Entreprenören, är han alltid, vad han än gör, av godo? ”Förnyelse” – kodord för högervridning…

11 mars, 2011 § Lämna en kommentar

En snabbloggning så här på morgonkvisten… Notisen ovan hittar man också här.

Och om Sörlins artikel i Tiden kan man läsa:

”Fredrik Reinfeldts innovation som politiker är att han har gjort framtidslösheten till program. De frias visionslöshet är förstås också en berättelse, men en helt annan, och den handlar om de enskilda människorna. Inte om att världen, eller ens samhället, skall bli bättre. Oppositionen, de rödgröna, har gjort en strategisk felbedömning. De har försökt tala med människor som om dessa människor, medborgarna, vore just visionslösa. Men så är det inte, skriver Sverker Sörlin, idéhistoriker, professor vid Kungl. Tekniska Högskolan och författare.”

Men skulle Reinfeldt vara tydligare med vilket samhälle han vill skapa, så skulle människor sluta rösta på honom? Och det inser han samt högern.

Göran Greider skriver i ledaren ”Med Juholt tar rörelsen revansch”:

”Var står han i de tunga frågorna kring skatter, välfärd, ekonomi? Jag tror att han står där majoriteten i rörelsen står, d v s i en känsla av att partiet inte på länge vågat utmana borgerligheten tillräckligt mycket utan alltför anpassligt ställt upp på dess agenda. De som hoppats på ‘förnyelse’ av partiet lär således snart vädra sina besvikelser – men då ska man komma ihåg att själva ordet förnyelse inte är något annat än ett kodord för högervridning./…/

Jag tror att Reinfeldt kan få svårt att hantera denne jovialiske, men samtidigt snabbtänkte medelålders man. För han är snabb i tanken, han står stadigt mitt i en rörelse och just därför inser han antagligen att det är viktigt att mäta ut ett större avstånd till borgerligheten. Med honom kan rörelsen börja om. ”

Följande kommer från debattartikeln (som jag ännu inte kan hitta på nätet):

”Socialdemokratin i ingentingland –

Stellan Lindqvist, statsvetare och frilansskribent, fortsätter debatten om socialdemokratins framtid. ‘Först nu, när man närmar sig tjugoprocentstrecket och statsmakten som realistiskt mål avlägsnat sig, har det avslöjats vad som blev kvar: tomhet och vilsenhet. Hur gick det till?”

Lindqvist skriver om ett folkrörelseparti utan folk, men kan det bli ändring på det nu?

Se också ””En genuint praktisk socialdemokrat”, socialdemokrater i Dalarna om Håkan Juholt. (s) här verkar nöjda med valberedningens förslag. Och, jo, Juholt ger ett väldigt gott intryck. Jag tror att han kan visa hur verkligt färglös Reinfeldt är… Och förhoppningsvis visar Reinfeldt, Borg & Co färg alltmer med en ny socialdemokratisk ledare av den kaliber som Juholt verkar besitta. Och tillsammans med Carin Jämtin kan det bli rilktigt bra… 🙂

Jag tror inte heller man ska underskatta medelklassen, till vilken jag hör, vad gäller solidaritet. Vi är inte alls alla för höger. Inte ens en högervriden socialdemokrati! Men kanske gäller det att folkbilda ett antal år, tyvärr… Som Stellan Lindqvist skriver.

Jag tror fortfarande att den högerpolitik som förs bara gynnar de allra, allra mest välbeställda  och alltså inte medelklassen – heller. Jag tror på ett jämlikt samhälle, där allas resurser tas tillvara. Och där det inte bara är retorik utan verkligt innehåll i att ”alla ska med.”

Tillägg på kvällen:

Jag tror att den undersökning Jonas Olofsson refererar till är ”Building a Better America – One Wealth Quintile at a time.”

