Ökande klasskillnader och vad de kan orsaka …

21 augusti, 2015 § 6 kommentarer

Apropå debattartikeln ”Rasismen är inget naturligt”: Klassklyftorna ökar p.g.a. skattesänkningar och samtidigt ökar främlingsfientligheten (hittar ingen länk till detta än).

Ja, det är troligen sant att ”Våldsbrott är en klassfråga”:

”Det är dags att betrakta våldsbrott som en klassfråga – inte som en etnisk fråga. Våra politiker har inte lyckats utjämna ekonomiska och sociala skillnader.

‘Medelklassen’ är tungan på vågen i valen. Jobbskatteavdragen har bidragit till en välmående ‘medelklass’ i Sverige.

Hur ska gruppen ungdomar som inte tar sig in på arbetsmarknaden kunna bli ”medelklass”? 80 procent av unga arbetslösa mellan 18–24 saknar A-kassa. Hur många invandrare och ensamstående kvinnor kan skryta med att de har det lika bra som medelklassen? Människor i dessa samhällsgrupper upplever brister på materiella, kulturella och sociala resurser och känner sig exkluderade.

Det är hög tid för våra politiker att minska inkomstskillnaderna som ökar mer än i något annat europeiskt land. Annars riskerar de som är fattiga att bli ännu fattigare. Angrip orsakerna till fattigdomen och våldskriminaliteten i Sverige.”

Men inte heller medelklassen borde känna sig alltför säker! Detta har USA-politikern Elizabeth Warren påpekat, se videon ”The coming collapse of the middle class.”

Roffe Wikström sa i intervju (se ”Det är skillnad på smarta näringsidkare och dem som snyltar på samhället…”):

Är det svårare att göra politisk musik i dag?

– Absolut! Och ändå är inte klyftorna mindre nu, tvärtom. Det är så fruktansvärt frustrerande, borgarnas usla jävla ekonomiska analyser, dom ju är helt skrattretande.

Jag har några förmögna vänner, som när man tog bort fastighetsskatten och införde jobbskatteavdragen fick 40 000 mindre skatt i månaden.

Och så snackar man om lastbilschaffisarna och sjuksyrrorna som får 2 000. Den tredjedel som har det sämst har inte fått nån reallöneökning på tjugo år, konsumtionen som upprätthåller ekonomin blir lånefinansierad.”

Skola, vård och omsorg måste spara p.g.a. mindre i skatteintäkter och vad kan detta betyda på sikt? Påverkar inte detta kvaliteten? Och allt mer kan dessa som fått dessa 40 000 kr mindre i skatt per månad köpa sig en vård och omsorg som andra inte har råd med. Späder på klyftorna ännu mer.

Jag förstår inte hur privatiseringar ska göra vård, skola eller omsorg bättre. Förstår inte den logiken alls.

Att vård, skola och omsorg måste spara beror ju inte på flyktingar eller invandrare, utan på skattesänkarpolitiken.

Ulf Lundén skriver så tänkvärt i ”Sluta moralisera över fattiga människor”:

”Den bottenlösa fattigdomen har varit synlig på våra gator och torg i flera år nu. Att tiggarna från Rumänien och Bulgarien väcker starka känslor av olika slag får vi dagligen rapporter om. Hatbrotten ökar mot romer. I den andra änden av samhällspyramiden sysslar de framgångsrika människorna med andra ting i det fördolda.

SVT Nyheters granskning avslöjade häromdagen att missbruket av parkeringstillstånd för handikappade förekommer inom eliten i samhället. Det handlar om finansmän, advokater och även en läkare. Under två månaders tid har redaktionen tittat närmare på ett hundratal bilar som parkerat på handikapprutor i Stockholms innerstad. Alla med någon form av tillstånd för rörelsehindrade.

Det visar sig att det påfallande ofta handlar om exklusiva bilar. Mercedes, Porsche, BMW. Många av bilarna är stadsjeepar. Det vittnar om människor med status och välfyllda plånböcker.

Granskningen avslöjar bland annat en porscheägare som är vd för ett mellanstort finansbolag i Stockholm, en advokat, en vd för ett fondbolag och en revisor. Ingen av dem har rätt till handikapptillstånd.

Sådana här avslöjanden skapar knappast några större protester.

Människor med höger och/eller främlingsfientliga åsikter verkar uppröra sig mer över att en tiggare går in i affären för att köpa sig ett paket cigaretter än att en vd eller advokat kör omkring med ett förfalskat handikapptillstånd.

Att slicka uppåt och sparka nedåt samt ifrågasätta människors utsatthet har alltid varit högerns sätt att se på djupliggande samhällsproblem och orättvisor.

Perspektivet är inte nytt. I alla tider har välbeställda tyckt att fattiga gör fel, att de helt enkelt får ‘ta sig i kragen’. Den fattige får skylla sig själv och ska absolut inte ställa krav.

