Brutalisering i samhället i ojämlikhetens spår…

11 januari, 2011 § 1 kommentar

Göran Greider skriver läs- och tänkvärt i ledaren ”Vi ser inte eleverna för alla krav vi ställer på dem” :

”Mönstret tycks vara detsamma över hela den industrialiserade världen: Pojkarna presterar sämre i skolan, medan flickorna får bättre betyg fastän de mår sämre.

Överallt öppnar sig en könsklyfta i skolan, även i samhällen som de skandinaviska där det trots allt i alla fall talats mycket om jämställdhetens betydelse. Vad beror det på? Vad kan man göra åt det? Och hur farligt är det?

Svaret på den sista frågan är att det är riktigt farligt. Ett samhälle där pojkar och flickor, och senare män och kvinnor, tenderar att nästan röra sig i olika livsbanor, öppnar för massor av konflikter./…/

[Sant! Vi snarare fjärmas än närmas!]

I praktiken kraschar de åberopade jämställdhetsidealen också mot nya ideal som fallit ur ärmen på den marknadsliberala ideologin: Mycket av entreprenörstänkandet vilar på en manlig myt om den ensamme innovatören som går sin egen väg, bortom kollektivet och längs vägen bara har några ‘few regrets’, som Sinatra sjunger.

[och i spåren av detta följer intolerans, förakt för svaghet… Och att vara småföretagare, dvs. entreprenör i entreprenörernas förovade land USA t.ex. (som är någon slags förebild för många, inte minst politiker även inom s) är ingen dans på rosor. För stora flertalet är det rejält slit för liten vinning och stor otrygghet].

Den pågående friskolerevolutionen tenderar att separera könen. Det finns förortsskolor där lågpresterande unga grabbar blir kvar medan de studieinriktade tjejerna drar vidare till friskolor med högre status i innerstäderna. Den nya gymnnasiereformen lär också skilja könen åt ännu mer, när killar väljer yrkesinriktade program medan tjejerna väljer högskoleförberedande./…/

Men under i synnerhet Jan Björklunds ledning har skolan olyckligt nog mer och mer kommit att betraktas som en fabrik för produktion av högpresterande elever./…/

[vadå, lära sig samarbeta eller fungera socialt? Något som kanske skulle behövas än mer i framtiden. Dessutom tror jag prestationerna i den sortens skola där elever inte segregeras höjs över hela linjen, om man jobbar ihop och för allas bästa].

Det säger sig självt att idéer om jämställdhet, eller jämlikhet, inte kan finna någon större grogrund i den skolsynen [som de politiker har som styr idag har]. /../

[Sant!]

Men jag får ändå ingen riktig känsla av att delegationen [DEJA] vågar sätta in jämställdheten i skolan i ett större sammanhang som innefattar också marknadifieringen av skolan och samhället. Betänkandets slutsatser ger intryck av en litet väl foglig elevprodukt.

[Tala om konformism och likriktning mitt i individualiseringens tidevarv. Stöps vi inte i samma form snarare?]

Det var länge sedan västvärldens samhällen genomsköljdes av någon antiauktoritär våg; man får gå tillbaka till slutet av sextiotalet för att finna något sådant. Hierarkier, könsroller och klasspositioner har på många sätt bara stärkts de senaste årtiondena. Det är bara det att vi inte riktigt ser det, eftersom våra sinnen har privatiserats.

[Vi ska stå med mössan i handen och lära oss att lyda! Och hålla tyst? Hur är det med behoven av makt och kontroll hos de politiker som nu har makten? Var kommer dessa behov ifrån. George Monbiot har skrivit om ‘de ledande klassernas paranoia’].”

Men även de högpresterande elevernas resultat har sjunkit och forskare menar att det beror på segregationen i skolan. Och vad händer med dem som slås ut i skolan?

Tillägg vid lunch: se Det progressiva USA om ”Gabrielle Giffords, efter massakern i Arizona, USA-bilden nyanseras” ,   samt i ”Sånger från tredje våningen eller drömmen om lycka och rikedom i det stora landet i väster” och slutligen George Monbiot i ”Beware Fake Radicals – Conservatives have perfected the trick of defending power by attacking it” eller ”Akta er för falska radikala – konservativa har fulländat tricket att försvara makt genom att attackera den” (se Det nya arbetarpartiet moderaterna). Storstad påminner om var skattesänkningarna kommer ifrån, dvs. de arbetslösa och sjuka framförallt (som har det riktigt tufft), men jag tror att vi i medelklassen också på sikt kommer att få det tufft därför att skattesänkningarna kommer att leda till allt mer privata försäkringar och lösningar, som blir dyrbara. Väldigt dyra, utom för dem med (väldigt)  GOTT om pengar.

