Solidaritet på modet igen?

16 juli, 2015 § 3 kommentarer

En trend: äntligen kommer kritik mer och mer över de senaste 40 årens politik komma? Robert Sundberg skriver en ledare och bokrecension ”Reagan – en kontroversiell ikon” av Karin Henriksson (En bok, en författare (2015)) i ”Skådespelarpresidenten”:

”Det är bra att ordet ikon finns i titeln, eftersom Reagan blivit idylliserad inhemskt och utomlands efter avslutad presidentperiod. För högerpolitiker är republikanen Reagan en förebild och i USA har han upphöjts till skyarna. Det är bortglömt att han hade låga popularitetssiffror särskilt de första åren av sin presidenttid.

Han gjorde flera försämringar i det lilla sociala välfärdsnät som fanns. Att nedskärningarna inte blev fler och större var det då demokratiskt dominerade representanthusets förtjänst.

Reagan sänkte skatter, vilket ledde till stora budgetunderskott och växande statsskuld. De togs som intäkt för att skära ned än mer i den offentliga välfärden [chockterapi*].

Till de ökade underskotten bidrog Reagans ofinansierade ökningar av försvarsanslagen. Gap gentemot Sovjetblocket skulle fyllas igen och vändas i amerikanskt övertag, var Reagans mål.”

Karin Lindström i ”Med djuren som språkrör”:

James Hollingworth får fortfarande barn och vuxna att sjunga högt och inlevelsefullt om solidaritet.

Under 70- och 80-talen gjorde James Hollingworth banbrytande skivor, radio och tv-serier. 2006 vann han en grammis tillsammans med Jojje Wadenius. Hans avtryck i svensk musikliv är odiskutabelt. Nästan alla har hört hans sånger, allra mest klassikern Älgarna demonstrerar, du har säkert sjungit med i den du också. Och nu är det dags att sjunga igen fast högre och med mer patos.

Budskapet är i allra högsta grad aktuellt; trygghet för fortsatt liv i skogen, allt liv, och inte bara för oss stora djur, och inte bara för oss som alltid levt i just den här delen av skogen eller under just det där trädet. Vi säger ofta att det är våra björkar och tallar, men det är väl snarare vi som är på tillfälligt besök i björkarnas och tallarnas trädgårdar.

Det var 1974 som skogens konung fick nog och började sparka bakut. Har det hänt någonting sen dess? Har vi blivit fyrtio år klokare, modigare, starkare, förnuftigare? Vanligt folk har absolut blivit det, säkert så, men miljöpolitiken är fortfarande feg. Därför och drygt 40 år senare besöker en något luggsliten skogens konung Barnteaterveckan i Leksand för att än en gång hålla sitt tidslösa tal. Och kampen har hårdnat. I dag kan problematiken ses ur ett globalt perspektiv.

– På 70-talet var den Gröna vågen en kraft som uppstod i Sverige för Sverige. Idag måste man se det ur ett globalt perspektiv, det handlar om allas vår överlevnad, om solidaritet med allt liv, med alla, säger James Hollingworth strax innan spelningen i Leksand. När människan kliver in och spelar gud uppstår förstås problem.

– Angående miljön är det politiska spelet fortfarande alldeles för defensivt.”

Se Holllingworths youtube-kanal, hans hemsida – som är under uppbyggnad fortfarande

* Kleins svar på kritiken.

Se också Dan Josefsson i ”Nödvändig läsning om Johan Norberg och Naomi Klein.” 

Vidare Lars Pålsson Syll i ”Milton Friedmanhyllningen vi nog klarar oss utan” om Johan Norbergs dokumentär om Milton Friedman.

Samt Göran Greider i ledaren ”All olust du känt inför marknaden men aldrig kunnat formulera”

Om Hollingworths Skapande skola-projekt ”Skriv och sjung” och fler låtar ur Djurens brevlåda.

Slutligen undrar jag ganska sarkastiskt vilka fakta som media vidarebefordrar till folket?

Annonser

Om den stackars ’medelklassens’ miljonärer och ‘har vi socialism för de rika?’…

8 oktober, 2011 § Lämna en kommentar

Hur Fox ”nyheter” gör dig dummare.

Jon Stewart krossar Fox News.

Jon Stewart förlorar behärskningen med Fow News programledare.

[Uppdaterad under dagen].

Om ”Republikaner tycker synd om ’medelklassens’ miljonärer – människor du inte har som grannar” skriver Jonathan Tasini i en bloggpostning.

Är det inte litet sådan retorik vi har hört här; om de stackars rika och oerhört väl betalda.

Och ”Moderaterna satsar på ‘samhällsbärarna'”, där man inför valet 2010 kunde läsa:

”’Samhällsbärarna’ är måltavlan för statsminister Fredrik Reinfeldts nya skattepaket.

Skattesänkningarna gäller 6,1 miljoner svenskar, men ska främst gynna lärare, sjuksköterskor och andra TCO-grupper.

Men Reinfeldts paket kan också bli värt noll kronor i plånboken.

– Det är korrekt, säger statsministern

Statsminister Fredrik Reinfeldt drog i gång valrörelsen på allvar genom att sommartala på Södermalm i Stockholm i går. Samtidigt presenterade han ett nytt stort skattepaket.

Förutom de fem miljarder i skattesänkningar som redan lovats till pensionärerna nästa år vill statsministern plussa på det med kanske ytterligare 15 miljarder under åren 2012- 2014.

[och vad ska bekosta skola, vård, omsorg, trygghetsnät, för den där omhuldade medelklassen och under? Paul Krugman skriver att bostadsbubblan som spruckit och hotet från skulder för hushållen håller nere konsumtionen, men företag gör stora vinster och sitter på en massa pengar, men expanderar inte och anställer inte. Varför inte? Tja, varför ska de göra det när de redan använder den kapacitet de redan har? Det finns ingen anledning att expandera, för efterfrågan är inte större: därför att folk inte har pengar eller är rädda att spendera de pengar de har. Se hans ‘Phony Fear Factor’ eller ‘Falsk/dum/misstänkt/skum faktor av rädsla’. Men de med högst inkomster klarar sig även här i Sverige, i alla fall till en början. Däremot kan medelklassen, som alla fiskar efter röster från, kommer att förlora på den politik som förs, med lägre och lägre skatter, med allt som följer av detta].”

