Ensam är inte stark – individ och kollektiv behöver inte vara motsatser…

6 mars, 2016 § Lämna en kommentar

ensam är aldrig stark12734058_1127068797317972_4150029665164705410_n

I ”Sofie Eriksson om privatiseringar i välfärden – ‘Trappjäveln är också politisk ideologi!'” kan man bland annat läsa:

”En högerpolitisk hegemoni har skapat en upplevd naturlag att marknaden kan lösa samtliga problem i offentlig sektor, till exempel att hålla budget. Om detta stämde skulle välfärdens finansiering vara mer hållbar nu än någonsin, med tanke på hur mycket som privatiserats. Så är inte fallet. Vi är ljuvligt bekanta med ordet ‘sparpaket’.

Ideologi är helt enkelt ingen önskelista över nice prylar vi vill införa, där vi bockar av ‘så snart vi har pengar’, utan idéer om vilket slags samhälle vi vill leva i. Finansieringen av välfärden är en djupt ideologisk fråga. Att hävda att vi inte har råd är därför ett ställningstagande, inte en ursäkt. Det handlar om att prioritera.

Det duger inte att socialdemokrater förklara privatiseringar i välfärden med att diverse verksamheter går med underskott. För hur kan en privat aktör göra det motsatta, utan att tumma på något? Precis. Det är den ekvationen som sällan går ut.

1.Personalen får betala. Deltider, otrygga anställningar, delade turer./…/

2.Den demokratiska styrningen går i stort sett förlorad. Styrningen över verksamheten flyttas från demokratiskt förtroendevalda till företagsledningar./…/

3.Det blir svårare och dyrare att kontrollera att det går rätt till. Det genomförs visserligen ”kundenkäter” efter vilka man stoltserar med goda resultat. Alla som någon gång arbetat inom omsorgen vet att trivsel är viktigt, men långt ifrån det enda som utgör god kvalitet.

4.Det finns inget som visar på att det faktiskt blir billigare i längden. Är det inte lite ovärt, om vi inte ens kan vara säkra på detta? Se även punkt 5.

5.Kommunen får ta tillbaka verksamheten när det gått åt skogen. Det hände senast 2013 i Falu kommun.”

Man ville minska byråkratin och med detta så ”motiverades” organisationsförändring och nyliberal politik, men istället har byråkratin snarare ökat ytterligare. Vad kostar alla kontrollinstanser och vad innebär ökande administration för folk på golvet inte minst?

Kloka Sofie Eriksson, SSU Dalarna, skriver vidare:

”Istället för att privatisera välfärden, ställ krav på den egna förvaltningen.”

Nej, privatiseringar är inte lösningen! Och om sjukhuset, vårdcentralen, äldreboendet, skolan inte funkar så borde vi gemensamt gå ihop och förändra!

Och hur som helst borde inte vård, skola eller omsorg vara vinstdriven! Ger inga bra incitament och det är tveksamt om det gynnar befolkningen.

”Främst är detta ett resultat av en välfärd som generellt sett har alldeles för knappt med pengar. Det märks att sänka skatten med 140 miljarder kronor samtidigt som välfärdens resursbehov skenar, men vi löser det inte genom att ytterligare kasta ut flera av samhällets viktigaste verksamheter på marknaden. Förresten, tror inte du att skattesänkningarna var ideologiskt grundade? Snacka om att egentligen inte ha råd, va.”

I del 2 angående offentlig välfärd skriver Sofie Eriksson med rätta kritiskt om ”Sossar som privatiserar välfärden”:

”2007-2008, under borgerligt styre, privatiserades följande i Falu kommun:

·Ett gruppboende (LSS)

·Tre serviceboenden (LSS)

·En daglig verksamhet (LSS)

·Tre äldreboenden (Korsnäsgården, Daljunkaregården och Norshöjden)

Korsnäsgården och Norshöjden samt LSS-boendena drevs sedan av Carema men efter avslöjanden om grova missförhållanden i företagets verksamheter återgick flera av dessa 2013 till kommunal regi.

Ungefär samtidigt som LSS-boendena återtogs lades den personliga assistansen ut, detta under en mandatperiod (2010-2014) då S, V och Mp styrde kommunen. Privatiseringen av personlig assistans orsakade stora splittringar inom S, och resulterade även i ett brutet majoritetssamarbete med V.

