New Public Management – borde vara ute idag…

17 september, 2013 § Lämna en kommentar

a1Ett tag sen jag bloggat, men jag är lika engagerad fortfarande, även om det inte synts här på ett tag. Jag hoppas verkligen vi blir av med alla allianspartier i regeringen efter nästa val och jag är också benägen att fortsätta rösta på (v) därför att det är det enda riktiga partiet till vänster. (S) skulle behöva bli betydligt radikalare än de är.

Håller helt och fullt med skribenten i brevet till ledarsidan ovan. Precis det jag själv sett sen jag träffade min sambo 2008, han är från USA. Svenskar som åker över och t.ex. är utbytesstudenter hamnar troligen i medelklassfamiljer och i såna bostadsområden och de ser inte allt det jag sett (se tidigare postningar).

Vi borde inte följa dem i spåren ett enda steg mer. Jag tillskriver våldsdåd och skjutningar i USA dess enorma inkomstskillnader.

I den stad jag bor i i Sverige har dess första friskola efter mindre än 20 år köpts upp av Academedia och anställda där vittnar om att förhållandena försämrats efter detta övertagande. Lärare söker tjänsteldigt och vissa ser detta som ett tecken på att de inte trivs längre. Skolans lokaler behöver en rejäl upprustning.

Och jag hörde efter valet 2010 att lokalförhållandena var mycket bättre i friskolorna jämfört med de kommunala skolorna av pizzeriaägare, som sa sig vara kapitalist.

Lästips: ”Patientens pris – ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden” av Maciej Zaremba, där docenten i statsvetenskap Shirin Ahlbäck Öberg och professorn i samma ämne Sten Widmalm i sista kapitlet ”NPM på svenska” skriver att det är hög tid att utveckla och konkretisera nya idéer som alternativ till NPM (New Public Management), men de konstaterar att tyvärr verkar varken politiker till höger (vilket inte är förvånande) eller till vänster vara särskilt mycket inne på att ifrågasätta de driftsformer som används i sjukvården över hela landet, dvs NPM-drift i form av t.ex. Lean Healthcare. I boken presenteras också DRG, ett fenomen som tydligen väldigt få känner tilol existerar. Något som f.d. överläkaren Magnus G. Lind beskriver kan leda till och leder till i kapitlet ”Lita på yrkesetiken”.

Se också artikeln ”Med mätbara mål ska landet styras” och ”Självständighet blev toppstyrning” där man bland annat kan läsa:

”Alliansens reformprojekt för de svenska universiteten och högskolorna, som skulle producera forskare i ‘världsklass’, är på väg att spåra ur. Det skriver Shirin Ahlbäck Öberg, Li Bennich-Björkman och Sten Widmalm.”

Läs också Agnes Hellströms bok ”Att vara utan att synas – om riksinternaten Lundsberg, Sigtuna och Grenna” av f.d. eleven vid Sigtuna riksinternat Agnes Hellström, väldigt intressant angående elitskolor.

Slutligen läs också om medelklassupproret i ”Vi har mer än bara kök i huvudet – Medelklassupproret: Sänk inte vår skatt – välfärden går före”:

”…  kära politiker, tack, men nej tack. Nu räcker det! Vi som har arbete, och bra lön har tjänat rejält på genomförda skatteavdrag. Vi behöver inte ett femte! Vi har råd att renovera våra kök utan fler avdrag och vi har råd att betala barnens läxhjälp – om vi nu skulle vilja anlita sådan. Däremot har ingen av oss råd med ett samhälle som inte inkluderar alla.

Solidaritet handlar om att se sig själv i andra. Det betyder att andras ofärd aldrig kan bli vår egen välfärd, och utifrån vår position som privilegierad medelklass är det nu dags för oss att sätta ner foten. Vi vill inte ha det så här.

 

Vi är de som dagligdags möter de grupper som försvagats, som utbildar de unga och som frustrerat ser hur dagens politik undergräver rimliga livsvillkor för allt fler. Vi vill ha en fungerande välfärd som bygger på tanken om solidaritet och jämlikhet.

Pengar finns, det är inte där problemet ligger. Det handlar i stället om hur vi väljer att fördela våra resurser och vilken typ av samhälle vi vill ha. Som välavlönad medelklass betalar vi redan mycket skatt och vi betalar gärna mer, men vi vill att våra skattepengar skall gå till en gemensam välfärd – inte till en ojämnt fördelad individuell välfärd och definitivt inte till privata vinstintressen inom vård och skola.

Vi vill bidra till ett välfärdssamhälle med lika rättigheter för alla oavsett inkomst, härkomst och social position. Vi vill vara medborgare i en demokrati, inte kunder på en marknad. Vi vill ta gemensamt ansvar för en välfärd för alla, inte individuellt ansvar för oss själva. Därför avstår vi gärna de fördelar vi aldrig bett om, till förmån för jämlik välfärd och ekonomisk och social trygghet för alla.

