Utanförskap borde kallas utslagning, men inget är ödesbestämt – det är en fråga om politik…

11 september, 2010 § 1 kommentar

Men även människor med sjukersättning och A-kassa betalar skatt och bidrar därmed med skattepengar.

Är det ett tillbud när någon dör? undrar Johanna. Och om Arbetslivsinstitutet, se här. Se också artikelserien ”Arbete och hälsa” från Göteborgs universitet.

Se Ett hjärta RÖTT om människosyn. Vadå, mänsklig värdighet? Ja, den politik som bedrivs handlar om skambeläggningspolitik. Gäller inte ”positivt tänkande” här också? Åt båda håll så att säga! Dvs. att tro gott (positivt) om sina ”underordnade”? I lika hög grad som man kräver detta av dem. Se George Montbiot om de ledande klassernas paranoia, här, här och här.

Ja, det var det där med tillit också.

Och det här med att skydda och försvara dem ovanför sig, de starka, men inte de svaga… Har rötter, var? Och varför är vissa ”svaga”?

Ja, det där med förakt för svaghet. I länkad artikel står bland annat:

”I enlighet med sin grundsyn drev Hitler med kraft arbetslinjen, och under sitt första år vid makten halverade NSDAP de sociala kostnaderna i Berlin.

Tyskland blev ett land för dem som nazisterna betraktade som livsdugliga, medan övriga blev icke-personer, när de inte helt enkelt likviderades.

Beklagligtvis för Nazityskland ledde den förvirrade synen på vem som var stark och vem som var svag till att många av de främsta begåvningarna flydde landet, en naturlig följd då föraktet inte byggde på nyttohänsyn eller rationella överväganden överhuvudtaget./…/

Som en spegelbild av denna framgångsdyrkan följer att man frestas att se ner på den som misslyckas. Är vi utrustade med normal empati så beklagar vi förloraren.

De som totalt saknar förmåga till empati, som Hitler och nazismen, kan leva ut sitt förakt ända till förintelsen.

Hitler saknade inte bara egen empati utan ansåg den vara ett av uttrycken för svaghet och därmed i sig något att bekämpa.

Här hade han fel även i darwinistisk mening (säkert utan att veta om det eller bry sig), eftersom empati har ett överlevnadsvärde i människans evolutionära utveckling.

Den felsynen ledde till sist nazityskland in i självförintelse.

Ända in i döden behöll Hitler sin primitiva uppfattning om den starkares rätt.

Eftersom tyskarna lät sig besegras på slagfältet så var hans eget folk svagt och föraktligt, och hade svikit sin ledare.

Därför var det inte mer än rätt att Tyskland krossades, och Hitler försökte med sina sista order så gott han kunde bidra till den processen.

Och själv klarade han inte att konfronteras med sanningen, utan tog sitt liv. Under sin tid vid makten orsakade han enorm förödelse…

I artikeln om Ehrenreich och hennes bok om positivt tänkande kan man läsa:

Barbara Ehrenreich har fått nog av den tvångs­glädjekultur som ordinerar en positiv attityd mot motgångar i livet. Malin Ullgren läser en underhållande uppgörelse med positivitetskulten.

En kommunalanställd kvinna berättade en gång för mig om sin erfarenhet av ’att välja glädje’, eller en liknande fortbildningsdag i harmoni, lycka och positiva tankar: Hon ansåg att det hela var bortkastad tid och dessutom obehagligt påtvingat av arbetsgivaren.

Hon protesterade tyst genom att vägra bära den namnskylt som under dagen skulle sätta henne i ordlös kontakt med andra kursdeltagare.

I pausen kom den namnkunnige och framgångsrike endagsgurun fram till henne och påpekade att hon saknade skylt på bröstet.

När hon svarade att hon inte ville ha någon, blev han bekymrad och höll ett spontant anförande om vikten av att göra sig av med negativa attityder, som annars lätt kunde sprida sig i gruppen.

Det var alltså inte fullt acceptabelt att en vuxen människa ifrågasatte innehållet i en föreläsning.”

Är detta ”frihet”? Och vadå, inte bli styrd – i vad man ska känna och tänka eller hur man ska bete sig? Detta är inte diktatoriskt?

