Elfte september gjorde världen mer konservativ – vi har fått större ojämlikhet, segregerade samhällen och segregerad skola, ekonomiska kriser…

10 september, 2011 § Lämna en kommentar

I artikeln ”Bilderna som vi aldrig glömmer” i DD kan man läsa:

När New Yorks tvillingtorn rasade den där klara höstmorgonen 2001 var USA världens enda supermakt, en ansedd nation och pålitlig långivare.

Tio år senare är USA solkat, krigstrött och svårt skuldsatt – och står inför helt nya utmaningar.

‘Den ekonomiska krisen är den tuffaste utmaningen idag. Den kräver politiskt ledarskap, ekonomisk kompetens och offervilja,’ säger förre utrikesminister Jan Eliasson./…/

Eliasson konstaterar att USA de senaste tio åren tappar sin position på område efter område.

‘Ekonomin är förstörd av skattesänkningar och höga krigskostnader. Och den politiska eftertexten till Irak är oerhört negativ för USA./…/

Det land som för många symboliserat öppenhet och demokrati fick plötsligt ett annat ansikte.

Samtidigt urholkades statsfinanserna.

Bush införde skattelättnader och krigskostnaderna drog iväg. Till dags dato har de militära operationerna kostat hisnande 1 300 miljarder dollar visar en färsk kongressrapport. Krigen i Afghanistan och Irak har krävt 6 220 amerikaners liv – och många, många fler irakiers och afghaners.

‘Påfrestningarna gör att USA sannolikt inte kommer att skicka trupp någon annanstans den närmaste framtiden, då krävs kolossalt stora kriser,’ säger Jan Hallenberg, säkerhetsanalytiker på Försvarshögskolan.

‘Men visst kan USA försvara sig; landet är fortfarande världens ledande militära makt.’/…/

Men ekonomin till ttrots, USA:s kanske svåraste utmaning kommer inifrån. Så länge kongressen fortsätter att vara så djupt polariserad är möjligheternas att föra en handlingskraftig politik ytterst små.”

TT-korrespondenten Grim Berglund (som fortfarande bor i USA?) beskriver sina personliga erfarenheter från Manhattan då för tio år sedan i ”Röken, stanken, sirenerna.” Hans nu 19-årige son om vad som skett i spåren efter elfte september och hur denna händelse påverkat honom:

‘Ja, pengar saknas till socialförsäkringar och statsskulden är stor. Säkerhetskontrollerna är absurda. Vi strider i tv å krig. Jag har precis skrivit på inkallelsepapper ifall det blir värvning – annars straffas jag.

Stupid.’ Han ruskar på huvudet.”

Och här i Sverige, vad har hänt?

Håkan Juholt sa vid besök i Dalarna igår bland annat att:

Regeringen har inte en idé bortom nästa skattesänkning.”

Sant. Den ende politiker i regeringen som är engagerad och vill något är Jan Björklund. Något Juholt påpekade, se artikeln ”Varnade för segregerad skola”:

”Jan Björklund är den enda politikern i regeringen. Han är engagerad och vill något. Men det är hans politik som har gjort att skolan i Sverige har blivit mer segregerad.

Det sa socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt om regeringens skolpolitik, när han under fredagen mötte studenter högskoleanställda och socialdemokrater./…/

Juholts genomgång kom mycket att cirkla runt skolfrågor.

– Vi har inte råd med en segregerad skola. Vi har blivit passerade av USA och Sverige faller som en sten. Det är djupt olyckligt, sa Juholt.
Han talade för möjligheterna att omskola sig, bygga en gymnasieskola, där man inte senare är spärrad från högskolestudier.

– Vi måste återupprätta ett livslångt lärande.

Behov av estetik

Han pekade bland annat på att skolan måste satsa på estetiska grenar.

– Jag träffade nyligen nio IT-direktörer. Alla hade gått estetisk linje i gymnasiet. Det visar på att det viktiga är en kreativ utbildning, sa Juholt./…/

De extrema rörelserna med teapartyrörelsen i USA är farligare än riskerna att gamla kommunister i Ryssland vaknar till liv.”

