Du följer väl avtalet? Eller?

20 mars, 2012 § 7 kommentarer

Daniel Ankarloo skriver i ”Du följer väl avtalet lille vän?”:

”… inkompetens görs till en dygd när kundrelationer och kontrakt ersätter medborgarskapets sociala rättigheter./…/

… i princip alla lösningsförslag rör sig inom marknadssystemets ramar. Privatiseringen tas för given. Det är den som via övervakning ska garanteras.

Jag menar att idén att ‘konkurrens ökar välfärden’ är helt förfelad. Men jag lämnar det just här.

I stället vill jag påpeka ett centralt men föga uppmärksammat faktum: konkurrens inom välfärden institutionaliserar en ny ‘misstroendekultur’ ”

Och det är oerhört skrämmande! Ja, hur var det nu med tillit och samhällsliv???

”Då välfärd byggd på medborgarskap hos klienterna, och professionella tjänstemän som utförare, ersätts med en kundrelation styrs välfärden inte längre av lagarna och det professionella omdömet utan av kontrakten och amatörerna.

En offentlig sektor av välfärdsproduktion i egen regi ersätts med en stat som desperat försöker övervaka välfärdsproduktion i andras regi. För att detta ska fungera krävs en övervakningsstat av närmast DDR-mått [!!!].

För några månader sedan kunde man läsa: ‘Kommunerna har det största ansvaret för den senaste tidens vårdskandaler, anser Demensförbundet.’ I tidningen Veteranen (111207) [se också Fri att välja hemtjänst hon inte vill ha]gavs en förklaring:

När Jannis Avramidis fann sin pappa vanvårdad på ett boende valde han att granska vårdavtalet mellan kommun och utförare.

– Det var på tio sidor och väldigt luddigt formulerat. När det gäller skrot eller CD-skivor så är avtalen ofta på flera hundra sidor, säger Jannis Avramidis till SVTs Rapport.

– Det står att vården ska vara god, bemanningen tillräcklig och kvalitén hög, men ingenstans finns det specificerat exakt vilka tjänster som ska levereras och hur kvalitén ska mätas. Man vet alltså inte vad det är man har köpt och hur man ska följa upp det man tror sig ha köpt.

För att råda bot på dessa missförhållanden har sedan Avramidis– avtalsjurist till yrket – tillsammans med Demensförbundet författat ett 80-sidigt kontrakt som skickats till Kammarkollegiet som grund för vidare upphandlingar enligt LOU.

Men, vänta nu! Måste man skriva 80-sidiga kontrakt för att kunna skilja vård från vanvård? Och om 80-sidiga kontrakt plötsligt nu är en förutsättning, hur kunde Sverige ha någon välfärd av kvalitet alls på den tid då inga kontrakt skrevs? Kan inte personalen längre skilja på vård och vanvård? Man hade hoppats att det vore medicinska kriterier hos professionen som garanterade vårdens kvalitet, inte juridiska formuleringar i kontrakt.

80-sidiga kontrakt är ingen lösning – bara förlängningen av en ren perversion.

Dem man skriver 80-sidiga kontrakt med är ju inte att lita på. Om verkligen Carema på fullt allvar inte kan skilja på vård och vanvård om det inte specificeras i 80-sidiga kontrakt, är det verkligen till dem vi vill överlåta omsorgen om våra gamla?”

Så sant!

”Det vore ungefär som att överlåta tillagandet av Nobelmiddagen till en kock som kräver 80 sidors specificering för att inse att Bullens pilsnerkorv inte är så smart att ha på menyn.

Men Carema kan naturligtvis skilja på kvalitet och vanvård.

De vet att vägandet av nedkissade blöjor inte är human vård – utan gnidighet. Problemet är inte att de inte kan förstå, det är att de – i vinstens namn – inte vill förstå, om inte avtalet tvingar dem till det.

Men ska verkligen organisationer som låtsas vara korkade om inte avtalet tvingar dem till motsatsen sköta vården, skolan och omsorgen i landet?

Välfärdspersonalen, de som verkligen kan, de vill också utöva sitt arbete utifrån professionell kunskap. Det är en fråga om yrkesstolthet och professionsetik.