Helle Klein skriver apropå Reinfeldts s.k. samhällsbärare om en otäck, kall politik där moderaterna ställer grupper mot varandra (se nedan om söndra-och-härska).

Tasini fortsätter som följer i min amatöröversättning:

”För humorn så lyssnar jag på Jon Stewart och Colbert. Men, i sanning, om du vill skratta ännu mer så måste du mixa in republikanskt ledarskaps slagkraftiga argument. Allvarligt.

Åh ja, klasskriget som är inbyggt i Harry Reids förslag att lägga på en 5-procents extraskatt på höga inkomster på miljonärer [se britten George Monbiot om de ledande klassernas paranoia och brittisk media].

Fast det är inte så – inte förvånande – som medborgare för skatterättvisa påpekar.

[Amerikansk lobbygrupp, om jag förstått det rätt, som har en annan inriktning än svenska Skattebetalarnas förening; den amerikanska lobbygruppen puffar för progressiv beskattning, något jag inte tror lobbygruppen Skattebetalarnas förening här i Sverige gör 😉 (som om bara vissa i USA och Sverige betalar skatt? Har vi inte alla bidragit med att betala skatt här i Sverige, från den lägst betalda till den högst betalda och dessa skatter har betalat vår gemensamma trygghet, vård, skola och omsorg, för alla, kostnader de med lägst eller kanske ingen inkomst skulle få svårt att betala ur egen ficka och som sagt, någon har skrivit någonstans att skatter inte alls är så skadliga för samhällsekonomin som vissa har intresse av att få oss att tro, hittar jag den källan så bloggar jag om det)]:

’Bara 1/5 av 1 procent [alltså väldigt få] av amerikanska skattebetalare skulle behöva betala den extraskatt på höga inkomster som majoritetsledaren i senaten Harry Reid föreslår som kompensation för president Obamas jobbproposition.

Hm… för att citera presidenten, det handlar bara om matte för att förstå att 1/5 av 1 procent inte är ’medelklassen’… det är inte ‘medel-‘ av någonting alls, utom kanske om du tillhör en miljardärs country club.  

Vad beträffar att detta skulle vara en vitt spridd extraskatt som kommer att skada en massa människor över hela nationen skulle du vara i knipa om du springer på någon av dessa människor:

[Men] Bara i en stat, Connecticut, skulle antalet skattebetalare som skulle måsta betala en sådan skatt överskrida 1 procent [så risken att du skulle råka springa på någon av dessa 1/5 av 1 procent är nästan obefintlig].”

Se Andreas Gustavsson i ”Majoriteten har fått nog.” Demonstranten Mary i USA säger:

”Vi tolererar inte orättfärdigheten i vårt system. Personligen har jag blivit inspirerad av det som hänt under den arabiska våren. Varför skulle det inte vara möjligt i USA?

Här har vi också en galen diktator, men det är inte en enda person, utan den ordning som låter ett fåtal finansklippare komma undan med att förstöra vårt land.”

Och hur är det med de överspenderande grekerna? Se ”Grekisk hjärngympa”:

”… hur stora förluster bör privata långivare till den grekiska staten tvingas ta? Om banker som franska BNP Paribas och tyska Commerzbank gjort lån till långivare som uppenbarligen inte har någon vidare återbetalningsförmåga, borde de inte då också enligt kapitalismens spelregler – ingen vinst utan risk – tvingas ta förluster?

Vore räddningar att jämföra med ’socialism för de rika’, dvs att låta kapitalistklassen göra vinster i goda tider för att sedan låta staten/skattebetalarna (vilket förstås inkluderar kapitalisterna, men ihopblandade med alla andra) ta förlusterna i dåliga tider?

Att generöst rädda privata långivare till Grekland skulle skapa vad som kallas moral hazard, ’moralisk risk’, vilket är att man genom att försäkra långivarnas förväntade återbetalningar även då de lånat ut pengar till personer/företag/stater (t ex Grekland) som inte kan betala tillbaka, så ger man dem desto större anledning att fortsätta låna ut okritiskt (jfr Mackintosh i FT 18 juli).”

Se också Johan Ehrenberg i ”Vem räddar vad?”:

”För att förstå det som berättas i tv-rutorna kring Greklands skuldkris och euron är det viktigt att försöka se bortom de smått rasistiska förolämpningarna som media och även Anders Borg slappt slänger omkring sig.

Det är inte greker som lånat miljarder, det är grekiska banker som lånat miljarder med stöd av en liten politisk elit. Dessutom med stöd från först USA, sedan franska och tyska jättebanker.

Det är inte greker som fuskat med skatten, det är rika greker som mutat och trixat för att undvika de skatter som samtidigt sänkts av regeringen.

Det är inte greker som konsumerat upp miljardlån, det är en liten grupp som använt miljardlån för luftinvesteringar, bubbelsatsningar och ren spekulation.

Lika lite som det var svenska löntagare som var skyldiga när bankerna gick i bankrutt i början av 90-talet, så är det de grekiska löntagarna som ‘levt över sina tillgångar’.

Alla falska påståenden om lata greker med höga pensioner syftar till en enda sak: De skyldiga till problemet vill att någon annan ska betala kraschen.”

Jonathan Tasini skriver om vilka som orsakat USA:s ekonomiska kris och är inne på samma linje som Ehrenberg och menar att det inte är mer än rätt att de som orsakade krisen nu får betala den extraavgift man vill att de ska betala, något som skulle betala Obamas jobbpaket.

Hur är det med ”försörjningsbördan” och ålderschocker” egentligen?

Jag blev väldigt illa berörd när jag fick ett privatmejl (kedjemejl) med rubriken ”Insamling” med följande innehåll från en som jag annars uppfattat som vettig person:

”Stöd en grek – bli fadder idag!
Hjälp Kostas, Dimitrios och Georgiosodupulopululosos att få det fortsatt bra hemma i Grekland, de riskerar nämligen hemskheter i sitt hemland som t.ex.

 – betala skatt

 – behöva gå till jobbet varje dag
– jobba längre om dagarna än 09-15
– inte få sina 14 månadslöner om året
– inte få gå i pension vid 50 årsålder med 96% av lönen

Ge din gåva redan idag.

SMSa Souvlaki till 72 500
Sms:et kostar 16 000 kr + ev operatörsavgifter.”

