results. Every little church in the state will open or expand its school and hire uncertified teachers. This is not progress. This is stupidity.

Our reader adds:

‘It is likely to pass given the makeup of our legislature and its connections to ALEC. The only hope is that Governor Ducey will veto it. He is pro-privatization and under normal circumstances would likely sign the bill but his own proposed funding plan might be in jeopardy if he did so. That means that there’ a chance that he’ll veto it!'”

Och välfärdssatsningarna som regeringen aviserat riskerar gå till privata bolags vinster. S har bundit ris åt egen rygg.

Se vidare:

”Politiker ska ge fan i fattigas kylskåp”

”Krav på hårdare tag mot brottslighet är populism”

”Kritiken mot Dan Elisasson växer”:

”– Dels har vi Beatrice Asks styrning, sedan har vi managementproblemet och till sist är det valet av Dan Eliasson som rikspolischef. Han är relativt okunnig om polisen.”

Återigen tillsätts chefer utan kunnande, erfarenhet eller utbildning inom det område de ska chefa, med alla de problem som kan följa, inte minst för de anställda.

”Åter till fattigvården?”

”Varför är vi förvånade över att råkapitalismen ­tagit över bokbranschen också?

 

 

 

Annonser

Den sjuka vården…

8 maj, 2013 § 4 kommentarer

a Äldre person diagnosticerad med trigeminusarterit bland annat med akut värk ska måste sitta i telefon för att få akuttid hos läkare. Vad jag förstår så kan denna värk vara rejält besvärlig. Jag kan livligt föreställa mig hur det är att måsta sitta i telefon till vårdcentralen och måsta göra kanske inte bara ett utan flera val för att komma vidare till sjuksköterska.

Hur kommer det sig att en vårdcentral som förr bara hade en läkare och som nu har åtminstone fyra läkare har en mycket längre väntetid än de hade när de bara hade en läkare?

Att patienter nu måste få tid för provtagning, något de inte behövde göra förr. Då kunde de åka ner till vårdcentralen mellan vissa klockslag och få sitt prov taget.

Hur kommer det sig att läkare och sjuksköterskor har så mycket mindre tid idag? Hur kommer det sig att de hade mer tid då?

Är läkare och sjuksköterskor latare idag?

Hur kommer det sig att distriktssköterskan då hade tid att ringa till patient som hade akuta besvär, något som de inte verkar ha tid med idag? Hur kommer det sig att det tar flera dagar att få höra om provsvar från läkare, ett provsvar  som troligen kommit för några dagar sen?

Kan någon som arbetar inom sjukvården berätta för mig hur detta kan komma sg?

JAG tror att det beror på att läkare och sjuksköterskor har så mycket mer administration att sköta. Dessutom har skattesänkningarna gjort att man har mindre pengar till landstinget (samma sak ser vi inom skola och omsorg).

En kvinna strax över 80 år gjorde en strumaoperation på sjukhus två timmars bilfärd hemifrån. Sen hon vaknat upp frågade doktor på rodn om hon kunde tänka sig att åka hem. Den äldre kvinnan var fortfarande groggy efter operationen och sa med stor tvekan ”Nej!” Trots att hon kände att hon nog borde ha avlastat sjukhuset och frigjort denna vårdplats genom att åka hem.

Hon fick stanna över natten, men på nästa dags rond frågade doktorn igen om hon var beredd att åka hem. fast hon kände att det ha varit skönt att stanna en dag till så sa hon ja. De fick skjutsa henne med rullstol till entrén och taxi.

Taxichauffören måste ta ytterligare en patient vilket skulle innebära att de fick ta en extratur på mellan ½-1 timme, något som kändes ganska påfrestande för den nyopererade äldre kvinnan, men hon bet ihop.

Väl hemma fick hon frossa. Som tur var var en av hennes döttrar hemma, så hon slapp vara ensam.

Under min studietid i slutet på 70- början på 80-talet jobbade jag som sekreterare inom hemsjukvården. Skrev in och ut patienter. Renskrev kuratorers och arbetsterapeuters journaler.

På den tiden gjorde en kurator en utredning över hur hemförhållandena var INNAN man skickade hem en patient. Arebtsterapeuten gjorde en bedömning om det behövdes hjälpmedel i hemmet. Distriktsköterskan på orten patienten kom från blev informerad om att man skulle skicka hem en patient, förmodligen informerad om mediciner, särskilda behov av vård hemma osv.

Nu tror jag inte några kuratorer gör såna bedömningar längre.

Här om vårdstrejk i Skåne och också professorn och läkaren som hoppade av i protest mot sparbeting samt ”Protest mot vård i Skåne”:

”Kaos på akutmottagningar, sjuksköterskor som säger upp sig i protest och brist på vårdplatser. Listan kan göras lång på problem i den skånska sjukvården. I dag samlades demonstranter i flera skånska städer för att visa sitt missnöje.”

