Lockelsen i marknaden är idén att frihet från statlig reglering är en lösning i sig själv…

30 december, 2011 § 2 kommentarer

[Uppdaterad på kvällen med två länkningar, se slutet av postningen]

Diane Ravitch skriver på sidan 11 i sin bok ”The Death and Life of the Great American School System” i min snabböversättning från engelskan:

”Marknadsreformer appellerar till vissa av dem som är vana att ‘se som staten’ [politiker och policymakers, med olika samhälls- och människosyn till grund för sin politik?].

Det finns något tröstande/lugnande i tron att den osynliga handen hos marknaden, som Adam Smith kallade den, kommer att komma med förbättringar genom någon slags okänd kraft [ödestro].”

Barbara Ehrenreich har också pratat om den passiviserande effekten som denna tro kan åstadkomma. Det är bara att luta sig tillbaka och låta denna kraft ta hand om allt till allas vårt fromma. Jo, kanske det behövs en balans mellan denna syns två ytterligheter? Inte bara förlita sig på någon slags låt-gå-politik!

Ja, det finns något motsägelsefullt här? I vissa avseenden så misstror högern, som nu sitter i regeringsställning, människor och i andra har man en blind tro på dem?

Är det också så att vi tenderar att se upp på framförallt fadersfigurer? Alldeles särskilt när det finns anledning att misstro dem? Och kanske framförallt när de vill spela fadersfigur att luta sig mot och förlita sig på?

När människor börjar se upp så kan vissa gripas av någon slags övertro på sin förmåga. Något som kan drabba alla oss som har någon slags position över någon annan på olika nivåer.

Självklart orsakar den mest skada som har makt över en massa människor, inte minst den som sitter i makten för ett helt land.

Det är ju oerhört viktigt att den personen kan ändra sig när han/hon ser resultaten av en viss sorts politik. Ungefär som Diane Ravitch gjort och nu går ut med i böcker, artiklar, på seminarier osv.

Eller att de som röstar reagerar.

Litet högt tänkande här…

Det kan vara lätt att gripas av storhetsvansinne i större eller mindre grad om människor runt omkring okritiskt höjer till skyarna?

Något som vi ser med media i Sverige idag? Och den som har gripits av storhetsvansinne reagerar med irritation (som ett barn) när människor börjar ställa frågor, ifrågasätta.

Ravitch fortsätter:

”Inom utbildning så låter denna tro på marknadskrafterna oss vanliga dödliga ta oss ur knipan, särskilt de av oss som inte har räknat ut/förstått hur man förbättrar lågpresterande skolor eller hur man bryter genom liknöjdheten hos omotiverade tonåringar.”

Ja, denna tro på marknadskrafterna kan erbjuda en enkel lösning ur ett betydligt mer komplicerat problem! Skolan (och hela samhället) utsätts för ett gigantiskt experiment, som vi inte vet hur det ska sluta. Vadå, lyssna på ”experterna”, dvs de ute på fältet?

Och Ravitch har också pekat på vilken roll elevernas bakgrund spelar, hur stor ojämlikhet påverkar skolresultat och –motivation, samt kritiserat oerhört välbeställdas inlägg i skoldebatten. Nej, jag tror inte man kommer åt problemen med överplåstrande åtgärder eller att ägna sig åt försök att bota symptomen på något som är i obalans i samhället och som borde åtgärdas på annat sätt.

”Istället för att ta itu med hätska [vet inte hur man ska översätta ‘rancorous problems’ här, kanske ‘ibland svåra’?] problem som hur man lär ut läsning eller hur man förbättrar testande, kan man forma om ledning och struktur i skolan och koncentrera sig på incitament/stimuleringsmedel och sanktioner.

Man behöver inte veta något om barn eller utbildning.”

Nej, precis!

Skolforskaren Gerhard Arfwedson sa något i stil med, att:

”I och med kommunaliseringen av skolan så kom en massa okunniga in i skolan och alla misstag som gjorts tidigare gjordes om igen.”

Nu går man vidare med att omforma skola, vård och omsorg efter företagsidéer, driva dem med förtagsidéer och -lösningar.

