Skulle Jesus ha kämpat för skattelättnader för höginkomsttagare eller för rättvisefrågor? Eller ”en annan värld är möjlig”…

3 juni, 2010 § Lämna en kommentar

Klicka på bilderna för att göra dem större och lättare läsbara förhoppningsvis. Artiklarna tagna ur Dalademokraten.

Odell avvisar tuffare insiderlag (en Börsen önskar) men FRA-lagen har genomförts… Det är skillnad på folk och folk, kontroll och kontroll.

Ja, och apropå kontroll: lärarutbildningen är viktigare att kontrollera än allt annat (t.ex. civilingenjörs- och psykologutbildningarna) för Jan Björklund och alliansregeringen:

”Lärosätena ges inte förtroende att skapa lärarutbildning på samma sätt som man tillåts skapa exempelvis civilingenjörs- eller psykologutbildning.”

Åsikterna om skola och lärare är grundade på tyckande, inte på kunskap eller forskning? Där ”vet” alla och inte minst politikerna mer än de verksamma (högskolor, forskare, i skolan verksamma osv.), till skillnad från när det gäller andra utbildningar, som civilingenjörs- och psykologutbildningarna!?

Är dagens högsta skolpolitiker mindre flummiga än några tidigare? Är de t.o.m. mer flummiga?

Och apropå flum:

”En rubrik under Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 6 mars lyder ‘Hårdare tag’ ger inte färre brott. Artikeln handlar om regeringspartiernas kriminalpolitik för att bemöta ungdomskriminalitet.

Genom att byta ut ordet ungdomsbrottslighet mot ‘skolans problem’ eller kriminalpolitik mot utbildningspolitik skulle texten lika gärna kunna handla om regeringens förhållningssätt till skolan.

Bristen på forskningsförankring är lika skriande. Själva grundproblematiken som kriminalpolitiken tar utgångspunkt i, att ungdomsbrottsligheten ökar, punkteras i texten. På samma sätt menar jag att den osakliga debatten om skolans problem ofta vilar på, ur luften tagna, och ovetenskapliga föreställningar om en skola i kris.

Det är sorgligt för att inte säga katastrofalt att diskussionen och debatten om skolan, i de stora svenska tidningarna, fortfarande grundar sig på så bristande kunskaper om dels pedagogik och lärande, dels hur det faktiskt ser ut i det stora flertalet skolor som debatten handlar om.

Var finns den sakliga, initierade och framför allt bredspektriga debatten?

Att denna totala kantring av ställningstaganden för en skola som kallas ‘kunskapsskola’, som rymmer ‘ordning och reda’ och som värderar elevernas kunskaper i ”fler skriftliga prov och tidigare betyg” ger en snedvridning av debatten vittnar inte minst Matilda Wiklunds avhandling Kunskapens fanbärare om.

Wiklund beskriver en debatt, eller kanske snarare en avsaknad av debatt, där aktuell forskning kring pedagogik, kunskap och lärande lyser med total frånvaro.

Tredje statsmakten [=massmedia, den första statsmakten är regeringen, den andra riksdagen och den tredje, massedia ska granska de två första!] gör gemensam sak med Björklund och talar om en kunskapsskola som om det var ett begrepp som definierats; ett allmänt vedertaget begrepp. Något mer flummigt än begreppet kunskapsskola får man leta efter.”

Vilka vinner på affärerna? Ja, rofferiet av skattepengar, från våra ledande högerpolitiker, borde bli en valfråga. Var går de? Återinvesteras de i verksamheterna eller i vems fickor hamnar de? Eller går de till ”avnämarna” dvs. till de som verkligen behöver dem? Var borde de gå?

Annonser

Decennier av nyliberal egoism och om att avväpna den berättigade vreden – att inte se mörkret i ögonen och göra något åt det, göra uppror…

1 maj, 2010 § Lämna en kommentar

Tony Samuelsson i recensionen ”Kallskänkan och förtrycket” av diktsamlinegn ”Kallskänkan” av Jenny Wrangborg:

”Om kallskänkan som söker sitt kollektiv men inte hittar det. Så skulle man kunna sammanfatta min läsupplevelse. Folk är nedtryckta, maktlösa, rädda och knyter näven i fickan.

