Solidaritet på modet igen?

16 juli, 2015 § 3 kommentarer

En trend: äntligen kommer kritik mer och mer över de senaste 40 årens politik komma? Robert Sundberg skriver en ledare och bokrecension ”Reagan – en kontroversiell ikon” av Karin Henriksson (En bok, en författare (2015)) i ”Skådespelarpresidenten”:

”Det är bra att ordet ikon finns i titeln, eftersom Reagan blivit idylliserad inhemskt och utomlands efter avslutad presidentperiod. För högerpolitiker är republikanen Reagan en förebild och i USA har han upphöjts till skyarna. Det är bortglömt att han hade låga popularitetssiffror särskilt de första åren av sin presidenttid.

Han gjorde flera försämringar i det lilla sociala välfärdsnät som fanns. Att nedskärningarna inte blev fler och större var det då demokratiskt dominerade representanthusets förtjänst.

Reagan sänkte skatter, vilket ledde till stora budgetunderskott och växande statsskuld. De togs som intäkt för att skära ned än mer i den offentliga välfärden [chockterapi*].

Till de ökade underskotten bidrog Reagans ofinansierade ökningar av försvarsanslagen. Gap gentemot Sovjetblocket skulle fyllas igen och vändas i amerikanskt övertag, var Reagans mål.”

Karin Lindström i ”Med djuren som språkrör”:

James Hollingworth får fortfarande barn och vuxna att sjunga högt och inlevelsefullt om solidaritet.

Under 70- och 80-talen gjorde James Hollingworth banbrytande skivor, radio och tv-serier. 2006 vann han en grammis tillsammans med Jojje Wadenius. Hans avtryck i svensk musikliv är odiskutabelt. Nästan alla har hört hans sånger, allra mest klassikern Älgarna demonstrerar, du har säkert sjungit med i den du också. Och nu är det dags att sjunga igen fast högre och med mer patos.

Budskapet är i allra högsta grad aktuellt; trygghet för fortsatt liv i skogen, allt liv, och inte bara för oss stora djur, och inte bara för oss som alltid levt i just den här delen av skogen eller under just det där trädet. Vi säger ofta att det är våra björkar och tallar, men det är väl snarare vi som är på tillfälligt besök i björkarnas och tallarnas trädgårdar.

Det var 1974 som skogens konung fick nog och började sparka bakut. Har det hänt någonting sen dess? Har vi blivit fyrtio år klokare, modigare, starkare, förnuftigare? Vanligt folk har absolut blivit det, säkert så, men miljöpolitiken är fortfarande feg. Därför och drygt 40 år senare besöker en något luggsliten skogens konung Barnteaterveckan i Leksand för att än en gång hålla sitt tidslösa tal. Och kampen har hårdnat. I dag kan problematiken ses ur ett globalt perspektiv.

– På 70-talet var den Gröna vågen en kraft som uppstod i Sverige för Sverige. Idag måste man se det ur ett globalt perspektiv, det handlar om allas vår överlevnad, om solidaritet med allt liv, med alla, säger James Hollingworth strax innan spelningen i Leksand. När människan kliver in och spelar gud uppstår förstås problem.

– Angående miljön är det politiska spelet fortfarande alldeles för defensivt.”

Se Holllingworths youtube-kanal, hans hemsida – som är under uppbyggnad fortfarande

* Kleins svar på kritiken.

Se också Dan Josefsson i ”Nödvändig läsning om Johan Norberg och Naomi Klein.” 

Vidare Lars Pålsson Syll i ”Milton Friedmanhyllningen vi nog klarar oss utan” om Johan Norbergs dokumentär om Milton Friedman.

Samt Göran Greider i ledaren ”All olust du känt inför marknaden men aldrig kunnat formulera”

Om Hollingworths Skapande skola-projekt ”Skriv och sjung” och fler låtar ur Djurens brevlåda.

Slutligen undrar jag ganska sarkastiskt vilka fakta som media vidarebefordrar till folket?

Annonser

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Johan Norbergreflektioner och speglingar II....