Håkan Juholt – detta är ett bottenapp för medierna, ja …

21 januari, 2012 § 3 kommentarer

Tänk om de som ”fällt” Juholt bitit sig i svansen!? Tänk om det skulle slå tillbaka? Och folket reagerar emot? Hur kommer man att se tillbaka på denna affär och de inblandade? Ja, jag kommer inte att köpa någon kvällstidning efter detta och DN och SVD skulle jag aldrig komma att köpa eller prenumerera på. Tyvärr vill jag inte heller kolla högervridna nyheter i svensk TV heller. Gillar inte högervridna SVT.

Vadå, prata politik? Eller hårdgranska andra politiker?

Och vad sker medan alla är fullt upptagna av denna affär och Juholts avgång?

Se Daniel Suhonen om ett bottennapp för medierna. Ja, det kan man verkligen säga att det är!  Och se ETC om Juholts avgång.

Kommer Lena Mellin och Jan Helin m.fl. att sova gott inatt? Kan någon av dem komma att dras med i fallet?

Den som lever får se.

Annonser

Om högervriden media och Juholtdrev, en lurad medel- och arbetarklass, Carema som inte får förnyat avtal i kommun, samt om sänkt restaurangmoms…

19 januari, 2012 § 5 kommentarer

”Nu ska vi tänka efter, vilka tjänar på det här?
det finns en speciell grupp av människor som är
glada åt att häxbålen flammar då och då
och nöjda när vi andra jagar spöken i det blå
det finns dom som gnuggar sina händer med ett skratt
när syndabockar pekats ut och bränts en valborgsnatt
medan dom går fria som har smutsigt mjöl i påsen
fria att se om sitt hus och reparera låsen” /Kjell Höglund

Knyckte videotipset ovan från vän…
Återigen en snabbloggning, i en period av en massa på jobbet.

Jag tror att det vi kanske bevittnar är självbedrägeri från medelklassens sida, understött av media och dess individers kortsiktiga självintresse.

Medelklassen har det definitivt tufft i USA till exempel.

Vilka parasiterar på vilka? Se tidigare inlägg, där den pappa jag refererar till också säger att när de för dryga 10 år sedan flyttade till USA från ett baltiskt land så var det bättre där (i USA) än det är idag, bara 10 år senare.

Han sa också flera gånger att det är mycket bättre i Sverige än där. Inte minst för deras barn, men också för dem som vuxna.De hade visst en egen rörelse med last- och taxibilar, som lönade sig allt mindre och mindre. Man hade mindre och mindre råd att anlita dem.

Än så länge är det bättre här skulle jag vilja tillägga. Och det beror på att vi fortfarande i den grad vi gör stöttar alla.

Denna pappa påstod också att barnen inte fick göra något alls på skolgården, för om de skadar sig kan det bli oerhört kostsamt, advokater dras in. Han menade att detta ju gör barnen väldigt försiktiga och ängsliga, de vågar knappt röra sig. Han visade detta också med kroppen genom att ställa sig i givakt med armarna utefter sidorna.

Ovanpå detta kommer bevakningskameror och ID-kort som föräldrar måste ha när de ska hämta sina barn i skolan. Påverkar inte detta barn, om inte direkt så indirekt? Vad skapar detta i barn? Att man inte kan lita på varandra eller på andra? Ja, hur var det med tillit och samhällsliv?

Och hur var det nu med vår påstådda trygghetsnarkomani (se om ”Mannen som är rädd för trygghet”)?

Och här kan man se skylt i kälkbacke i park i USA. Vadå, överdriva?

Det amerikanska samhället är inget jag önskar för oss här – och inte för dem där heller, ett enda dugg. Har man kämpat ett helt liv i den falska drömmen att lyckas så kan man gripas av apati, med allt vad det kan innebära.

Jag tror på vår modell, som man nu håller på att rasera i rask takt innan människor inser vad som håller på att ske.

Men den politik som förs är inte ofrånkomlig eller den enda vägen. Jag tror inte vi behöver acceptera ett ”svinn”. Politiken borde utgå från att vi undviker ”svinn”.

Den sociala välfärdstaten i vår skandinaviska form är inte oförenlig med blomstrande marknadsekonomi. Och det tål att upprepas och upprepas och upprepas.

Göran Greider i ledaren ”Det är nog bara att inse att Juholt är körd”:

”Han är ohjälpligt skadeskjuten av medierna, av krypskyttar på den högra kanten i sitt eget parti – samt av sig själv.

Nej, jag tycker inte det är rättvist. Det är inte rättvist att en politiker betraktas som handikappad på grund av att han kommer från landsorten och inte passar medieeliten.

Inte heller är det bra att en politiker för ett större parti numera måste vara en hundraprocentig broiler för att klara sig undan mediernas jakt på minsta misstag. Juholt hade ingen erfarenhet från toppolitiken och inte heller från den hårda kommunalpolitiken.

Därför får vi från och med nu nöja oss med fabrikskläcka politiker, helst uppvuxna i Stockholm.”

Samt i ledaren ”Sammanbitet och helt utan humor” angående gårdagens partiledardebatt, där han talar om…

”.. en symbolisk bild av vad Reinfeldt sade: han trampade på men kom ingenstans.

Han har ett enda budskap numera – sedan skattesänkarvägen till stor del stängts – och det är att han tar ansvar. Det enda vi behöver vara nervösa för är vad som sker i omvärlden.”

En av våra räddare!? Han spelar på en psykologisk mekanism, medvetet eller omedvetet. Spelar på mindre friska drag hos oss människor.

”Han har som bekant till och med varnat för visioner.”

För det kan leda till kostnader. Vadå, vara kreativa? Befolkningen ska vandra runt som robotar förlitande sig på guruer, sådana som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg framställer sig själva och framställs i media (tidningar och TV, inte minst SVT)?

”Och det kan inte hjälpas, men när jag hör statsministern tala står det ju ganska klart att vi lever i en värld av mer eller mindre avskaffad politik. En antipolitisk värld, där lugn och ro för den privata människans ekonomi anger horisonterna för allt tänkande, det är vad långa årtionden av politisk högervridning mynnat ut i.”

Men som sagt, jag tror att det är självbedrägeri. Vi behöver bry oss om varandra, miljön m.m. Vi kommer att stå inför utmaningar som vi måste lösa tillsammans, tror jag. Som hela världens befolkning måste lösa tillsammans. För allas vår överlevnad.

Och de som har inte minst små barn och barnbarn borde vara oroliga inför vad som sker i världen. Ganska ironiskt. Själv behöver jag iute vara orolig för vare sig barn eller barnbarn, eftersom jag inte har någondera…

”Den politiska offentligheten har på något underligt vis nästan somnat in och det underblåses av närsynta medier som är långt mer intresserade av personfrågor än av idépolitik.”

En medieelit som är rädd om sina RUT-avdrag.

”Så är vi där igen: När Juholt får minsta chans att tala politik, ja då vinner han poäng och jag tror att han då gör Reinfeldt orolig.”

Och det gör också media orolig. Tänk om de förlorar sina RUT-avdrag!

”Samtidigt vet vi att allt det han säger kommer att filtreras genom i förväg extremt negativa medier och mycket litet av det han säger kommer att nå ut till allmänheten./…/

Jag kliver av motionscykeln och gör det i känslan av att jag inte fått någon som helst intellektuell motion av att lyssna på partiledardebatten.”

Om Juholt skulle klara detta kanske det i slutänden kan ha stärkt både honom och en politik som värnar om individer, människa, miljö osv.!? Kanske bidrar media snarare till att stärka det de vill sänka? Och stärka det rejält?

Barbara Ehrenreich skriver apropå sin bok ”Barskrapad” bland mycket annat (tidigare inlägg under kategorin B. Ehrenreich):

”En kvinna i Florida skrev till mig att innan hon läst den blev hon alltid irriterad över de fattiga för det som hon såg som deras självförvållade fetma.