Författaren Stig Dagerman diktade på sin tid följande rader:

Lagen har sina blottor.

Hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra.’

När det kommer till den europeiska fattigdomen är många inom borgerligheten och EU-anhängarna inget annat än hycklare.

De har inga problem så länge den så kallade fria rörligheten handlar om fattiga kvinnor från Östeuropa som tvingas lämna sina barn hemma för att istället sköta de rikas barn och hem i välbärgade områden som Danderyd, Vällinge, Täby eller Askim.

De anlitar också gladeligen östeuropeiska hantverkare som fixar lyxrenoveringen i hus och hem.Vår nya överklass får till på köpet hjälp att subventionera hela kalaset med våra gemensamma skattemedel.”

Apropå potatissvälten på Irland.

”Moralismen mot de fattiga och svältande blev lika förödande som den ekonomiska politiken. Historikerna räknar med att minst en miljon dog, två miljoner flydde landet.

Enligt irländska historiker var det rent demografiskt den dödligaste svälten i Europa efter 1600-talet, med det möjliga undantaget av svälten i Ukraina under Stalin på 1930-talet. När det gäller skuldfrågan är historikerna hyfsat eniga. Den marknadsliberala ideologin hos makthavarna, i kombination med moralismen mot de fattiga förvärrade situationen.”

Läs mer om boken ”Svart potatis” här.

Annonser

Familjepolitik och om kritik av den som historiskt förts …

16 juli, 2014 § 2 kommentarer

bit inte ihopEn facebookvän, som är kristen, och antar jag också röstar på kristdemokraterna, länkade ”Myter i familjepolitiken.”

Har haft detta i bakhuvudet under dagen. Reagerade och kommenterade på min väns wall, något jag annars inte bryr mig om att göra, men jag tyckte det jag (hastigt) läste var så, ja, korkat!

Om våra barn och ungdomar mår dåligt idag så tror jag att det i högre grad beror på det samhälle vi har rent allmänt, än att båda föräldrar jobbar heltid och inte har tid för sina barn. Det är inte familjepolitiken som sett till att båda föräldrar har möjlighet att jobba på mer likvärdiga villkor än tidigare (även om det finns saker kvar att göra där) som är orsaken.

För det första så i familjer sker en massa som inte borde ske… Naturligtvis är tryggheten i en familj och släkt oerhört mycket värd, men den tryggheten finns inte i alla familjer (och det gäller alla samhällsklasser)!

För barn kan vuxna runtomkring betyda enormt mycket och vara oerhört viktiga, kanske avgörande viktiga. Och att framhålla familjen (kärnfamiljen) framför andra sätt att leva gillar jag INTE! Att man respekteras om man lever singel, sambo, särbo, med en partner av samma kön osv eller med föräldrar av olika kön, allt detta borde respekteras och om så skedde DET vore verklig valfrihet!

Det där med ”valfrihet” är en retorisk floskel känns det! 

Och vår nuvarande regering, med kristdemokraterna ansvariga för familjepolitiken, har inte gjort saken bättre.

”Att rörelsens [kvinno- och jämställdhetsrörelsen] frontfigurer sedan anklagar de kvinnor som fortfarande ser ett värde i att ägna mer tid åt barnen för att ha gått i ‘kvinnofällan’ och samtidigt förvånat undrar varför inte fler män frivilligt väljer att gå i samma fälla, framstår som en ideologisk låsning där vägen blivit viktigare än målet.

Lösningen är naturligtvis att sluta beskriva de historiskt kvinnliga sysselsättningarna som en fälla och i stället uppvärdera dem, så kan föräldrar få mer rättvisa förutsättningar att själva välja vem som vill göra dem. Och då lär vi få se att det finns många olika vägar att gå.”

Detta är betydligt mer komplicerat än så! Och familjen är ingen helig institution, föräldrar inte heliga eller ofelbara!

Helt kortfattat vill jag bara hänvisa till en bok som jag råkar läsa just nu, nämligen ”Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet.” Och inte bara i jobbet, utan också i familjelivet och parrelationen.

Jag växte upp i en kärnfamilj om 6 barn som alla har samma mamma och pappa (båda föräldrar yrkesutbildade och med en pappa som hade en högre universitetsexamen) och vi kom väldigt tätt (fem barn på sju år och sladdbarnet ytterligare fem år senare). Själv lever jag i en heterosexuell relation och har jobbat med barn och ungdomar hela mitt yrkesliv (37 år) och har sett interaktion mellan barn och föräldrar under dessa år (dock mestadels väletablerade familjer samhälleligt och socialt) . Dessutom är jag, bland mycket annat, väldigt intresserad av barns villkor.

