Vadå, frihet och demokrati? Och vadå ens valfrihet?

4 mars, 2012 § 4 kommentarer

I ”Nyliberal styrningskonst under huden” i senaste nummer av magasin Tiden kan man läsa:

… den nyliberala styrningskonstens aktivism skapar en värld av asociala medborgare. I ständig konkurrens med varandra./…/

Nyliberalismen utgår inte från att människan är en homo economicus – den syftar till att göra henne till en sådan./…/

Genom aktiva politiska ingripanden skapar den situationer där människor förmås att agera som om de befann sig på en marknad, i ett köpcentrum.”

Är detta ”frihet”?

Nyliberalismen skapar ‘rationella aktörer och framkallar marknadsorienterat beslutsfattande på alla områden.”

Själ- och empatilösa robotar? Vadå, bry sig om andra eller varandra?

Gagnas någon enda en egentligen av detta slags samhälle? Ens de rika? Som mer och mer måste bosätta sig i gated communities?

Wendy Brown (se föregående postning om att ”Nyliberalismen gör oss asociala”) skriver/säger:

[Ä]ven när staten drar sig tillbaka från vissa områden och vissa statliga funktioner privatiseras, så avvecklas inte styrningen, utan istället utvecklas en ny styrningsteknik.”

Så vilket system vi än väljer så krävs styrning!? Hör och häpna. Kunde man inte då fråga sig vilket styrningssätt som ger oss medborgare mest inflytande och vilket som ger minst?

Och vidare kan man läsa i artikeln:

Ett agerande som är mönstergillt ur ekonomiskt perspektiv kan därför fortfarande klandras ur ett moraliskt perspektiv./…/

Politik liksom ekonomi kommer att handla om nyttomaximering, den enda moral som gäller är påbudet att ständigt leta efter genvägar, där man kan få mer genom mindre ansträngningar.

Det att vara slut och själviskt beräknande är inte längre något klandervärt utan att vara en ansvarstagande aktör på marknaden – och i samhället.”

De ”smarta” kan således arbeta mindre, medan vi andra dumskallar måste arbeta till vi fyller 75 år!?

Vill vi ha ett samhälle med egoister? Och garanterar detta system att vi utnyttjar alla de resurser som vi människor var och en och tillsammans besitter utnyttjas? Vad slags människor premieras i detta system?

Skulle vi kunna motverka det genom att INTE välja privatskola, privat vårdcentral osv? Hålla oss till offentlig vård, skola och omsorg? Och försöka förbättra dessa verksamheter om och när de behöver förbättras?

Och återigen så undrar jag vad som säger att en friskola, privat vårdcentral osv skulle vara bra eller bättre? Det är som att köpa grisen i säcken? I vården har t.ex. läkaren ett informationsövertag:

Särskilt intressant blir informationsfördelningen när man studerar sjukvård. Läkare och patienter har olika mycket information om kroppen, olika sjukdomstillstånd och risker.

Efter ett besök på vårdcentralen kan du som patient sällan uttala dig om den vård du fått är bra eller dålig. Du vet inte vilka tester de genomfört, vilka de borde ha genomfört eller vilka behandlingar som är lämpliga.

Skillnaden i kunskap förstärks av den stora osäkerhet som förknippas med sjukvård. Är det behandlingen som gjort dig frisk eller är det kroppen själv som bekämpat sjukdomen? Var läkemedlet du fick helt onödigt eller nyckeln till ditt tillfrisknande?

Här finns uppenbara risker för att vårdgivaren utnyttjar sitt informationsövertag på en mängd olika sätt. Läkaren kan sälja på patienten onödig medicin eller avråda patienten från att genomföra en dyr operation som hon har rätt till.

Amerikanska studier visar till exempel att antalet genomförda kejsarsnitt påverkas av hur lönsamt det är för vårdgivaren att genomföra ingreppet.

Om man lägger till att det är närmast omöjligt att upphandla komplexa tjänster som sjukvård, så kan man med nationalekonomisk teori förstå vilka problem som vårdvalsreformer har att brottas med.”

Dessutom har det varit möjligt att byta vårdcentral och skola redan förut, så den möjligheten är inget nytt med den s.k. valfriheten.

Valfrihet och frihet är bara två retoriska begrepp för att manipulera människor? Men i det samhälle som håller på att växa fram så kommer inte människor att få ökande frihet eller kanske ens valfrihet, utan mindre? Därför att ”friheten” och ”valfriheten” handlar om hur mycket pengar du har. Läs intervju med Marta Szebehely Dagens Arena ””Det finns en naiv tro på konkurrens i välfärden”:

”– Det finns en väldig naivitet i Sverige i hur man ser på de här frågorna. Man tror att när man öppnar upp för konkurrens så kommer det automatiskt att bli bättre. Det påstår ju den ekonomiska teorin och den politiska ideologin. Men man vet inte.