Nätverket ”Rädda vården”.

B.Precis! Mer resurser behövs för en hög patientsäkerhet och för en god arbetsmiljö! Och NEJ till privat vård, som dränerar en god vård till ALLA på resurser!!!

”Rädda Vården: Skåne mot nedskärningar och högerpolitik”

 ”Hjälp oss! – en antologi om den svenska vårdens förfall.”

Mer om vårdens förfall här.

Lär av skandalen i Stafford”:

”Över 1000 patienter dog på sjukhuset i Mid Staffordshire mellan 2005- 2008.

För stor fokus på ekonomiska indikatorer och mål.

Patienter,anhöriga och personal påtalade bristerna, men ledningen ignorerade problemet och politikerna vägrade agera. När vi ser samma saker ske i Sverige.

När vi skickar hem patienter alldeles för tidigt eller nekar patienter inläggning.

När den nyutexaminerade sköterskan tvingas till att fylla luckor i schemat utan inskolning eller introduktion.

När patienter som ligger på fel avdelning glöms bort och inte rondas. När kvinnor tvingas förlösa i ambulansen för att närsjukhuset lagt ner.

När den äldre kvinnan dör på akuten för att det saknas platser på intensivvårdsavdelningen.

Då borde en varningsklocka ringa!

För det dröjer inte länge innan det som inträffade i England också sker i Sverige. Eller har det redan skett?”

Se SVT om ”Vårdens förfall på pränt”:

”Får inte bli värre Arbetsmiljöverkets inspektioner visar på stora brister inom vården. Sundsvalls sjukhus hör till ett av tre sjukhus som har fått i särklass mest viten för dålig arbetsmiljö.  Nu kommer en antologi om vårdens förfall. Två av författarna är från Västernorrland – och vi har träffat en av dem.

Hon kommer med tåget från Stockholm där hon jobbar ibland. Efter 35 år som läkare i Västernorrlands läns landsting har hon slutat där – men inhopp som läkare gör hon fortfarande. Och hon har sett vårdens förfall från insidan.

 – Människor far illa, patienter far illa och personalen far illa. Så det här är allvarligt, säger läkare Elisabet Finné.

Hon är en av tolv medförfattare till en antologi som kommer ut i dagarna. Den heter ”Hjälp oss” och tar upp olika aspekter av vad de menar är en vård i förfall.

 – Det är ju det som är det värsta, att den här dåliga vården… man sparar inte pengar på den!”

C.”Zarembas larm ska tas på allvar”:

”Min första erfarenhet av låtsasmarknaden Svensk Sjukvård gjorde jag en solig förmiddag på 90-talet.

Jag pluggade medicin och gick en kurs på Södersjukhuset. En dag glömde jag nyckeln till mitt klädskåp, där rocken och stetoskopet dvaldes. Stressat sökte jag upp lämplig enhet och bad om hjälp. Sedan hände ingenting. Ingen visste hur vaktmästarens insats skulle debiteras, nämligen. Vem skulle betala? Tiden gick, samtal ringdes, huvuden skakades. Och jag undrade vad det var för galenskap som hade utbrutit sedan min tid på ett långvårdssjukhus, några år tidigare.

Där användes följande managementmodell: man ringde Vaktmästar-Bosse. Han kom och klippte upp låset. Man sa: ‘Tack, Bosse!’ Klart. Inte en enda blankett att fylla i, ingen kod att registrera.

DN-journalisten Maciej Zarembas artikelserie om sjukvårdens kris har blivit bok: ‘Patientens pris’ (Weyler). I den skildras ett Vård-Sverige styrt av New Public Management – NPM – där allt som kan mätas får en kod och ett pris. Där varje liten enhet måste jaga kostnader och visa upp resultat som ger sken av effektivitet.

Systemets biverkningar ter sig enorma och kan sammanfattas med ett citat av ortopeden Karin Bernhoff:

”Dagligen ser jag effekterna av detta system. Hur man skyfflar läkare till akuten för att hjälpa folk med stickor i fingrarna medan människor med bruten höft får vänta i dygn på sin operation. Det ena ger vite, det andra inte.”

Som sagt, det mätbara har ett pris och en kod. Men somligt kan inte mätas, som lidandet hos patienten med bruten höft eller oron hos kronikern som inte får tid för återbesök därför att nybesök är mer lönsamma för vårdenheten. Och då det inte kan mätas, blir det osynligt.

Läkarkårens motvilja mot systemet är stor. Den administrativa bördan har blivit bedövande och löjlig. Läkare ser sig ständigt tvingade att dagtinga med yrkesetiken. Självbestämmandet beskärs och det professionella omdömet ifrågasätts av administratörer och politiker.

