Den högervridna socialdemokratin…

1 november, 2012 § 21 kommentarer

Ann Charlott Altstadt i ”Den sponsrade framtiden är inte vår” om sammanblandningen av samhällets eliter, och varför progressiva förändringar inte inträffar.  Ifrågasätter inte Suzanne Lazar vad partikamrater sysslar med? Har hon eller närstående fingrar i syltburken?

”När kapitalet fick partibok – det senaste numret av den socialdemokratiska tidskriften Tiden innehåller en av årets absolut viktigaste artiklar. Daniel Suhonen och Felix Antman frågar vad som händer med vår demokrati när den politiska och ekonomiska eliten sammansmälter.

Näringslivets opinionsbildande verksamhet har som bekant varit en megasuccé, vi lever i ett land vi inte längre känner igen.

Men idag har strategierna slipats till en skrämmande snillrik saklighet – om ett parti står i vägen för näringslivets intressen måste inte längre partiet förlora val, det måste förändra sin politik!

Suhonens/Antmans artikel hissar indirekt piratflagga över den socialdemokratiska kongressen 2013. Kommer motionerna för att välfärdsimperierna ska fortsätta att håva skattepengar vara skrivna av pr-byråer på uppdrag av riskkapitalbolag?

Vilka av kongressdeltagarna har själva armhålorna långt nere i syltburken och vilka sponsras direkt av näringslivspengar?

I december 2011 avslöjade Aftonbladet att socialdemokrater som exempelvis Niklas Nordström och Carl Melin fått näringslivspengar via pr-byrån Prime för att bland annat jobba för att sossarna skulle bryta med Vänsterpartiet.

Den vitt spridda förklaringen att partiet förlorat valet på grund av samarbetet formulerades av Prime och Svenskt Näringsliv redan så tidigt som i juni 2010. Prime sponsrade också Arenagruppen med 500 000 om året som tillsammans med Timbro deltog i Borgkommissionen om välfärdens framtid. Föga överraskande skulle framtiden, enligt kommissionen som leddes av socialdemokraten Per Borg men i praktiken styrdes av moderaten Pejje Emilssons bolag Magnora, passa Emilssons äldreomsorgsbolag Silver Life perfekt.

Jag tar för givet att skandalen går mycket djupare och sträcker sig än vidare än till de utpekade socialdemokraternas horeri – att mot betalning högervrida partiet och Sverige. Men ingen har hittills kartlagt alla de ekonomiska och personliga trådar med näringslivet som får högersossar att med sådan iver värna vinst i välfärden.

Suhonen/Antman använder sociologen Collin Crouchs begrepp postdemokrati för att beteckna tillståndet när elitgrupper tvinnas samman. Partier blir pr-bolag och politik ett spel där eliten skaffar privilegier. Och jag tror det faktum att vi lever inuti en alltmer urholkad eroderad demokrati också kan förklara det märkliga faktum att avslöjanden och skandaler, som exempelvis Prime, varken biter eller fäster än mindre förändrar. En gång skrev Ivar Lo-Johanson ett reportage om vanvården av de gamla vilket väckte ramaskrin som reformerade hela äldreomsorgen. Varför kan det inte hända idag?

Länge trodde jag att det berodde på att de politiska besluten flyttats från demokratins enda hemvist, nationalstaten, till den odemokratiska EU-nivån där kapitalets intressen grundlagsfästs och elitskikten minglar fram politik tillsammans med lobbyisterna. Men det kanske är så enkelt som att progressiva förändringar inträffar inte längre, helt enkelt därför att inte någon tillräckligt stark grupp vill att de ska inträffa. Varken folkrörelser, någon tredje statsmakt eller partioppositioner kan dag leverera något underifråntryck då parti-näringsliv, men också som jag tror journalisteliten, har gift sig med varandra och skaffat delade värderingar och privilegier.

Till en krönika i Arbetet/LO-tidningen uppfann jag begreppet ‘Det eviga nuets diktatur‘ *) för att fånga den tidsanda, politiska klimat där hur många Prime-, vård- eller korruptionsskandaler som helst kan avslöjas utan att det får några politiska konsekvenser. För det är mediebevakningen som vaktar det tomma skalet demokratin och journalisterna och reportrarna stämmer av nyheter med det trånga borgerliga nuet utan att rapportera/analysera utifrån den ständigt expanderande rum-tiden. Att vår samtid en gång häftig debatterades och kritiserades har fallit i glömska.”

Media är usuel idag! De gör inte det ifrågasättarjobb som de borde ägna sig åt.

”När det förgångna, bara några år tillbaka i tiden, kapats bort försvinner samtidigt de politiska alternativen och vägen mot framtiden smalnar av till en återvändsgränd. Allt vi har är detta nu-läge som tycks funnits förevigt format av naturlagar.”

Men det finns inga naturlagar när det gäller ekonomi eller samhälle.