I fackklubben, om den finns, kan man någon gång känna glädje och sammanhållning. Men mest är folk fullt upptagna med sina privata drömmar eller bara hålla näsan över ytan.

’Där arbetarna förr trevade ut ur kollektivet, in mot egot, famlar de idag i motsatt riktning’, skrev Örjan Nyström i en bra artikel i LO-Tidningen häromveckan.

Det är tragiskt att arbetarklassen förborgerligas, menade en gång Ivar Lo, men så sker när man får det bättre. I Wrangborgs dikter måste arbetarna vända på slantarna igen. Ändå känner de inte igen sig i det ’vi’ som Wrangborg drömmer om. Decennier av nyliberal egoism har suddat ut klassidentiteten.”

Och Örjan Svedberg i recensionen ”Greider med hjärtat till vänster – på sikt måste en förändring komma” av Göran Greiders bok ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället”:

”Den fråga som är central är: varför har inte arbetarrörelsen ett kraftfullt svar på finanskrisen och klimatkrisen? För att få svar på den frågan gör han en personlig och politisk tillbakablick som sträcker sig tillbaka till 70-talet./…/

… de ekonomiska kriser kapitalismen genomgår alltid kommer att finnas – de går inte att få bort. För om man lyckas ta bort kriserna, ja då är det inte kapitalism./…/

Ovanpå detta kom så nyliberalismens segertåg genom västvärlden. Det börjar med Thatcher och Reagan, men vi fick ju även vår egen variant här hemma./…/

… nyliberalismen trängde djupt in i både arbetarklassen och arbetarrörelsen./…/

Riktigt njutbart blir det när nyliberalismens haveri beskrivs. För alla dessa självsäkra nyliberala ideologer vi retat oss på under många år tappade fotfästet, blev en aning mindre sturska./…/

Särskild uppmärksamhet ägnar han två viktiga utvecklingar: framväxandet av ekomodernismen och konsumtionshysterien./…/

… det är för det första den rika världen som förstör mest och för det andra är det den rika delen av den rika världen som är värst. Ekomodernismen bli på så sätt klasslös.

Själva kapitalismen förblir orörd och borgligheten i Sverige hävdar att vi genom tillväxt kan komma ur klimatkrisen – det tror inte författaren på (och inte jag heller). Hela klimatkrisen är djupt förbunden med kapitalismen./…/

… krisens verkningar kommer att fortsätta och att lösningarna kommer att vara i stort sätt liberala världen runt. Samtidigt som en insikt håller på att långsamt sprida sig, insikten om att tillväxten inte kan fortsätta och därmed inte kapitalismen heller.

På sikt måste en förändring komma. Men den kommer först när socialdemokrater runt om i Europa släpper sin ängsliga fixering på storstädernas medelklassväljare och inser att det är arbetarklassväljarna man ska arbeta för./…/

… det är utjämningen mellan klasser och folk som på sikt kommer att förändra världen och det är genom denna tanke vi kan komma åt den dubbla kris vi befinner oss i nu.”

Maria-Pia Boëthius skriver i ”Stirra mörkret i ögonen. Boëthius: Positivt tänkande drogar ner Sverige?:

”Strax innan jag reste från Sverige blev jag intervjuad av två unga mediestudenter om ’media’. När jag babblat klart sa de: ’Gud, så deprimerande.’ Jag blev faktiskt häpen. Min idé är att se mörkret i ögonen och göra något åt det, göra uppror, allra minst.

De senaste åren har jag märkt en skillnad när jag är ute och föreläser. Många människor vill ha optimistiska budskap för att sedan gå hem och känna sig väl till mods, istället för att gemensamt söka sanningen, också om den är mörk och sedan kavla upp ärmarna och sätta igång motståndet.