Sådana här mejl bevisar att lobbygrupper har lyckats inplantera misstro mot varandra (jag tror Kate Pickett har rätt om ”misstro och samhällsliv”). Och det är skrämmande.

Hur är det med media här i Sverige – också? Vilka sanningar sprider de? Hur är det med deras granskning av makten? Och ifrågasättande av fenomen? Hur värderingsfri är media i Sverige? Hur är det med en mer balanserad syn?

Grupper är intresserade av att vi börjar anklaga varandra, vi gräsrötter? Söndra-och-härska-metoden som…

”… går ut på att dela upp ett större sammanhang i mindre delar. Förhoppningsvis kan därefter dessa mindre delar behandlas enklare än det större mer komplexa sammanhanget./…/

Historiskt används termen om romarnas krigföringsmetod, som gick ut på att skilja mindre stammar ifrån varandra, så att dessa kunde bekämpas en och en i små grupper istället för en stor armé.

Termen användes antagligen för första gången av italienska författare under 1600-talet, men termen har även tillskrivits Julius Caesar, Ludvig XIV och Machiavelli.”

Och i fallet med Grekland, så verkar media och makten ha lyckats?

”Enade vi stå och söndrade vi falla” eller ”united we stand, divided we fall”, alltså  måste vi söndras? Om vi är söndrade är vi ÄNNU lättare att manipulera. Den metod vi kanske utsattes för tidigt i livet och alltså är mer eller mindre känsliga för.

Har vi också en form av mini-Fox News?

Ja, varför inte låta partiledarna tala var och en för sig och inte i block i debatt om budgeten i Agenda imorgon?

Uppdatering på eftermiddagen om Juholts lägenhetsaffär:  Jinge skriver ”Bär Juholt avgå nu?”:

”Vi har de senaste åren haft en högerregering som gynnat dem som redan har en bra ekonomisk situation, och det på bekostnad av sjuka, arbetslösa och pensionärer. Man brukar skoja om att det mest gynnar dem som bor på Östermalm och i Danderyd, men alla vet att det samtidigt är ett faktum, den fördelningspolitik som de borgerliga partierna har drivit igenom gynnar dem med pengar och missgynnar studenter, pensionärer, sjukskrivna, grund-
skoleelever, dagisbarn, kollektivresenärer och listan kan göras hur lång som helst. Ingen tror att moderater skulle vara ärligare än Håkan Juholt, Mona Sahlin eller Göran Persson, och inte heller ärligare än andra ledande politiker i Sveriges riksdag.

Själv funderar jag givetvis på vad som borde göras. Riksdagen bör givetvis se över sina egna kontrollfunktioner, men frågan kokar också ner till vad partierna bör göra. För det Socialdemokratiska Arbetarepartiet kommer det handla om skademinimering, och jag undrar om det går att åstadkomma med mindre än att man återigen byter partiledare. Ska man tro på medieuppgifter så rör det sig om större summor än de 90 000 kronor som hittills uppgetts. Stämmer det så tror jag att Håkan Juholt kommer att få tala om denna affär varje dag fram till dess att han slutar som partiordförande, en sak som kan omöjliggöra den viktigaste uppgiften, att köra ut högerregeringen från Rosenbad.”

Om de rikaste 1 % i USA, samt de andra 99 %. Och Naomi Klein om ”Att ockupera Wall Street: det viktigaste i världen nu.”

David Korten om varför också han solidariserar sig med Occupy Wall Street. Korten säger:

“Amerika är långt ifrån barskrapat. Vårt problem är att alltför mycket pengar finns på fel ställen.”

Tillägg på kvällen:

I artikeln ”Grekland borde sälja öar för att hålla konkursen på avstånd säger tyska parlamentsledamöter” i The Guardian kan man läsa att två högerpolitiker redan för 1,5 år sen sa att Grekland måste fundera på utförsäljning av land, historiska byggnader och konstverk för att skära ner på sina skulder…

”… något som måste förvärra alla eventuella band mellan Aten och Berlin.”

som Guardian skrev.

”‘Vid sidan av sparåtgärder som nedskärningar i offentlig sektor och frysning av statspensioner, varför inte sälja några obebodda öar eller antika artefakter,’ undrade Josef Schlarmann en medlem av Angela Merkels kristdemokrater och Frank Schaeffer en finanspolitisk expert i fridemokraterna./…/

Akropolis och Parthenon kunde också falla under klubban tillsammans med de frestande idylliska egeiska öarna som fortfarande är i statlig ägo, i brådskan att hålla konkursen på avstånd.

’De som är på obestånd/har bristande betalningsförmåga måste sälja allt de har för att betala sina fordringsägare,’ berättade Schlarmann för tidningen Bild. ’Grekland äger byggnader, företag och obebodda öar, vilka alla kunde användas för skuldbefrielse.’”

Absurt! Sånt här kan man säga ut högt idag. Vilka skulle då köpa dessa öar och antika monument? Någon stenrik person i världen? Läs mer i länkad artikel.

Vad händer när de förtryckta inte orkar ge efter längre?

5 december, 2010 § Lämna en kommentar

Klicka på bilderna om de behöver bli lättare läsbara!

[Något uppdaterad på kvällen, samt 6 december, se andra halvan av postningen].

Ja, vad händer när de förtryckta inte orkar ge efter längre och inte reser sig upp och lämnar plats åt dem över i status/klass?

Och tycker att nu får det vara nog! Något kanske de (mer) privilegierade också skulle kunna tycka:

”Nu får det vara nog! Vi måste ta hand om varandra, vara solidariska med varandra!”

Och tycker att det femte jobbskatteavdraget SKA stoppas! Något jag håller med om! De enda som tjänar (ekonomiskt) på skattesänkningarna är de som har det allra, allra bäst ställt ekonomiskt. På sikt kommer dessa skattesänkningar att tvinga fram förändringar i samhället, som kommer att drabba även tjänstemän och medelklass. Och inte minst hela samhället och samhällsklimatet där.

Bra sagt!

Ja, läs amerikanen Arthur Silber i ”Killing Wikileaks, and Making Collaborators of Us All”, där han skriver om makten som alltid skapat allianser antingen med individer eller delar av samhället, vilka får förmåner osv.

