Om incitamentssamhället…

10 maj, 2012 § 18 kommentarer

Göran Greider i ledaren ”Efterfrågan på sosse-alibin är stor i näringslivet!”:

”Den allmänna försämringen av trygghetssystemen för vanliga människor i Sverige de senaste årtiondena har gått hand i hand med en klar trygghetsförbättring för de svenska eliterna, inom såväl näringsliv som politik. 

Högerorienterade sossar är numera fulla av mer självförtroende än någonsin tidigare eftersom de har ett finspunnet socialt skyddsnät som väntar på att fånga upp dem – de hälsas gärna välkomna in i näringslivsvärmen, eller som krönikörer på någon borgerlig ledarsida.”

Som alibin, samtidigt som de undergräver tilltron till politiker och inte minst (s).

”På arbetarrörelsens vänsterkant har däremot självförtroendet sjunkit ganska kraftigt på senare år. Det har inte bara ideologiska orsaker, utan också krasst arbetsmarknadsmässiga. 

Ledande socialdemokrater på den vänstra halvan i det egna partiet har inga välbetalda jobb eller uppdrag inom näringslivet väntande. 

Därför tenderar de – det är mitt intryck, även om jag givetvis inte kan bevisa det – antagligen att bli litet försiktigare i sin idépolitiska profil./…/

De senaste åren är svensk politik full av exempel på avdankade högersossar som skär guld i näringslivet./…/

Glädjen över köpet av Tomas Östros är nog just nu stor inom bankvärlden. Särskilt när vinstintressena på bred front dragit in i den nyss behovsstyrda offentliga välfärden tycks behovet skriande av sosse-alibin för de nya välfärdsföretagen: 

När trygghetskapitalister ska gräva sina lukrativa schakt ner i skattebasen bör man helst ha en Nuder med sig på vägen ner som kanariefågel (ja, jag kallar dem trygghetskapitalister eftersom det är skattebetalarna som tar alla risker, inte företagen).”

Nej, de är knappast några riskkapitalister!

”Nuders rådgivningsjobb åt Wallenbergsfären tycks innefatta råd för nystartade välfärdsföretag./…/

Jag tror att det är mer hälsosamt för demokratin och i slutändan även för näringslivet att det finns radikalt åtskilda eliter i det svenska samhället istället för en enda sammansmält politik och företagarelit. 

Nuder är bara den senaste socialdemokraten i en lång rad liknande fall som bidrar till att släcka ut idén om att demokratin lever av motsättningar och vitaliserande konflikter mellan idéer och mellan människor som i sina liv förkroppsligar olika ideologier.”

Det finns massor politikerna skulle behöva ägna sig åt. Skolan t.ex. och arbetsmiljön där.

Och apropå incitament, läs Marika Lindgren-Åsbrink i ”Incitamentssamhället”:

”Konkurrenssamhället leder bort från människans väsen.

I experiment har forskare visat att skolbarn som samlar in pengar till välgörenhet samlar in mindre summor om de får betalt än om de inte får det. Arvoden för att donera blod minskar donationerna, åtminstone från kvinnor (män verkar donera lika mycket blod oavsett om de får ersättning eller inte).

På ett israeliskt dagis införde personalen böter för föräldrar som hämtade för sent – med följden att fler föräldrar började hämta sent, eftersom böterna minskade deras dåliga samvete.

Barn som gillar att rita tappar intresset när de får belöningar för sina teckningar; och i Schweiz halverades stödet för byggandet av en kärnavfallsanläggning när lokalbefolkningen erbjöds finansiell kompensation.

Skälet till detta är att det finns en skillnad mellan intern och extern motivation.

Att drivas av intern motivation innebär att utföra uppgifter för att de känns stimulerande i sig själva. Extern motivation handlar i stället om att nå en belöning som ligger utanför själva uppgiften – betalning, karriärmöjligheter, status och beröm etcetera.

Vad flera av de experiment som radas upp ovan visar är att externa belöningar i många lägen förtar den interna motivationen och därmed också försämrar slutresultatet./…/

Den borgerliga skattepolitiken verkar till exempel helt inriktad på att kontrollera människors beteenden, ungefär som om skattesystemets främsta uppgift vore att styra människor, snarare än att finansiera offentliga åtaganden.

Exemplen är många.

Diverse skatteavdrag ska få fler att jobba, anlita städhjälp, renovera köket och skänka pengar till välgörenhet. Försämrad sjukförsäkring och a-kassa ska få färre att bli arbetslösa och sjuka. Jämställdhetsbonus ska få folk att dela föräldraförsäkringen mer lika. Etcetera./…/

Den verkligt intressanta frågan är dock vad dessa förändringar i längden gör med människors inställning till skatter [och inte bara till skatter!].

Synsättet präglar betydligt fler politiska områden än skattepolitiken.

De senaste decenniernas optimistiska inställning till konkurrens som företeelse är ett exempel.

Tron att i princip all mänsklig verksamhet blir bättre om den utsätts för konkurrens handlar i högsta grad om incitament. Denna föreställning har genomsyrat många av de större politiska reformer som genomförts de senaste tjugo åren, såväl inom välfärden som på el- och tågmarknaden.