En kirurg som misslyckats med en operation finner klen tröst i att patienten i alla fall avled avtalsenligt. En lärare kan knappast trösta sig med att studenternas allt sämre resultat i alla fall inte bryter något kontrakt. Men på konkurrensmarknaden får personalen inom verksamheterna i allt lägre grad ens låta det professionella omdömet styra arbetet.

I antologin Högskolan Bolognese (under utgivning våren 2012) vittnar ett antal universitetslärare om avprofessionaliseringen av yrket under Bolognaprocessens ok av strömlinjeformning. Och då är inte ens nedskärningar orsaken – utan intern konkurrens och de förvirrade påbud om ‘transparens’ som är en del av new public management.

I Evin Rubars dokumentär Vårdlotteriet visas hur läkare nu ser sig tvingade att inte följa principen om vård efter behov, att inte prioritera efter medicinska bedömningar. En läkare erkänner rakt ut att ‘alla prioriterar så att man tycker att helst vill man ha sådana [patienter] som har kort vårdtid [ … ]; en del patienter blir som Svartepetter [ … ] som man inte vill ha på sin avdelning, höll jag på att säga’.”

Och det är liknande saker som sker i amerikansk skola. Se tidigare inlägg. Man försöker inte sällan bli av med de elever som drar ner eller förväntas dra ner testpoängen, för man riskerar sitt jobb, att skolan läggs ner osv. om eleverna inte uppfyller testkraven!

Men de rika blir rikare…

Och företagen skär guld – om de kan…

Annonser

Ökande klassklyftor som späds på med privata försäkringar, samt mer om den sänkta restaurangmomsen – och om en postservice som verkar hålla på att ramla ihop i USA…

20 januari, 2012 § Lämna en kommentar

Vi är på väg att få ett samhälle med allt större klyftor, där vissa tillåts ta för sig och tar för sig.

Snabbloggning igen [ja, det var det: nu kollade jag över texten och uppdaterade den efter en lång jobbdag]. Vad ska jag sätta för rubrik?

Ja, vad sysslar också (s) med? Och vad har de sysslat med? Kerstin på Motvallsbloggen undrar också.

Är det också segregerad vård vi vill ha?

Återigen apropå det sjukförsäkringssystem de har i USA. Inte minst större arbetsgivare kan hålla sina anställda med sjukförsäkring, dvs. försäkring för sjukvård. Nu håller vi på att få detta med? Se tidigare postning om privat företag i Sverige för personliga assistenter, som har försäkring för sina anställda, så de går före i dem som inte har någon försäkring i vårdkön. Jag gillar det INTE!

I USA så har t.ex. lärare dylik försäkring genom sin arbetsgivare och om nu någon trodde att det bara är svenskar som reagerar över ”orättvisor” som en sådan (med hänvisning till den kungliga svenska avundsjukan), så kan jag tala om att amerikaner också reagerar över vad andra har som de själva inte har.

Jag funderade vidare: kan småföretagare hålla sina anställda med dylik? Innebär detta en konkurrensnackdel för småföretagaren? Hur var det nu med USA som företagarens förlovade land? Och människor ska tvingas bli egna företagare här i Sverige vare sig de är lämpade eller inte. Se ”Den ofrivilligt frivillige företagaren av Christer Johansson.” Är det ”frihet”?

Alliansfritt Sverige skriver att ”Krogmomssänkningen fiasko i Frankrike”.

Ja, de pengarna kunde ha gått till vård, skola och omsorg i företag som är icke vinstdrivna och som ger samma vård, skola och omsorg till alla som använder deras tjänster. Inte sämre skola, vård eller omsorg (eller annan samhällsservice) till dem utan pengar och bättre till dem med pengar – och som kanske också, som grädde på moset, har försäkring.

Försäkringsbrev/avtal har också blivit rejält mycket tjockare, i USA. Min pojkvän visade ett sådant på hans småföretag, tror jag, och konstaterade det. Jo, de (försäkringsbolagen) måste gardera sig i dagens USA!?

Han berättade också om postservicen: nyligen kom post neddimpande i brevlådan vid sju på kvällen. Förmodligen hade den blivit felutdelad och granne kom med den. Och igår fick han en massa post – med de var egentligen adresserade till flera av grannarna runt verkstaden. Håller postväsendet på att ramla ihop där p.g.a. nedskärningar?