Robert Sundberg skriver också om Juholt och hans syn på skolan i ”Kunskapsjägaren Juholt i Falun” och förhoppningar om att hans opponerande över missförhållanden i samhället och den borgerliga regeringens politik inte sjunker (men han tycker Juholt och socialdemokraterna kan gå ut ÄNNU hårdare):

I stället för att bestämma samhällets utveckling har det Juholt kallar politiken för mycket satt sig på läktarplats. Det har lett till nackdelar. En är att det svenska samhället inte rustas så starkt som det borde vara i internationella konkurrensen.

Förmåga att ställa om, snabbt och smart, är det bästa man kan göra för att behålla landets konkurrenskraft, menar Juholt. I alla fall i ett land med lika stor, eller liten, befolkning som London.

I ett informations- och kunskapssamhälle, som vi är i nu, måste potentialen hos alla invånare tas tillvara. Blir det för mycket av att marknadskrafterna styr riskerar många att inte få komma till sin rätt, framhåller Juholt. Trösklarna blir för stora, som när skolan i Sverige nu blivit mer segregerad än i USA, påpekar han.

Pengar som av regeringen läggs på skattesänkningar, exempelvis lägre restaurangmoms, skulle ge bättre utdelning inför framtiden om de läggs på satsningar, är Juholts S-linje. Detta exempelvis i byggande av studentbostäder, fler lärare, fritidsgårdar.”

Bra sagt! 

Göran Greider sammanfattar det hela i ledaren ”Elfte september gjorde oss alla mer konservativa – Göran Greider minns dagen som förändrade oss alla.”

Tillägg strax före lunch: I blogginlägget ””Klass påverkar skolresultat lika mycket i Sverige som i USA” kan man läsa:

Både i USA och Sverige spelar alltså klassbakgrund större roll för skolresultaten än i det genomsnittliga OECD-landet. Andra nordiska länder lyckas betydligt bättre än Sverige, men även länder/regioner som Hong Kong, Spanien och Chile. Vad som gör detta extra anmärkningsvärt är att Sverige tidigare låg i topp bland världens länder vad gäller likvärdighet i skolan. Det har gått snabbt utför: skillnaden idag är stor jämfört med hur det såg ut för bara tio år sedan.

Något Daniel Lind har skrivit om i sin bok ”Mellan dröm och verklighet – Frihet och livschanser i framtidens Sverige.” Se också snabbanalysen ”Frihet och ofrihet i framtidens Sverige.”

Håller vi värderingsmässigt på att närma oss andra länder tack vare oerhört envis lobbyism? Ja, se money talks och Teapartyrörelsens Kochbröder

Göran Rosenberg:

”Att pengar inte ska kunna köpa allt är en av grundvalarna för rättsstaten och demokratin. Vi vill naturligtvis inte att pengar ska kunna köpa ett domslut i rätten eller ett beslut i riksdagen eller ett jobb i staten, men vi vill nog inte heller att någon ska kunna köpa sig en plats i den offentligfinansierade sjukvården, eller ett högre betyg i den offentligfinansierade skolan eller ett lukrativt affärskontrakt med stat och kommun. Kort sagt vill vi inte att pengar ska styra verksamheter där vi på goda grunder misstänker att pengar kan korrumpera. Sverige har i det avseendet varit ett samhälle där pengar styrt förhållandevis lite.

Så knappast längre. Sverige är i dag det land i Europa som förmodligen gått längst i avreglering och privatisering av offentligt finansierade verksamheter. Det har fått till följd att det i Sverige är vinstdrivande affärsföretag som i allt högre grad utför myndighetsuppgifter. Exempelvis har vi anförtrott åt vinstdrivna skolor myndighetsuppgiften att sätta betyg på våra barn, samtidigt som vi gett dem ett affärsintresse av att locka till sig så många elever som möjligt, vilket fått till följd att skolor satt höga betyg för att locka till sig fler elever. Motsvarande konflikt mellan affärsintresse och myndighetsintresse har trängt in i universitets- och högskolevärlden där statsanslag utgår i förhållande till antalet examinerade högskolepoäng och där misstanken därför lätt kan uppstå att det är pengarna som styr poängen och inte tvärtom.”