[Tillägg på kvällen samt 6 december: läs Olle Svenning i ledarktönikan ”Urbans Ahlins lojalitet läcker –  Sverige har blivit en del av den av George W Bush konstruerade antiterror-ideologi som urholkar demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna.”

Tack nyabrittas för tipset. Se också hennes ”En massiv kampanj mot vår grundläggande ideologi pågår..” Håller med henne, varför talar högerväljare/politiker om vilken politik (s) och (v) bör föra och inte föra och vilka partiledare de bör ha och inte? Nej, de till vänster (inte heller mp) håller på så om de borgerliga.

Läs Paul Krugman i ”Not Crass, Class” där han bland annat skriver att social trygghet är avgörande/central för de flesta amerikaner – men inte alls för eliten. Och se också hans blogginlägg ”Class and Social Security”. 

Daniel Suhonen skriver i ledare ”Inte ett nytt 30-tal!” i Västerbottens folkblad:

” …[den] insikt som skapade ett relativt drägligt Europa [har] fallit i glömska. Krisen 2008 har många likheter med 1929 års kris. Den verkar bli utdragen och /…/ kommer [att] leda till bestående skador.

Men tillfälliga nedskärningar kan folk klara om de upplever att bördorna fördelas rättvist. Så är det inte nu. Likt trettiotalskrisen står vi i en ny maktbalans. De ekonomiska eliterna drar ifrån.

[se Medelklassens kommande kollaps apropå USA. Men inget är ödesbestämt.

Se också boken “Fault Lines: How Hidden Fractures Still Threaten the World Economy” eller ungefär ”Felaktiga vägar: hur gömda sprickor fortfarande hotar världsekonomin” av Raghuram G. Rajan från Princeton University Press.

Om denna bok kan man läsa:

‘Rajan shows how the individual choices that collectively brought about the economic meltdown–made by bankers, government officials, and ordinary homeowners–were rational responses to a flawed global financial order in which the incentives to take on risk are incredibly out of step with the dangers those risks pose.

He traces the deepening fault lines in a world overly dependent on the indebted American consumer to power global economic growth and stave off global downturns.

He exposes a system where America’s growing inequality and thin social safety net create tremendous political pressure to encourage easy credit and keep job creation robust, no matter what the consequences to the economy’s long-term health; and where the U.S. financial sector, with its skewed incentives, is the critical but unstable link between an overstimulated America and an underconsuming world.

In Fault Lines, Rajan demonstrates how unequal access to education and health care in the United States puts us all in deeper financial peril [fara], even as the economic choices of countries like Germany, Japan, and China place an undue [otillbörlig] burden on America to get its policies right.

He outlines the hard choices we need to make to ensure a more stable world economy and restore lasting prosperity.’].

Vi känner till statistiken om hur VD:ar idag tjänar 15, 20 gånger mer än sina anställda. I ojämlikhetens hemland USA 490 gånger mer. Dessa eliter, så sammantvinnade med detta finansiella system har räddats av nationalstater som satsat tusentals miljarder på att hålla kapitalismen vid liv.

[och nu är dessa rädda att de ska måsta vara med och betala kalaset och kräver åtstramningar av vanligt folk, som via skattepengar räddat bankerna].

Men när det gäller välfärden och jobben – kräver istället de finansiella eliterna avhållsamhet och nedskärningar för att som man säger: staterna skall ‘återvinna sitt förtroende från marknaden’./…/

Dessutom bäddar man för en farlig smältdegel av klasshat och motsättningar när nedskärningarna rullar in, arbetslösheten biter sig kvar på rekordnivåer och det sociala livet slås sönder ytterligare när sparpaketen likt offergåvor till nedstigna gudar skall bevisa folkets fortsatta underkastelse inför det finansiella systemet.

Människors villkor blir alltmer olika när inkomstskillnaderna ökar. När årets julklapp för somliga blir ett hemmabiosystem eller en läsplatta för 7000 kr medan andra just utförsäkras från a-kassa eller sjukförsäkringen.”

Tack igen nyabrittas i ”Suhonen angående Höger-Monas sista tal samt farhågor om 30-talet åter” för tipset om Suhonen ledaren.

Se Daniel Suhonen i ”Färdplan för marginalisering” om Mona Sahlins sista tal. Han är, med rätta, oerhört kritisk till hennes högerinriktning.

Ingvar Persson på ledarbloggen skriver i ”Den svenska tragedin”

”Klyftorna i det svenska samhället har ökat länge, men de fyra senaste åren har det skett som ett resultat av en medveten politik. Köerna på landets härbergen är ‘jobbpolitikens’ skuggsida.

Det säger något om det Sverige vi alla ska leva i.

Utförsäkring, fattigdom och utslagning. Det är inte problem som begränsar sig till en liten, nästan osynlig, grupp i samhällets utkant. När klyftorna växer drabbar det oss alla, för vi kommer alla att känna rädslan för att hamna på den förlorande sidan.

Det är det som är tragedin i det svenska samhället.

Inte att det skulle löna sig för dåligt att arbeta.”]

Läs Maria-Pia Boëthius i ”Femte folkmakten granskar de styrande” .

Jag skulle också vilja länka Johan Ehrenbergs senaste ledare ”Banker bakom finanskris 2.0 – farliga myter om Irland-krisen från både vänster och höger”, han menar kortfattat att bankfolk i andra EU-länder är oroliga att bubblan de bidragit till ska spricka. ETC:s artiklar om Irland är VÄL värda att läsa. Om hur ilskan är stor där, samt om att de som nu sker där är klassisk chockpolitik.

Läs också Ulf Lundén i ”När politik förvandlas till trolleri” :

”I landet bortom den gemensamma drömmen om ett samhälle i jämlikhet är allt uppstyckat i tunna strimlor. Här skall var och en gnugga på sin egen framtid, sin stora dröm. Landet är numera förvandlat till spelhåla, där platt-tv-tänkarna sprider sina floskler om att ’leva i nuet, tänka positivt och inte vara så förbannat negativ’.

Utanför rasar den ekonomiska krisen men det vill man inte låtsas om. Det finns människor som till och med anser att man inte skall kritisera den sittande regimen efter en valförlust. Ungefär som om politik skulle handla om en ishockey- eller fotbollsmatch.
Jag vägrar bli en del av detta syrefria och antiintellektuella kosmos som är skapat av PR-byråer och reklamagenter.