Under 2015 privatiserades Korsnäsgården igen, och Temabo (som sedan tidigare driver Daljunkaregården och Norshöjden) tog över.

Det finns ett beslut från Omvårdnadsnämnden om att också privatisera hemtjänstdistriktet Tisken Väst, men endast en privat aktör kom under hösten in med ett anbud, vilket inte levde upp till kraven. Nu är frågan om kommunen ska sänka kraven, eller fortsätta ta ansvar för hemtjänstdistriktet själva.

Kommunen har, när det gäller äldreomsorgen, endast ett så kallat brukaransvar. Vilka är det som ser till att alla brukare får den goda omsorgen som kommunen måste garantera? Givetvis är det personalen.

När kommunen privatiserar släpper de arbetsgivaransvaret till privata företag och det märks./…/

Socialdemokratiska Arbetarepartiet har alltså företrädare som accepterar, föreslår och genomför politik som direkt försämrar villkoren för människorna som bär vår välfärd. Det rimmar inte särskilt väl med en ideologisk strävan mot jämlikhet som många av oss fortfarande förväntar sig ska genomsyra arbetarrörelsen. Hur kommer detta sig? Är det ett resultat av förhandlingar med övriga majoritetspartier?

Vi som tycker att det här är fel väg att gå kan göra två saker här. Antingen så lägger vi oss på marken och gråter över svunna tider, eller så reser vi oss och tar över.”

Respekt för individen behöver inte vara oförenligt med kollektivet! Ensam är inte stark!  Ja, som kvinna har jag blivit mästrad i politiskt sammanhang, av både man och kvinna. Inom S… Vadå, diskutera? Jag ifrågasatte om privatiseringarna bara var av godo och undrar fortfarande om nackdelarna. Inte minst vad gäller solidaritet och bry sig om varandra och inte BARA se om sitt eget hus.

Bengt Göransson (S) skriver en massa klokt i ”Se upp för välvilliga förmyndare.”

Amerikanska skoldebattören Diane Ravitch skriver om ”Vouchers for All” eller ”Skolpeng åt alla”:

”A reader in Arizona reports that a State Senate committee just passed legislation that would lift all limits on vouchers by 2020. Every Democrat and one Republican opposed the bill.

Why destroy public education? Since when did radicalism get confused with ‘reform’? True reformers want to improve institutions, not blow them up. True conservatives conserve community institutions that serve our democracy. The promoters of this scheme are radicals, not conservatives.

This is unfiltered rightwing ideology. No high-performing nation in the world has replaced its public schools with school choice. No voucher program in this country has produced impressive results. Every little church in the state will open or expand its school and hire uncertified teachers. This is not progress. This is stupidity.

Our reader adds:

‘It is likely to pass given the makeup of our legislature and its connections to ALEC. The only hope is that Governor Ducey will veto it. He is pro-privatization and under normal circumstances would likely sign the bill but his own proposed funding plan might be in jeopardy if he did so. That means that there’ a chance that he’ll veto it!'”

Och välfärdssatsningarna som regeringen aviserat riskerar gå till privata bolags vinster. S har bundit ris åt egen rygg.

Se vidare:

”Politiker ska ge fan i fattigas kylskåp”

”Krav på hårdare tag mot brottslighet är populism”

”Kritiken mot Dan Elisasson växer”:

”– Dels har vi Beatrice Asks styrning, sedan har vi managementproblemet och till sist är det valet av Dan Eliasson som rikspolischef. Han är relativt okunnig om polisen.”

Återigen tillsätts chefer utan kunnande, erfarenhet eller utbildning inom det område de ska chefa, med alla de problem som kan följa, inte minst för de anställda.

”Åter till fattigvården?”

”Varför är vi förvånade över att råkapitalismen ­tagit över bokbranschen också?

 

 

 

Annonser

Villkor för företagare USA vs Sverige…

22 februari, 2016 § Lämna en kommentar

fattiga och rika

Sambon var småföretagare i USA hela yrkeslivet fram till han flyttade hit till Sverige.

Nyligen sa han något om att anställa folk. Arbetssökande frågar om:

”Are there any benefits?”

Dvs finns det några förmåner, i form av sjukvårdsförsäkring t.ex. Detta resulterade i några reflektioner hos mig:

Men alla behöver väl tillgång till sjukvård vid behov? Pengar till pensionen? Så om arbetsgivaren varken kan betala lön, så den man anställer kan ta dessa försäkringar själv (sjuk-, sjukvårds- och kanske t.o.m. arbetslöshetsförsäkring) – och samtidigt försörja sig på den lön man erbjuder – eller inte kan erbjuda ”benefits” (istället för en högre lön) hur blir det?