Att styra genom söndrande och härskande är inte så värst friskt som jag ser det. Och man måste ta till sådana metoder när man inte har andra? Eller bättre argument. Vadå, verkliga visioner för vad slags samhälle vi vill ha och skapa?

Och dessutom tror jag inte det är friskt att bara tillåta vissa känslor. Överdrifter i alla riktningar är troligen inte heller ”friskt”. Dvs. att man bara är positiv hela tiden eller bara ”negativ”. Att man bara är glad hela tiden eller djupt deprimerad. Är detta respektfullt? Och borde ge all anledning att ifrågasätta och protestera och vara ”negativ”? Magiskt tänkande som egentligen inte löser den ursprungliga orsaken ELLER senare anledningar till en uppkommen situation.

Men alla sådana ”överdrifter” har en orsak.

Och jag tvivlar på att rätta metoden är att manipulera sina känslor till något de inte är. Fast detta är egentligen ämne för en helt annan bloggpostning.

Och högerregeringen tror sig kunna lösa arbetslösheten med att anlita coacher. Jag blir så upprörd. De försöker liknande metoder som Ehrenreich ifrågasätter skarpt.

Ehrenreich säger i intervjun om sin bok länkad ovan:

Positivt tänkande är ett briljant system för social kontroll. När människor råkar ut för svåra saker så säger du ’Tja, det är bara din attityd du måste ändra!’”

Annonser

Vad sker bakom det som synes ske? Arrogant och självtillräcklig maktfullkomlighet…

1 september, 2010 § Lämna en kommentar


Klicka på bilderna för att göra dem större och lättare läsbara.

Det är nog verkligen ingen som inte vill att de som kan ska jobba!!! Se nedan om detta med chansen till arbete i denna massarbetslöshetens tid.

Och jag tror inte vare sig Ulf Berg eller Gunnar Axén bryr sig så värst av det jag läst av, om eller med dem.

Se Björn Johnsons bloggpostning ”Gunnar Axén – lögnare”:

”Den retoriska striden om de nya sjukregleras konsekvenser fortgår.

Härom dagen satt socialförsäkringsutskottets ordförande, moderaten Gunnar Axén, och blåljög i SVT:s Debatt [man kan se denna video t.o.m. 30 september].

Axén hävdade att ‘7 av 10 omförsäkrade nu kunde hitta en väg tillbaka till arbetslivet’.

Omförsäkrad, för den som inte vet, är alliansregeringens nyspråkliga term för de som utförsäkrades från sjukförsäkringen i rehabiliteringskedjans sista steg och som därefter återfinns arbetslöshetsförsäkringen eller, i förekommande fall, erhåller försörjningsstöd./…/

Axén har helt enkelt räknat in alla som är anmälda som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen – ett krav för att a-kassa ska utbetalas – bland dem som ‘återvänt till arbetslivet’.

Alltså, enligt Axén logik: är du anställd men sjukskriven är du inte ute i arbetslivet.

Är du däremot sjuk men anmäld som arbetssökande enligt ‘omförsäkringsreglerna’ är du plötsligt ute i arbetslivet igen, sim sala bim.

Snyggt, Gunnar Axén – det är sådana omskrivningar som göder politikerföraktet bland ‘vanligt folk’.”

Och tyvärr vinner högern på det!!!

Ett hjärta RÖTT om Gunnar Axén.

Ja, nog kan man kalla det arrogant och självtillräcklig maktfullkomlighet! Nej, att det inte finns arbete och råder massarbetslöshet bekymrar tydligen inte alliansen!Ja, det är ett ovärdigt jagande av människor ut i arbetslivet.

Debattartikel ovan kan också läsas här.

Hemlösa och utslagna är ingen grupp som alliansen ömmar särskilt för och är inte en grupp som gör…

”… varken Reinfeldt, Borg, Björklund, Hägglund eller Olofsson särskilt sömnlösa om nätterna.

Utslagna och hemlösa är ingen röststark grupp av människor som man pratar om runt middagsborden i de rika villasamhällena i mångmiljonklassen.

Borgerligheten har, så att säga, andra sympatisörer att främst ta hänsyn till.

De som kräver ännu större skillnader och hårdare tag i samhället.

Förresten; när hände det senast att en hemlös tidningsförsäljare i tunnelbanan fick ställa en borgerlig partiledare mot väggen i direktsändning? Nej, de hör till människoskaran utgallrade.