Driven till sin yttersta spets fick denna övertygelse katastrofala konsekvenser när finanskrisen 2008 med brutal tydlighet visade att konkurrens inte är tillräcklig som reglering på finansmarknaderna./…/

Ekonomiska incitament påverkar inte bara verksamheten i vinstsyftande verksamheter.

I ett vårdvalssystem kommer även landstingsdrivna vårdcentraler att försöka boka in de mest lönsamma besöken.

På motsvarande sätt är betygsinflationen inte bara ett problem inom fristående skolor, utan inom alla skolor som är tvungna att konkurrera med varandra om elever för att få sina budgetaratt gå ihop.

Marknadsbeteendet påverkar oss alla. Det har inte att göra med moral eller andra personliga egenskaper hos dem som driver verksamheten./…/

Det incitamentssamhället gör med människor handlar alltså inte bara om isolerade ekonomiska transaktioner. Det handlar om vilken typ av mänskliga beteenden som uppmuntras och vilka som får stå tillbaka.”

Vad slags samhälle skapas? Där alla bara ser om sitt hus? Som högerssossarna ovan!

Annonser

Rabbla för livet – eller lära? Vadå få en andra, tredje eller kanske fjärde chans – vadå livslångt lärande? Frihet vadå?

25 november, 2010 § Lämna en kommentar

Göran Greider skriver idag i ”Arbetslöshetssamhället släcker ut tänkandet” apropå debattartikel av TCO-utredare, den artikel jag tror han avser är ”Utbildningsgaranti ska ge unga bättre chans till jobb”. Greider skriver så bra:

De som befinner sig på de övre samhällsvåningarna börjar förakta dem som inte får några jobb och tycker att de bör ta sig i kragen. Och så kommer de hårdare tagen, disciplineringarna av befolkningen och i synnerhet de som är längst ner: sämre a-kassa, sämre och strängare sjukförsäkring.

Skulden läggs på de arbetslösa, som i sin tur med tiden riskerar att skuldbelägga sig själva./…/

De ekonomiskt politiska instrumenten – konjunkturpolitik, investeringar i offentliga verksamheter – som skulle kunna höja sysselsättningen har i en doktrinärt marknadsliberal era övergivits och till och med börjat föraktas./…/

Det samhällsekonomiska problemet arbetslöshet skylls på invandrare.

När arbetslösheten är hög blir det till slut bara dåliga lösningar som förs fram./../

Jaha? Så den som av olika skäl hoppar av sin gymnasieutbildning och blir arbetslös ska dömas till svält på gatan? Har han eller hon ens rätt till socialbidrag?

Vad är det för slags samhälle? Och tror de verkligen att det är med en piska man kan driva folk till studier?

Jag blev faktiskt litet chockerad över TCO:s utspel. Om till och med de fackliga organisationerna börjar tänka på det sättet kan man undra om någonting överhuvudtaget längre står i vägen för den doktrinärt marknadsliberala värld vi rört oss allt djupare in i.

Den permanentade arbetslösheten har tagit förnuftet från annars intelligenta människor: Arbetslöshetssamhället utsläcker tänkandet.”

Se vidare ”TCO-krav på ny utbildningsgaranti”. Ja, här är de litet ute och cyklar. Se mina reflektioner senare i detta blogginlägg.

Ja, som Peter Hultqvist skriver

”(S) måste slå mot högerns elitism – Tro inte att högersnobbismen är död.

De betraktar samhället från elitens perspektiv. De som har det bäst är de som gynnas mest. Det håller inte ihop samhället utan skapar sprickor.

Ett solidariskt Sverige där vi håller ihop och inte lämnar någon i sticket är en bra framtidsvision!

Det var det där med förakt för svaghet:

”Inte sedan vi lämnade Fattigsverige har de svaga i samhället blivit så hunsade som under den senaste mandatperioden i svensk politik. Ändå vinner alliansen valet. Vad beror det på? skriver frilansskribenten Peter Sundborg.”

Men hur var det nu med ”utanförskap” (innehållet i länken är ganska intressant)? Har det minskat den senaste 4-årsperioden? Kommer det att minska – eller snarare öka med den politik som förs? Tillägg 26 november: se Storstad i ”Mer om det borgerliga bidragssamhället.”

En kollega berättade om en av våra gemensamma elever som hade högsta betyg när hon sökte till gymnasiet. Nu tar hon det ganska lugnt på sitt gymnasieprogram och hennes mamma fattar inget, försöker pusha henne att läsa mer, så hon fortsatt får hög(st)a betyg. Men hon framhärdar. Så länge hon bara blir godkänd i alla ämnen (och kanske litet till i vissa) så tycker hon att det är okej och att ingen borde gnälla.

Hur många har inte mer eller mindre medvetet gjort detsamma genom alla år?

Med färre platser på Komvux och neddragningar av arbetsmarknadsåtgärder i form av utbildning hur tas vår kompetens i samhället tillvara?