Politik; det vill säga statskonsten, är numera en konst för dem som främst kan trolla med språket. När alla politiska motsättningar har kokats ned till en kamp om olika skattesatser och väljare i marginalen i medelklassmiljöer är framtidens valrörelser dömda att utspelas i medierna och avgöras av PR-byrårer, reklamföretag och opinionsinstitut.

I senaste numret av tidskriften RE: Public skriver Magnus Linton hur det gick till när Moderaterna lyckades erövra Sverige på obestämd framtid. Den praktiska politiken är i grunden densamma, det vill säga skattesänkningar, men man har lyckats etablera en helt annan mediebild av partiet och dess företrädare. I Moderaternas partihögkvarter pratas det inte längre om skatter utan om ’ljussättning’ och ’bilder’. De kallar sig det ’nya arbetarpartiet’ men genomför klassisk moderat politik. Det är en mycket tydlig strategi som även omfattar politikernas val av klädsel. De nya moderaterna har lämnat pärlhalsbanden, de strikta kostymerna och slipsarna hemma.”

Om eliter som smickrar sig med att fattigdom och andra tillstånd är självvalda tillstånd…

30 oktober, 2010 § Lämna en kommentar

Fler videor med Ehrenreich om positivt tänkande.

Barbara Ehrenreich skriver på sidan 212 i sin bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” om att de västliga eliterna de senast århundradena eller åtminstone sedan den protestantiska reformationen har smickrat sig själva med tanken att fattigdom är ett självvalt tillstånd.

Kalvinisterna såg det som en följd av lättja och andra dåliga vanor. De positiva tänkarna skyllde på en medveten oförmåga att bejaka överflöd. Socialhjälpstagarna tvingades ut i lågbetalda arbeten delvis därför att det antogs förstärka deras självkänsla.”

För att de hade jobb, om än minimalt betalt??

”Avskedade arbetare och sådana som snart skulle avskedas utsattes för motivationsföreläsare och motivationsträning.”

Så de inte skulle ifrågasätta förhållandena, utan istället (vare sig det var berättigat eller inte) ifrågasätta sig själva.

”Men den ekonomiska härdsmältan borde en gång för alla ha tillbakavisat tanken på att fattigdom var ett personligt misslyckande eller något dåligt fungerande sinnestillstånd. Köerna på arbetsförmedlingarna och hos de kyrkor som delade ut gratis måltider innehåller människor som anstränger sig och sådana som inte gör det, både vaneoptimister och kroniskt deprimerade.”

Inte bara i Sverige utan också i USA har människor blivit hjärntvättade med alla dem som utnyttjar systemen, något jag till min häpnad upptäckt via min pojkvän som är amerikan och boende i USA!

Men hur är det med det egentligen? För att inte tala om det med kollektiv bestraffning istället för att skapa ett system där de som utnyttjar systemet hindras från att göra detta. Är det tvunget att förändra systemet till det sämre – för alla?


Ehrenreich skriver vidare:

“När och om ekonomin återhämtar sig får vi aldrig tillåta oss att glömma bort hur utbredd vår sårbarhet * är, hur lätt det är att hamna i en spiral ner mot utblottande. Lyckan är naturligtvis inget som är garanterat ens för dem som har för mycket, är framgångsrika och älskade. Men att lyckan inte är det självklara resultatet av lyckliga omständigheter betyder inte att vi kan finna den genom att göra en resa i vårt inre och ompröva våra tankar och känslor.”

Där andra moralistiskt står och pekar finger åt oss och menar att vi måste ta oss i kragen och att vår situation är självförvållad, även fast den beror på strukturella saker.

Se Ett hjärta RÖTT i ”Sortering av sjuka i A- och B-lag.”

Ehrenreich skriver vidare:

”De hot som vi stå inför är verkliga och kan bara bemästras genom att skaka av sig självupptagenheten och ta ställning i världen. Bygg upp fördämningarna, skaffa mat åt de hungriga, hitta en bot, stärk ’alarmpersonalen’! ** Vi kommer inte att lyckas med allt detta, i varje fall inte på en gång men – om jag får sluta med min egen hemlighet om lyckan – vi kan ha det fint medan vi försöker.”

*den norska läkaren och professorn medicin Anna Luise Kirkengen refererar till den judiske filosofen Avishai Margalit i sin bok ”Inscribed Bodies” och skriver om saker som är tillämpbara inte bara i medicinen tycker jag, trender i samhället går igen bland annat i medicinen, där man lägger (hela) ansvaret på individen. Detta betyder inte att jag tycker att vi som enskilda individer inte har något ansvar över huvudtaget för något (fast detta är ämne för en annan bloggpostning):

”He [Margalit] finds it more fruitful to construct a negative argument, based on the fact that human beings share the morally relevant characteristic of being ‘something which can be humiliated’. This negative argumentation, he states, far surpasses in usefulness all of the positive ones /…/

According to Margalit, human beings no longer have Truth, God, Wisdom, Language, or the Law of Nature or History in common.

Paradoxically, however, they do all share the ability to be humiliated.

[paradoxalt så delar vi alla förmågan/egenskapen att bli förödmjukade].

A decent society is reflected, according to Margalit, in the way its institutions meet the most vulnerable of its members – or its non-members. Any measures which marginalize people stigmatize them.

[ett anständigt samhälle reflekteras, enligt Margalit, i det sätt dess institutioner möter de mest sårbara av dess medlemmar – eller dess icke-medlemmar. Varje åtgärd som marginaliserar människor stigmatiserar dem].

And a stigma is the public sign of deviation from the norm, be it the norm of honor, mores, gender, race, faith or function.

[och ett stigma är det offentliga tecknet på avvikelsen från normen, må det vara hedersnormen, seder, kön, ras, tro eller funktion].

Regarding the concepts of honor, self-respect and self-esteem, Margalit writes:

‘A humiliating society is one whose institutions cause people to compromise their integrity,’ and, ‘a decent society is one whose institutions do not violate the dignity of the people in its orbit.