Det finns varken svenska eller internationella studier som visar på att det skulle blivit bättre. Det är ju på ett sätt lite märkligt, för vi lever i en tid då allt man gör inom socialtjänsten ska vara evidensbaserat. Samtidigt är det här inte det minsta evidensbaserat./…/

Det som forskningen visar, är det ett grundskott mot hela den föreställningen?

– Ja, det tycker jag. Föreställningen bygger på fromma förhoppningar. Jag tycker man kan se på hur reaktionerna mot SNS-rapporten blev, främst från de privata utförarna i vård, skola och omsorg,.

De blev ju så extremt hätska och väldigt aggressiva eftersom de såg det som ett hot. Så uppfattar jag det.

Om vi går från att prata om kvalitet till kostnad. Ni kunde inte visa på några kostnadsminskningar?

– Nej precis. Den senaste uppföljningen är gjord av Socialstyrelsen som tittade på vad som har hänt mellan 1998 och 2003. Då jämförde man kommuner som har all sin äldreomsorg i kommunal regi med kommuner som lagt ut en del på privata aktörer. Då fann man att det var lite lägre kostnader i de kommuner som hade allting kvar i kommunen.

Hur kommer det sig tror du?

– Dels handlar det om transaktionskostnader. Upphandling kostar, kontroll kostar.

Men det har man inte koll på.

Jag hittade en rapport från Konkurrensverket där man hade intervjuat tjänstemän i femton kommuner.

Alla hävdar att det är bra med konkurrens. Men de kan inte svara på om det blivit billigare eller om kvaliteten blivit bättre.

Konkurrensverket skriver själva att det här beror på att målsättningen är politisk snarare än ekonomisk.

Tjänstemännen följer inte upp och tar reda på konsekvenserna eftersom det här är ett politiskt beslut.

Utgångspunkten är att konkurrens är bra, valfrihet är bra i sig.”

Och här kommer något viktigt:

Carema hade mellan åren 2007 och 2009 en avkastning på 33,4 procent på eget kapital, vilket är extremt högt. Hur ser det ut generellt?

– Den finns en studie när det gäller vård, skola, omsorg som kom fram till ett snitt på 15 procents avkastning på eget kapital, jämfört med hela näringslivets åtta procent.”

Så undra på om skola, vård och omsorg är intressant för riskkapitalister! Och de har all anledning att lobba för ”valfrihet”, ”frihet” och privatiseringens alla välsignelser.

Välfärdsföretagen ger alltså nästan dubbelt så hög vinst som övriga näringslivets avkastning.

Och hur får man då denna vinst? För att icke-privat vård, skola och omsorg är effektivare?

Ja, hur åstadkoms denna vinst? Jo, bland annat genom att man drar ner på personal. Färre personal innebär ett ökat antal liggsår säger Szebehely i intervjun.

”– Det finns en väldig tilltro från regeringens sida att kundval och konkurrens ska leda till ökad kvalitet. Man förlitar sig på att de gamla ska rösta med fötterna.

Är de inte nöjda med vad de får, så ska de byta till något annat. Men det där vet vi ju är ett problem.

För väldigt många äldre är det ett väldigt stort steg att göra ett byte, och steget är ännu större för dem som flyttat in på ett äldreboende.

Tvärtom finns det en del tecken som tyder på att de gamla faktiskt får mindre att säga till om när man förlitar sig på kundval.

Till exempel: om en gammal människa vänder sig med klagomål till kommunen eller utföraren och får svaret: ‘Ja, är du inte nöjd, då kan du välja en annan utförare’.

Då vet vi att det steget till ett byte är väldigt långt. Många känner att de vet vad de har, men inte vad de får. Och de är rädda för att det kanske ska bli ännu sämre.

På så vis upplever många äldre och anhöriga att ingen tar deras problem på allvar. De blir hänvisade till att byta, men när de inte vill, så känner de att de faktiskt har mindre att säga till om.

När du läser om den här historien om Carema, vad tänker du?

– Det som mina forskarkollegor i USA, Kanada och Australien har visat på, det verkar stämma. Alltså: Att de stora, ofta internationella, företagens ekonomiska fokus riskerar kvaliteten. Det är den tanken som slår mig.”