Om eliter som smickrar sig med att fattigdom och andra tillstånd är självvalda tillstånd…

30 oktober, 2010 § Lämna en kommentar

Fler videor med Ehrenreich om positivt tänkande.

Barbara Ehrenreich skriver på sidan 212 i sin bok ”Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” om att de västliga eliterna de senast århundradena eller åtminstone sedan den protestantiska reformationen har smickrat sig själva med tanken att fattigdom är ett självvalt tillstånd.

Kalvinisterna såg det som en följd av lättja och andra dåliga vanor. De positiva tänkarna skyllde på en medveten oförmåga att bejaka överflöd. Socialhjälpstagarna tvingades ut i lågbetalda arbeten delvis därför att det antogs förstärka deras självkänsla.”

För att de hade jobb, om än minimalt betalt??

”Avskedade arbetare och sådana som snart skulle avskedas utsattes för motivationsföreläsare och motivationsträning.”

Så de inte skulle ifrågasätta förhållandena, utan istället (vare sig det var berättigat eller inte) ifrågasätta sig själva.

”Men den ekonomiska härdsmältan borde en gång för alla ha tillbakavisat tanken på att fattigdom var ett personligt misslyckande eller något dåligt fungerande sinnestillstånd. Köerna på arbetsförmedlingarna och hos de kyrkor som delade ut gratis måltider innehåller människor som anstränger sig och sådana som inte gör det, både vaneoptimister och kroniskt deprimerade.”

Inte bara i Sverige utan också i USA har människor blivit hjärntvättade med alla dem som utnyttjar systemen, något jag till min häpnad upptäckt via min pojkvän som är amerikan och boende i USA!

Men hur är det med det egentligen? För att inte tala om det med kollektiv bestraffning istället för att skapa ett system där de som utnyttjar systemet hindras från att göra detta. Är det tvunget att förändra systemet till det sämre – för alla?


Ehrenreich skriver vidare:

“När och om ekonomin återhämtar sig får vi aldrig tillåta oss att glömma bort hur utbredd vår sårbarhet * är, hur lätt det är att hamna i en spiral ner mot utblottande. Lyckan är naturligtvis inget som är garanterat ens för dem som har för mycket, är framgångsrika och älskade. Men att lyckan inte är det självklara resultatet av lyckliga omständigheter betyder inte att vi kan finna den genom att göra en resa i vårt inre och ompröva våra tankar och känslor.”

Där andra moralistiskt står och pekar finger åt oss och menar att vi måste ta oss i kragen och att vår situation är självförvållad, även fast den beror på strukturella saker.

Se Ett hjärta RÖTT i ”Sortering av sjuka i A- och B-lag.”

Ehrenreich skriver vidare:

”De hot som vi stå inför är verkliga och kan bara bemästras genom att skaka av sig självupptagenheten och ta ställning i världen. Bygg upp fördämningarna, skaffa mat åt de hungriga, hitta en bot, stärk ’alarmpersonalen’! ** Vi kommer inte att lyckas med allt detta, i varje fall inte på en gång men – om jag får sluta med min egen hemlighet om lyckan – vi kan ha det fint medan vi försöker.”

*den norska läkaren och professorn medicin Anna Luise Kirkengen refererar till den judiske filosofen Avishai Margalit i sin bok ”Inscribed Bodies” och skriver om saker som är tillämpbara inte bara i medicinen tycker jag, trender i samhället går igen bland annat i medicinen, där man lägger (hela) ansvaret på individen. Detta betyder inte att jag tycker att vi som enskilda individer inte har något ansvar över huvudtaget för något (fast detta är ämne för en annan bloggpostning):

”He [Margalit] finds it more fruitful to construct a negative argument, based on the fact that human beings share the morally relevant characteristic of being ‘something which can be humiliated’. This negative argumentation, he states, far surpasses in usefulness all of the positive ones /…/

According to Margalit, human beings no longer have Truth, God, Wisdom, Language, or the Law of Nature or History in common.

Paradoxically, however, they do all share the ability to be humiliated.

[paradoxalt så delar vi alla förmågan/egenskapen att bli förödmjukade].

A decent society is reflected, according to Margalit, in the way its institutions meet the most vulnerable of its members – or its non-members. Any measures which marginalize people stigmatize them.

[ett anständigt samhälle reflekteras, enligt Margalit, i det sätt dess institutioner möter de mest sårbara av dess medlemmar – eller dess icke-medlemmar. Varje åtgärd som marginaliserar människor stigmatiserar dem].

And a stigma is the public sign of deviation from the norm, be it the norm of honor, mores, gender, race, faith or function.

[och ett stigma är det offentliga tecknet på avvikelsen från normen, må det vara hedersnormen, seder, kön, ras, tro eller funktion].