Nu förstod hon att en hälsosam diet inte var en möjlighet.”

I postningen ”Mer lycka för pengarna, vi har hela listan” skriver Peter Gerlach:

Daniel Gilbert, lyckoforskare på Harvard, har släppt boken Stumbling upon happiness där han listar 8 sätt som vi kan använda våra pengar på för att göra oss lyckligare.
1. Köp mer upplevelser än varor
2. Spendera dina pengar på andra
3. Köp många små nöjen istället för ett stort
4. Undvik tilläggsförsäkringar och förlängda garantier
5. Fördröj konsumtion
6. Tänk dig in i hur ditt köp påverkar dig i framtiden
7. Jämför inte för mycket när du handlar
8. Var uppmärksam på andras lycka”

Hemsida om boken ”Stumbling on happiness.”

Bra med nej till Carema! Heder åt dessa politiker. Hoppas att de står för detta bara.

Se ”Sänkt restaurangmoms – en present till höginkomsttagarna.”

Ja, de där pengarna kunde ha gått till att anställa fler i vård, skola och omsorg istället. Tveklöst!

Tankar litet allmänt runt privatiseringar och nu i synnerhet om privatiseringen av Bollnäs sjukhus, samt vidare om den fattigaste tredjedelen i USA…

30 oktober, 2011 § 1 kommentar

[Uppdaterad 31 oktober med video, några länkar och text till video].

Vad har nyliberalismen lett till i de länder som gick i bräschen för denna kan undras? Välstånd åt alla (som den lovade)? ÄR detta verkligen något vi borde fortsätta apa efter?

I det lilla sjukhus i staden jag nu är på semester i närheten av, Bollnäs, kommer det att gå över i Aleris drift. En sjuksköterska där lät väldigt begeistrad. Å vems vägnar? Å personalens? Patienters? Eller?

Dessutom anser folk tydligen att friskola i Bollnäs väljer ut de mest anpassade och skötsamma eleverna. Kanske är det dessa eller snarare deras föräldrar som väljer denna skola för sina barn och är så på hugget så de hinner före alla andra`? Och är det inte så att de därmed också inte solidariserar sig med de barn som inte har lika pådrivande föräldrar eller samma förutsättningar hemifrån? Och försöker inte förbättra en skola för ALLA!

Den egoismen och solidaritetsunderskottet, jo, jag skulle vilja kalla detta så, kanske slår tillbaka någon gång i framtiden, i ett samhälle vi inte vill ha? Något jag faktiskt skulle unna dem.

”Vi längtar efter detta!”

sa sjuksköterskan och berättade något om hur den privata vårdcentralen (också i Aleris drift?) tar pengar från sjukhuset. Jag orkade inte lyssna riktigt för jag kände mig så oerhört trött och totalt uppgiven av att höra detta. Fick lust att kräkas.

”Varje år försvinner minst 4 miljarder skattekronor från svensk sjukvård. Det är pengar som vi till exempel skulle kunna anställa 10 000 sjuksköterskor för. Istället går pengarna rätt ner i fickorna på privata aktieägare.”

Läs också kommentarerna till länkad bloggpostning om att ”Aleris specialistvård stjäl skattepengar.”

Politikerna är väl glada, nu är detta problem ”löst”? Folk i Bollnäs med omnejd får behålla ”sitt” sjukhus istället för att måsta resa till Hudiksvall eller Gävle. SUCK!

Och vad sysslar media med? Jag orkar inte ens TITTA på Ljusnan, den enda lokaltidningen här, än mindre orkar jag läsa dess, högervridna, ledare.

Maria-Pia Boëthius undrar ”Vem granskar medierna?,” en fråga som är i högsta grad befogad.

Man har gått in för att göra röda Gävleborg blått? Med att bland mycket annat privatisera ALLA apotek (utom det på Bollnäs sjukhus upptäckte jag nu, och hur länge får det vara kvar i Apoteksbolaget?) och nu privatiseras också Bollnäs sjukhus (kommer apoteket där också att privatiseras, när sjukhuset blir privat, så att ALLA apotek som jag känner till här i trakten är privata?).

Alternativet var att lägga ner sjukhuset påstår politikerna?

Boëthius skriver:

”I den vidare världen, utanför Sverige, pågår ständigt en debatt om mediernas ’accountability’ [ansvarighet eller att ställas till svars], ett ord som inte ens finns på svenska.”

Varför finns inte denna debatt i Sverige? Och hur många läser bloggar på internet, har upptäckt dem, vet att de finns och vad som skrivs i dem och därmed ser/inser att det finns en massa människor här i Sverige som kraftigt ifrågasätter det som sker?

Och det är långt ifrån bara de som kraftigt missgynnas av privatiseringar m.m. som reagerar. Tvärtom verkar det som om många av dem som missgynnas mest (eller troligen kommer att missgynnas mest) ”tror” mest på det som sker, försvarar det som sker och röstar på dessa, iskalla, politiker.

”I Sverige behandlas ansvarsutkrävandet från medierna som en fråga utan svar: Vem ska granska medierna?

Det borde vara vi själva, men svenska stormedier har visat sig odugliga på den fronten, till skillnad från till exempel brittiska The Guardian som under flera års spott och spe från sina kolleger i medievärlden framhärdade i att granska medieskandalen med bland annat avlyssning på tidningen News of the World, numera nedlagd, tack vare Guardian.

Svenska stormedier vägrar att fatta detta: I och med internets uppdykande måste de börja leva upp till sitt mantra att de ‘granskar makten’ och om de någonsin ska kunna återerövra trovärdighet måste de börja granska varandra; skoningslöst.

Och erkänna att de är en stor del av makten, men att de nu ställer om sig och går över på folkens, människornas sida.

Om de inte gör det kommer i varje fall inte jag att sörja de medier som går under. Då har de bara sig själva att skylla.

Jag skäms över svenska journalisters agerande under Juholtdrevet. Jag skäms också över de få som låtsas granska medierna, Resumé, P1:s ‘Medierna’ och ‘Publicerat’ och nätets ‘Second Opinion’ till exempel.

De agerar inuti medievärlden, vill räknas där och de är allt annat än fria och fritt tänkande. Jag har pratat med många journalister om drevet.

En (mycket respekterad) sa: ‘Jovisst, läskigt, men Håkan Juholt borde inte vara partiledare för socialdemokraterna.’ Hon var alltså beredd att acceptera ett orättfärdigt drev för att få bort Juholt; en moral hämtad från dokusåporna./…/

De ger sig hungrigt på Juholt, i mina ögon också en klassfråga, och hans försumliga tillkortakommanden men de visar sig vara skitskraja för Carl Bildt, om vilken mina amerikanska journalistkolleger berättat att han, med sin CV i tvivelaktig oljebusiness, aldrig någonsin hade kunnat bli utrikesminister i USA.

En skugga faller också över Fredrik Reinfeldt, som utsett Carl Bildt och som tiger om hans besynnerliga världspendlande, antagligen till för att knyta framtida affärskontakter för tiden efter ministrandet.

Medierna har beslutat sig för att framställa politiken som något i stil med Big Brother eller Let’s Dance; juryn är ‘vi’./…/

Sedan visar det sig att det inte fanns några glasklara regler, men då har man redan korrumperat tittarna, läsarna och lyssnarna genom att ansluta dem till en mobb mot Juholt; när man redan börjat mobba vill man inte gärna höra talas om motsägande fakta, det förvandlar ju en själv till lättlurad fåntratt och medlöpare./…/

Carl Bildt med hjälp av sina arroganta piruetter vann över praktiskt taget hela den svenska mainstream-journalistkåren, utklassade den totalt; och att det säger något mycket, mycket oroande om kvaliteten på svensk etablerad journalistik.”

