Skattesänkningar och dess effekter – samt lite mer om stress …

19 september, 2015 § 3 kommentarer

skattesänkarna

”Skulle andelen kommun- och landstingsanställda vara som vid 90-talets början så skulle cirka 100 000 fler ha jobb i välfärden i dag.”

Jag kollade över mitt och sambons försäkringsskydd via mitt fackförbund igår inför köp av ny bostad.

I detta förbund kan man teckna sjukvårdsförsäkring, vilket jag återigen blev varse. Ett fenomen som jag ganska starkt ogillar. Och jag har ingen sån försäkring själv.

Undrar hur många som är medvetna hur mycket en sån privat försäkring kostar. Från man är 52 år kostar den över 260 kr per månad. Från man är 62 över 320 kr per månad. Detta blir faktiskt en hel del pengar.

Jag tycker det är bedrövligt att inte alla har samma möjlighet till bra sjukvård, utan vissa av oss kan köpa oss förbi kön. Troligtvis är det inte de sjukaste som har råd med en sån här försäkring, utan de friskaste.

Daniel Swedin skriver faktiskt om just detta, med vad skattesänkningarna har gjort, i ledaren ”Skattesänkarna som plundrade vården”:

– Vi kan inte garantera en patientsäker vård, säger Ann Charlotte Jansson som är vårdplatskoordinator på Karolinska sjukhusets akutmottagning i Solna till Svenska Dagbladet.

Trots att septemberregnet faller över riket så råder det sommarstämning på sjukhus och akutmottagningar. För det är ju på somrarna vi vant oss vid att det saknas personal, det är ju på somrarna vi får läsa om att vårdplatserna får stänga.

Lider av nedskärningar.

På Karolinska sjukhuset var i tisdags 20 procent av de 1348 vårdplatserna stängda. Varje natt tvingas i snitt tio patienter ligga kvar på akuten i väntan på vård eftersom systemet kört ihop.

Men det är inte bara i Stockholmsområdet vården går på knäna. Dagens Nyheter har tidigare berättat hur mängder av vårdplatser över hela Sverige tvingats stänga. Planerade operationer ställs in och personaler uppmanas att ställa in eller skjuta upp sina semestrar.

– Om vi hade haft det här läget för tio år sedan hade det klassats som samhällsfarligt, säger skånska Vårdförbundets ordförande Mats Runsten till SvD.

Vad är det som hänt med svensk vård?

Allt och ingenting, kanske man kan säga.

Trots att landets befolkning vuxit så har antalet anställda i de svenska landstingen varit konstant i snart 20 år. Efter kriserna på 90-talet tvingades den offentliga sektorn till stora nedskärningar, bland annat på personalsidan. Man har inte kommit ifatt.

Samtidigt slutade resurserna öka i förhållande till vårdbehoven, och skulle andelen kommun- och landstingsanställda vara som vid 90-talets början så skulle cirka 100 000 fler ha jobb i välfärden i dag./…/

Vinst istället för vård.

Under samma tid har andra dramatiska skeenden inträffat.

Sedan ­millennieskiftet har skatterna sänkts med svindlande 248 miljarder kronor, en förmögenhetsomfördelning som slagit hårt mot välfärden. Samtidigt har vård privatiserats och vi har fått se hur skattepengar som ska gå till omsorg om våra medmänniskor blir privata vinster eller slussas till skatteparadis.”

Och samtidigt ser vi också alla stressade barn och vuxna omkring oss, inne i världens statusjakt.

Föräldrar stressar runt för att finansiera kanske lite för dyra boenden, de senaste elektronikprylarna, totalrenoverade kök och badrum, lite för dyra bilar osv. Och i skola, vård och omsorg skär man ner och den personal som barnen möter där är också stressad. Är det undra på om barnen i sin tur blir påverkade av detta och reagerar på olika sätt: i form av överaktivitet eller med andra symtom – psykologiska?

Vi har så nog med vårt egna, så vi har ingen energi över till andra. Vinner någon på ett sånt samhälle? Vi har, skulle jag vilja påstå, ett empatiunderskott människor emellan.