Regarding the concepts of honor, self-respect and self-esteem, Margalit writes:

‘A humiliating society is one whose institutions cause people to compromise their integrity,’ and, ‘a decent society is one whose institutions do not violate the dignity of the people in its orbit.

[‘Ett förödmjukande samhälle är det vars institutioner får människor att dagtinga med sin integritet‘, och ‘ett anständigt samhälle är ett vars institutioner inte kränker värdigheten hos människor i dess omloppsbana‘ (människor ska av skam tiga och inte med rätta, ifrågasätta!? Se rektorn som valde strid!!]./…/

Consequently there is a path from silenced humiliation in private to legitimized humiliation in public. There is a link between the private experience of being made to feel worthless – through domestic abuse [physical, sexual and emotional abuse and violation], subordination, exploitation, neglect or deprivation, and the public doom of being unworthy to receive help.

[Följaktligen finns det en väg eller förbindelse mellan den tystade privata förödmjukelsen till legitimerad offentlig förödmjukelse (som i inte klart utsagt eller öppet uttalat samhälleligt bifall). Det finns ett samband mellan den privata upplevelsen av att ha blivit gjord värdelös – genom familjevåld (som existerar i alla samhällsklasser och som omfattar fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld), underordning, utnyttjande, försummelse eller berövande, och det allmännas dom att vara ovärdig att få hjälp].”

Ja, det där med empatiunderskott.

** Se också igen om Naomi Kleins Chockdoktrinen apropå naturkatastrofer som Katrina (och hur dessa har utnyttjats för åtgärder människor annars inte skulle ha gått med på), där man redan innan varnat att vallarna som skyddade New Orleans var för veka för att klara en storm av Katrinas kaliber, en storm som också kom. De välbeställda kunde dock sätta sig i säkerhet lättare och fortare där, precis som i många andra katastrofer vare sig de är orsakade av naturen eller människor.

Jag skulle vilja länka till artiklarna ”Min vision är: bort med egocentrismen, egoism och rofferi” av Inga-Britt Hagström, Vansbro, ”Låglönepolitiken leder till ökad ojämlikhet – allt i syfte att pressa fram låglönejobb” av Robert Sundberg, samt ”Hon är sprätten på toaletten” om Sofia Arkelsten av Ulf Lundén.

Göran Greider skriver i ledare ”Shell ut Arkelsten” och Robert Sundberg också om Arkelsten i ledaren ”Upplev mer – Moderaterna”:

”… den nuvarande moderatledaren har ju gjort ett stort nummer av sådant som förtroende, inte minst vad gäller väljarnas förtroende för honom själv och hans finansminister. Att hans partis partisekreterare gjort saker som är föga förtroendegivande blir då ett problem.

Kanske står det och väger om Sofia Arkelsten kan sitta kvar som partisekreterare eller måste avgå. Hon kan inom kort blir tvungen att göra det senare. Om det blir det förra så kommer hon och hennes parti apropå gratisresorna till Medelhavsland, exotiskt land och spetsteknikbygge inte undan sådant som denna anspelning på tv-reklam just nu för Bredbandsbolaget:

Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. Upplev mer, upplev mer, upplev mer – Moderaterna. I Sofia Arkelstens fall var upplevelserna dessutom gratis och på riktigt till skillnad mot Bredbandsbolagets som kostar och utspelar sig på tv- och dataskärmar.”

Och Göran Greider skriver i svar på brev till ledarsidan på Greiders tidigare ledare ”Nya kritstreck måst ritas upp i sanden” (apropå socialdemokratin) där skriver om att vi borde sträva mot det holistiska samhället; att i strävan efter att [ensidigt] gynna helheten så riskerar insikten om de konflikter som finns i samhället, klass- och könsmässigt, att försvinna.

Han skriver i sin ledare:

”I valet 2010 var det således ett helt halvsekel sedan socialdemokratin formulerade en intellektuellt och praktiskt hållbar idé om hur samhället ska omgestaltas i progressiv riktning. Tacka fan för att partiet då saknar profil! /…/

… man lyckades inte visa att breda grupper har nytta och behov av en generös och generell välfärd./…/

Lösningen på sfinxens gåta är Socialdemokratin själv. Den måste återfinna en bärande idé om hur detta samhälle ska se ut. Den måste vara såväl röd som grön, men den måste gripa in i merparten av medborgarnas liv på ett entusiasmerande sätt. Den kan inte nöja sig med den borgerliga spelplanen, utan måste rita upp nya kritstreck i sanden.

Dessa kritstreck måste dras genom ett hårdnande arbetsliv och det måste dras genom de ekologiska utmaningarna – kort sagt röra sig i den terräng som den borgerliga fantasin inte vill ha med att göra./../

Nu avgörs det om Socialdemokratin börjar arbetet på att skapa en ny och egen agenda i svensk politik eller bara anpassar sig till den nu rådande. ”

Se också youtubekanal för CTA – Centrum för arbetslivsiniktad forskning vid Malmö högskola.