En dag kanske denna unga tjej vaknar till och ångrar bittert att hon inte pluggat på, därför att möjligheterna har skurits ner ännu mer än de är idag – och än mer än de var för några år sedan. Ska hon straffas för detta? Och gynnar detta samhället heller – att resurser går till spillo?

Jag tror de flesta ungdomar inte vill harva i skolan mer än nödvändigt. Att de skulle vilja gå om hela gymnasiet senare är nog inget de drömmer om. Så de flesta försöker nog fixa det under sin ungdomstid.

Och att prestera på beställning i ungdomsåren är inte alla förunnat, av en mängd orsaker. Att kunna vidareutbilda sig och omskola sig senare vinner alla på, både enskilda individer som samhället i stort. Och hur många av oss som nu är vuxna, kanske också med råge, har inte haft glädje av de möjligheter till omskolning och vidareutbildning som vi har fått? Genom samhälle och arbetsplatser. Tillägg 26 november: se Lars Ardelius om sin relation med fadern, som var ingenjör, i boken ”Livs Levande.”

Dessutom tror jag att detta har gynnat vårt land (människor som får utnyttja sin potential blir bättre samhällsmedborgare, mer lojala, villiga att bidra och ge) och gjort oss så konkurrenskraftiga som vi är (har varit). Men detta håller nu alliansen i rask takt på att montera ner, något jag tror de också förlorar på: något jag varmt unnar dem.

Bloggen Storstad skriver på samma tema i ”Mindre välfärd, mer familj?”

Även om jag växte upp i en stor familj, som hade det relativt gott ställt och där alla har bra utbildningar inom vitt skilda områden, så reagerar jag starkt mot vissa partiers framhållande av ”familjen”. Eller kanske på grund av denna bakgrund?

Här börjar individens frihet – eller ofrihet. Här grundläggs den. Här lär man sig respekt och aktning för sig själv – och därmed för andra, eller inte. Och man lär sig den genom att bli genuint respektfullt bemött. Jag blir arg när jag läser om högerpartiers politik och hycklande framhållande av den heliga familjen.

Men nu läser jag i ledaren ”Ett vinnande koncept” i Västerbottens folkblad att förtroendet för välfärdsstaten fortfarande är starkt, visar forskning.

”Socialdemokratins katastrofval i år kan alltså inte förklaras med att medborgarnas värderingar har förskjutits eller förändrats [!!!!!]./…/

Svenska folket tror att mer av egenfinansiering och mindre av gemensam finansiering, att fler privata sjukhus och fler privata skolor är negativt för samhället i stort.”

Storstad skriver:

”Alltså – ungdomsarbetslösheten är högre, samtidigt som färre unga är med i a-kassan. Sammantaget borde detta innebära att antalet unga med ekonomiskt bistånd ökat betydligt mer än vad som skett. Vart har alla sysslolösa unga tagit vägen? Vad lever de på?

En rimlig gissning (men det är bara en gissning – i verkligheten finns det ingen som vet) är att de lever på sina föräldrar. Precis som CSN tror att allt fler av de studerande gör. Allt fler unga bor kvar hemma hos föräldrarna – 54 procent av 18-21-åringarna, jämfört med 45 procent för bara tre år sedan. Det är en ganska kraftig ökning, och det är lätt att tänka sig att man är mindre benägen att söka vare sig socialbidrag eller studielån om man bor kvar hemma. Att unga bor hemma allt längre har i sin tur både att göra med den tuffare arbetsmarknaden och den (på många orter) allt svårare bostadssituationen. Detta drabbar unga hårdare än andra, och särskilt nu, när ungdomskullarna är rekordstora samtidigt som studieplatserna inte utökats tillräckligt.

De senaste åren har inneburit stora reallöneökningar för personer med jobb, och det finns säkert många föräldrar som tycker att ekonomiskt stöd till barnen är en bra användning av de pengarna. För många är det säkert inga som helst problem att förlita sig på stöd från familjen på det här sättet. Men samtidigt finns det naturligtvis många individer som inte kan göra det, eller som känner sig tvingade att göra det trots att det innebär påfrestningar i relationen. När man bor kvar hemma allt längre och inte har någon egen ekonomi, har man inte heller något riktigt eget vuxenliv. Det kanske inte måste vara ett problem, men för vissa är det nog det.

Om det faktiskt är så att föräldrar försörjer sina barn allt längre, så säger det också något om samhällsutvecklingen. Poängen med studiestödssystemet – och hela den svenska välfärdsmodellen – är ju att säkerställa individens frihet. Välfärden är utformad så att ingen ska behöva vara beroende av exempelvis sin familj för sin försörjning.

[Ja, alltså att vara fri och oberoende!!! En närstående person skulle nog önska att han varit det i betydligt högre grad till sin familj, där pappan var professor på universitet i USA och där han också förmodligen kände pressen att prestera, något han också till en början gjorde så att han fick diplom].