Nu i flyktingtider skriver Roya Hakimnia, som varit med om att söka asyl, om det som kan ses som empati, i ledaren ”Vi måste ur välgörenhetsträsket”:

Som i en helt annan värld samlar entreprenören Gunilla von Platen och hennes nätverk ihop fyra miljoner kronor på Grand Hotel på bara en kväll till ett barnhem i Syrien, och blir därpå hyllad som en mycket bra människa på SvD:s ledarsida. Några riskkapitalister chartrar ett plan till Syrien där folk ska väljas ut för att få komma hit. Petter Stordalen, hotellmiljardären, erbjuder 19 flyktingar boende på hotell ett år. De skänker pengar som skatten borde tagit. Och vad mycket extra prylar folk har i sina garderober!

Vi andra, som försöker bygga en rörelse och inte filantropi, kanske har skänkt klart nu och borde rikta energin mot politiken. Varför inte en ny flyktingamnesti? För t-shirtarna säger Refugees Welcome. Men något mer ovälkommnande än asylprocessen är svårt att komma på.”

Någon har undrat hur länge människor orkar känna empati i all denna nöd.

Och dem med högst inkomster och förmögenheter har tjänat mest på alla skattesänkningar de senaste åren. Det har gett dem och skikten under dem ännu större möjligheter än tidigare att betala för t.ex. sjukvårdsförsäkringar, något som inte bara de med lägst inkomster utan också dem i mellanskiktet knappast har råd med. Och de senare lär ha större behov av dylika, för hälsan hos dem är troligen sämre.

Nog är det något snett här.

Ett antal skribenter skriver angående de ökade samhällsklyftorna om vikten av att ”Ta ett samlat grepp kring jämlikhetsfrågan” idag:

”Den växande ojämlikheten har starkt dragit isär inkomstfördelningen med allt större skillnader mellan låg- och höginkomsttagare. Höginkomsttagare har fått kraftiga inkomstförstärkningar och sprungit ifrån såväl låginkomsttagare som de grupper som finns i de mittersta inkomstlägena./…/

Andelen fattiga i befolkningen (inkomst under 60 procent av medianinkomsten) har i det närmaste fördubblats på drygt 20 år; från cirka 7 procent under 1991 till omkring 14 procent under 2013.

Denna ökning har inte bara varit långsiktig utan har också förstärkts under den senaste perioden med borgerlig regering som, över allt annat, prioriterade gigantiska skattesänkningar som betalades med betydande nedskärningar i välfärden.

Vi vill i detta sammanhang lyfta några mer allvarliga inslag i denna utveckling med växande fattigdom: nedrustningen av socialförsäkringarna. Under perioden 2006-2014 har det skapats ett relativt nytt, socialt fenomen i vårt land som manifesteras av den kraftigt växande andelen fattiga bland sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer./…/

Socialförsäkringarna och arbetslöshetsförsäkringen ger därför inte längre en tillräcklig inkomsttrygghet när man är arbetslös eller sjuk.”

Annonser

Ingen har blivit rik på egen hand! Ingen!

14 februari, 2015 § 2 kommentarer

308894_281969618480690_1494322467_n

”Det finns ingen i det här landet som har blivit rik på egen hand. Ingen. Du byggde en fabrik därute – bra för dig.

Men jag vill vara tydlig: du transporterade dina varor på vägar som resten av oss betalade för. Du anställde/hyrde arbetare som resten av oss betalade för att utbilda. Du var trygg i din fabrik tack vare att polis och brandkår existerar vilka resten av oss betalade för. Du behövde inte vara rädd att plundrande band skulle komma och roffa åt sig allt som finns i din fabrik…

Så, se här, du byggde en fabrik och det utvecklades till något fantastiskt och en fantastisk idé – Gud välsigne dig. Men en del av det underliggande sociala kontraktet är att du tar ett stort stycke av detta och betalar vidare till nästa generation ungar som kommer.”

Ja, detta sociala kontrakt innebär att du betalar tillbaka något av det du fått!

I torsdags kom två föräldrar efter varandra och sa att det kommit upp en skylt att man måste betala för att parkera på skolan, men de hittade ingen automat för att betala. Det handlar inte bara om pengarna här, utan också om att man inte snabbt och enkelt kan parkera vid skolan, utan måste traska till en p-automat och få en biljett och sen gå tillbaka till bilen och lägga den i vindrutan. Men det kan också handla om pengar.