 Försvara den gemensamma välfärden!

 Nej till jobbskatteavdrag!”

Så bra skrivet!

Annonser

Den sjuka vården…

8 maj, 2013 § 4 kommentarer

a Äldre person diagnosticerad med trigeminusarterit bland annat med akut värk ska måste sitta i telefon för att få akuttid hos läkare. Vad jag förstår så kan denna värk vara rejält besvärlig. Jag kan livligt föreställa mig hur det är att måsta sitta i telefon till vårdcentralen och måsta göra kanske inte bara ett utan flera val för att komma vidare till sjuksköterska.

Hur kommer det sig att en vårdcentral som förr bara hade en läkare och som nu har åtminstone fyra läkare har en mycket längre väntetid än de hade när de bara hade en läkare?

Att patienter nu måste få tid för provtagning, något de inte behövde göra förr. Då kunde de åka ner till vårdcentralen mellan vissa klockslag och få sitt prov taget.

Hur kommer det sig att läkare och sjuksköterskor har så mycket mindre tid idag? Hur kommer det sig att de hade mer tid då?

Är läkare och sjuksköterskor latare idag?

Hur kommer det sig att distriktssköterskan då hade tid att ringa till patient som hade akuta besvär, något som de inte verkar ha tid med idag? Hur kommer det sig att det tar flera dagar att få höra om provsvar från läkare, ett provsvar  som troligen kommit för några dagar sen?

Kan någon som arbetar inom sjukvården berätta för mig hur detta kan komma sg?

JAG tror att det beror på att läkare och sjuksköterskor har så mycket mer administration att sköta. Dessutom har skattesänkningarna gjort att man har mindre pengar till landstinget (samma sak ser vi inom skola och omsorg).

En kvinna strax över 80 år gjorde en strumaoperation på sjukhus två timmars bilfärd hemifrån. Sen hon vaknat upp frågade doktor på rodn om hon kunde tänka sig att åka hem. Den äldre kvinnan var fortfarande groggy efter operationen och sa med stor tvekan ”Nej!” Trots att hon kände att hon nog borde ha avlastat sjukhuset och frigjort denna vårdplats genom att åka hem.

Hon fick stanna över natten, men på nästa dags rond frågade doktorn igen om hon var beredd att åka hem. fast hon kände att det ha varit skönt att stanna en dag till så sa hon ja. De fick skjutsa henne med rullstol till entrén och taxi.

Taxichauffören måste ta ytterligare en patient vilket skulle innebära att de fick ta en extratur på mellan ½-1 timme, något som kändes ganska påfrestande för den nyopererade äldre kvinnan, men hon bet ihop.

Väl hemma fick hon frossa. Som tur var var en av hennes döttrar hemma, så hon slapp vara ensam.

Under min studietid i slutet på 70- början på 80-talet jobbade jag som sekreterare inom hemsjukvården. Skrev in och ut patienter. Renskrev kuratorers och arbetsterapeuters journaler.

På den tiden gjorde en kurator en utredning över hur hemförhållandena var INNAN man skickade hem en patient. Arebtsterapeuten gjorde en bedömning om det behövdes hjälpmedel i hemmet. Distriktsköterskan på orten patienten kom från blev informerad om att man skulle skicka hem en patient, förmodligen informerad om mediciner, särskilda behov av vård hemma osv.

Nu tror jag inte några kuratorer gör såna bedömningar längre.

Här om vårdstrejk i Skåne och också professorn och läkaren som hoppade av i protest mot sparbeting samt ”Protest mot vård i Skåne”:

”Kaos på akutmottagningar, sjuksköterskor som säger upp sig i protest och brist på vårdplatser. Listan kan göras lång på problem i den skånska sjukvården. I dag samlades demonstranter i flera skånska städer för att visa sitt missnöje.”

Nätverket ”Rädda vården”.

B.Precis! Mer resurser behövs för en hög patientsäkerhet och för en god arbetsmiljö! Och NEJ till privat vård, som dränerar en god vård till ALLA på resurser!!!

”Rädda Vården: Skåne mot nedskärningar och högerpolitik”

 ”Hjälp oss! – en antologi om den svenska vårdens förfall.”

Mer om vårdens förfall här.

Lär av skandalen i Stafford”:

”Över 1000 patienter dog på sjukhuset i Mid Staffordshire mellan 2005- 2008.

För stor fokus på ekonomiska indikatorer och mål.

Patienter,anhöriga och personal påtalade bristerna, men ledningen ignorerade problemet och politikerna vägrade agera. När vi ser samma saker ske i Sverige.

När vi skickar hem patienter alldeles för tidigt eller nekar patienter inläggning.