Idag ser det istället ut som att allt färre unga använder välfärden – oavsett om det handlar om studielån eller socialbidrag – för sin försörjning, och istället förlitar sig på familjen (obs att det ju inte handlar om att de skaffat sig egen försörjning på arbetsmarknaden istället). Det innebär ett ökat beroende av personliga nätverk och deras resurser, och dessa nätverk är  ju inte är rättvist fördelade i befolkningen, vilket bland annat CSN:s undersökning visar (”studerande med utländsk bakgrund har en tuffare situation än andra. De har en sämre ekonomisk situation, sämre stöd från andra studerande, familj och vänner. En lägre andel i gruppen jobbar vid sidan av studierna”). Ett ökat beroende av personliga nätverk förstärker klassamhället men missgynnar också alla individer, oavsett klass, som har oturen att inte ha en toppenrelation med sin familj.”

Och som sagt, även ungdomar i mer välbeställda familjer kanske inte alltid har en toppenrelation med sin familj heller.

Vad handlar serien ”Ung och bortskämd” om? Tidsandan med hårdare tag? Föräldrar ska nu ta i hårdare? Hur var det nu med Astrid Lindgren och ”Aldrig våld”?

Man ger samhälleligt bifall till förakt för svaghet (se den amerikanske neurologen Jonathan H. Pincus om Trent Scaggs). Somliga i eliten och inte minst högsta makten i Sverige idag slår sig för bröstet och moraliserar över de mindre lyckade/lyckosamma.

Så något kul ”S-kvinnor startar budkavle”:

”S-kvinnorna i Norrbotten hade halvårsmöte på lördagen. Mötet kom till stor del att handla om budkavlen ’Mänskligare sjukförsäkring’ som drogs igång.

Mötet i Sunderbyn samlade ett 60-tal ombud från de 15 S-kvinnoklubbarna i länet. Många medlemmar har tidigare tagit upp att S-kvinnorna borde agera och försöka påverka den omänskliga sjukförsäkringen och ett första steg togs vid halvårsmötet.

– Vi tycker att det är vansinnigt att svårt sjuka, ibland döende, människor inte får sjukersättning utan måste gå till socialen. Har man hus exempelvis, måste man sälja sitt boende för att få pengar till mat, säger Birgitta Ahlqvist, ordförande för S-kvinnorna i Norrbotten.

Mötet beslutade enhälligt att budkavlen ’Mänskligare sjukförsäkring’ ska gå ut till länets 15 klubbar som sedan på något sätt ska agera. Hur – det får varje styrelse själva besluta.

– Det här med sjukförsäkringen är etapp ett av alla de saker vi vill agera för att de ska förbättras. Sedan fortsätter vi med etapp två, där vi eventuellt ska ta tag i en annan, mycket eftersatt fråga, nämligen ’Kvinnors arbetsmiljö’, säger Ahlqvist.”

Se också rödgrönt samarbete för mänskligare sjukförsäkring.

Iskallt Sverige och om hur människor förmodligen skulle rösta om de verkligen fick veta sanningen i media om hur det verkligen är…

14 oktober, 2010 § Lämna en kommentar

Ja, ”Reinfeldt fortsätter att gömma sig” och”Välfärden ska monteras ner” (klicka på bilderna för att göra dem större och lättare läsbara):

Ja, det var det där med ”Den nya modellen”:

”Pockettidningen R behövs om sanningen skall fram.

Här kokar en vrede och samhällskritik över sidorna som är skrivna av tre journalister som tagit reda på kalla fakta om tillståndet i dagens Sverige.

Journalisten Börge Nilsson gör upp med den officiella bilden att det här landet befolkas av bidragsfuskare [se hela hans artikel*]. Forskningen visar att det inte var fusk som fick sjukfrånvaron att galoppera runt millennieskiftet. Det var 90-talskrisens nedskärningar i den offentliga sektorn som tillsammans med en rad ändrade regler slog sönder rehabiliteringsarbetet så att sjukskrivningarna blev längre för svårplacerade sjukfall.

Här finns även tankeväckande läsning om hur det gick till när samhället övergav de mest utsatta i samhället – de hemlösa – och hur en alltmer välmående medelklass vänt solidariteten ryggen. Den är mest mån om sig själv men struntar i andra.”

Men ojämlikhet är inte bra för hälsan.

Se populärutgåvan av Jämlikhetsanden.

LO om en rättvis sjukförsäkring och varför den är så viktig.

Och se vad som händer där dessa trygghetssystem har gjorts om till inte allmänna försäkringar, hur utsatta dessa familjer är ekonomiskt, ÄVEN i medelklassen; det befaras att medelklassen (som tror de sitter säkert i båten) riskerar en kommande kollaps.

Se Ett hjärta RÖTT om att ”Efter valet kommer kritiken” om Vårdval Stockholm och privatiseringen av apoteken där hon skriver att t.om. Hanne Kjöller kritiserar dessa två saker – men först efter valet.

Läs också Pierre Gilly i ”Vann rätt block” angående hur sanningen presenteras och den så gjordes skulle förmodligen människor rösta kanske helt annorlunda än de gör idag.

* I denna artikel kan man läsa på slutet (det är skillnad på fusk och fusk):

”En pikant del i den här historien är att det finns en förmånssort vars fusk Försäkringskassan inte alls räknar in i sin bedömning.

Det är den så kallade assistansersättningen.