Detta fick mig att fundera över detta med egenavgifter. Med fler och fler såna kommer det att bli problem för fler och fler människor. Till slut kommer vissa inte att ha råd. Och som i USA kan de som kan betala för sig använda den snabba ytterfilen, där man betalar extra, och susa förbi andra som inte har råd att betala för denna fil!

”Men du kan väl betala skatt frivilligt, om du nu tycker det är så bra!”

eller något dylikt har jag mötts av på nätet.

1902952_750676381633512_3271348902811409230_n

Om gemensam finansiering ska fungera måste ALLA bidra till denna. Enskilda människor kan inte ensamma göra det, kanske ens om de tjänar massor av pengar. Några få i världen skulle kanske kunna finansiera en gemensam skola, sjukvård, omsorg för en begränsad del av befolkningen.

604140_818462711550451_5501699192982112745_n

”Välstånd föder en klass av människor för vilka mänskliga varelser är handelsvaror som står till förfogande/är [ständigt] disponibla [förbrukningsvaror/engångsartiklar som bara är att slänga bort när de är förbrukade].

Så snart oligarkerna uppnår okontrollerad ekonomisk och politisk makt, såsom de har i USA, blir medborgarna också disponibla [och kan slängas bort och ska inte ödas resurser på när de är förbrukade].”

Min sambos svåger, pensionerad lärare i matematik, vid universitet i USA, apropå artikeln ”The Stunning Truth About Health Care Pricing”:

”The health insurance companies seem to be playing a clever greedy role in ‘decreasing cost for service’ via ‘negotiated rates’ that are lower compared to proclaimed ‘full rate’. Arrgghhh, cynicism appears to be the only way to think about all this.”

Svågern tillhör amerikansk medelklass.

Och, ja, utbildning, för alla, gynnar alla, hela landet. Att vi tar tillvara allas resurser.

10942737_10153591787933327_2378228193674794671_n

Ja, alla måste bidra!

10980759_10152561217870493_1191350413027652117_n

10984068_760040237411475_1615600823218194241_nSambon var på vårdcentralen i veckan och de tog en MASSA prov. Han berättade om manlig vän som är sjuksköterska i USA, som själv måste punga ut med flera 2 till 3 tusen dollar för test själv (försäkringsbolag betalade resten), test som de önskar att personalen gör där han arbetar (om jag förstod det rätt). Jag är inte ett dugg förvånad att livslängden är lägra i USA. Hur många skulle ha råd med detta här i Sverige? Att punka ut med kanske bortåt 20 000 kronor.

Är vi på väg ditåt? Jag hoppas inte! Svågern där i USA är väldigt kritisk. Och som sagt han tillhör medelklassen, men även de påverkas. Kanske bara de riktigt rika har råd? Men även denna medelklass’ kreditvärdighet kan göra att de inte beviljas avbetalning på piano eller flygel. Ju mer man har desto mer spenderar man – och sätter sig i skuld också tydligen?

Det verkar dock som om Obamacare börjar fungera! Trots skrämselpropagandan. Heja amerikaner! Stå på er, för allas bästa!

Obamacare

”Efter nästan sex år med domedagsprofetior, så måste varje intellektuellt ärlig republikan medge att Obamacare gör livet bättre inte bara för enskilda amerikaner, utan också för landet.

Det sparar skattepengar, förstärker amerikanens månatliga budget och har satt landet på en väg till allt lägre underskott.”

Hör och häpna! Det som är bra för enskilda (deras liv och hälsa) är bra för hela landet (även ekonomiskt)!

Taget ur artikeln ”Obamacare is the Picture of Health” eller ”Obamacare är bilden av hälsa”.

Skatt och välfärd…

11 januari, 2015 § 4 kommentarer

10730906_10154805287565088_55459598151695381_n

Detta fanns på facebook. Är kanske något som sprids runt bland vissa, bland andra inte.Det var en ung person som postat detta. En person som troligen inte har vare sig någon hög position eller lön där han jobbar.