Vad för urval får den arbetsgivaren vad gäller arbetskraft? Hur motiverar det anställda att anstränga sig? Söker de som har bättre förutsättningar att göra ett bra jobb till andra arbetsplatser (där de kanske får både högre lön OCH förmåner i form av de försäkringar som här är allmänna fortfarande) och vilka finns då kvar för den företagare som inte kan erbjuda sina anställda vare sig särskilt hög lön eller diverse försäkringsskydd?

I Sverige måste arbetsgivare betala arbetsgivaravgift, det är inte så i USA, om jag förstått saken rätt. Och så här står det på wikipedia:

”Även om det är arbetsgivaren som administrerar inbetalningen innebär inte det att det är arbetsgivaren som bär kostnaden för den; detta avgörs av anpassningarna i ekonomin.

Under svenska förhållanden vältras kostnaden för avgiften främst över på löntagarna i form av uteblivet löneutrymme.

Om man betraktar arbetsgivaravgiften som en del av arbetskraftskostnaderna gör det ingen reell skillnad om det är arbetstagaren eller arbetsgivaren som administrerar inbetalningen.”

Att kunna erbjuda t.ex. sjukvårdsförsäkring som arbetsgivare innebär alltså en konkurrensfördel för den arbetsgivaren.

Och jag funderade vidare: vad innebär det för en arbetsgivare att dess anställda har ett gott skydd och trygghet? Att de får sjukvård när och om de behöver, att de har andra skydd?

Nu har man ”rabatter” för arbetsgivare vad gäller arbetsgivaravgifter, men vad har detta inneburit? Tillsammans med andra skattesänkningar så har det blivit mindre med pengar till skola, vård och omsorg? Vilket naturligtvis påverkar kvaliteten på allt detta? Samt också drivit på ojämlikhet i tillgång till t.ex. sjukvård. Och har ens dessa åtgärder (sänkt arbetsgivaravgift) genererat fler jobb – och således fler skattebetalare?

Hur ska vi finansiera vård, skola, sjukvård – och infrastruktur?

Sambon reagerade också när vi var på semester i USA och åkte från Indiana via Massachusetts till New York över ”the crumbling infrastucture”! Så såg det inte ut när han bilade runt som barn över hela USA på 50- och 60-talen när pappan jobbade på olika universitet där som lärare medan han forskade.

Och här är också ett exempel på social mobilitet neråt.

Om intäkterna till staten minskar så måste det ju påverka en massa annat?

Är lösningen privatiseringar, privata försäkringar och än lägre skatter osv? Hur ska vi finansiera allt detta? Vill vi ha ett samhälle med allt större klyftor och ojämlikhet? Vill vi inte att alla har tillgång till likvärdig skola, vård och omsorg? Att våra vägar och järnvägar fungerar? Att människor har det bra?

Vad för slags samhälle har detta skapat i USA (samt i Storbritannien)? Är det ett sånt samhälle vi vill ha?

Och återigen vad har New Public Management inneburit för vård, skola och omsorg? Är det lämpligt att driva dessa enligt näringslivsprinciper?

Och här kan man läsa om ”Arbetsliv i omvandling nr 2” av forskaren Anette Törnquist.

Räknandet av pinnar …

6 februari, 2016 § 3 kommentarer

Bodil Malmsten om äldrevården i SthlmI

Från denna sida.

Se rapporten ”Vi räknar minuter, vi räknar pinnar … Till nytta för vem?” angående New Public Management:

”… den verkliga sjukan är det styrsystem som kräver ständiga mätningar, redovisningar, kontroller och ökad byråkrati, och som i den akademiska världen kallas New Public Management (NPM).”

Började reflektera över detta på cykeln till och från stan: I den här sortens arbetsliv behöver man inte ha utbildning inom det område där man chefar? Skola, vård och omsorg har i alltför hög grad chefer som kommer från helt andra områden i arbetslivet. 

Ledare- eller chefserfarenheter av vad slag verkar i många fall räcka?

Innebär också detta, att de inte har yrkeserfarenhet själva inom det område där de hamnar som chef, ytterligare åtminstone ett problem: man får chefer som kan ganska lite (och i vissa fall knappt något alls) där de chefar?