Varför har sjukvård, skolor m.m. ekonomiska problem? Hur görs budgetar? Är resurserna mindre och varför? Har vi inte råd längre? Hur kommer det sig att saker som gick för 25-30 år sedan inte längre fungerar? Jag sommarjobbade på Bollnäs sjukhus under flera somrar under mina studier.

Kan det bero på skattesänkningarna, bland annat i form av jobbskatteavdraget? Jag känner mig INTE hedrad för att jag får göra avdrag på skatten när jag har förmånen att ha ett jobb, att jag ska premieras ytterligare framför dem som är sjuka och/eller inget hellre vill än ha ett jobb, så de slipper leva på samhället och våra gemensamma trygghetssystem, det som är socialFÖRSÄKRINGAR, som felaktigt och nedsättande kallas ”bidrag.”

Jag skulle ha lust att blogga mer om vad privatiseringarna har lett till här och där – och kan leda till, inte minst inom skola, vård och omsorg. Och då referera till bland annat Aron Etzlers Trondheimsmodellen, samt om vad man kan läsa i ”Nationalekonomi för vänstern” osv.

Min amerikanske pojkvän som är egen småföretagare sa häromdagen, om detta med att folk ska hitta en och reklam i gula sidorna för ens företag, för samma saker har skett där vad gäller telefon, el m.m.:

“Förr fanns EN telefonbok, nu vet jag inte hur det funkar längre…”

Och en gemensam bekant till oss (som förresten är sjuksköterska, manlig sådan i USA) sa apropå erfarenheterna av demensvård där och en Alzheimersjuk pappa som nu MÅSTE in på demensboende, därför att vår vän jobbar och måste jobba (men oftast är det kvinnorna som får ta hand om gamla föräldrar osv., om de inte har så goda inkomster så de kan bekosta svindyrt och ”snobbigt” äldreboende. Och de som inga anhöriga har, vad gör de? Liksom de som inte har resurser att ekonomiskt hjälpa anhöriga i trångmål?):

”Du ska inte bli gammal här [i USA]!”

Han var tydligen väldigt upprörd utifrån sina nu personliga erfarenheter som ”konsument” av vård (om än indirekt).

Jag tror inte vårdpersonalen har anledning att jubla och än mindre har presumtiva patienter anledning att jubla. Har inte bara en utan ett par sjuksköterskebekanta i USA samt bekanta som har erfarenheter av sjukvård där (mellanvästern).

I artikeln ”Noll koll på äldrevården – avtal slut och sägs upp medan skattepengarna rinner iväg” kan man läsa om förhållandena i Sverige nuförtiden:

Den som läser vidare i Moderaternas nya idéprogram möts av en nästan sövande retorik … Moderaterna är Sveriges mest trovärdiga välfärdsparti … Äldrevården ska erbjuda trygghet och livskvalitet [SUCK!!!].

Moderaternas strategi är att lugna väljarna med att allt kommer att bli bra, ja nästan som förr, även när vi blir gamla.

Den som går ut i den moderata verkligheten däremot, den blir snart klarvaken. Vi kan ta äldrevården i Stockholm som det senaste exemplet på partiets ’trovärdighet i välfärden’.”

Läs vidare i artikeln.

Nej, är framgång (vad sådan nu består av) en rättighet? Och vad vi ser är ”söndra och härska”. Vi skulle behöva samarbeta istället. Och det är betydligt roligare att bry sig om andra människor? Är det inte?

Och en Malin Ullgren skriver (och man blir rejält skrämd över det hon skriver)  iDet som var politiskt korrekt på 1990-talet är numera revolutionärt”:

Jag har inga bra tips på ämnen. Men tänk på en sak: var inte för vänster.

Det rådet får jag från en branschkollega när jag ber henne om idéer till den här krönikan. Var inte för vänster. Vi bleknar båda när hon säger det hon säger; vad är det för ett skrämmande trångt åsiktsklimat hon påstår att vi verkar i? Men skrämmande eller inte, vi vet ju att hon rör vid något som är sant.

I dag måste man lägga sig nära regeringens största parti för att hamna på ideologisk brusnivå – det vill säga den frekvens där majoriteten inte anser att en politisk åsikt har uttryckts, utan bara sunt förnuft. Allt till vänster om brusnivån kan tolkas som bolsjevism, och bolsjeviker är ett slags extra skrämmande foliehattar.

Är det en paranoid tanke? Jag tror inte det. Efter SNS-skandalen, när en nationalekonom belades med munkavle för att hon inte utropat ett entydigt Halleluja! för den svenska privatiseringsvurmen, tror jag det ännu mindre. Det som var politiskt korrekt på 1990-talet är i dag revolutionärt. 2011 räcker det att man är lite tveksam till om börsnoterade lvu-hem verkligen är vägen till paradiset för att det ska bli räfst.

För ett år sedan hörde jag Beatrice Ask på valnatten vifta undan en fråga om hur hon såg på Sverigedemokraternas inträde i riksdagen – det hade hon inget att säga om. Vänsterpartiet däremot, de var extremister [att Ask är minister gör inte att jag automatiskt tror hon har rätt eller ens gör rätt, som Ullgren tycks tro eller anse!!!?]./…/

Jag hoppas att SNS-skandalen blir ett wake up-call. Kanske kommer de politiker, debattörer och näringslivsföreträdare som varnar för proletariatets diktatur så snart någon piper ‘jämlikhet’, att faktiskt ångra det tajtrumpade åsiktsklimat de själva drivit fram. Konsekvenserna har blivit alldeles för stora.”

Ullgren skriver också att behandlingen av Håkan Juholt andas borgerligt klassförakt anno 2011.

Kommer att tänka på förakt för svaghet.

Nå, för att gå vidare: Barbara Ehrenreich skriver vidare om nyutgåvan av boken ”Barskrapad” och utvecklingen i ”föregångslandet” USA (med sin Reaganism sedan 30 år tillbaka, hur kan det se ut här i Sverige – och de andra skandinaviska länderna – om betydligt kortare tid än så?), i min översättning från engelskan:

”När jag skrev Barskrapad var jag inte säker på hur många människor som denna bok passade in på./…/

[Men] tre månader efter boken publicerats kom the Economic Policy Institute i Washington ut med en rapport med titeln ’Umbärandena i Amerika: den verkliga historien för arbetande familjer’, vilken fann att häpnadsväckande 29 % [dvs. nästan en tredjedel] av de amerikanska familjerna lever i vad som mer skäligen skulle kunna definieras som fattigdom, vilket betyder att tjäna mindre än för en grundläggande budget täckande boende, barnomsorg, sjukvård, mat, förflyttningar och skatter – men inte, vilket bör noteras, någon underhållning, inga som helst måltider ute, ingen kabel-TV, inga internettjänster, inga semestrar eller presenter/julklappar. Tjugonio procent är en minoritet, men inte en lugnande liten och andra studier i början av 2000-talet kommer med liknande siffror.     

Den stora frågan 10 år senare är om saker förbättrats eller försämrats för tredjedelen i botten av inkomstspridningen; de människor som städar hotellrum, arbetar på lager, diskar på restauranger, tar hand om de väldigt unga och väldigt gamla och som håller hyllorna fulla i affärerna. Det korta svaret är att saker har blivit mycket sämre, särskilt efter nedgången som startade 2008.  

När du läser om umbärandena som människor jag mötte gick igenom medan jag gjorde research för min bok – de skippade måltiderna, avsaknaden av sjukvård, det tillfälliga behovet av att sova i bilar eller skåpbilar – så måste du komma ihåg att detta hände i den bästa av tider. Ekonomin växte och arbeten, om de var dåligt betalda, fanns det hur mycket som helst av.

2000 hade jag kunnat vandra in i ett antal jobb ganska så direkt från gatan. Mindre än ett decennium senare hade många av dessa jobb försvunnit och det var en hård tävlan om de som återstod. Det skulle ha varit omöjligt att upprepa mitt barskrapat-’experiment,’ om jag skulle ha känt för det, därför att jag troligen inte skulle ha fått något jobb.