Kommentator till Ehrenreich-video först i inlägget (se om jobbcoacherna i Sverige):

”Jag tror att den poäng hon försöker komma med är att positivt-tänkande-konceptet, som det för närvarande praktiseras i det här landet, tjänar att maskera de fundamentala skavankerna i samhället och försöker träna medborgare att ’roll with the punches’ vara flexibla även visavi motigheter och att anpassa sig själva till orättvisa sedvänjor.

Långt ifrån att acceptera misslyckande, så uppmuntrar Ehrenreich till handling genom att vägra att skyla eller släta över dåliga saker och att genom detta skapa bättre, mer brådskande incitament för verkligt positiv förändring.”

Iskallt Sverige och om hur människor förmodligen skulle rösta om de verkligen fick veta sanningen i media om hur det verkligen är…

14 oktober, 2010 § Lämna en kommentar

Ja, ”Reinfeldt fortsätter att gömma sig” och”Välfärden ska monteras ner” (klicka på bilderna för att göra dem större och lättare läsbara):

Ja, det var det där med ”Den nya modellen”:

”Pockettidningen R behövs om sanningen skall fram.

Här kokar en vrede och samhällskritik över sidorna som är skrivna av tre journalister som tagit reda på kalla fakta om tillståndet i dagens Sverige.

Journalisten Börge Nilsson gör upp med den officiella bilden att det här landet befolkas av bidragsfuskare [se hela hans artikel*]. Forskningen visar att det inte var fusk som fick sjukfrånvaron att galoppera runt millennieskiftet. Det var 90-talskrisens nedskärningar i den offentliga sektorn som tillsammans med en rad ändrade regler slog sönder rehabiliteringsarbetet så att sjukskrivningarna blev längre för svårplacerade sjukfall.

Här finns även tankeväckande läsning om hur det gick till när samhället övergav de mest utsatta i samhället – de hemlösa – och hur en alltmer välmående medelklass vänt solidariteten ryggen. Den är mest mån om sig själv men struntar i andra.”

Men ojämlikhet är inte bra för hälsan.

Se populärutgåvan av Jämlikhetsanden.

LO om en rättvis sjukförsäkring och varför den är så viktig.

Och se vad som händer där dessa trygghetssystem har gjorts om till inte allmänna försäkringar, hur utsatta dessa familjer är ekonomiskt, ÄVEN i medelklassen; det befaras att medelklassen (som tror de sitter säkert i båten) riskerar en kommande kollaps.

Se Ett hjärta RÖTT om att ”Efter valet kommer kritiken” om Vårdval Stockholm och privatiseringen av apoteken där hon skriver att t.om. Hanne Kjöller kritiserar dessa två saker – men först efter valet.

Läs också Pierre Gilly i ”Vann rätt block” angående hur sanningen presenteras och den så gjordes skulle förmodligen människor rösta kanske helt annorlunda än de gör idag.

* I denna artikel kan man läsa på slutet (det är skillnad på fusk och fusk):

”En pikant del i den här historien är att det finns en förmånssort vars fusk Försäkringskassan inte alls räknar in i sin bedömning.

Det är den så kallade assistansersättningen.

Två män är anmälda för ett mycket omfattande fusk. Två män som varit anställda vid Försäkringskassan för att administrera stödet till de handikappade som behöver assistans.

Fast det var inte kassan själv som upptäckte brotten. Det var i stället en bank som slog larm om flera mångmiljoninsättningar i tät följd till privata konton.

En 28-årig man och hans 38-årige kusin betalade via döda personers identiteter ut 36 miljoner kronor till konton som de själva kontrollerade.

Mångmiljonsvindeln avslöjades i våras och vid rättegången i juli dömdes 28-åringen till fyra års fängelse för trolöshet mot huvudman.

Den 38-årige kusinen fick två års fängelse och kusinens hustru villkorlig dom.

Men åtalet för grovt bedrägeri ogillades i rätten.

Försvaret hävdade att Försäkringskassans totala brist på kontroll av de utbetalningar som de anställda gjort, var en förmildrande omständighet.

Trots att huvudmannen var praktikant från Arbetsförmedlingen fick han omedelbart rätt att hantera hundratals miljoner varje månad.

Enligt referat från rättegången var han ångerfull men ansåg samtidigt att Försäkringskassan borde ha kommit på honom långt tidigare.

Kontrollanter fanns det gott om. Men de misstänkte de sjuka, de pensionerade och de handikappade. Inte Försäkringskassans egen personal.”

Utanförskap borde kallas utslagning, men inget är ödesbestämt – det är en fråga om politik…

11 september, 2010 § 1 kommentar

Men även människor med sjukersättning och A-kassa betalar skatt och bidrar därmed med skattepengar.