Jag är sambo med en amerikan. Han pratade just om ett besök hos tandläkaren för ett tag sen, där hon förklarade en tänkbar åtgärd för honom och hon förklarade ersättningssystemet för honom. Som han förstod det skulle han bara måsta betala en bråkdel av vad han skulle måsta betala i USA för samma åtgärd.

Så den man som postade ovanstående skulle troligen ha det riktigt tufft i USA. Särskilt om han måste utnyttja sjukvård eller gå till tandläkaren. Han skulle troligen också bo i ett område med diverse sociala problem, för han skulle inte ha råd att bo annorlunda.

Att vi alla bidrar efter vår förmåga gynnar faktiskt oss alla… Och det gynnar hela samhället.

I de länder (som USA och Storbritannien med Reagan och Thatcher) där man haft den politik som kopieras i Sverige idag har man sett effekterna och börjar reagera över dessa. Det är inget att ta efter. Ojämlikheten kostar.

cost-inequality-V7

”Såssarna” kom aldrig och tog hälften av det jag tjänade när jag sommarjobbade som studerande. Jag betalade inte skatt alls på det jag tjänade under en viss nivå och den nivån låg ganska högt jämfört med det jag tjänade. Och jag kommer från en familj där jag inte hade måst sommarjobba alls.

plånbok o vårdI

Om oroliga vårdföretagare…

20 augusti, 2014 § Lämna en kommentar

10626761_784444594956172_1546379209269657491_n

I dagens DD kan man läsa om ”Privata vårdföretag oroliga inför valet”:

”Privata vårdföretag och dess ägare är oroliga inför valet om vad som kommer att hända med deras företag om vinsterna i vården ska tas bort.

– Jag känner i alla fall ingen oro de närmaste fyra åren. Mitt och många andra företag kommer att leva vidare, säger Annika Hedström, ägare till Annikas Hemtjänst.

– Den sista tiden har oron varit väldigt stor bland medlemsföretagen, det skulle bli enorma effekter om vinsterna tas bort och många företag tvingas lägga ner, säger Inga-Kari Fryklund, vårdföretagarnas förbundsdirektör.

Vårdföretagarna reser runt på 30 orter i Sverige för att ta reda på vad som händer med de privat drivna vård- och omsorgsföretagen om det blir S-styre i respektive kommun.”

Nu skräms folk för att de inte ska få vård om vårdföretag går i konkurs.

Gunilla Andersson, aktiv i nätverket Gemensam Välfärd, Malmö, skriver så bra i ”Marknaden tar inte samhällsansvar”:

”Potentialen till välfärdens vitalisering finns hos välfärdens bärare och utförare – personalen.

Så, varför inte begrava vinstintresset i välfärden och istället utveckla modeller för hur arbetslivet kan demokratiseras?/…/

‘Var tredje skånsk vårdcentral stängs vid ett maktskifte’ är slutsatsen i en rapport av Folkpartiet Skåne som regionråden Gilbert Tribo och Mats Persson lyfter fram på Aktuella frågor 17/7.

Vad som anses hota vårdcentralerna är ett stopp för privat vinstutdelning.

Ett liknande budskap framfördes för några veckor sedan av Friskolornas riksförbund.

Det varnade för att vid ett vinstutdelningsförbud skulle var femte fristående förskola och skola lägga ner sin verksamhet.

Ursäkta, men vad är det som är så skrämmande?

Ingen tvingas att stänga skolor eller vårdcentraler, bara att sluta dela ut vinster till vårdföretagens ägare.

Väljer de vinsten, finns det andra som kan driva välfärden. Värre än så är det inte.

Det är knappast vinstintresset som skapar en god välfärd och välfärden finansieras under alla omständigheter av skattepengar.

I en tid då nedskärningar och vinstintresse blivit de viktigaste drivkrafterna är det helt andra faktorer som är avgörande för att välfärden trots allt fortfarande fungerar.

Sjuksköterskor, lärare och lokalvårdare drivs av en vilja att göra ett bra, meningsfullt jobb.

Att betyda något för någon annan.

Därför gör de sitt yttersta för att sjuka och elever inte ska fara illa, trots nedskärningar, trots vinstintresse./…/

Reklamen har blivit vår tids konsumentupplysning där företagen lovar guld och gröna skogar, men ‘glömmer’ att informera om vinstintresset, vilket ofta innefattar personalnedskärningar och hårda sparbeting på allt som är viktigt för dem välfärdens skattepengar är menade för.