Greider i ledaren ”Vinter i välfärden” har rätt, angående S förslag angående vinst i välfärden:

”Det förslag som nu kommer räcker inte. Det går inte till kärnan i problematiken. Exempelvis blir de kvalitetskrav som det skissas på i praktiken betydelselösa, såvida inte en enorm och dyrbar kontrollapparat byggs upp.”

Kan man inte förbjuda vinster så kanske man inte ska privatisera välfärden! Och se Elin Grelsson vidare nedan om att använda kvinnor som alibi för att ”befrämja” privatisering och utförsäljningar.

Greider vidare:

”S-ledningen vill låta kommuner själva bestämma om de ska införa LOV, lagen om valfrihet. Men det innebär att i en massa kommuner med borgerlig majoritet kommer detta självklart att införas och processen mot fortsatt privatisering av välfärden kommer därmed att fortsätta.”

TRIST!

”S-ledningen och en – som det hette – enig partistyrelse sa igår ett tydligt Ja till vinster i välfärden. Jag vet att det går en våg av besvikelse genom stora delar av det som är kvar av rörelsen.

Vinster i välfärden = vinter i välfärden.”

Sant!

Elin Grelsson i ”Inte kvinnor som håvar in vinsterna”:

Kvinnor är nämligen populära att hänvisa till i det offentliga samtalet just nu. I evighetsdebatten kring vinster i välfärden har de borgerliga ledarsidorna i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter bestämt sig för att ta till kvinnor som argument. Varför vill vänstern och förbudsförespråkarna inskränka kvinnors möjlighet att tjäna pengar? Varför är det okej för män att tjäna pengar i ‘sina’ yrken medan de kvinnodominerade ska vara fritt från näringslivstänkande.

Förutom det rent felaktiga antagandet att det är kvinnor som tjänar på vinster i vården – det är knappast undersköterskor som får ta del av vinsterna när stora koncerner tar över vård och omsorg – känns tongångarna igen från rut-debatten: den misogyna vänstern hatar kvinnligt entreprenörskap och vill därför inte subventionera möjligheten att låta en kvinna skura andras privata toaletter.”

Hon skriver om:

”… kanske det svåraste med att navigera i samtiden: att skilja slagträn och fulknep från reella frågor om makt och inflytande.

Att använda sig av kvinnor för att argumentera för vinster i välfärden är ett bortkollrande av de viktiga frågorna om var våra skattepengar tar vägen och en oförmåga att skilja på verksamheter som bygger på omsorg och verksamheter som bygger på produktion./…/

Att hänvisa till kvinnor innebär ingenting annat än en förenklad argumentation som dessutom befäster mannen som norm./…/

Inflytandet som underbetald och utarbetad anställd i vården begränsas till att omnämnas i en ledartext som potentiell entreprenör i en vård fylld av valfrihet, oavsett hur långt ifrån verkligheten den argumentationen befinner sig.

Så bra skrivet!

Sven Wernström skriver också ganska sarkastiskt i ”Vad kostar en statsminister?” om vad redan Ingvar Carlsson troligen sysslade med:

I s-tidskriften Tiden skriver Daniel Suhonen och Felix Antman om hur den politiska och ekonomiska eliten smälter samman.

 Om ett parti står i vägen för Näringslivets intressen måste inte partiet längre förlora val, det måste förändra sin politik!

Det är bra att tidskrifter som Tiden påpekar att sossar fått betalt för att gå Näringslivets ärenden. Men det största sveket och den värsta skandalen tiger både de och alla andra medier om.

Det var när vi 1994 skulle rösta om Sveriges eventuella inträde i EU. Då Ingvar Carlsson som 1990 sagt nej plötsligt blev den mest aggressiva förespråkaren i radio och TV och helsidesannonser i pressen. Annonserna måste ha kostat miljoner. Vad kostade Ingvar Carlsson?

Han kan tidigare ha varit köpt, eftersom han redan från 1986 efter Palmes död genomförde det mesta på Näringslivets önskelista. Men nu – om ni gräver fram hans framträdanden före EU-valet 1994 – så ser ni tydligt hur han anstränger sej för att göra skäl för pengarna.

Hur mycket pengar? Borgerliga journalister har kanske inget intresse av den frågan, men för Daniel Suhonen och Tiden borde den vara något att undersöka. ”

Ja, var han också köpt?

*) ”… jag tror faktiskt att Moderaterna kände sig trygga med en mediebevakning där journalisterna stämmer av politikerna mot det trånga rådande nuet, inte där de analyseras/kritiseras i en ständigt expanderande tid.

Till och med i public service-nyheterna framstår samhället som en överraskningschock. Eurons kris, vanvården av äldre, skolans segregering, den höga arbetslösheten med mera bara händer och politikerna kan så lätt låtsas att de också är offer för omständigheterna, för en utveckling som gåtfullt löpt amok. Att den politik som ledde till dagens dystra NU en gång häftigt debatterades, kritiserades, och att den negativa utvecklingen kunde förutses har fallit i glömska.”

Precis! Som om det inte finns någon anledning till att det är som det är i samhället!

Annonser

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin Elin Grelssonreflektioner och speglingar II....