Somliga avfärdar denna klagan med att läkare – förstås – hellre vill ha en påse pengar att förfoga över, och ingen kontroll.

Men deras situation är oroande. Det finns en reell risk för att de korrumperas, för att använda Zarembas uttryck.

Inte bara de samvetslösa, som kan casha in genom att fiffla med koder, utan de alldeles vanliga, anständiga läkarna. De som nästan omedvetet börjar sovra bland patienter eller operera fastän det inte riktigt behövs. Allt för att jakten på pinnar och pengar blir normaliserad och normerande.”

”Välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda”, ja, ”lägg energin på att skapa ett solidariskt samhälle” istället…

9 mars, 2013 § 15 kommentarer


KärlekskraftI senaste ETC kunde man läsa den korta artikeln ”Snyltar på Grupp 8 för vinstens skulle”, där Andreas Gustavsson skriver:

”Internationella kvinnodagen är ett ypperligt tillfälle att uppmärksamma både segrar som tidigare generationer vunnit och den kamp som ännu återstår.

Eller varför inte parasitera på all positiv laddning som finns kring 8 mars?

I måndags gick åtta kvinnor ut på SVT debatt med en artikel som förvränger diskussionen om välfärdsvinster. Samtliga har de starka ekonomiska incitament för att privata aktörer fortsatt ska kunna göra vinster på offentligt finansierad välfärd. Men de paketerar sina åsikter som jämställdhetsivrande, för när ‘LO-männen’ kräver samhällsbolag och vinstbegränsning så drabbar det just kvinnor. Hävdar debattörerna, som kallar sig Välfärdens Grupp 8 och skriver:

‘Vi nöjer oss inte med kraven från dem vi lånat namn av, Grupp 8, som på sin tid krävde rätt till arbete och daghem. Vi förväntar oss friheten att själva äga och driva dagens förskolor, vård och omsorg – på samma villkor som andra företagare.’

Det här resonemanget har länge förekommit hos borgerliga ledarsidor och nyhetskommentatorer.

‘Det vore klädsamt om Karl-Petter Thorwaldsson kunde medge att LO här följer en uråldrig tradition inom arbetarrörelsen: kvinnor ska ha mindre pengar än män’, anser Åsa Moberg (DN 121019).

Välfärdsbranschen är tveklöst kopplad till jämställdhet. Men förhållandet är motsatt det som borgerliga tyckare och renommésnyltande entreprenörer hävdar.

Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

Och som en kommentator skriver:

”Vem fan bryr sig om det är en kvinna eller en man som profiterar på ens arbetskraft?”

Så sant! Båda ärlika illa!

”Problemet i det här fallet ligger i att det överhuvudtaget är möjligt att göra vinster på gamla, sjuka och barn. Att privata företag inom offentlig sektor drivs på skattepengar är helt absurt. 

Skattebetalarna och kommunerna och landstingen tar hela risken. Riskkapitalbolagen och bonusdirektörerna tar ingen risk utan tar pengar som skulle gått till det svenska folkets välmående.”

Precis! tobiasbaudinlive1013

Här om Skölds studie ”Strukturerna och företagandet: en longitudinell studie av kvinnors och mäns företagande i spåren av den offentliga sektorns omvandling”:

”I spåren av den offentliga sektorns omvandling har en marknad för företagande skapats. Kvinnor är underrepresenterade bland företagarna i Sverige och har förväntats vara de som ska bli företagare när den offentliga sektorn nu har konkurrensutsatts, som en av flertalet reformer i omvandlingen.

Kvinnor är överrepresenterade bland de sysselsatta i offentlig sektor och en förväntan har närts av politiker om att det är kvinnorna som nu ska bli företagare i dessa näringsgrenar. Det kan även ses som rimligt, då forskning har visat att kvinnor och män startar företag där de har erfarenhet ifrån.

Forskning har också påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning, vilket skulle innebära att vi kan förvänta oss att män i hög grad startar företag i kvinnodominerade näringsgrenar.

Kommer kvinnor att bli företagare i större omfattning än män i de kvinnodominerade näringsgrenarna som påverkats av konkurrensutsättningen? Forskningen har hittills visat motstridiga resultat./…/

Studien visar på en mångfald av resultat och indikerar på så vis att det finns strukturer som skapar villkor för kvinnors och mäns företagande.

Omfattningen av kvinnor respektive män som är företagare i näringsgrenarna har förändrats över tid. Dock inte på det sätt som förväntats utifrån politiska förväntningar och teori om småföretagande. Det visar sig inte bara vara könssegregering på arbetsmarknaden, liksom i företagandet, som har  betydelse för hur kvinnors och mäns företagande förändras. Det är även andra förhållanden som påverkar, såsom karaktären av stordrift/smådrift, konkurrensutsättningsmodell, samt närvaron av profession.

