Tjänsteekonomins tundra, satsa på dig själv, entreprenörer och lycksökare…

11 mars, 2010 § 1 kommentar

Slår mig; ja, denna rubrik ”Ingen ska behöva känna oro!” kan man ta på litet olika sätt (innan man läst själva insändaren)! Till exempel om att invagga människor i falska förhoppningar om att de i makten tar hand om saker till vårt bästa!Vi kan bara luta oss tillbaka och lita på dem i den!

Ja, är det inte så att många som röstat på alliansen förlitar sig på att ”staten” (den nu styrande alliansregeringen) ska ta hand om allting? Fast de samtidigt häcklat just ”staten.” Men det är skillnad på ”stat” och ”stat”? Hmmm, och vilka är det som klagar när deras förmåner hotas med att dras in? Samtidigt som de inte unnar andra välfärd.

Göran Greider skriver i ledaren ”Pansarkryssaren som försvann” om klass och kön, om

”… kvinnlig arbetarklass på den nygamla tjänsteekonomins tundra.”

Han menar att den svenska arbetarklassen idag består av fler kvinnor än män och att det kan vara orsaken till att kvinnor ogillar den politik som förs. Något De Nya Moderaterna inte förstår och tror att de måste tala om mer jämlikhet, men på borgerligt vagt manér och i borgerlig tappning. Med litet vaga tankar om könskvotering till bolagsstyrelser eller skattesänkningar.

Han menar att att vara kvinna idag i Sverige och i västvärlden är statistiskt sett allt oftare också att ha med arbetarklass att göra.

En Nima Sanadaji från skattebetalarnas förening och Captus tankesmedja svarar Ulf Lundén i hans recension av ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett i ”Jämlikhetsanden väcker debatt!”. Att forskning har visat att inkomstojämlikhet INTE ALLS dödar. Att det inte finns någon koppling mellan nivån av ekonomisk ojämlikhet, livslängd eller hälsa.

Lundén svarar med att bland annat skriva om det

”moraliska värdet av jämlikhet”

om större jämlikhet nu inte har något som helst annat värde, och skriver:

”Samhällsproblem löser sig inte av sig själv genom att öka klasskillnaderna i ett samhälle.”

Tja, ojämlikhet för med sig en massa andra saker.

Och jag funderade när jag läste Sanadajis svar om han överhuvudtaget har läst den bok Lundén recenserat och ens tagit del av deras forskning riktigt?

För det finns en massa andra negativa effekter av stor ojämlikhet i ett samhälle, utöver sämre hälsa och kortare livslängd hos alla i dessa samhällen, vilket Wilkinsons och Pickets forskning visar – och dessa nämner inte Sanadaji annat än i en bisats.

Och jag tycker inte det är orimligt att anta, att i ett samhälle med stor ojämlikhet så blir stressen större på alla där, fattiga liksom rika. Och det måste också slå på hälsa och livslängd.

Jo, javisstja, det de skriver i ”Jämlikhetsanden” är ju redan gammal skåpmat, något vi vetat i alla tider!

Och dessutom så har väl vi alla i vårt samhälle betalat skatt slog mig återigen apropå ”skattebetalarnas förening” innan jag läste denna artikel? ÄVEN alla låg- och medelinkomsttagare? Och betalat proportionellt på den lön vi tjänat?

Men kanske räknas inte vissa skattebetalare som skattebetalare? Man räknas kanske bara som ”skattebetalare” om man kommit över en viss gräns? Så en annan ska inte komma här och komma och tro sig tillhöra ”skattebetalarna” eller således ha något att säga till om?

Och de som varit höginkomsttagare i Sverige har aldrig haft det dålig ekonomiskt sett. Jag kommer från en medelklassfamilj i de övre skikten förmodligen, så jag menar att jag vet. Och jag tillhör fortfarande medelklassen, men har inte röstat på alliansen – och kommer aldrig att göra det.

Det var det där med solidaritetsunderskott. Och empatiunderskott.

Man kan läsa om Captus i Wikipedia:

”… är en tankesmedja som arbetar med opinionsbildning för allmänborgerliga idéer såsom sänkta skatter, en stark rättstat och fria marknader. Captus startade sin verksamhet under år 2005 och grundades av Nima Sanandaji, Christofer Pihl och Anders Nyman.”