”Lockelsen i marknaden är idén att frihet från statlig reglering är en lösning i sig själv.

Detta är väldigt lockande, i all synnerhet när så många till synes välplanerade skolreformer har misslyckats med att leverera det de lovat.

De nya företagsreformatörerna avslöjar sin svaga förståelse av utbildning genom att dra felaktiga/oriktiga jämförelser mellan utbildning och företagande.

De tror att de kan fixa utbildning genom att applicera företags-, organisations-, lednings-, juridiska och marknadsföringsprinciper och genom att utveckla ett gott datasamlingssystem som förser med nödvändig information för att motivera arbetskraften – rektorer, lärare och elever – med lämpliga belöningar och sanktioner.”

Som om inte lärande och kunnande i sig borde räcka väldigt långt?

Dessutom har forskning visat att det som motiverar och driver människor är mycket mer mångfacetterat än så! Men vad bryr sig ansvariga politiker om det? Vadå ”flum”? Och vadå ge dem som tröttnade ut chans senare i livet? Även jag som har en gymansieexamen skulle förmodligen idag plugga betydligt hårdare än vad jag gjorde då. Sådana som jag kanske senare vill växla spår i livet. Något jag tror hela samhället skulle kunna tjäna på: hur presterar människor som tvingas kvar i ett arbete som de utvecklats bort från kanske?

Tillägg på kvällen: två inlägg angående privatiseringar i vården, först läkaren Ingrid Eckerman i ”Följ USA: Rasera välfärdssystemen”, hon ser med oro på hur vården försämras, samt Alf Norberg om att ”Caremadebatten visar att högern är rökt.”

Annonser

Mer om privatiseringarna och dess effekter, samt om mainstream ekonomi (som nu börjar ifrågasättas), ja, det växer en ilska i en…

1 december, 2011 § 5 kommentarer

Göran Greider skriver i ”Den verkliga tankeställaren” om domen i målet mot sjuksköterskan vid SOS Alarm:

”… det känns helt enkelt förfärligt att veta att detta telefonnummer [112] går till ett bolag, en kommersiell verksamhet med höga avkastningkrav.

Detta är den verkliga tankeställare som denna rättegång och denna dom ger oss.”

Håller med Greider, det känns förfärligt! Och även om denne unge Emil som dog ändå hade dött, så är han väl inte den förste som dött i en ambulans? Och dessutom hade han kanske inte behövt dö ensam (som han fick göra nu?).

Skulle man resonera på samma sätt om en person med en annan status? Om en hög industriledare eller statsministern var i behov av ambulans? Börjar vi nu se ett framväxande klassamhälle? En riktig backlash? Bristande solidaritet? Och höggradigt bristande empati från ansvariga?  Och inte bara från ansvariga, utan från alla dem som röstat på denna slags politik? Ja, ser vi från många en bakåtlutad likgiltighet/backleaning indifference (som religionspsykolog och professor Owe Wikström skrivit om)?

Vi säljs ut till lägst bjudande. Ja, det är verkligen inte utan att saker börjar likna gamla dagars fattigauktioner. Precis som Anna i insändare i föregående blogginlägg (som länkats) och läkaren Ingrid Eckerman skrivit.

Och Robert Sundberg skriver om Leif Pagrotsky angående skatterna i ”Välfärd kräver höga skatter”:

”Denna skattesänkarpolitik har bidragit till att öka privata konsumtionen i flera år, medan flera delar av välfärden försämrats. Samtidigt har låneräntorna varit låga, vilket gett billiga bostadslån som ökat värdet på bostadsrätter och villor.

Om räntorna skulle stiga skulle folks privatekonomi stramas åt. Konsumtionen skulle minska, liksom statens intäkter. Den offentliga välfärden skulle få mindre resurser, när skattenivåerna sänkts som de gjorts.”

Ja, finns det inte de som tror att vi håller på att få en ny bostadsbubbla?

”Antingen skulle staten då behöva få gå med underskott i budgeten på flera procent av bnp (landets varor och tjänster) eller så skulle en del skatter behöva höjas. Detta för att undvika nedskärningar i välfärden.