Är det ett tillbud när någon dör? undrar Johanna. Och om Arbetslivsinstitutet, se här. Se också artikelserien ”Arbete och hälsa” från Göteborgs universitet.

Se Ett hjärta RÖTT om människosyn. Vadå, mänsklig värdighet? Ja, den politik som bedrivs handlar om skambeläggningspolitik. Gäller inte ”positivt tänkande” här också? Åt båda håll så att säga! Dvs. att tro gott (positivt) om sina ”underordnade”? I lika hög grad som man kräver detta av dem. Se George Montbiot om de ledande klassernas paranoia, här, här och här.

Ja, det var det där med tillit också.

Och det här med att skydda och försvara dem ovanför sig, de starka, men inte de svaga… Har rötter, var? Och varför är vissa ”svaga”?

Ja, det där med förakt för svaghet. I länkad artikel står bland annat:

”I enlighet med sin grundsyn drev Hitler med kraft arbetslinjen, och under sitt första år vid makten halverade NSDAP de sociala kostnaderna i Berlin.

Tyskland blev ett land för dem som nazisterna betraktade som livsdugliga, medan övriga blev icke-personer, när de inte helt enkelt likviderades.

Beklagligtvis för Nazityskland ledde den förvirrade synen på vem som var stark och vem som var svag till att många av de främsta begåvningarna flydde landet, en naturlig följd då föraktet inte byggde på nyttohänsyn eller rationella överväganden överhuvudtaget./…/

Som en spegelbild av denna framgångsdyrkan följer att man frestas att se ner på den som misslyckas. Är vi utrustade med normal empati så beklagar vi förloraren.

De som totalt saknar förmåga till empati, som Hitler och nazismen, kan leva ut sitt förakt ända till förintelsen.

Hitler saknade inte bara egen empati utan ansåg den vara ett av uttrycken för svaghet och därmed i sig något att bekämpa.

Här hade han fel även i darwinistisk mening (säkert utan att veta om det eller bry sig), eftersom empati har ett överlevnadsvärde i människans evolutionära utveckling.

Den felsynen ledde till sist nazityskland in i självförintelse.

Ända in i döden behöll Hitler sin primitiva uppfattning om den starkares rätt.

Eftersom tyskarna lät sig besegras på slagfältet så var hans eget folk svagt och föraktligt, och hade svikit sin ledare.

Därför var det inte mer än rätt att Tyskland krossades, och Hitler försökte med sina sista order så gott han kunde bidra till den processen.

Och själv klarade han inte att konfronteras med sanningen, utan tog sitt liv. Under sin tid vid makten orsakade han enorm förödelse…

I artikeln om Ehrenreich och hennes bok om positivt tänkande kan man läsa:

Barbara Ehrenreich har fått nog av den tvångs­glädjekultur som ordinerar en positiv attityd mot motgångar i livet. Malin Ullgren läser en underhållande uppgörelse med positivitetskulten.

En kommunalanställd kvinna berättade en gång för mig om sin erfarenhet av ’att välja glädje’, eller en liknande fortbildningsdag i harmoni, lycka och positiva tankar: Hon ansåg att det hela var bortkastad tid och dessutom obehagligt påtvingat av arbetsgivaren.

Hon protesterade tyst genom att vägra bära den namnskylt som under dagen skulle sätta henne i ordlös kontakt med andra kursdeltagare.

I pausen kom den namnkunnige och framgångsrike endagsgurun fram till henne och påpekade att hon saknade skylt på bröstet.

När hon svarade att hon inte ville ha någon, blev han bekymrad och höll ett spontant anförande om vikten av att göra sig av med negativa attityder, som annars lätt kunde sprida sig i gruppen.

Det var alltså inte fullt acceptabelt att en vuxen människa ifrågasatte innehållet i en föreläsning.”

Är detta ”frihet”? Och vadå, inte bli styrd – i vad man ska känna och tänka eller hur man ska bete sig? Detta är inte diktatoriskt?

Att styra genom söndrande och härskande är inte så värst friskt som jag ser det. Och man måste ta till sådana metoder när man inte har andra? Eller bättre argument. Vadå, verkliga visioner för vad slags samhälle vi vill ha och skapa?

Och dessutom tror jag inte det är friskt att bara tillåta vissa känslor. Överdrifter i alla riktningar är troligen inte heller ”friskt”. Dvs. att man bara är positiv hela tiden eller bara ”negativ”. Att man bara är glad hela tiden eller djupt deprimerad. Är detta respektfullt? Och borde ge all anledning att ifrågasätta och protestera och vara ”negativ”? Magiskt tänkande som egentligen inte löser den ursprungliga orsaken ELLER senare anledningar till en uppkommen situation.

Men alla sådana ”överdrifter” har en orsak.

