Sjukvård och sjukskrivning i ett allt mer privatiserat samhälle och om yttrandefrihet som allt mer håller på att förvandlas till en vara i dagens kulturpolitik och vars egentliga värde håller på att gå förlorat…

14 augusti, 2011 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad postning under kvällen samt 15 augusti. Klicka på bilderna för att göra dem lättare läsbara].

Socionom med privat erfarenhet av sjukskrivning, som nyligen varit sjukskriven för operation i axel och tidigare varit sjukskriven på grund av annan orsak:

”Idag är allt så uppsplittrat mellan flera aktörer, det finns egentligen ingen samordning!”

Men är det inte detta alliansen berömmer sig av att ha åstadkommit? Att underlätta för människor att komma tillbaka i arbetslivet allstå! Att samordningen brister låter inte som ett underlättande…

En enmansföretagare, snart 60 år,  i USA med privat sjukvårdsförsäkring har en självrisk på över 30 000 svenska kronor. Han måste alltså betala de första dryga 30 000 kronorna om han blir sjuk (kanske är detta dock en av de högsta självriskerna, men då betalar han sannolikt en lägre sjukvårdspremie).

Sen undrar jag vad slags försäkringar han har vid inkomstbortfall…

Dessa 30 000 kronor gäller under ett år, så behöver han sjukvård nästa år börjar han om med att betala de första 30 000 kronorna. Man kan ju föreställa sig hur detta kan bli för en familj med  boendelån/kostnader, behov av bil, om man måste betala barns utbildning (vilket är en förutsättning, men ingen garanti för framtida jobb, med hyfsade inkomster)… Jag tror premien för denna sjukvårdsförsäkring ligger på 230 dollar/månad för närvarande, dvs. ca 1 500 kronor/månad drygt.

Hans 25-årige son chansar och har ingen sjukförsäkring. TROTS att han förmodligen skulle få betydligt lägre premie också.

Företagare kan förse sina anställda med sjukförsäkring. Lärare t.ex. är sjukförsäkrade genom sina anställningar, dvs. behöver de sjukvård är de försäkrade genom dem som anställt dem. Amerikaner upplever inte detta som särskilt rättvist.

Jag tror inte företagare är skyldiga att försäkra sina anställda, men det kanske är ett konkurrensmedel, dvs. om de vill ha den bättre arbetskraften så är det lättare att anställa om man erbjuder bland annat denna försäkring. I Sverige betalas detta via skatter företagaren betalar. Jag undrar hur stor den reella skillnaden blir i slutänden i kostnader för anställda? För vad jag förstår är det också ganska omfattande pappersexercis för de anställda man har i ett företag. Det gör också att det förmodligen blir mer jobb för en mindre än för en litet större företagare?

Peter Gerlach skriver en massa intressant i kapitlet ”Informationsekonomi – Varför är privat vård ofta dyrare än offentlig?” i boken ”Nationalekonomi för vänstern” utgiven på Kata förlag.

På Kata förlag har också Stina Oscarsson gett ut ”Det omätbara – Åtta pjäser från tillväxtens tid”, om denna bok kan man läsa:

”Vi lever i ett samhälle med en enda berättelse. Den yttrandefrihet som enligt de kulturpolitiska målen ska ligga till grund för kulturpolitiken håller på att förvandlas till en vara som kan köpas och dess egentliga värde är på väg att gå förlorat.”

Dvs. hur är det med att verkligen få ifrågasätta saker? Och jo, jag tror alliansen är rädd för verklig kompetens…

Och för att verkligen lyckas som entreprenör krävs en viss grad av trygghet?

Jag kommer att fortsätta blogga om det Gerlach skriver apropå sjukvård, offentlig och privat. Jag tycker intensivt illa om alliansen och deras politik och det samhälle som håller på att skapas med bristande solidaritet.

Tillägg på kvällen: se bloggen Det progressiva USA i ”Amerikansk domstol skjuter Obamas sjukförsäkringsreform i sank”.

Och en kvinna som opererade en tumör i hypofysen för ett och ett halvt år sedan efter vilken hon blev sjukskriven i fyra veckor berättade att hon fick 5000 kronor från försäkringskassan, men hon orkade inte bråka om det med kassan (dessutom gick hon tillbaka i jobb efter 3 veckor!). Denna summa är nästan en fjärdedel av den lön hon troligen får ut netto per månad. Ja, vissa kan troligen göra så här, för de har en ekonomi som tillåter det! Men hur går det för dem som INTE har det? Hon var också kritisk till moderaterna (och alliansens politik) och hon tillhör de väldigt väl utbildade, med hyfsad inkomst. Nej, alliansen har inte vunnit över alla i medelklassen! Inte ens de mest utbildade där.