I ett par år har jag försökt finna ut vad som händer de arbetande fattiga i en dalande ekonomi – denna gång genom att använda konventionella rapporterande tekniker som att intervjua. Jag började med min egen utsträckta (stora) familj, vilken inkluderar en massa människor utan jobb eller sjukvårdsförsäkring och fortsatte med att försöka spåra upp ett par av de personer som jag mötte medan jag arbetade på Barskrapad.

Det var inte lätt, därför att de flesta av adresserna och telefonnumren jag hade tagit med mig visade sig inte funktionsdugliga sedan några få månader, troligen på grund av flytt och avstängning av telefonservice.

Jag hade hållit kontakt med ’Melissa’ genom åren, vilken fortfarande arbetade på Wal-Mart, där hennes lön hade ökat från 7 dollar [knappt 48 kronor] till 10 dollar [knappt 70 kronor] per timme, men i mellantiden hade hennes man förlorat sitt jobb [så nu levde de på Melissas knappa 70 kronor per timme].

’Caroline’ som nu är i 50-årsåldern och delvis invalidiserad genom diabetes och hjärtsjukdom, hade lämnat sin dagdrivande man och livnärde sig på tillfälliga städ- och cateringjobb.

Ingen av dem verkade vara överdrivet påverkade av recessionen, men bara därför att de redan hade levt i vad som betyder permanent ekonomisk depression.”

I USA börjar folk göra uppror sent omsider.

Nedan finns texten Keith Olbermann läser i videon.

Läs vidare om att elitskolor inte ger riktigt de resultat man tror. Och vad är begåvade barn egentligen? Apropå det med privatskolor. Ett annat tips är bloggen Ett hjärta RÖTT i blogginlägget ”Politik som absurd och grym teater”. Där hon refererar till artikeln ”Reinfeldt tycker att anhöriga ska rycka in för sjuka och arbetslösa”, där faktumet konstateras att det inte är alla förunnat att kunna göra detta hur mycket de än skulle vilja, därför att de själva inte har de inkomsterna/pengarna. Se vidare ”Vip-kortet ger dig snabbare vård” samt också ledaren ”Tudelad vård – vi är på väg att få a- och b-sjukvård.”

Fortsättning följer om Ehrenreichs text i ny bloggpostning.

Tillägg: en Marina, kommentator på artikel av Susanna Alakoski skriver så bra i svar till annan kommentator:

”Mikael Holst Mattsson Folket har fastnat och tror att allt handlar om att sänka skatterna, då får man det bättre.

Att rasera ett lands välfärd med att erbjuda dem en lite summa i skattesänkning är rent patetiskt, för det är de med stora inkomster som får det största beloppet.

en kommunalt arbetande städerska får inte många kronor, om de ens får en sänkning, man lär upp i stora löner. man tog pengar från gemensam kassa sänkte skatterna med dem, de rikare får göra avdrag för städ och bygg osv, de rikare köper sig före i kön…vi stoppar n BIDRAG till vården och företag…den arbetslöse får mindre i fickan medan företagare lever gott…vi har nog bara olika syn på saken..men det samhälle vi bygger nu…det har HELA EUROPA testat redan…NU GÖR VI SAMMA MISSTAG för några hundralappar…

vi skiter i sjuka och arbetslösa, Reinfedlt sa även på stämman att folk får gå hem till sina föräldrar, man ska bo tillsammans med gamla, barn och samtidigt eventuellt ha en smabo/make/maka…är detta inte att sträva bakåt…bara för att folk inte vill dela på kostnader och få ett varmare samhälle där vi slipper se folk ligga på gatorna ?????

Det verkar som du inte vill dela på kostnader vi har för vård , omsorg, skola…du vill inte att andra generationer ska få det du en gång fått 😦 man gör skillnad på folk och folk…farligt för ett samhälle…håll i ägodelarna..för hungriga fattiga jagar ..för att överleva”

Transcript.

”The Official Declaration of the Occupation of Wall Street read by Keith Olbermann 10-05 2011

As we gather together in solidarity to express a feeling of mass injustice, we must not lose sight of what brought us together. We write so that all people who feel wronged by the corporate forces of the world can know that we are your allies.

As one people, united, we acknowledge the reality: that the future of the human race requires the cooperation of its members; that our system must protect our rights, and upon corruption of that system [Som ett enat folk erkänner vi sanningen: att människans framtid kräver samarbete från dess medlemmar; att vårt system måste skydda våra rättigheter; vi är emot korruption av detta system], it is up to the individuals to protect their own rights, and those of their neighbors; that a democratic government derives its just power from the people, but corporations do not seek consent to extract wealth from the people and the Earth; and that no true democracy is attainable when the process is determined by economic power [en demokratisk regering  får sin makt från folket (regeringen i Sverige är en minoritetsregering), men företag försöker inte få medgivande av människorna på jorden: ingen verklig demokrati kan nås när processen bestäms av ekonomisk makt].

We come to you at a time when corporations, which place profit over people, self-interest over justice, and oppression over equality, run our governments [vi kommer till er i en tid när företag sätter vinst framför människor, självintresse före rätt/rättvisa och förtryck över jämlikhet, samt dessutom styr våra regeringar].

We have peaceably assembled here, as is our right, to let these facts be known [Vi har fredligt samlats här, vilket är vår rätt, för att låta dessa fakta bli kända (ja, hur många människor känner till sina rättigheter, de mänskliga – och anser sig ha några moraliska, när de blivit avfärdade som tärande, utnyttjare av system och bördor?)].

They have taken our houses through an illegal foreclosure process, despite not having the original mortgage [de har tagit våra hus i en illegal utmätningsprocess, oaktat att de inte hade den ursprungliga pantförskrivningen (vet inte riktigt vad som menas)].

They have taken bailouts from taxpayers with impunity, and continue to give Executives exobitant bonuses [de har varit mottagare av räddningsaktioner och fortsätter ge VD:ar  skandalösa bonusar (bonusar som man köper dem som får dessa bonusar med, skattepengar används för att rädda banker och företag samtidigt som de fortsätter ösa pengar över dem i ansvarig ställning)].

They have perpetuated inequality and discrimination in the workplace based on age, the color of one’s skin, sex, gender identity and sexual orientation [de har fortsatt med ojämlikhet och diskriminering på arbetsplatserna baserad på ålder, hudfärg, kön, könsidentitet och sexuell orientering].

They have poisoned the food supply through negligence, and undermined the farming system through monopolization.
They have profited off of the torture, confinement, and cruel treatment of countless animals, and actively hide these practices [de har förgiftat matförsörjningen genom försumlighet samt underminerat jordbrukssystemet genom monopolisering (men samtidigt påstås något annat; nämligen om konkurrensens välsignelser). De har tjänat på tortyr, fångenskap och grym behandling av djur och döljer (ovanpå allt annat) aktivt detta handlande].

They have continuously sought to strip employees of the right to negotiate for better pay and safer working conditions [de har ihållande försökt riva ner anställdas rätt att förhandla om bättre betalning och arbetsförhållanden (och lobbygrupper hjälper dem envetet och med enorma resurser att övertyga folk om att detta är riktigt och mänsklighetens räddning; litet svinn får vi räkna med:

‘En viktig strategi i denna pendelrörelse har varit att få folk att tro att de har förutsättningar att kvalificera sig till de få (1%) som tar hand om det mesta av resurserna. Genom att jobba hårt kan man bli vad som helst (men som sagt: ingen blir rik på egen hand). Bäst illustreras idén av ‘the American dream’ och genom att lyfta fram det fåtal ur underklassen som faktiskt lyckas, så kan man medialt gömma alla de andra som blir kvar i fattigdom och ibland ren misär – helt utan handlingsutrymme. Etablissemanget definierar helt enkelt ‘mening’ åt medborgarna och etiketterar den som materiell. Det som händer nu är att allt fler fattar att de blivit blåsta på konfekten – speciellt när pensionskassorna sinar och börsvärdet går i botten! (och för att slippa säga att man vill skapa ett tjänarsamhälle har alliansen satsat på skattesänkningar).