När den nyutexaminerade sköterskan tvingas till att fylla luckor i schemat utan inskolning eller introduktion.

När patienter som ligger på fel avdelning glöms bort och inte rondas. När kvinnor tvingas förlösa i ambulansen för att närsjukhuset lagt ner.

När den äldre kvinnan dör på akuten för att det saknas platser på intensivvårdsavdelningen.

Då borde en varningsklocka ringa!

För det dröjer inte länge innan det som inträffade i England också sker i Sverige. Eller har det redan skett?”

Se SVT om ”Vårdens förfall på pränt”:

”Får inte bli värre Arbetsmiljöverkets inspektioner visar på stora brister inom vården. Sundsvalls sjukhus hör till ett av tre sjukhus som har fått i särklass mest viten för dålig arbetsmiljö.  Nu kommer en antologi om vårdens förfall. Två av författarna är från Västernorrland – och vi har träffat en av dem.

Hon kommer med tåget från Stockholm där hon jobbar ibland. Efter 35 år som läkare i Västernorrlands läns landsting har hon slutat där – men inhopp som läkare gör hon fortfarande. Och hon har sett vårdens förfall från insidan.

 – Människor far illa, patienter far illa och personalen far illa. Så det här är allvarligt, säger läkare Elisabet Finné.

Hon är en av tolv medförfattare till en antologi som kommer ut i dagarna. Den heter ”Hjälp oss” och tar upp olika aspekter av vad de menar är en vård i förfall.

 – Det är ju det som är det värsta, att den här dåliga vården… man sparar inte pengar på den!”

C.”Zarembas larm ska tas på allvar”:

”Min första erfarenhet av låtsasmarknaden Svensk Sjukvård gjorde jag en solig förmiddag på 90-talet.

Jag pluggade medicin och gick en kurs på Södersjukhuset. En dag glömde jag nyckeln till mitt klädskåp, där rocken och stetoskopet dvaldes. Stressat sökte jag upp lämplig enhet och bad om hjälp. Sedan hände ingenting. Ingen visste hur vaktmästarens insats skulle debiteras, nämligen. Vem skulle betala? Tiden gick, samtal ringdes, huvuden skakades. Och jag undrade vad det var för galenskap som hade utbrutit sedan min tid på ett långvårdssjukhus, några år tidigare.

Där användes följande managementmodell: man ringde Vaktmästar-Bosse. Han kom och klippte upp låset. Man sa: ‘Tack, Bosse!’ Klart. Inte en enda blankett att fylla i, ingen kod att registrera.

DN-journalisten Maciej Zarembas artikelserie om sjukvårdens kris har blivit bok: ‘Patientens pris’ (Weyler). I den skildras ett Vård-Sverige styrt av New Public Management – NPM – där allt som kan mätas får en kod och ett pris. Där varje liten enhet måste jaga kostnader och visa upp resultat som ger sken av effektivitet.

Systemets biverkningar ter sig enorma och kan sammanfattas med ett citat av ortopeden Karin Bernhoff:

”Dagligen ser jag effekterna av detta system. Hur man skyfflar läkare till akuten för att hjälpa folk med stickor i fingrarna medan människor med bruten höft får vänta i dygn på sin operation. Det ena ger vite, det andra inte.”

Som sagt, det mätbara har ett pris och en kod. Men somligt kan inte mätas, som lidandet hos patienten med bruten höft eller oron hos kronikern som inte får tid för återbesök därför att nybesök är mer lönsamma för vårdenheten. Och då det inte kan mätas, blir det osynligt.

Läkarkårens motvilja mot systemet är stor. Den administrativa bördan har blivit bedövande och löjlig. Läkare ser sig ständigt tvingade att dagtinga med yrkesetiken. Självbestämmandet beskärs och det professionella omdömet ifrågasätts av administratörer och politiker.

Somliga avfärdar denna klagan med att läkare – förstås – hellre vill ha en påse pengar att förfoga över, och ingen kontroll.

Men deras situation är oroande. Det finns en reell risk för att de korrumperas, för att använda Zarembas uttryck.

Inte bara de samvetslösa, som kan casha in genom att fiffla med koder, utan de alldeles vanliga, anständiga läkarna. De som nästan omedvetet börjar sovra bland patienter eller operera fastän det inte riktigt behövs. Allt för att jakten på pinnar och pengar blir normaliserad och normerande.”

”Välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda”, ja, ”lägg energin på att skapa ett solidariskt samhälle” istället…

9 mars, 2013 § 15 kommentarer


KärlekskraftI senaste ETC kunde man läsa den korta artikeln ”Snyltar på Grupp 8 för vinstens skulle”, där Andreas Gustavsson skriver:

”Internationella kvinnodagen är ett ypperligt tillfälle att uppmärksamma både segrar som tidigare generationer vunnit och den kamp som ännu återstår.