Friskolornas riksförbund, Vårdföretagarna och Svenskt Näringsliv är mycket aktiva i välfärdsdebatten.

Deras budskap är att privata vinstdrivande företag är en omistlig del av den svenska välfärden.

Det är logiskt, eftersom deras uppdrag är att företräda just privata vinstdrivande företag./…/

Svensk välfärd har under de senaste åren kommit att genomsyras av ekonomism och marknadstänkande. Det gäller såväl offentlig som privat driven välfärd.

I slutändan får vi medborgare och anställda inom välfärden ta smällen, leva med oron och otryggheten som spridit sig som en farsot i vad som brukade kallas välfärdslandet Sverige.

Marknaden tar inte samhällsansvar. Det är de folkvalda politikernas uppgift. De ska fatta beslut om i vilken riktning samhällsutvecklingen ska gå.

När den nyliberala eran inleddes på 1980-talet fanns det ett behov av att vitalisera den offentliga välfärden som blivit alltför storskalig och stelbent.

Av någon anledning ansåg såväl vänster- som högerregeringar att privatiseringar, avregleringar och skattesänkningar var lösningen. Idag är det dags att konstatera att den nyliberala eran nått vägs ände och att det behövs en ny inriktning.

Det är dags för en demokratisering av välfärden.

Potentialen till välfärdens vitalisering finns hos välfärdens bärare och utförare – personalen.

Så, varför inte begrava vinstintresset i välfärden och istället utveckla modeller för hur arbetslivet kan demokratiseras?

Vi medborgare behöver ompröva den identitet som marknadsanpassningen påtvingat oss.

Under flera års tid har vi lärt oss att tänka och agera som kunder och konsumenter och på vägen tappat bort rollen som medborgare och medmänniska.

Vi har lärt oss att när det fungerar dåligt i skolan eller på vårdcentralen ska vi välja något annat på marknaden.

Om vi börjar tänka och agera som medborgare inser vi att vi istället tillsammans kan kräva förändringar, så att alla skolor och alla vårdcentraler fungerar bra.

För alla, inte bara för dem som till slut lyckas välja rätt.”

10277380_10152134974709143_6031943374680199642_n

New Public Management – borde vara ute idag…

17 september, 2013 § Lämna en kommentar

a1Ett tag sen jag bloggat, men jag är lika engagerad fortfarande, även om det inte synts här på ett tag. Jag hoppas verkligen vi blir av med alla allianspartier i regeringen efter nästa val och jag är också benägen att fortsätta rösta på (v) därför att det är det enda riktiga partiet till vänster. (S) skulle behöva bli betydligt radikalare än de är.

Håller helt och fullt med skribenten i brevet till ledarsidan ovan. Precis det jag själv sett sen jag träffade min sambo 2008, han är från USA. Svenskar som åker över och t.ex. är utbytesstudenter hamnar troligen i medelklassfamiljer och i såna bostadsområden och de ser inte allt det jag sett (se tidigare postningar).

Vi borde inte följa dem i spåren ett enda steg mer. Jag tillskriver våldsdåd och skjutningar i USA dess enorma inkomstskillnader.

I den stad jag bor i i Sverige har dess första friskola efter mindre än 20 år köpts upp av Academedia och anställda där vittnar om att förhållandena försämrats efter detta övertagande. Lärare söker tjänsteldigt och vissa ser detta som ett tecken på att de inte trivs längre. Skolans lokaler behöver en rejäl upprustning.

Och jag hörde efter valet 2010 att lokalförhållandena var mycket bättre i friskolorna jämfört med de kommunala skolorna av pizzeriaägare, som sa sig vara kapitalist.

Lästips: ”Patientens pris – ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden” av Maciej Zaremba, där docenten i statsvetenskap Shirin Ahlbäck Öberg och professorn i samma ämne Sten Widmalm i sista kapitlet ”NPM på svenska” skriver att det är hög tid att utveckla och konkretisera nya idéer som alternativ till NPM (New Public Management), men de konstaterar att tyvärr verkar varken politiker till höger (vilket inte är förvånande) eller till vänster vara särskilt mycket inne på att ifrågasätta de driftsformer som används i sjukvården över hela landet, dvs NPM-drift i form av t.ex. Lean Healthcare. I boken presenteras också DRG, ett fenomen som tydligen väldigt få känner tilol existerar. Något som f.d. överläkaren Magnus G. Lind beskriver kan leda till och leder till i kapitlet ”Lita på yrkesetiken”.