”Men tänk om post man inte vill att andra ska få i händerna kommer fel!”

sa jag.

”Ja, just det!”

svarade han.

Ja, man kan ju få post med all slags konfidentiellt innehåll.

Arkelsten, Sahlin och Liljerot (alla kvinnor) och en kultur där vissa börjar vänja sig vid att saker inte kostar något föder avstånd mellan eliter och folk…

3 november, 2010 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad på kvällen samt 7 november, se slutet av postningen].

Ja, nog borde det rensas upp i det här underliga privilegieträsket som omger politiker. Varför ska de få gratisbiljetter? Biljetter som de nog har råd att betala själva. Precis som Greider skriver:

”När vissa människor börjar vänja sig vid att vissa saker inte kostar något föds ett avstånd mellan eliter och folk.”

Men ännu är det avståndet inte så stort som det mellan Stockholm Open och Shell, nej.

Ja, vi har olika identiteter: stads- eller landsortsbo, dramapedagog/läkare e.d., kvinna/man, vit/färgad, gillar att träna/läsa böcker osv. Vissa av dessa identiteter har vi valt, som yrke och hobbyer/fritidssysselsättningar, men andra har vi inte valt; som att vi fötts till kvinna eller man, vit eller färgad, i mer eller mindre välbärgad familj med olika grad av utbildning, i Sverige eller annat land, i Europa eller annan del av världen… Se debattartikeln här.

Tillägg på kvällen: Se Do nothing day i ”Sjukt fusk eller fuskiga lobbyister”, Ett hjärta RÖTT i ”Fusk, fiffel och myter” samt Dagens arbete om ”Helt sjukt om fusk & fel”.

Tillägg 7 november: se blogginlägg om skillnaderna mellan man och kvinna, apropå Sofia Arkelsten – och Börje Ahlstedt.

Det där med skatter och svartjobb…

31 maj, 2010 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad under dagen]. Min pojkvän, egen småföretagare i USA, sa igår att kunder ibland betalar i kontanter (annars verkar checkar vara vanligast) och kan tillägga när de betalar kontant något i stil med att han kanske inte redovisar dessa inkomster till myndigheterna. Det vill säga jobbar svart. Fast det tror jag inte att han gör.

Så folk jobbar svart även i USA!!?? Trots deras påstått lägre skattenivå.

Och vad gäller skatt, så tror jag att myndigheterna tar in skatt på en massa andra saker där (än inkomstskatt). Beskattar en massa annat. Det drabbar småfolket. Som dessutom får ett betydligt sämre skyddsnät. För dessa pengar går inte till trygghetssystem, utan till annat; krig, lön till höjdare osv.

Och detta innebär ju att det är de med de största inkomsterna som gynnas! De har råd att betala privatvård osv. osv. Och de kan kanske rentav leva på sina pengar bara. Och de med de lägre inkomsterna missgynnas och missgynnas rejält! Inte minst de med lägst inkomster i USA, men vi är ju i rask takt på väg dit med den regering vi har med Reinfeldt i spetsen. Hela samhället förlorar på detta. Och i slutänden också de välbeställda.

Och egentligen så förlorar man på att inte betala in sociala avgifter som egen företagare. Framförallt på längre sikt. I lägre pension bland annat.

Så håller den retorik vi blivit hjärntvättad med?

Hur gör man människor mer solidariska (med system och varandra) eller snarare: hur gör man dem betydligt mindre solidariska? Hur höjer man moralen hos människor eller snarare: hur sänker man den? Och varför är den låg om den är låg? Är vi födda giriga och egoistiska? Nej, det är vi inte.