Eller varför inte parasitera på all positiv laddning som finns kring 8 mars?

I måndags gick åtta kvinnor ut på SVT debatt med en artikel som förvränger diskussionen om välfärdsvinster. Samtliga har de starka ekonomiska incitament för att privata aktörer fortsatt ska kunna göra vinster på offentligt finansierad välfärd. Men de paketerar sina åsikter som jämställdhetsivrande, för när ‘LO-männen’ kräver samhällsbolag och vinstbegränsning så drabbar det just kvinnor. Hävdar debattörerna, som kallar sig Välfärdens Grupp 8 och skriver:

‘Vi nöjer oss inte med kraven från dem vi lånat namn av, Grupp 8, som på sin tid krävde rätt till arbete och daghem. Vi förväntar oss friheten att själva äga och driva dagens förskolor, vård och omsorg – på samma villkor som andra företagare.’

Det här resonemanget har länge förekommit hos borgerliga ledarsidor och nyhetskommentatorer.

‘Det vore klädsamt om Karl-Petter Thorwaldsson kunde medge att LO här följer en uråldrig tradition inom arbetarrörelsen: kvinnor ska ha mindre pengar än män’, anser Åsa Moberg (DN 121019).

Välfärdsbranschen är tveklöst kopplad till jämställdhet. Men förhållandet är motsatt det som borgerliga tyckare och renommésnyltande entreprenörer hävdar.

Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

Och som en kommentator skriver:

”Vem fan bryr sig om det är en kvinna eller en man som profiterar på ens arbetskraft?”

Så sant! Båda ärlika illa!

”Problemet i det här fallet ligger i att det överhuvudtaget är möjligt att göra vinster på gamla, sjuka och barn. Att privata företag inom offentlig sektor drivs på skattepengar är helt absurt. 

Skattebetalarna och kommunerna och landstingen tar hela risken. Riskkapitalbolagen och bonusdirektörerna tar ingen risk utan tar pengar som skulle gått till det svenska folkets välmående.”

Precis! tobiasbaudinlive1013

Här om Skölds studie ”Strukturerna och företagandet: en longitudinell studie av kvinnors och mäns företagande i spåren av den offentliga sektorns omvandling”:

”I spåren av den offentliga sektorns omvandling har en marknad för företagande skapats. Kvinnor är underrepresenterade bland företagarna i Sverige och har förväntats vara de som ska bli företagare när den offentliga sektorn nu har konkurrensutsatts, som en av flertalet reformer i omvandlingen.

Kvinnor är överrepresenterade bland de sysselsatta i offentlig sektor och en förväntan har närts av politiker om att det är kvinnorna som nu ska bli företagare i dessa näringsgrenar. Det kan även ses som rimligt, då forskning har visat att kvinnor och män startar företag där de har erfarenhet ifrån.

Forskning har också påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning, vilket skulle innebära att vi kan förvänta oss att män i hög grad startar företag i kvinnodominerade näringsgrenar.

Kommer kvinnor att bli företagare i större omfattning än män i de kvinnodominerade näringsgrenarna som påverkats av konkurrensutsättningen? Forskningen har hittills visat motstridiga resultat./…/

Studien visar på en mångfald av resultat och indikerar på så vis att det finns strukturer som skapar villkor för kvinnors och mäns företagande.

Omfattningen av kvinnor respektive män som är företagare i näringsgrenarna har förändrats över tid. Dock inte på det sätt som förväntats utifrån politiska förväntningar och teori om småföretagande. Det visar sig inte bara vara könssegregering på arbetsmarknaden, liksom i företagandet, som har  betydelse för hur kvinnors och mäns företagande förändras. Det är även andra förhållanden som påverkar, såsom karaktären av stordrift/smådrift, konkurrensutsättningsmodell, samt närvaron av profession.

De slutsatser som studien utmynnar i är att kvinnors företagande missgynnas av kombinationen av upphandlingsmodell, stordriftskaraktär och närvaron av profession. Kombinationen av läkarprofession och företagandets manliga könsmärkning förstärker segregerings- och hierarkiseringsprinciper.

Studien styrker tidigare forskning som med andra metoder påvisat att företagandet har en manlig könsmärkning och att genusstrukturer är resistenta. Med utgångspunkt i slutsatserna och i teori har hypoteser formulerats för fortsatt forskning.”

Riktiga Grupp 8 har svarat i ”Skamligt parasitera på Grupp 8:s namn för profitens skull”:

KVINNOVINSTER I VÄLFÄRDEN De företag som idag tar över den svenska välfärden har ingenting med 70-talets kvinnokamp att göra. Vårdvinsterna borde gå till höjda sjuksköterskelöner och ökad bemanning, istället för ner i entreprenörernas klänningsfickor. Lägg er energi på att skapa ett solidariskt samhälle.”