Två män är anmälda för ett mycket omfattande fusk. Två män som varit anställda vid Försäkringskassan för att administrera stödet till de handikappade som behöver assistans.

Fast det var inte kassan själv som upptäckte brotten. Det var i stället en bank som slog larm om flera mångmiljoninsättningar i tät följd till privata konton.

En 28-årig man och hans 38-årige kusin betalade via döda personers identiteter ut 36 miljoner kronor till konton som de själva kontrollerade.

Mångmiljonsvindeln avslöjades i våras och vid rättegången i juli dömdes 28-åringen till fyra års fängelse för trolöshet mot huvudman.

Den 38-årige kusinen fick två års fängelse och kusinens hustru villkorlig dom.

Men åtalet för grovt bedrägeri ogillades i rätten.

Försvaret hävdade att Försäkringskassans totala brist på kontroll av de utbetalningar som de anställda gjort, var en förmildrande omständighet.

Trots att huvudmannen var praktikant från Arbetsförmedlingen fick han omedelbart rätt att hantera hundratals miljoner varje månad.

Enligt referat från rättegången var han ångerfull men ansåg samtidigt att Försäkringskassan borde ha kommit på honom långt tidigare.

Kontrollanter fanns det gott om. Men de misstänkte de sjuka, de pensionerade och de handikappade. Inte Försäkringskassans egen personal.”

Den (ny)gamla modellen eller om två skilda världar…

7 oktober, 2010 § Lämna en kommentar

Klicka på bilden för att göra den större och lättare läsbar.

Läs hela texten ”Pocket R avslöjar: Försäkringskassan ljuger om sjukfusket”.

[Tillägg 8 oktober: ökande misstro människor emellan, som politiker och debattörer av olika sorter (med en särskild agenda) satt igång (som späder på politikerföraktet och kanske också övertron på ”räddare”), vad har den lett till och kan den leda till? Ja, det är söndra och härska som gäller? Att dra isär människor, spela på egoism och jag-först!? Men vinner någon av oss på det egentligen? I slutänden, varken vad gäller ”community life” dvs. samhällsliv (gemenskap), men också ekonomiskt? Undre medelklassen riskerar stå där som förlorare i slutänden? Eller kommer en motreaktion så småningom – och en häftig sådan? Man har gett samhälleligt bifall till att misstro. Men vad är sund misstro samt sund tillit? De med starkaste psykologiska försvaren, dvs de som tillhör de  mer efterblivna psykoklasserna, tenderar att leda.]

Och här är Anne-Marie Lindgrens analys av nya sjukförsäkringen ”Sjukförsäkringen måste förändras.”

Barnläkaren Lars H. Gustafsson om ”Människovärde, värdighet och yrkesetik.”

Alliansfritt Sverige skriver om regeringsförklaringen i ”Hur fler bostäder blev bostadstillfällen.”

Ja, som någon menade, litet fritt av mig:

”Först har många av villaägarna byggt huset med statligt subventionerade lån, sen har de fått slopad fastighetsskatt, men alla får betala fastighetsavgift oavsett torp eller palats.

Dels finns ROT-avdrag så villaägaren sedan kan höja standarden på skattebetalarnas bekostnad.

Nu ska de ovanpå allt annat kunna hyra ut delar av husen, lägenheterna, palatsen skattefritt också. Och när ägarna så dör får deras barn ärva skattefritt.

Jo, det är ju rättvist…”

Karin Rådsjö skriver om att ”PR-glidaren Ulf Kristersson vet hur man förklarar att sjuka ska jobba”:

”Reinfeldt har valt sin man. Om nu Kristersson nu blir socialförsäkringsminister, vilket allting tyder på. Medan kvinnliga ministrar har fått avgå för obetalda TV-licenser och liknande, tillsätts nu en manlig minister som utan att blinka tagit emot en flott lägenhet som var avsedd för hemlösa. Och som utan att blinka kommer att skära i våra trygghetssystem.

Under den gångna mandatperioden har jag suttit som vice ordförande i socialnämnden i Stockholm, där Ulf Kristersson varit ordförande. Trots alla fel han gjort har han klarat sig bra. Hur det kommer sig? Ulf Kristersson mannen med ett smått genialiskt PR- sinne. Så många presskonferenser som han bjudit in till för att presentera nyheter.

Han har nästan alltid sluppit jobbiga – men relevanta – frågor om sin förda politik. Unga hemlösa i Stockholm, varför ökar de konstant?”

Se mer om Kristersson här och här.

Ja, det handlar om ”Två skilda världar”:

”Ibland går det att med bara klipp ur press och andra medier blottlägga hela samhället sätt att fungera och att avvisa det moderna skitpratet om det postmoderna klasslösa samhället.

Vi sitter inte i samma båt.

Vi står kanske på samma stege men den går inte att klättra på för de som befinner sig längst ner.

[se Daniel Lind om minskande social rörlighet i Sverige och gästbloggare hos Storstad om samma fenomen, samt Elizabeth Warren som befarar medelklassens kommande kollaps].”