De slutsatser som studien utmynnar i är att kvinnors företagande missgynnas av kombinationen av upphandlingsmodell, stordriftskaraktär och närvaron av profession. Kombinationen av läkarprofession och företagandets manliga könsmärkning förstärker segregerings- och hierarkiseringsprinciper.

Studien styrker tidigare forskning som med andra metoder påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning och att genusstrukturer är resistenta. Med utgångspunkt i slutsatserna och i teori har hypoteser formulerats för fortsatt forskning.”

Riktiga Grupp 8 har svarat i ”Skamligt parasitera på Grupp 8:s namn för profitens skull”:

KVINNOVINSTER I VÄLFÄRDEN De företag som idag tar över den svenska välfärden har ingenting med 70-talets kvinnokamp att göra. Vårdvinsterna borde gå till höjda sjuksköterskelöner och ökad bemanning, istället för ner i entreprenörernas klänningsfickor. Lägg er energi på att skapa ett solidariskt samhälle.”

Precis! Så bra skrivet!

”Det är viktigt att förstå varför artikeln av åtta välfärdsföretagare som vill kalla sig Välfärdens Grupp 8 kommer på SVT Debatt just nu. Den speglar en stor oro över diskussionen om vinster på välfärdsföretag bland dem som tjänar de riktigt stora pengarna. Där har någon tänkt en halv tanke: ‘Internationella kvinnodagen 8 mars? Det här är ju en kvinnofrihetsfråga! Och så fanns det nån kamporganisation på 70-talet som visst hette nånting på åtta, grundat av åtta kvinnor, lysande, vi kör!’/…/

När detta är sagt måste vi ändå gå in och protestera mot att den här gruppen kvinnliga entreprenörer försöker tillskansa sig Grupp 8:s namn. För det första är det skamligt att ta något som inte är ens eget. Stöld gäller inte bara pengar och saker, utan också namn och titlar. Egendomsrätten brukar företagare värna om, även om de är kvinnor. Om kvinnliga företagare vill kämpa för vinster på välfärden får de bilda sin egen organisation utan att parasitera på kvinnor som inte delar deras värderingar.

Alla kvinnor har naturligtvis rätt att kämpa för sina rättigheter. ‘Gråt inte – kämpa’ var ett av Grupp 8:s slagord i den socialistiska kampen. Vi vann striden om daghem för alla, rätt till abort och särbeskattning. Många andra frågor fick vi upp på dagordningen, som högre lön och bättre anställningsvillkor för kvinnor inom vården. Men där återstår mycket att göra.

Vinsterna inom den privata välfärdssektorn verkar vara rätt goda. 2010 var kapitalavkastningen 15 procent, att jämföra med genomsnittlig avkastning inom privat sektor på 7 procent. Den avkastningen borde återinvesteras i vården, för dem som är beroende av eller arbetar i den – snarare än att gå ned i privata klänningsfickor.

Till saken hör att i åtskilliga länder, exempelvis i Finland och Tyskland, får man inte göra vinst på sådana här företag.

Frågan måste också ställas varifrån pengarna till välfärden kommer.Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan välfärdstjänster och andra tjänster. Pengarna som går in i välfärden är våra gemensamma.

Vi i Grupp 8, liksom majoriteten av Sveriges befolkning, vill ha ett solidariskt samhälle. Då är det viktigt att pengarna används för allas bästa, inte för marknadens vinster. Vården, som i grunden handlar om relationer mellan människor, där den ena är beroende av den andra, bygger på kvaliteten i den omsorgen. Den kan man inte räkna på som om det handlade om bilar på en mekanisk verkstad.

Maciej Zarembas reportageserie i DN ger många exempel på de ibland perversa incitament som nu tillåts styra svensk sjukvård.

Saker och ting blir inte nödvändigtvis bättre bara för att det är en kvinna som håller i dem – det visar inte minst debattinlägget från de åtta kvinnliga företagarna. Vinster i vården blir heller inte goda bara för att det är kvinnor som gör dem.

Så, välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda. Då kan ni gå med i Grupp 8.”

Kent Werne har skrivit ett så bra blogginlägg ”Riskkapitalet exploaterar kvinnors omsorgskraft”:

”Tusentals och åter tusentals svenska arbetarkvinnor har tagit hand om äldre och funktionshindrade släktingar, och länge sågs det som helt självklart. Mannen, släkten och byn tog det för givet att kvinnorna tog ansvaret./…/

Ibland har jag stannat upp vid statsvetaren Anna G. Jónasdóttirs teori om att exploateringen av kvinnors ‘kärlekskraft’ är grunden i könsmaktsordningen. Kärlekskraften är samhälleligt konstruerad, inte biologiskt. Många kvinnor tränas tidigt i att ge mer kärlek och omsorg än de får. Om jag förstår Jónasdóttir rätt sker exploateringen främst i parrelationen, men jag har inte kunnat släppa tanken att det pågår lite överallt. Som i dagens allt mer privatiserade välfärd, till exempel i den handikappomsorg jag den senaste veckan granskat i Dagens Arena.