Apropå ”Högern och vetenskapen” så reflekterar en kommentator där som följer:

”Tack Marita för en mycket bra sammanfattning. Någon skrev varför politikerna är ointresserade av att få tillstånd dylika rapporter om det berodde på att de inte ville veta resultatet. Jag tror snarare att det beror på att de inte vill att allmänheten, genom faktisk granskning, ska få veta hur det ligger till.”

Tror det ligger väldigt mycket i det.

Och hur är det med den reella valfriheten? Kan alla utnyttja den där ”valfriheten”? Gynnar den dem med tillgång till information? Dem som kan ta till sig information och som ovanpå det har tid att sätta sig in eller har någon som kan tipsa (har kontakter)?

Fast egentligen tror jag ingen vinner på det samhälle som skapats och som håller på att skapas, varken fattig eller rik. Se också om ”Darwinekonomi”:

”Frank argues, resting his case on Darwin’s insight that individual and group interests often diverge sharply [Frank argumenterar för att intressen hos individ och grupp ofta går skarpt isär (eller åt olika håll), genom att luta sig mot Darwins teorier]. Far from creating a perfect world, economic competition often leads to ‘arms races,’ [Långt ifrån skapandet av en perfekt värld så leder tävlan ofta till ‘kapprustningar’] encouraging behaviors that not only cause enormous harm to the group but also provide no lasting advantages for individuals [som uppmuntrar beteende som inte bara orsakar enorm skada för gruppen, men som inte heller ger några bestående fördelar för individer], since any gains tend to be relative and mutually offsetting [därför att varje vinst tenderar att vara relativ och ömsesidigt utjämnande?]..”

I statusjakten konsumerar många långt mer än deras ekonomi egentligen tål för att kunna tävla med andra. Förmodligen trissar även de med mindre tillgångar upp varandra och försöker se ut som om de har råd? Skuldsätter sig så de har kanske inga marginaler alls. jag inte låta bli att fundera om avsaknad av verklig gemenskap och gemensamma mål leder till att de ofyllda behoven fylls med konsumerande – och status (bottenlösa, tidigt inte fyllda behov, en negativ spiral)?

Ja, också i dagens Sverige stressas vi alltmer av varandra att köpa större bilar än vi har råd med, nya tekniska prylar vi egentligen inte har råd med, åka på semestrar vi egentligen inte har råd med, bygga större hus än vi har råd med, inreda dem finare än vår ekonomi egentligen tål osv. Därför att våra grannar (eller snarare i fler och fler fall, har människor i andra områden av stan/samhället) har enorma bilar, de senaste och dyraste tekniska prylarna, stora hus med senaste inredning osv.

En enorms stress och press och statusjakt, som tar upp altmer av vår tid. Vi måste göra de rätta valen, ha de rätta kontakterna och retoriken säger att vi har det vi förtjänar (eller snarare: de som har förtjänar detta, vare sig det är sant eller inte). Och vi skuldsätter oss alltmer för att kunna finansiera allt detta. Så till den grad att marginalerna är små och kanske obefintliga (se videon nedan med Elizabeth Warren, amerikansk medelklass, krediter och amerikansk medelklass kommande kollaps).

Men länkad Robert H. Frank påpekar att man kan nå framgång genom att bete sig moraliskt bra (och man behöver inte nödvändigtvis show-off heller. För lätt fånget kan också vara lätt förgånget, se video nedan).  Han:

”… describe how people often choose modestly paid positions in the public and nonprofit sectors over comparable, higher-paying jobs in the for-profit sector; how studying economics appears to inhibit cooperation [att studera ekonomi undertrycker/hämmar ofta samarbete]; how social norms often deter opportunistic behavior [hur sociala normer ofta avhåller från opportunistiskt beteende (den medvetna politiken och praktiken att egoistiskt dra fördel av omständigheter, med liten hänsyn till principer, säger den betydligt mer utförliga engelska wikipediaartikeln]; how a given charitable organization manages to appeal to donors with seemingly incompatible motives; how concerns about status and fairness affect salaries in organizations; and how socially responsible firms often prosper despite the higher costs associated with their business practices [och hur socialt ansvarstagande firmor ofta blomstrar trots högre kostnader knutna till hur man gör affärer].