Jo, återigen de med starkaste psykologiska försvaren (starkaste psykologiska förnekandet) tenderar att leda. Och dessa tenderar att få stöd (i politik och val) av ”mindre friskt folk”, för att använda John Cleeses och Robin Skynners terminologi. Se också tidigare inlägg ”Nyauktoritärt samhälle , att slå sig för bröstet, förakt för svaghet samt om girighet eller guldsot…”

Och apropå vår högerregering och högermedia (se också Ett hjärta RÖTT om rosenröd skildring av samhället och resultaten av den politik som förts – samt om tillrättalagda pressmeddelanden):

Livet är lätt om du är konservativ. Även om konservativa misslyckas totalt när de är i maktställning, kan de vända detta och säga, ’Titta – detta bevisar vår poäng. Staten (regeringen) fungerar inte! (Paul Krugman). Vad än problemet är i den privata sektorn, så kommer högern att se statens agerande som roten till problemet. (Mike)

Tjänsteekonomins tundra, satsa på dig själv, entreprenörer och lycksökare…

11 mars, 2010 § 1 kommentar

Slår mig; ja, denna rubrik ”Ingen ska behöva känna oro!” kan man ta på litet olika sätt (innan man läst själva insändaren)! Till exempel om att invagga människor i falska förhoppningar om att de i makten tar hand om saker till vårt bästa!Vi kan bara luta oss tillbaka och lita på dem i den!

Ja, är det inte så att många som röstat på alliansen förlitar sig på att ”staten” (den nu styrande alliansregeringen) ska ta hand om allting? Fast de samtidigt häcklat just ”staten.” Men det är skillnad på ”stat” och ”stat”? Hmmm, och vilka är det som klagar när deras förmåner hotas med att dras in? Samtidigt som de inte unnar andra välfärd.

Göran Greider skriver i ledaren ”Pansarkryssaren som försvann” om klass och kön, om

”… kvinnlig arbetarklass på den nygamla tjänsteekonomins tundra.”

Han menar att den svenska arbetarklassen idag består av fler kvinnor än män och att det kan vara orsaken till att kvinnor ogillar den politik som förs. Något De Nya Moderaterna inte förstår och tror att de måste tala om mer jämlikhet, men på borgerligt vagt manér och i borgerlig tappning. Med litet vaga tankar om könskvotering till bolagsstyrelser eller skattesänkningar.

Han menar att att vara kvinna idag i Sverige och i västvärlden är statistiskt sett allt oftare också att ha med arbetarklass att göra.

En Nima Sanadaji från skattebetalarnas förening och Captus tankesmedja svarar Ulf Lundén i hans recension av ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett i ”Jämlikhetsanden väcker debatt!”. Att forskning har visat att inkomstojämlikhet INTE ALLS dödar. Att det inte finns någon koppling mellan nivån av ekonomisk ojämlikhet, livslängd eller hälsa.

Lundén svarar med att bland annat skriva om det

”moraliska värdet av jämlikhet”

om större jämlikhet nu inte har något som helst annat värde, och skriver:

”Samhällsproblem löser sig inte av sig själv genom att öka klasskillnaderna i ett samhälle.”

Tja, ojämlikhet för med sig en massa andra saker.

Och jag funderade när jag läste Sanadajis svar om han överhuvudtaget har läst den bok Lundén recenserat och ens tagit del av deras forskning riktigt?

För det finns en massa andra negativa effekter av stor ojämlikhet i ett samhälle, utöver sämre hälsa och kortare livslängd hos alla i dessa samhällen, vilket Wilkinsons och Pickets forskning visar – och dessa nämner inte Sanadaji annat än i en bisats.

Och jag tycker inte det är orimligt att anta, att i ett samhälle med stor ojämlikhet så blir stressen större på alla där, fattiga liksom rika. Och det måste också slå på hälsa och livslängd.

Jo, javisstja, det de skriver i ”Jämlikhetsanden” är ju redan gammal skåpmat, något vi vetat i alla tider!

Och dessutom så har väl vi alla i vårt samhälle betalat skatt slog mig återigen apropå ”skattebetalarnas förening” innan jag läste denna artikel? ÄVEN alla låg- och medelinkomsttagare? Och betalat proportionellt på den lön vi tjänat?

Men kanske räknas inte vissa skattebetalare som skattebetalare? Man räknas kanske bara som ”skattebetalare” om man kommit över en viss gräns? Så en annan ska inte komma här och komma och tro sig tillhöra ”skattebetalarna” eller således ha något att säga till om?