Om Sanadaji kan man läsa:

”Han är bosatt i Stockholm samt har tidigare varit ordförande i Fria Moderata Studentföreningen och Svensk-amerikanska föreningen, båda i Göteborg. Sanadaji var en av författarna till Timbrorapportern ’Välkommen till Sverige! Om politisk snedvridning i kurslitteraturen SFI, svenska för invandrare’, som kritiserade sfi-utbildningen för att gå socialdemokraternas ärenden.”

Och om svensk-amerikanska föreningen:

”Svensk-amerikanska förbundet är en partipolitiskt obunden vänskapsförening bildad 22 februari 2004. Bland grundarna fanns bl.a. personer med bakgrund från Liberala ungdomsförbundet, Moderata Ungdomsförbundet, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet samt Kurdiska ungdomsförbundet.”

Jag kan bara säga att USA är inget föredöme att följa utifrån de erfarenheter jag har och utifrån det jag sett av fattigdom och enorma klasskillnader och hur det är att vara s.k. entreprenör eller egen småföretagare.

Ja, apropå infrastrukturen där (vägar till exempel och dess underhåll), se artikeln ”SJ var bättre förr” (apropå en annan del av infrastrukturen, men i Sverige) där Per Runesson skriver:

Ibland ryser man (av obehag) när man möter de nya orden som dykt upp på senare år. Tänk på ’operatör, upphandling, konkurrensutsatt, bolagisering, privatisering’ för att ta några.

Med sådana ord och begrepp kan man analysera skandalen kring det trafikkaos som resenärer i huvudstaden och annorstädes genomlidit, inte bara fysiskt och psykiskt utan även ekonomiskt./…/

Vem är då boven? Ja, alla skyller som bekant på alla och såväl den förra som den nuvarande regeringen har tillåtit denna skämmiga utförsäljning av det som en gång kallades ’hela Sveriges järnväg’.”

Runesson beskriver gamla SJ som tryggt statligt företag, tryggt och trögt – men pålitligt, som delats upp i lika bolag.

DD:s Kulturhyllan är också ironisk angående bygg-självandet i ”Bygg själv”:

”Ja, i landet satsa på dig själv och gör-det-själv-Sverige föds nya lycksökare varje dag, samtidigt som samtalen till jourhavande medmänniska bara blir fler och fler.”

Man kan också på Kulturhyllan läsa i ”Skyskrapan brinner” om just den filmen som nu kommer i en specialutgåva på DVD:

”Under denna vinter har snön avslöjat många brister, okunskap och rena rama byggfusket i fastighetsvärlden.

Återutgivningen ligger därmed i iden. Filmen handlar ju om ett gigantiskt fuskbygge som till slut fattar eld.”

Och i Wikipedia om ”Skyskrapan brinner”:

”… amerikansk katastroffilm från 1974 med bland andra Paul Newman, Steve McQueen och Fred Astaire. I den stora amerikanska staden San Francisco har man byggt världens högsta skyskrapa som kallas The Glass Tower. På grund av fuskbygge, bland annat med felaktigt installerad el och sprinklersystem börjar byggnaden brinna på invigningsdagen. På byggnadens översta våningen finns en pampig bankettsal där invigningsfesten hålls. Det blir en kamp på liv och död för gästerna att ta sig ut från det brinnande infernot.”

Läs mer om SJ i ”Märkliga skratt. Veckan som gick: eftersatt järnväg och inbillad rekordjakt” av Johan Ehrenberg.

Annonser

Positivt tänkande och existentiellt mod, vinnare är beroende av förlorare och litet om skillnad mellan ”subventioner” och ”bidrag”…

3 mars, 2010 § Lämna en kommentar

Mer om positivt tänkande ur ”Bright-Sided” av Barbara Ehrenreich dess ”Introduktion” i min översättning från engelskan:

”Den sant säkre eller den som på något sätt slutit fred med världen och sitt öde i den, behöver inte lägga ner en massa ansträngningar på att censurera eller på annat sätt kontrollera sina tankar (s. 5-6).”

”Det är en väldig skillnad mellan positivt tänkande och existentiellt mod (s. 6).”