[‘Ett förödmjukande samhälle är det vars institutioner får människor att dagtinga med sin integritet‘, och ‘ett anständigt samhälle är ett vars institutioner inte kränker värdigheten hos människor i dess omloppsbana‘ (människor ska av skam tiga och inte med rätta, ifrågasätta!? Se rektorn som valde strid!!]./…/

Consequently there is a path from silenced humiliation in private to legitimized humiliation in public. There is a link between the private experience of being made to feel worthless – through domestic abuse [physical, sexual and emotional abuse and violation], subordination, exploitation, neglect or deprivation, and the public doom of being unworthy to receive help.

[Följaktligen finns det en väg eller förbindelse mellan den tystade privata förödmjukelsen till legitimerad offentlig förödmjukelse (som i inte klart utsagt eller öppet uttalat samhälleligt bifall). Det finns ett samband mellan den privata upplevelsen av att ha blivit gjord värdelös – genom familjevåld (som existerar i alla samhällsklasser och som omfattar fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld), underordning, utnyttjande, försummelse eller berövande, och det allmännas dom att vara ovärdig att få hjälp].”

Ja, det där med empatiunderskott.

** Se också igen om Naomi Kleins Chockdoktrinen apropå naturkatastrofer som Katrina (och hur dessa har utnyttjats för åtgärder människor annars inte skulle ha gått med på), där man redan innan varnat att vallarna som skyddade New Orleans var för veka för att klara en storm av Katrinas kaliber, en storm som också kom. De välbeställda kunde dock sätta sig i säkerhet lättare och fortare där, precis som i många andra katastrofer vare sig de är orsakade av naturen eller människor.

Jag skulle vilja länka till artiklarna ”Min vision är: bort med egocentrismen, egoism och rofferi” av Inga-Britt Hagström, Vansbro, ”Låglönepolitiken leder till ökad ojämlikhet – allt i syfte att pressa fram låglönejobb” av Robert Sundberg, samt ”Hon är sprätten på toaletten” om Sofia Arkelsten av Ulf Lundén.

Göran Greider skriver i ledare ”Shell ut Arkelsten” och Robert Sundberg också om Arkelsten i ledaren ”Upplev mer – Moderaterna”:

”… den nuvarande moderatledaren har ju gjort ett stort nummer av sådant som förtroende, inte minst vad gäller väljarnas förtroende för honom själv och hans finansminister. Att hans partis partisekreterare gjort saker som är föga förtroendegivande blir då ett problem.

Kanske står det och väger om Sofia Arkelsten kan sitta kvar som partisekreterare eller måste avgå. Hon kan inom kort blir tvungen att göra det senare. Om det blir det förra så kommer hon och hennes parti apropå gratisresorna till Medelhavsland, exotiskt land och spetsteknikbygge inte undan sådant som denna anspelning på tv-reklam just nu för Bredbandsbolaget:

Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. I Sofia Arkelstens fall var upplevelserna dessutom gratis och på riktigt till skillnad mot Bredbandsbolagets som kostar och utspelar sig på tv- och dataskärmar.”

Och Göran Greider skriver i svar på brev till ledarsidan på Greiders tidigare ledare ”Nya kritstreck måst ritas upp i sanden” (apropå socialdemokratin) där skriver om att vi borde sträva mot det holistiska samhället; att i strävan efter att [ensidigt] gynna helheten så riskerar insikten om de konflikter som finns i samhället, klass- och könsmässigt, att försvinna.

Han skriver i sin ledare:

”I valet 2010 var det således ett helt halvsekel sedan socialdemokratin formulerade en intellektuellt och praktiskt hållbar idé om hur samhället ska omgestaltas i progressiv riktning. Tacka fan för att partiet då saknar profil! /…/

… man lyckades inte visa att breda grupper har nytta och behov av en generös och generell välfärd./…/

Lösningen på sfinxens gåta är Socialdemokratin själv. Den måste återfinna en bärande idé om hur detta samhälle ska se ut. Den måste vara såväl röd som grön, men den måste gripa in i merparten av medborgarnas liv på ett entusiasmerande sätt. Den kan inte nöja sig med den borgerliga spelplanen, utan måste rita upp nya kritstreck i sanden.

Dessa kritstreck måste dras genom ett hårdnande arbetsliv och det måste dras genom de ekologiska utmaningarna – kort sagt röra sig i den terräng som den borgerliga fantasin inte vill ha med att göra./../

Nu avgörs det om Socialdemokratin börjar arbetet på att skapa en ny och egen agenda i svensk politik eller bara anpassar sig till den nu rådande. ”

Se också youtubekanal för CTA – Centrum för arbetslivsiniktad forskning vid Malmö högskola.

Kommentator till Ehrenreich-video först i inlägget (se om jobbcoacherna i Sverige):

”Jag tror att den poäng hon försöker komma med är att positivt-tänkande-konceptet, som det för närvarande praktiseras i det här landet, tjänar att maskera de fundamentala skavankerna i samhället och försöker träna medborgare att ’roll with the punches’ vara flexibla även visavi motigheter och att anpassa sig själva till orättvisa sedvänjor.

Långt ifrån att acceptera misslyckande, så uppmuntrar Ehrenreich till handling genom att vägra att skyla eller släta över dåliga saker och att genom detta skapa bättre, mer brådskande incitament för verkligt positiv förändring.”

Om det nu hegemoniska synsättet som vill få mig att instämma i att människan är egoistisk och att var och en är sig själv närmast, samt om en höger som är starkt intresserad av att vi fokuserar på oss själva som individer kanske enbart…

18 september, 2010 § 2 kommentarer

[Uppdaterad på kvällen samt 19 september, se slutet av postningen].

Först en video med Chomsky om ekonomi.

Borgerlighetens kärnväljare ser ut som Micael Bindefeld och Amelia Adamo, som visst öppet uttalat sig för alliansen (klicka på bilderna för att göra dem större och lättare läsbara)…

[Tillägg 19 september: Nej, det är inte bara personer som röstar höger som klär upp sig som Bindefeld och Adamo på bilden i artikeln. Jag visste inte att Adamo uttalat sig för alliansen, fast jag är kanske inte så förvånad? Adamos (f.d.?) man Thorbjörn Larsson är visst chefredaktör för DN? Nej, sitter nu bara i dess styrelse? Ja, det där med media och mediemakt].
Nina Bondeson, författaren till debattartikeln ovan, funderar över valrörelsen och begreppet hegemoni.