Kartan från Det progressiva USA.

Se tidigare postning om Sarah Palin.

Annonser

Rabbla för livet – eller lära? Vadå få en andra, tredje eller kanske fjärde chans – vadå livslångt lärande? Frihet vadå?

25 november, 2010 § Lämna en kommentar

Göran Greider skriver idag i ”Arbetslöshetssamhället släcker ut tänkandet” apropå debattartikel av TCO-utredare, den artikel jag tror han avser är ”Utbildningsgaranti ska ge unga bättre chans till jobb”. Greider skriver så bra:

De som befinner sig på de övre samhällsvåningarna börjar förakta dem som inte får några jobb och tycker att de bör ta sig i kragen. Och så kommer de hårdare tagen, disciplineringarna av befolkningen och i synnerhet de som är längst ner: sämre a-kassa, sämre och strängare sjukförsäkring.

Skulden läggs på de arbetslösa, som i sin tur med tiden riskerar att skuldbelägga sig själva./…/

De ekonomiskt politiska instrumenten – konjunkturpolitik, investeringar i offentliga verksamheter – som skulle kunna höja sysselsättningen har i en doktrinärt marknadsliberal era övergivits och till och med börjat föraktas./…/

Det samhällsekonomiska problemet arbetslöshet skylls på invandrare.

När arbetslösheten är hög blir det till slut bara dåliga lösningar som förs fram./../

Jaha? Så den som av olika skäl hoppar av sin gymnasieutbildning och blir arbetslös ska dömas till svält på gatan? Har han eller hon ens rätt till socialbidrag?

Vad är det för slags samhälle? Och tror de verkligen att det är med en piska man kan driva folk till studier?

Jag blev faktiskt litet chockerad över TCO:s utspel. Om till och med de fackliga organisationerna börjar tänka på det sättet kan man undra om någonting överhuvudtaget längre står i vägen för den doktrinärt marknadsliberala värld vi rört oss allt djupare in i.

Den permanentade arbetslösheten har tagit förnuftet från annars intelligenta människor: Arbetslöshetssamhället utsläcker tänkandet.”

Se vidare ”TCO-krav på ny utbildningsgaranti”. Ja, här är de litet ute och cyklar. Se mina reflektioner senare i detta blogginlägg.

Ja, som Peter Hultqvist skriver

”(S) måste slå mot högerns elitism – Tro inte att högersnobbismen är död.

De betraktar samhället från elitens perspektiv. De som har det bäst är de som gynnas mest. Det håller inte ihop samhället utan skapar sprickor.

Ett solidariskt Sverige där vi håller ihop och inte lämnar någon i sticket är en bra framtidsvision!

Det var det där med förakt för svaghet:

”Inte sedan vi lämnade Fattigsverige har de svaga i samhället blivit så hunsade som under den senaste mandatperioden i svensk politik. Ändå vinner alliansen valet. Vad beror det på? skriver frilansskribenten Peter Sundborg.”

Men hur var det nu med ”utanförskap” (innehållet i länken är ganska intressant)? Har det minskat den senaste 4-årsperioden? Kommer det att minska – eller snarare öka med den politik som förs? Tillägg 26 november: se Storstad i ”Mer om det borgerliga bidragssamhället.”

En kollega berättade om en av våra gemensamma elever som hade högsta betyg när hon sökte till gymnasiet. Nu tar hon det ganska lugnt på sitt gymnasieprogram och hennes mamma fattar inget, försöker pusha henne att läsa mer, så hon fortsatt får hög(st)a betyg. Men hon framhärdar. Så länge hon bara blir godkänd i alla ämnen (och kanske litet till i vissa) så tycker hon att det är okej och att ingen borde gnälla.

Hur många har inte mer eller mindre medvetet gjort detsamma genom alla år?

Med färre platser på Komvux och neddragningar av arbetsmarknadsåtgärder i form av utbildning hur tas vår kompetens i samhället tillvara?