Annonser

En stilla lördagsbetraktelse…

29 januari, 2011 § Lämna en kommentar

[Uppdaterad 30 och 31 januari, se slutet]

Min pojkvän berättade att en sommar under 60-talet jobbade hans pappa vid en liten sjö i amerikanska Midwest. Pappan höll på med sin doktorsavhandling och jobbade där med studenter och kolleger i något projekt för att under sitt forskande försörja en ganska stor familj. Sonen besökte pappan. Han minns sköna, lugna fisketurer i roddbåt på denna sjö. Kanske 25 år senare (runt 1990) besökte sonen, nu sen länge vuxen, denna sjö igen. Sjön var full av motorbåtar och jetskis och det fanns inte en lugn vik i hela sjön. Man tävlade om vem som hade den snabbaste båten? Snabbaste och starkaste och största?  Hela sjön kokade och friden var som bortblåst.

Idag undrar sonen:

”Varifrån fick alla dessa människor pengar att köpa dessa båtar för?”

Jag hade tidigare berättat om britten George Monbiot som i en artikel skrivit att det inte är de fattiga (eller överbefolkning) som orsakar miljöförstöringen, utan rika. Monbiot skriver i denna artikel om de (super)rika som har enormt bränsleslukande motorbåtar nere i Medelhavet där de försöker bräcka och imponera på varandra med vem som har den snabbaste båten. Monbiot skriver bland annat:

“While there’s a weak correlation between global warming and population growth, there’s a strong correlation between global warming and wealth. I’ve been taking a look at a few superyachts, as I’ll need somewhere to entertain Labour ministers in the style to which they’re accustomed. First I went through the plans for Royal Falcon Fleet’s RFF135, but when I discovered that it burns only 750 litres of fuel per hour(5) [denna yacht drar 750 liter bränsle/timme] I realised that it wasn’t going to impress Lord Mandelson. I might raise half an eyebrow in Brighton with the Overmarine Mangusta 105, which sucks up 850 l/hr(6). But the raft that’s really caught my eye is made by Wally Yachts in Monaco. The WallyPower 118 (which gives total wallies a sensation of power) consumes 3400 l/hr when travelling at 60 knots(7). That’s nearly one litre per second [nästan en liter per sekund, högsta hastigheten är 110 km/timme]. Another way of putting it is 31 litres per kilometre(8) [31 liter per kilometer].

Of course to make a real splash I’ll have to shell out on teak and mahogany fittings, carry a few jet skis and a mini-submarine, ferry my guests to the marina by private plane and helicopter, offer them bluefin tuna sushi and beluga caviar and drive the beast so fast that I mash up half the marine life of the Mediterranean [och köra så fort att att jag mosar hälften av det marina livet i Medelhavet]. As the owner of one of these yachts I’ll do more damage to the biosphere in ten minutes than most Africans inflict in a lifetime. Now we’re burning, baby.

Someone I know who hangs out with the very rich tells me that in the banker belt of the lower Thames valley there are people who heat their outdoor swimming pools to bath temperature, all round the year. They like to lie in the pool on winter nights, looking up at the stars. The fuel costs them £3000 a month [ca 32 000 svenska kronor per månad för att värma upp poolen året runt] . One hundred thousand people living like these bankers would knacker our life support systems faster than 10 billion people living like the African peasantry. But at least the super wealthy have the good manners not to breed very much, so the rich old men who bang on about human reproduction leave them alone.

In May the Sunday Times carried an article headlined ‘Billionaire club in bid to curb overpopulation’. It revealed that “some of America’s leading billionaires have met secretly’to decide which good cause they should support. ‘A consensus emerged that they would back a strategy in which population growth would be tackled as a potentially disastrous environmental, social and industrial threat.'(9) The ultra-rich, in other words, have decided that it’s the very poor who are trashing the planet. You grope for a metaphor [du famlar efter en metafor], but it’s impossible to satirise.”

Igår när jag skulle lämna friskolan där jag jobbar på fredagar (där det finns ganska få p-platser) kom jag inte ut, därför att en STOR röd stationsvagn blockerade vägen. Jag var på språng till nästa skola. Gick in i skolan igen för att försöka hitta ägaren till bilen så jag kunde fortsätta till nästa arbetsplats. Det var en mamma som parkerat familjens enorma bil där. Hon såg måttligt road ut över att måsta flytta bilen. Och gjorde inte minsta ansats till att be om ursäkt eller undra om hon möjligen ställt till besvär.