Och jag tvivlar på att rätta metoden är att manipulera sina känslor till något de inte är. Fast detta är egentligen ämne för en helt annan bloggpostning.

Och högerregeringen tror sig kunna lösa arbetslösheten med att anlita coacher. Jag blir så upprörd. De försöker liknande metoder som Ehrenreich ifrågasätter skarpt.

Ehrenreich säger i intervjun om sin bok länkad ovan:

Positivt tänkande är ett briljant system för social kontroll. När människor råkar ut för svåra saker så säger du ’Tja, det är bara din attityd du måste ändra!’”

De svaga eleverna blir fler. Är lösningen mer disciplin och hårdare tag? Just vår unika förmåga till socialt ansvartagande är det som tidigare gjort oss så framgångsrika som art…

4 september, 2010 § Lämna en kommentar

Allt fler går ut nian utan godkända betyg.

Kan dessa resultat ha att göra med att fler barn och ungdomar idag har det tufft? I hem där föräldrar är sjukskrivna, arbetslösa osv.? Och till detta kommer färre vuxna i skolan.

I skriften ”Ojämlikhet skadar allvarligt dig själv, dina barn och landet du bor i – En skrift om Jämlikhetsanden” kan man läsa på sidan 19 att:

När vi känner oss glada och självsäkra stiger dopaminnivån i våra hjärnor.

Det gör /…/ också att koncentrationsförmågan ökar och att vi får lättare att minnas det vi lär oss. I det här positiva psykiska tillståndet är vår förmåga att lösa problem på topp.

Om vi däremot känner oss hotade, hjälplösa och stressade, så fylls våra kroppar med stresshormonet kortisol. Resultatet blir att vi tänker sämre och minnet sviker.

Det här kan förklara varför elevers läs- och skrivkunnighet är bättre i mer jämlika länder. I länder där den sociala hierarkin inte är så brant kan skolbarnen ägna sig åt sina studier utan att behöva vara fullt så rädda för att misslyckas.

Detta gör att fler lär sig mer.

I mer ojämlika länder är skoltiden mer skräckfylld eftersom det sociala priset för misslyckade studier – i form av låg lön och sänkt social status – kan vara mycket högt.

Rädslan gör att fler misslyckas med sina studier.

När politiker talar om vad som behöver göras för att höja utbildningsnivån i ett samhälle nämner de aldrig att ojämlikheten måste minska.

Men det borde de kanske göra, eftersom det finns vetenskapliga belägg för den uppfattningen.”

Och på sidan 16 kan man läsa:

”Forskningen visar istället att dagens ojämlika samhällen snarare är undantag än regel om man ser till vår historia och förhistoria.

Under mer än nittio procent av människans nästan två miljoner år långa existens har hon levt i starkt jämlika samhällen.

Det är just vår unika förmåga till socialt ansvarstagande som gjort oss till en så framgångsrik art./…/

Det jämlika samhället har gett oss förmågan att uppleva självförverkligande, inte bara genom att tillfredsställa våra egna behov, utan också genom att förstå och svara på andra människor behov.

Experiment visar att människor världen runt upplever tillfredsställelse av att göra andra människor glada.

Vi njuter av den uppskattning vi får av andra när vi bidrar till det gemensamma välbefinnandet, och detta beror på att det en gång i tiden var nödvändigt att alla i gruppen agerade osjälviskt.

Annars skulle gruppen inte överleva./…/

Barn som växer upp i starkt ojämlika samhällen där de vuxna inte kan lita på varandra mår sämre.

Forskarna vet idag att stress tidigt i livet skadar barnens hjärnutveckling, och att långvarig stress minskar den empatiska förmågan hos barnen, vilka riskerar att bli aggressiva./../

…samhällen med växande ojämlikhet brutaliseras generation efter generation.

Det kan ta lång tid innan en ökande ojämlikhet slår igenom fullt ut i form av ökande sociala och hälsorelaterade problem.

Effekterna av trettio års ökande ojämlikhet i Sverige har vi därför förmodligen ännu bara sett början på.”

Det är viktigt att komma ihåg att det handlar om politik och insikten att inget är ödesbestämt.

Och slutligen om Maud Olofsson och trygghet.

Vad sker bakom det som synes ske? Arrogant och självtillräcklig maktfullkomlighet…

1 september, 2010 § Lämna en kommentar


Klicka på bilderna för att göra dem större och lättare läsbara.

Det är nog verkligen ingen som inte vill att de som kan ska jobba!!! Se nedan om detta med chansen till arbete i denna massarbetslöshetens tid.

Och jag tror inte vare sig Ulf Berg eller Gunnar Axén bryr sig så värst av det jag läst av, om eller med dem.

Se Björn Johnsons bloggpostning ”Gunnar Axén – lögnare”:

”Den retoriska striden om de nya sjukregleras konsekvenser fortgår.