En dag kanske denna unga tjej vaknar till och ångrar bittert att hon inte pluggat på, därför att möjligheterna har skurits ner ännu mer än de är idag – och än mer än de var för några år sedan. Ska hon straffas för detta? Och gynnar detta samhället heller – att resurser går till spillo?

Jag tror de flesta ungdomar inte vill harva i skolan mer än nödvändigt. Att de skulle vilja gå om hela gymnasiet senare är nog inget de drömmer om. Så de flesta försöker nog fixa det under sin ungdomstid.

Och att prestera på beställning i ungdomsåren är inte alla förunnat, av en mängd orsaker. Att kunna vidareutbilda sig och omskola sig senare vinner alla på, både enskilda individer som samhället i stort. Och hur många av oss som nu är vuxna, kanske också med råge, har inte haft glädje av de möjligheter till omskolning och vidareutbildning som vi har fått? Genom samhälle och arbetsplatser. Tillägg 26 november: se Lars Ardelius om sin relation med fadern, som var ingenjör, i boken ”Livs Levande.”

Dessutom tror jag att detta har gynnat vårt land (människor som får utnyttja sin potential blir bättre samhällsmedborgare, mer lojala, villiga att bidra och ge) och gjort oss så konkurrenskraftiga som vi är (har varit). Men detta håller nu alliansen i rask takt på att montera ner, något jag tror de också förlorar på: något jag varmt unnar dem.

Bloggen Storstad skriver på samma tema i ”Mindre välfärd, mer familj?”

Även om jag växte upp i en stor familj, som hade det relativt gott ställt och där alla har bra utbildningar inom vitt skilda områden, så reagerar jag starkt mot vissa partiers framhållande av ”familjen”. Eller kanske på grund av denna bakgrund?

Här börjar individens frihet – eller ofrihet. Här grundläggs den. Här lär man sig respekt och aktning för sig själv – och därmed för andra, eller inte. Och man lär sig den genom att bli genuint respektfullt bemött. Jag blir arg när jag läser om högerpartiers politik och hycklande framhållande av den heliga familjen.

Men nu läser jag i ledaren ”Ett vinnande koncept” i Västerbottens folkblad att förtroendet för välfärdsstaten fortfarande är starkt, visar forskning.

”Socialdemokratins katastrofval i år kan alltså inte förklaras med att medborgarnas värderingar har förskjutits eller förändrats [!!!!!]./…/

Svenska folket tror att mer av egenfinansiering och mindre av gemensam finansiering, att fler privata sjukhus och fler privata skolor är negativt för samhället i stort.”

Storstad skriver:

”Alltså – ungdomsarbetslösheten är högre, samtidigt som färre unga är med i a-kassan. Sammantaget borde detta innebära att antalet unga med ekonomiskt bistånd ökat betydligt mer än vad som skett. Vart har alla sysslolösa unga tagit vägen? Vad lever de på?

En rimlig gissning (men det är bara en gissning – i verkligheten finns det ingen som vet) är att de lever på sina föräldrar. Precis som CSN tror att allt fler av de studerande gör. Allt fler unga bor kvar hemma hos föräldrarna – 54 procent av 18-21-åringarna, jämfört med 45 procent för bara tre år sedan. Det är en ganska kraftig ökning, och det är lätt att tänka sig att man är mindre benägen att söka vare sig socialbidrag eller studielån om man bor kvar hemma. Att unga bor hemma allt längre har i sin tur både att göra med den tuffare arbetsmarknaden och den (på många orter) allt svårare bostadssituationen. Detta drabbar unga hårdare än andra, och särskilt nu, när ungdomskullarna är rekordstora samtidigt som studieplatserna inte utökats tillräckligt.

De senaste åren har inneburit stora reallöneökningar för personer med jobb, och det finns säkert många föräldrar som tycker att ekonomiskt stöd till barnen är en bra användning av de pengarna. För många är det säkert inga som helst problem att förlita sig på stöd från familjen på det här sättet. Men samtidigt finns det naturligtvis många individer som inte kan göra det, eller som känner sig tvingade att göra det trots att det innebär påfrestningar i relationen. När man bor kvar hemma allt längre och inte har någon egen ekonomi, har man inte heller något riktigt eget vuxenliv. Det kanske inte måste vara ett problem, men för vissa är det nog det.