Tillägg 15 augusti:

”Civil disobedience is not our problem. Our problem is civil obedience. Our problem is that people all over the world have obeyed the dictates of leaders and millions have been killed because of this obedience. Our problem is that people are obedient all over the world in the face of poverty, starvation, stupidity, war and cruelty. Our problem is that people are obedient while the jails are full of petty thieves and the grand thieves are running the country. That’s our problem.”
Howard Zinn

I artikeln ”Vårdbolag vägrar bidra till välfärd” kan man läsa:

Riskkapitalet må vara hur effektivt som helst men så länge rationaliseringsvinsterna inte i någon form återförs till samhället skapar det bara kapitalöverföringar från massan till fåtalet.

Ur det perspektivet framstår debatten om finansieringen av den framtida välfärden som närmast utomjordisk. Vi har i flera år serverats den till synes orubbliga ‘sanningen’ att växande välfärdskostnader kräver ett större deltagande från privata investerare. Å andra sidan har Skatteverket fastslagit att bolag inom vård och omsorg, när de väl förvärvats av riskkapitalbolag, knappt betalar någon skatt över huvud taget.

Om den framtida välfärden verkligen är äventyrad av en otillräcklig skattebas, bland annat till följd av en åldrande befolkning, har jag personligen mycket svårt att se logiken i att måla upp riskkapitalet, åtminstone med rådande skatteregler, som lösningen på problemet.”

Annonser

Bra utbildning har inte bara betydelse för ett samhälles produktivitet eller resurser, utan det lägger också ribban i andra sammanhang…

30 april, 2011 § Lämna en kommentar

Niklas Jakobsson skriver i kapitlet ”Externaliteter – Varför ska man beskatta bilism och subventionera vaccinationer?” i boken ”Nationalekonomi för vänstern – Teori för jämlikhet och välfärd” om skola och utbildning:

”Ett exempel på något som skulle kunna ha positiva externaliteter är utbildning, som inte bara ger fördelar åt den som utbildar sig utan även har positiv effekt på andras tillvaro. Den allmänna bildningsnivån i ett samhälle bestämmer inte bara produktiviteten och samhällets resurser utan lägger också ribban för innehållet i nyhetsrapporteringen, tv-tablån, valkampanjerna eller samtalen i fikarummet på jobbet.”

Peter Gerlach skriver i samma bok i kapitlet ”Informationsekonomi – Varför är privat vård ofta dyrare än offentlig?” (ett kapitel som i sig är väldigt intressant och väl värt att läsa):

”Att försöka plocka russinen ur kakan (cream skimming) och bara betjäna lågkostnadspatienter förekommer även inom andra sektorer än sjukvård. Till exempel visar ekonomerna Dennis Epple och Richard E. Romano att privata skolor i USA konkurrerar genom att rekrytera de bästa eleverna [vilka är ’de bästa’ och varför presterar de bäst? Kan eller ska vi göra något åt detta, så alla presterar så optimalt som möjligt och samtidigt är/blir hela människor?] och därmed sänka sina kostnader för särskilt stöd samtidigt som man förbättra övriga studenters resultat då de höjer nivån på interaktionen mellan eleverna.”

Men vill man ha det så? Verklig konkurrens alltså?

Finsk skola, som fortfarande har sammanhållen skola, presterar fortfarande bra…

Vi utsätts nu för ett gigantiskt experiment med (väldigt många ogenomtänkta?) privatiseringar. Vilka kommer kostnaderna att bli i slutänden? Mänskligt och samhällsekonomiskt.

Se också Peter Gerlach i ”Världen(s) bästa näringspolitik – fallet Stockholm”:

”Näringspolitik har alltför länge varit synonymt med skattesänkningar. Det är hög tid att ta frågan tillbaka och visa upp de goda förutsättningar som våra välfärdsinstitutioner ger företagen, menar Peter Gerlach./…/

Näringspolitik är alltså inte väsensskilt från övrig politik. Det handlar om att bryta segregationen, investera i bostäder och infrastruktur samtidigt som man har ett högkvalitativt och fritänkande skolväsende med små barriärer mellan utbildningsstegen.