Det är dessa grupper som Reinfeldt genom sin svält- och utanförskapsretorik gör sitt bästa för att sparka på – trots att de redan ligger. Eftersom de trots allt befinner sig i minoritet behöver han inte dem som valboskap. Genom att se till att gynna ett girigt förhållningssätt kan han också vara säker på att de gynnade, d v s medelklassen, inte kommer att reagera ens om folk ligger på gatorna och svälter ihjäl. Genom att dra i psykopatreglagen har Reinfeldt tillförsäkrat sig ignorans för de utsatta och ett dräglande fjäsk för överklassen. ‘Slicka uppåt och sparka nedåt’ som någon så träffande har uttryckt det.

Det som dessvärre för Reinfeldt händer nu är att även medelklassen kommer att falla platt till marken – och därmed kvalificera sig till den grupp som Reinfeldt så ihärdigt och nitiskt sparkar på. När kredit- och konsumtionssamhället inom kort når vägs ände i en tvärnit och det går upp för allt fler att den exponentiella tillväxten och därmed arbetslinjen helt uppenbart är en bräcklig konstruktion – ja, vart ska då valboskapen från medelklassen ta vägen? Tja – det blir nog istället Reinfeldt som får anpassa politiken, om nu någon går på den finten!’

Vad bra skrivet! Och sant!].

They have held students hostage with tens of thousands of dollars of debt on education, which is itself a human right [de har hållit studenter som gisslan med tiotusentalsdollarskulder för utbildning (som man måste betala tillbaka och alltså ha inkomster så man kan göra detta), vilket i sig själv är en mänsklig rättighet (se Elizabeth Warren om att ingen blir rik på egen hand)].

They have consistently outsourced labor and used that outsourcing as leverage to cut workers’ healthcare and pay.

They have influenced the courts to achieve the same rights as people, with none of the culpability or responsibility.

They have spent millions of dollars on legal teams that look for ways to get them out of contracts in regards to health insurance.

They have sold our privacy as a commodity.

They have used the military and police force to prevent freedom of the press.

They have deliberately declined to recall faulty products endangering lives in pursuit of profit.

They determine economic policy, despite the catastrophic failures their policies have produced and continue to produce.

They have donated large sums of money to politicians, who are responsible for regulating them.

They continue to block alternate forms of energy to keep us dependent on oil.

They continue to block generic forms of medicine that could save people’s lives or provide relief in order to protect investments that have already turned a substantial profit.

They have purposely covered up oil spills, accidents, faulty bookkeeping, and inactive ingredients in pursuit of profit.

They purposefully keep people misinformed and fearful through their control of the media.

They have accepted private contracts to murder prisoners even when presented with serious doubts about their guilt.

They have perpetuated colonialism at home and abroad.

They have participated in the torture and murder of innocent civilians overseas.

They continue to create weapons of mass destruction in order to receive government contracts. *

To the people of the world,

We, the New York City General Assembly occupying Wall Street in Liberty Square, urge you to assert your power.

Exercise your right to peaceably assemble; occupy public space; create a process to address the problems we face, and generate solutions accessible to everyone.

To all communities that take action and form groups in the spirit of direct democracy, we offer support, documentation, and all of the resources at our disposal.

Join us and make your voices heard!”

Elfte september gjorde världen mer konservativ – vi har fått större ojämlikhet, segregerade samhällen och segregerad skola, ekonomiska kriser…

10 september, 2011 § Lämna en kommentar

I artikeln ”Bilderna som vi aldrig glömmer” i DD kan man läsa:

När New Yorks tvillingtorn rasade den där klara höstmorgonen 2001 var USA världens enda supermakt, en ansedd nation och pålitlig långivare.

Tio år senare är USA solkat, krigstrött och svårt skuldsatt – och står inför helt nya utmaningar.

‘Den ekonomiska krisen är den tuffaste utmaningen idag. Den kräver politiskt ledarskap, ekonomisk kompetens och offervilja,’ säger förre utrikesminister Jan Eliasson./…/

Eliasson konstaterar att USA de senaste tio åren tappar sin position på område efter område.

‘Ekonomin är förstörd av skattesänkningar och höga krigskostnader. Och den politiska eftertexten till Irak är oerhört negativ för USA./…/

Det land som för många symboliserat öppenhet och demokrati fick plötsligt ett annat ansikte.

Samtidigt urholkades statsfinanserna.

Bush införde skattelättnader och krigskostnaderna drog iväg. Till dags dato har de militära operationerna kostat hisnande 1 300 miljarder dollar visar en färsk kongressrapport. Krigen i Afghanistan och Irak har krävt 6 220 amerikaners liv – och många, många fler irakiers och afghaners.

‘Påfrestningarna gör att USA sannolikt inte kommer att skicka trupp någon annanstans den närmaste framtiden, då krävs kolossalt stora kriser,’ säger Jan Hallenberg, säkerhetsanalytiker på Försvarshögskolan.

‘Men visst kan USA försvara sig; landet är fortfarande världens ledande militära makt.’/…/

Men ekonomin till ttrots, USA:s kanske svåraste utmaning kommer inifrån. Så länge kongressen fortsätter att vara så djupt polariserad är möjligheternas att föra en handlingskraftig politik ytterst små.”

TT-korrespondenten Grim Berglund (som fortfarande bor i USA?) beskriver sina personliga erfarenheter från Manhattan då för tio år sedan i ”Röken, stanken, sirenerna.” Hans nu 19-årige son om vad som skett i spåren efter elfte september och hur denna händelse påverkat honom:

‘Ja, pengar saknas till socialförsäkringar och statsskulden är stor. Säkerhetskontrollerna är absurda. Vi strider i tv å krig. Jag har precis skrivit på inkallelsepapper ifall det blir värvning – annars straffas jag.

Stupid.’ Han ruskar på huvudet.”

Och här i Sverige, vad har hänt?

Håkan Juholt sa vid besök i Dalarna igår bland annat att:

Regeringen har inte en idé bortom nästa skattesänkning.”

Sant. Den ende politiker i regeringen som är engagerad och vill något är Jan Björklund. Något Juholt påpekade, se artikeln ”Varnade för segregerad skola”:

”Jan Björklund är den enda politikern i regeringen. Han är engagerad och vill något. Men det är hans politik som har gjort att skolan i Sverige har blivit mer segregerad.

Det sa socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt om regeringens skolpolitik, när han under fredagen mötte studenter högskoleanställda och socialdemokrater./…/

Juholts genomgång kom mycket att cirkla runt skolfrågor.

– Vi har inte råd med en segregerad skola. Vi har blivit passerade av USA och Sverige faller som en sten. Det är djupt olyckligt, sa Juholt.
Han talade för möjligheterna att omskola sig, bygga en gymnasieskola, där man inte senare är spärrad från högskolestudier.

– Vi måste återupprätta ett livslångt lärande.

Behov av estetik

Han pekade bland annat på att skolan måste satsa på estetiska grenar.

– Jag träffade nyligen nio IT-direktörer. Alla hade gått estetisk linje i gymnasiet. Det visar på att det viktiga är en kreativ utbildning, sa Juholt./…/

De extrema rörelserna med teapartyrörelsen i USA är farligare än riskerna att gamla kommunister i Ryssland vaknar till liv.”