Precis! Så bra skrivet!

”Det är viktigt att förstå varför artikeln av åtta välfärdsföretagare som vill kalla sig Välfärdens Grupp 8 kommer på SVT Debatt just nu. Den speglar en stor oro över diskussionen om vinster på välfärdsföretag bland dem som tjänar de riktigt stora pengarna. Där har någon tänkt en halv tanke: ‘Internationella kvinnodagen 8 mars? Det här är ju en kvinnofrihetsfråga! Och så fanns det nån kamporganisation på 70-talet som visst hette nånting på åtta, grundat av åtta kvinnor, lysande, vi kör!’/…/

När detta är sagt måste vi ändå gå in och protestera mot att den här gruppen kvinnliga entreprenörer försöker tillskansa sig Grupp 8:s namn. För det första är det skamligt att ta något som inte är ens eget. Stöld gäller inte bara pengar och saker, utan också namn och titlar. Egendomsrätten brukar företagare värna om, även om de är kvinnor. Om kvinnliga företagare vill kämpa för vinster på välfärden får de bilda sin egen organisation utan att parasitera på kvinnor som inte delar deras värderingar.

Alla kvinnor har naturligtvis rätt att kämpa för sina rättigheter. ‘Gråt inte – kämpa’ var ett av Grupp 8:s slagord i den socialistiska kampen. Vi vann striden om daghem för alla, rätt till abort och särbeskattning. Många andra frågor fick vi upp på dagordningen, som högre lön och bättre anställningsvillkor för kvinnor inom vården. Men där återstår mycket att göra.

Vinsterna inom den privata välfärdssektorn verkar vara rätt goda. 2010 var kapitalavkastningen 15 procent, att jämföra med genomsnittlig avkastning inom privat sektor på 7 procent. Den avkastningen borde återinvesteras i vården, för dem som är beroende av eller arbetar i den – snarare än att gå ned i privata klänningsfickor.

Till saken hör att i åtskilliga länder, exempelvis i Finland och Tyskland, får man inte göra vinst på sådana här företag.

Frågan måste också ställas varifrån pengarna till välfärden kommer.Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan välfärdstjänster och andra tjänster. Pengarna som går in i välfärden är våra gemensamma.

Vi i Grupp 8, liksom majoriteten av Sveriges befolkning, vill ha ett solidariskt samhälle. Då är det viktigt att pengarna används för allas bästa, inte för marknadens vinster. Vården, som i grunden handlar om relationer mellan människor, där den ena är beroende av den andra, bygger på kvaliteten i den omsorgen. Den kan man inte räkna på som om det handlade om bilar på en mekanisk verkstad.

Maciej Zarembas reportageserie i DN ger många exempel på de ibland perversa incitament som nu tillåts styra svensk sjukvård.

Saker och ting blir inte nödvändigtvis bättre bara för att det är en kvinna som håller i dem – det visar inte minst debattinlägget från de åtta kvinnliga företagarna. Vinster i vården blir heller inte goda bara för att det är kvinnor som gör dem.

Så, välfärdsentrepenörer: Kämpa gärna för höjda löner inom vården, för lika lön för lika arbete, förbättra bemanningen, sänk arbetstiderna och skapa ekonomiska möjligheter för vidareutbildning av de anställda. Då kan ni gå med i Grupp 8.”

Kent Werne har skrivit ett så bra blogginlägg ”Riskkapitalet exploaterar kvinnors omsorgskraft”:

”Tusentals och åter tusentals svenska arbetarkvinnor har tagit hand om äldre och funktionshindrade släktingar, och länge sågs det som helt självklart. Mannen, släkten och byn tog det för givet att kvinnorna tog ansvaret./…/

Ibland har jag stannat upp vid statsvetaren Anna G. Jónasdóttirs teori om att exploateringen av kvinnors ‘kärlekskraft’ är grunden i könsmaktsordningen. Kärlekskraften är samhälleligt konstruerad, inte biologiskt. Många kvinnor tränas tidigt i att ge mer kärlek och omsorg än de får. Om jag förstår Jónasdóttir rätt sker exploateringen främst i parrelationen, men jag har inte kunnat släppa tanken att det pågår lite överallt. Som i dagens allt mer privatiserade välfärd, till exempel i den handikappomsorg jag den senaste veckan granskat i Dagens Arena.

När LSS-lagen drevs igenom i början av 90-talet var det en frihetsrevolution för personer med funktionsnedsättning. Nu skulle folk slippa institutionerna, och alla som varit i sina anhörigas omsorg skulle slippa utgöra en konstant belastning.

Det var också en potentiell jämställdhetsrevolution. Mammor, svägerskor och döttrar kunde avlastas, och ett arbete som utförts privat bli ett tydligt samhällsansvar.