”Men naturligtvis kräver det ansträngning att tänka positivt för att föreställa sig Amerika som den ’bästa’ och den ’största.’ Militärt, ja, vi är den mäktigaste nationen på jorden. Men på en massa andra fronter så är amerikanska poängvärden dystra och var dystra även före den ekonomiska nedgången 2007.

Våra barn visar sig rutinmässigt vara mer okunniga i grundläggande ämnen som matematik och geografi än sina motsvarigheter i andra industrialiserade nationer [se nedan om historieämnet i den svenska skolan*].

Det är mer sannolikt att de dör i spädbarnsåldern eller att de växer upp i fattigdom.

Nästan alla erkänner att vårt sjukvårdssystem är ’brutet’ och vår fysiska infrastruktur håller på att vittra sönder [se Göran Greider nedan om tågproblem i Sverige idag och VÅR fysiska infrastruktur här i Sverige**].

Vi har förlorat så mycket av vår spets i vetenskap och teknologi så att vi börjat lägga ut våra forsknings- och utvecklingsansträngningar på entreprenad.

Men värre än så, en del mått med vilka vi leder världen borde orsaka skamsenhet snarare än stolthet: vi har de högsta procenttalen av vår befolkning i fängelse och de största nivåerna av ojämlikhet i välstånd och inkomst. Vi plågas av vapenvåld och är pinade av personlig skuld (s. 7).”

Se tidigare bloggningar ur ”Bright-Sided”: Ett offerklandrande synsätt som passar fint ihop med den rådande ekonomiska konservatismen de senaste två decennierna – mer om positivt tänkande…”, ”Marknaden kommer att ta hand om alltihop och rätta till allting…”, ”Storhetsvansinne, narcissism och solipsism – det enda som existerar är jag själv inklusive mina upplevelser – ännu mer om ”positivt tänkande”… och Magiskt eller positivt tänkande och om varför röst…

Bo Degerman skriver i ”Förlorarna i Olympiska Spelen” att förlorarna betyder mest. För utan dem så skulle den segrande eliten inte vara värd någonting.

”Tack vare förlorarna kan vinnarna glänsa ikapp med medaljerna.”

Lennart Sacrédeus (KD) skriver i en replik till Arne Kjönsberg (S) att ”KD – inte S – har sänkt dalapensionärernas skatt.” Men om skatten sänks under en viss nivå så är det väl klart att servicen blir lidande bland annat i omsorg, äldre- och sjukvård? Vilka pensionärer tjänar på det? Blir service bättre av fler privata aktörer (framförallt med vinstintresse) eller att vi betalar för den själva ur egen ficka istället för via skatten? Blir servicen billigare av det?

Ja, ”Sänkta skatter – minskad välfärd.”

*Och apropå skolan, skolprestationer och historieämnet i skolan ”Behövs historia?” Är modern historia obekväm för sådana som vår nuvarande utbildningsminister Jan Björklund? Bo Degerman skriver i DD att:

”Man skall naturligtvis ha kunskap om både antiken och den moderna tiden. Men i det senare fallet kan det bli politiskt brännbart, för nära./…/

Bra historieundervisning handlar om ekonomiska och politiska intressen, klasskillnader och människosyn. Inte undra på att utbildningsminister Jan Björklund (FP) reser ragg. Men slavarbete förekommer också efter det gamla Greklands tid.”

**Göran Greider om tåget i ”Bilen är blå och tåget är rödgrönt”:

”Hur kunde det bli så här? Huvudförklaringen är förstås den vanliga: Vi lever i en tid av privat överflöd (ständigt nya köpcentra) och offentligt armod. Det har inte satsats som det borde på järnvägen. Underhållet är eftersatt och tidigare s-regeringar bidrog också till förfallet.

Snökaoset denna vinter har demonstrerat hur svagt rustat hela järnvägssystemet är, men för dem som ville se var bristerna tydliga redan förut./…/

Satsning på järnväg är miljömässigt en självklarhet. Men också ur jämlikhetssynpunkt är det bra: Ett järnvägsnät binder samman landet och om tågresandet görs riktigt billigt så gynnar det människor med låga inkomster.

Flyg och bil är trots allt mer av de bättre ställdas transportmedel medan tåget står för kollektivitet, jämlikhet och offentlighet.”