När LSS-lagen drevs igenom i början av 90-talet var det en frihetsrevolution för personer med funktionsnedsättning. Nu skulle folk slippa institutionerna, och alla som varit i sina anhörigas omsorg skulle slippa utgöra en konstant belastning.

Det var också en potentiell jämställdhetsrevolution. Mammor, svägerskor och döttrar kunde avlastas, och ett arbete som utförts privat bli ett tydligt samhällsansvar.

Kärlekskraften, eller i det här sammanhanget snarare omsorgskraften, skulle belönas, oavsett om den gavs av kvinnor eller män.

Men samtidigt öppnades en ny marknad där män med utpräglat vinstintresse och konstant ovilja att betala skatt kunde fortsätta exploateringen. Och nu slapp de inte bara dubbelarbete, vissa kunde också bli stormrika.

Aftonbladet avslöjade i veckan att de större välfärdskoncernernas toppskikt i huvudsak ockuperas av män, medan en överlägsen majoritet av fotfolket är kvinnor.”

Är det ett dugg bättre om det är kvinnor som gör de där vinsterna eller sitter i toppskiktet?

”Jag har samtidigt visat hur riskkapitalbolagen – som till mer än 90 procent drivs av herrar – gör stora vinster på människors behov av vård och omsorg. Men också på att hålla nere lönerna och försämra anställningsvillkoren för just fotfolket – som om lönerna inte var tillräckligt låga i kommunal sektor.

Ofta när jag föreläser om vinsterna i välfärden träffar jag kvinnor som jobbar för Attendo, Carema, Frösunda eller någon annan dominerande koncern. När de får se svart på vitt vilka enorma vinster ägarna gör och vilka löner cheferna kammar hem visar de inte ett svalt akademiskt intresse. De blir rasande.

De har fått höra att det måste sparas, att varje sten ska vändas, att lönerna inte får öka. Och så får de reda på att vinsten som Attendo Care gjorde i Sverige 2011 (433 miljoner) skulle räcka till 1400 heltidsanställda vårdbiträden, alternativt till en löneökning på mer än 2 500 kronor i månaden till koncernens 9 500 anställda.

Vi brukar komma fram till att deras värkande ryggar, deras omsorgskraft och deras ansvarstagande är förklaringen till att verksamheten ofta fungerar hyggligt, trots den konstanta lönsamhetsjakten och personalglesheten.

De brukar tacka för att någon uppmärksammar deras slit, men de fortsätter vara rasande. För att vissa alltid tycks vinna och andra förlora, i hemmet liksom på jobbet.

Jag gissar att min numera bortgångna farmor skulle ha känt likadant.

För det var väl inte tänkt att också frigörelsen skulle exploateras.

Eller var det så man tänkte?

Läs artikelserien i Dagens Arena: Om riskkapitalbolagenassistansbranschens guldgossarlönepressen och kostnadsexplosionen.”

Och de som jobbar på golvet i vården blir väl inte mindre rasande om kvinnliga företagare är de som tar ut stora vinster? Som sagt.

Ja, och ”jämställdhetsfrågor har reducerats till RUT-avdrag och kvinnligt företagande” kan man läsa om i recensionen ”Rapport från feminismens Saudarabien” om Maria Svelands bok ”Hatet – en bok om antifeminism” i ETC.

Forskaren Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har enligt Andreas Gustavsson…

”… studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

I ”Män företagare i kvinnobranscher” kan man läsa:

”‘Kring millennieskiftet skedde en vändning’ Så här långt är det fler män än kvinnor driver företag i kvinnodominerade branscher, visar färsk forskning från Linköpings universitet. 

Birgitta Sköld på Linköpings universitet har studerat samtliga småföretagare åren 1993-2008 i 16 kvinnodominerade branscher. Hon konstaterar att mansdominansen har ökat i nästan alla av de 16 branscherna.
Kvinnors företagande har totalt sett ökat visar hon – men det har också mäns. Kvinnors andel av företagarna har minskat i 9 av näringsgrenarna.

– Kring millennieskiftet skedde en vändning. Under 1990-talet ökade kvinnors andel av företagandet inom dessa branscher, men sedan vände det och nu ökar mäns andelar mer än kvinnor, säger Birgitta Sköld .

Det är bara inom den privata barnomsorgen som kvinnor dominerar. Där är företagarna till 90 procent kvinnor. Samtidigt är privat barnomsorg fortfarande mycket ett Stockholmsfenomen och det är ett område där kooperativa former är vanligt.