Härom dagen satt socialförsäkringsutskottets ordförande, moderaten Gunnar Axén, och blåljög i SVT:s Debatt [man kan se denna video t.o.m. 30 september].

Axén hävdade att ‘7 av 10 omförsäkrade nu kunde hitta en väg tillbaka till arbetslivet’.

Omförsäkrad, för den som inte vet, är alliansregeringens nyspråkliga term för de som utförsäkrades från sjukförsäkringen i rehabiliteringskedjans sista steg och som därefter återfinns arbetslöshetsförsäkringen eller, i förekommande fall, erhåller försörjningsstöd./…/

Axén har helt enkelt räknat in alla som är anmälda som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen – ett krav för att a-kassa ska utbetalas – bland dem som ‘återvänt till arbetslivet’.

Alltså, enligt Axén logik: är du anställd men sjukskriven är du inte ute i arbetslivet.

Är du däremot sjuk men anmäld som arbetssökande enligt ‘omförsäkringsreglerna’ är du plötsligt ute i arbetslivet igen, sim sala bim.

Snyggt, Gunnar Axén – det är sådana omskrivningar som göder politikerföraktet bland ‘vanligt folk’.”

Och tyvärr vinner högern på det!!!

Ett hjärta RÖTT om Gunnar Axén.

Ja, nog kan man kalla det arrogant och självtillräcklig maktfullkomlighet! Nej, att det inte finns arbete och råder massarbetslöshet bekymrar tydligen inte alliansen!Ja, det är ett ovärdigt jagande av människor ut i arbetslivet.

Debattartikel ovan kan också läsas här.

Hemlösa och utslagna är ingen grupp som alliansen ömmar särskilt för och är inte en grupp som gör…

”… varken Reinfeldt, Borg, Björklund, Hägglund eller Olofsson särskilt sömnlösa om nätterna.

Utslagna och hemlösa är ingen röststark grupp av människor som man pratar om runt middagsborden i de rika villasamhällena i mångmiljonklassen.

Borgerligheten har, så att säga, andra sympatisörer att främst ta hänsyn till.

De som kräver ännu större skillnader och hårdare tag i samhället.

Förresten; när hände det senast att en hemlös tidningsförsäljare i tunnelbanan fick ställa en borgerlig partiledare mot väggen i direktsändning? Nej, de hör till människoskaran utgallrade.

SVT tar hellre en husägare med krokodiltårar som sägs drabbas av en ny fastighetsskatt./…/

Samtidigt gladde sig en orkan av allmänborgerliga och högervridna ledarsidor åt det faktum att socialdemokraterna och vänsterpartiet aldrig tidigare haft så lågt stöd i den allmänna väljaropinionen.

Högeralliansen och Svenskt Näringsliv har metodiskt och mycket noggrannt lyckats med vad man en gång i tiden föresatte sig i början av 1980-talet, nämligen satsa på egoistiskt tänkande, vittra sönder lojaliteter mellan människor och inkomstgrupper, satsa målmedvetet på en välbeställd och stor medelklass, öka reklamens propaganda, byta ut begreppet medborgare mot köpare och säljare.

De allmänna styrkeförhållandena i medierna mellan Alliansen och de rödgröna har en påtaglig slagsida för den så kallade opolitiska, teknokratiska synen på budget i balans, sunda finanser och så vidare.

Att det handlar om en borgerlig ideologisk omvälvning av hela samhället talas det däremot tyst om.

Plötsligt framstår skattesänkningarna på runt 100 miljarder som en naturlag.

Sverige är ju numera inget unikt undantag utan är numera en del av övriga länder i EU med en högervind som även dragit fram fascismen ur sina hålor på nytt.

Jimmie Åkessons valfilm påminner dock mer om dålig buskis.

Aldrig tidigare har vi väl sett maken till antiintellektuellt innehåll.”

Ja, vad sker bakom det som synes ske?

Ja, fyra år med alliansen har varit fyra år för mycket. Jag hoppas innerligt att vi byter regering.

Björn Johnson skriver vidare i sitt blogginlägg:

”Axén fortsatte att ljuga programmet igenom, bland annat genom att hävda att Socialdemokraterna var ansvariga för de indragna statsbidragen till företagshälsovården.

Detta beslut fattades emellertid i samband med regeringen Bildts första budgetproposition (prop. 1991/92:100), alltså av en moderatledd, borgerlig regering.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet.”

Badlands hyena skriver om ”Alliansens spenderbyxor”, Biology and Politics skriver om ”Debatten om liberalismen går vidare i DN: om liberal historieförfalskning”, ”Guide : så tolkar du en opinionsmätning” och Ett hjärta RÖTT om ”Livrädd för alliansen” om ytterligare moderatpolitiker som hoppat av.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin moralismreflektioner och speglingar II....