SVT tar hellre en husägare med krokodiltårar som sägs drabbas av en ny fastighetsskatt./…/

Samtidigt gladde sig en orkan av allmänborgerliga och högervridna ledarsidor åt det faktum att socialdemokraterna och vänsterpartiet aldrig tidigare haft så lågt stöd i den allmänna väljaropinionen.

Högeralliansen och Svenskt Näringsliv har metodiskt och mycket noggrannt lyckats med vad man en gång i tiden föresatte sig i början av 1980-talet, nämligen satsa på egoistiskt tänkande, vittra sönder lojaliteter mellan människor och inkomstgrupper, satsa målmedvetet på en välbeställd och stor medelklass, öka reklamens propaganda, byta ut begreppet medborgare mot köpare och säljare.

De allmänna styrkeförhållandena i medierna mellan Alliansen och de rödgröna har en påtaglig slagsida för den så kallade opolitiska, teknokratiska synen på budget i balans, sunda finanser och så vidare.

Att det handlar om en borgerlig ideologisk omvälvning av hela samhället talas det däremot tyst om.

Plötsligt framstår skattesänkningarna på runt 100 miljarder som en naturlag.

Sverige är ju numera inget unikt undantag utan är numera en del av övriga länder i EU med en högervind som även dragit fram fascismen ur sina hålor på nytt.

Jimmie Åkessons valfilm påminner dock mer om dålig buskis.

Aldrig tidigare har vi väl sett maken till antiintellektuellt innehåll.”

Ja, vad sker bakom det som synes ske?

Ja, fyra år med alliansen har varit fyra år för mycket. Jag hoppas innerligt att vi byter regering.

Björn Johnson skriver vidare i sitt blogginlägg:

”Axén fortsatte att ljuga programmet igenom, bland annat genom att hävda att Socialdemokraterna var ansvariga för de indragna statsbidragen till företagshälsovården.

Detta beslut fattades emellertid i samband med regeringen Bildts första budgetproposition (prop. 1991/92:100), alltså av en moderatledd, borgerlig regering.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet.”

Badlands hyena skriver om ”Alliansens spenderbyxor”, Biology and Politics skriver om ”Debatten om liberalismen går vidare i DN: om liberal historieförfalskning”, ”Guide : så tolkar du en opinionsmätning” och Ett hjärta RÖTT om ”Livrädd för alliansen” om ytterligare moderatpolitiker som hoppat av.

Vad går skattepengarna till?

29 augusti, 2010 § Lämna en kommentar

Marika Lindgren Åsbrink visar i inlägget ”Vad kostar välfärdens frukt?” att välfärdens kärna vård, skola och omsorg är de i särklass största utgifterna för staten. Se nedan.

Precis som Britta Sethson skriver så är den privata vården mycket dyrare och mer ineffektiv än den vi har (haft?). Bloggen ”Det progressiva USA” skriver om den dyra amerikanska sjukvården.

”USA:s skandalösa sjukvårdssystem är en av landets största skamfläckar. Per kapita kostar det omkring dubbelt så mycket som det i EU och trots de gigantiska kostnaderna så får nära 50 miljoner amerikaner gå utan sjukförsäkring.”

Att anställa folk är oerhört krångligt och arbetskrävande för amerikanska företagare… Min amerikanske pojkvän drar sig för att anställa p.g.a. detta. Låter inte som det är mycket bättre där än här för småföretagare, snarare verkar det vara tvärt om?

Och Daniel Lind, tror jag, skriver någonstans om drägliga villkor för att kunna prestera och vara produktiv. Får man oroa sig för ekonomin så blir man om inte förr så senare allt mindre kreativ och problemlösande. Kan allas förmågor eller kompetens tas tillvara i ett land med stora klyftor? Han tror inte det. Jag tror det inte heller.

Se inläggen ”Mer pengar för att döda kreativiteten” och ”Låt arbetarklassens barn slippa skolan!” om skolan och skolpolitiken.

Se också ”Anders Borg fortsätter sin effektiva klasskamp”.

Ja, ”Framåt tillsammans (med vem?)” ironiskt.