Om hegemoni står det i wikipedia:

”I modern betydelse används ordet som synonym till ‘ledarskap’ eller ‘ledande ställning’, ofta med underbetydelsen att hegemonin framför allt är intresserad av att bevara status quo (oförändrat tillstånd) och sin egen ledarställning.

Begreppet hegemoni syftar inte på total makt, utan individer och kollektiv i samhället kan genom att opponera sig mot den hegemoniska makten utöva motmakt. (Lalander/Johansson, 2007, sid 39) Exempel på sådana motrörelser är subkulturer som punkrörelsen eller rockabillykulturen.

Ordet används också som en benämning på ett samhällsteoretiskt begrepp myntat under 1920- och 1930-talen av den italienske kommunisten Antonio Gramsci.

Han menar att vårt kapitalistiska samhälle bygger på att ett dominerande skikt i samhället behåller sin ställning genom att de dominerade accepterar ordningen.

Ur de härskandes hegemoni kommer och överförs värderingar till de dominerade, som i sin tur tolkar och accepterar dessa värderingar som sunt förnuft.

Enligt Antonio Gramsci handlar hegemoni om dominansen över kulturen, snarare än över det ekonomiska och politiska inflytandet.

Makten råder även över attityder och förhållningssätt, och bestämmer på så sätt vilka normerna i samhället ska vara.

I Sverige under 1800- och 1900-talen uppstod en sorts kulturell hegemoni i bondesamhället. Exempel på förändringar var nya vett- och etikettregler. Hygienkraven ökade och det blev viktigare att passa tider. (Lalander/Johansson, 2007, sid 39).”

Bondeson skriver:

”I icketotalitära samhällen, som Sverige, är hegemonin den ’makt över människosyn- och samhällssynen som en ledande klass utövar vid sidan av sin ekonomiska och politiska dominans’

[se t.ex. Barbara Ehrenreich om positivitetskulturen, se det tidigare inlägget ‘Ett offerklandrande synsätt som passar fint ihop med den rådande konservatismen de två senaste decennierna – mer om positivt tänkande…’].

De rådande samhällsförhållandena framställs och uppfattas som om de skapats av naturen själv [men inget är ödesbestämt. Det finns tusen alternativ].

De som äger hegemonin har makt att bestämma vad som skall kallas för ’sunt förnuft’. En bestämmer vad ord som ’demokrati’ och ’rättvisa’ betyder, och den bestämmer vad den ’trovärdiga’ politiken handlar om.

Konspirationsteorier! svarar de som äger hegemoni.”

Läs vidare i bilderna ovan, bland annat om det verkligen är självklart att lönsamhet att arbeta bara handlar om den egna plånboken.

Och om det nu rådande hegemoniska synsättet

”… som vill få mig att instämma i att människan är egoistisk och att var och en är sig själv närmast.

Att det är viktigt för högern att vi fokuserar på oss själva som individer att de satsat tre miljarder av våra gemensamma tillgångar på att göra arbetslösheten till ett personligt problem som var och en får ta med sin coach.

Gratis! (heter det då). Om man efter det inte får något jobb har man i alla fall fått en mycket grundlig genomgång av olika sätt att skylla sig själv på.

[se artikeln ‘Något är fel i systemet – Annica Bäsén utförsäkrades trots ett fast jobb.’

Se också Naomi Klein om Greenspan som girighetsmöjliggörare samt Klein om ett system byggt på kris och våld]/…/

Ordet hegemoni har verkligen varit ett omistligt redskap i denna politiskt näringslösa valrörelse.

Det har gjort begripligt den oroväckande bristen på engagerade politiska visioner och ställningstaganden.

Det har förklarat intresset förständiga väljarbarometrar och opinionsundersökningar och ytliga ’recensioner’ av partiledarnas framträdanden på den mediala catwalken: vem verkade lugnast, säkrast, aggressiv, trovärdig.

Det har helt enkelt hjälp mig att se hur effektiv den dolda makten i vårt icketotalitära Sverige, verkligen opererar.

Hur den manifesterar sig i stort och smått; i vår acceptans av ständiga nedskärningar, avregleringar och privatiseringar av det gemensamma, i mediernas ’catwalk-journalistik’, i moderaternas ’arbetarparti’, i synen på att allt och alla är varor som kan köpas, säljas och konsumeras.”

Ja

”… den 19 september står inte valet mellan myndige Reinfeldt, eller käcka Mona, valet ideologiskt, inte ett personval.

Politik skapas av partier och opinioner, inte av enskilda partiledare.

Valet står mellan egoism eller solidaritet, mellan ett samhälle där egennyttan regerar, ställt mot ett samhälle för alla, ett samhälle också för de svagaste grupperna.

Så för mig, som i min roll som förtroendevald i facket dagligen möter avigsidorna av Allianspolitiken, möter medlemmar som utförsäkras, sjuka som tvingas ställa sig i arbetslöshetskön, hela familjer som riskerar att få ställa sig i socialbidragskön är valet enkelt.

En röst på de Rödgröna den 19 september, är en röst för ett fortsatt solidariskt samhälle!”

Och Noam Chomsky lär ha sagt att

Propaganda är för en demokrati vad våld är för en diktatur.”

Och han har beskrivit propagandamodellens fem filter, vilka (inte minst?) handlar om media, där bland annat Amelia Adamo i högsta grad verkar.

”Filter 1: Ägarkoncentration och vinstmotiv Medierna drivs som industrier vars syfte år att skapa vinster till sina aktieägare. De kan därmed aldrig på allvar kritisera marknadens makt eller skada de som äger mest kapital – det är ju ägarna själva.

Filter 2: Annonsberoende Då de flesta medier är beroende av annonser kan idéer som på allvar hotar konsumtionssamhället ideal aldrig tillåtas att spridas via dessa medier. Då skulle annonserna försvinna och medierna gå under. Alltså anpassas innehållet efter annonsörerna. Om du vill se hur detta ser ut i praktiken så öppna annonstidningar som Amelia. Slitz eller Veckorevyn och fundera över deras val av ämnen.

Filter 3: Behovet av källor Eftersom nyheter är en handelsvara som måste framställas till så lågt pris som möjligt, är nyhetsjournalister beroende av samarbetsvilliga källor som snabbt kan förse dem med nyheter. Detta leder till att de hamnar i symbiotiska förhållanden med mäktiga institutioner, politiker och näringsliv. Den journalist som på allvar stöter sig med makthavarna riskerar att förstöra sina kontakter, vilket leder till att han eller hon får svårt att sköta sitt jobb.