Och jag har funderat på hur annorlunda det var på 60- och 70-talen och om positivt tänkande är på väg att droga ner också Sverige. Dess profeter kallar alla obehagliga sanningar för ’katastrofism’. Låter som ett bra sätt att avväpna den berättigade vreden. Eller slippa känna den?/…/

Någon som jag håller oändligt mycket av och som varit fruktansvärt utsatt lärde mig en gång att det är tvärtom, att styrkan kommer av att stirra det svarta rakt i ansiktet, inte att låtsas som om det inte finns. Och att sedan handla. Hon gjorde det och av det lärde jag mig något omistligt.”

Se tidigare inlägg om positivt tänkande.

Money, money…

2 april, 2010 § Lämna en kommentar

Money, money, money

I work all night, I work all day, to pay the bills I have to pay
Ain’t it sad
And still there never seems to be a single penny left for me
That’s too bad
In my dreams I have a plan
If I got me a wealthy man
I wouldn’t have to work at all, I’d fool around and have a ball

Money, money, money
Must be funny
In the rich man’s world
Money, money, money
Always sunny
In the rich man’s world
Aha-ahaaa
All the things I could do
If I had a little money
It’s a rich man’s world

A man like that is hard to find but I can’t get him off my mind
Ain’t it sad
And if he happens to be free I bet he wouldn’t fancy me
That’s too bad
So I must leave, I’ll have to go
To Las Vegas or Monaco
And win a fortune in a game, my life will never be the same

Money, money, money
Must be funny
In the rich man’s world
Money, money, money
Always sunny
In the rich man’s world
Aha-ahaaa
All the things I could do
If I had a little money
It’s a rich man’s world

Money, money, money
Must be funny
In the rich man’s world
Money, money, money
Always sunny
In the rich man’s world
Aha-ahaaa
All the things I could do
If I had a little money
It’s a rich man’s world

It’s a rich man’s world

Kvällsfunderingar/reflektioner: När jag pratade med min pojkvän i USA idag kom vi av någon anledning att prata om sjukvård i USA. Det låter som om det kan bli så att man suger ut allt ur patienter för att tjäna pengar…

Min pojkvän berättade om en gammal mamma till ett par bekanta, vilken det sattes in allsköns åtgärder för. Behandlingar som var krävande. Till slut sa hon

”Varför håller ni på med allt detta? Låt mig vara.”

Hon ville bara dö från alltihop. Men denna kvinna var försäkrad?

Och en kollega till min pojkvän (i sextioårsåldern) föll så illa från en stege för knappt ett år sedan att han bröt sina båda armar. Kostnaderna för detta kommer att bli runt 80 000 dollar (ca 560 000 kronor) trodde han. Något som försäkringsbolaget får betala. Och det är ju försäkringstagarna som i slutänden får betala för detta, för någon måste ju betala.

Förresten så jobbar många av småföretagarna där över även sedan de passerat pensionsåldern vid 65 år verkar det. För de har helt enkelt inte råd att sluta. Medan en annan kategori människor (tjänstemän av olika slag) går i pension i femtioårsåldern och kan leva ganska rejält bra.

Vidare pratade min pojkvän om att en tjocktarmskoll kostar 4 000 dollar, en koll som amerikaner över 50 år rekommenderas göra vart fjärde år (om jag minns rätt), vilka försäkringsbolag får betala också.

Han tror att sjukhus vidtar en massa onödiga åtgärder för att tjäna pengar. Åtgärder som i många fall går ut över patienterna.

Men det är ju förstås bra om man gör allt man kan för patienterna. Vilket är vad man har gjort i vår sjukvård, långt innan den privatiserades.

Ja, är risken att vissa blir överbehandlade och andra inte får behandling alls och slutligen hamnar på akuten, långt sjukare än de skulle ha varit om de behandlats på ett tidigare stadium?

Vilka tjänar på privatisering och vilka tjänar kanske inte alls på den, kanske förlorar rentav? Och blir den billigare? Eller säkrare? Patientsäkrare?