Marika Lindgren Åsbrink skriver i sitt blogginlägg:

”Sanningen är att dessa verksamheter står för hela 90 procent av kommunernas och landstingens budgetar. Det är något som bara tre procent av svenskarna känner till.”

Vad händer om vi drar ner på detta – ännu mer?

Britta Sethson skriver:

”Det är ju också känt att offentlig verksamhet i vårdsektorn är lika effektiv eller kanske till och med mer effektiv än privat….”

I kommentar till sitt eget inlägg ”Systemskiftet fortsätter under alliansen” skriver hon:

”Men huvudfrågan i mitt inlägg är att alliansen inte prioriterar att hålla uppe nivåerna i de allmänna trygghetssystemen. De har urholkats under förra mandatperioden och kommer att urholkas ytterligare om alliansen får fortsätta regera.

Vi går mot ett helt annat Sverige än vi är vana vid.

Konsekvenserna är uppenbara. Människor som inte har turen att få ett välavlönat och något sånär tryggt jobb kommer att definitivt hamna utanför samhället. De kommer kanske inte att ha råd att skaffa tillräckligt med privata försäkringar och de kommer att ha svårt att få hyreskontrakt. Det finns ju ingen inkomsttrygghet.

Oppositionen har lagt fram ett inriktningsförslag på att 80% av löntagarna ska få 80% av sin tidigare inkomst vid arbetslöshet och att a-kasse avgiften ska vara 80 kronor för alla. Det har alla råd med. Alliansregeringen verkar sträva efter att ha socialbidragsnorm socialförsäkringssystemen.”

Och jag tror Göran Greider har en poäng när han menar att skola, vård och omsorg nu är en intressant marknad för kapitalet. Behov av vård, skola och omsorg kommer alltid att finnas. Den marknaden kommer alltid att finnas och finanskapitalet ser detta som en ny gyllene marknad?

Och kanske i all synnerhet som någon skrev när nu ”vinsterna privatiseras medan förlusterna socialiseras”!

Nina Drakfors skriver i ett svar till en kommentator angående sjukvård och privatiseringar av den på sin blogg:

”Hur kan privatiseringen vara det ultimata svaret på att förbättra sjukvården?

Varför har man hakat upp sig på ett system när det finns andra möjligheter som gynnar fler människor?

Ekonomiska intressen är det som ligger högst på listan när man vill privatisera och varför ska svenska folket gå med på att ge makten till ett bolag som inte ens omfattas av offentlighetsprincipen?

Snacka om makt förlust.

Lösningar på ett problem ska vara så pass bra att den fångar upp så många som möjligt av oss medborgare och framförallt ska inte sjukvård vara en marknad.

Bespara mig snacket om hur synd det är att inte den offentliga sjukvården blir en fri marknad.

Jag vill absolut under inga omständigheter ha ett system som utgår i från det Amerikanska samhället.

Där man behöver ha två till tre jobb för att klara sig och där sjukvården är privatiserad. Jag blir lika full i skratt varje gång jag hör alla taskiga argument som inte har en faktisk bas.

Vi vet alla att Sverige är beroende av export för att säkra välfärden.

Men en sak vet jag, jag vill inte att en enda människa ska ha det som de fattiga i USA, inte en människa ska försakas för att de som vill privatisera, för deras egna plånboks skull.

Pengar styr och vi kan se på olika delar av världen att den fattige blir nertryckt av de stora bolagen. De får inte en chans till välfärd.

Här har vi betalat skatt och kämpat för en välfärd för alla(socialpolitik).

Vi har fått medborgerlig makt och det finns människor som säger att hälsan är det viktigaste vi har. Alla ska ha rätt till sjukvård och det betalar vi för genom skatten.

Varför ska någon eller några tjäna miljoner på detta?

Vilka belägg har man för att de ska bli mer effektivt, billigare och så vidare? Det finns inga forskare idag som kan säga det utan det beror på, säger de.

Men du tycks ha lösningen och kanske kan ge forskarna lite kunskap, efter som de tydligen inte kan svara på det som du kan.”

Och slutligen om M-politikern som hoppade av.

Pengar finns inte i USA till den förment hejdlöst slösaktiga välfärdstaten, men däremot till magiskt-tänkande-program som att ’bygga starka familjer’…

14 augusti, 2010 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad 15 augusti, se slutet. Tillägg 19 augusti: och nu ska arbetslösa här i Sverige bli räddade av (förmodligen jättedyra) coacher. Se motreaktionen i USA mot positivt tänkande-, teambyggar- och motivationsindustrin].