Filter 4: ”Flak” ( Spärreld/Negativ påverkan) Journalister som rapporterar på ett sätt som retar ekonomiskt eller politiskt starka grupper i samhället kan råka ut för påfrestande och ibland karriärhämmande motattacker. Den som skriver negativt om kärnkraft i Sverige kan till exempel räkna med arge telefonsamtal från folk anställda inom kärnkraftslobbyn. Även om journalisten själv står ut med sådant, kan det förmå en osäker redaktör att dra ned på rapporteringen som utlöser kritik. Flak kan också innebära rena repressalier av obekväma journalister. Ordet ”flak” kommer från den oriktade spärreld som ett luftvärn ger ifrån sig för att skrämma bort fientligt flyg från vissa områden.

Filter 5: Antikommunism som kontrollmekanism/Okritisk tro på marknadsliberalismen. I USA kunde länge kommunistskräcken användas för att undertrycka även sådana idéer som inte hade något med kommunism att göra. Efter Sovjetunionens fall har detta i en viss mån ersatts av en blind tro på marknaden som den ultimata samhällsorganiserande kraften, vilket i sin tur styr valet av nyheter. I Sverige ser vi sedan många år samma fenomen i form av ekonomijournalister som är oförmögna att se de brister och risker som finns i dagens globala kapitalism, och vars artiklar därför blir partsinlagor för ett system som de flesta läsare nog är betydligt mer kritiska till.”

Ja, kan man bli utförsäkrad från A-kassan också?

Och varför är det okej med ”elit” inom en massa andra områden, men inte inom kulturen? Dvs. att kulturmänniskor också får yttra sig, utan att kallas snobbiga eller något liknande.

Förresten var är dessa debattörer? Är många av dem tysta, röstar inte, därför att somliga av dem får mer i plånboken (kortsiktigt)?

Se Maria-Pia Boëthius i ”Medelklassens helgade ändamål – därför är vi tysta inför ökade orättvisor.”


Göran Greider skriver i ledare idag ”Lyssna på de säkra väljarna – prata med grannen, käfta litet med de likgiltiga, visa att det ytterst inte finns någon ensamhet vid valurnan.”

Ja, hoppas vi blir av med Reinfeldt imorgon. Som Kildén&Åsman” skriver:

”Fredrik har levt i utanförskap, på generösa statliga partibidrag, och skulle må bra av att på måndag slå en signal till något bemanningsföretag. Finns det inte åtminstone ett sexmånadersvikariat?

Eller varför inte börja med en affärsidé?

Ett sätt att ‘växa som människa’ som han betonade i gårdagens avslutande partiledardebatt.”

Uppdatering på kvällen: och berätta för allt i världen inte vad som händer i samhället!

Se bloggpostningen om detta på AMERICAblog på engelska, samt svaret.

Se också sista kommentaren till svaret. Är den skoj, eller? Hur kan man skriva så? Hotande!

Så här är det publicerat:

”Anonymous said…
Hej Emelie,Onsdagen, den 15 september beskrev du ovan noggrant och detaljerat fallet med din mamma innan Försäkringskassan har fattat, motiverat och delgivit sitt officiella beslut. Du skrev: 

”Nu på torsdag 16 september skall Försäkringskassan fatta ett beslut.”

Idag är det 18 september. Du har konstigt nog ännu inte meddelat dina läsare här vilket blev Försäkringskassan verkliga officiella beslut. Jag anser att du är skyldig att göra detta efter dina häftiga utbrott och anklagelser i förväg med hänvisning till i verkligheten icke existerande beslut mot tjänstemän och speciellt politiker och partier (som är motståndare med utsikter att i ytterst nära förestående riksdagsval besegra partiet, i vilket du är aktivt medlem) endast en arbetsdag före viktig slutlig debatt i TV om riksdagsvalet, endast två arbetsdagar före själva riksdagsvalet .

Jag förväntar mig att du, efter den omfattande detaljerade beskrivningen, som du har gjort om din mammas fal, OMGÅENDE, FÖRE VALDAGEN, beskriver här det du i förväg angriper klart politiskt – Försäkringskassans kommande exakta officiella beslut från 16 september (som dessutom inte är slutligt, eftersom självklart det går att överklaga).

Med tack i förväg,

Ivan Ivanov,
Uppsala.

P.S. Meddelar du inte OMGÅENDE här Försäkringskassans exakta verkliga beslut från 16 september i fallet med din mamma, från vilket kommer att framgå om du har eller inte har reson i dina preliminära grova politiska anklagelser, lämnar du utrymme för dina läsare, att misstänka att du har använt fallet med din mamma för grov politisk tidsanpassad valpropaganda.”

Ja, det var det där med propaganda, se ovan. Se Helle Klein i ledare idag, Jinge om partisk press ett inlägg som verkligen handlar om propaganda, artikel om att Emilies blogg blev en världsnyhet. Se ”How a woman’s blog post is changing the Swedish elections”:

”Within a few hours, it started to travel around the Web, and within a day, it had already been shared over 20,000 times on Facebook.

By last night, only a day after Emilie wrote her post, the national evening news in Sweden had Emilie and her mother as their top story (see video upper left).

By the next morning, it was a front page story in the largest national paper, is now hitting the radio and the wire services, and is the subject of a Facebook page and a viral video poking fun at the Prime Minister.

The media then tried to ask the Prime Minister about the story, and he reportedly fled in order to avoid giving an answer.”


Uppdatering ännu senare: läs ”Om alliansens försvar av system istället för individer”, en allians som från att 2006 ha haft ett individperspektiv till att nu ha ett systemperspektiv. Och här finns en uppräkning av ännu fler s.k. ”enskilda fall”. Och detta har gett eko i Frankrike också.
Amerikanska kongressledamöter applåderar upprustad sjukvårdsreform:

Svenska borgerliga riksdagsledamöter applåderar kraftigt försämrad sjukförsäkring i Sverige:

Uppdatering 19 september: Reinfeldt vägrar diskutera, vill inte diskutera enskilda fall!? Men det har andra moderater inte dragit sig från att göra.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Naomi Kleinreflektioner och speglingar II....