Och Gunnar Ågren skriver att ”Reinfeldt avskaffar folkhälsan”:

”Regeringsförklaringen som lämnades igår är ett illavarslande dokument. Folkhälsa, som tidigare varit ett självklart politikområde, utelämnades helt. Vi har inte längre någon folkhälsominister.

Maria Larsson är visserligen kvar i regeringen, men nu med titeln barn- och äldreminister.

Alliansregeringen avskaffade inte folkhälsopolitiken helt under sin förra mandatperiod. Man lade fram en proposition ’En förnyad folkhälsopolitik’ som i hög grad överförde ansvaret för hälsan från samhället till individen. Är man nu beredd att ta ytterligare ett steg på vägen?”

Och ”Städkunder kräver sex”:

”Kvinnor som städar andras hem krävs på sexuella tjänster, och gränserna mellan den svarta och vita städsektorn är flytande./…/

[om Homemaid]

Varför avslutas så många annonser som erbjuder städhjälp med frasen ’endast seriösa svar’?

Anna Gavanas forskning visar att kvinnor som städar i andras hem ofta utsätts för krav om att sälja sexuella tjänster.

[tillägg 8 oktober: se recensionen ‘Klassperspektiv på prostitution’ över bok av Kajsa Ekis Ekman:

‘I ett liberalt samhällsklimat där var och en påstås ’ha ansvar’ (detta parodiskt slitna uttryck som politiker och finansfolk överanvänder, särskilt när de inte tar ansvar) för sitt liv finns inte utrymme längre för ett ’Å andra sidan’.

Det beundransvärda med Ekmans bok är att hon bidrar med något alldeles nytt och kontroversiellt när hon kopplar ihop prostitution och surrogatmödraskap.

Just den undersökningen är knäckande läsning, fenomenet är så nytt.

Indiska kvinnor stängs in som boskap i ett niomånaders fängelse som föregås av omåttliga hormonbehandlingar. Deras kroppar fungerar som käril för befruktade ägg. Indiska kvinnor föder vita barn åt västerländska barnlösa par, ensamstående och homosexuella. De förväntas inte ha några moderskänslor. De mottar en struntsumma, som för dem är en stor summa.
Till er tjänst. Valmöjlighet? Ingen.

’Att tabubelägga offret är ett led i legitimiserandet av klassklyftor och könsojämlikheter’, skriver hon. Så sant. I de liberala mediernas hegemoni bagatelliseras ständigt förtryck av kvinnor och arbetarklass med ihåliga, falska argument.

Alliansen vill ta bort kulturstödet till politiska tidskrifter.

Efter valet behöver vi mer än någonsin samhällskritiska bokförlag som ger ut de intelligenta motrösterna till den nyliberala människosynen’].

Samt att gränserna mellan den svarta och vita städsektorn alltjämt är flytande.

Ja, nog jobbar amerikanerna svart trots deras (påstått) lägre skatter! Så handlar svartjobb om skattetryck eller inte skattetryck? Är det säkert att vi får bort svartjobb genom lägre skatter?

Robert Sundberg skriver i ledare om ”Minoritetsministrarna”:

”Det blir därmed en av de i ministrar räknat största regeringarna i Sveriges historia. I ljuset av att borgerliga partier kritiserat Socialdemokraterna när deras regering hade uppåt 23 ministrar är borgarnas ministerexpansion anmärkningsvärd./…/

Att inte Reinfeldt förmådde sätta ned foten och ha samma antal ministrar, 22, och fördela dem mellan partierna visar på en svaghet i hans statsministerskap./…/

En regering som är i minoritet vad gäller sitt mandatunderlag i riksdagen är i behov av bra ledarskap. I det behöver ingå lyhördhet och kompromissvilja. Det är tveksamt om Reinfeldt förmår leva upp till dessa egenskaper.
Han har hittills lett en majoritetsregering. Det han ska göra nu, lotsa regeringsförslag genom riksdagen, ställer krav på regeringschefen att ändra tyngdpunkten i kompromissriktning till de han vill samverka med./…/

Reinfeldts minoritetsministär har en tuff vinter framför sig. Sverigedemokraterna kommer att rösta på rödgröna förslag, likt moderater och VPK:are röstade lika i februari 1990, för att synas.

Några gånger kan regeringen tolerera nederlag. Men om det sker för ofta finns en gräns för alliansminoritetsregeringen.

Regeringen kan undvika att den nås om den gör eftergifter till den rödgröna oppositionen, exempelvis rörande reglerna för sjukförsäkringen och a-kassan. Men sådant intresse har regeringen inte visat.

Den har då tre alternativ.

Det första är att göra en överenskommelse med ett oppositionsparti, närmast Miljöpartiet, eller ta in det i regeringen. Priset kan bli höjd bensinskatt respektive tre MP-ministrar.

Det andra är att avgå och låta talmannen sondera en ny regering.

Det tredje är att utlysa extra val. Det kan också ske om talmannen misslyckas att få fram ny regering.”

Vad sker bakom det som synes ske? Arrogant och självtillräcklig maktfullkomlighet…

1 september, 2010 § Lämna en kommentar


Klicka på bilderna för att göra dem större och lättare läsbara.