Strukturella skillnader

Annan forskning visar också att det handlar om strukturella skillnader.  Kvinnors företagande är mer präglat av vad som kallas omsorgsrationalitet än lönsamhetsrationalitet, dvs är mer inriktade på att få verksamheten att fungera för brukarna än att generera stora vinster.”

Väldigt intressant! Kvinnor är mer intresserade av sina ”kunder” än att göra vinst, för män är vinsten viktigare? Dvs för kvinnor kommer vinsterna i andra rummet. Och för dessa kvinnliga vårdföretagare så är också vinsten viktig. De tycker att de ocksåska ha rätt att göra vinst.

”Avhandlingen visar att kvinnligt företagande missgynnas av stordrift och upphandling i konkurrens. Istället gynnas kvinnor av kundval och och smådrift, visar avhandlingen. I 10 av 16 studerade brancher snarare minskade det kvinnliga företagandet i takt med att upphandling gynnades.

Kommentator till den artikel Gustavsson refererar till skriver:

”Frågan om ansvaret för utförandet av välfärdstjänster är mycket intressant, är det i verkligheten inte så att det just är ansvarstagandet som blir lidande i en situation med privata entreprenörer inom välfärden? Uppdragsgivare och utförare skyller på varann när de goda resultaten uteblir och resultatet går ut över de som är beroende av de här tjänsterna. Är det inte just därför som det är vi skattebetalare som ska bestämma vilken slags välfärd vi vill ha, inte kommersiella intressen. Varenda människa med sunt förnuft inser att vinster urvattnar en verksamhet som är så personalberoende som de flesta välfärds tjänster är.”

Ja, vadå avnämarna?

En annan skriver:

”I Studio Ett, P1, berättar en orolig förälder om dotterns utbildning, hantverks – på ett privat gymnasium i Uddevalla. Skolan läggs nu ner med ett år kvar för ett antal elever.

Inte ett ord har sagts i förväg i år för att informera.
.
Gissa vilka som får ställa upp för dessa ungdomar?

Just det! Kommunerna – får stå redo med dyra reservplatser.
Samma sak för ungdomar vid ett idrottsgymnasium i Karlstad vilket rapporterades i Rapport igår.”

En tredje skriver:

”Bra att välfärdens Grupp 8 gör klart vad frihet är. För de som har råd. Konceptet känns igen från länder med djupa sociala klyftor och verkar obotligt. Just för att det är så lätt att bli bortskämd. Bidragsberoende till egen vinst drabbar över hela fältet. Man växer upp här och får allt och lite till. Är det så lätt att glömma var välstånd kommer ifrån?”

Och en fjärde svarar en kommentator:

”Märkligt!
Som om de äldre har någonsin träffat de som äger hemmen? Och för all del så låter det på dig att på de privata jobbar människor som inte har något med kommunen att göra.
Alla utbildas inom det offentliga eller skulle du vilja påstå att sjuksköterskor och undersköterskor utbildas av privata företag. Vill du att de skall väga dina blöjor när du själv ligger där?”

Ytterligare en kommentar:

”Det sorgliga är dessutom att alla dessa privata skol- och vårdinitiativ inom kort tid försvinner – ofta genom uppköp av några få stora mer eller monopolitistiska utförare som vill tjäna maximalt.
.
Konkurrensen är en chimär efter några år med detta system. Här gäller det att pressa kostnader bl a för riskkapitalet.”

Här en till:

”Skattefinansierad privatisering? Inte nog med det, skattefinansierad vinst också? Haha! Det måste bara vara i Sverige som ‘marknadens egna villkor’ är skattefinansierade!”

Och en till:

”Till den otillbördiga konkurrensen har man tumskruvar, sträckbänkar, saltade notor. Allt för att omöjliggöra kommunernas verksamhet. Glömde att det sitter säkert några charlataner här och där och gör vad de kan för att förstöra marknaden för det allmänna. Hur skulle annars privatiseringen se ut som en fördel?”

Och:

”Välfärden handlar om att handha människor i olika situationer, ibland i utsatta situationer. Att bygga, dra kablar mm är något helt annat. 

Läs gärna Maciej Zarembas artiklar i DN om new public management. ‘Det är det nya med New public management. Att också integriteten – polisens, lärarens, läkarens – kan bli föremål för prissättning och köpslagen’ skriver han.”

Zarembas artiklar om vården i Sverige idag…

7 mars, 2013 § 2 kommentarer

Den-olonsamma-patienten-683bild från Zarembas första artikel (den olönsamma patienten)

Socialistiska läkare har länkat alla fyra artiklar om sjukvården i Sverige som Maciej Zaremba skrivit, se  här.