Och de som varit höginkomsttagare i Sverige har aldrig haft det dålig ekonomiskt sett. Jag kommer från en medelklassfamilj i de övre skikten förmodligen, så jag menar att jag vet. Och jag tillhör fortfarande medelklassen, men har inte röstat på alliansen – och kommer aldrig att göra det.

Det var det där med solidaritetsunderskott. Och empatiunderskott.

Man kan läsa om Captus i Wikipedia:

”… är en tankesmedja som arbetar med opinionsbildning för allmänborgerliga idéer såsom sänkta skatter, en stark rättstat och fria marknader. Captus startade sin verksamhet under år 2005 och grundades av Nima Sanandaji, Christofer Pihl och Anders Nyman.”

Om Sanadaji kan man läsa:

”Han är bosatt i Stockholm samt har tidigare varit ordförande i Fria Moderata Studentföreningen och Svensk-amerikanska föreningen, båda i Göteborg. Sanadaji var en av författarna till Timbrorapportern ’Välkommen till Sverige! Om politisk snedvridning i kurslitteraturen SFI, svenska för invandrare’, som kritiserade sfi-utbildningen för att gå socialdemokraternas ärenden.”

Och om svensk-amerikanska föreningen:

”Svensk-amerikanska förbundet är en partipolitiskt obunden vänskapsförening bildad 22 februari 2004. Bland grundarna fanns bl.a. personer med bakgrund från Liberala ungdomsförbundet, Moderata Ungdomsförbundet, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet samt Kurdiska ungdomsförbundet.”

Jag kan bara säga att USA är inget föredöme att följa utifrån de erfarenheter jag har och utifrån det jag sett av fattigdom och enorma klasskillnader och hur det är att vara s.k. entreprenör eller egen småföretagare.

Ja, apropå infrastrukturen där (vägar till exempel och dess underhåll), se artikeln ”SJ var bättre förr” (apropå en annan del av infrastrukturen, men i Sverige) där Per Runesson skriver:

Ibland ryser man (av obehag) när man möter de nya orden som dykt upp på senare år. Tänk på ’operatör, upphandling, konkurrensutsatt, bolagisering, privatisering’ för att ta några.

Med sådana ord och begrepp kan man analysera skandalen kring det trafikkaos som resenärer i huvudstaden och annorstädes genomlidit, inte bara fysiskt och psykiskt utan även ekonomiskt./…/

Vem är då boven? Ja, alla skyller som bekant på alla och såväl den förra som den nuvarande regeringen har tillåtit denna skämmiga utförsäljning av det som en gång kallades ’hela Sveriges järnväg’.”

Runesson beskriver gamla SJ som tryggt statligt företag, tryggt och trögt – men pålitligt, som delats upp i lika bolag.

DD:s Kulturhyllan är också ironisk angående bygg-självandet i ”Bygg själv”:

”Ja, i landet satsa på dig själv och gör-det-själv-Sverige föds nya lycksökare varje dag, samtidigt som samtalen till jourhavande medmänniska bara blir fler och fler.”

Man kan också på Kulturhyllan läsa i ”Skyskrapan brinner” om just den filmen som nu kommer i en specialutgåva på DVD:

”Under denna vinter har snön avslöjat många brister, okunskap och rena rama byggfusket i fastighetsvärlden.

Återutgivningen ligger därmed i iden. Filmen handlar ju om ett gigantiskt fuskbygge som till slut fattar eld.”

Och i Wikipedia om ”Skyskrapan brinner”:

”… amerikansk katastroffilm från 1974 med bland andra Paul Newman, Steve McQueen och Fred Astaire. I den stora amerikanska staden San Francisco har man byggt världens högsta skyskrapa som kallas The Glass Tower. På grund av fuskbygge, bland annat med felaktigt installerad el och sprinklersystem börjar byggnaden brinna på invigningsdagen. På byggnadens översta våningen finns en pampig bankettsal där invigningsfesten hålls. Det blir en kamp på liv och död för gästerna att ta sig ut från det brinnande infernot.”

Läs mer om SJ i ”Märkliga skratt. Veckan som gick: eftersatt järnväg och inbillad rekordjakt” av Johan Ehrenberg.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin moralreflektioner och speglingar II....