Hushållsnära tjänster eller det s.k. RUT-avdraget…

23 oktober, 2012 § 10 kommentarer

Nina Björk skriver i sin bok ”Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde” tänkvärt om skattesubventionerade hushållstjänster eller det s.k. RUT-avdraget, att när hon säger att hon är emot det så får hon ofta höra att hon nedvärderar städning eftersom hon inte vill att den ska utföras mot betalning.

Hon menar att en sådan invändning innebär att allt som görs mot pengar anses mer värdefullt än det som görs utan sådan ersättning (vilket inte innebär att man inte ska få vettigt betalt för det arbete man gör tror jag också hon tycker, fast det skriver hon inte).

Hon skriver vidare (s 116-117):

”Som om mänskliga handlingar adlades av att komma i kontakt med penningen, som om de fick sitt värde från den.”

Sant!

S 117::

”Detta sätt att se på städning brukar dock röna samma öde som konsumtionskritik – det ses som moraliskt och därmed som förkastligt som argument betraktat.” 

Eller avfärdas som avund?

Fast vilka är avundsjuka egentligen? Man kan avfärda berättigat ifrågasättande som avund och det är lättare att avfärda en hel underklass (inkluderande under medelklassen) som avundsjuk skulle jag också tro.

Sen tycker hon det är märkligt att dessa som menar att hon nedvärderar städning inte tycker att städarna är värda bättre villkor, hon skriver (2 118):

”.. är det märkligt nog så att de som anser att vi uppvärderar städning i hemmen genom att göra denna handling till en avlönad aktivitet ändå inte, som jag, anser att en sjukhusstädare bör få lika hög lön som en läkare (efter kompensation för studieskulder). Så långt bör tydligen den eftertraktade uppvärderingen inte gå.”

Eller ens att den uppvärderas i förhållande till andra yrkesgrupper inom sjukvården (dock kanske inte läkare kan jag tycka). Så vadå, ”uppvärdering”? Björk undrar vem som egentligen är moralistisk.

Hon skriver också att för att det ska löna sig att anlita städhjälp så måste den som anlitar denna ha en högre inkomst än städaren (troligen också med RUT-avdraget, vilket gör att inte alla har råd med städning i hemmet trots RUT-avdraget och man kan fråga sig om vi ska skattesubventioner något som inte alla kan utnyttja!).

De som använder RUT brukar urskulda sig med att de vill ha mer tid för barnen, men, som Barbara Ehrenreich bland annat påpekar, så kunde kanske städning bland andra sysslor hemma vara ett sätt att umgås och lära sig något av. Även Björk skriver om detta: att det kan vara nyttigt att se vad mänskligt liv kan leda till. Och det finns dessutom inga garantier för att man som vuxen senare ska ha råd att ha städhjälp, utan kanske blir tvungen att städa hemma själv (fast vanligen så slipper de mest privilegierade den resan neråt. Medelklassen kan dock få det tufft även här i Sverige när den får betala allt mer ur egen ficka; måste ta fler försäkringar för sånt som inte täcks upp av allmänna försäkringar, för dyra lån på hus och stora bilar osv).

Dessutom ska tydligen RUT-advraget utbidgas till att gälla läxhjälp. Men hur var det nu? Man behövde RUT för att kunna vara med sina barn!? 😉 Nu ska man också göra avdrag för läxhjälp. VAD gör man egentligen med sina barn på den där tiden som frigjorts när man haft någon som städat huset och läst läxorna med ens barn?

Och – vilka har egentligen råd att anlita läxhjälp ÄVEN om de får göra avdrag för denna? Kan alla utnyttja detta?

Annonser

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Paul Freirereflektioner och speglingar II....