Vidare har jag undrat ett bra tag om borgerliga tidningar sprider ett förakt för politik och politiker, mer eller mindre medvetet? Politikerförakt gynnar högern.

Fyra år till med Alliansen, att ta hand om sin egen skit och om att ha världens bästa välfärd…

19 mars, 2010 § 1 kommentar

Apropå det jag skrev igår i ”The Winner Takes It All – the loser standing small”, funderade vidare, se nedan:

”Sanandaji vurmar ju för USA, men om där skulle råda större frihet eller färre förhållningsregler är tveksamt. Gräsrötter och även medelklass (den lägre och den i mitten) jobbar i flera jobb och 12-timmars arbetsdagar (är osäker om de kompenseras sen, med fridagar, fast det låter som om de jobbar häcken av sig där).”

Ytterligare kommentar: Somliga har inte råd med sjukförsäkring. Återigen min pojkväns pappa (i USA) betalade för något år sedan 1 000 dollar PER MÅNAD i sjukförsäkring (han var då ca 85 år). Detta är ca 94 000 84 000 svenska kronor, dvs. MER än den SKATT en person med en inkomst på närmare 300 000 kr betalade innan alliansen kom till makten.

Denna sjukvårdspremie betalar han på sin pension och premien höjs med ålder. Men vissa får avyttra sitt hus för att betala sin sjukvård. Medelålders döttrar ta hand om sina gamla föräldrar och försöka ro sitt eget liv iland. Även fast de tillhör (lägre) medelklass.

Och människor i USA betalar ju skatt OCKSÅ och tydligen ungefär LIKA MYCKET som vi gör tyckte min pojkvän det lät som, när han hörde om mina inkomster och vad jag betalar i skatt.

Så vi har fått rätt mycket för det vi betalat i skatt. Men vi kan ju inte fortsatt få allt detta med alla skattesänkningar vi haft (och kommer att ”få” fortsatt, tackar och tackar!) – som nog bara gynnar dem med allra högst inkomster.

I slutet av intervjun ”Alliansen 1 230 dagar” med författarna till boken ”Bokslut Reinfeldt”, Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen (som vill krossa myten om att moderaterna går åt vänster) kan man läsa:

”Vad innebär fyra år till med ­alliansen?

Christer: Det är ett riktigt skräckscenario.

Då kommer de att fortsätta sänka skatterna, rusta ner välfärden och försvaga löntagarnas ställning.

Framtida konsekvenser av allians­ens politik, enligt författarna:

Större klyftor i samhället

Utbredd låglönemarknad

Försvagade fackföreningar

En genomprivatiserad och marknadsstyrd offentlig sektor

Låga ersättningsnivåer i socialförsäkringarna, de som har råd tecknar privata försäkringar

En kultur- och bildningssektor mer styrd av kommersiella intressen

Ojämlika möjligheter att utöva demokratiska rättigheter

Minskat valdeltagande och tilltro till politiken.”

Man kan läsa om boken på Ordfronts sida:

”Alliansens politik kom snabbt att rikta in sig på att försvaga den svenska modellens tre hörnpelare: partsrelationerna på arbetsmarknaden, det generella socialförsäkringssystemet och välfärdstjänster som utförs av kommuner och landsting.

Bokslut Reinfeldt skildrar dessa förändringar och hur de i förlängningen leder till ett samhälle med försvagade fackföreningar, låglönejobb, ökade sociala klyftor, sämre jämställdhet, och privatiserade välfärdstjänster.

Ett samhälle som erbjuder gräddfiler för dem som har råd att lösa privata försäkringar. Vill vi verkligen ha ett sådant samhälle? frågar sig författarna.

I ‘Bokslut Reinfeldt’ skildras systematiskt den politik som förts under regeringen Reinfeldts fyra år vid makten. I boken visas steg för steg hur alliansen har varit inriktad på att rasera den svenska välfärdsmodellen.

