Sjukvårdsförsäkring åt lärare – ett uttryck för det nya Sverige?

11 november, 2011 § 4 kommentarer

[Uppdaterad 12 november, se slutet]

Jag blev väldigt illa berörd när jag för ett tag sedan i Lärarnas tidning läste om Lärarförsäkringars sjukvårdsförsäkring. Nu fick jag också ett brev från Lärarförsäkringar om de försäkringar jag kan teckna, där denna försäkring också nämns.

Är det denna slags sjukvård vi håller på att få, där man måste ha en sjukvårdsförsäkring för att få rimlig vård? För att inte tala om vår tandvård och skillnaderna där?

Kanske är den för alla de lärare som jobbar i t.ex. Stockholm med all dess privatiserade sjukvård? Men den tanken gör mig inte gladare eller mer positiv till denna försäkring.

Om denna försäkring kan man läsa:

”En sjukvårdsförsäkring är ett komplement till den offentliga vården som både snabbt och enkelt ger dig den vård som du behöver.

Nu kan du enkelt ta lite extra hand om dig själv. Med Lärarförsäkringars sjukvårdsförsäkring får du snabbt den vård som du behöver. Du kan på så vis undvika onödigt lidande och oro och istället ägna mer kvalitetstid åt nära och kära. Snabb och kvalificerad vård ökar också dina möjligheter att fortare komma tillbaka till arbetet.”

Jag blir så oerhört trött. Vilka är det som kommer i andra hand för de lärare som tecknar denna försäkring? Så jag ska glassa förbi de som inte har någon försäkring? Vad är det för ett jäkla samhälle vi håller på att få?

Jag får nästan lust att gå ur facket! För jag tycker det ska jobba för allas vårt bästa. Skulle önska att inga lärare tecknar denna, samt protesterar mot den överallt där de kan, i kommentarer, bloggar m.m. Och strida för ett annat slags samhälle.

Jag tycker båda lärarfacken är oerhört tandlösa!!! Och så är båda våra fackordförande. Men jag är egentligen inte emot facket, tvärtom (därav följande ironiska bild).

Tillägg 12 november: nyabrittas skriver i bloggpostningen ”Här ser vi Anders Borgs verkliga syfte med politiken” och citerar vad han sagt om att

”… på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken.”

Finns något sådant humant sätt? Från postning på Ett hjärta RÖTT.

Och alliansen regerar i en minoritetsregering, som Robert Sundberg skriver i ledaren ”Partier i kris både här och där” (finns tyvärr inte på nätet än):

”Utan att nedvärdera allvaret i läget för S kan det vara på sin plats att påminna om alliansen. Den minoritetsregerar landet./…/

Denna allians pratade ihop sig för sju år sedan, inför ett möte hos dåvarande centerledaren utanför Umeå./…/

Denna allians av fyra partier genomförde under mandatperioden efter valsegern 2006 sitt program. Troligen räknade alliansen med att den riskerade förlora valet 2010. Därför passade den på att genomföra allt som den var överens om den mandatperiod under vilken de var säkra på att ha makten [med ljusets hastighet, innan någon hann vakna]./…/

Flera av dess partier uppvisar ju dålig form, trots att en treårsperiod återstår till nästa val.

Egentligen borde debatten handla om borgerlighetens kris./…/

Men medierna handlar bara om s-krisen.

Oc h vad består moderaterna av bakom ledarduon Reinfeldt/Borg och pr-strategen Schlingmann?/…/

Tre fjärdedelar av [Bo] Lundgrens skattesänkarpolitik är alltså genomförd. Inte så mycket nya moderater över det, snarare klassisk moderatpolitik.

Kris? Se på halva alliansen. Finns kristdemokraterna och centerpartiet kvar i riksdagen efter 2014?

Och vad är moderaterna egentligen för ett parti? Vad är det för nytt med att bedriva samma skattesänkarpolitik som alltid?”

Ja, Alliansfritt Sverige i ”KD attackerar Moderaterna”:

”Kristdemokraternas nya partisekreterare Acko Ankarberg Johansson beskriver Moderaternas förnyelse som något som bara skett på ytan – där man fortsätter att föra Bo Lundgrens skattesänkarpolitik.

– Jag ska vara ärlig och säga att det i praktiken kanske inte är så stor skillnad mellan Bo Lundgrens sänkta skatter och Anders Borgs jobbskatteavdrag. Man har bara bytt skepnad på något vis, säger hon till Expressen.”

Precis! Annarkia i ”Vågskvalp i opinionen” (skrivet i slutet av januari i år):

”Moderaterna har övertagit rollen som största parti och allianssyskonen minskar. 

Maud Olofsson surnade till och idag gör Kristdemokraternas partisekreterare henne sällskap. Hon går t om ett steg längre och menar det vi andra redan insett att moderaternas förändring endast är en förändring på ytan.

Jobbskatteavdraget är en fortsättning på Bo Lundgrens skattesänkarpolitik säger Acko Ankarberg.

Göran Greider skriver i ”Vårt behov av bråkiga sossar av Bengt Holmquists slag”:

”Varför ska det vara så svårt att fatta att behovet av kritiker i en rörelse alltid är precis lika stort som behovet av de lojala?

Och den som är obrottsligt lojal mot en partiapparat blir ofta illojal mot en rörelsens djupaste värderingar och tvärtom.”

Bra skrivet! Sant! Vi behöver fler bråkiga sossar!

Och Ulf Lundén skriver i ”Rädda verkligheten från PR-industrin” (finns inte heller på nätet än):

”Så förvandlas det som en gång var gemenskap och kollektiva värderingar till Aktiebolaget Jag på en bottenlös marknad.”

Klicka på bilden för att göra den större och lättare läsbar.

Annonser

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin health insurance for teachersreflektioner och speglingar II....