Om det faktiskt är så att föräldrar försörjer sina barn allt längre, så säger det också något om samhällsutvecklingen. Poängen med studiestödssystemet – och hela den svenska välfärdsmodellen – är ju att säkerställa individens frihet. Välfärden är utformad så att ingen ska behöva vara beroende av exempelvis sin familj för sin försörjning.

[Ja, alltså att vara fri och oberoende!!! En närstående person skulle nog önska att han varit det i betydligt högre grad till sin familj, där pappan var professor på universitet i USA och där han också förmodligen kände pressen att prestera, något han också till en början gjorde så att han fick diplom].

Idag ser det istället ut som att allt färre unga använder välfärden – oavsett om det handlar om studielån eller socialbidrag – för sin försörjning, och istället förlitar sig på familjen (obs att det ju inte handlar om att de skaffat sig egen försörjning på arbetsmarknaden istället). Det innebär ett ökat beroende av personliga nätverk och deras resurser, och dessa nätverk är  ju inte är rättvist fördelade i befolkningen, vilket bland annat CSN:s undersökning visar (”studerande med utländsk bakgrund har en tuffare situation än andra. De har en sämre ekonomisk situation, sämre stöd från andra studerande, familj och vänner. En lägre andel i gruppen jobbar vid sidan av studierna”). Ett ökat beroende av personliga nätverk förstärker klassamhället men missgynnar också alla individer, oavsett klass, som har oturen att inte ha en toppenrelation med sin familj.”

Och som sagt, även ungdomar i mer välbeställda familjer kanske inte alltid har en toppenrelation med sin familj heller.

Vad handlar serien ”Ung och bortskämd” om? Tidsandan med hårdare tag? Föräldrar ska nu ta i hårdare? Hur var det nu med Astrid Lindgren och ”Aldrig våld”?

Man ger samhälleligt bifall till förakt för svaghet (se den amerikanske neurologen Jonathan H. Pincus om Trent Scaggs). Somliga i eliten och inte minst högsta makten i Sverige idag slår sig för bröstet och moraliserar över de mindre lyckade/lyckosamma.

Så något kul ”S-kvinnor startar budkavle”:

”S-kvinnorna i Norrbotten hade halvårsmöte på lördagen. Mötet kom till stor del att handla om budkavlen ’Mänskligare sjukförsäkring’ som drogs igång.

Mötet i Sunderbyn samlade ett 60-tal ombud från de 15 S-kvinnoklubbarna i länet. Många medlemmar har tidigare tagit upp att S-kvinnorna borde agera och försöka påverka den omänskliga sjukförsäkringen och ett första steg togs vid halvårsmötet.

– Vi tycker att det är vansinnigt att svårt sjuka, ibland döende, människor inte får sjukersättning utan måste gå till socialen. Har man hus exempelvis, måste man sälja sitt boende för att få pengar till mat, säger Birgitta Ahlqvist, ordförande för S-kvinnorna i Norrbotten.

Mötet beslutade enhälligt att budkavlen ’Mänskligare sjukförsäkring’ ska gå ut till länets 15 klubbar som sedan på något sätt ska agera. Hur – det får varje styrelse själva besluta.

– Det här med sjukförsäkringen är etapp ett av alla de saker vi vill agera för att de ska förbättras. Sedan fortsätter vi med etapp två, där vi eventuellt ska ta tag i en annan, mycket eftersatt fråga, nämligen ’Kvinnors arbetsmiljö’, säger Ahlqvist.”

Se också rödgrönt samarbete för mänskligare sjukförsäkring.

Diverse texter…

2 oktober, 2010 § 1 kommentar

Kan detta bero på att denna väljargrupp, 65+, inte läser debatt som pågår på nätet (där betydligt fler röster gör sig hörda idag, ifrågasättande och kritiska – även mot de röda partierna och deras högervridning och mantrat att skattesänkningar och privatiseringar löser allt och är enda framkomliga vägen), utan förlitar sig på traditionell nyliberal media? Samt att de kanske är mer auktoritetstroende och tror på det som står i tidningarna litet mer okritiskt än vissa yngre?

Se Jonna Simas analys av det ovanstående; om varför yngre och äldre röstade som de gjorde. Den är väldigt bra!