Och kan detta vara ytterligare en faktor som bidrar till utmattning hos personalen? Det kan vara ganska ansträngande att ha en chef som till råga på allt inte förstår ”arbetet på golvet,” därför att hen saknar denna erfarenhet – och inte minst utbildning (även om utbildning inte är någon total garanti)? 

Militärer tillsattes som rektorer när regementen lades ner. Politiker blir nu chefer för t.ex. serviceboenden, utan att ha någon som helst erfarenhet av att jobba där och utan någon som helst vårdutbildning. Bara man har de ”rätta kontakterna,” så!? T.ex. partikamrater i kommunledningen! I det fall jag tänker på; centerpolitiker.

”‘Genusstiltje’ i svensk media”:

”Tron om att jämställdhet redan finns kan /…/ vara en anledning till att andelen kvinnor som syns och hörs i svenska medier har stått stilla de senaste 15 åren, tror Maria Edström, som skrivit rapporten.

Ytterligare en anledning som lyfts fram i är att nedskärningar, nya affärsmodeller och ett allt högre arbetstempo har gjort att jämställdhetsarbetet försvinner i stressen och pressen. Många journalister säger också att det är lättare att få män att ställa upp på intervjuer.

– Det kanske är så men det är ingen anledning till att man som journalist utan då får man kanske förklara, jobba och ändra lite strategier så att kvinnor får det förtroendet för medier så att de vill ställa upp.”

Tystnaden sänker sig, för man orkar helt enkelt inte reagera eller yttra sig? Man bara jobbar på och hoppas att man ska stå pall?

a

Ja, vadå, frihet, jämlikhet, broderskap? 

b

Se Malmsten och kategorin politik.

Vård och omsorg i dagens Sverige – och framtidens…

26 februari, 2014 § 1 kommentar

NyliberalernaAtt få en tid på vårdcentralen är inte det lättaste idag verkar det! Är det lättare för yngre att få en sån?

Hur många drar sig inte för att kontakta sjukvården, för de vill inte besvära? Och vad kan då hända? Att patienterna är betydligt sjukare när de äntligen kommer dit och kräver mer resurser och kanske måste medicinera? Vad kostar detta och hur påverkar detta livskvaliteten?

Äldre blir alltmer tungskötta och sjukare för att de inte fått eller får den vård som de skulle behöva? De blir mer beroende av personal om bemanningen varit låg och de p.g.a. bristande vård fått vårdskador? Medan riskkapitalister tjänar enorma summor.

Friska äldre kanske också kan ge mer tillbaka till samhället. T.o.m. bidra till produktionen.

Nej, vad sysslar ni med politiker?

Privata försäkringar och lösningar är inte alls lösningen! Väldigt många kommer inte att ha råd med detta och även medelklassen kommer att få det tufft med att betala privata försäkringar.

Även ansvariga vid Kaiser Permanente i Kalifornien, som nämndes i föregående bloggning, förstår att amerikansk sjukvård är väldigt dyr. Sjukhus, vårdcentraler osv tar mer betalt om ett försäkringsbolag betalar och det gör att vården bara blir dyrare och dyrare. Ungefär som det är på djursjukhus här i Sverige. Här köper vi ju försäkringar för våra husdjur och då tar man mer betalt än om en privatperson skulle betala ur egen ficka.

New Public Management – borde vara ute idag…

17 september, 2013 § Lämna en kommentar

a1Ett tag sen jag bloggat, men jag är lika engagerad fortfarande, även om det inte synts här på ett tag. Jag hoppas verkligen vi blir av med alla allianspartier i regeringen efter nästa val och jag är också benägen att fortsätta rösta på (v) därför att det är det enda riktiga partiet till vänster. (S) skulle behöva bli betydligt radikalare än de är.

Håller helt och fullt med skribenten i brevet till ledarsidan ovan. Precis det jag själv sett sen jag träffade min sambo 2008, han är från USA. Svenskar som åker över och t.ex. är utbytesstudenter hamnar troligen i medelklassfamiljer och i såna bostadsområden och de ser inte allt det jag sett (se tidigare postningar).

Vi borde inte följa dem i spåren ett enda steg mer. Jag tillskriver våldsdåd och skjutningar i USA dess enorma inkomstskillnader.