Se också artikeln ”Med mätbara mål ska landet styras” och ”Självständighet blev toppstyrning” där man bland annat kan läsa:

”Alliansens reformprojekt för de svenska universiteten och högskolorna, som skulle producera forskare i ‘världsklass’, är på väg att spåra ur. Det skriver Shirin Ahlbäck Öberg, Li Bennich-Björkman och Sten Widmalm.”

Läs också Agnes Hellströms bok ”Att vara utan att synas – om riksinternaten Lundsberg, Sigtuna och Grenna” av f.d. eleven vid Sigtuna riksinternat Agnes Hellström, väldigt intressant angående elitskolor.

Slutligen läs också om medelklassupproret i ”Vi har mer än bara kök i huvudet – Medelklassupproret: Sänk inte vår skatt – välfärden går före”:

”…  kära politiker, tack, men nej tack. Nu räcker det! Vi som har arbete, och bra lön har tjänat rejält på genomförda skatteavdrag. Vi behöver inte ett femte! Vi har råd att renovera våra kök utan fler avdrag och vi har råd att betala barnens läxhjälp – om vi nu skulle vilja anlita sådan. Däremot har ingen av oss råd med ett samhälle som inte inkluderar alla.

Solidaritet handlar om att se sig själv i andra. Det betyder att andras ofärd aldrig kan bli vår egen välfärd, och utifrån vår position som privilegierad medelklass är det nu dags för oss att sätta ner foten. Vi vill inte ha det så här.

 

Vi är de som dagligdags möter de grupper som försvagats, som utbildar de unga och som frustrerat ser hur dagens politik undergräver rimliga livsvillkor för allt fler. Vi vill ha en fungerande välfärd som bygger på tanken om solidaritet och jämlikhet.

Pengar finns, det är inte där problemet ligger. Det handlar i stället om hur vi väljer att fördela våra resurser och vilken typ av samhälle vi vill ha. Som välavlönad medelklass betalar vi redan mycket skatt och vi betalar gärna mer, men vi vill att våra skattepengar skall gå till en gemensam välfärd – inte till en ojämnt fördelad individuell välfärd och definitivt inte till privata vinstintressen inom vård och skola.

Vi vill bidra till ett välfärdssamhälle med lika rättigheter för alla oavsett inkomst, härkomst och social position. Vi vill vara medborgare i en demokrati, inte kunder på en marknad. Vi vill ta gemensamt ansvar för en välfärd för alla, inte individuellt ansvar för oss själva. Därför avstår vi gärna de fördelar vi aldrig bett om, till förmån för jämlik välfärd och ekonomisk och social trygghet för alla.

 Försvara den gemensamma välfärden!

 Nej till jobbskatteavdrag!”

Så bra skrivet!

Den sjuka vården…

8 maj, 2013 § 4 kommentarer

a Äldre person diagnosticerad med trigeminusarterit bland annat med akut värk ska måste sitta i telefon för att få akuttid hos läkare. Vad jag förstår så kan denna värk vara rejält besvärlig. Jag kan livligt föreställa mig hur det är att måsta sitta i telefon till vårdcentralen och måsta göra kanske inte bara ett utan flera val för att komma vidare till sjuksköterska.

Hur kommer det sig att en vårdcentral som förr bara hade en läkare och som nu har åtminstone fyra läkare har en mycket längre väntetid än de hade när de bara hade en läkare?

Att patienter nu måste få tid för provtagning, något de inte behövde göra förr. Då kunde de åka ner till vårdcentralen mellan vissa klockslag och få sitt prov taget.

Hur kommer det sig att läkare och sjuksköterskor har så mycket mindre tid idag? Hur kommer det sig att de hade mer tid då?

Är läkare och sjuksköterskor latare idag?