Frank’s arguments have important implications for the conduct of leaders in private as well as public life. Tossing aside the model of the self-interested homo economicus, Frank provides a tool for understanding how to better structure organizations, public policies, and even our own lives.”

Låter väldigt intressant. Ja, vad för slags framgång är värt priset?

Annonser

Vilket samhälle vill vi leva i? Om självhävdelse och individualisering samt att den sociala rörligheten minskar…

30 juli, 2010 § 2 kommentarer

Gunnar Gillberg.

[Uppdaterad på kvällen samt 5 och 6 augusti, se slutet av postningen]. Jag har börjat läsa Daniel Linds bok ”Mellan dröm och verklighet – Frihet och livschanser i framtidens Sverige” mitt i sluttampen av engelskastudier och efter ett år med högskolestudier (10 högskolepoäng) och heltidsjobb. Så min tid att tänka, skriva och reflektera är och har varit begränsad, men jag vill blogga ändå.

En spontan tanke när jag läst de första 19 sidorna:

”Hur ‘fri’ och ‘rättvis’ är politiken som bedrivs i motsats till den retorik man (’man’=politiker och inte minst de med makt idag, samt i main-stream media) har?”

För (inte minst) liberaler är ju frihet ett viktigt begrepp.

Man kanske inte direkt säger ordet ”rättvisa”, men underförstått så är det något man anser sig beskriva. Dvs. man säger mer eller mindre tydligt att generösa trygghetssystem gynnar dem som inte vill något och inte ”gör många knop” och missgynnar dem som vill något och jobbar hårt.

Jag funderade vidare angående de senaste två decenniernas politiska trender (som accelererade med vår nuvarande regerings tillträde 2006):

”Vilka och vad gynnas?

HAR vår ’frihet’ ökat och kommer den att öka mer med den politik som bedrivs – eller tvärtom minska?

Dvs. de mest privilegierade (de som fötts in i familjer med pengar och positioner och makt) får flest chanser och kommer att få allt fler?

Och de minst privilegierade kommer att få allt färre och kanske inga?

Leder det slags samhälle som nu med rask takt skapas till ökad kreativitet eller produktivitet)?

Eller till uppgivenhet hos de minst privilegierade och ’rulla-tummarna-attityd’ hos många av de mest välbärgade?”

Lind skriver bland annat på sidan 19 om ”Rörlighetsmatriser och syskonsamband”, att

”… bilden av den sociala rörligheten klarnar ytterligare om så kallade syskonsamband också inkluderas – ju större effekt de uppväxtvillkor som syskon delar har på deras framtida inkomster. Desto mer lika blir deras inkomster som vuxna. Ett starkare syskonsamband är alltså liktydigt med lägre social rörlighet”

I USA (som i forskning visat sig ha den lägsta sociala rörligheten) så har bland annat fyra tankesmedjor med olika politisk inriktning startat ett gemensamt projekt ”The Economic Mobility Project” vars syfte är att lyfta frågan om den sociala rörligheten och den amerikanska drömmen högre upp på den politiska dagordningen.

Ulf Lundén skrev i somras om ”Samma dröm men olika chanser”:

”Vårt samhälle har sedan länge genomgått en stor förändring. Vi skall alla vara självhävdare. Det handlar om individualisering på alla områden [se kommentarerna till detta blogginlägg].

Har denna utveckling också lett till en större social rörlighet? Fler klassresenärer? Nej, svarar forskaren Gunnar Gillberg vid Institutet för Arbetsvetenskap i Göteborg. Han intervjuas i senaste numret av tidskriften Kritisk Utbildningsskrift, Krut.

Han konstaterar i stället att klassbegreppet i stället fått ökad betydelse och relevans.”

Intervju med Gillberg i Skolporten.

Se också Gillbergs avhandling ”Individualiseringens villkor – Unga vuxnas föreställningar om arbete och självförverkligande.”

Detta var intressant och jag kommer nog att blogga mer om det.

Uppdatering 30 juli: se artikeln ”Aust[ralian] social mobility greater than US: report.”