Jag berättade detta också för min pojkvän. Och lade till att även om inte mina föräldrar var perfekta så var de definitivt inte snobbiga eller hade behov av att skylta med sin (relativa) status genom att ha STORA bilar (det fanns kanske heller inte så många sådana då?) i den mest påkostade varianten av dem, trots familjens storlek (sex barn). Inte ens när de gick i pension. Eller att på annat sätt hålla på och skrävla med vare sig det vi hade eller skolprestationer. Något ingen gör ens idag…

Vad drar de där åbäkena till bilar i form av bensin? BEHÖVER man så stora bilar? Eller är de bara för att man har behov av att hävda sig? Är man inte tryggare i sig så man måste hävda sig med de största ägodelarna?

Tillägg på kvällen: Se Daniel Suhonen i ”Vägvisaren – Daniel Suhonen om professorn som sjunger [ursprungliga] socialdemokratins lov” samt ”Sven-Eric Liedman: Hets! En bok om skolan”:

”Det är alltså tydligt att Sven-Eric Liedman har givit upp om politikerna. Skulle jag ändå få rekommendera en lösning på grundskolans problem, kan den sammanfattas såhär: Låt företagsledarna åter få bli rektorer, socialassistenterna åter lärare, och tvinga kunderna att ta ansvar för sina barn och bli föräldrar igen.

Vad dagens skolpolitiker bör få bli kan jag däremot inte svara på. Men vad som helst, bara inte skolpolitiker.”

Tillägg 30 januari: nyabrittas skriver om ”Nya vindar i samhället, ny typ av TV. Osmakligt!” Se Badlands hyena i ”Gå ner till affärerna, Maud” (Get down to business! ;)) och få dig ett gott skratt.

Tillägg 31 januari:

Nej, dagens elever ska inte formas till medvetna och kritiskt tänkande människor (eller snarare tillåtas vara det från första start i livet och sen fortsatt i skolan och samhället). De ska främst vara en lättrörlig vara på en kommersiell marknad.  Vi riskerar få en skola som mäter ytliga kunskaper? En nygammal skola växer fram, det politikerna kallar ”tänka nytt” fast det egentligen är att gå tillbaka till det gamla? Som Ulf Lundén skriver:

”Nu härskar idén om att skolan är en nyttig sak i livet som skall genomföras så fort som möjligt. Här finns inte utrymme för varken folkbildning och vuxenutbildning som dessutom var en av hörnpelarna i den progressiva nordiska välfärdsmodellen. Sven-Eric Liedman dömer ut den framväxande nygamla skolan som utbildningsministern (före detta yrkesmilitären) Jan Björklund kommenderat fram. Enkla slagord och ytliga resonemang går hem i TV och i braskande tidningsrubriker.

Sven-Eric Liedman efterlyser ett fördjupat kunskapsbegrepp, något som omfattar människans personlighet. Skolan borde syssla med förståelse, överblick och kritisk sans, menar Liedman och fortsätter:

’I framtidens skola måste betyg utdelas sparsamt och enbart som mått på mänsklig mognad och djupare insikt.’

Det handlar om en annan människosyn i grunden. Nu tror man att piskor och morötter (betyg) är den enda vägen till kunskapens källa. Då förnekar man det viktigaste – människans inre motivation. Slutligen; vi är med raska steg på väg mot ett allt hårdare klassamhälle. Det har nyliberalismen sett till. Den största utmaningen är – precis som Liedman påpekar – att försöka motverka en sådan samhällsutveckling i stort. Han skissar på en framtida skola 2030. Det förutsätter ett radikalt annorlunda samhälle än den som nu härskar. Det är framför allt barn och unga i fattiga förortsområden, i en marginaliserad landsbygd som mest av alla behöver massor av kunskap.”

Barn ska lära sig lyda och hålla tyst? Inte tänka själva eller ifrågasätta? Förmodligen på liknande sätt (kanske exakt samma) som de politiker var uppfostrade som nu sjösätter denna skola, liksom hur de var uppfostrade som inte ser vad denna skola kan innebära… Barn ska formas till nickedockor?

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin environmental pollutionreflektioner och speglingar II....