Hittade denna artikel i Huffington Post, av Michelle Chen, som skriver i ”’Främjande av äktenskap’ i välfärden fungerar inte, ras har fortfarande betydelse”:

“I tider när konservativa ursinnigt har attackerat den förment hejdlöst slösaktiga välfärdsstaten, är det inte konstigt att det alltid finns pengar till magiskt-tänkande-program som ’Building Strong Families’?”

Välfärdsreformernas program för främjande av äktenskap har haft liten effekt på den svåra situation som fattiga familjer befinner sig i. Det ser också ut som om de har gjort ett dåligt jobb genom att tvinga utfattiga par in i högerns familjevärderingar.

Något som heter ”Mathematica Policy Research” har utvärderat Building Strong Families, de äktenskapsfokuserande programmens flaggskepp som drivs i åtskilliga stater, och drar slutsatsen att det har varit en flopp.

Generellt så har programmet misslyckats med att öka sannolikheten att paret ska knytas samman mer, det har inte ökat troheten, ’förbättrade inte parets förmåga att hantera sina konflikter’ och ’hade ingen effekt på sannolikheten att man [inte] skulle uppleva intimt våld mot partner.’

En Joseph DiNorcia Jr hävdar att detta program från start inte var avsett att tjäna fattiga familjer, utan bara tjäna en högeragenda.

Han menar att projekt som Building Stronger Families är meningslösa därför att de befordrar specifika värderingar, snarare än ett generellt välmående.

Dess avsikt är faktiskt inte effektivitet menar han. Istället försöker de hitta saker som framgångsrikt främjar en särskild moralisk agenda: i detta fall heterosexuella äktenskap.

Chen undrar:

”Varför plöjer snåla och gnidiga lagstiftare ner federala gåvor i obeprövad social ingenjörskonst som torgför omoderna och ofta rasistiska värderingar, medan de samtidigt inte kan hitta pengar till skolor, för att skapa jobb eller till livsmedelsförsörjning för barn – program som kanske skulle göra mer för att stärka familjer och gynna möjligheter, än vad utbytandet av högtidliga löften [i äktenskap] någonsin kan göra.”

Om man översätter detta: sätt en vigselring på en fattig moders finger och hon kommer fortfarande att vara fattig. Washingtons fixering vid äktenskap, som har fortsatt under Obama, men i en mer tyglad form, slösar inte bara bort pengar för att främja likriktning, men skyler också nödtorftigt över de strukturella försakelserna (min kommentar: dvs. saker i strukturer och förhållanden vilka orsakar problem eller i vart fall gör livet betydligt krångligare och svårare att hantera), för vilken instabilitet i familjen är ett typiskt symtom snarare än en orsak.

De personer som drar upp riktlinjerna för politiken lever i en sagovärld där de tror att regeringen kan skapa starka familjer i avsaknad av starka samhällen, i en socioekonomisk hierarki som fräter sönder föräldra-barn-bindningarna och kriminaliserar fattigdom.

Det verkliga måttet på familjestyrka är faktumet att så många ensamföräldrar idag klarar att göra rätt mot sina barn trots överväldigande svårigheter.

De överlever med eller utan stöd från politiker som försöker reducera dem till brickor i ett kulturkrig.

Och dylika program som ovan är de inte också ganska förödmjukande?

Tillägg 15 augusti: Och är detta valfrihet; att själv få avgöra, och inse att man behöver söka hjälp för familjeproblem (om det är vad man behöver) ELLER ha pengar till ett anständigt liv. Eller kanske helst både/och. Är detta respekt för individer? Och tala om förmynderi! Och moraliserande, att slå sig för bröstet! Hur var det nu om det där med ”vi vet bäst och vet bäst för alla andra”?

Och det där med arrogansPåståenden som att ”dynamiska effekter” minskar klyftorna. När dessa klyftor snarare har ökat påtagligt…

Det var det där med trickle down-effekten, se tidigare inlägg om Alan Greenspan. Och här är mer om denna förmenta nedsippringseffekt, men i en helt annan världsdel. Är detta i vårt allmänna intresse?