Det är nog verkligen ingen som inte vill att de som kan ska jobba!!! Se nedan om detta med chansen till arbete i denna massarbetslöshetens tid.

Och jag tror inte vare sig Ulf Berg eller Gunnar Axén bryr sig så värst av det jag läst av, om eller med dem.

Se Björn Johnsons bloggpostning ”Gunnar Axén – lögnare”:

”Den retoriska striden om de nya sjukregleras konsekvenser fortgår.

Härom dagen satt socialförsäkringsutskottets ordförande, moderaten Gunnar Axén, och blåljög i SVT:s Debatt [man kan se denna video t.o.m. 30 september].

Axén hävdade att ‘7 av 10 omförsäkrade nu kunde hitta en väg tillbaka till arbetslivet’.

Omförsäkrad, för den som inte vet, är alliansregeringens nyspråkliga term för de som utförsäkrades från sjukförsäkringen i rehabiliteringskedjans sista steg och som därefter återfinns arbetslöshetsförsäkringen eller, i förekommande fall, erhåller försörjningsstöd./…/

Axén har helt enkelt räknat in alla som är anmälda som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen – ett krav för att a-kassa ska utbetalas – bland dem som ‘återvänt till arbetslivet’.

Alltså, enligt Axén logik: är du anställd men sjukskriven är du inte ute i arbetslivet.

Är du däremot sjuk men anmäld som arbetssökande enligt ‘omförsäkringsreglerna’ är du plötsligt ute i arbetslivet igen, sim sala bim.

Snyggt, Gunnar Axén – det är sådana omskrivningar som göder politikerföraktet bland ‘vanligt folk’.”

Och tyvärr vinner högern på det!!!

Ett hjärta RÖTT om Gunnar Axén.

Ja, nog kan man kalla det arrogant och självtillräcklig maktfullkomlighet! Nej, att det inte finns arbete och råder massarbetslöshet bekymrar tydligen inte alliansen!Ja, det är ett ovärdigt jagande av människor ut i arbetslivet.

Debattartikel ovan kan också läsas här.

Hemlösa och utslagna är ingen grupp som alliansen ömmar särskilt för och är inte en grupp som gör…

”… varken Reinfeldt, Borg, Björklund, Hägglund eller Olofsson särskilt sömnlösa om nätterna.

Utslagna och hemlösa är ingen röststark grupp av människor som man pratar om runt middagsborden i de rika villasamhällena i mångmiljonklassen.

Borgerligheten har, så att säga, andra sympatisörer att främst ta hänsyn till.

De som kräver ännu större skillnader och hårdare tag i samhället.

Förresten; när hände det senast att en hemlös tidningsförsäljare i tunnelbanan fick ställa en borgerlig partiledare mot väggen i direktsändning? Nej, de hör till människoskaran utgallrade.

SVT tar hellre en husägare med krokodiltårar som sägs drabbas av en ny fastighetsskatt./…/

Samtidigt gladde sig en orkan av allmänborgerliga och högervridna ledarsidor åt det faktum att socialdemokraterna och vänsterpartiet aldrig tidigare haft så lågt stöd i den allmänna väljaropinionen.

Högeralliansen och Svenskt Näringsliv har metodiskt och mycket noggrannt lyckats med vad man en gång i tiden föresatte sig i början av 1980-talet, nämligen satsa på egoistiskt tänkande, vittra sönder lojaliteter mellan människor och inkomstgrupper, satsa målmedvetet på en välbeställd och stor medelklass, öka reklamens propaganda, byta ut begreppet medborgare mot köpare och säljare.

De allmänna styrkeförhållandena i medierna mellan Alliansen och de rödgröna har en påtaglig slagsida för den så kallade opolitiska, teknokratiska synen på budget i balans, sunda finanser och så vidare.

Att det handlar om en borgerlig ideologisk omvälvning av hela samhället talas det däremot tyst om.

Plötsligt framstår skattesänkningarna på runt 100 miljarder som en naturlag.

Sverige är ju numera inget unikt undantag utan är numera en del av övriga länder i EU med en högervind som även dragit fram fascismen ur sina hålor på nytt.

Jimmie Åkessons valfilm påminner dock mer om dålig buskis.

Aldrig tidigare har vi väl sett maken till antiintellektuellt innehåll.”

Ja, vad sker bakom det som synes ske?

Ja, fyra år med alliansen har varit fyra år för mycket. Jag hoppas innerligt att vi byter regering.

Björn Johnson skriver vidare i sitt blogginlägg:

”Axén fortsatte att ljuga programmet igenom, bland annat genom att hävda att Socialdemokraterna var ansvariga för de indragna statsbidragen till företagshälsovården.

Detta beslut fattades emellertid i samband med regeringen Bildts första budgetproposition (prop. 1991/92:100), alltså av en moderatledd, borgerlig regering.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet.”

Badlands hyena skriver om ”Alliansens spenderbyxor”, Biology and Politics skriver om ”Debatten om liberalismen går vidare i DN: om liberal historieförfalskning”, ”Guide : så tolkar du en opinionsmätning” och Ett hjärta RÖTT om ”Livrädd för alliansen” om ytterligare moderatpolitiker som hoppat av.