Det är de rikaste och de med högst inkomster som fått mest i sänkt skatt de senaste åren.”

Dessa kommer alltid att kunna betala för vård och omsorg m.m. ur egen ficka. Något som kommer att bli tufft ekonomiskt inte bara för dem med lägst inkomster, utan även för stora delar av oss i medelklassen.

”Förmögenhetsskatten, som gav fem miljarder kronor per år, har tagits bort. Bolagsskatten har sänkts med 1,8 procentenhet. Jobbskatteavdragen har gett de med högst inkomster mest i kronor räknat.

Den borgerliga regeringen har även sänkt fastighetsskatten, vilket minskat statens intäkter med flera miljarder kronor per år. En låg avgift har ersatt den skatten.”

Gynnar inte denna dem med de största och dyraste husen? Inte dem med de mindre, dem med småhus?

”Men fastighetsskatt är en vanlig skatt internationellt sett.”

Har detta framkommit i debatten?

”Det förtjänar att påtalas att en omfattande, trygghetsgivande offentlig välfärd har ett pris i form av ett högt skatteuttag. Det går inte, som borgarna gjort, att sänka skatterna och tro att välfärden kan vara på samma goda nivå.”

Nej, precis! Vi ser detta redan i höjda egenavgifter när vi går till doktorn, måste ta ambulans osv. Kanske kan man inte neka den som inte kan betala ambulans att ta ambulans, men då betyder det i alla fall att någon måste betala, dvs det få tas via skattepengar. Vore det då inte bättre att vi finansierade allt ambulansåkande för ALLA med skattepengar? Att det kostar pengar, om än bara 150 kronor, kan det göra att flera avstår från att ta ambulans och kanske därmed blir mer vårdkrävande (och därmed en större kostnad, samt större lidande) därför att man avstod från att åka in eller åkte in till sjukhus på annat sätt senare än hade bort eller till och med äventyrar sitt liv?

”I sin utvärdering av valet 2010 kom Socialdemokraterna fram till att skatter bör diskuteras i ett större sammanhang, nämligen vad de finansierar i form av välfärd.”

Den skattesänkarpolitik som alliansen för kommer förr eller senare att drabba stora delar av medelklassen också, det är jag övertygad om. Om nu människor i medelklassen trodde något annat.

Härifrån kommer våra skattesänkningar, men ännu har inte vi medel-Svensson fått känna på vad denna politik kommer att leda till, tror jag.

Men den politik som nu förs är på inga sätt enda vägens politik. Den sociala välfärdsstaten bortom ideologi, med högre skatter och starka ‘trygghetsnät’ ÄR förenliga med en blomstrande marknadsekonomi.

Och ute i världen börjar man ifrågasätta de ekonomiska doktriner som lärs ut till ekonomstudenter (en ”enda sann ekonomi” som troligen lärs ut även i Sverige av en majoritet av lärarna även på våra universitet och högskolor av dess professorer och andra lärare), se studenterna som promenerade ut från Harvardprofessor Greg Mankiws grundläggande kurs i ekonomi, vilka efterlyser alternativa angreppssätt.

För de har troligen sett resultaten av den politik som förts i sina egna hem.

Paul Krugmans fru Robin Wells, som också är ekonom skriver om denna walkout. Lars Pålsson Syll citerar hennes kommentar på protesterna på Harvard mot professor Greg Mankiw ”Vi är Greg Mankiw… Eller inte?”:

”Studenter kliver in på den värsta jobbmarknaden på gott och väl en generation, utan många utsikter till förbättring.

Många av dem har sett sina föräldrars liv vändas upp och ner av finansiella svårigheter. De går till mötes utsikten att bli den första generationen i amerikansk historia med lägre levnadsstandard än sina föräldrar.

Ojämlikhet i inkomst har nått nivåer som vi inte sett sen den gyllene tidsåldern. Det finns över 4 miljoner som är långtidsarbetslösa.”

Ja, undra på om man reagerar! Revolten skulle kunna vara ÄNNU större? Kanske den blir det också? Bäva månde makten överallt i världen? Men då kan man ju tysta protestanterna istället?