Robert Sundberg skriver också om Juholt och hans syn på skolan i ”Kunskapsjägaren Juholt i Falun” och förhoppningar om att hans opponerande över missförhållanden i samhället och den borgerliga regeringens politik inte sjunker (men han tycker Juholt och socialdemokraterna kan gå ut ÄNNU hårdare):

I stället för att bestämma samhällets utveckling har det Juholt kallar politiken för mycket satt sig på läktarplats. Det har lett till nackdelar. En är att det svenska samhället inte rustas så starkt som det borde vara i internationella konkurrensen.

Förmåga att ställa om, snabbt och smart, är det bästa man kan göra för att behålla landets konkurrenskraft, menar Juholt. I alla fall i ett land med lika stor, eller liten, befolkning som London.

I ett informations- och kunskapssamhälle, som vi är i nu, måste potentialen hos alla invånare tas tillvara. Blir det för mycket av att marknadskrafterna styr riskerar många att inte få komma till sin rätt, framhåller Juholt. Trösklarna blir för stora, som när skolan i Sverige nu blivit mer segregerad än i USA, påpekar han.

Pengar som av regeringen läggs på skattesänkningar, exempelvis lägre restaurangmoms, skulle ge bättre utdelning inför framtiden om de läggs på satsningar, är Juholts S-linje. Detta exempelvis i byggande av studentbostäder, fler lärare, fritidsgårdar.”

Bra sagt! 

Göran Greider sammanfattar det hela i ledaren ”Elfte september gjorde oss alla mer konservativa – Göran Greider minns dagen som förändrade oss alla.”

Tillägg strax före lunch: I blogginlägget ””Klass påverkar skolresultat lika mycket i Sverige som i USA” kan man läsa:

Både i USA och Sverige spelar alltså klassbakgrund större roll för skolresultaten än i det genomsnittliga OECD-landet. Andra nordiska länder lyckas betydligt bättre än Sverige, men även länder/regioner som Hong Kong, Spanien och Chile. Vad som gör detta extra anmärkningsvärt är att Sverige tidigare låg i topp bland världens länder vad gäller likvärdighet i skolan. Det har gått snabbt utför: skillnaden idag är stor jämfört med hur det såg ut för bara tio år sedan.

Något Daniel Lind har skrivit om i sin bok ”Mellan dröm och verklighet – Frihet och livschanser i framtidens Sverige.” Se också snabbanalysen ”Frihet och ofrihet i framtidens Sverige.”

Håller vi värderingsmässigt på att närma oss andra länder tack vare oerhört envis lobbyism? Ja, se money talks och Teapartyrörelsens Kochbröder

Göran Rosenberg:

”Att pengar inte ska kunna köpa allt är en av grundvalarna för rättsstaten och demokratin. Vi vill naturligtvis inte att pengar ska kunna köpa ett domslut i rätten eller ett beslut i riksdagen eller ett jobb i staten, men vi vill nog inte heller att någon ska kunna köpa sig en plats i den offentligfinansierade sjukvården, eller ett högre betyg i den offentligfinansierade skolan eller ett lukrativt affärskontrakt med stat och kommun. Kort sagt vill vi inte att pengar ska styra verksamheter där vi på goda grunder misstänker att pengar kan korrumpera. Sverige har i det avseendet varit ett samhälle där pengar styrt förhållandevis lite.

Så knappast längre. Sverige är i dag det land i Europa som förmodligen gått längst i avreglering och privatisering av offentligt finansierade verksamheter. Det har fått till följd att det i Sverige är vinstdrivande affärsföretag som i allt högre grad utför myndighetsuppgifter. Exempelvis har vi anförtrott åt vinstdrivna skolor myndighetsuppgiften att sätta betyg på våra barn, samtidigt som vi gett dem ett affärsintresse av att locka till sig så många elever som möjligt, vilket fått till följd att skolor satt höga betyg för att locka till sig fler elever. Motsvarande konflikt mellan affärsintresse och myndighetsintresse har trängt in i universitets- och högskolevärlden där statsanslag utgår i förhållande till antalet examinerade högskolepoäng och där misstanken därför lätt kan uppstå att det är pengarna som styr poängen och inte tvärtom.”

Apropå ”Högern och vetenskapen” så reflekterar en kommentator där som följer:

”Tack Marita för en mycket bra sammanfattning. Någon skrev varför politikerna är ointresserade av att få tillstånd dylika rapporter om det berodde på att de inte ville veta resultatet. Jag tror snarare att det beror på att de inte vill att allmänheten, genom faktisk granskning, ska få veta hur det ligger till.”

Tror det ligger väldigt mycket i det.

Och hur är det med den reella valfriheten? Kan alla utnyttja den där ”valfriheten”? Gynnar den dem med tillgång till information? Dem som kan ta till sig information och som ovanpå det har tid att sätta sig in eller har någon som kan tipsa (har kontakter)?

Fast egentligen tror jag ingen vinner på det samhälle som skapats och som håller på att skapas, varken fattig eller rik. Se också om ”Darwinekonomi”:

”Frank argues, resting his case on Darwin’s insight that individual and group interests often diverge sharply [Frank argumenterar för att intressen hos individ och grupp ofta går skarpt isär (eller åt olika håll), genom att luta sig mot Darwins teorier]. Far from creating a perfect world, economic competition often leads to ‘arms races,’ [Långt ifrån skapandet av en perfekt värld så leder tävlan ofta till ‘kapprustningar’] encouraging behaviors that not only cause enormous harm to the group but also provide no lasting advantages for individuals [som uppmuntrar beteende som inte bara orsakar enorm skada för gruppen, men som inte heller ger några bestående fördelar för individer], since any gains tend to be relative and mutually offsetting [därför att varje vinst tenderar att vara relativ och ömsesidigt utjämnande?]..”

I statusjakten konsumerar många långt mer än deras ekonomi egentligen tål för att kunna tävla med andra. Förmodligen trissar även de med mindre tillgångar upp varandra och försöker se ut som om de har råd? Skuldsätter sig så de har kanske inga marginaler alls. jag inte låta bli att fundera om avsaknad av verklig gemenskap och gemensamma mål leder till att de ofyllda behoven fylls med konsumerande – och status (bottenlösa, tidigt inte fyllda behov, en negativ spiral)?

Ja, också i dagens Sverige stressas vi alltmer av varandra att köpa större bilar än vi har råd med, nya tekniska prylar vi egentligen inte har råd med, åka på semestrar vi egentligen inte har råd med, bygga större hus än vi har råd med, inreda dem finare än vår ekonomi egentligen tål osv. Därför att våra grannar (eller snarare i fler och fler fall, har människor i andra områden av stan/samhället) har enorma bilar, de senaste och dyraste tekniska prylarna, stora hus med senaste inredning osv.

En enorms stress och press och statusjakt, som tar upp altmer av vår tid. Vi måste göra de rätta valen, ha de rätta kontakterna och retoriken säger att vi har det vi förtjänar (eller snarare: de som har förtjänar detta, vare sig det är sant eller inte). Och vi skuldsätter oss alltmer för att kunna finansiera allt detta. Så till den grad att marginalerna är små och kanske obefintliga (se videon nedan med Elizabeth Warren, amerikansk medelklass, krediter och amerikansk medelklass kommande kollaps).

Men länkad Robert H. Frank påpekar att man kan nå framgång genom att bete sig moraliskt bra (och man behöver inte nödvändigtvis show-off heller. För lätt fånget kan också vara lätt förgånget, se video nedan).  Han:

”… describe how people often choose modestly paid positions in the public and nonprofit sectors over comparable, higher-paying jobs in the for-profit sector; how studying economics appears to inhibit cooperation [att studera ekonomi undertrycker/hämmar ofta samarbete]; how social norms often deter opportunistic behavior [hur sociala normer ofta avhåller från opportunistiskt beteende (den medvetna politiken och praktiken att egoistiskt dra fördel av omständigheter, med liten hänsyn till principer, säger den betydligt mer utförliga engelska wikipediaartikeln]; how a given charitable organization manages to appeal to donors with seemingly incompatible motives; how concerns about status and fairness affect salaries in organizations; and how socially responsible firms often prosper despite the higher costs associated with their business practices [och hur socialt ansvarstagande firmor ofta blomstrar trots högre kostnader knutna till hur man gör affärer].