[Tillägg 3 oktober: se Kildén & Åsman som refererar till Alternatives Economique no 295 oktober 2010  som visar att i norra Europa är sysselsättningsgraden högre i både åldersgrupp 55-64 (äldre) som i 25-54 (yngre).

”Med Sverige i absoluta toppen för sysselsättningen i båda åldersgrupperna framstår Alliansens tjat om ‘arbetslinjen’ för vad den är – ett angrepp mot det lilla som finns kvar av trygghet i anställningen och skyddet vid sjukdom.”

Detta talar traditionell media inte om.

Likaså tiger media (TV och tidningar) om att ”Jobb- och utvecklingsgarantin (JUG) Fas 3 garanterar varken jobb eller utveckling”. Läs inlägget om hur dessa pengar används av dem som ska få ut människor i jobb, det är väldigt intressant!

Och som en kommentator skrev:

”Högern och högermedias syfte är just att skapa en känsla av hopplöshet bland de som inte delar högeridealen.”]

Intervju med Kelly här.

Om pjäsen ovan:

”… dramathrillern Övergivna, skriven av den brittiske dramatikern Dennis Kelly, skildrar ett samhälle som vittrat sönder av ökade klasskillnader, otrygghet och sociala orättvisor.

I sådana samhällen växer främlingsfientlighet, rasism och hatbrott. I pjäsen gestaltas en ung man som av olika anledningar hamnat på samhällets botten. Hur han står rådvill i stormen för att sedan gradvis förvandlas till en livsfarlig krutdurk. Ja, det är fruktansvärda krafter som sätts i rörelse när den bruna marschkängan, förklädd till blankpolerad mysdoja, skaffar sig utrymme på nytt.”

Men höjdarna har skyddsnät, åtminstone ekonomiska. Hur är det med ”fallskärmar” för andra i samhället?

Och dessa fallskärmar försvaras, se nedan…

Undre medelklassen och neråt i USA ser INTE med blida ögon på dem ovanför och deras förmåner har jag förstått på min pojkvän där.

Undrar om gräsrötterna kan komma att börja reagera så småningom och högt ifrågasätta förhållandena? Och vad händer då och hur går det då för de mer välbeställda?

Här finns artikeln ovan (klicka på bilderna för att gör dem större och lättare läsbara) om att produktionsbolaget ”Meter söker snygg cancerpatient”:

”Ulf Torstensson [läkare] tror att önskemålen om vackra och framgångsrika människor som går mot döden varken hjälper folk att identifiera sig eller ger ökad förståelse för dödliga sjukdomar:

– Nej, det visar mest på en bristande insikt om hur det är att vara dödssjuk. Det är inte alls säkert att man blir en bättre människa på vägen mot döden. I verkligheten dör man ofta i den anda som man levt.”

Journalisten Hella Mörner som sitter i redaktionen för Meters dokumentär avfärdar kritiken:

”– Det är beklagligt om någon tagit illa upp, men söker man människor till en dokumentär då måste det fungera så.

Ser du programmet som journalistik eller underhållning?

– Tittarna för avgöra det. Själv är jag journalist, säger Hella Mörner.”

Arrogans och att ta till en undervisande ton har fått samhälleligt bifall.

Om samhälleligt bifall se den amerikanske neurobiologen Jonathan Pincus som skriver i kapitlet ”Hitler and Hatred” i sin bok ”Base Instinct” om en av de allra våldsammaste kriminella han undersökt, Trent Scaggs:

”What if Trent had heard a political leader say ‘Women are our misfortune!’ just as Hitler said ‘The Jews are our misfortune!’ A public condemnation of women and homosexuals as the hereditary carriers of social pathology would have dignified Trent’s suffering and provided a social outlet for his hatred.

[se om fuskdebatten runt bland annat sjukförsäkringen och påstått missbruk av den i Sverige, något som använts för att försämra den och inte minst bidragit till den ton vissa kommentatorer använder på nätet mot dem som allvarligt ifrågasätter förhållandena och den politik som förs och påpekar missförhållandena om denna leder till, samt dem som varnat för det vi nu ser. Och nu sedan alliansen fortsätter i en minoritetsregering, så anser sig dessa ha fått ännu litet mer ‘legitimitet’ att uppfostra påstådda fuskare och utnyttjare av systemen? Det är okej att ge sig på dessa grupper i samhället, legitimerat av dem med makt och inflytande].