Hög standard

av och med Peps Persson

Hög standard, va fan är hög standard,
hög standard, va fan är hög standard.
Litar du på myten om vårt rika västerland,
känner du dig trygg och mätt min vän,
eller gnager tvivlet i dig som en dålig tand,
känner du dig lurad på nåt sätt?


Hög standard, va fan är hög standard,
hög standard, hög standard.
Va ska du med bil och villa,
när du mår så jävla illa,
av det du äter och dricker att du helst ville spy?
Hög standard, va fan är hög standard,
hög standard, hög standard.


Du behöver ingen färg-TV, färg-TV,
när din hjärna fylls med PCB, PCB,
och du förgiftas så sakta av lungornas rytm.
Tror du på att lyckan ryms uti en penningpung,
eller säljs i engångspack,
tror du på reklamen, att den gör dig evigt ung.
torskar du på deras välståndssnack,


Hög standard, va fan är hög standard,
hög standard, hög standard.

Är det kontoköp och slavkontrakt, slavkotrakt,
eller konkurrens och statusjakt, statusjakt,
så du blir jagad och jäktad och ensam och rädd?


Hög standard, va fan är hög standard,
hög standard, hög standard.

Du slösar bort din energi,
går omkring och tror att du är fri,
tills du fattar en dag att du gått på en stöt.

Ah, ah att du gått på en stöt,
ah, ah att du gått på en stöt.
Ah, ah att du gått på en stöt,
ah, ah att du gått på en stöt.
Ah, ah att du gått på en stöt,
ah, ah att du gått på en stöt.
Ah, ah att du gått på en stöt…

Ökande klasskillnader, att smita från ansvaret, om att verkligen ge alla verkliga möjligheter att röra sig från ”rags to riches” i en VERKLIG social rörlighet…

14 augusti, 2010 § Lämna en kommentar

Nej, det är inte alla förunnat att avslappnat kunna göra

”… ingenting”

Att göra en liten resa hit och en liten resa it, läsa en trave böcker, skriva ett par rader, på det hela göra detta med

… allmän lättja och letargi.”

När man är orolig för hur man ska få ihop tillvaron

… när otryggheten är total.

Och politikernas utförsäljningar av vår gemensamma egendom är det att smita från ansvaret? Så man kan skylla på någon annan stället?

Som apropå centerledaren som önskar sälja ut vattenfall. Hon som i ledande ställning haft chansen att satsa på ren teknologi, men inte tagit den.

Nu vill hon istället sälja ut.

Och apropå effekterna av huvudlösa och ogenomtänkta utförsäljningar, för utförsäljningarnas egen skull, se Storstad i ”Brutalt med Boultbee.”

Se också Jinge om högerns strävanden till avpolitisering i ”Högerregeringen förstör SVT” om valgala på SVT igårkväll på Götaplatsen i Göteborg:

”… ett underhållningsprogram där ett antal politiker, mest föredettingar, satt som gisslan i en soffa för att mellan olika artistuppträdanden låta sig förlöjligas en stund. Jag har inte en aning om varifrån SVT stulit konceptet, men det spelar mindre roll.

Det hela var ett pekoral, och möjligen kan det vara ett led i den ständiga borgerliga strävan att avpolitisera politiken.

Vinner alliansen valet så får vi väl ringa in våra röster nästa val, precis som vid melodifestivalen. Det blir en valshow.

Vi ska tydligen finna oss i att politik snuttifieras och att SVT inte tar sitt avtal med staten på allvar. Idag frågar sig Aftonbladet om vem som är i bäst form, Sahlin eller Reinfeldt. Media gör det till en tävling mellan politiker, precis enligt den linje som SVT följer.”

Och vidare om att samhällsmedborgare förvandlats till kunder och samhällsansvaret har reducerats:

Se också tidigare inlägg om att verkligen ge alla samma chanser, så att man med fog kan hävda att frihet råder, om verkliga möjligheter att röra sig från ”rags to riches” och verklig social rörlighet.

Och apropå skolan så har Rossana Dinamarca skrivit en väldigt bra artikel om att ”Björklund fiskar i grumliga vatten” angående förbud mot burka eller niqab.