I den stad jag bor i i Sverige har dess första friskola efter mindre än 20 år köpts upp av Academedia och anställda där vittnar om att förhållandena försämrats efter detta övertagande. Lärare söker tjänsteldigt och vissa ser detta som ett tecken på att de inte trivs längre. Skolans lokaler behöver en rejäl upprustning.

Och jag hörde efter valet 2010 att lokalförhållandena var mycket bättre i friskolorna jämfört med de kommunala skolorna av pizzeriaägare, som sa sig vara kapitalist.

Lästips: ”Patientens pris – ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden” av Maciej Zaremba, där docenten i statsvetenskap Shirin Ahlbäck Öberg och professorn i samma ämne Sten Widmalm i sista kapitlet ”NPM på svenska” skriver att det är hög tid att utveckla och konkretisera nya idéer som alternativ till NPM (New Public Management), men de konstaterar att tyvärr verkar varken politiker till höger (vilket inte är förvånande) eller till vänster vara särskilt mycket inne på att ifrågasätta de driftsformer som används i sjukvården över hela landet, dvs NPM-drift i form av t.ex. Lean Healthcare. I boken presenteras också DRG, ett fenomen som tydligen väldigt få känner tilol existerar. Något som f.d. överläkaren Magnus G. Lind beskriver kan leda till och leder till i kapitlet ”Lita på yrkesetiken”.

Se också artikeln ”Med mätbara mål ska landet styras” och ”Självständighet blev toppstyrning” där man bland annat kan läsa:

”Alliansens reformprojekt för de svenska universiteten och högskolorna, som skulle producera forskare i ‘världsklass’, är på väg att spåra ur. Det skriver Shirin Ahlbäck Öberg, Li Bennich-Björkman och Sten Widmalm.”

Läs också Agnes Hellströms bok ”Att vara utan att synas – om riksinternaten Lundsberg, Sigtuna och Grenna” av f.d. eleven vid Sigtuna riksinternat Agnes Hellström, väldigt intressant angående elitskolor.

Slutligen läs också om medelklassupproret i ”Vi har mer än bara kök i huvudet – Medelklassupproret: Sänk inte vår skatt – välfärden går före”:

”…  kära politiker, tack, men nej tack. Nu räcker det! Vi som har arbete, och bra lön har tjänat rejält på genomförda skatteavdrag. Vi behöver inte ett femte! Vi har råd att renovera våra kök utan fler avdrag och vi har råd att betala barnens läxhjälp – om vi nu skulle vilja anlita sådan. Däremot har ingen av oss råd med ett samhälle som inte inkluderar alla.

Solidaritet handlar om att se sig själv i andra. Det betyder att andras ofärd aldrig kan bli vår egen välfärd, och utifrån vår position som privilegierad medelklass är det nu dags för oss att sätta ner foten. Vi vill inte ha det så här.

 

Vi är de som dagligdags möter de grupper som försvagats, som utbildar de unga och som frustrerat ser hur dagens politik undergräver rimliga livsvillkor för allt fler. Vi vill ha en fungerande välfärd som bygger på tanken om solidaritet och jämlikhet.

Pengar finns, det är inte där problemet ligger. Det handlar i stället om hur vi väljer att fördela våra resurser och vilken typ av samhälle vi vill ha. Som välavlönad medelklass betalar vi redan mycket skatt och vi betalar gärna mer, men vi vill att våra skattepengar skall gå till en gemensam välfärd – inte till en ojämnt fördelad individuell välfärd och definitivt inte till privata vinstintressen inom vård och skola.

Vi vill bidra till ett välfärdssamhälle med lika rättigheter för alla oavsett inkomst, härkomst och social position. Vi vill vara medborgare i en demokrati, inte kunder på en marknad. Vi vill ta gemensamt ansvar för en välfärd för alla, inte individuellt ansvar för oss själva. Därför avstår vi gärna de fördelar vi aldrig bett om, till förmån för jämlik välfärd och ekonomisk och social trygghet för alla.

 Försvara den gemensamma välfärden!

 Nej till jobbskatteavdrag!”

Så bra skrivet!

Den sjuka vården…

8 maj, 2013 § 4 kommentarer

a Äldre person diagnosticerad med trigeminusarterit bland annat med akut värk ska måste sitta i telefon för att få akuttid hos läkare. Vad jag förstår så kan denna värk vara rejält besvärlig. Jag kan livligt föreställa mig hur det är att måsta sitta i telefon till vårdcentralen och måsta göra kanske inte bara ett utan flera val för att komma vidare till sjuksköterska.