What if a Hitler-like political leader said that women make men work and then they steal the wealth that men amass, that they create pornography, transmit infectious diseases, are weak, subhuman, and defective? Hitler said this of the Jews, gypsies, and homosexuals. Such a message would probably have been as welcome to Trent as Hitler’s was to many Germans.

What if Trent were released from prison and told that he had a glorious role to play in saving civilization and in creating a new and just society? That he, miserable Trent Scaggs, would be a leader in the elimination of women and homosexual? Imagine how Trent might behave if he were put in command of a camp in which these ‘subhuman species’ were concentrated, where he would be able to beat, rape, torture, maim, and murder as he wishes, his actions being condoned as ridding society and the world from the problems caused by females and homosexuals.

Is there some common element between the case of Trent Scaggs and the rise of the Nazis under Hitler? I have little data with which to answer that question, but the insight I have gained from my work with criminals suggests that Adolf Hitler and Trent Scaggs had a lot in common /…/

Like Trent Scaggs, who was paranoid and neurologically damaged, there is evidence that Hitler suffered from mental illness with paranoia. He had tremendous mood swings and was said to fly into rages and tirades on slight provocation. A contradiction, a criticism, or a doubt concerning the wisdom of something he had said or done, the anticipation of opposition, or a challenge only by implication might trigger an uncontrolled display of anger.”

Och vidare:

”I en sociologisk studie erhållen inte utan liten personlig risk på medlemmar av rasistorganisationer i USA, pekar Raphael Ezekiel ut ett antal drag i bakgrunden hos medlemmar av hatgrupper som påminner om livet hos de ytterst våldsamma lagbrytare som jag har undersökt [se All you need is hate?]. De flesta av Ezekiels subjekt hade förlorat en förälder vid sju års ålder, vanligtvis fadern. Styvfäder och mödrarnas pojkvänner blev typiskt beskrivna som kalla, råa/våldsamma och misshandlande. Förbindelser med familj utanför kärngruppen var skör och det fanns litet föräldraskap på djupet genom en utvidgad familj. Kyrka och sociala instanser (andra än polisen) hade liten eller ingen modulerande roll i familjerna och banden mellan syskon var minimal. Skolgången var avbruten och skolk liksom frånvaro var vanligt förekommande.

[om Ezekiels bok ‘The Racist Mind: Portraits of American Neo-Nazis and Klansmen’]

Ezekiel skrev ‘Ett fåtal medlemmar talade spontant om faderlig alkoholism och våld… Jag tror att en massa hölls tillbaka från mig. [En del] medlemmar rapporterade alkoholism… familjevåld [och] tid tillbringad på häkten (?), fängelser. Jag är ganska säker… att det fanns en god portion ytterligare strafftid än detta. Åtskilliga hade blivit bortackorderade till fosterhem under barndomen. ‘Alkoholism, våld, mental sjukdom, paranoia, skolmisslyckanden och medicinska/neurologiska problem genomsyrade Ezekiels hela redogörelse, tankeväckande erinrande om de faktorer som jag har mött hos våldsamma brottslingar.

Konceptet att våldsamma impulser är skapade av upplevelser av misshandel och tillåtna uttryck hos dessa misshandlade individer, som också har endogena neurologiska och psykiatriska sårbarheter [p.g.a. misshandel?] innebär väldigt viktiga implikationer (slutsatser/innebörder) för reduktionen och förebyggande av våld. Ansträngningar riktade mot mildrande av vilken som helst av dessa interagerande faktorer som orsakar våld skulle troligen ha stor betydelse. Den mest effektiva handlingen och troligen den lättaste att åstadkomma, dock, vore förebyggande av barnmisshandel genom sociala program och utbildningsprogram. Ett stort och viktigt steg i de första förebyggande åtgärderna av våldsbrott kan troligen åstadkommas genom nationella ansträngningar att reducera eller eliminera all användning av kroppsbestraffningar av föräldrar och lärare.”