Köps politiker? Välkommen till verkligheten…

25 augusti, 2010 § 1 kommentar

Nu blir jag ganska personlig…

När jag gjorde SVT:s valtest Kompassen kunde man också söka på olika politiker. Jag har en rätt nära släkting X (vi är födda nästan precis samtidigt) som är politiker (i alliansparti) i liten norrländsk kommun och sökte på henne. Det jag fann fick mig att tänka till.

För några år sedan diskuterade jag och en annan släkting Y, man i vår ålder, ett äldreboende med X (i den kommun hon var vald), där Y:s dementa far bodde. Detta boende skulle läggas ner och vår släkting X satt i något beslutande organ i egenskap av vald politiker och hon försökte förklara varför en nedläggning var nödvändig. En flyttning som skulle innebära en extra belastning, en flytt är ju extra knepig för en dement, som behöver ha en känd miljö omkring sig. Flytten hemifrån var förmodligen, den bara i sig, något år tidigare förvirrande.

Det visade sig att denna släkting har inkomster som motsvarar en månadslön på bortåt 60 000 kr. Dvs. en årslön på strax över 700 000 kronor. Och en något lägre lön året innan. Hon har jobbat upp sig dit, utan att ha just mer än en gymnasieexamen.

Hon sitter i en bankstyrelse också.

Med hänsyn till det jag vet om denna min släkting och de förmågor jag tror hon besitter, fick mig att med tappad haka, i plötslig insikt och ”klarsyn” (???), undra om politiker (och fackfolk!!!) köps till styrelser i banker och bolag?

Det är inte så att denna släkting är helt inkompetent, men att hon skulle tjäna ett par hundratusen mer än en läkare (som är äldre än vi är och har en årslön på 429 000 kr) och vars lön jag också fann på nätet är litet svårförståelig. Faktiskt.

När jag berättade detta för min amerikanske pojkvän sa han något i stil med (ironiskt och sarkastiskt, vilket jag så småningom förstod):

”Men om man betalar mindre till politiker riskerar man ju bara att få dräggen?”

”Vad???”

svarade jag.

”Vad menar du???”

Undrade jag vidare. Och talade om hur min spontana tanke gick.

”Välkommen till verkligheten!”

svarade han med ett skratt på dessa mina tankar.

På mitt jobb (kommunal pedagogisk verksamhet) gjorde vår fackliga förtroendeman (en kvinna) också karriär på ett liknande sätt i första hälften av 90-talet. Ja, redan då kändes det som om vår chef köpte henne.

Och när vi gör extrajobb, spel- och andra jobb, så är vi rädda att ta betalt…

Facket gick arbetsgivarnas ärenden kändes det då…

Politiker med löner som dylika (och det finns nog många som har likadana och kanske också betydligt högre) har de ens en susning om hur ”verklighetens folk” verkligen har det?

Som nu i fallet med demensboendet för en av våra gemensamma släktingar dessutom! Inte ens där verkade hon ha riktig medkänsla!? *

Som en kommentator (se också här) skrev på Alliansfritt Sverige:

”Kanske är det så att verklighetens folk är de som gynnas av alliansens politik. De som inte gynnas dvs arbetslösa, lågavlönade sjuka etc de hör inte till kds verklighet.”

Och dementa kanske gör det ännu mindre? De kan skuffas omkring, för de är ju ändå omedvetna om sin omgivning (och litet mindre värda)!

Se Vänsterekonomerna i ”Övertron på skattesänkningar.” Och här om ”Användbara siffror i valrörelsen.” Ja, det där medborgaren som kund. Tack Ett hjärta RÖTT för tips!!!

Tillägg på kvällen: Mer om vad de som styr ”verklighetens folk” tjänar (eller tillhör dessa också ”verklighetens folk”?):

Maud Olofsson, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Filippa Reinfeldt.

Och bland politiker som inte sitter i regeringen, se Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand.

Tillägg 26 augusti: se Kildén&Åsman i ”Klasskriget  USA”:

Det pågår ett klasskrig. Det är min klass, den rika klassen som för kriget och vi vinner, är redan ett bevingat ord av USAs näst rikaste man

Warren Buffet.

Mitt i den värsta ekonomiska krisen i USAs sedan trettiotalets depression pågår helt riktigt ett klasskrig. När George W Bush kom till makten blev hans första åtgärd ,vid sidan av att starta en rad krig, att införa skattelättnader för de allra rikaste hushållen i landet.”

Ja, delstaterna i USA har det riktigt rejält kämpigt ekonomiskt. På planet till USA i somras blev jag sittande bredvid en amerikanska (doktorerat på Karolinska sjukhuset) som jobbar på statligt universitet i Chicago, Illinois, och hon sa att Illinois har stora ekonomiska problem, men hennes jobb var inte i farozonen. Än?

En annan bekant på amerikanska östkusten sa nyligen att de nu mobiliserar allt de kan i kommande val till kongressen, för att få bort demokraterna. Denne bekant är beundrare av Sarah Palin. Pust.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin power abusereflektioner och speglingar II....