Kärlekskraften, eller i det här sammanhanget snarare omsorgskraften, skulle belönas, oavsett om den gavs av kvinnor eller män.

Men samtidigt öppnades en ny marknad där män med utpräglat vinstintresse och konstant ovilja att betala skatt kunde fortsätta exploateringen. Och nu slapp de inte bara dubbelarbete, vissa kunde också bli stormrika.

Aftonbladet avslöjade i veckan att de större välfärdskoncernernas toppskikt i huvudsak ockuperas av män, medan en överlägsen majoritet av fotfolket är kvinnor.”

Är det ett dugg bättre om det är kvinnor som gör de där vinsterna eller sitter i toppskiktet?

”Jag har samtidigt visat hur riskkapitalbolagen – som till mer än 90 procent drivs av herrar – gör stora vinster på människors behov av vård och omsorg. Men också på att hålla nere lönerna och försämra anställningsvillkoren för just fotfolket – som om lönerna inte var tillräckligt låga i kommunal sektor.

Ofta när jag föreläser om vinsterna i välfärden träffar jag kvinnor som jobbar för Attendo, Carema, Frösunda eller någon annan dominerande koncern. När de får se svart på vitt vilka enorma vinster ägarna gör och vilka löner cheferna kammar hem visar de inte ett svalt akademiskt intresse. De blir rasande.

De har fått höra att det måste sparas, att varje sten ska vändas, att lönerna inte får öka. Och så får de reda på att vinsten som Attendo Care gjorde i Sverige 2011 (433 miljoner) skulle räcka till 1400 heltidsanställda vårdbiträden, alternativt till en löneökning på mer än 2 500 kronor i månaden till koncernens 9 500 anställda.

Vi brukar komma fram till att deras värkande ryggar, deras omsorgskraft och deras ansvarstagande är förklaringen till att verksamheten ofta fungerar hyggligt, trots den konstanta lönsamhetsjakten och personalglesheten.

De brukar tacka för att någon uppmärksammar deras slit, men de fortsätter vara rasande. För att vissa alltid tycks vinna och andra förlora, i hemmet liksom på jobbet.

Jag gissar att min numera bortgångna farmor skulle ha känt likadant.

För det var väl inte tänkt att också frigörelsen skulle exploateras.

Eller var det så man tänkte?

Läs artikelserien i Dagens Arena: Om riskkapitalbolagenassistansbranschens guldgossarlönepressen och kostnadsexplosionen.”

Och de som jobbar på golvet i vården blir väl inte mindre rasande om kvinnliga företagare är de som tar ut stora vinster? Som sagt.

Ja, och ”jämställdhetsfrågor har reducerats till RUT-avdrag och kvinnligt företagande” kan man läsa om i recensionen ”Rapport från feminismens Saudarabien” om Maria Svelands bok ”Hatet – en bok om antifeminism” i ETC.

Forskaren Birgitta Sköld vid Linköpings universitet har enligt Andreas Gustavsson…

”… studerat hur småföretagandet utvecklades 1993–2008 i 16 stycken kvinnodominerade, konkurrensutsatta verksamheter. En majoritet av dem uppvisar lägre andel kvinnligt företagande.

– Mäns dominans har ökat, säger hon till tidningen Arbetet.”

I ”Män företagare i kvinnobranscher” kan man läsa:

”‘Kring millennieskiftet skedde en vändning’ Så här långt är det fler män än kvinnor driver företag i kvinnodominerade branscher, visar färsk forskning från Linköpings universitet. 

Birgitta Sköld på Linköpings universitet har studerat samtliga småföretagare åren 1993-2008 i 16 kvinnodominerade branscher. Hon konstaterar att mansdominansen har ökat i nästan alla av de 16 branscherna.
Kvinnors företagande har totalt sett ökat visar hon – men det har också mäns. Kvinnors andel av företagarna har minskat i 9 av näringsgrenarna.

– Kring millennieskiftet skedde en vändning. Under 1990-talet ökade kvinnors andel av företagandet inom dessa branscher, men sedan vände det och nu ökar mäns andelar mer än kvinnor, säger Birgitta Sköld .

Det är bara inom den privata barnomsorgen som kvinnor dominerar. Där är företagarna till 90 procent kvinnor. Samtidigt är privat barnomsorg fortfarande mycket ett Stockholmsfenomen och det är ett område där kooperativa former är vanligt.

Strukturella skillnader

Annan forskning visar också att det handlar om strukturella skillnader.  Kvinnors företagande är mer präglat av vad som kallas omsorgsrationalitet än lönsamhetsrationalitet, dvs är mer inriktade på att få verksamheten att fungera för brukarna än att generera stora vinster.”