Här skildras också hur retoriken oftast varit den rakt motsatta till det systemskifte som genomförts.”

Se också ”Rödgrönt – om kvinnan själv får välja” av Ida Gabrielsson:

”Regeringens rekordskattesänkningar har främst gått till män och inkomstskillnaderna mellan könen har ökat med mer än tusen kronor i månaden.

Lagförslaget om rätt till heltid slopades, de nya reglerna i a-kassan gör det svårare att deltidsstämpla och de som utförsäkras från sjukersättningen är främst kvinnor.

I den offentliga sektorn har det skurits ned kraftigt och kvinnors arbeten har därigenom blivit ännu tyngre./…/

Löftet till landets kvinnor ska vara att bygga världens bästa välfärd./…/

Över 50 procent av alla unga LO-kvinnor har en osäker visstidsanställning. Det innebär att det blir svårt att planera sitt vardagsliv, skaffa en bostad eller stå upp mot sexuella trakasserier på jobbet./…/

Den offentliga sektorn måste få växa genom att omfatta flera områden men också genom att fler jobbar där./…/

Det är de unga kvinnorna på barn- och fritidsprogrammet som kommer att ta hand om naturelevens ingenjörsfamiljer när de är i behov av välfärdstjänsterna. Det är kvinnor som jobbar som vårdbiträden, barnskötare och personliga assistenter som bygger landet.”

Robert Sundberg svarar Peter Hultqvist (s) i brev till ledarsidan ”Bildt vill inte svara om Nato”:

”Nu har du fått framföra din åsikt om regeringen och Nato. Hoppas att S är det alliansfria alternativ som du påstår.”

Bra att man vågar vara tuff mot de rödgröna också!

Se också ”SSU registrerar ’Alliansen’”:

”I tisdags skickade Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU, in en ansökan till Patent- och Registreringsverket om att skydda varumärket Alliansen.

De borgerliga partierna har aldrig gjort detta. Varumärket var därför under tisdagen fortfarande tillgängligt för den som ville varumärkesskydda det.

– Vårt syfte är att markera mot de borgerliga partierna att de är slarviga. Sköter de Sverige lika illa som de hanterar sin egen administration?

Det säger Mattias Vepsä förbundssekreterare i SSU.”

Om RUT, se ”Varför belönas ekonomisk brottslighet med skattereduktion?”:

”Utifrån min utblickspunkt ser jag att män som jobbar svart också har en anställning eller arbetar i eget företag som hantverkare och utför visst jobb svart på sin fritid medan kvinnor som städar i andras hem inte har någon anställning alls.

Den första frågan är varför denna form av ekonomisk brottslighet ska belönas med skattereduktion.

Hur har alliansen resonerat när de valt att lösa problemet med svartjobb i städbranschen genom skattesubvention?

Man kan, som vanligt, närma sig svaret på den frågan genom att fundera över vilka som tjänar på reformen.

Vilka är det som använder sig av svart städhjälp? Ledtrådar till svar på frågan kan man också få i Veronica Palms insiktsfulla motion om behovet att integrera överklassen i samhället.”

Se vidare ”Ordtrollare”, ”Rut har gjort sitt”, och ”Rut-avdraget går till Stockholmare. De fattiga kommunerna betalar för de rikas städning.”

Natalia Kazimierska skriver visst att:

”… jag är fullt och fast övertygad om att det är moraliskt uppbyggligt att städa upp efter sig själv – kvinna som man. Att vi blir bättre människor av att se vår egen roll i världen och ta reda på skiten vi håller på med.”

Nej, majoriteten kommer ändå aldrig att kunna utnyttja RUT som Andreas Gustavsson skriver i ETC.

Walmart – höga kostnader för låga priser…

5 mars, 2010 § Lämna en kommentar

”Vad kostar de låga priserna hos Walmart, inte bara i Amerika utan i hela världen?”

Kolla vidare här.

Gäller detta bara Walmart?

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin exploitationreflektioner och speglingar II....