Hur kommer det sig att en vårdcentral som förr bara hade en läkare och som nu har åtminstone fyra läkare har en mycket längre väntetid än de hade när de bara hade en läkare?

Att patienter nu måste få tid för provtagning, något de inte behövde göra förr. Då kunde de åka ner till vårdcentralen mellan vissa klockslag och få sitt prov taget.

Hur kommer det sig att läkare och sjuksköterskor har så mycket mindre tid idag? Hur kommer det sig att de hade mer tid då?

Är läkare och sjuksköterskor latare idag?

Hur kommer det sig att distriktssköterskan då hade tid att ringa till patient som hade akuta besvär, något som de inte verkar ha tid med idag? Hur kommer det sig att det tar flera dagar att få höra om provsvar från läkare, ett provsvar  som troligen kommit för några dagar sen?

Kan någon som arbetar inom sjukvården berätta för mig hur detta kan komma sg?

JAG tror att det beror på att läkare och sjuksköterskor har så mycket mer administration att sköta. Dessutom har skattesänkningarna gjort att man har mindre pengar till landstinget (samma sak ser vi inom skola och omsorg).

En kvinna strax över 80 år gjorde en strumaoperation på sjukhus två timmars bilfärd hemifrån. Sen hon vaknat upp frågade doktor på rodn om hon kunde tänka sig att åka hem. Den äldre kvinnan var fortfarande groggy efter operationen och sa med stor tvekan ”Nej!” Trots att hon kände att hon nog borde ha avlastat sjukhuset och frigjort denna vårdplats genom att åka hem.

Hon fick stanna över natten, men på nästa dags rond frågade doktorn igen om hon var beredd att åka hem. fast hon kände att det ha varit skönt att stanna en dag till så sa hon ja. De fick skjutsa henne med rullstol till entrén och taxi.

Taxichauffören måste ta ytterligare en patient vilket skulle innebära att de fick ta en extratur på mellan ½-1 timme, något som kändes ganska påfrestande för den nyopererade äldre kvinnan, men hon bet ihop.

Väl hemma fick hon frossa. Som tur var var en av hennes döttrar hemma, så hon slapp vara ensam.

Under min studietid i slutet på 70- början på 80-talet jobbade jag som sekreterare inom hemsjukvården. Skrev in och ut patienter. Renskrev kuratorers och arbetsterapeuters journaler.

På den tiden gjorde en kurator en utredning över hur hemförhållandena var INNAN man skickade hem en patient. Arebtsterapeuten gjorde en bedömning om det behövdes hjälpmedel i hemmet. Distriktsköterskan på orten patienten kom från blev informerad om att man skulle skicka hem en patient, förmodligen informerad om mediciner, särskilda behov av vård hemma osv.

Nu tror jag inte några kuratorer gör såna bedömningar längre.

Här om vårdstrejk i Skåne och också professorn och läkaren som hoppade av i protest mot sparbeting samt ”Protest mot vård i Skåne”:

”Kaos på akutmottagningar, sjuksköterskor som säger upp sig i protest och brist på vårdplatser. Listan kan göras lång på problem i den skånska sjukvården. I dag samlades demonstranter i flera skånska städer för att visa sitt missnöje.”

Nätverket ”Rädda vården”.

B.Precis! Mer resurser behövs för en hög patientsäkerhet och för en god arbetsmiljö! Och NEJ till privat vård, som dränerar en god vård till ALLA på resurser!!!

”Rädda Vården: Skåne mot nedskärningar och högerpolitik”

 ”Hjälp oss! – en antologi om den svenska vårdens förfall.”

Mer om vårdens förfall här.

Lär av skandalen i Stafford”:

”Över 1000 patienter dog på sjukhuset i Mid Staffordshire mellan 2005- 2008.

För stor fokus på ekonomiska indikatorer och mål.

Patienter,anhöriga och personal påtalade bristerna, men ledningen ignorerade problemet och politikerna vägrade agera. När vi ser samma saker ske i Sverige.

När vi skickar hem patienter alldeles för tidigt eller nekar patienter inläggning.

När den nyutexaminerade sköterskan tvingas till att fylla luckor i schemat utan inskolning eller introduktion.