“I denna omgivning så riskerar de handledare/lärare som föreläser om överlägsenheten hos fria marknader, utan att kännas vid/erkänna det dysfunktionella i den vidare ekonomin, att framstå som att inte ha kontakt med och förvärra antipatin mot ekonomi.

Men hur gör en handledare detta i en introduktionskurs?

Jag tror att det till övervägande del handlar om att skifta vårt perspektiv och släppa vissheten/säkerheten, som var del av VÅR ekonomiska träning [en gång], och medge de smärtsamma ekonomiska osäkerheter som många amerikaner nu omfattas av/lever i.”

Pålsson Syll kommenterar detta med:

”Dåliga teorier som understödjer ännu värre politik är i trängande behov av hälsosamma motgift – så, trots allt, det verkar finnas en förbindelse mellan Occupy Wall Street och Occupy Ec10…”

Reaktionerna på det Greg Mankiw lär ut på prestigefyllda Harvard har inte kommit plötsligt, men nu tog de sig konkret uttryck för knappt en månad sedan visar det sig när man söker på anti-mankiw. Här är tidigare inlägg under kategorin anti-mankiw.

Se inledande video om denna utmarsch av studenter från hans lektion.

Litet om skolan, sjukvården samt en äldrevård som börjar likna gamla tiders fattigstuga, den tid då de gamla (fattiga och lytta) auktionerades ut…

30 november, 2011 § 4 kommentarer

Klicka bilderna för att göra dem lättare läsbara.

Bra skrivet! Detta har läkaren Ingrid Eckerman också skrivit om. Se hennes blogginlägg ”Människor säljs på auktion till riskkapitalbolagen”:

”Är det effektivt att låta våra skattepengar gå till skatteparadisen? Är det bästa sättet att få tillräckliga resurser för en human skola, sjukvård, omsorg?

Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att gamlingar, skolbarn, psykiskt sjuka m.fl. säljs till dem som bjuder lägst, för att de ska kunna göra vinst.

När jag tänker ytterligare ett varv inser jag att jag känner igen detta. Det brukade kallas fattigvårdsauktioner och fanns fram till 1918. Socknen eller kommunen ackorderade ut föräldralösa barn, gamlingar m.fl. till den bonde som begärde lägst ersättning. Bonden fick inte bara gratis arbetskraft (många utnyttjades hårt), de fick dessutom kontant ersättning för detta. Först 1945 fick de som tog emot fattigvård fulla medborgerliga rättigheter.

Årets företagerska, Helena Casserlöv-Kvist, beskrev häromdagen målande vad riskkapitalism egentligen innebär. Hon är konsult, förmedlar arbetskraft. Jag citerar: ‘Mjuka värderingar måste stå åt sidan när ägarnas kapital ska öka så snabbt som möjligt.’ – ‘Riskkapitalbolagens enda uppgift är att öka värdet på ett företag så mycket som möjligt under en viss tidsperiod, oftast inte längre än fem år.'”

Och i vår läggs Bollnäs sjukhus ut på ett privat företag, Aleris. Bedrövligt!

Läs också hennes blogginlägg ”Sekretessbelagd utförsäljning av St Görans patienter och personal”, som hon avslutar som följer:

Jesper Meijling, marknadsforskare vid KTH: ’Det är närmast en självklarhet att företag som Carema eller Attendo har som yttersta mål att ge vinst, inte att ge vård. Det följer av de mest självklara spelregler i aktiebolagslagstiftning, bolagsordningar och vanligt affärsförnuft. Att uttrycka minsta förvåning över detta tyder på en alarmerande naivitet.

Anledningen till att det förespeglade myllret av engagerade småföretag i vården i stor utsträckning har uteblivit till förmån för riskkapitaljättar menar jag står att söka här. De färdiga strukturer man som politiker och offentlig beställare erbjuder företagen i form av stora vårdanläggnings- och finansieringssystem har sin naturliga partner i storbolag – inte i en snårskog av småföretag. Det spelar ingen roll vad man har för åsikt eller söta drömmar här, den befintliga strukturen styr.”