Hur kommer det sig att distriktssköterskan då hade tid att ringa till patient som hade akuta besvär, något som de inte verkar ha tid med idag? Hur kommer det sig att det tar flera dagar att få höra om provsvar från läkare, ett provsvar  som troligen kommit för några dagar sen?

Kan någon som arbetar inom sjukvården berätta för mig hur detta kan komma sg?

JAG tror att det beror på att läkare och sjuksköterskor har så mycket mer administration att sköta. Dessutom har skattesänkningarna gjort att man har mindre pengar till landstinget (samma sak ser vi inom skola och omsorg).

En kvinna strax över 80 år gjorde en strumaoperation på sjukhus två timmars bilfärd hemifrån. Sen hon vaknat upp frågade doktor på rodn om hon kunde tänka sig att åka hem. Den äldre kvinnan var fortfarande groggy efter operationen och sa med stor tvekan ”Nej!” Trots att hon kände att hon nog borde ha avlastat sjukhuset och frigjort denna vårdplats genom att åka hem.

Hon fick stanna över natten, men på nästa dags rond frågade doktorn igen om hon var beredd att åka hem. fast hon kände att det ha varit skönt att stanna en dag till så sa hon ja. De fick skjutsa henne med rullstol till entrén och taxi.

Taxichauffören måste ta ytterligare en patient vilket skulle innebära att de fick ta en extratur på mellan ½-1 timme, något som kändes ganska påfrestande för den nyopererade äldre kvinnan, men hon bet ihop.

Väl hemma fick hon frossa. Som tur var var en av hennes döttrar hemma, så hon slapp vara ensam.

Under min studietid i slutet på 70- början på 80-talet jobbade jag som sekreterare inom hemsjukvården. Skrev in och ut patienter. Renskrev kuratorers och arbetsterapeuters journaler.

På den tiden gjorde en kurator en utredning över hur hemförhållandena var INNAN man skickade hem en patient. Arebtsterapeuten gjorde en bedömning om det behövdes hjälpmedel i hemmet. Distriktsköterskan på orten patienten kom från blev informerad om att man skulle skicka hem en patient, förmodligen informerad om mediciner, särskilda behov av vård hemma osv.

Nu tror jag inte några kuratorer gör såna bedömningar längre.

Här om vårdstrejk i Skåne och också professorn och läkaren som hoppade av i protest mot sparbeting samt ”Protest mot vård i Skåne”:

”Kaos på akutmottagningar, sjuksköterskor som säger upp sig i protest och brist på vårdplatser. Listan kan göras lång på problem i den skånska sjukvården. I dag samlades demonstranter i flera skånska städer för att visa sitt missnöje.”

Nätverket ”Rädda vården”.

B.Precis! Mer resurser behövs för en hög patientsäkerhet och för en god arbetsmiljö! Och NEJ till privat vård, som dränerar en god vård till ALLA på resurser!!!

”Rädda Vården: Skåne mot nedskärningar och högerpolitik”

 ”Hjälp oss! – en antologi om den svenska vårdens förfall.”

Mer om vårdens förfall här.

Lär av skandalen i Stafford”:

”Över 1000 patienter dog på sjukhuset i Mid Staffordshire mellan 2005- 2008.

För stor fokus på ekonomiska indikatorer och mål.

Patienter,anhöriga och personal påtalade bristerna, men ledningen ignorerade problemet och politikerna vägrade agera. När vi ser samma saker ske i Sverige.

När vi skickar hem patienter alldeles för tidigt eller nekar patienter inläggning.

När den nyutexaminerade sköterskan tvingas till att fylla luckor i schemat utan inskolning eller introduktion.

När patienter som ligger på fel avdelning glöms bort och inte rondas. När kvinnor tvingas förlösa i ambulansen för att närsjukhuset lagt ner.

När den äldre kvinnan dör på akuten för att det saknas platser på intensivvårdsavdelningen.

Då borde en varningsklocka ringa!

För det dröjer inte länge innan det som inträffade i England också sker i Sverige. Eller har det redan skett?”

Se SVT om ”Vårdens förfall på pränt”:

”Får inte bli värre Arbetsmiljöverkets inspektioner visar på stora brister inom vården. Sundsvalls sjukhus hör till ett av tre sjukhus som har fått i särklass mest viten för dålig arbetsmiljö.  Nu kommer en antologi om vårdens förfall. Två av författarna är från Västernorrland – och vi har träffat en av dem.