Annonser

Om sjukfusket och effekterna av ett alltmer segregerat samhälle…

4 november, 2010 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad 5 november].

Artiklar, recensioner m.m. om sjukfusket och ”Kampen om sjukfrånvaron”. Oerhört intressant och väl värt att arbeta sig igenom.

Författaren till boken ”Kampen om sjukfrånvaron” statsvetaren Björn Johnson beskriver sig själv, på ett för mig befriande sätt, som en som har en ”rabulistisk ådra” och ”aningen monoman.”

Här kan man läsa om hans forskning på Malmö högskolas hemsida.

Han frågar sig i sin bok vilka konsekvenser problemformuleringsprocessen har haft för policyutvecklingen på sjukförsäkringsområdet – och i slutänden för människor som drabbas och inte minst om den s.k. arbetslinjen egentligen gynnas.

Han tror att en stor del av de åtgärder som genomförts under senare år grundats på bristfälliga beslutsunderlag. Och till följd av detta har åtgärderna utformats för att angripa fel problem.

Han skriver att han är helt övertygad om att vi behöver en tydligare och mer vederhäftig debatt om ohälsan, socialförsäkringarna och den svenska välfärden.

Ja, mer vederhäftiga debatter skulle behövas på en massa andra områden också.

Vänstra stranden har skrivit en bra och intressant recension om Johnsons bok i ”Den korporativa statens upprättelse?”, hon avslutar:

”Uppenbart för den politiskt initierade är att Johnson beskriver hur en stat som drar sig alltmer tillbaka, där man skiljer på mina och dina arbetsuppgifter in absurdum och där det är viktigare att upprätthålla förment neutrala handlingsrutiner också förlorar makten över den auktoritativa värdeallokeringen i samhället. Johnsons studie fogar sig – med sin djupgående och sorgfälliga undersökning – till en rad av studier som visar att de nyliberala idéer om staten (som anfäktat i stort sett alla partier sedan 1980-talet) inte förmår hantera de avgörande auktoritativa politiska frågorna i ett samhälle.

Björn Johnson har skrivit en viktig bok om svensk politik, om statens makt och om ideologiska vägvals betydelse också för till synes väldigt pragmatiska problem. Johnsons bok är en statsvetenskaplig studie i en tradition av studier som bidrar till en upplyst debatt genom väl genomförda undersökningar av relevanta samhällsproblem. Det är välkommet.”

Om problemformulering. Om korporativ stat. Se om ”korporativistiska tendenser i demokratiska system.”

Och vår regering har varit snabb med att genomföra vårdval, apoteksutförsäljning. Och vad har effekterna av friskoleboomen blivit? Skolverket har visat att ingen är vinnare i en segregerad skola:

”Införandet av det fria skolvalet i början av 90-talet, som sammanföll med en ökad boendesegregation, har gjort att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Därmed ökar skillnaderna i resultat mellan skolor. Elevernas sociala bakgrund får större betydelse och kamrateffekter och lärares förväntningar på elevernas prestationer får större genomslag.

– Ser man till betygen så har valfriheten gynnat elever på vissa skolor. Men de internationella kunskapsmätningarna visar att även de högpresterande elevernas resultat sjunker. Så det finns ingen tydlig vinnare, säger Lena M Olsson.

Skolverkets generaldirektör Per Thullberg understryker att det inte är myndighetens sak att ifrågasätta valfrihetsreformen.

– Vi kan föreslå förbättringar och själva bidra till att de genomförs. Kan vi garantera en likvärdig skola på en hög nivå åt alla elever har vi verkligen ett verktyg i kampen mot ett segregerat samhälle.

När kommunerna övertog ansvaret för skolan var ett syfte att resurserna skulle fördelas bättre.
– Men idag ser vi att fördelningen är ganska blygsam och bara marginellt fördelas efter behov, även i de mest utsatta områdena, säger Lena M Olsson.

I debatten efter Skolverkets rapport höjs krav på att åter förstatliga skolan. Per Thullberg har ingen bestämd uppfattning, men säger att det finns många frågetecken:
– Man måste ju veta vad man vill uppnå. Är det rimligt och effektivt om lärare är statligt anställda eller om staten ansvarar för alla verksamheter? Vilka vinster finns med det? Det blir lätt slagordsmässigt.

I klassrummet blir det allt vanligare med särlösningar, att elever grupperas efter kunskapsnivå eller stödbehov. För lågpresterande elever kan grupperingar medföra sämre motivation, dålig självkänsla och lägre lärarförväntningar. De går också miste om positiva kamrateffekter. I rapporten framgår att så mycket som 40 procent av grundskolans elever någon gång fått specialpedagogiskt stöd. Per Thullberg beskriver det som ett systemfel.