Och se också artikeln ”Glapp mellan upplevd och faktisk självbild” från 2005:

”Bilden av Sverige och den nordiska modellen är mycket mer positiv utomlands än här hemma.

Det framgår av en rad oberoende utländska statistikkällor som inte har något intresse av att presentera en missvisande bild.

Men när vi allt som oftast av svenska medier och intressegrupper matas med bilder av hur dåliga vi är, ja då riskerar det också att gå dåligt för Sverige, skriver TCO-ekonomen Daniel Lind.

Under senare tid har allmänheten, via media, fått sig till livs att jobben flyr landet, att allt går åt pipan om vi inte genomför ’de nödvändiga åtgärderna’ som är ’bäst för landet’.

Avsändarna av dessa – högst tvivelaktiga – ’rapporter’ har som syfte att skapa en krisstämning i landet och därmed bana väg för de ideologiskt betingade reformer dessa intressen vill se.

Inte förvånande riktas fokus mot lägre skatter, försämrad arbetsrätt, förändrade konfliktregler, lägre löner och ersättningsnivåer samt avregleringar av offentlig verksamhet.

Dessa försök – som inte bara innehåller en oklok politik, men som ur ett helhetsperspektiv är väldigt enkelriktad – att göra ett särintresse till ett allmänintresse, är ett utmärkt exempel på hur en aktiv opinionsbildning kan leda till att sanningar etableras i folkmedvetandet utan att de med nödvändighet är sanna.

Vägen dit går via en förenklad argumentation som upprepas om och om igen. Som tur är kan den konventionella visdomen ifrågasättas.

Uppdatering 5 augusti: se rapporten ”36 beslut som har förändrat Sverige – LO-TCO Rättsskydd Årsredovisning 2009.”

Uppdatering 6 augusti: se ”Möjligheternas land” av Daniel Lind. Och Jan Eliasson på samma tema i artikeln ”Idag börjar det svenska valet. Använd din röst klokt i detta ödesval” :

”Nelson Mandela var 76 år när han fick rösta för första gången. 1994 ägde Sydafrikas första fria val rum där hela befolkningen fick rösta. ANC vann valet och Nelson Mandela blev president.

Men inte ens hälften av jordens länder är i dag fullvärdiga demokratier. Den mänskliga rättigheten som vi tar för självklar att fritt få uttrycka sin åsikt och delta i fria val förvägras fortfarande miljontals människor./…/

… årets val är ett ödesval, där två tydliga alternativ står mot varandra. Det handlar om grundläggande värderingar och om vilket samhälle vi vill ha. Tillsammans står mot var och en för sig. Fler jobb står mot ökade klyftor.

Den borgerliga regeringen leder Sverige i en riktning som oroar. Fyra år till med denna regering vid makten riskerar att förändra Sverige i grunden.

Under mina år i internationell tjänst har jag varit stolt över att vara svensk. Vårt land är känt för att vara ett öppet och modernt land med små klyftor, med jämställdhet mellan män och kvinnor och med stor social rörlighet.

I Sverige finns chanser för alla att förverkliga sina drömmar och bli det man vill. Dessa chanser måste ges till fler.

Min egen historia är just sådan. Från arbetarklassens Kålltorp i Göteborg till UD och diplomatins värld. Min resa har gått genom ett Sverige med avgiftsfria skolor, fri sjukvård och universitet i toppklass.

I få andra länder är detta möjligt utan pengar, kontakter och rätt namn.

Sverige har förändrats under de senaste fyra åren.

I Stockholm finns nu ett privat barnsjukhus dit bara de familjer som har lyckats teckna en dyr försäkring är välkomna eller de som har råd att betala 1 400 kronor för ett läkarbesök.

På Södersjukhuset ligger den privata hjärtkliniken vägg i vägg med den landstingsfinansierade.

På den privata kliniken kan du köpa dig förbi kön för 150 000 kronor.

Samtidigt riskerar svårt sjuka människor att utförsäkras och mista sin ersättning från sjukförsäkringen. Nya, hårdare spelregler växer fram för vården och omsorgen.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Jan Eliassonreflektioner och speglingar II....