Och slutligen se Robert Sundberg i ledaren ”Fel stödja starka via skatten”:

”Rent principiellt är det fel att skattemedel går till starka grupper och deras konsumtion. Så blir det ju om det via skatten, exempelvis med avdrag, ska subventioneras sådant som tjänster i hemmen. De resurser som finns, via skatterna, bör främst gå till att driva verksamhet som hjälper svaga grupper samt sådant som traditionellt är statens uppgifter som rättsväsende, försvar med mera.

Den typ av tjänstejobb som sägs ha skapats via de avdrag för hushållsnära tjänster som den borgerliga regeringen genomfört skulle till stor del i stället kunna vara i den offentliga sektorns regi. Där finns behov att fylla, för vård och omsorg av gamla, sjuka och svaga. Detta bland annat i hemtjänsten.

I debatten om hushållsnära tjänster har ofta en kontrast dragits mot de jobb inom ROT-sektorn, reparation, om- och tillbyggnad, som brukar stimuleras av staten i lågkonjunkturer. De är yrken där främst män jobbar medan de som jobbar med de (skattesubventionerade) hushållsnära tjänsterna främst är kvinnor./…/

De ROT-jobb som stimuleras med skattesubventioner ska avvecklas när konjunkturen blir bättre. De är primärt en konjunkturregulator.

I resonemangen om de med skatter subventionerade tjänsterna i hushållen verkar de avsedda att vara en permanent verksamhet. Det är ett nytt synsätt. I så fall är det bättre att i lågkonjunktur satsa mer skattepengar på offentliga sektorn. Kommuner och landsting pressas ju i sådana lägen av lägre skatteintäkter trots att behoven av vård och omsorg består./…/

Mikael Damberg borde kunna argumentera för att friska, starka och relativt unga individer i samhället klarar av att ta hand om det egna hemmets sysslor utan att behöva subventioneras via skatten. De i samhället svaga behöver de skattepengarna bättre.”

Ja, Ehrenreich har faktiskt skrivit om något motsvarande i ”Barskrapad: konsten att hanka sig fram” på sidan 175-176:

”Samtidigt har subventionerna till dem som äger sin bostad – och som vanligen är mer välbeställda – legat kvar på sin vanliga frikostiga nivå. Som tillfällig låglönarbetare kunde jag inte undgå att lägga märke till att de boendesubventioner [kallas de föraktfullt för ’bidrag’?] jag normalt får i mitt dagliga liv – drygt 20 000 dollar om året i form av räntebidrag [dvs. ca 140 000 svenska kronor] – skulle ha tillåtit en verklig låglönefamilj att leva i relativ lyx.

Hade jag i Minneapolis haft tillgång till dessa månatliga utbetalningar kunde jag ha flyttat in i en av de där ’direktörsvåningarna’ med bastu, gym och pool.”

Tillägg efter lunch: se Ingvar Persson i bloggningen ”Klara besked om hushållstjänster” där han skriver att de rödgröna partierna är överens om att skatterabatten för dem som har råd att köpa hushållsnära tjänster kommer att avskaffas efter ett regimskifte. I dess ställe ser det ut som ett stöd som framföralt riktar sig mot de äldre ligger bra till. Låter bra!!!

För att få full rabatt av staten vid köp av hushållsnära tjänster krävs det att man köper stora mängder städning och har inneburit bidrag till grupper som redan är privilegierade skriver han.

”Sverige har inte råd att säga nej till jobb, förklarade Fredrik Reinfeldt i helgen [nejvisst! säger jag ironiskt].

Sverige har inte råd att använda resurser som kan bidra till större trygghet för äldre, bättre omsorg för småbarn eller vård av sjuka till att subventionera städningen av välbärgade hem, frestas man svara.

Hushållstjänsterna är en symbolfråga. Den beskriver skillnaden mellan en ordning där samhällets resurser används för att stödja dem som behöver det bäst, och en ordning där den som redan har resurser också får samhällets stöd.

Just därför är det viktigt att oppositionen vågar vara tydliga. Det är barn, gamla och sjuka som ska ha samhällets hjälp.”

Se ledarna ”Mörkblå politik är mörkblå politik och Hushålls avdrag gör klyftorna djupare”.

”Storföretagen är lika totalitära som bolsjevismen och fascismen och har samma intellektuella rötter” (Noam Chomsky citerad i DD).

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin infrastructurereflektioner och speglingar II....