– Det är inget fel i att behöva särskilt stöd, men det kan omöjligt gälla så många. Då handlar det mer om skolans oförmåga att hantera elever med olika förutsättningar.

Rapporten visar att skolans särlösningar ofta blir permanenta och sällan utvärderas.
– Flexibla grupperingar är viktiga. Behöver en elev exempelvis lässtöd är det viktigt att stödinsatsen är begränsad och att eleven sedan kommer tillbaka till sin ordinarie klass, säger Lena M Olsson.

Med de nya läro- och kursplanerna som infördes på 90-talet skulle lärarna få mer friutrymme att forma undervisningen efter elevernas behov. Resultatet blev mindre lärarledd undervisning och mer elevarbete på egen hand. Per Thullberg menar att individualiseringen gått ‘alldeles för
långt’:
– Man har missbrukat begreppet genom att låta individanpassat bli detsamma som ensamarbete. Läraren måste återta befälet i klassrummet.

En individualiserad undervisning förutsätter ett synsätt där skolan har ett ansvar för att alla elever lyckas, i motsats till att eleven själv bär ansvaret för sitt lärande.”

Se olika åsikter om skolsegregationen.

Mer om förenklad debatt. Samt om segregerat boende och gated communities.

Se också ”Desinformation är högerns nya strategi. Lena Sommestad: obekväma sanningar ska tystas med massiva PR-kampanjer”, som avslutas:

”Låt mig instämma med Wilkinson och Pickett, som efter publiceringen av ‘Jämlikhetsbluffen’ uppmanade sina kritiker att i fortsättningen föra debatten i vetenskapligt granskade tidskrifter. När obekväma forskningsresultat ska prövas är vetenskapens etik och regelverk till god hjälp.”

Tillägg 5 november: Utredarna skriver om ”Handel med arbetstillstånd…” och Alliansfritt Sverige skriver också om ”Arbetstillstånd säljs av skojare” samt om ”Sjuka förpassas till socialbidrag”. Samt i ”Kan inte få sjukersättning oavsett hur sjuka de än är”.

Se Sveriges radio i ”1 500 nollklassas med nya sjukförsäkringsreglerna”:

”De som saknar sjukpenninggrundande inkomst, SGI, är hänvisade till socialbidrag. Det säger Gunnar Axén som är moderat och ordförande i Socialförsäkringsutskottet.

– De har försörjningsstöd som det yttersta skyddsnätet, precis som för alla andra. Det har de tillgång till, säger han.

I samband med att regeringen förändrade reglerna i sjukförsäkringen tog man bort det som kallas tidsbegränsad sjukersättning, i praktiken en slags tillfällig förtidspension.

Ofta var det unga människor med fysiska eller psykiska handikapp som fick den ersättningen. Det är den gruppen, som nu står helt utan ersättning från sjukförsäkringen.

Till och med september månad var det enligt Försäkringskassan drygt 1 500 personer som hade utförsäkrats, som inte hade någon SGI och som inte heller hade beviljats förtidspension.

För att kunna få socialbidrag måste man vara helt utan inkomster och tillgångar. Den som äger sitt hus eller har en sparad slant på banken kan alltså inte få försörjningsstöd. Hur många av de 1 500 utförsäkrade utan SGI som antingen får socialbidrag eller helt saknar försörjning är det ingen som för statistik över, säger Gunnar Axén.

– Det är svårt med statistik i de här fallen eftersom det rör flera olika myndigheter, som arbetsförmedlingen, försäkringskassan och i vissa fall kommunerna. Men några hundra, kanske upp emot ett tusental, enligt de bedömningar som har gjorts, säger han.

Den nya socialförsäkringsministern Ulf Kristersson vill inte kommentera den här frågan i dag. Hans pressekreterare bekräftar att reglerna för just den här gruppen ses över, men när och hur frågan ska lösas är alltså fortfarande oklart.

Under tiden kan de här människorna exempelvis bryta benen av sig eller drabbas av cancer, utan att ha rätt till sjukpenning. Och många av dem saknar alltså försörjning redan i dag. Men fast de nya reglerna klubbades igenom för mer än två år sedan, gick inte det här att förutse enligt Gunnar Axén.

– Det var nog svårt att förutsäga alla konsekvenser i alla dess delar. Och vi har följt sjukförsäkringsreformen sedan den infördes, och nu håller man också på med den uppföljning på departementen som vi har utlovat, säger han.”

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin gated communitiesreflektioner och speglingar II....