Hon menar att om Björklund verkligen brydde sig om dessa unga tjejer (och andra unga människor) och deras utveckling till fria, självständiga individer som tänker själva så borde man stoppa de religiösa friskolornas indoktrinering istället.

Istället för att motverka denna indoktrinering så sätter han eleverna i kläm mellan hem och skola. Och hon menar att indirekt så tvingar han bort dessa tjejer till religiösa skolor och gör därmed ont värre.

Och jag tror att hon kan ha rätt. Dessa (odemokratiska) föräldrar kommer att försöka sätta sina barn i en religiös friskola istället för att döttrarna ska få slippa burkan.Och därmed nöjer sig Björklund?

Nej, vi behöver inte en mer segregerad skola än vi redan har.

Och ja,

”Det är dags att prata om de verkliga frågorna, om det som gör skillnad i skolan och som stärker elevernas rätt till kunskap.”

Hon menar att Jan Björklund pratar bara disciplin och icke-frågor och det känns som om det är vad gör vi i skolan i hög grad också.

Se skolforskaren Jan Thavenius om att

”Man kan idag se alltmer av en teknokratisk styrning av skolan.

Skolan som instrument för ekonomisk tillväxt kommer i förgrunden, och det talas allt mindre om att det är i skolan som unga människor ska utvecklas mänskligt och socialt. Kunskapsbegreppet töms på sitt sociala och kulturella innehåll.

Men, menar Jan Thavenius, det finns ingen motsättning mellan att förbättra elevernas kunskaper och utveckla en demokratisk skola.”

Maria-Pia Boëthius skriver i sin senaste ledare om bristen på supersmarta kommunikatörer som skulle kunna (be)möta lobbyismens pr-orkaner.

Ja, som har tid och resurser att bemöta de som har tid och resurser och som bara ser om sitt eget hus!

Så slaget är förlorat? För gräsrötterna reser sig inte upp och medelklassen tror de sitter bekvämt i sin båt?

Monica Gunne i ”Positivt tänkande är ett farligt virus”:

”Mellan 2002 och 2006 när ekonomin rusade på som bäst, fick fler människor det sämre i USA. Barnfamiljerna blev fattigare och tjänstemännen upptäckte att de var utsatta för ’sammanpressande krafter’. Lönerna sänktes, företagen drog in pensioner och förmåner. Anställningarna blev kortare.

Så vart tog tillväxtens sköna slantar vägen?

De drog iväg uppåt, skriver Ehrenreich i sin bok. De goda årens pengar (som bland annat skapades av teknikutvecklingen) passerade företagens mellanskikt och landade hos de allra rikaste. Som sedan hällde bonusar över det lojala skiktet strax under sig.

Men blir inte medelklassen rasande över att få en så liten del av kakan?

Ånej. Enligt Ehrenreich har redan alltför många svalt positivismens budskap: hela ansvaret är alltid ditt.

Har du inte lyckats, ja då får du väl jobba ännu hårdare med dig själv.

Övervaka dina tankar. Förändra dina känslor.

Och glöm inte att koncentrera dig ännu intensivare på dina önskningar.”

Och Daniel Lind reflekterar också i sin bok ”Mellan dröm och verklighet – Frihet och livschanser i framtidens Sverige” över medelklassens (bristande) reaktioner och vad det kan komma att leda till – för dem (oss).

Om nymoderaternas språk se av Lena Andersson i och om Bengt Göransson om hans bok ”Tankar om politik” ”Kärna eller frukt?” .

Skyll dig själv om du misslyckas och om arrogans och förakt för svaghet…

13 juli, 2010 § 1 kommentar

Några tankar så här på förmiddagen.

Det är ”tjäna pengar” som gäller här i USA enligt min förståelse av min pojkvän och dem jag pratat med som bor här. Och han verkar inte ifrågasätta detta riktigt, även om han inte tjänar så mycket pengar. Men den amerikanska drömmen finns inte här utan i de skandinaviska länderna – fortfarande. Med den regering vi har kommer vi snart inte att ha den längre är min tro utifrån det jag sett här i USA.

Mitt yrke, som ger mig en viss status i Sverige (medelklass), har ganska låg status här. Det är ett yrke som företrädesvis kvinnor ägnar sig åt här, som en bisyssla till att bli försörjd av en man.

I Sverige klarar jag mig förhållandevis bra på den inkomst jag har och är självständig och självgående där.