När patienter som ligger på fel avdelning glöms bort och inte rondas. När kvinnor tvingas förlösa i ambulansen för att närsjukhuset lagt ner.

När den äldre kvinnan dör på akuten för att det saknas platser på intensivvårdsavdelningen.

Då borde en varningsklocka ringa!

För det dröjer inte länge innan det som inträffade i England också sker i Sverige. Eller har det redan skett?”

Se SVT om ”Vårdens förfall på pränt”:

”Får inte bli värre Arbetsmiljöverkets inspektioner visar på stora brister inom vården. Sundsvalls sjukhus hör till ett av tre sjukhus som har fått i särklass mest viten för dålig arbetsmiljö.  Nu kommer en antologi om vårdens förfall. Två av författarna är från Västernorrland – och vi har träffat en av dem.

Hon kommer med tåget från Stockholm där hon jobbar ibland. Efter 35 år som läkare i Västernorrlands läns landsting har hon slutat där – men inhopp som läkare gör hon fortfarande. Och hon har sett vårdens förfall från insidan.

 – Människor far illa, patienter far illa och personalen far illa. Så det här är allvarligt, säger läkare Elisabet Finné.

Hon är en av tolv medförfattare till en antologi som kommer ut i dagarna. Den heter ”Hjälp oss” och tar upp olika aspekter av vad de menar är en vård i förfall.

 – Det är ju det som är det värsta, att den här dåliga vården… man sparar inte pengar på den!”

C.”Zarembas larm ska tas på allvar”:

”Min första erfarenhet av låtsasmarknaden Svensk Sjukvård gjorde jag en solig förmiddag på 90-talet.

Jag pluggade medicin och gick en kurs på Södersjukhuset. En dag glömde jag nyckeln till mitt klädskåp, där rocken och stetoskopet dvaldes. Stressat sökte jag upp lämplig enhet och bad om hjälp. Sedan hände ingenting. Ingen visste hur vaktmästarens insats skulle debiteras, nämligen. Vem skulle betala? Tiden gick, samtal ringdes, huvuden skakades. Och jag undrade vad det var för galenskap som hade utbrutit sedan min tid på ett långvårdssjukhus, några år tidigare.

Där användes följande managementmodell: man ringde Vaktmästar-Bosse. Han kom och klippte upp låset. Man sa: ‘Tack, Bosse!’ Klart. Inte en enda blankett att fylla i, ingen kod att registrera.

DN-journalisten Maciej Zarembas artikelserie om sjukvårdens kris har blivit bok: ‘Patientens pris’ (Weyler). I den skildras ett Vård-Sverige styrt av New Public Management – NPM – där allt som kan mätas får en kod och ett pris. Där varje liten enhet måste jaga kostnader och visa upp resultat som ger sken av effektivitet.

Systemets biverkningar ter sig enorma och kan sammanfattas med ett citat av ortopeden Karin Bernhoff:

”Dagligen ser jag effekterna av detta system. Hur man skyfflar läkare till akuten för att hjälpa folk med stickor i fingrarna medan människor med bruten höft får vänta i dygn på sin operation. Det ena ger vite, det andra inte.”

Som sagt, det mätbara har ett pris och en kod. Men somligt kan inte mätas, som lidandet hos patienten med bruten höft eller oron hos kronikern som inte får tid för återbesök därför att nybesök är mer lönsamma för vårdenheten. Och då det inte kan mätas, blir det osynligt.

Läkarkårens motvilja mot systemet är stor. Den administrativa bördan har blivit bedövande och löjlig. Läkare ser sig ständigt tvingade att dagtinga med yrkesetiken. Självbestämmandet beskärs och det professionella omdömet ifrågasätts av administratörer och politiker.

Somliga avfärdar denna klagan med att läkare – förstås – hellre vill ha en påse pengar att förfoga över, och ingen kontroll.

Men deras situation är oroande. Det finns en reell risk för att de korrumperas, för att använda Zarembas uttryck.

Inte bara de samvetslösa, som kan casha in genom att fiffla med koder, utan de alldeles vanliga, anständiga läkarna. De som nästan omedvetet börjar sovra bland patienter eller operera fastän det inte riktigt behövs. Allt för att jakten på pinnar och pengar blir normaliserad och normerande.”

Privatiserad SFI…

24 april, 2013 § 3 kommentarer

tspahaSnabbloggning.