[Och det var det där med (M)s kopplingar till bland annat Carema. Se ‘M och Carema‘. Våra gemensamma egendomar säljs ut av vår minoritetsregering för spottstyvrar.

Och Lena Ek har kopplingar till lobbyorganisation för fossila bränslen, apropå detta att påverka politikens inriktning och var inte (C) ett parti för miljön en gång?

Och nu ser jag att Alliansfritt Sverige bloggat om ‘Asks mörkande av partibidrag fall för KU’:

‘Moderaterna säljer alltså bevisligen lagstiftning. Och Carema och andra vårdbolag har fått mycket generös lagstiftning av regeringen, med stora vinster som följd.’

Moderaterna är samma gamla högerparti som alltid! Och dessa stöttar allianskamraterna, som själva håller på att försvinna. Nej, jag gillar verkligen INTE högern, dess politik, samhälls- eller människosyn. Tycker oerhört illa om den från djupet av mitt hjärta.

Lars Pålsson Syll skriver mer om Greg Mankiw, och Richard Epstein och libertarianskt mumbo jumbo om ojämlikhet. Ifrågasättanden kommer mer och mer angående de ekonomiska idéer som politiken överallt i världen idag bygger på. Den behöver i hög grad modifieras].

Min kommentar: Det kapitalistiska systemet strävar efter monopol – det är inte nytt. Tom jag insåg detta för 20 år sedan, utan att ha läst ett ord ekonomi eller politik. Antingen äter man upp varandra (köper upp, inkorporerar etc) eller så dödar man varandra (konkurrerar ut).

Viktor Barth-Kron har ett trevligt förslag: ’Genom strategiska konstnadseffektiviseringar (vd-svenska för ‘besparingar’) skulle Moderaterna AB kunna bli en veritabel sedelpress för en hugad ägare. – Enligt den nymoderata ideologin bör ju politiken bli bättre om den styrs från Caymanöarna i stället för av medlemmarna genom kongressbeslut.’”

Ja, varför inte sälja ut moderaterna till hugande spekulanter!

Så bra skrivet! Nej, vadå INNEHÅLLET i vården?

Detta debattinlägg kan också läsas här.

Artikeln ovan kan läsas här. Heder åt människor som reagerar!

Kom att tänka på boken ”Åtgärdslandet”, som en vän nämnde igår. Här kan man läsa utdrag ur boken, om en massa förnedrande åtgärder i åtgärdslandet.

Sköter marknaden allt bäst?

Ja, (S) kunde bli tuffare!

Är vi individualistiska robotar? Nej, vi är fortfarande ”beroende” av varandra, individer kan inte lösa alla problem vi står inför, men det ena utesluter inte det andra. Ett kollektiv som är friskt respekterar djupt sina medlemmar och deras individualitet. Och ”friska” medlemmar väljer sunda, friska ledare.

Jo, den amerikanske psykohistorikern Bob Scharf har förmodligen rätt när han i essän Leaders skriver att de med starkaste psykologiska försvaren tenderar att leda. Tenderar lätt att se sig om gudar eller övermänniskor mer eller mindre?

Om man är verkligt ”autonom” så är man både självständig och vågar vara beroende, med allt vad det kan innebära. Man kan vara både icke beroende och beroende i olika sammanhang och olika delar av livet.

Se tidigare inlägg under kategorin B.Scharf.

Tillägg vid lunch: se läkaren Jenny Fjells inlägg ”Välfärden offras för statliga skattesänkningar – eller?” Där skriver hon i inledningen:

”Vad är det egentliga motivet bakom den nya sjukförsäkringslagen?

Få politiska förslag har varit lika så svåra att förstå sig på som detta.  Förslaget har sågats av i stort sett alla remissinstanser.

Propostionen närmast baxas in i riksdagen, trots enorma protester.

Det måste vara enoma krafter som ligger bakom, annars skulle väl rimligen allianspartierna lyssna eller Mona Sahlin protestera?! 

För att analysera detta ställer jag några frågor. 1) Vilka gagnas av den nya lagen? 2) Vilka konsekvenser får den? 3) Vilka påtryckare ligger bakom??”

Jättebra frågor!

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Ingrid Eckermanreflektioner och speglingar II....