De som inte lyckas här har bara sig själva att skylla oberoende av alla förhållanden.

Och naturligtvis har alla vuxna människor ansvar för sig själva. Men det finns förhållanden och omständigheter som vi inte rår på. Hur kompetenta, duktiga, begåvade vi än är.

Läser också om Littorinaffären på webben härifrån och har sett Aftonbladets video när reporter försökte intervjua Littorin på Visby flygplats.

Reinfeldt verkar agera ganska arrogant. Och också kallsinnigt, OM nu Littorin har en depression. Fast är det inte exakt så ”folket” behandlats: kallsinnigt när sjukersättning ifrågasatts vid till exempel depressioner? Människor skulle beredas tillfälle att återhämta sig tryggt istället för att fightas med försäkringskassan eller myndigheter!

Jo, rehabiliteringen som sjukskriven var under alla kritik om man var långtidssjukskriven under 90-talet och detta ledde till långtidssjukskrivningar. Och då var sossarna i regeringsställning större delen. Då hade vi upplevt ett stålbad och upplevde denna fortfarande, vilket påverkade samhällsekonomin – och arbetsplatser. Denna kom efter högerns senaste regeringsperiod.

Men det är inte alls sant att långtidssjukskrivning med automatik leder till att man inte kommer tillbaka i jobb. Inte ens på samma arbetsplats eller i heltid. Att den idén har spritt sig fungerar förmodligen som en självuppfyllande profetia.

Sossarnas högervridning (se också Clinton och Blair och DERAS högervridning) gillar jag inte och jag reagerade starkt emot trender i samhället i skiftet 80- och 90-tal, då jag började bli allt mer politiskt intresserad. Dessa högervindar var och är opportuna.

”Man måste tänka nytt!”

Måste man? Och bara för nytänkandets egen skull. Nytänkandet i sig hade liksom ett egenvärde.

Vilket också genomsyrade arbetsplatserna (min bland annat) oavsett om det ledde till något bättre eller inte. Oavsett om det var nödvändigt eller inte. Eller de rätta nyändringarna gjordes?

Jag tillhör dem som genom hela mitt yrkesliv förkovrat mig och försökt tänka nytt ganska så mycket på egen hand.

Det som först ser ut som nytänkande kan vara bakåttänk!?

Företagande och social trygghet – och också litet om olikhet i uppväxtvillkor…

12 juni, 2010 § 1 kommentar

Debattartikel i Dalademokraten lördag 12 juni.

Klicka på bilden för att göra den lättare läsbar.

I USA betalar arbetsgivarna sjukförsäkring m.m. för sina anställda och vad kostar det för företagarna?

Det verkar MINST lika krångligt och byråkratiskt att anställa där som här, att döma av vad min pojkvän vittnat (han är amerikan och egen småföretagare i USA). Dock är han så hjärntvättad med propaganda mot skatter och har en god portion politikerförakt (som missgynnar dem med svag eller ingen röst).

Och för honom personligen skulle ju ett skyddsnät finansierat av alla betyda oerhört. Skapa en trygghet som skulle göra honom mer kreativ och förmögen att lösa problem.

Kortsiktigt kanske man blir problemlösande och kreativ av att ”få” kämpa, men på lång sikt tror jag att det BARA leder till sämre prestationer och sämre resultat för majoriteten av oss människor.

Läste också nu på morgonen krönikan ”Jag blödde näsblod – och stod kvar” i Lärarnas tidning, där man kan läsa om hur häpen den då färska läraren blev över hur barn kan ha det:

”Direkt från lärarutbildningen, med tusen idéer om hur olika situationer ska hanteras, ut i en verklighet som sannerligen överträffade fantasin.

Denna verklighet innebar ett brutalt uppvaknande för mig.

Om hur det ser ut i vissa familjer och hur lite skolan har att erbjuda dem som behöver mer.

En del elever åt sitt första varma mål sedan fredagen, på måndagen i skolan.

En elev hade med sig en potatis på fruktstunden.

En annan hade hål i skorna och såg nog gladast ut av alla när vi bestämde att vi hade frivillig innerast om det regnade.

Många hade kroppen full av oro av det slaget som inte är förenlig med koncentration på skolarbete.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin human dignityreflektioner och speglingar II....