SFI är utsatt för upphandling i flera kommuner. De som jobbar i företag som vinner upphandling får dock ganska mediokert betalt låter det som. Lärarlönerna är en av de större kostnaderna i skolan. Undra på om de kan ge ett lägre anbud!

Och hur blir det om någon annan vinner upphandlingen nästa gång man gör en upphandling? För eleverna inte minst? Dock, SFI-eleverna är bara elever i kanske ett eller ett par år.

En av mina lärare sa:

”Det tar tio år att lära sig detta yrke!”

när jag höll på att utbilda mig. Detta slog mig igen nu plötsligt. Jag tror detta är sant. Dvs det krävs en hel del erfarenhet samt utbildning för att bli den där riktigt bra läraren. Har detta underlättats i dagens skola och med den skolpolitik som förs? Eller har detta försvårats?

Jag tror det senare.

Jag skulle väldigt gärna vilja blogga mer om detta och om privatisering av assistans, om jobbcoacher, om lycksökare, oprofessionella som sätter igång företag inom välfärdssektorn i tron att detta väl är lätt som en plätt. Och hur tänker den myndighet som godkänner friskolor?

Se om t.ex. Miroi och jobbcoaching. Arbetslösa borde istället få utbildning och hjälpas att göras mer attraktiva på arbetsmarknaden än att tvingas in i förnedrande coaching. Ja, arbetslösheten har blivit en profitabel miljardindustri! 😦

Hur kan privata välfärdsföretag bli billigare och effektivare? Blir de verkligen billigare eller ens effektivare? Se forskaren Patrik Hall om managementbyråkrati, att byråkratin knappast blir mindre av nyordningarna, utan snarare tenderar att svälla. Blir de ens bättre för skolelever, SFI-elever, sjuka, gamla?

Se också ”Byråkratisering som konsekvenser av managementreformer”:

”Kan management- eller så kallade ‘företagiseringsreformer’ inom offentlig förvaltning leda till byråkratisering?

I detta projekt undersöks den på svensk och internationell ekonomisk och förvaltningsforskning byggda hypotesen att företagiseringsreformerna leder till ökad offentlig byråkrati (en ökning av s.k. ‘sekundära funktioner’) i form av kontroll- och styrsystem, resultatmätning, strategi och marknadsföring, samt utvecklingsprojekt som tenderar att göras bestående.

Konsekvensen av hypotesen är dels att en ny byråkrati ges möjlighet att expandera, dels att fokus läggs på de organisationsinterna styrsystemen snarare än den operativa verksamheten (t.ex. att vårda sjuka eller utbilda studenter).”

Företag vinner upphandlingar och tar ut stora vinster bland annat därför att de betalar lägre löner än kommunen. Dessutom verkar de anställa lärare utan utbildning eller erfarenhet och då kan de ju också sätta lägre löner.

Sen verkar det som om de använder argument som att ”skolans framtid är osäker” när personalen önskar fler resurser, högre löner (något framtiden för skolan i länkad artikel knappast verkat varit hittills, skolan startade 1997!) – även fast stora vinster för ägarna tas ut och det sätts av stora summor i pension för dessa.

Se vidare ”Miljoner i vinst till särskoleägare”:

”En liten särskola i Uppsala har gjort vinster på 26 miljoner kronor sedan starten. Spekulanterna står i kö. Men bolaget är inte till salu.”

Läs ”Lärarnas vittnesmål är chockerande” som avslutas som följer:

”… regeringen [tittar] passivt på när riskkapitalbolag och andra vinstmaximerande skolkoncerner tar över stora delar den svenska gymnasieskolan, SFI-undervisningen och yrkesutbildningen [men vad gör socialdemokratin?]. Det är häpnadsväckande.

Vi har en alarmerande situation i den svenska skolan med sjunkande kunskapsresultat, akut lärarbrist och ökande avhopp. Men man pratar om allt utom om den stora elefanten i rummet. Starka lobbyintressen, politisk prestige och en rädsla för att stöta sig med medelklassväljarna i storstäderna har blockerat en nödvändig debatt om vinstintresset i skolan.

Det är dags att erkänna att det inte var så här det var tänkt när friskolereformen sjösattes.

Skolan är alldeles för viktig för att bjudas ut till oseriösa krämare.”

Skolan i USA debatteras också. Se Diane Ravitch, där man kan hitta fler länkar i hennes postningar.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin New Public Managment in health carereflektioner och speglingar II....