Han menar också att barnmisshandel (men av delvis annan sort) kan leda till trångsynthet eller bigotteri och skriver i sin bok:

”Frank McCourts bok Ängeln på sjunde trappsteget erbjuder insikt i hur kränkningar kan leda till bigotteri eller trångsynthet. Författaren porträtterar på ett rörande sätt fattigdomen i vilken hans fars alkoholism och hans mors depression hade drivit familjen. Hans far brukade återvända hem sent på natten, berusad, avlöningen borta. Han väckte sina svältande barn och fick dem att stå i köket för att recitera nobla poem och sjunga patriotiska sånger som hyllar det irländska och fördömer det engelska som orsaken till misären hos irländarna och, i förlängningen, hos hans familj. Som belöning gav han varje barn en penny som de kunde köpa godis för nästa dag.

Deras far förflyttade lyckosamt sitt eget ansvar för familjens fattigdom till engelsmännen. Lyckligtvis för författaren var hans far och mor inte våldsamma och misshandlande, men tänk om de hade varit det? Skulle förlust, berövande och misshandel kunna vara ursprunget till IRA terrorismen i Belfasts undre medelklass?

[barnrättsadvokaten Andrew Vachss skriver att känslomässig misshandel kanske kan vara t.o.m. ett snäpp värre för ett barn, för den går inte riktigt att ta på].

Den hemska känslan av hjälplöshet och förödmjukelse som skapas genom barnmisshandel, offrets känsla av maktlöshet och rädsla och raseriet som kommer ur detta är avgörande viktiga motivationer för våld. Depression hos en misshandlad människa intensifierar denna dynamik. Hjärnskadan och/eller berusning som kan bli ytterligare pålagd stör förmågan hos den misshandlade individen att kontrollera uttrycket för hans raseri och hat. Paranoian och inbillningstänkandet hos individer som dessutom har ärvt mental instabilitet och mental sjukdom förvärrar dessa mörka känslor och avskaffar förmågan att älska, lita på och njuta av livet. Så fundamentalt skadar dessa faktorer verkligen psyket så att sådana offers livs arbete kan ses som ett försök att fly från sin offerstatus och ibland höjas till förövarnivån.”

Se ocksåMedierna vänder demokratin ryggen samt Var tog mediernas roll som opinionsbildare vägen?och om sponsrade bloggar på redaktionell plats.

Göran Greider i ledaren ”Ännu är Sverige inte genomkorrumperat” apropå Uppdrag Granskning om kommunala bostadsbolag  Göteborg och höga tjänstemäns handlande där:

… denna typ av korruption är den som trots allt är lättast att avslöja och komma på spåren, eftersom det rör sig om offentliga handlingar som det går att begära ut.

Hur mycket korruption finns det i hela den privata sektorn? Där går det överhuvudtaget inte att komma åt någonting.

Den världen är sluten.

Men när chefer och direktörer där skor sig på ett företags resurser eller tillgångar, ja, då går det i sista hand naturligtvis ut över de anställdas löner och hela fördelningen av samhällets rikedomar./…/

Hela den expanderande sektorn av välfärdsföretag livnär sig på skattepengar och via vinsterna som görs hamnar våra skattepengar ofta i den finansiella kapitalismens blodomlopp. Det borde uppröra oss, men den frågan lyfts sällan fram./…/

[är vi på väg mot] ett genomprivatiserat samhälle där girigheten och privatintresset är norm och normalitet. Och då kan vi lägga ut allt på marknaden.”

Och när Robert Sundbergs ledare ”Slutet för Nya Moderaterna” läggs ut på nätet skulle jag vilja länka till denna. Han skriver angående att Per Schlingmann avgår som partisekreterare:

”Varför kan då en förändring för en person i M-toppen leda till början på slutet för partiet, åtminstone dess framtoning som Nya Moderaterna?/…/

Statsvetare har konstaterat att Moderaterna är ett parti där ledaren har stor akt, som direktören i ett företag.

Så länge det går bra för partiet ifrågasätts inte ledaren, men går det dåligt riskerar ledaren bli utbytt./…/

Att förnya sig är svårt i regeringsställning, särskilt för partier  en minoritetsställning./…/

Alliansen kan knappast räkna med samma fullträff i nästa val.

Med Schlingmann borta som partisekreterare, och marknadsföringschef, och slitsamt, grått minoritetsregerande framöver kan det vi ser nu vara början till slutet på Nya Moderaterna.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin physical abuse in childhood and its effectsreflektioner och speglingar II....