Se också om ”Konferens med europeiska nätverket mot privatisering och kommersialisering av hälsa och socialt skydd”. Så det händer saker. Människor har börjat protestera och organisera sig! 🙂 Hoppas fler börjar reagera och reagera allt högljuddare.

Om att alla politiska, samhälleliga och kollektiva förändringar är OMÖJLIGA. Alla privata och individuella förändringar är DÄREMOT MÖJLIGA. Samt om att socialisering aldrig är populärt – UTOM vid ett tillfälle: nämligen som ett led i principen att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna…

25 oktober, 2012 § 13 kommentarer


Ur ETC.

Se också artikeln ”Lobbyisterna blir alltmer desperata.” 

Nina Björk skriver väldigt bra – och ironiskt i sin bok “Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde”:

”All systemkritik är flummig och utopisk, och utopierna är faktiskt – tackom och lovom – döda. 

Å ena sidan.

Å andra sidan: YOU CAN DO IT, THE SKY IS THE LIMIT, det finns inga begränsningar, om du bara vill tillräckligt mycket så kan du. 

I tidskriften Amelia läser jag till och med ‘du kan skapa din egen lycka.’

Fördelningen av OMÖJLIGT och MÖJLIGT följer i dag en strikt linje.

Alla politiska, samhälleliga och kollektiva förändringar är omöjliga. Alla privata och individuella förändringar är möjliga.”

Så sant!

INGA politiska, samhälleliga eller kollektiva förändringar är möjliga (samhälle och ekonomi följer bara naturlagar), men ALLA privata och individuella är – bara vi tror tillräckligt på dem!

Och försätter vi enskilda individer trots det inte berg, så beror det bara på oss själva, inte strukturer, förhållanden bortom oss själva. Kanske har vi inte trott tillräckligt starkt, försökt förändra oss tillräckligt mycket. har någon svaghet eller defekt (Gud förbjude!).

Se tidigare postningar under kategorin positivt tänkande. Amerikanskan Barbara Ehrenreich skriver upproriskt om ”Smile or Die”, dvs ”Le eller dö”. Bry oss om politiken eller samhället ska vi inte! Och vi ska tänka minst lika politiskt korrekt som nånsin förr. Inte vara systemkritiska.

Och tankekraft kan som sagt försätta berg ska vi fås att tro.

Och Amelia tjänar storkosan, liksom alla ”lycko-terapeuter”. Bara man inte ifrågasätter systemet eller samhället. Bara man inte engarerar sig och diskuterar politik. Såvida inte ens åsikter rör sig inom en viss åsiktsinriktning.

Det högern anklagat vänstern för gäller minst lika mycket dem själva.

Och är detta ”frihet”? Retoriskt pratar man om ”frihet”, men vad slags frihet pratar de om? Och hur fria är vi egentligen? Har vi blivit mindre tvungna? Är tvången färre? Eller är de bara annorlunda – till vilket pris? Kan det också vara så att vi till och med är mindre fria? Mer tvungna? Har fler tvång? Tvång som vi inte riktigt valt?

Läs ”Vinstförbud eller valfrihet – och om den enda vägens politik”:

”Annika Lundius, vice vd för Svenskt Näringsliv, pratar i dagens Aftonbladet ‘klarspråk‘ om vad vinstbegränsningar i välfärden innebär. Då försvinner valfriheten slår hon fast.

Det där med valfrihet i välfärden tycker jag är intressant.
Hur många har exempelvis medvetet valt sin husläkare? Hur många är det som väljer vårdcentral efter kvaliteten på sköterskorna och läkarna? Hur många funderar över vilka sjukhus som har mjukaste bäddarna och största tv-apparaterna i väntrummet när den akuta sjukdomen drabbar eller en olycka har inträffat?
Det är inte alltid den valfriheten som efterfrågas och är viktig på sjukvårdsområdet.
Viktigare är ju att det överhuvudtaget finns en vårdcentral i närheten eller att inte behöva färdas flera mil när olyckan är framme och akut vård behövs. Eller att desperat trampa mellan apoteken för att hitta sin medicin eller…
Allmänhetens valfrihet förefaller ju aldrig så viktig som när den får utgöra alibi för marknadsaktörernas vinstintressen.”
Så bra skrivet och sant! ”Valfrihet” används som alibi för marknadsaktörers vinsintressen!
”När det gäller att skära i välfärden däremot brukar det heta att det inte finns några alternativ utan att nedskärningar är ‘den enda vägens politik./…/
Socialisering däremot är ju aldrig populärt UTOM vid ett tillfälle. Nämligen som ett led i principen att privatisera vinsterna och socialisera förlusterna.”

Ett hjärta RÖTT skriver att det är ”Obegripligt mesigt om välfärdsvinsterna”. Håller helt med! Trist!

I privata företag, i fackföreningar så har man eller erbjuder sjukvårdsförsäkringar. Vad kan detta innebära för dem som inte jobbar? Som redan kanske har det tufft p.g.a. försämrade försäkringssystem? Får de det ännu sämre?