Väldigt intressant! Kvinnor är mer intresserade av sina ”kunder” än att göra vinst, för män är vinsten viktigare? Dvs för kvinnor kommer vinsterna i andra rummet. Och för dessa kvinnliga vårdföretagare så är också vinsten viktig. De tycker att de ocksåska ha rätt att göra vinst.

”Avhandlingen visar att kvinnligt företagande missgynnas av stordrift och upphandling i konkurrens. Istället gynnas kvinnor av kundval och och smådrift, visar avhandlingen. I 10 av 16 studerade brancher snarare minskade det kvinnliga företagandet i takt med att upphandling gynnades.

Kommentator till den artikel Gustavsson refererar till skriver:

”Frågan om ansvaret för utförandet av välfärdstjänster är mycket intressant, är det i verkligheten inte så att det just är ansvarstagandet som blir lidande i en situation med privata entreprenörer inom välfärden? Uppdragsgivare och utförare skyller på varann när de goda resultaten uteblir och resultatet går ut över de som är beroende av de här tjänsterna. Är det inte just därför som det är vi skattebetalare som ska bestämma vilken slags välfärd vi vill ha, inte kommersiella intressen. Varenda människa med sunt förnuft inser att vinster urvattnar en verksamhet som är så personalberoende som de flesta välfärds tjänster är.”

Ja, vadå avnämarna?

En annan skriver:

”I Studio Ett, P1, berättar en orolig förälder om dotterns utbildning, hantverks – på ett privat gymnasium i Uddevalla. Skolan läggs nu ner med ett år kvar för ett antal elever.

Inte ett ord har sagts i förväg i år för att informera.
.
Gissa vilka som får ställa upp för dessa ungdomar?

Just det! Kommunerna – får stå redo med dyra reservplatser.
Samma sak för ungdomar vid ett idrottsgymnasium i Karlstad vilket rapporterades i Rapport igår.”

En tredje skriver:

”Bra att välfärdens Grupp 8 gör klart vad frihet är. För de som har råd. Konceptet känns igen från länder med djupa sociala klyftor och verkar obotligt. Just för att det är så lätt att bli bortskämd. Bidragsberoende till egen vinst drabbar över hela fältet. Man växer upp här och får allt och lite till. Är det så lätt att glömma var välstånd kommer ifrån?”

Och en fjärde svarar en kommentator:

”Märkligt!
Som om de äldre har någonsin träffat de som äger hemmen? Och för all del så låter det på dig att på de privata jobbar människor som inte har något med kommunen att göra.
Alla utbildas inom det offentliga eller skulle du vilja påstå att sjuksköterskor och undersköterskor utbildas av privata företag. Vill du att de skall väga dina blöjor när du själv ligger där?”

Ytterligare en kommentar:

”Det sorgliga är dessutom att alla dessa privata skol- och vårdinitiativ inom kort tid försvinner – ofta genom uppköp av några få stora mer eller monopolitistiska utförare som vill tjäna maximalt.
.
Konkurrensen är en chimär efter några år med detta system. Här gäller det att pressa kostnader bl a för riskkapitalet.”

Här en till:

”Skattefinansierad privatisering? Inte nog med det, skattefinansierad vinst också? Haha! Det måste bara vara i Sverige som ‘marknadens egna villkor’ är skattefinansierade!”

Och en till:

”Till den otillbördiga konkurrensen har man tumskruvar, sträckbänkar, saltade notor. Allt för att omöjliggöra kommunernas verksamhet. Glömde att det sitter säkert några charlataner här och där och gör vad de kan för att förstöra marknaden för det allmänna. Hur skulle annars privatiseringen se ut som en fördel?”

Och:

”Välfärden handlar om att handha människor i olika situationer, ibland i utsatta situationer. Att bygga, dra kablar mm är något helt annat. 

Läs gärna Maciej Zarembas artiklar i DN om new public management. ‘Det är det nya med New public management. Att också integriteten – polisens, lärarens, läkarens – kan bli föremål för prissättning och köpslagen’ skriver han.”

Zarembas artiklar om vården i Sverige idag…

7 mars, 2013 § 2 kommentarer

Den-olonsamma-patienten-683bild från Zarembas första artikel (den olönsamma patienten)

Socialistiska läkare har länkat alla fyra artiklar om sjukvården i Sverige som Maciej Zaremba skrivit, se  här.

Se också om ”Konferens med europeiska nätverket mot privatisering och kommersialisering av hälsa och socialt skydd”. Så det händer saker. Människor har börjat protestera och organisera sig! 🙂 Hoppas fler börjar reagera och reagera allt högljuddare.

Begreppet ”valfrihet” borde problematiseras…

11 september, 2011 § 1 kommentar

Jag har tittat på första panelsamtalet i en samtalserie vid Stockholms universitet om ”2020 års skola och lärarutbildning – från problem till förebild” med Sigbrit Franke som moderator (här är hennes blogg), Sven-Eric Liedman, Anna Ekström, Maciej Zaremba m.fl. i panelen.