Förslagen för ett stärkt företagsklimat går hand i hand med det samhällsbygge vi socialdemokrater tror på. Som vanligt har dock diskursen drivits mot att handla om skattenivåer och privatiseringar. Det vi saknar är inte politiken för ett bättre näringsklimat. Det vi saknar är personer som kan äga initiativet i frågorna och ta kommandot över debatten. Jag vill höra att det är näringslivsfientligt att ombilda 20 000 lägenheter i allmännyttan till bostadsrätter, att det är näringslivsfientligt att sänka lägstalönerna, att det är näringslivsfientligt att införa avgifter i högskolan. Helt enkelt personer som kan ta tillbaka det förbannade problemformuleringsprivilegiet.”
Tillägg efter lunch: Ali Esbati skriver ”Har vi inte råd att ta hand om varandra?”:

”Om skattehöjningar utesluts ur det politiska medvetandet kortsluts politiken. Svaren blir automatiskt mer privatisering. Den så kallade äldrechocken blir bara ett riktigt problem om man från början slagit fast att marknaden är  vägen och sanningen, menar Ali Esbati, ekonom vid den norska Manifest analyse. Dessutom vinner högern på walk-over.”

Eller räcker det en bit med att INTE sänka skatten ytterligare?

Fler artiklar om nationalekonomi för vänstern, se här, här och här.

Thomas Janson skriver om ”Politikern Zaremba!” och Zarembas artiklar om skolan.

1 majdikt

av Jenny Gustafsson

Jag vill att mitt liv ska leva
från måndag till söndag
med solsken i håret
nakna fötter och fräknar på näsan

jag tror jag tror på friheten

som varm seger som smekte hjärtan
med åtta timmars arbetsdag
men nu talas det så sällan om

det trötta nynnandet
i någons skalle
på ett sunkigt kneg i västra Götaland

sopborsten över mjuka pommes
kl 03.46 utan avtal
någonstans i Svealand

bläddrande i för många papper
klockan tickar med hån
övertid tick övertid tack

slitna jeansknän och jordiga fingrar
fallande frukter når marken
femtio kronor duns kanske femtiotre duns

det faller en skugga över landet
kära nån
akta så du inte går bakåt

vakta din tunga
kära nån
vackla inte framåt

det är svagt att visa hjärta
inte alls rätt i tiden
sssch tyst sssch

världen har sagt sitt
men det går att fatta händer
mot strömmen

även då det är legitimt att köra över
dig och mig
i 200 kilometer i timmen

kupa händerna för den splittring
som ännu färdas i vinden
en röd ros kan bevara färg även i blå jord

trycksvärtans subjektiva rubriker skvallrar
om allt utom svar på varenda löpsedel
ge oss sanningen som vi väntar på

vill höra röster som talar utan kluven tunga
på debatten som sänds i brusande kanaler
på svt och fyran

det sitter en flisa i mitt finger
för högre makters spel
med människan som marionett

fläckar på mina händer
för jag flera gånger slutat bry mig
om alla dom som alla dom

som tror att livet är för kort
att hålla en fackla för andras skull
för långt för att ta andras händer

slutade lägga stenar för modellen
som grus i våra händer
faller välfärd mellan våra fingrar

fånga värderingar som flyger i luften
lägg inte en sten för vad de raserat
utan för ruinernas lärdom

det blommar röda rosor i grönska som betong

Jag vill att mitt liv ska presentera sig
från måndag till söndag
med hjärtat bultande i handen

artärerna avslöjar förnuftig passion
ett blodflöde utan slut
ingen kula som skjutit sönder vänster halva

smek inte ett Sverige utan omtanke

när marknad skuggar dig du människa
snälla
den är en brännässla mot öppen hand

försäkra ut alla sjuka ropar dom
i varje industrilokal kontorshörna skrubb telecom
gata kök korridor hem i en långtradare lektionssal
unga kan leva på viss tid i livstid ropar dom

inte mitt liv
inte ditt liv
aldrig kvävas i sprucken vardag
från måndag till söndag

det började med åtta timmars arbetsdag
rätt till frihet som formats av hoppets händer

det började med åtta timmars arbetsdag
ett ansikte i en massa inte en siffra i kalkyl

även första maj i ett tvåtusental
har alla rätt att känna livet
i varje andetag
från måndag till söndag

pulserar livet
i händer som möts
för friheten

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Peter Gerlachreflektioner och speglingar II....