Hon kommer med tåget från Stockholm där hon jobbar ibland. Efter 35 år som läkare i Västernorrlands läns landsting har hon slutat där – men inhopp som läkare gör hon fortfarande. Och hon har sett vårdens förfall från insidan.

 – Människor far illa, patienter far illa och personalen far illa. Så det här är allvarligt, säger läkare Elisabet Finné.

Hon är en av tolv medförfattare till en antologi som kommer ut i dagarna. Den heter ”Hjälp oss” och tar upp olika aspekter av vad de menar är en vård i förfall.

 – Det är ju det som är det värsta, att den här dåliga vården… man sparar inte pengar på den!”

C.”Zarembas larm ska tas på allvar”:

”Min första erfarenhet av låtsasmarknaden Svensk Sjukvård gjorde jag en solig förmiddag på 90-talet.

Jag pluggade medicin och gick en kurs på Södersjukhuset. En dag glömde jag nyckeln till mitt klädskåp, där rocken och stetoskopet dvaldes. Stressat sökte jag upp lämplig enhet och bad om hjälp. Sedan hände ingenting. Ingen visste hur vaktmästarens insats skulle debiteras, nämligen. Vem skulle betala? Tiden gick, samtal ringdes, huvuden skakades. Och jag undrade vad det var för galenskap som hade utbrutit sedan min tid på ett långvårdssjukhus, några år tidigare.

Där användes följande managementmodell: man ringde Vaktmästar-Bosse. Han kom och klippte upp låset. Man sa: ‘Tack, Bosse!’ Klart. Inte en enda blankett att fylla i, ingen kod att registrera.

DN-journalisten Maciej Zarembas artikelserie om sjukvårdens kris har blivit bok: ‘Patientens pris’ (Weyler). I den skildras ett Vård-Sverige styrt av New Public Management – NPM – där allt som kan mätas får en kod och ett pris. Där varje liten enhet måste jaga kostnader och visa upp resultat som ger sken av effektivitet.

Systemets biverkningar ter sig enorma och kan sammanfattas med ett citat av ortopeden Karin Bernhoff:

”Dagligen ser jag effekterna av detta system. Hur man skyfflar läkare till akuten för att hjälpa folk med stickor i fingrarna medan människor med bruten höft får vänta i dygn på sin operation. Det ena ger vite, det andra inte.”

Som sagt, det mätbara har ett pris och en kod. Men somligt kan inte mätas, som lidandet hos patienten med bruten höft eller oron hos kronikern som inte får tid för återbesök därför att nybesök är mer lönsamma för vårdenheten. Och då det inte kan mätas, blir det osynligt.

Läkarkårens motvilja mot systemet är stor. Den administrativa bördan har blivit bedövande och löjlig. Läkare ser sig ständigt tvingade att dagtinga med yrkesetiken. Självbestämmandet beskärs och det professionella omdömet ifrågasätts av administratörer och politiker.

Somliga avfärdar denna klagan med att läkare – förstås – hellre vill ha en påse pengar att förfoga över, och ingen kontroll.

Men deras situation är oroande. Det finns en reell risk för att de korrumperas, för att använda Zarembas uttryck.

Inte bara de samvetslösa, som kan casha in genom att fiffla med koder, utan de alldeles vanliga, anständiga läkarna. De som nästan omedvetet börjar sovra bland patienter eller operera fastän det inte riktigt behövs. Allt för att jakten på pinnar och pengar blir normaliserad och normerande.”

Zarembas artiklar om vården i Sverige idag…

7 mars, 2013 § 2 kommentarer

Den-olonsamma-patienten-683bild från Zarembas första artikel (den olönsamma patienten)

Socialistiska läkare har länkat alla fyra artiklar om sjukvården i Sverige som Maciej Zaremba skrivit, se  här.

Se också om ”Konferens med europeiska nätverket mot privatisering och kommersialisering av hälsa och socialt skydd”. Så det händer saker. Människor har börjat protestera och organisera sig! 🙂 Hoppas fler börjar reagera och reagera allt högljuddare.

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin health carereflektioner och speglingar II....