Läs om nya generaldirektören för Skolverket Anna Ekströms syn på sitt uppdrag, på skolan, lärarna här.

Vid ett tillfälle i slutet av denna paneldiskussion replikerade Franke ganska skarpt till en i panelen som just yttrat sig:

”Du är väl inte emot valfrihet?”

Som om någon svurit i kyrkan? Antingen håller man med eller håller käft? 

Det fick mig att omedelbart tänka:

”Vad ÄR ‘valfrihet’ egentligen?”

Ja, det begreppet borde problematiseras!

Ja, debatten behöver nyanseras i samhället i allmänhet. Flera bra, tänkvärda intressanta saker sas (många har sagts tidigare, men behöver upprepas). Bland annat (här blandas förmodligen mina egna reflektioner med det paneldeltagarna sa fritt hågkommet av mig):

Teorier utan praktik är bara tomt. Men teorier behövs.

Ens värdegrund måste vara medveten. Så man inte omedvetet påverkar.

Liedman:

”Lärare skulle behöva mer kurage och självförtroende.”

Ja, det behövs mer rebeller där? Som visserligen fyller i alla blanketter och formulär, men slarvigt, och sen ägnar sig åt det de är satta att göra.

”Man behöver befria sig från modeteorier!”

Precis! Inte bara anamma dem okritiskt.

Människo-, kunskaps- och samhällssyn bör vara så medveten som möjligt. Sådan finns vare sig är medvetna om den eller inte. En omedveten sådan påverkar omedvetet (och hur?). För att inte omedvetet påverka.

Liedman:

”Förlorarna finns i periferin.”

🙂 Han är en rebell. Härlig sådan! Han fortsatte:

”Som skolan fungerar idag får lärare ägna för mycket tid åt att göra reklam för sin skola. Ägna sig åt PR.”

Var det i det sammanhanget Franke replikerade

”Men du är väl inte emot ‘valfrihet’?”

Ungefär som om man inte får ifrågasätta fenomen i skolan, i detta fall att måsta göra reklam och PR, eller i vart fall diskutera i vilken grad och hur. Eller som om inte FÅR vara emot ”valfrihet”? Vad den nu är? Har den inte alls funnits förr? Och fanns det en slags ”valfrihet” förr som bara var förbehållen vissa? Är det risk att den kommer att bli förbehållen vissa också i framtiden och att den redan nu är förbehållen vissa. Dock inte formellt, men i realiteten, därför att förhållanden och föriutsättningar är olika för olika. Hur hanterar man det? Behövs det samlade grepp för alla individers bästa, för hela vårt samhälles bästa, för landets bästa, för världens bästa?

Det pratades en del om (konst)hantverk. Jo, verktyg behövs. Det tar tid att komma in i yrket.

Och det pratades om rutin. Min personliga reflektion: rutin kanske behövs för att frigöra energi, tid, kraft för att ta itu med problem?

En forskare påpekade att ”entreprenöriellt lärande” i många fall använts för progressiva arbetssätt. Detta roade Liedman. Helt i linje med den rebelliska läraren och dennes/dennas sätt att arbeta. Ja, riktigt uppmuntrande om så är. 🙂

Det finns en sådan massa målbeskrivningar som lärare ska fylla och jag tror personer i panelen menade att de faktiskt är omöjliga att fylla i, i alla fall fullt ut… Kloka lärare behövs där.

Min reflektion: Ja, som Liedman är inne på, tror jag, rebeller behövs! Lärarkåren får inte bli som en samling likformiga robotar. Alla stöpta i samma snäva, korrekta, strikta, tråkiga form, som några mini-Jan Björklunds allihop. Ingen enda borde bli som han.

Ytterligare reflektion: Lärarna kan vara avgörande viktiga. Barn MÅSTE ju vara i skolan.

Jag har nyligen haft en diskussion om unschooling/homeschooling. Tror inte det är lösningen på problem. Samma problem vad gäller omedveten påverkan osv. gäller där. Och är det barnet självt som bestämt om denna slags skolgång? Är denna slags skolgång så fri som vi vill göra gällande alltid? Nej, är denna slags skolgång så fri från (medveten och omedveten) påverkan egentligen som man kanske tror? Eller egentligen alltid på barnens villkor?

Och återigen: varje modenyck måste inte okritiskt följas.

Kan inte låta bli att slutligen konstatera: Man måste vara oerhört stark för att fixa detta jobb bra? Risken är att de riktigt bra lärarna lämnar skolan, alternativt bränner ut sig?

Ja, samhället, vår värld – och skolan – har blivit mer segregerad.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin M. Zarembareflektioner och speglingar II....