Frank’s arguments have important implications for the conduct of leaders in private as well as public life. Tossing aside the model of the self-interested homo economicus, Frank provides a tool for understanding how to better structure organizations, public policies, and even our own lives.”

Låter väldigt intressant. Ja, vad för slags framgång är värt priset?

Klasskampens värld – de fattigas snålskjutsåkande är över…

21 augusti, 2011 § 2 kommentarer


[snabbloggning och snabbuppdatering].

Se Jon Stewart här  och här apropå Mats Knutsson i ”Som om den ekonomiska krisen aldrig ägt rum” om Håkan Juholts tal idag. Och vilka är det som lever som om den inte ägt rum? [se video med talet längst ner i postningen].

Amerikanska politiker låter som den svenske stockholmsmoderaten om de berömda tre chipspåsarna. Minns någon honom:

”När Socialdemokraterna i valrörelsen föreslog höjd kommunalskatt motsvarande runt 140 kronor för någon som tjänar 30.000 kronor sa Moderaterna såhär:

‘Det här är en ren okynneshöjning som urholkar Stockholms tillväxtmöjligheter.

Hundra kronor däremot, det är tre chipspåsar. Och det har vem som helst råd med.”

Ja, som sagt varför inte Sluta gulla med de superrika eller varför män drar åt höger och kvinnor åt vänster? Om empati- och solidaritetsunderskott…”:

Warren Buffet skriver i ‘Stop Coddling the Super-Rich’ eller ‘Sluta gulla med de superrika’:

‘Våra ledare har bett ‘att uppoffringarna ska delas’, men när de bad om detta så skonade de mig. Jag kollade med mina megarika vänner för att få veta vad slags smärta de förväntade sig. De lämnades, också, orörda.’

Vanligt folk får dra åt svångremmen, medan man delar ut fantasibonusar. I ena fallet har man råd, i andra inte. Vi har inte råd med framtida sjukvård, men att en massa skattepengar försvinner i privata vårdgivares fickor är ingen motsättning.”

Och klass påverkar skolresultaten.

Tillägg 22 augusti: George Monbiot skrev redan i januari 2008 om de ledande klasserans paranoia, apropå privatskolesystemet i Storbritannien. Han menar att de privata skolorna och deras f.d. elever har utkämpat ett klasskrig i århundranden.

Nej, de vill inte ha någon konkurrens. Och är det det de nu styrande i hela Europa, och i Sverige, inte vill ha, trots att de hyllar ökad konkurrens? Nej, jag tror inte de vill ha konkurrens av kreti och pleti.

Se Lars Pålsson Syll i ”Vad tepåsehögern inte vill att du ska veta” (med videon ovan som i inledningen säger att trickledownekonomin inte fungerar) samt ”Vad tepåsehögern inte vill att du ska veta (II)”.

Monbiot har också nyligen skrivit om ”How the Billionaires Broke the System” eller ”Hur miljardärerna slog sönder systemet”:

De amerikanska planerna för att reducera underskott är obegripliga – ända till du kommer ihåg vem/vilka som ligger bakom tepartyrörelsen.

Det finns två sätt att minska på underskott: höja skatter eller minska utgifter. Att höja skatter betyder att ta pengar från de rika. Att skära ner på utgifter betyder att ta pengar från de fattiga. Naturligtvis är det inte så i alla fall: vissa skatteuttag är regressiva; vissa statliga utgifter där man tar pengar från vanliga medborgare och ger till banker, företag som producerar vapen, oljebaroner och bönder. Men i de flesta fall överför staten välstånd från rika till fattiga, medan minskandet av skatteuttag flyttar över pengar från rika till fattiga.

Så rika i en nominell demokrati [demokrati blott till namnet???] har en kamp att utkämpa. På något sätt måste de övertyga de andra 99% att rösta mot sina egna intressen: att minska staten och stötta nedskärningar i utgifter snarare än skattehöjningar. I USA är det uppenbart att de lyckas [och de lyckas inte bara där, utan här och där i den rika världen, bland annat kämpar de på bra här också].

Delvis som en följd av Bush skattenedskärningar 2001, 2003 och 2005 (nesligen fortsatta av Barack Obama), så är beskattningen av de rika, med Obamas ord, ‘på den lägsta nivån det senaste halva århundradet.’ Konsekvensen av sådan regressiv politik är en ojämlikhet som är okänd i andra i-länder [men vi är på god väg dit?]. Som nobelpristagaren Joseph Stiglitz påpekar, de senaste 10 åren har inkomsten för de översta 1 % ökats medan den hos manliga industriarbetares fallit med 12%.*”

Och skyddsnäten har försämrats, man betalar enorma summor för sjukvårdsförsäkringar, har inte råd att sätta sina barn i college osv. Något som också talas om i videon ”Secrets the Rich don’t Want You to Know” eller ”Hemligheter de rika inte vill att du ska veta/känna till” ovan.

Sänkning av skatterna innebär bara att pengar regnar över de redan superrika, som använder pengarna för att spekulera med allt vad det innebär och lämnar

”… resterande 98 procent som får skippa sjukvårdsförsäkring, tar maten från bordet och gör att vi hamnar i fattigdom när vi pensioneras.”

Programledaren visar också att mellan 1950 och 1980 så ökade de 90% som är i botten i USA sina inkomster med 75%, men 1980 när Reaganomics infördes fram till 2008 så har de bara ökat med 1%. Trots att tillväxten i USA under den senaste perioden har ökat stort så reflekteras det inte i största delen av hushållen. Var finns då pengarna? undrar han och slår ut med händerna. Jo, de gick till dem som stöttade Reagans kampanj. Det översta skiktets 0,01% ökade under första 30-årsperioden sin inkomst med 80% och under den senare 28-årsperioden med 403%.

”Detta har redan hänt! Men det är något republikanerna inte vill att du ska veta.”

Men det räcker inte med det för republikanerna säger att de rikaste betalar mest i skatt och att nästan 50% av landets invånare betalar inte någon skatt alls för de tjänar inga pengar. Något som är en lögn. Dock är det sant att en stor del av de fattiga inte betalar några federala skatter, men de betalar en massa andra skatter. Och om man summerar alla de skatter de fattiga betalar så betalar de mer skatt än de rika i procent sett av deras inkomst. Arbetande amerikaner betalar mer än de rika, som i många fall inte ens arbetar, utan bara sitter på sin ända vid poolen…

En armé av lobbyister har fått oss att tro att det inte är så här.

Monbiot nämner i sin artikel Kochbröderna, som grundat och fiinansierat ”Americans for Prosperity” eller ”Amerikaner för välstånd.”

*Denna artikel av Stiglitz är mycket väl värd att läsa:

‘Those who have contributed great positive innovations to our society, from the pioneers of genetic understanding to the pioneers of the Information Age, have received a pittance compared with those responsible for the financial innovations that brought our global economy to the brink of ruin.”

dvs.

”De som har bidragit med stort och positivt nyskapande för vårt samhälle, från pionjärerna vad gäller förstående av genetiken till pionjärerna vad gäller informationsåldern/teknologin har fått en ringa ersättning jämfört med dem som är ansvariga för de finansiella innovationerna som fört vår globala ekonomi till ruinens brant.”

Förakt för svaghet – är vi verkligen så egoistiska och kortsiktiga…

12 april, 2011 § Lämna en kommentar

”Det började som en skakning på nedre däck.
Den fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.
Vi förstod aldrig riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck.
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste, osänkbara skepp.

Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt.
Jag tog en tröja, jag tänkte att havet är säkert kallt.
När vi steg ut ur vår hytt och såg hur vattnet börjat strömma in,
såg jag en tår, eller var kanske en droppe vatten på din kind

Vi följde pilar som angav räddningsbåtens plats.
Det var på översta däck, fast det egentligen var första klass.
Vi var ganska många, men alla tog det ganska lugnt.
Det var väl bara en herre från tredje klass som trängde sig lite dumt.

Vi träffade en man, som vi hälsat på förut.
Han presenterade oss för sin dotter och sin fru.
När vi kom upp på däck sa Kapten, att livbåten inte gick att få i sjön.
det var visst kedjorna till någon hissanordning, som någon hade glömt.

Vi gick till baren och fick ett glas gratis champagne.
Och vi skålade för imperiet och för varann.
Nu börja’ skeppet att sjunka snabbare och dess lutning var ganska stor.
Många hoppade i vattnet men vi beslöt att stanna kvar ombord.

Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig mot land.
Men vi stod kvar på däcket och höll varann i hand.
Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt.
Och i dem båtar som satts i sjön fanns inte plats för en enda till.

Sen spela’ fartygsorkestern ‘Närmare Gud till Dig’-
Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för vår tid.
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp.
Vi går till botten där vi står, men flaggan den går i topp!”

Läs Göran Greider i ”Föraktet för svaghet genomsyrar politiken” och i ”Juholt skapar sin agenda.”

Ilse-Marie på bloggen Ett hjärta RÖTT skriver i bloggpostningen ”Så duperas massorna!”:

” Av ’reformutrymmet’ på 25 miljarder går allt utom 0,1 miljarder till skattesänkningar.

Visst vore det komiskt, om det inte fanns så oerhört mycket annat att prioritera och satsa pengarna på!/…/

… är vi verkligen så egoistiska och kortsiktiga?

Eller är det bara så att propagandaminister Schlingmann vet hur man duperar massorna? I går var det sjukförsäkringen, i dag jobbskatteavdraget. Vi sväljer och jublar…

…och hoppas på  att det inte är vi som drabbas, nästa gång….

Nej, ”Hungriga vargar jag [inte] bäst?”:

”Det blev inte fler jobb bara för att regeringen gjorde arbetslösa och långtidssjuka fattigare.”

Läs också ”Kejsarens nya ekonomi”:

”Lovsången till Anders Borgs ekonomiska politik saknar verklighetsgrund.

Anders Borg har framstått – och framställt sig själv – som en hejare till ekonomisk politiker.”

Och svenskt näringsliv går på i ullstrumporna, se debattartikeln ”Vitsen med vinsten.”

Hungriga vargar jagar inte bäst. De som påstår detta skulle själv få prova på att kämpa ett helt yrkesliv som småföretagare och knappt få ekonomin att gå runt. Att år efter år efter år precis ha näsan ovanför vattenytan. Men de där som slår sig för bröstet och ser ned på dem långt under dem i samhället tror att hur man har det handlar om vad man förtjänat. Det kanske inte är så enkelt dock. Och det kan ju de inbilla sig. Jag undrar hur många av de där högre upp där i samhället skulle klara vad andra måste klara?

Och att sjukförsäkring lär nog en person med gott om pengar få även om dennes testvärden inte är de bästa. Den personen har råd att betala en hög premie. Annorlunda är det med den som får räkna slantarna varje månad när det är dags att betala räkningar. Och vars enda nöje är att äta en pizza. En frusen (och kanske fet) pizza (vars deg är gjord på vitt mjöl). En person som inte har råd att köpa olika sorters frukt. Som inte har några excesser.

Jag ser hur det är i USA sedan något år.

Stressforskaren Peter Währborg skriver om socioekonomisk stress i sin bok ”Stress och den nya ohälsan” (Natur&Kultur 2002). Diabetes kan vara (är?) stressrelaterat och ökar i världen. De längst ner i samhället kommer att riskera att hamna i ett moment 22-läge om politiken i Sverige fortsätter som hittills, där vi blir allt mindre solidariska och lojala med varandra.

Se också amerikanskan Elizabeth Warren om medelklassens kommande kollaps.

Amerikaner verkar dock ”Längta efter balans”! Men detta pratar de inte om. De tror alla strävar efter (jag orkar inte försöka översätta texten. Tycker så oerhört illa om den politik som nu förs och mycket av det jag ser i debattprogram i SVT; som nu senast programledarna i Agenda med och om Håkan Juholt i söndags)…

”… new cars, a big house, stylish clothes, the latest gadgets–and of course, fresh breath. Yet when Americans are asked to describe what they are looking for in life, their aspirations rarely center on material goods.

When people were asked to rate what would make them more satisfied with their lives, the responses were striking: non-material aspirations consistently outranked material ones by huge margins. Only small fractions said they would be significantly more satisfied with life if they had a nicer car, bigger house, or nicer things in their home.

But a majority of Americans would be much more satisfied if they were able to spend more time with family and friends (66 percent rating 8 or higher on a scale of 1 to 10) and if there was less stress in their lives (56 percent rating 8 or higher). Also, nearly half (47 percent) would be much more satisfied if they felt they were doing more to make a difference in their community.

Despite the cost in time and stress, many people say they feel stuck on a treadmill–striving for material goals that seem ever-harder to attain.

‘You have to work harder in order to stay the same as what you were before or get ahead,’ complained a Frederick man.

But others question whether we need to be pushing so hard, or if we are choosing to do so. Much of that feeling of wanting more seems to come from comparing ourselves to others. Another Frederick man said, ‘Don’t let the Joneses get you down. … You know, if the Joneses get a new car, I’ve got to go out and buy one.’ He added wryly, ‘The Joneses are killing me.’
Perhaps surprisingly, then, fully 70 percent of survey respondents said they are satisfied with their personal economic situation. Most focus group participants agree that money and possessions are not the main things lacking in their lives.

‘We have an abundance of most everything,’ said an Indianapolis man. What was heard instead is that people seem to yearn for things money cannot buy: more time, less stress, a sense of balance. Said another Indianapolis man, ‘You find out that the materialistic things aren’t as important as your families.'”

Juholt eller Waidelich…

8 april, 2011 § Lämna en kommentar

Greiders ledare finns här. Lena Sandlin skriver i ledaren ”Det nya Sosse-laget”:

”DET NYA Sosselaget börjar ta form. Ut med det gamla och in med det nya. Håkan Juholt från Oskarshamn och Carin Jämtin från Stockholm har sedan de valdes till ordförande respektive partisekreterare låtit kvasten vina ordentligt. Det är bra! Efter två förlustval – med vad som måste tolkas som tydliga protester från väljarna – är det dags att pröva andra lösningar och nya spelare på de främsta positionerna.

TOMMY WAIDELICH från Stockholm har utsetts till ekonomisk-politisk talesman vilket överraskade många.

Hans första debatt mot finansminister Borg i tv i veckan kunde ha gått bättre. Det var i och för sig glädjande att han nämnde jobben som den viktigaste frågan och att han nämnde satsningar på infrastruktur, utbildning och klimatomställningar.

Men han begränsar politikens möjligheter genom att envist endast hänvisa till det växande reformutrymmet. Jag blir dessutom bekymrad när han inte klart och tydligt tar avstånd från fler jobbskatteavdrag. Att han vill fortsätta att subventionera hushållsnära tjänster och att han ställer sig positiv till vinster i välfärden rimmar illa med Juholts linjetal på kongressen.

CARINA MOBERG, sjukgymnast i grunden och riksdagsledamot från Stockholm sedan 1994, tar över efter Sven-Erik Österberg som ordförande för riksdagsgruppen. Det är ett bra val!

Moberg har suttit i riksdagen länge, hon är trygg, tuff och kan riksdagsjobbet på sina fem fingrar.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Håkan Juholtreflektioner och speglingar II....