Och hur är det med meddelarskyddet i privata verksamheter?

I DD kan man idag också läsa ”Sjukresa med 92-åring körde vilse.”Vi riskerar få se mer och mer av främlingsfientlighet, även här i Sverige. Väljare som kanske skulle ha röstat på S går till SD. 😦

”Livets löpande band” – om vinst i välfärden och privatiseringar av vård, omsorg och skola, samt snobbism hos överklassen…

17 oktober, 2012 § 18 kommentarer

Jättebra skrivet! Högervridningen gynnar inte alla (kanske egentligen ingen) och missgynnar en massa. Vilket innebär att resurser går till spillo. kanske vill dock eliten inte riktigt ha konkurrens!? 
”Valfrihet”, jippie!

Ahlbäcksdagarna i Smedjebacken handlade visst i år om Löpande bandet. Kyles seminarium hette ”Livets löpande band”. Är inte livet mer än så? 😉

Läkaren Ingrid Eckerman ifrågasätter motiveringen ”mer nöjd vårdpersonal” i kommentar till sitt eget blogginlägg ”Privatisering saknar fördelar?” Läs hennes övriga kommentarer där. Och så försöker högern sälja att privatiseringen av apoteken har gjort allt så mycket bättre. De underskattar dem av oss som inte köper argumentet att vi alla så egoistiskt tycker att det är så fantastiskt bra att vi nu fått fler produkter, som hudrkrämer och liknande, att köpa på apoteken eller att Alvedon kan köpas på ICA, medan det kanske försämrats för dem som VERKLIGEN är i behov av läkemedel och ibland dyra och speciella.

Se vidare Eckermans blogginlägg ”Kritik mot läkemedelsindustrin väcker upprörda känslor.”  Väldigt väl värt att läsa! Och samtidigt fortsätter medelklassreservaten att öka. Vi får alltmer ökande segregation.

Dock har medelklassen det tufft i USA idag. Initialt kanske de tjänade på privatiseringar, avregleringar och sänkta skatter, men på sikt äts detta upp av ökade avgifter, högre försäkringspremier, dyrare sjukvård, skola, omsorg osv.

Läs vidare om ”det nya Sverige, som ses som ett företag och där statusjakten styr våra liv”! Håller med: det är en tröst att det går dåligt för alliansen också! Håller med! Tiden är jättebra!

Osolidariskt samhälle…

26 juli, 2012 § 16 kommentarer

Är dessa personer verkligen mer med sina barn? Vill deras barn vara mer med sina föräldrar än de är? Har de inte fullt upp med sitt? Är inte detta argument bara en ganska dålig ursäkt?

Och vad lär sig dessa barn om hushållsarbete och städning? 

Nedanstående insändarskribent skriver väldigt bra om det osolidariska med detta avdrag. För alla har inte råd med det, men det är säkert väl förankrat hos dem som har råd och som använder det. Vi lär oss att vara osolidariska, att de som har har rätt till mer. De som har lär sig att de har rätt till mer och en massa andra rättigheter, som man inte får ifrågasätta. Däremot får man ifrågasätta andras, mindre bemedlades, rättigheter. George Monbiot skriver i ”Lead Soldiers”om arrogansen hos många i den ledande klassen:

”I have long seen the Countryside Alliance as a neo-feudal organisation, run by the landowning class and resentful of the intrusions of democracy upon its traditional privileges.

The Alliance, whose board is populated by dukes, lords and baronesses, asserts the right of its members to kill what they want and how they want. When anyone objects, it characterises the objection as the oppression of rural people by urbanites. In reality, rural opinion on these and other matters is diverse and divided, while many of the most ardent killers (who spend a fortune on shooting grouse, stags and driven pheasants) make their money in the City and other parts of the urban economy. This is not a clash between rural and urban values, but a clash between aristocratic and democratic values.”

”After 800 years, the barons are back in control of Britain”:

”The Magna Carta forced King John to give away powers. But big business now exerts a chilling grip on the workforce.”

Ja, klassamhället är på väg tillbaka, inte bara i Storbritannien, utan också i Sverige och en massa andra länder.

Professorn och överläkaren vid Mittuniversitet Inge Axelsson skriver i Visst finns det belägg för att vinst i vården ger sämre kvalitet”:

Det finns inga belägg för att vinstdrivande verksamheter skulle hålla sämre kvalitet eller utarma välfärdsstaten’ skriver Widar Andersson i DN Debatt 24/7.
 
Jo, det gör det visst.”

Se tidigare inlägg ”Kanadensisk studie rörande privat vinstdriven kontra privat icke vinstdriven sjukvård…” 

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin private for-profit health carereflektioner och speglingar II....